9.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 203/3


EUROPEISKA CENTRALBANKENS YTTRANDE

av den 19 maj 2011

om ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen

(CON/2011/44)

2011/C 203/04

Inledning och rättslig grund

Den 3 februari 2011 mottog Europeiska centralbanken (ECB) en begäran från Europeiska unionens råd om ett yttrande över ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen (1) (nedan kallat förslaget till förordning).

ECB:s behörighet att avge ett yttrande grundas på artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eftersom förslaget till förordning faller inom ECB:s behörighetsområde. I enlighet med artikel 17.5 första meningen i arbetsordningen för Europeiska centralbanken har detta yttrande antagits av ECB-rådet.

Allmänna kommentarer

1.

Som statistikproducent stöder ECB förslaget till förordning som är ett viktigt steg på vägen mot bättre europeisk statistik, särskilt nationalräkenskaperna, genom att dessa beaktar den ekonomiska och finansiella utvecklingen samt metodologiska framsteg. Det Europeiska national- och regionalräkenskapssystemet utgör grunden för den makroekonomiska europeiska statistiken och är därför mycket viktigt för penningpolitiken.

2.

ECB välkomnar också målsättningen att i förslaget till förordning skapa statistiska koncept och definitioner som stämmer överens med bl.a. det internationella nationalräkenskapssystemet (SNA 2008) som antagits av FN:s statistikavdelning, sjätte utgåvan av IMF:s betalningsbalansmanual (BPM6), fjärde utgåvan av OECD:s Benchmark Definition of Foreign Direct Investment samt den europeiska näringsgrensindelningen (NACE Rev.2). Förslaget till förordning har också dragit fördel av ovannämnda instrument vad gäller konsistens och en harmoniserad metod.

Specifika kommentarer

3.

Både Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och europeiska statistiksystemet (ESS) ska enligt fördraget utveckla, producera och sprida europeisk statistik, dock arbetar de enligt olika rättsliga förutsättningar som speglar de strukturer som respektive system omfattas av. Förslaget till förordning har betydelse för den statistik som tas fram av dessa båda system. Enligt förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter (2) får ECB med hjälp av de nationella centralbankerna insamla statistiska uppgifter inom ramen för referenspopulationen av uppgiftslämnare och för vad som krävs för att utföra ECBS uppgifter. Närmare bestämt omfattar referenspopulationen av uppgiftslämnare fysiska och juridiska personer som har sitt hemvist i en medlemsstat och som hör till sektorn ”finansiella företag” enligt definitionen i rådets förordning (EG) nr 2223/96 av den 25 juni 1996 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen (3) samt även fysiska och juridiska personer som har sitt hemvist i en medlemsstat om de innehar s.k. cross-borderpositioner eller har utfört s.k. cross-bordertransaktioner.

4.

Genom nära samarbete och lämplig samordning mellan ECBS och ESS minimeras rapporteringsbördan samtidigt som man säkerställer den nödvändiga överensstämmelse som krävs för att ta fram europeisk statistik. Behovet av nära samarbete framgår också av samförståndsavtalet om ekonomisk och finansiell statistik mellan ECB:s generaldirektorat för statistik (GD statistik) och Europeiska gemenskapernas statistikkontor (Eurostat) av den 10 mars 2003 (4).

5.

Mot bakgrund av de nära kontakterna vid framtagandet av det metodologiska ramverket för förslaget till förordning har ECB, på förslag från Eurostat, accepterat att utforma olika avsnitt i bilaga A som har ett nära samband med ECBS statistiska ramverk. ECB har främst bidragit till definitionen av sektorn ”finansiella företag” vad gäller institutionella enheter och undersektorer som del av kapitel 2 och beskrivningen av finansiella tillgångar och skulder och deras presentation i räkenskaperna (kapitel 5 och delar av kapitlen 6 och 7). Bidrag har också lämnats till kapitel 17 (sociala trygghetsförsäkringar inklusive pensioner) och delar av kapitel 21 (offentliga räkenskaper) samt kapitel 19 (europeiska räkenskaper).

6.

Vad gäller definitionen av sektorn ”finansiella företag” och dess undersektorer (bilaga A i förslaget till förordning, kapitel 2) välkomnar ECB att definitionen av undersektorn monetära finansinstitut följer ECB:s definition i punkt 2.67 i bilaga A. Definitionerna av undersektorer av ”andra finansiella företag” stämmer i stor utsträckning överens med ECB:s rättsakter. För att minimera rapporteringsbördan och samtidigt säkerställa nödvändig överensstämmelse för att ta fram europeisk statistik föreslår ECB att man ytterligare samordnar definitionen av finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner med förordning ECB/2008/30 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner (5).

7.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan och med beaktande av hur och ECBS statistiska ramverk och ESS samverkar är förslaget till förordning av stor betydelse för ECB:s rapporteringskrav avseende bl.a. monetär statistik samt statistik över finansinstitut och finansmarknader, statistik över betalningsbalansen samt utlandsställningen, kvartalsvis statistik över finansräkenskaperna och statistik över den offentliga sektorns finanser. I linje med praxis och behovet av nära samarbete och samordning mellan ECBS och ESS när det gäller att ändra förslaget till förordning genom delegerade befogenheter, bör kommissionen säkerställa att ECB involveras när man tar fram utkast till delegerade akter i enlighet med förslaget till förordning.

8.

Mot bakgrund av att den betydelse som delegerade akter som antagits enligt artikel 290 i fördraget har, gör ECB följande observation vad gäller utövandet av ECB:s rådgivande roll enligt artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget.

Kommissionens utkast till delegerade akter är ”utkast till unionsakter” enligt artikel 127.4 första strecksatsen och artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget (6). Delegerade akter utgör rättsakter från unionen (7). Flertalet språkversioner av artikel 282.5 i fördraget använder ordet ”utkast” till unionsakter som ECB ska höras om (8). Skyldigheten att höra ECB kan därför inte begränsas endast till sådana utkast som är baserade på ett förslag från kommissionen.

I OLAF-domen (9) har domstolen därutöver förtydligat att skyldigheten att höra ECB ”huvudsakligen [har] till syfte att säkerställa att den som upprättar en sådan rättsakt avvaktar med att anta denna till dess det organ hörts som, genom de specifika uppgifter som det har på det aktuella området enligt gemenskapsrätten och med sin stora sakkunskap, särskilt kan bidra till det planerade lagstiftningsförfarandet”.

Mot denna bakgrund bör ECB, för att fullt ut utnyttja fördelarna med sin rådgivande roll, i god tid höras om alla utkast till unionsakter, inklusive delegerade akter, som faller inom ECB:s behörighetsområde. ECB kommer att utöva sin rådgivande roll med beaktande av tidsfristerna för antagandet av sådana akter.

9.

På grund av sina penningpolitiska uppgifter är ECB mest intresserad av europeiska aggregat. ECB fäster betydelse vid kvartalsvisa integrerade räkenskaper för euroområdet efter institutionell sektor. För detta ändamål krävs att man får in tillräckligt omfattande nationella uppgifter i god tid före penningpolitiska beslut.

10.

Mot bakgrund av de nya kraven på statistik för finansiell stabilitet och makrotillsyn, särskilt i samband med inrättandet av en europeisk systemrisknämnd och dess ansvar för makrotillsynen av det finansiella systemet i unionen, har insamlingen av uppgifter för individuella medlemsstater fått ökad betydelse. Det krävs även tidsnära och tillförlitlig statistik över nationalräkenskaperna för enskilda medlemsstater för att stödja målen för Euro plus-pakten och för den europeiska stabilitets-mekanismen.

11.

För penningpolitiken och för den finansiella stabiliteten är tidsnära kvartalsvisa uppgifter av tillräcklig kvalitet av större betydelse än mer detaljerade uppgifter på årsbasis eller med ännu lägre frekvens. Därför bör man prioritera sammanställningen av en fullständig uppsättning tabeller över de senaste åren istället för att ta fram långa serier av detaljerade historiska uppgifter.

12.

ECB stöder i stort sett leveransprogrammet (enligt bilaga B i förslaget till förordning). Leveransprogrammet bör dock ta hänsyn till ECB:s och de nationella centralbankernas statistik-insamling och spegla de prioriteringar som användarna och statistikproducenterna gjort.

13.

ECB välkomnar den tidsmässiga förbättringen av produktionen av de kvartalsvisa posterna 1–12, 27 och 28 i tabell 1 om de viktigaste aggregaten på kvartals- och årsbasis till t + 2 månader. ECB stöder dock inte förslaget om att differentiera mellan rapporteringskraven för större och mindre medlemsstater som nämns i fotnoterna 4 och 7 i översikten över tabellerna samt i fotnot 10 i tabell 1 och den därmed sammanhängande förlängda rapporteringsfristen för mindre medlemsstater till t + 80 dagar för huvudaggregaten. För närvarande skulle sjutton medlemsstater omfattas av en differentierad rapportering, men till följd av unionens utvidgning kommer ett ökande antal medlemsstater att falla under tröskeln för differentierad rapportering. Konsekvensen av detta skulle bli att både kvaliteten på de europeiska aggregaten och den statistiska informationen från mindre medlemsstater skulle försämras.

14.

I september 2000 godkände Ekofinrådet handlingsplanen för statistikkrav avseende EMU och angav att målet för kvartalsvisa integrerade räkenskaper för euroområdet efter institutionell sektor ska vara t + 90 dagar efter referenskvartalet för att motsvara ECB:s krav avseende penningpolitiken. Detta implicerar att Eurostat och ECB måste samla in respektive nationella uppgifter vid t + 82 dagar. Mot bakgrund av ECB-rådets planerade möten under 2015 och 2016 räcker det om tidsfristen kortas till t + 85 för åren 2015 och 2016. Därför stöder ECB att man tidigarelägger rapporteringsfristerna för kvartalsvisa sektor-räkenskaper enligt leveransprogrammet för ENS till t + 85 dagar fr.o.m. 2014 med målet att uppnå t + 82 dagar 2017 för att stödja en sammanställning av fullständiga kvartalsvisa integrerade räkenskaper för euroområdet vid t + 90 dagar. Detta är också i linje med G-20 initiativet om förbättrad uppgiftsfrekvens där man, som en reaktion på finanskrisen, anger att sektorräkenskaperna är ett område som bör prioriteras för att minska luckorna i uppgifterna. I leveransprogrammet för ENS 2010 har detta betydelse för tabell 801.

15.

ECB förordar konsistenta leveranstider för alla kvartals- och årsvisa nationella uppgifter avseende den offentliga sektorn, vilket skulle innebära att man samordnar kvartalsvisa uppgifter avseende den offentliga sektorn med tidsfristerna avseende tabell 801, vilket även påverkar tabellerna 27 och 28 och, på snarlikt sätt, även rapporteringsfristerna för tabell 2 och uppgifter för förfarandet vid alltför stora underskott. Därför stöder ECB att man tidigarelägger rapporteringsfristerna för kvartalsvisa offentliga räkenskaper enligt leveransprogrammet för ENS och förfarandet vid alltför stora underskott till t + 85 dagar fr.o.m. 2017 för att stödja sammanställningen av fullständiga kvartalsvisa integrerade räkenskaper för euroområdet vid t + 90 dagar.

16.

I yttrande CON/2010/28 av den 31 mars 2010 om ett förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 479/2009 med avseende på kvaliteten på statistiken i samband med förfarandet vid alltför stora underskott (10) uttalade ECB också sitt stöd för ökad öppenheten kring rapporteringsförfarandet genom att använda nettoupplåning (B.9) för förfarandet vid alltför stora underskott. Om man undantar betalningar som grundar sig på svappar och framtida räntesäkringsavtal från det underskottsbegrepp som används för förfarandet vid alltför stora underskott, blir förfarandet svårare att manipulera genom komplicerade finansiella transaktioner. I detta sammanhang välkomnar ECB att bilaga A i förslaget till förordning inte längre definierar EDP_B.9 och EDP_D.41. Därför bör även alla hänvisningar till dessa två variabler strykas från tabell 2 i bilaga B. Som konsekvens måste förordning (EG) nr 479/2009 ändras för att spegla att nettoupplåning (B.9) ska användas för förfarandet vid alltför stora underskott och återge definitionen av nominellt värde i förslaget till förordning.

17.

För att kunna erhålla nödvändig information om utvecklingen för löner och kollektiva avgifter per anställd och per timme inom den offentliga sektorn, för att på så sätt erhålla bättre information om löneutvecklingen och eventuell korrelation mellan utvecklingen i den offentliga och den privata sektorn, föreslår ECB att man i tabell 801 för den offentliga sektorn inkluderar kvartalsvisa uppgifter om antalet anställda och antalet arbetade timmar; de anställdas timersättning inom den offentliga sektorn är redan inkluderad i leveransprogrammet.

I de fall där ECB rekommenderar att förslaget till förordning ändras anges de specifika förslagen i bilagan tillsammans med en förklaring.

Utfärdat i Frankfurt am Main den 19 maj 2011.

Jean-Claude TRICHET

ECB:s ordförande


(1)  KOM(2010) 774 slutlig.

(2)  EGT L 318, 27.11.1998, s. 8.

(3)  EGT L 310, 30.11.1996, s. 1.

(4)  Finns på ECB:s webbplats http://www.ecb.europa.eu

(5)  EUT L 15, 20.1.2009, s. 1.

(6)  Första strecksatsen i artikel 127.4 i fördraget stadgar att ECB ska höras ”om varje förslag till unionsrättsakt inom Europeiska centralbankens behörighetsområde”. Artikel 282.5 i fördraget stadgar: ”Inom området för sina befogenheter ska Europeiska centralbanken höras om varje utkast till unionsakt”.

(7)  Artikel 290 i fördraget återfinns i sjätte delen, kapitel 2, avsnitt 1 som har rubriken ”Unionens rättsakter”.

(8)  Artikel 282.5 i fördraget hänvisar till utkast till unionsakt i följande språkversioner: bulgariska (проект на акт на Съюза), spanska (proyecto de acto de la Unión), danska (udkast), tyska (”Entwürfen für Rechtsakte der Union”), estniska (ettepanekute), grekiska (προτεινόμενη πράξη της Ένωσης), franska (projet d'acte de l'Union), italienska (progetto di atto dell'Unione), lettiska (projektiem), litauiska (Sąjungos aktų projektų), nederländska (ontwerp van een handeling van de Unie), portugisiska (projectos de acto da União), rumänska (proiect de act al Uniunii), slovakiska (navrhovaných aktoch Únie), slovenska (osnutki aktov Unije), finiska (esityksistä) och svenska (utkast). Den irländska versionen använder ”gniomh Aontais arna bheartu”, vilket motsvarar konceptet av ”planerade” unionsakter.

(9)  Mål C-11/00, Europeiska gemenskapernas kommission mot Europeiska centralbanken, REG 2003, s. I-7147, särskilt punkterna 110 och 111.

(10)  EUT C 103, 22.4.2010, s. 1.


BILAGA

Ändringsförslag

Kommissionens förslag

ECB:s ändringsförslag (1)

Ändring 1

Artikel 2.2

”2.   Kommissionen får genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 7, 8 och 9 anta sådana ändringar av metoderna för ENS 2010 som har till syfte att precisera och förbättra innehållet, under förutsättning att de inte innebär någon ändring av grundbegreppen, att de inte kräver ytterligare medel när de ska genomföras och att deras tillämpning inte medför en ökning av de egna medlen.”

”2.   Kommissionen får genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 7, 8 och 9 anta sådana ändringar av metoderna för ENS 2010 som har till syfte att precisera och förbättra innehållet, under förutsättning att de inte innebär någon ändring av grundbegreppen, att de inte kräver ytterligare medel när de ska genomföras och att deras tillämpning inte medför en ökning av de egna medlen. Kommissionen ska ta fram utkast till delegerade akter i nära samarbete med Europeiska centralbanken.

Motivering

Den rättsliga grunden för förslaget till förordning är artikel 338.1 i fördraget av vilken det uttryckligen framgår att beslut om åtgärder enligt artikel 338.1 ska ske ”utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken” (nedan kallad ”ECBS-stadgan”). Av artikel 5 i ECBS-stadgan framgår att ”ECB ska vid behov bidra till harmoniseringen av de regler och den praxis som gäller för insamling, sammanställning och distribution av statistik inom dess behörighetsområde”. Mot bakgrund av dessa specifika bestämmelser i fördraget bör kommissionen, när den utövar delegerade befogenheter enligt förslaget till förordning, ta fram utkast till delegerade akter i nära samarbete med ECB så att man bl.a. kan säkerställa konsistenta och högkvalitativa uppgifter samtidigt som rapporteringsbördan minimeras.

Ändring 2

Punkt 2.21 i bilaga A

”2.21

Ett holdingbolag som endast äger dotterbolagens tillgångar är ett exempel på ett koncerninternt finansinstitut. Andra enheter som också behandlas som koncerninterna finansinstitut är enheter med de kännetecken som är utmärkande för special-företag enligt ovan, t.ex. investerings-fonder och pensionsinstitut samt enheter som används för att inneha eller förvalta förmögen-heter för enskilda eller familjer, inneha till-gångar för värdepapperisering, utfärda skulde-brev för när-stående bolags räkning (ett sådant företag kan vara ett så kallat conduit-bolag), värde-papperiseringsinstrument och att fullgöra andra finansiella uppgifter.”

”2.21

Ett holdingbolag som endast äger dotterbolagens tillgångar är ett exempel på ett koncerninternt finansinstitut. Andra enheter som också behandlas som koncerninterna finansinstitut är enheter med de kännetecken som är utmärkande för special-företag enligt ovan, t.ex. investerings-fonder och pensionsinstitut samt enheter som används för att inneha eller förvalta förmögen-heter för enskilda eller familjer, , utfärda skulde-brev för när-stående bolags räkning (ett sådant företag kan vara ett så kallat conduit-bolag), och att fullgöra andra finansiella uppgifter.”

Motivering

Finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner i någon form kan inte behandlas som koncerninterna finansinstitut, i synnerhet inte då de inte konsoliderar sina räkenskaper med upphovsmannen oavsett kriteriet ”oberoende”. De klassas som andra finansinstitut (S.125). Se artikel 1 i förordning ECB/2008/30 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner  (2).

Ändring 3

Punkt 2.75 i bilaga A

”2.75

Definition: Delsektorn monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (S.122) omfattar alla finansiella bolag och kvasibolag – utom de som klassificeras i delsektorerna centralbanken och penningmarknadsfonder – som främst ägnar sig åt finansiell förmedling och vars verksamhet går ut på att ta emot inlåning från institutionella enheter och att för egen räkning ställa ut lån och/eller investera i värdepapper.”

”2.75

Definition: Delsektorn monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (S.122) omfattar alla finansiella bolag och kvasibolag – utom de som klassificeras i delsektorerna centralbanken och penningmarknadsfonder – som främst ägnar sig åt finansiell förmedling och vars verksamhet går ut på att ta emot inlåning och/eller nära substitut för inlåning från andra institutionella enheter än monetära finansinstitut och att för egen räkning ställa ut lån och/eller investera i värdepapper.”

Motivering

Ordalydelsen bör samordnas med definitionen av ”andra monetära finansinstitut (MFI)” i artikel 1 i förordning ECB/2008/32 av den 19 december 2008 om de monetära finansinstitutens balansräkningar (omarbetning)  (3). En liknande ordalydelse återfinns även i SNA 2008.

Ändring 4

Punkt 2.90 i bilaga A

”2.90

Definition: Finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner (s.k. värdepapperiseringsinstitut) är företag som genomför värdepapperiseringstransaktioner. De värdepapperiseringsinstitut som uppfyller kriterierna för en institutionell enhet klassificeras i S.125, annars behandlas de som en integrerad del av moderbolaget.”

”2.90

Definition: Finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner (s.k. värdepapperiseringsinstitut) är företag som genomför värdepapperiseringstransaktioner. ”

Motivering

Värdepapperiseringsinstitut bör behandlas som separata institutionella enheter oberoende av kriterier som ”hur pass oberoende enheten är gentemot moderbolaget” (se punkt 2.22). Se artikel 1 i förordning ECB/2008/30.

Ändring 5

Punkt 5.108 i bilaga A

”5.108.

Det måste fastställas […] klassificeras som koncerninterna finansinstitut.”

Motivering

Denna punkt bör strykas eftersom den inte stämmer överens med definitionerna och kriterierna som gäller för värdepapperiseringsinstitut. Om punkten tillämpas skulle detta kunna medföra att inhemska bolag konsolideras med sina inhemska moderbolag eftersom värdepapperiseringsinstitut normalt inte uppfyller de föreslagna kriterierna enligt vilka de själva ska stå för marknads- och kreditrisker (se även ändring 4).

Ändring 6

Punkt 5.111 i bilaga A

”5.111

Säkerställda obligationer är skuldebrev som emitteras av eller garanteras fullt ut av ett finansiellt bolag. Vid risk för utebliven betalning har obligationsinnehavarna en prioriterad fordring på säkerhetsmassan, utöver deras ordinarie fordring på det finansiella bolaget.”

”5.111

Säkerställda obligationer är skuldebrev som emitteras av eller garanteras fullt ut av ett finansiellt bolag. Vid risk för utebliven betalning har obligationsinnehavarna en prioriterad fordring på säkerhetsmassan, utöver deras ordinarie fordring på det finansiella bolaget. Säkerställda obligationer skiljer sig från värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet (ABS) som getts ut vid en värdepapperisering på så sätt att emittenten/ägaren av tillgångarna åtar sig en ovillkorlig förpliktelse att återbetala kapitalbelopp och ränta oavsett tillgångarnas värdeutveckling. Tillgångarna utgör bara en säkerhet för obligationsinnehavarna om skyldigheterna inte fullgörs.

Motivering

Om man inte förklarar skillnaden mellan säkerställda obligationer och värdepapper med bakomliggande tillgångar blir det oklart varför avsnittet om värdepapperisering hänvisar till säkerställda obligationer. Alternativt bör alla hänvisningar till säkerställda obligationer strykas eftersom dessa inte har något att göra med värdepapperisering.

Ändring 7

Leveransprogram för nationalräkenskapsdata

Tabellöversikt (bilaga B)

Tredje kolumnen ”Tidsfrist t + månader (dagar när så anges)” i tabellerna 2, 801, 27, 28 samt ny fotnot

2/Huvudaggregat för offentlig sektor – på årsbasis/3/9

2/Huvudaggregat för offentlig sektor – på årsbasis/85 dagar  (4) i tredje kvartalet

801/Icke-finansiella konton efter sektor – på kvartalsbasis/85 dagar

801/Icke-finansiella konton efter sektor – på kvartalsbasis/85 dagar (4)

27/Den offentliga sektorns finansiella konton – på kvartalsbasis/85 dagar

27/Den offentliga sektorns finansiella konton – på kvartalsbasis/85 dagar (4)

28/Den offentliga sektorns skuld – på kvartalsbasis/3

28/Den offentliga sektorns skuld – på kvartalsbasis/85 dagar  (4)

Motivering

I september 2000 godkände Ekofinrådet handlingsplanen för statistikkrav avseende EMU och angav att målet för kvartalsvisa integrerade räkenskaper för euroområdet efter institutionell sektor måste vara t+90 dagar efter referenskvartalet för att motsvara ECB:s krav avseende penningpolitiken. Detta implicerar att Eurostat och ECB måste samla in respektive nationella uppgifter vid t+82 dagar. Mot bakgrund av ECB-rådets planerade möten under 2015 och 2016 räcker det om tidsfristen kortas till t+85 för åren 2015 och 2016. Därför stöder ECB att man tidigarelägger rapporteringsfristerna för kvartalsvisa sektor-räkenskaper enligt leveransprogrammet för ENS till t+85 dagar fr.o.m. 2014 med målet att uppnå t+82 dagar 2017 för att stödja en sammanställning av fullständiga kvartalsvisa integrerade räkenskaper för euroområdet vid t+90 dagar.

Därutöver förordar ECB konsistenta leveranstider för alla kvartals- och årsvisa nationella uppgifter avseende den offentliga sektorn, vilket skulle innebära att man samordnar kvartalsvisa uppgifter avseende den offentliga sektorn med tidsfristerna avseende tabell 801, vilket även påverkar tabellerna 27 och 28 och, på snarlikt sätt, även rapporteringsfristerna för tabell 2 och uppgifter för förfarandet vid alltför stora underskott. Därför stöder ECB att man tidigarelägger rapporteringsfristerna för kvartalsvisa offentliga räkenskaper enligt leveransprogrammet för ENS och förfarandet vid alltför stora underskott till t+85 dagar fr.o.m. 2017 för att stödja sammanställningen av fullständiga kvartalsvisa integrerade räkenskaper för euroområdet vid t+90 dagar.

Ändring 8

Slutet av tabell 2 i bilaga B – Huvudaggregat för offentlig sektor

EDP_D.41

Ränta inklusive ränteströmmar genom swapkontrakt och ränteterminskontrakt (1) (4)

S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314

EDP_B.9

Finansiellt sparande i samband med förfarandet vid alltför stora underskott (4)

S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314

D.41

Ränta (1)

S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314

B.9

Finansiellt sparande

S.13, S.1311, S.1312, S.1313, S.1314

Motivering

Bilaga A i förslaget till förordning definierar inte längre EDP_D.41 och EDP_B.9. Därför bör alla hänvisningar till dessa två variabler strykas från tabell 2 i bilaga B. Detsamma gäller fotnot 4 i tabell 2.

Ändring 9

Slutet av kolumnen S.13 i tabell 801 – Icke-finansiella konton efter sektor – på kvartalsbasis

OTE Summa offentliga utgifter/x

OTE Summa offentliga utgifter/x

OTE Summa offentliga inkomster/x

OTE Summa offentliga inkomster/x

 

EMH Arbetade timmar/x

 

EMP Antal anställda/x

Motivering

För att kunna erhålla nödvändig information om löner och kollektiva avgifter per anställd och per timme inom den offentliga sektorn bör leveransprogrammet (tabell 801) även innehålla kvartalsvisa uppgifter om antalet anställda och antal arbetade timmar inom den offentliga sektorn.


(1)  Text markerad med fet stil anger ECB:s förslag till ny text. Genomstruken text anger de strykningar som ECB föreslår.

(2)  EUT L 15, 20.1.2009, s. 1.

(3)  EUT L 15, 20.1.2009, s. 14.

(4)  82 dagar fr.o.m. 2017.