Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Sammanhållningspolitikens roll och prioriteringar inom Europa 2020-strategin” (förberedande yttrande på begäran av det ungerska ordförandeskapet)

På det kommande ungerska ordförandeskapets vägnar framförde Péter GYÖRKÖS, Ungerns ständiga representant vid Europeiska unionen, den 15 november 2010 en begäran till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om att utarbeta ett förberedande yttrande om

”Sammanhållningspolitikens roll och prioriteringar inom Europa 2020-strategin”.

Sektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 31 maj 2011.

Vid sin 472:a plenarsession den 15–16 juni 2011 (sammanträdet den 16 juni 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 141 röster för, 9 röster emot och 22 nedlagda röster.

1.1.1 EESK anser att Europeiska unionen sätter rätt kurs med sin reaktion på krisen och tankarna bakom Europa 2020-strategin samt dess målsättningar och flaggskeppsinitiativ. Kommittén betraktar också de föreslagna åtgärderna och instrumenten som lovande. Strategin – och euro plus-pakten – fokuserar på nödvändiga kvalitativa förändringar och på potentiella tillväxtfaktorer.

1.1.2 EU fortsätter sitt arbete med att fördjupa och stärka integrationsprocessen. Om Europeiska unionen och dess medlemsstater vill stärka integrationen, anser EESK att de bör genomföra omfattande förändringar fram till 2020, särskilt med avseende på kvaliteten på deras institutioner och rättsliga och finansiella system. Detta kräver på en och samma gång hållbar (långsiktig) stabilitet, konkurrenskraft (tillväxtpotential) och starkare (ekonomisk, social och territoriell) sammanhållning.

1.1.3 EESK har i flera av sina yttranden understrukit att sammanhållningspolitiken har ett historiskt EU-värde och att dess tre målsättningar – konvergens, stärkt regional konkurrenskraft genom sysselsättning samt starkare regionalt samarbete – bör bevaras och stärkas. Det är ett faktum att de mindre utvecklade europeiska länderna och regionerna måste öka sina investeringar i infrastruktur och annat kapital som är av grundläggande betydelse för att påskynda en potentiell tillväxt.

1.1.4 EESK är övertygad om att de ekonomiska resurser som investerats till stöd för sammanhållningspolitiken i stor utsträckning har gett goda resultat, men anser att denna finansiering kan och bör omstruktureras och utvecklas ytterligare; framför allt anser kommittén att stöden och finansieringen kan präglas av större effektivitet och ändamålsenlighet. De sammanhållningspolitiska instrumenten bör anpassas till Europa 2020-strategin för att förhindra att de äventyrar EU:s sammanhållningspolitik.

1.1.5 EESK rekommenderar att man vid översynen av de befintliga sammanhållningspolitiska målen och instrumenten undersöker möjligheten att anpassa dem till Europa 2020-strategin enligt följande:

1.1.5.3 EESK anser att sammanhållningspolitiken tydligt bör lägga tonvikten vid samhälleliga, sociala och solidariska målsättningar och använda strukturfonderna i investeringssyfte i nära samarbete med övriga EU-fonder. Annars kan Europa 2020-strategins fokus på en stark ekonomisk tillväxt, något som i sig är helt acceptabelt, komma att överskugga den sociala och territoriella sammanhållningen.

1.1.5.4 Om rangordningen bland strukturfondernas konkurrenskraft- och konvergensmål skulle ändras, och om ett ”flerfondssystem” skulle tillåtas bli den dominerande faktorn, blir Europa 2020-strategin och de sammanhållningspolitiska målen relativt förenliga, och EU:s strukturfonder skulle på ett effektivare sätt kunna bidra till att stimulera den regionala konkurrenskraften.

1.1.6 EESK inser att den strukturella harmonisering som beskrivs ovan skulle kräva genomgripande förändringar med fokus på att fastställa detaljerade mål: Det finns bland annat behov av att ställa upp kompletterande konkurrensmål och att vidga det territoriella samarbetet så att det inbegriper stöd till makroregional utveckling. Om det inte går att etablera direkta samband mellan Europa 2020-strategin och EU:s sammanhållningspolitik finns det risk för att deras mål och medel samt effektiviteten när det gäller politikens genomförande försvagas avsevärt.

1.1.7 En sådan strukturell harmonisering skulle bli verklighet om EU erkänner sammanhållning och sammanhållningspolitik i bredare bemärkelse som en prioritering att jämställa med konkurrenskraft. Detta bör också återspeglas i de anslag som öronmärks för de båda prioriteringarna. Samtidigt handlar det inte bara om att i framtiden fortsätta att spendera pengar på sammanhållningen utan om att använda pengarna effektivare.

1.1.7.1 EESK anser att det är angeläget att förbättra förslagen till det system med förhands- och efterhandsvillkor som ska inrättas för att övervaka effektiviteten och ändamålsenligheten i EU:s sammanhållningspolitik. Detta system får dock inte äventyra förenklingen av sammanhållningsinstrumenten totalt sett; tvärtom bör det minska genomförandekostnaderna och öka förutsägbarheten. EESK hoppas att de institutionella och administrativa förändringarna kommer att leda till ett enklare och effektivare system. Det finns behov av att utveckla en modell som gör det möjligt att utvärdera den samverkan som sker i anslutning till genomförandet av Europa 2020-strategins mål, de nationella reformprogrammen och sammanhållningspolitiken på grundval av de specifika omständigheterna i de olika länder och regioner som drar nytta av i sammanhållningspolitiken.

1.1.8 EESK håller med om att all EU-politik bör bidra till att Europa 2020-strategin blir framgångsrik. I översynen av EU:s budget beskrevs en ny strategisk programmeringsmetod för sammanhållningspolitiken. EESK ställer sig helt bakom Europeiska kommissionens utveckling av ett gemensamt strategiskt ramverk som innebär att Europa 2020-strategins mål och syften omvandlas till investeringsprioriteringar. Ramverket skulle inbegripa samtliga EU-fonder och dessutom integrera samtliga övriga europeiska finansieringsinstrument.

1.1.9 EESK vill åter påpeka att Europeiska socialfonden, som ett EU-instrument som främjar investeringar i mänskliga resurser, bör stödja Europa 2020-strategins tre prioriteringar, dvs. en smart och hållbar tillväxt för alla. Politiska strategier för sysselsättning, allmän utbildning och yrkesutbildning, aktiv integration och lika möjligheter är i sammanhanget nyckelfaktorer.

1.1.10 EESK anser att det för att uppnå dessa fördjupade mål krävs att Europeiska socialfondens struktur stärks och att den blir effektivare, utan att det för den skull leder till ökade administrativa bördor. Det är viktigt att Europeiska socialfonden intar en ledande roll när det gäller att förbättra situationen för särskilt missgynnade grupper i samhället (t.ex. invandrare, minoritetsgrupper, personer med funktionshinder, den romska befolkningen) och säkerställa villkor som främjar deras integration.

1.1.11 EESK vill framhålla att samordningen av de politikområden som finansieras genom olika fonder inom ramen för EU:s sammanhållningspolitik och med hjälp av Europa 2020-strategins instrument kan påverka de ursprungliga målsättningarna och inverka på den territoriella integriteten, något som kan leda till att de förändras; viktiga nya perspektiv kan komma att urskiljas i anslutning till genomförandet. En fortlöpande planering samt mekanismer för handläggning och övervakning måste inrättas. Det centrala inslaget i den fortlöpande processen är att i ”partnerskapsavtalet” måste inte bara de förberedande utvecklingsstegen utan även hela genomförandeprocessen och dess villkor och effektivitetsutvärdering fastställas. Parterna måste emellertid också vara öppna för det faktum att förvaltningskommittéernas övergripande mål kan komma att ändras på grundval av den kontinuerliga uppföljningen av stödmottagarna.

1.1.12 Kommittén framhåller att man för att uppnå Europa 2020-strategins mål bör öka samordningen mellan de enskilda fondernas förvaltning, främst när det gäller Sammanhållningsfonden, strukturfonderna och olika innovationsfonder.

1.1.13 EESK instämmer i att det för att undvika konflikter, långsiktigt finns många skäl för att integrera samtliga komponenter i EU:s strukturpolitik (inbegripet Europa 2020-strategin, sammanhållningspolitiken, den gemensamma jordbrukspolitiken och EIB) i en fullt ut samordnad allmän unionspolitik, som skulle kunna kallas EU 2050-strategin. Detta skulle möjliggöra närmare samarbete och samordning på politisk och teknisk nivå, utan att de enskilda politikområdena avskaffas. Detta kommer givetvis att vara svårt att uppnå så länge som ansvaret för olika delar av de politikområden som berörs är delat mellan EU och medlemsstaterna. En förstärkning av den regionala dimensionen skulle kunna utgöra ett lämpligt sätt att gradvis uppnå det önskade målet.

1.1.14 Uppbyggnaden av ett polycentriskt Europa med ett nätverk av ”smarta” placeringar kräver lagarbete, som bara är möjligt om det sker ett samarbete mellan olika berörda aktörer. Samarbete på transnationella områden, och makroregionala utvecklingsstrategier där aktörer från olika länder och sektorer sammanförs, kan utgöra en framkomlig väg.

1.2.1 Enligt EESK beror EU:s konkurrenskraft i stor utsträckning på en stärkt regional konkurrenskraft.

1.2.2 EESK anser att olika framväxande former av makroregionalt samarbete i många avseenden är mycket viktiga. Kommittén har i flera yttranden (om Östersjö- och Donauregionerna) redan framhållit att stöd från strukturfonderna kan göra det möjligt att definiera strategier som rör de såväl fysiska som icke-fysiska transeuropeiska nät, som Europeiska unionen behöver för att konsolidera sin konkurrenskraft och sin attraktionskraft.

1.2.3 EESK anser att Europeiska unionens framtid och dess konsolidering som politisk enhet även beror på dess förmåga att överskrida det statistiskt baserade regionala perspektivet, som är begränsat av nationsgränserna. Det är uppenbart att framstegen under de senaste åren i riktning mot en regional angreppsmetod, komplexa program och horisontella förbindelser samt konsolideringen av olika kluster, kommer att göra det möjligt för de sociala och territoriella dimensionerna av den europeiska ekonomin att blomstra.

1.2.4 Enligt kommittén är det ingen mening med att arbeta med parallella och ibland helt identiska målsättningar på olika politikområden, och inte heller att utforma en annan uppsättning verktyg än de relativt väletablerade sammanhållningspolitiska instrumenten.

1.2.4.1 Det kommande årtiondet måste i ökande grad utgöra de funktionella regionernas årtionde. Regionerna kan ha ett eller flera centrum, med gränsöverskridande övergripande regionala och vertikala ekonomiska förbindelser, och stödjas av den rättsliga, finansiella och institutionella potential som ”fördjupat samarbete” kan erbjuda. En ny innebörd i begreppet ”regional” kan alltså ge en ny dimension åt ett smart Europa. Med tanke på att vissa regioner släpar efter – och kommer att fortsätta göra detta – krävs dock ett program som hjälper dem att komma i fatt.

1.2.5 EESK anser att man vid omvandlingen av den europeiska ekonomin till en framgångsrik global aktör måste beakta en mängd områden: stärka tillväxtpotentialen, minska regionala skillnader, stödja mikroföretag och små och medelstora företag med verksamhet i avlägset liggande områden, frigöra nya resurser, höja medvetenheten om miljö och en sund livsstil, förbättra utbildningens kvalitet, ge ungdomar motivation, främja innovation, uppmuntra människor att delta i olika processer och stärka den europeiska identiteten.

1.3.1 EESK framhåller att Europas konkurrenskraft i hög grad är beroende av storstäderna och storstadsregionerna, där företag kan dra nytta av agglomerationsekonomier och nätverk med koppling till världsmarknaden. Städer kan rent generellt driva på tillväxten och tjäna som nav för kreativitet och innovation. Starkare tillväxt och nya arbetstillfällen kan skapas om det finns en kritisk massa av företag, högskolor, forskare och andra aktörer. Problem i städerna, t.ex. miljöförsämring eller socialt utanförskap, kräver särskilda lösningar och aktiv medverkan av de berörda lokala myndigheterna.

1.3.2 Enligt EESK bör man därför utarbeta en vittsyftande stadsagenda där medel tydligare avsätts för stadsfrågor, samtidigt som städernas lokala myndigheter spelar en större roll för att utforma och genomföra stadsutvecklingsstrategier.

1.3.3 Beroende på städernas geografiska läge har de urbana systemen olika upptagningsområden. EESK kan inte acceptera att den ”traditionella” motsättningen mellan stad och landsbygd bevaras. De fördelar som kan uppnås genom partnerskap mellan stad och landsbygd är i hög grad beroende av lokala, och i slutändan unika kontextuella faktorer.

1.4.1 EESK anser att en avgörande aspekt i anslutning till Europa 2020-strategin är å ena sidan sammanhållningspolitiken och å andra sidan den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt när det gäller integrerad territoriell utveckling. Jordbruket är en viktig källa till ekonomisk dynamik och fortsätter att utgöra en strategisk sektor för EU, både när det gäller livsmedelssäkerhet och med tanke på dess tillväxt- och sysselsättningspotential i landsbygdsområden samt tack vare dess bidrag till kampen mot klimatförändringarna.

1.4.2 Mot denna bakgrund måste man på båda dessa politikområden fokusera de gemensamma ansträngningarna på att försöka uppnå de gemensamma, övergripande målen, som syftar till att omvandla EU till en smart och hållbar ekonomi för alla, med hög sysselsättning, produktivitet och social sammanhållning.

1.4.2.1 EESK anser att smarta och globalt förbundna platser i landsbygdsområdena är viktiga för att uppnå den återhämtning som Europa 2020-strategin syftar till. På samma sätt som i stadsregioner utgör nätverk en mycket viktig organisatorisk form för företag och för regional utveckling.

2.1 EESK ser positivt på att policyreferenserna i Europa 2020-strategin om behovet av innovationer kopplade till klimatförändringar, energieffektivitet, förnybar energi, folkhälsa och demografiska förändringar är strukturellt förbundna med sammanhållningsmålen på områdena utbildning, forskning och utveckling samt det digitala samhället. Dessa utgör – inte minst i regionala termer – en bro mellan sammanhållningsmålen och Europa 2020-strategin.

2.1.1 EESK noterar också att det råder en motsägelse mellan de olika teoretiska infallsvinklarna och de begrepp som används i praktiken. Lissabonfördraget har gett ordet ”regional” en ny dimension genom att tilldela de territoriella aspekterna en legitim uppgift i sammanhållningsprocessen. Det sätt på vilket ordet ”regional” kommer att definieras i regionalpolitiken i framtiden är inte en oväsentlig fråga. Vad som behövs är en definition som ger gemensamma ramar – antingen ur regional och institutionell synvinkel eller ur relevanta rättsliga och finansiella instruments perspektiv – för att uppnå förnyad, hållbar tillväxt i Europa.

2.1.1.1 EESK noterar att framväxten av makroregionala strategier är en mycket positiv process, nära kopplad till begreppet ”territoriell sammanhållning” som införs genom Lissabonfördraget. Regionalpolitik i strikt mening måste på ett effektivt sätt komplettera samarbete mellan regioner av olika storlek eller som ligger långt från varandra, men som har ett gemensamt intresse av ett samarbete.

2.2 I skärningspunkten mellan olika ”grupper” av program, som bland annat definieras geografiskt (dvs. regionala och territoriella program samt program för städer), återfinns områden med utvecklingsfrämjande verksamhet, som förvisso har en eller flera större stadscentrum, utan att för den skull nödvändigtvis utesluta eller marginalisera andra. Europeiska ”spetsforskningscentrum”, som definieras på grundval av innovationsförmåga, är kännetecknande för vissa näringslivssektorer och utgör inte en tillfällig samling individuella kompetenser och förmågor i ett givet stadsområde, utan representerar snarast kunskap som förts samman genom tydliga och konkreta kopplingar.

2.2.1 Denna särskilda kompetens är endast möjlig tack vare en kvantitativ utveckling inom ramen för de sammanhållningsmål som rör miljö, infrastruktur, allmän utbildning och yrkesutbildning. Det som karakteriserar sådana områden är deras öppenhet. Medverkan är möjlig var som helst, men på grundval av kvalitativa aspekter är det runt kraftcentrumen som möjligheterna visar sig på längre sikt. Förutsägbarhet bygger helt riktigt på en historiskt förutsägbar stabilitet vad gäller regionernas flerdimensionella kompetens.

2.3 Om innovationsverksamheten ska nå framgång är det av avgörande betydelse att stödja nya former av demokrati. De brukliga formerna av socialt samråd måste utvecklas, och med hjälp av verktyg baserade på deltagardemokrati måste kompetens frigöras för att uppmuntra det organiserade civila samhället att bli mer benäget eller ”villigt” att medverka i enlighet med EU-fördragens centrala principer.

2.4 Innovation handlar om att omsätta nya idéer och förslag i praktiken, förekomma konkurrens och föregripa förutsägbara processer genom att använda sina kunskaper. Innovation är ett komplext begrepp, eftersom den sammanför en mångfald av mänskliga färdigheter, tekniskt kunnande och ekonomiska förbindelser. Givetvis erbjuder stadskärnor, i egenskap av knutpunkter, de rätta betingelserna och den nödvändiga ramen, utan vilken allt skulle förbli ren teori.

2.5 Av detta skäl bör det vara en integrerad del av de ekonomiska bidragssystemen och –politiken att erbjuda ett samordnat, parallellt stöd för innovation och åtgärder för upphämtning baserat på territoriella analyser.

2.6 Det stämmer visserligen att Europa 2020-strategin är ett omfattande program för tillväxt, konkurrenskraft, hållbar utveckling och strukturpolitik, men sett i ett vidare, globalt perspektiv är det också ett program som ska hjälpa EU att bli konkurrenskraftigt på världsmarknaden.

2.7 Målen för både Europa 2020-strategin och sammanhållningspolitiken stämmer överens med ovanstående. Beträffande Europa 2020-strategin saknar emellertid den institutionella ramen för genomförandet av målen de gemensamma, nya finansiella och juridiska element som skulle kunna bidra till att öka effektiviteten om de samverkade. Argumentet att omformning och införlivande av sammanhållningsinstrumenten skulle skynda på utvecklingen av ett innovationsorienterat, ”smart” Europa är välgrundat, men bara om uppsättningen verktyg utvidgas genom att man utnyttjar de samverkanseffekter som uppstår genom integrering av olika källor.

3.1 EU:s politiska förnyelse har påskyndats genom den kris som startade i slutet av förra årtiondet.

3.1.1 Delvis på grund av den globala krisen behöver EU en starkare ekonomisk integration. Enligt kommitténs mening är detta en positiv process, eftersom den stärker EU, men den är också komplicerad, eftersom ett samarbete mellan 27 länder inte alltid löper friktionsfritt. Trots alla problem som detta innebär är en av huvudtankarna bakom denna starkare ekonomiska (och följaktligen politiska) integration att utveckla en ekonomisk politik som verkligen är ”EU:s ekonomiska politik”. Det finns tre huvudaspekter (1):

3.2 De ändringar, grundläggande dokument och strategier som antagits utgör ett förnyelserecept, där det fastställs vilka villkor och verktyg EU och de nationella politiska ledarna har ett gemensamt ansvar för att använda. De olika verktyg som finns tillgängliga ska användas tillsammans i syfte att skapa stabilitet, tillväxt och konkurrenskraft och genomföra sammanhållningspolitiken.

3.3 Uppgiften att samordna Europa 2020-strategin och sammanhållningspolitiken är konfliktfylld, och den kan vara farlig på grund av motsättningen mellan marknadsekonomi och social och territoriell utjämning. Faran är ännu större i dagsläget, då resurserna är begränsade och stöd till den ena tilldelas på bekostnad av den andra. Det är genom förbättrade villkor för tillväxt och konkurrenskraft som sammanhållningen kan stärkas. Mot bakgrund av det aktuella världsläget får de minst utvecklade medlemsstaterna och regionerna inte förlora mer tid.

3.4 De offentliga finanserna har varaktigt försvagats på grund av krisen i en rad medlemsstater, och det kommer att bli svårt att konsolidera dem vid en tidpunkt då kostnaderna för den åldrande befolkningen börjar bli märkbara. Kort sagt går de flesta medlemsländerna en besvärlig framtid till mötes.

3.5 Europa 2020-strategin undviker med all rätt att skilja mellan strukturreformer, som bara kan genomföras på lång sikt, och åtgärder som ska främja en kortsiktig återhämtning.

3.6 Huruvida strategin ska bli framgångsrik får inte bero på kortsiktiga ekonomiska trender. Det är just de resurser som investeras i långsamma strukturella förändringar som ”styr” de sektorer som i sin tur kommer att kunna förnya systemet tack vare konkurrenskraftig innovation.

3.7 Potentiella tillväxtaspekter och strategins mål stämmer överens på en rad punkter (vilket är bra), men på många punkter finns det en oavsiktlig brist på överensstämmelse.

3.7.1 Bland Europa 2020-strategins mål – ur tillväxtsynpunkt – avspeglar högre sysselsättnings- och utbildningsnivåer de kvantitativa och kvalitativa aspekterna när det gäller arbetskraften. Målen för forskning och utveckling, samt energi- och klimatmålen är knutna till kvaliteten på det investerade kapitalet och den miljömässiga hållbarheten. Samtidigt saknas vissa av de faktorer som är avgörande för kapitalets kvantitet och kvalitet i strategin (investeringar och deras tekniska nivå) liksom totalfaktorproduktiviteten. Strategin lägger stor vikt vid utgifter för forskning och utveckling, men den ägnar inte tillräckligt stort utrymme åt innovationsprocesser inom företagen eller ekonomisk och social innovation, vilket inte är detsamma som forskning och utveckling.

3.7.2 Mot denna bakgrund avspeglar Europa 2020-strategin en ekonomisk politik som är i linje med de behov och karakteristiska egenskaper som finns i långsamt växande, utvecklade ekonomier med deras betydande forsknings- och utvecklingskapacitet och relativt låga investeringsnivåer. Även sådana låga nivåer har visat sig tillräckliga för att säkra genomförandet av nödvändiga strukturförändringar. I utvecklade länder råder det inga tvivel om att forskning, utveckling och innovation spelar en avgörande roll för den ekonomiska tillväxten. Ur detta perspektiv hamnar sammanhållningen på andra plats i förhållande till konkurrenskraften, även om det inte nödvändigtvis råder ett motsatsförhållande.

3.7.3 Om de nya EU-medlemsstater som har en lägre ekonomisk utvecklingsnivå ska komma i kapp behövs det investeringar i infrastruktur men även på andra områden. I dessa länder är det mindre troligt att forskning och utveckling blir en viktigare drivkraft för tillväxt än investeringar. Kommissionen nämner visserligen sammanhållning i detta sammanhang (2), men i förslaget läggs det inte tillräckligt stor vikt vid behovet av att hjälpa de mindre utvecklade länderna att komma i kapp.

3.8 Europa 2020-strategin kan inte förstås utan kunskaper om hur tilldelningen av stödet sker. Å ena sidan finns det en ”gråzon” mellan 2010 och 2013 då den nuvarande budgetplanen fortfarande ska tillämpas, dock inte alltid i linje med målen i Europa 2020-strategin (t.ex. den digitala agendan). Å andra sidan är de mål som fastställts inom ramen för Europa 2020-strategin till stor del avgörande för fördelningen av utgifterna i nästa budgetplan. Mot bakgrund av detta vore det tillrådligt att knyta målen i strategin till prioriteringarna i finansieringsramen.

3.9 Analyser visar att den energi som investeras i upphämtning lönar sig flerfaldigt och har många andra fördelar:

3.10 EESK beklagar att kommissionen inte har stakat ut något tillväxtscenario som maximerar den inre marknadens potential utan i stället koncentrerar sig på en drastisk budgetåtstramning som en förutsättning för tillväxt. Man bör fästa mycket större vikt vid tillväxtfaktorer som skapar möjligheter för medlemsstaterna att konsolidera sina budgetar samtidigt som man tar hänsyn till hållbarhetsperspektivet. För att detta ska bli möjligt anser EESK att en välavvägd makroekonomisk mix där utbudsorienterad och efterfrågeorienterad ekonomisk politik knyts samman på ett balanserat sätt måste bli en integrerad del av alla framtidsinriktade ekonomiska strategier.

3.11 Det skulle vara särskilt positivt om programmen fastställs på grundval av ”finansiella knutpunkter”, som i sin tur fastställs på basis av förväntade resultat och riskanalys. Detta är utan tvekan ett nödvändigt steg, eftersom globaliseringen inte tar hänsyn till geografiska band, och den globala spridningen av innovationsincitament som utvecklas i vissa områden och deras förmåga att skapa kluster kommer att fortsätta att stärkas.

3.11.1 Dessa regioner måste ha kontroll över sina egna finansiella resurser och själva kunna besluta hur de ska prioritera de olika utvecklingsfaktorerna när det gäller tilldelning av resurser. Genom långsiktigt deltagande i innovativa processer och via det mervärde som skapas måste de vara i stånd att besluta om huruvida det finansiella stödet ska godkännas eller avslås.

Bryssel den 16 juni 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON

(1) Se artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Sammanhållningspolitiken
Mål	Strukturfonder och strukturinstrument

Konvergens/hållbar tillväxt	Eruf	ESF	Sammanhållningsfonden

Regional konkurrenskraft och sysselsättning	Eruf	ESF

Europeiskt territoriellt samarbete	Eruf

Europa 2020-strategin		Sammanhållningspolitiken (reviderad struktur)
Mål/instrument	Flaggskeppsinitiativ	Mål/instrument	Strukturfonder och strukturinstrument

Smart tillväxt	En digital agenda för Europa, Innovationsunionen, Unga på väg	Regional konkurrenskraft och sysselsättning
Forskning/innovation, Utbildning, Ett digitalt samhälle		Större konkurrenskraft/attraktivare etableringsställen, kompetensutveckling/utbildning osv., Innovation/kunskapssamhället
Hållbar tillväxt	Ett resurseffektivt Europa, Industripolitik för en globaliserad tid	Konvergens
Miljövänlig energi/ett miljömedvetet samhälle Nätverk/småföretag		Tillväxtskapande utveckling av miljö och infrastruktur, institutionell uppbyggnad
Tillväxt för alla	En agenda för ny kompetens och nya arbetstillfällen, En europeisk plattform mot fattigdom	Europeiskt territoriellt samarbete
Lika tillträde/fler och bättre arbetstillfällen		Lokalt, regionalt och makroregionalt samarbete