20.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 371/1

A.

Atul Khare, FN:s biträdande generalsekreterare för fredsbevarande insatser, har rapporterat till FN:s säkerhetsråd att över 500 personer har utsatts för massvåldtäkter, däribland unga flickor, kvinnor så gamla som 75 år samt spädbarn, både pojkar och flickor, från den 30 juli 2010 till den 4 augusti 2010 i gruvdistriktet i östra Kongo. Dessa angrepp har skyllts på rebeller och milisgrupper.

B.

De sexuella övergreppen skedde i närheten av lägret för FN:s fredsbevarande styrkor, beläget endast några kilometer från staden Luvungi. Det förefaller som att FN-personal visste att rebeller hade ockuperat Luvungi och omgivande byar i östra Kongo dagen efter att angreppen började den 30 juli 2010, men FN:s högkvarter i New York fick inte besked om våldtäkterna förrän två veckor senare.

C.

FN:s uppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Monusco) har mandat enligt kapitel VII i FN-stadgan att använda alla nödvändiga medel för att genomföra sitt skyddsuppdrag, bland annat ett effektivt skydd av civila, humanitär personal och människorättsförsvarare under överhängande hot om fysiskt våld från utländska eller kongolesiska väpnade grupper, liksom att stödja regeringens ansträngningar för att bekämpa straffrihet och skydda civila från kränkningar av mänskliga rättigheter och humanitär rätt, däribland alla former av sexuellt och könsrelaterat våld.

D.

Trots Monuscos närvaro har striderna mellan den kongolesiska armén, mai mai-milisen, Demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse (FDLR), Folkfronten för rättvisa i Kongo (FJPC) och Herrens motståndsarmé (LRA) skördat 6 miljoner människoliv sedan 1998 och orsakar fortfarande, direkt eller indirekt, tusentals dödsfall, outhärdligt lidande, fattigdom och internflyktingar varje månad, samtidigt som situationen i flyktinglägren fortsätter att försämras.

E.

Kongolesiska armésoldater har varit inblandade i hundratals dödsfall och våldtäkter bland civilbefolkningen. Dessutom fortsätter rebelltrupper från Herrens motståndsarmé (LRA), FDLR:s soldater och den kongolesiska armén själv att göra sig skyldiga till våldtäkter, tvångsrekrytering av civila och barnsoldater samt allvarliga människorättskränkningar i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo.

F.

Våldtäkt som vapen har blivit skrämmande vanligt i östra Kongo, där minst 8 300 våldtäkter enligt FN rapporterades under 2009, samtidigt som mörkertalet är mycket större. Enligt FN:s flyktingkommissarie våldtogs minst 1 244 kvinnor under första kvartalet 2010, vilket innebär i snitt 14 våldtäkter om dagen. Sexuellt våld och könsrelaterat våld ska alltid ses som en krigsförbrytelse och ett brott mot mänskligheten.

G.

Systematiska våldtäkter används av många väpnade grupper, även den reguljära armén, i Demokratiska republiken Kongo som en del av en taktisk terrorkrigföring och som ett sätt att uppnå militära och ekonomiska mål. Kvinnorna utsätts medvetet för övergrepp i sina familjers åsyn eller inför hela byn i syfte att sätta skräck i samhället. Våldtäkterna leder ofta till att kvinnorna mister sin plats i samhället, inte längre kan ta hand om sina barn och till och med riskerar livet på grund av aids-smitta.

H.

Civila och militära åklagare har inte bedrivit opartiska utredningar mot dem som bär ansvaret för människorättsbrotten och detta har lett till att gruppvåldtäkter och sexuella övergrepp är så vanliga i Kongo att det har uppstått ett slags ”acceptans” för människorättskränkningar i området.

I.

Den kongolesiska armén har fortfarande inte tillräckliga mänskliga, tekniska och ekonomiska resurser för att utföra sina uppgifter i de östra provinserna av Demokratiska republiken Kongo, något som tillsammans med den bristande disciplinen och lämplig utbildning i de militära leden är till hinder för arméns roll att skydda befolkningen och återupprätta freden.

J.

Många icke-statliga organisationer har konstaterat ett ökat förtryck av människorättsförsvarare, journalister, oppositionsledare, offer och vittnen i Demokratiska republiken Kongo under det senaste året, däribland mord, olagliga frihetsberövanden, åtal, telefonhot och upprepade inkallanden till underrättelsetjänstens lokaler.

K.

Krigsförbrytaren Bosco Ntaganda har ännu inte gripits, utan tvärtom getts hög befattning inom de gemensamma militära operationer som bedrivs av de kongolesiska och rwandiska styrkorna i östra delen av Demokratiska republiken Kongo. Den förre kongolesiske ledaren Jean-Pierre Bemba Gombo står inför rätta vid Internationella brottmålsdomstolen (ICC) för krigsförbrytelser, bland annat våldtäkt.

L.

Genom den olagliga mineralhandeln i Demokratiska republiken Kongo kan många aktörer fortsätta att köpa mineraler från områden som kontrolleras av rebellgrupper och finansierar därmed dessa gruppers verksamhet. Detta ger i sin tur bränsle åt och trappar upp konflikten.

M.

Den nyligen antagna amerikanska lagen om ”konfliktmineraler” är ett försök att förhindra försäljning till amerikanska konsumenter av mobiltelefoner, datorer och andra högteknologiska produkter som tillverkats av amerikanska företag som använder mineraler som köpts från rebellkontrollerade gruvor. Lagen innebär också att amerikanska företag, däribland kända tillverkare av elektronik för konsumenter, företag som hanterar mineraler samt juvelerare årligen måste rapportera till den amerikanska finansinspektionen om de i sina produkter använder guld, tantal, coltan eller tennsten som antingen importerats direkt från Demokratiska republiken Kongo eller smugglats in via de nio grannländerna.

1.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt de massvåldtäkter och andra människorättskränkningar som begicks mellan den 30 juli 2010 och den 4 augusti 2010 mot minst 500 kvinnor i provinsen Nordkivu av huturebellgruppen Demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse (FDLR) och mai mai-milisen samt de som begås i övriga områden i Nord- och Sydkivu.

2.

Europaparlamentet uppmanar alla aktörer att öka sina insatser för att bekämpa straffriheten och sätta omedelbart stopp för våldet och människorättskränkningarna i Demokratiska republiken Kongo, särskilt i Nordkivu. Det måste till ytterligare insatser för att få ett slut på lokala och utländska beväpnade gruppers aktiviteter i östra delen av Demokratiska republiken Kongo.

3.

Europaparlamentet uppmanar FN och Demokratiska republiken Kongos regering att göra en opartisk och grundlig utredning av händelserna och se till att de ansvariga för människorättskränkningarna ställs till svars och åtalas i enlighet med kongolesisk lagstiftning och internationell rätt.

4.

Europaparlamentet uttrycker djup oro över att FN:s stabiliseringsuppdrag i Demokratiska republiken Kongo, Monusco, inte kunde använda sitt mandat och sina insatsregler för att ge skydd mot sådana massvåldtäkter och andra brott mot de mänskliga rättigheterna som begicks av de väpnade grupperna i närheten av basen för de fredsbevarande FN-trupperna. Parlamentet medger dock att Monuscos närvaro ändå måste fortgå och kräver att allt görs för att Monusco ska kunna fullgöra sitt uppdrag när det gäller att skydda dem som hotas.

5.

Europaparlamentet uppmanar FN:s säkerhetsråd att utan dröjsmål vidta alla tänkbara åtgärder i syfte att verkligen förhindra ytterligare angrepp mot civilbefolkningen i de östra provinserna av Demokratiska republiken Kongo samt ge offren medicinskt, humanitärt och övrigt stöd. Parlamentet begär att FN:s säkerhetsråd effektivt genomför den nya uppförandekoden för Monusco och inrättar en uppföljningsgrupp som ska ansvara för övervakningen av de mänskliga rättigheterna.

6.

Europaparlamentet betonar att det snabbt behövs en politisk lösning på den väpnade konflikten. Parlamentet uppmanar den Demokratiska republiken Kongos regering att i nära samarbete med det internationella samfundet och Afrikanska unionen åstadkomma säkerhet och stabilitet för befolkningen i östra Kongo och uppmanar alla väpnade grupper i Kongo att upphöra med angreppen, respektera mänskliga rättigheter och omedelbart återuppta dialogen i fredsprocessen.

7.

Europaparlamentet kräver att fler kvinnor omedelbart involveras i alla initiativ som syftar till att finna lösningar till konflikten i Demokratiska republiken Kongo, bland annat som medlare och förhandlare samt i genomförandet av konfliktlösningsåtgärder.

8.

Europaparlamentet betonar att återupprättandet och reformen av rättsväsendet (där man integrerar förebyggande och skydd samt bekämpar straffrihet för sexuellt våld), liksom stöd till offren och deras återintegrering bör vara en central punkt i biståndsprogram som ska få finansiering. De massvåldtäkter som begåtts i östra delen av Demokratiska republiken Kongo måste tas upp av Internationella brottmålsdomstolen.

9.

Europaparlamentet betonar att en av de viktigaste prioriteringarna på det humanitära området borde vara skapandet av en verkligt nationell armé i Demokratiska republiken Kongo. Det krävs utbildning och skäliga löner för att åstadkomma förändringar och för att förbättra disciplinen inom den kongolesiska armén.

10.

Europaparlamentet uppmanar Demokratiska republiken Kongos parlament att i enlighet med konstitutionen inrätta en nationell människorättskommission som ett första steg mot en lag om skydd av offer för och ögonvittnen till människorättsbrott, människorättsaktivister, hjälparbetare och journalister.

11.

Europaparlamentet uppmanar länderna i Stora sjöområdet att behålla en hög ambitionsnivå och med gemensamma krafter främja fred och stabilitet i regionen med hjälp av befintliga regionala mekanismer samt att intensifiera sitt arbete för regional ekonomisk utveckling, med särskild tonvikt på försoning, människors säkerhet, större rättslig ansvarsskyldighet samt återvändande och integrering av flyktingar och internflyktingar.

12.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att i god tid förlänga uppdraget för Eusec RD Congo och Eupol RD Congo. Jämställdhetsperspektivet måste integreras fullt ut i de gemensamma säkerhets- och försvarsinsatserna. I detta avseende kräver parlamentet ett starkt jämställdhetsperspektiv i de civila och militära uppdragen, så att deras operativa effektivitet ökar, eftersom EU kan bidra med ett avsevärt mervärde som en huvudaktör när det gäller kvinnors behov i väpnade konflikter och konfliktförebyggande arbete.

13.

Europaparlamentet beklagar djupt de tilltagande våldshandlingarna mot biståndsarbetare och hyllar det extremt svåra arbete som utförs av humanitära organisationer på fältet under högst osäkra förhållanden.

14.

Europaparlamentet välkomnar Förenta staternas nya lag om ”konfliktmineraler” och uppmanar kommissionen och rådet att undersöka möjligheterna till ett lagstiftningsinitiativ i samma riktning. Regeringen i Demokratiska republiken Kongo uppmanas att fullt ut genomföra och följa initiativet för öppenhet inom utvinningsindustrin (EITI) i syfte att stärka transparens och goda styrelseformer inom utvinningsindustrin. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att förstärka kampen mot korruptionen i Demokratiska republiken Kongo, vilken ytterligare undergräver de mänskliga rättigheterna och bidrar till att de kränks.

15.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Afrikanska unionens institutioner, SADAC, regeringarna i Stora sjöområdet, däribland Demokratiska republiken Kongo och Rwanda, FN:s generalsekreterare, FN:s särskilde representant för frågor som rör sexuellt våld i väpnade konflikter, FN:s biträdande generalsekreterare för humanitära frågor och katastrofhjälpsamordnare, FN:s säkerhetsråd samt FN:s råd för mänskliga rättigheter.