[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN | Bryssel den 18.1.2011 KOM(2011) 12 slutlig MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN Utveckling av idrottens europeiska dimension SEK(2011) 68 slutligSEK(2011) 67 slutligSEK(2011) 66 slutlig MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN Utveckling av idrottens europeiska dimension INLEDNING Tack vare vitboken om idrott från 2007[1] har samarbetet inom och dialogen om idrott på EU-nivå förbättrats avsevärt. Vitboken innehåller en beskrivning av idrottens särart och av hur EU-lagstiftningen på områden såsom den inre marknaden och konkurrens kan tillämpas på idrottssektorn. Nästan alla åtgärder i den åtföljande handlingsplanen ”Pierre de Coubertin” har slutförts eller håller på att genomföras. Under arbetet med att genomföra vitboken har kommissionen fått användbar information om frågor som ska behandlas i framtiden. Detta meddelande bygger vidare på dessa framsteg och syftar inte till att ersätta vitboken. Vitboken är fortfarande en lämplig grund för de åtgärder som vidtas på EU-nivå på idrottsområdet, exempelvis främjande av frivilliga insatser inom idrott samt skydd av minderåriga och av miljön. Vitboken har skapat en strukturerad dialog med aktörerna på idrottsområdet, t.ex. ett årligt EU-forum för idrott, och har utgjort en grund för arbetet med att integrera idrottsrelaterade verksamheter i lämpliga fonder, program och initiativ inom EU. Det faktum att vissa ämnen inte behandlas i detta meddelande innebär inte att kommissionen inte längre prioriterar dem, utan snarare att vitboken fortfarande utgör en tillräcklig grund för att kunna behandla dem under de närmaste åren. Olika aspekter av idrottssektorn täcks av olika bestämmelser i Lissabonfördraget, vilket förklaras i vitboken. Genom fördraget får EU dessutom behörighet att stödja, samordna och komplettera medlemsstaternas insatser inom idrott och det behövs därför åtgärder för att utveckla idrottens europeiska dimension (artikel 165 i EUF-fördraget). Vitboken är uppdelad i tre breda kapitel om idrottens roll i samhället, idrottens ekonomiska aspekter och idrottens organisation, vilket avspeglar fördragets bestämmelser om idrott. Denna struktur bibehålls även i detta meddelande eftersom aktörerna på idrottsområdet anser att den fungerar bra som utgångspunkt och allmän ram för verksamheter och diskussioner på EU-nivå. Varje kapitel i meddelandet avslutas med en belysande, icke uttömmande förteckning över möjliga frågeställningar som kommissionen och medlemsstaterna kan behandla inom sina respektive behörighetsområden. Offentligt samråd i EU För att kartlägga de nyckelområden som ska tas upp på EU-nivå har kommissionen under utarbetandet av detta meddelande samrått med många olika aktörer, bl.a. med medlemsstaterna och de viktigaste aktörerna på idrottsområdet (EU:s idrottsforum, bilaterala samråd), på Internet och med en oberoende expertgrupp[2]. Kommissionen har även beaktat resultaten från undersökningen Lissabonfördraget och EU:s idrottspolitik , som Europaparlamentet låtit utföra[3]. Samråden med medlemsstaterna visade att det rådde en bred enighet om att följande ämnen skulle prioriteras i EU:s agenda för idrott: hälsofrämjande fysisk aktivitet, kampen mot dopning, utbildning, frivilliga insatser och ideella idrottsorganisationer, social delaktighet inom och genom idrotten (bl.a. idrott för funktionshindrade och jämställdhet inom idrott), hållbar finansiering av idrott på gräsrotsnivå och goda styrelseformer. Förutom dessa frågeställningar, tog den icke-statliga idrottssektorn även upp följande ämnen: deltagarnivåer inom idrott, möjligheter till idrott och fysisk aktivitet på alla utbildningsnivåer, erkännande av frivilliga insatser, kamp mot våld och diskriminering, stabil finansiering samt behov av stöd för nätverkssamarbete och utbyte av bästa praxis på EU-nivå. EU:s mervärde på idrottsområdet Kommissionen anser att självständiga ledningsstrukturer är grundläggande för idrottens organisation. I enlighet med subsidiaritetsprincipen respekterar kommissionen också medlemsstaternas befogenheter inom detta område. Likväl har genomförandet av vitboken bekräftat att åtgärder på EU-nivå kan ge ett betydande mervärde inom ett flertal områden. Syftet med åtgärder på EU-nivå är att stödja medlemsstaternas åtgärder och vid behov komplettera dem för att lösa problem, såsom våld och intolerans kopplat till idrottsevenemang eller bristen på jämförbara uppgifter om EU:s idrottssektor som grund för beslutsfattande. Samtidigt kan EU-åtgärder bidra till att hitta lösningar på gränsöverskridande problem inom europeisk idrott, t.ex. ett koordinerat tillvägagångssätt beträffande problem med dopning, bedrägeri och uppgjorda matcher eller idrottsagenters verksamheter. EU:s åtgärder bidrar också till Europa 2020-strategins övergripande mål genom att de förbättrar anställbarheten och rörligheten, särskilt genom åtgärder som främjar social delaktighet inom och genom idrott, utbildning (bl.a. genom den europeiska referensramen för kvalifikationer) och EU:s riktlinjer om fysisk aktivitet. Inom alla områden som behandlas i detta meddelande kan EU:s åtgärder erbjuda en plattform för utbyte och dialog mellan idrottens aktörer, sprida god praxis och främja utvecklingen av europeiska nätverk på idrottsområdet. Dessutom kan EU:s åtgärder bidra till att sprida kunskap om EU-lagstiftningen inom idrottssektorn och därmed öka rättssäkerheten för europeisk idrott. För närvarande ger kommissionen stöd till projekt och nätverk på idrottsområdet antingen genom särskilda stimulansåtgärder för idrott, särskilt de förberedande åtgärderna på idrottsområdet, eller genom befintliga program på olika relevanta områden. Dessa omfattar bl.a. livslångt lärande, folkhälsa, ungdom, medborgarskap, forskning och teknisk utveckling, social delaktighet, miljöskydd och kampen mot rasism. Även om man under utarbetandet av nästa fleråriga budgetram kommer att diskutera fortsatta stimulansåtgärder för att stödja de åtgärder som anges i detta meddelande, kommer förslagen i detta dokument att på kort sikt stödjas genom pågående och kommande förberedande åtgärder och genom särskilda evenemang på idrottsområdet. IDROTTENS ROLL I SAMHÄLLET Idrotten har en stor möjlighet att bidra till en smart och hållbar tillväxt för alla och till nya jobb genom att den har positiva effekter på social delaktighet, utbildning och folkhälsa. Eftersom idrotten kan förbättra befolkningens hälsa och produktivitet samt se till att äldre personer bibehåller en hög livskvalitet, medverkar den till att begränsa ökningen av utgifterna för social trygghet och hälso- och sjukvård. Dessutom bidrar idrotten till social sammanhållning genom att undanröja sociala hinder, och den förbättrar människors anställbarhet genom sin inverkan på utbildningen. Frivilliga insatser inom idrott kan öka anställbarheten, den social delaktigheten och samhällsengagemanget, särskilt bland ungdomar. Tyvärr finns det även ett antal negativa sidor av idrotten, från vilka såväl idrottare, särskilt unga idrottare, som allmänheten behöver skyddas, t.ex. dopning, våld och intolerans. Kampen mot dopning Dopning är alltjämt ett allvarligt problem inom idrotten. Det är en allvarlig fara för folkhälsan att amatöridrottare använder dopningspreparat och det krävs förebyggande åtgärder, bl.a. på gym och idrottsanläggningar. Ansvaret för att förebygga dopning och straffa dopningsbrott ligger fortfarande på idrottsorganisationer och medlemsstaterna. Kommissionen stöder dock kampen mot dopning och den viktiga roll som Internationella antidopningsbyrån (Wada), nationella antidopningsorganisationer, ackrediterade laboratorier, Europarådet och Unesco har. Kommissionen gläder sig åt att de nationella antidopningsorganisationerna i allt högre grad är oberoende organ. Den uppmuntrar också medlemsstaterna att anta och dela med sig av nationella handlingsplaner mot dopning, vilket ökar samordningen mellan alla berörda aktörer. Många aktörer vill se att EU engagerar sig mer i kampen mot dopning, t.ex. genom att ansluta sig till Europarådets konvention mot dopning, i den mån unionens behörighet inom detta område berättigar den till detta. Det finns också ett behov av att bedöma konsekvenserna av den behörighet som EU har enligt artikel 165 i EUF-fördraget när det gäller EU:s representation i Internationella antidopningsbyråns ledning. Kommissionen betonar att regler och praxis för antidopning måste stämma överens med EU-lagstiftning och ta hänsyn till grundläggande rättigheter och principer såsom respekt för privatliv och familjeliv, skyddet av personuppgifter, rätten till en rättvis rättegång och till att betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisas. Utövandet av dessa rättigheter och friheter kan endast begränsas genom lagstiftning och måste respektera både kärnan i dessa rättigheter och proportionalitetsprincipen. Kommissionen stöder den nuvarande trenden bland medlemsstaterna att införa straffrättsliga bestämmelser mot handel med dopningspreparat som utförs av organiserade nätverk eller att förstärka befintliga bestämmelser. Utbildning och kvalifikationer inom idrott Det skulle inte kosta mycket att utöka den tid som läggs på idrott och fysisk aktivitet i skolan, både i och utanför skolschemat. Men kvaliteten på skolgymnastiken och idrottslärarnas kvalifikationer är ett problem i flera medlemsstater. Samarbete mellan idrottsorganisationer och utbildningsanstalter är fördelaktigt för båda parter och kan stödjas av universitet. Efter det att Europeiska rådet 2008 uppmanade kommissionen att behandla frågan om ”dubbla karriärer”[4] har kommissionen betonat att unga elitidrottare måste erbjudas en bra utbildning parallellt med idrottsträningen. Unga idrottare, särskilt de som kommer från länder utanför EU för att träna och tävla i Europa, står inför ett flertal risker på grund av sin sårbarhet. Idrottsinstituten och deras personal bör hålla en så hög standard att de kan trygga idrottarnas moraliska utveckling och utbildning samt deras yrkesmässiga intressen. Medlemsstaterna och idrottsrörelsen är medvetna om att det behövs mer kvalificerad personal inom idrottssektorn. Inom idrotten finns en stor yrkeskunnighet och en mångfald av yrken, och i kombination med den ökade rörligheten inom EU blir det därför allt viktigare att inkludera kvalifikationer på idrottsområdet i de nationella kvalifikationssystemen. Detta skulle innebära att även dessa kvalifikationerna kan kopplas till den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQF) och därmed jämföras inom hela EU. Dessutom behövs större insyn när det gäller validering och erkännande av kvalifikationer som erhållits genom volontärarbete och kvalifikationer som krävs för reglerade yrken på idrottsområdet. Förebyggande av våld och intolerans Läktarvåld och därmed kopplade bråk är ett problem i hela Europa och för att minska riskerna behövs det ett gemensamt angreppssätt. EU har i samarbete med Europarådet hittills genomfört åtgärder som varit inriktade på att ge allmänheten ett gott skydd genom polisnärvaro vid internationella fotbollsevenemang. Ett bredare angreppssätt som även täcker andra idrottsgrenar och inriktar sig på förebyggande arbete och brottsbekämpning kommer att kräva ett närmare samarbete mellan berörda aktörer, såsom polisen, rättsliga myndigheter, idrottsorganisationer, supporterklubbar och offentliga myndigheter. Enligt en färsk rapport från EU:s byrå för grundläggande rättigheter[5] orsakar rasism, främlingsfientlighet och andra former av intolerans fortfarande problem inom europeisk idrott, även på amatörnivå. Medlemsstaterna uppmanas därför att se till att rådets rambeslut 2008/913/RIF om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen införlivas fullt ut och effektivt samt att stödja aktiviteter som syftar till att bekämpa dessa företeelser. Främjande av hälsa genom idrott Fysisk aktivitet är en av de viktigaste hälsofaktorerna i det moderna samhället och kan ha en stor betydelse för att minska övervikt och fetma samt för att motverka ett antal allvarliga sjukdomar. Idrott är en grundläggande del i varje offentlig politik som riktar sig till allmänheten och syftar till att öka den fysiska aktiviteten. EU:s idrottsministrar godkände informellt 2008 EU:s riktlinjer för fysisk aktivitet som rekommenderar hur strategier och metoder på EU-nivå, nationell nivå och lokal nivå kan användas för att göra det lättare för människor att införliva fysisk aktivitet i vardagen. Några medlemsstater har använt riktlinjerna som grund för politiska initiativ på nationell nivå. Hälsa och fysisk aktivitet är så nära sammankopplade att ett centralt inslag i vitboken En EU-strategi för hälsofrågor som rör kost, övervikt och fetma från 2007[6] är att öka den fysiska aktiviteten. För att genomföra denna strategi har flera medlemsstater visat beredvillighet att satsa på fysisk aktivitet som en metod för att förbättra hälsan och olika organisationer har inlett projekt som främjar fysisk aktivitet för bättre hälsa. Det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna vad gäller nivån på den fysisk aktiviteten i landet och den offentliga politiken på detta område. Begreppet hälsofrämjande fysisk aktivitet är därför inte helt lätt att omsätta i praktiken och det omfattar ett flertal vitt skilda sektorer som idrott, hälsa, utbildning, transport, stadsplanering, allmän säkerhet och arbetsmiljö. Fysisk aktivitet från tidig ålder kan uppmuntras ytterligare i nationella utbildningssystem. Utbyte av god praxis mellan olika länder för att stödja utformningen och genomförandet av nationella riktlinjer för fysisk aktivitet har ett högt mervärde för EU och bör därför förbättras ytterligare. Social delaktighet inom och genom idrotten Personer med funktionshinder har rätt att delta på samma villkor som andra i idrottsverksamheter. EU och dess medlemsstater har undertecknat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder och är därmed skyldiga att vidta åtgärder för att se till att dessa rättigheter respekteras. Det är viktigt att se till att bestämmelserna i FN:s konvention genomförs fullt ut. Kvinnor är underrepresenterade inom vissa idrottsområden. I enlighet med strategin för jämställdhet 2010–2015 kommer kommissionen att främja integreringen av könsaspekter i idrottsrelaterade aktiviteter. Idrott kan främja integration och interkulturell dialog genom att möjliggöra ett positivt samspel mellan invandrare och värdsamhället. Allt fler program som riktar sig till invandrare innehåller idrott, men skillnaderna mellan medlemsstaterna är stora. Idrott kan även vara ett medel för att främja minoriteters och andra utsatta eller missgynnade gruppers sociala delaktighet samt bidra till en ökad förståelse i samhället, t.ex. i regioner som varit utsatta för konflikter. IDROTTENS ROLL I SAMHÄLLET | Kampen mot dopning | Kommissionen: Föreslå ett utkast till mandat för förhandlingar om att EU ska ansluta sig till Europarådets konvention mot dopning. Kommissionen: Granska det lämpligaste sättet att förstärka åtgärderna mot handel med dopningspreparat som utförs av organiserade nätverk, om möjligt genom straffrätt. Kommissionen: Stödja gränsöverskridande nätverk mot dopning, inklusive nätverk som är inriktade på förebyggande åtgärder inom amatöridrott, idrott för alla samt motion. | Utbildning och kvalifikationer inom idrott | Kommissionen: Stödja nyskapande initiativ rörande fysisk aktivitet i skolan inom programmet för livslångt lärande. Kommissionen och medlemsstaterna: Utveckla europeiska riktlinjer för hur idrottsträning och allmän utbildning kan kombineras (”dubbla karriärer”). Kommissionen och medlemsstaterna: Stödja införandet av kvalifikationer på idrottsområdet när den europeiska referensramen för kvalifikationer genomförs, och att även stödja valideringen av icke-formellt och informellt lärande som förvärvats till exempel genom frivilliga insatser inom idrott. | Förebyggande av våld och intolerans | Kommissionen och medlemsstaterna: Utveckla och genomföra säkerhetsarrangemang och säkerhetskrav för internationella idrottsevenemang, inklusive europeisk utbildning av poliser och projekt där man tillsammans utvärderar polisinsatser mot läktarvåld. Kommissionen: Stödja aktiviteter som syftar till att bekämpa rasism, främlingsfientlighet, homofobi och andra former av intolerans inom idrott. | Främjande av hälsa genom idrott | Kommissionen och medlemsstaterna: Fortsätta arbetet med att införa, granska och samordna nationella riktlinjer grundade på EU:s riktlinjer för fysisk aktivitet och överväga att föreslå en rekommendation från rådet inom detta område. Kommissionen: Stödja gränsöverskridande projekt och nätverk inom området hälsofrämjande fysisk aktivitet. | Social delaktighet inom och genom idrotten | Kommissionen och medlemsstaterna: Utveckla och sprida standarder för tillgänglighet när det gäller idrotts- och fritidsorganisationer, idrottsverksamhet och -evenemang samt idrottsplatser genom EU:s handikappstrategi. Kommissionen och medlemsstaterna: Främja funktionshindrade personers deltagande i europeiska idrottsevenemang och anordnandet av speciella handikappevenemang, särskilt genom att stödja gränsöverskridande projekt och nätverk. Forskning rörande specialutformad sportutrustning för funktionshindrade bör också stödjas. Kommissionen: Stödja gränsöverskridande projekt som främjar kvinnors möjlighet att nå chefsbefattningar inom idrott och mindre gynnade kvinnors tillträde till idrott. Idrott bör dessutom inkluderas i databasen och nätverket för kvinnor i ledande ställningar. Kommissionen: Stödja gränsöverskridande projekt som uppmuntrar utsatta och missgynnade gruppers sociala delaktighet genom idrott och utbyte av god praxis inom detta område. | IDROTTENS EKONOMISKA ASPEKTER Idrott är en stor och snabbt växande ekonomisk sektor och bidrar starkt till tillväxten och jobben. Dess mervärde och effekter på sysselsättningen överstiger den genomsnittliga tillväxten och ungefär 2 % av världens BNP genereras av idrottssektorn[7]. Stora idrottsevenemang och tävlingar kan dessutom stimulera turismen i Europa. Idrotten bidrar följaktligen till Europa 2020-strategin. Det behövs fler jämförbara uppgifter för att man ska kunna fatta beslut grundade på fakta. Trots idrottens ekonomiska betydelse äger de flesta idrottsaktiviteter rum inom icke vinstdrivande strukturer och grundas på frivilliga insatser. Finansieringen av sådana strukturer kan vara en källa till oro och den ekonomiska solidariteten mellan professionell idrott och idrott på gräsrotsnivå bör därför förstärkas. Beslutsfattande grundat på fakta inom idrottsområdet De politiska beslut som fattas för att genomföra Lissabonfördragets bestämmelser om idrott behöver grundas på tillförlitliga fakta som inbegriper jämförbara uppgifter på EU-nivå om idrottens sociala och ekonomiska aspekter. För att främja EU-samarbetet för att mäta idrottens ekonomiska betydelse har kommissionen inrättat ett satellitkonto för idrott[8]. Ett fördjupat samarbete för bättre kunskaper om idrott i EU bör omfatta akademiker, idrottsindustrin, idrottsrörelsen samt både nationella och europeiska offentliga myndigheter. Hållbar finansiering av idrott Immateriella rättigheter inom idrottsområdet, såsom försäljning av sändningsrättigheter för idrottsevenemang eller av varor, är viktiga inkomstkällor för professionell idrott. Ofta sprids dessutom en del av dessa intäkter vidare ner i idrottsrörelsen. Under förutsättning att EU:s konkurrenslagstiftning och regler för den inre marknaden efterlevs, anser kommissionen att det är viktigt att effektivt skydda dessa inkomstkällor för att garantera den oberoende finansieringen av idrottsaktiviteter i Europa. De som säljer medierättigheter till idrottsevenemang bör reagera på skillnader i efterfrågan och kulturella preferenser, samtidigt som de följer reglerna för den inre marknaden och konkurrenslagstiftningen. Den kollektiva försäljningen av medierättigheter är ett bra exempel på ekonomisk solidaritet och omfördelningsmekanismer inom idrotten, även om den i sig är en begränsning av konkurrensen enligt artikel 101.1 i EUF-fördraget. Emellertid kan kollektiv försäljning medföra fördelar som uppväger de negativa effekterna, och under vissa förutsättningar kan den uppfylla de kriterier för undantag som anges i artikel 101.3 i EUF-fördraget. Kommissionen rekommenderar därför idrottsorganisationer att fastställa mekanismer för den kollektiva försäljningen av medierättigheter för att säkerställa att intäkterna omfördelas i tillräcklig utsträckning och att EU:s konkurrenslagstiftning efterlevs samtidigt som allmänhetens rätt till information bibehålls. Spelverksamheter (t.ex. vadslagning och lotterier) som drivs av privata aktörer eller av staten bidrar direkt eller indirekt till idrottens finansiering i alla medlemsstaterna. Det kan till exempel handla om ekonomiska band mellan statliga lotterier och idrottsrörelsen, finansiering av idrott genom skatteintäkter, utnyttjandet av särskilda rättigheter och sponsoravtal. Aktörer på idrottsområdet ser vissa problem när det gäller att behålla inkomstflödena från spelverksamheten till idrotten. Deras önskningar om att säkerställa hållbar finansiering och ekonomisk stabilitet inom idrottssektorn bör beaktas när man framöver behandlar frågan om tillhandahållandet av speltjänster på den inre marknaden. Regleringen av immateriella rättigheter och spelverksamheter varierar mellan medlemsstaterna, särskilt vad gäller omfattningen av de rättigheter som tävlingsorganisatörerna har när det gäller de evenemang de anordnar och frågan om bildrättigheter inom idrott. För att öka kunskapen om dessa frågor har kommissionen påbörjat en EU-studie om finansieringen av idrott på gräsrotsnivå. Studien bör visa de olika finansieringskällornas verkliga betydelse för idrotten, exempelvis offentliga subventioner (statliga, regionala och lokala myndigheter), bidrag från hushållen, bidrag genom frivilliga insatser, sponsorer, medieintäkter och intäkter från spelverksamheter. Resultatet från studien kommer att visa om det behövs några åtgärder inom detta område och i så fall vilka. Tillämpning av EU:s bestämmelser om statligt stöd på idrott De offentliga myndigheterna finansierar idrotten på skiftande sätt i alla medlemsstaterna. Vissa åtgärder, såsom mycket små stödbelopp som omfattas av förordningen om stöd av mindre betydelse, kan falla utanför räckvidden för artikel 107.1 i EUF-fördraget. Om villkoren som anges i den artikeln är uppfyllda, är statligt stöd i princip oförenligt med EU:s lagstiftning, om inte något av undantagen i artikel 107 är tillämpligt. Fastän statligt stöd till idrotten i sig inte omfattas av den allmänna förordningen om gruppundantag kan den falla under vissa bestämmelser i denna förordning, och i så fall kan statligt stöd anses vara förenligt utan krav på förhandsanmälan till kommissionen. I annat fall måste kommissionen i förväg underrättas om ett nytt stöd i enlighet med artikel 108.3 i EUF-fördraget och stödet kan endast beviljas efter det att kommissionen har fattat ett positivt beslut. Hittills har bara ett fåtal beslut fattats om statligt stöd till idrott, och som för andra sektorer i liknande situationer har aktörerna upprepade gånger bett om klargöranden när det gäller finansieringen av anläggningar och organisationer på idrottsområdet. Regional utveckling och anställbarhet EU:s fonder kan användas för projekt och aktiviteter som stöder hållbara idrottsstrukturer. För att dra full nytta av idrotten som ett verktyg för lokal och regional utveckling, stadsförnyelse, landsbygdsutveckling, anställbarhet, skapande av sysselsättning och integrering på arbetsmarknaden kan exempelvis strukturfonderna stödja investeringar i överensstämmelse med prioriteringarna i åtgärdsprogrammen. Regionala aktörer (kommuner och regioner) har en avgörande roll när det gäller finansieringen av och tillgången till idrott, och de bör därför bli mer involverade i dessa diskussioner på EU-nivå. IDROTTENS EKONOMISKA ASPEKTER | Beslutsfattande grundat på fakta inom idrottsområdet | Kommissionen och medlemsstaterna: Skapa satellitkonton för idrott som är förenliga med den överenskomna EU-definitionen. Kommissionen: Stödja ett universitetsnätverk för att främja nyskapande idrottspolitik som grundas på fakta. Kommissionen: Undersöka möjligheten att inrätta en övervakningsfunktion för idrott i EU för att analysera trender, samla in uppgifter, tolka statistik, främja forskning, inleda undersökningar och studier samt främja informationsutbyte. | Hållbar finansiering av idrott | Kommissionen: Se till att frågeställningar om immateriella rättigheter som kan uppkomma i samband med idrottsevenemang beaktas vid genomförandet av initiativet En digital agenda. Kommissionen: Påbörja en studie för att undersöka idrottsorganisationers rättigheter och bildrättigheter i förhållande till EU:s rättsliga ramar. Kommissionen och medlemsstaterna: I samarbete med idrottsrörelsen utforska sätt att stärka den ekonomiska solidariteten inom idrotten, samtidigt som EU:s konkurrensregler respekteras fullt ut. Kommissionen och medlemsstaterna: Överväga bästa praxis bland befintliga finansieringsmekanismer för öppen och hållbar finansiering av idrott, grundat på resultaten från EU-studien om finansieringen av idrott på gräsrotsnivå. | Tillämpning av EU:s bestämmelser om statligt stöd på idrott | Kommissionen: Övervaka tillämpningen av lagen om statligt stöd på idrottsområdet och eventuellt utfärda riktlinjer om antalet rättsfall rörande idrottsrelaterat statligt stöd ökar. | Regional utveckling och anställbarhet | Kommissionen och medlemsstaterna: Fullt ut utnyttja möjligheterna inom Europeiska regionala utvecklingsfonden för att stödja idrottsinfrastruktur och hållbara idrotts- och utomhusverksamheter som ett verktyg för regional utveckling och landsbygdsutveckling samt utnyttja möjligheterna inom Europeiska socialfonden för att stärka arbetstagares kompetens och anställbarhet inom idrottssektorn. | IDROTTENS ORGANISATION Främjande av goda styrelseformer inom idrott Goda styrelseformer inom idrott är en förutsättning för idrottsorganisationernas självständighet och självreglering. Det är däremot inte möjligt att ange en enda modell som passar alla olika grenar inom europeisk idrott och som dessutom tar hänsyn till nationella skillnader. Kommissionen anser dock att det finns gemensamma principer som ligger till grund för idrottens styrelseformer i EU, såsom självständighet inom lagens ramar, demokrati, öppenhet och ansvarstagande i beslutsprocesser samt intresserade aktörers delaktighet. Goda styrelseformer inom idrott är en förutsättning för att möta de utmaningar som gäller idrotten och EU:s rättsliga ramar. Idrottens särart Idrottens särart är ett juridiskt begrepp som Europeiska unionens domstol har fastställt. Det har redan vid olika tillfällen beaktats av EU:s institutioner och har beskrivits i detalj i vitboken om idrott och i det åtföljande arbetsdokument från kommissionen. Idrottens särart erkänns även i artikel 165 i EUF-fördraget och omfattar all de egenskaper som särskiljer idrotten, till exempel det ömsesidiga beroendet mellan tävlingsmotståndare och en pyramidstruktur för öppna tävlingar. Dessa aspekter beaktas när man bedömer huruvida idrottsregler uppfyller kraven i EU:s lagstiftning (t.ex. grundläggande rättigheter, fri rörlighet, förbud mot diskriminering och konkurrens). Idrottsregler gäller vanligtvis anordnandet och det korrekta genomförandet av idrottstävlingar. Reglerna tillhör idrottsorganisationernas ansvar och måste vara förenliga med EU:s lagstiftning. Vid bedömningen av idrottsreglernas förenlighet med EU:s lagstiftning överväger kommissionen legitimiteten hos de mål som reglerna eftersträvar, om reglerna har några begränsande effekter och om begränsningarna i så fall står i proportion till målen. Legitima mål som idrottsorganisationer eftersträvar kan exempelvis röra rättvisa vid idrottstävlingar, resultatens osäkerhet, skyddets av idrottarnas hälsa, främjandet av rekrytering och träning av unga idrottare, den ekonomiska stabiliteten hos idrottsklubbar och idrottslag eller ett enhetligt och konsekvent utövande av en specifik idrott (”spelreglerna”). Inom ramen för dialogen med aktörer på idrottsområdet kommer kommissionen fortsätta att tema för tema förklara förhållandet mellan EU:s lagstiftning och reglerna inom den professionella idrotten och amatöridrotten. I enlighet med medlemsstaternas och idrottsrörelsens önskemål under samrådet kommer kommissionen att stödja en lämplig tolkning av begreppet idrottens särart och fortsätta att erbjuda vägledning i detta hänseende. När det gäller tillämpningen av EU:s konkurrenslagstiftning kommer kommissionen att fortsätta att tillämpa det förfarande som anges i förordning (EG) nr 1/2003. Idrottsutövares fria rörlighet och nationalitet I EU organiseras idrotten traditionellt på nationell grund. Samtidigt som fördraget förbjuder diskriminering på grund av nationalitet och fastslår principen om arbetstagares fria rörlighet, har domstolen beaktat behovet av att bibehålla vissa av idrottens särskilda kännetecken i tidigare avgöranden som rör sammansättningen av landslag eller regler för spelares övergångsperioder i lagtävlingar. För professionell idrott är regler som medför direkt diskriminering (t.ex. spelarkvoter baserade på nationalitet) inte förenliga med EU:s lagstiftning. Å andra sidan kan regler som är indirekt diskriminerande (t.ex. kvoter för lokalt tränade spelare) eller som hindrar arbetstagares fria rörlighet (t.ex. ersättning för rekrytering och träning av unga spelare) anses vara förenliga om de eftersträvar ett legitimt mål samt är nödvändiga och står i rimlig proportion till ett sådant mål. På grundval av artikel 45 i EUF-fördraget gäller reglerna för fri rörlighet endast för arbetstagare och professionella spelare inom ramen för en ekonomisk verksamhet. Trots det gäller reglerna om fri rörlighet även amatöridrotten, eftersom kommissionen anser att när artiklarna 18, 21 och 165 i EUF-fördraget kombineras gäller den allmänna EU-principen om förbud mot all diskriminering på grund av nationalitet också idrott. Detta berör alla EU-medborgare som har använt sin rättighet till fri rörlighet, inklusive de som utövar idrott på amatörnivå. Kommissionen har påbörjat en studie för att undersöka vilka följder som fördragets bestämmelser om icke-diskriminering på grund av nationalitet får för enskilda idrotter. Riktlinjer för fri rörlighet finns i ett arbetsdokument som åtföljer det här meddelandet. Ytterligare vägledning finns i meddelandet Arbetskraftens fria rörlighet bekräftas: rättigheter och viktiga utvecklingar som antogs den 13 juli 2010[9]. Övergångsregler och idrottsagenters verksamheter Efter diskussioner mellan kommissionen och Fifa 2001 rörande ett antitrustärende, infördes regler om spelares status och övergång i Fifas regelverk. Spelarövergångar blir ofta uppmärksammade på grund av tveksamheter vad gäller handlingens lagligheten och insynen i de belopp det rör sig om. Kommissionen anser att det är dags att göra en övergripande genomgång av övergångsreglerna inom professionell idrott i EU. Den oberoende studie om idrottsagenter som kommissionen lät genomföra 2009 ger en översikt över idrottsagenters verksamhet i EU. De största problemen visade sig vara är av etisk natur, såsom ekonomisk brottslighet och exploatering av unga spelare, och utgör därmed ett hot mot rättvisan vid idrottstävlingar och idrottsutövares integritet. Studien påvisar även skillnader i hur offentliga myndigheter och privata organ i EU reglerar agenternas verksamhet. Integritet vid idrottstävlingar Inom lagidrott erbjuder licenssystemen för klubbar ett värdefullt verktyg för att garantera integriteten vid tävlingar. De är också ett effektivt sätt att stödja goda styrelseformer och ekonomisk stabilitet. Kommissionen gläder sig åt att man har beslutat om åtgärder för att förbättra ekonomiskt rent spel i europeisk fotboll, men påminner om att sådana åtgärder måste följa reglerna för den inre marknaden och konkurrens. Uppgjorda matcher strider mot idrottens etik och integritet. Vare sig de beror på försök att påverka vadslagning eller har sportsliga orsaker, är de en form av korruption och därmed straffbara under nationell straffrätt. Internationella kriminella nätverk är inblandade i uppgjorda matcher i samband med olaglig vadslagning. Eftersom idrottens popularitet är världsomspännande och vadslagningsverksamheten är gränsöverskridande går dessa problem oftast utanför de nationella myndigheternas befogenheter. Aktörerna på idrottsområdet har samarbetat med offentliga och privata vadslagningsföretag för att utveckla tidiga varningssystem och informationskampanjer, men resultaten har varit blandade. Kommissionen kommer att tillsammans med Europarådet att undersöka faktorer som kan bidra till mer effektiv behandling av problemet med uppgjorda matcher på nationell, europeisk och internationell nivå. Integritet inom idrott är också en av frågorna som kommer behandlas i kommissionens kommande samråd om EU-bestämmelser för speltjänster på Internet. Social dialog inom idrottssektorn på EU-nivå Den sociala dialogen är en hörnsten i EU:s sociala modell. Den erbjuder arbetsgivare, idrottare och arbetstagare inom idrottssektorn möjlighet att påverka förhållandena på arbetsmarknaden genom en oberoende dialog inom den allmänna rättsliga och institutionella ramen i EU. En kommitté för social dialog i EU inrättades inom sektorn professionell fotboll 2008. Denna kommitté har arbetat med att fastställa minimikrav i avtalen för fotbollsspelare. Dessutom har flera europeiska arbetsmarknadsorganisationer visat intresse för att inrätta en kommitté för social dialog för hela idrotts- och fritidssektorn. Kommissionen stöder denna utveckling och uppmanar arbetsmarknadsorganisationerna att ytterligare förstärka sin representation på EU-nivå. Kommissionen kommer att föreslå en preliminär försöksperiod för att underlätta inrättandet av en sådan dialog. IDROTTENS ORGANISATION | Främjande av goda styrelseformer inom idrott | Kommissionen och medlemsstaterna: Främja standarder för goda styrelseformer inom idrott genom utbyte av god praxis och riktat stöd till särskilda initiativ. | Idrottens särart | Kommissionen: Erbjuda stöd och vägledning för tillämpningen av begreppet idrottens särart inom olika områden. | Idrottsutövares fria rörlighet och nationalitet | Kommissionen: Utfärda riktlinjer för hur man kan närma fördragets bestämmelser om nationalitet med anordnandet av tävlingar i enskilda idrotter på nationell grund. Kommissionen: Utvärdera konsekvenserna av bestämmelserna om lokalt förankrade spelare i lagidrotter under 2012. | Övergångsregler och idrottsagenters verksamhet | Kommissionen: Påbörja en studie om de ekonomiska och rättsliga aspekterna av spelarövergångar och deras inverkan på idrottstävlingar samt ge riktlinjer om spelarövergångar i lagidrotter. Kommissionen: Anordna en konferens för att ytterligare utforska möjligheterna för EU-institutioner och idrottsrörelsens representanter (förbund, ligor, klubbar, spelare och agenter) att förbättra situationen vad gäller idrottsagenters verksamhet. | Social dialog inom idrottssektorn på EU-nivå | Kommissionen: Uppmuntra arbetsmarknadsorganisationer och idrottsorganisationer att inrätta en social dialog för hela idrotts- och fritidssektorn på EU-nivå och att diskutera nya viktiga frågor, såsom kontraktsstabilitet, utbildning, hälsa och säkerhet, anställnings- och arbetsvillkor för minderåriga, agenters roll och kampen mot dopning. | SAMARBETE MED LÄNDER UTANFÖR EU OCH INTERNATIONELLA ORGANISATIONER Lissabonfördraget uppmanar unionen och medlemsstaterna att främja samarbetet med länder utanför EU och behöriga internationella organisationer på idrottsområdet. Mot bakgrund av idrottens kontinentala organisation och det förnyade samförståndet om utvidgning bör man prioritera samarbetet med europeiska länder som inte är EU-medlemmar, särskilt kandidatländer och potentiella kandidatländer, och med Europarådet. SAMARBETE MED LÄNDER UTANFÖR EU OCH INTERNATIONELLA ORGANISATIONER | Kommissionen: Identifiera möjligheterna till internationellt samarbete på idrottsområdet med fokus på europeiska länder som inte är EU-medlemmar, särskilt kandidatländer och potentiella kandidatländer, och Europarådet. | SLUTSATS Enligt kommissionens uppfattning är förslagen på idrottsområdet så mångfacetterade att det informella samarbetet mellan medlemsstaterna måste fortsätta för att garantera att utbytet av god praxis och spridningen av resultaten ska kunna ske även i framtiden. Kommissionen kommer även framöver att erbjuda stöd för de informella arbetsgrupper på idrottsområdet som medlemsstaterna önskar fortsätta med eller inrätta. Dessa arbetsgrupper ska även fortsättningsvis rapportera till EU:s idrottsdirektörer. Europaparlamentet och rådet uppmanas att stödja förslagen i detta meddelande om idrott och att ange vilka åtgärder de vill prioritera i framtiden. [1] KOM(2007) 391, 11.7.2007. [2] Resultaten av det offentliga samrådet finns på följande webbplats: http://ec.europa.eu/sport/library/doc/a/100726_online_consultation_report.pdf. [3] http://www.europarl.europa.eu/activities/committees/studies/download.do?language=en&file=32471. [4] Uttalande från Europeiska rådet om idrott, december 2008. [5] Racism, ethnic discrimination and exclusion of migrants and minorities in sport: comparative overview of the situation in the European Union (2010). http://fra.europa.eu/fraWebsite/home/home_en.htm. [6] KOM(2007) 279 slutlig, 30.5.2007. [7] World Economic Forum , Davos, 2009. [8] Ett satellitkonto är ett statistiskt verktyg för att mäta en särskild sektors (i detta fall idrottssektorns) ekonomiska betydelse för landets ekonomi. Ett satellitkonto för idrott filtrerar ut idrottsrelaterade aktiviteter ur nationalräkenskaperna och skiljer därmed ut allt idrottsrelaterat mervärde. [9] KOM(2010) 373.