[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 6 oktober 2010

KOM(2010) 546 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin Innovationsunionen SEK(2010) 1161

Sammanfattning

Under en tid med begränsade offentliga budgetar, stora demografiska förändringar och ökande global konkurrens, beror Europas konkurrenskraft, vår kapacitet att skapa miljoner nya arbetsplatser som ersättning för dem som försvann som en följd av krisen, och på det hela taget vår framtida levnadsstandard av vår förmåga att stimulera innovation inom produkter, tjänster, handel och samhällsmässiga processer och modeller. Detta är grunden till att innovation har fått en central placering i Europa 2020-strategin. Innovation är också det bästa sättet att lösa större samhällsmässiga problem, inklusive klimatförändringar, energi- och resursknapphet, hälsa och åldrande som växer dag för dag.

Europa har dock ingen brist på potential. Vi har några av världens ledande forskare, entreprenörer och företag och enastående styrkor genom våra värden/värderingar, traditioner, kreativitet och allsidighet. Vi har gjort stora framsteg i skapandet av den största hemmamarknaden i världen. Europas näringsliv och civila samhälle är aktivt engagerade i tillväxt- och utvecklingsekonomier över hela världen. Ett stort antal innovationer som präglar vår vardag kan spåras tillbaka till Europa. Men vi kan – och ska – göra det ännu bättre. Vi bör i en global ekonomi i hastig förändring försöka utnyttja våra starka områden och effektivt förbättra våra svagheter:

- Underinvestering i vår kunskapsgrundval. Andra länder som t.ex. Förenta staterna och Japan investerar mer än vi gör, och Kina håller också på att gå om oss.

- Otillfredsställande ramvillkor när det gäller allt från dålig tillgång till finansiering, höga kostnader i samband med immateriella egendomsrättigheter och ineffektiv användning av offentlig upphandling. Detta är ett allvarligt handikapp när företag kan välja att investera och forska i många andra delar av världen.

- För stor fragmentering och kostnadskrävande överlappningar. Vi måste bli bättre på att använda våra resurser effektivt och uppnå en kritisk massa.

Den största utmaningen för EU och medlemsstaterna är att finna ett mycket mer strategiskt tillvägagångssätt för innovation. Ett tillvägagångssätt där innovation ingår som en överordnad politisk målsättning på medellång och lång sikt där alla politiska instrument, åtgärder och finansieringsmöjligheter är utformade så att de bidrar till innovation där EU:s och de nationella/regionala politikområden är sammanhängande och inbördes förstärkande, och sist men inte minst där de ansvariga på högsta politiska nivå fastställer en strategisk agenda, noga övervakar utvecklingen och hanterar förseningar.

Innovationsunionen innehåller ett sådant djärvt, integrerat och strategiskt tillvägagångssätt som drar fördel av och utnyttjar hävstångseffekten av våra styrkor på ett nytt och produktivt sätt, vilket bidrar till att bevara den ekonomiska grundval som ger möjlighet att upprätthålla vår livskvalitet och samhällsmodell i takt med befolkningens åldrande. Om vi väljer ett business-as-usual -scenario, kommer det att medföra en förlust av våra konkurrensmässiga fördelar och vara entydigt med att vi accepterar Europas fortsatta tillbakagång.

Rent konkret kräver genomförandet av Innovationsunionen följande:

1. I en tid med finanspolitiska begränsningar är det nödvändigt att EU och medlemsstaterna fortsätter att investera i utbildning, FoU, innovation och IKT. Sådana investeringar bör inte endast skyddas mot budgetnedskärningar utan om möjligt också höjas.

2. Detta bör gå hand i hand med reformer för att få bättre valuta för pengarna och tackla fragmenteringen. Samordningen och resultaten av EU:s och de nationella forsknings- och innovationssystemen bör förbättras.

3. Våra utbildningssystem bör moderniseras på alla nivåer. Toppkvalitet bör i högre grad bli en ledande princip. Vi behöver fler universitet i världsklass och bör höja kvalifikationsnivån och locka hit de bästa begåvningarna från utlandet.

4. Forskare och innovatörer måste ha lika lätt att arbeta och samarbeta inom hela EU som inom de nationella gränserna. Det europeiska forskningsområdet bör vara fullbordat senast om fyra år och bli ramen för en verklig fri rörlighet för kunskap.

5. Tillgången till EU-programmen måste förenklas och deras hävstångseffekt på investeringar i den privata sektorn bör stärkas, med stöd från Europeiska investeringsbanken. Europeiska forskningsrådets roll bör stärkas. Ramprogrammets stöd till utvecklingen av snabbväxande små och medelstora företag bör få en rejäl knuff framåt. Europeiska regionalfonden bör utnyttjas fullt ut för att utveckla forsknings- och innovationskapacitet över hela Europa, baserat på smarta specialiseringsstrategier på regional nivå.

6. Vi ska försöka att få ut mer innovation av vår forskning. Samarbetet mellan de vetenskapliga miljöerna och näringslivet bör stärkas, hindren avlägsnas och incitament skapas.

7. De resterande hindren som gör att entreprenörerna inte kan marknadsföra sina idéer bör avlägsnas: bättre tillgång till finansiering, särskilt för små och medelstora företag, överkomliga utgifter för immateriella egendomsrättigheter, bättre och mer ambitiösa regler och målsättningar, snabbare fastställande av driftskompatibla standarder och strategisk användning av våra mycket stora budgetar för offentlig upphandling. En åtgärd på kort sikt bör vara att uppnå enighet om EU-patentet före årets utgång.

8. Europeiska innovationspartnerskap bör genomföras för att uppmuntra forskning samt utveckling och marknadsföring av innovationer för att lösa de stora samhällsproblemen, samla expertis och resurser samt stärka det europeiska näringslivets konkurrenskraft, där det första insatsområdet bör röra åldrande med bibehållen god hälsa.

9. Vi måste bli bättre på att utnyttja våra styrkor inom design och kreativitet. Vi måste inrikta oss på social innovation. Vi måste utveckla en bättre förståelse för innovation i den offentliga sektorn, identifiera framgångsrika initiativ och göra dessa mer synliga samt riktmärka framstegen.

10. Vi behöver bli bättre på att samarbeta med våra internationella partner. Det innebär att vi öppnar upp tillträdet till våra FoU-program, samtidigt som vi tillförsäkras samma villkor i länder utanför EU. Det betyder också att vi måste föra en samordnad EU-politik utåt, när det är nödvändigt för att skydda våra intressen.

Detta är kort sagt vad ”Innovationsunionen” handlar om. Vinsterna kommer att bli betydande. Om vi uppfyller vårt mål att senast under 2020 använda 3 % av EU:s BNP på FoU, skulle vi enligt de senaste beräkningarna kunna skapa mer än 3,7 miljoner arbetstillfällen och öka den årliga BNP med nästan 800 miljarder euro senast 2025[1]. För att förverkliga detta, kommer det att krävas ett fullt och kontinuerligt stöd från Europeiska rådet, Europaparlamentet, medlemsstaternas regeringar, näringslivet, de offentliga myndigheterna, forskarna och allmänheten.

Innovationsunionen kommer att ge oss en vision, en dagordning, en klar uppgiftsfördelning och robusta övervakningsförfaranden. Europeiska kommissionen kommer att göra allt som krävs för att Innovationsunionen ska bli verklighet.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin Innovationsunionen SEK(2010) 1161 1

1. Inledning 7

2. Stärkandet av kunskapsgrundvalen och minskning av fragmenteringen 10

2.1. Främjande av framstående resultat inom utbildning och utveckling av kvalifikationer 10

2.2. Att strukturera det europeiska området för forskningsverksamhet 11

2.3. EU:s finansieringsinstrument ska inriktas på prioriteringar inom ramen för Innovationsunionen 13

2.4. Främjande av Europeiska institutet för innovation och teknik som en modell för innovationsstyrning 15

3. Marknadsföring av goda idéer 16

3.1. Förbättring av tillgången till finansiering för innovativa företag 16

3.2. Upprättande av en inre marknad för innovation 18

3.3. Främjande av öppenhet och utnyttjande av Europas kreativa potential 22

4. Förstärkt social och territoriell sammanhållning: 24

4.1. Spridning av fördelarna med innovation över hela EU 24

4.2. Ökning av de sociala fördelarna 26

5. Förenade krafter för att åstadkomma ett genombrott: Europeiska innovationspartnerskap 27

6. Stärkande av våra politikområden utåt 32

7. Att sätta bollen i rullning 33

7.1. Reform av forsknings- och innovationssystemen 33

7.2. Att mäta framsteg 34

7.3. En förpliktelse för alla att förverkliga Innovationsunionen 35

BILAGA I Självutvärderingsverktyg: Kännetecken på välfungerande nationella och regionala forsknings- och innovationssystem 37

BILAGA II Resultattavla för forskning och innovation 41

BILAGA III Europeiska innovationspartnerskap Aims and scope of a pilot European Innovation Partnership in the field of active and healthy ageing 45

INLEDNING

Hur ska man skapa förutsättningar för Europas framtida konkurrenskraft samtidigt som man försöker tygla de offentliga underskotten för att återställa de offentliga finanserna och tillgången på arbetskraft har börjat minska? Hur ska vi skapa ny tillväxt och nya jobb? Hur får vi Europas ekonomi tillbaka på spåret?

Hur tacklar vi växande samhällsmässiga problem som klimatförändringar, energiförsörjning, resursknapphet och verkningarna av demografiska förändringar? Hur förbättrar vi hälsan och säkerheten och ger tillgång till vatten och livsmedel som är av hög kvalitet och framställs på hållbart vis?

Det enda svaret är innovation, som är en central del i den Europa-2020-strategi[2] som medlemsstaterna antog på Europeiska rådets möte i juni 2010 som stöd till strategins mål rörande smart, hållbar tillväxt för alla. Innovationsunionen är ett av de sju flaggskeppsinitiativ som berörs i Europa 2020-strategin. Den ska förbättra villkoren och tillgången till finansiering för forskning och innovation så att innovativa idéer kan omvandlas till produkter och tjänster som skapar tillväxt och arbetstillfällen.

Innovationsunionen har utvecklats samtidigt som flaggskeppsinitiativet Industripolitik för en globaliserad tid , som ska säkerställa en stark, konkurrenskraftig och diversifierad värdekedja inom tillverkningsföretag med särskilt fokus på små och mellanstora företag. Det kompletterar andra flaggskeppsinitiativ som t.ex. Den digitala agendan , Unga på väg och En agenda för ny kompetens och nya arbetstillfällen . Dessa kommer tillsammans med Innovationsunionen att förbättra villkoren för innovation, bl.a. genom att påskynda utbredningen av höghastighetsinternet och dess tillämpningar, säkerställa en solid industrigrundval och främja utbildningssystem av hög kvalitet, moderna arbetsmarknader och säkerställa att Europas framtida arbetsstyrka har den rätta blandningen av kvalifikationer. Andra betydelsefulla politikområden, inklusive t.ex. nylanseringen av den inre marknaden med hjälp av lagen om den inre marknaden, en effektiv konkurrenspolitik och bättre tillgång till tredjelandsmarknader med hjälp av en ny handelsstrategi, kommer att också komplettera och stärka Innovationsunionen.

Detta meddelande behandlar Europas utmaningar och möjligheter inom ett antal centrala områden där det omedelbart behövs en långsiktig insats. Den innehåller en klar beskrivning av de initiativ som krävs på respektive europeisk, nationell och regional nivå för att skapa Innovationsunionen[3].

Europa utgår från en styrkeposition. I dag är ett antal medlemsstater ledande i världen inom framställningsindustri, kreativitet, design, rymdfart, telekommunikation, energi och miljöteknik. Vi har regioner som är bland de mest innovativa i världen. Våra ekonomier stöds av världens mest dynamiska offentliga tjänster och starka traditioner inom social innovation.

Vi kan och ska dock göra det bättre. Vi investerar inte nog i vår kunskapsgrundval, eftersom våra årliga utgifter för FoU är 0,8 % (av BNP) lägre än Förenta staternas och 1,5 % lägre än Japans – det finns dessutom stora brister när det gäller företagens utgifter för FoU och riskkapitalinvesteringar[4] – och våra utbildningssystem behöver reformer. Den privata sektorns FoU flyttas i ökande grad till nya ekonomier, och tusentals av vår bästa forskare och innovatörer har flyttat till andra länder där villkoren är gynnsammare. Om vi uppfyller vårt mål att senast under 2020 använda 3 % av EU:s BNP på FoU, skulle vi enligt de senaste beräkningarna kunna skapa mer än 3,7 miljoner arbetstillfällen och öka den årliga BNP med nästan 800 miljarder euro senast under 2025.[5] Alltför få av EU:s innovativa små och medelstora företag växer till stora företag. Även om EU-marknaden är den största i världen, är den fortfarande fragmenterad och inte tillräckligt innovationsvänlig. Tjänstesektorn i EU utgör 70 % av ekonomin, men de kunskapsintensiva tjänsterna är fortfarande underutvecklade.

Länder som Kina och Sydkorea håller snabbt på att komma ifatt oss och utvecklas från att vara länder som efterliknar de ledande aktörerna till länder som leder inom innovation (se jämförelserna mellan EU och Kina i bilaga II). I motsättning till EU har de ett strategiskt tillvägagångssätt för att skapa en innovationsvänlig miljö.

Deras utveckling skapar enorma marknadsmöjligheter och nya samarbetsmöjligheter, men också en betydandet press på våra företag. Förenta staternas och Japans resultat inom innovation är således fortfarande bättre än EU:s. EU måste ta upp utmaningarna för att utnyttja de stora möjligheterna på det vetenskapliga området och inom innovation. EU måste göra följande:

- Ta itu med ogynnsamma ramvillkor : Privata investeringar i forskning och innovation bromsas, och idéer hindras från att nå ut på marknaden på grund av begränsad tillgång till finansiering, kostnadstunga patentsystem, marknadsfragmentering, otidsenliga regler och förfaranden, långsamt fastställande av standarder och bristande strategisk användning av offentlig upphandling. Hinder på den inre marknaden gör det dessutom svårare för de olika aktörerna att samarbete över gränserna och använda och dela kunskap från alla källor, vilket annars i ökande grad är grundvalen för utveckling av framgångsrik innovation.

- Undvika fragmenterade åtgärder: Nationella och regionala forsknings- och innovationssystem löper fortfarande längs separata spår med en mycket begränsad europeisk dimension. Detta innebär kostnadstung dubblering och överlappning, något som är oacceptabelt i en situation med finansiella åtstramningar. Om EU samordnar insatsen bättre, fokuserar på framstående resultat och skapar ett verkligt europeiskt forskningsrum, kan kvaliteten på forskningen och möjligheterna att Europa uppnår betydelsefulla genombrott förbättras, och effektiviteten kan ökas hos de investeringar som är en förutsättning för marknadsföring av idéerna.

I en värld präglad av globalisering ska Europa också utveckla sin egen distinkta strategi för innovation, som bygger på våra styrkor och utnyttjar våra värden genom:

- Prioritera innovation som kan lösa de stora samhällsproblem som kartlagts i Europa 2020 , stärka vår ledande ställning inom central teknik och de möjligheter som dessa marknader erbjuder för innovativa företag och försöka stärka EU:s konkurrenskraft. Innovation måste bli en central beståndsdel inom EU:s politikområden och EU måste utnyttja den offentliga sektorns starka potential på områden som energi och vatten, hälsa, kollektivtrafik och utbildning för att marknadsföra nya lösningar.

- Använda en bred definition av innovation , både forskningsbaserad innovation och innovation i samband med affärsmodeller, design, branding och tjänster, som ger ett mervärde för användarna, och där Europa har enastående förmågor och förutsättningar. Vår befolknings kreativitet och mångfald samt de europeiska kreativa branschernas styrka ger enorma möjligheter att skapa ny tillväxt och nya arbetstillfällen genom innovation, särskilt för de små och medelstora företagen.

- Få med samtliga aktörer och regioner i innovationscykeln : inte bara stora företag utan också små och medelstora företag i alla branscher, även offentliga sektorn, den sociala ekonomin och invånarna själva (social innovation), inte bara några få högteknologiska områden, utan alla EU:s regioner och varje medlemsstat, som var och en fokuserar på sina egna styrkeområden (smart specialisering) utan också agerar gemensamt med EU, medlemsstaterna och regionerna.

Därtill kommer att lika konkurrens och välfungerande konkurrenspräglade marknader är några förutsättningar för innovation, varför det är nödvändigt med ett effektivt genomförande av de konkurrensregler som säkerställer marknadstillgång och -möjligheter för nya aktörer.

Samtidigt kommer Europaparlamentet och Europeiska rådet att övervaka Europas resultat inom de tematiska områdena i Europa 2020-strategin. Den första utvärderingen av denna typ i december 2010 kommer att röra forskning och innovation. Det behövs radikala förändringar för att förverkliga Innovationsunionen. Under tiden efter krisen måste Europa lägga sedvanlig praxis bakom sig och göra innovation till den överordnade politiska målsättningen. Det behövs politiskt ledarskap, djärva beslut och konsekvent genomförande om EU:s ekonomi ska kunna omvandlas till en verklig Innovationsunion.

EU bör förplikta sig till att skapa en verklig Innovationsunion senast 2020 genom följande åtgärder:

- Ta kollektivt ansvar för en strategisk, näringslivsorienterad forsknings- och innovationspolitik för att lösa stora samhällsproblem, öka konkurrenskraften och skapa nya jobb. Kommissionen har för avsikt att låta denna strategi för innovation ingå i alla sina politikområden och uppmanar de övriga EU-institutionerna att göra detsamma.

- Prioritera och skydda investeringar i vår kunskapsgrundval, minska den kostnadsslukande fragmenteringen och att skapa gynnsammare villkor för innovation och marknadsföring av idéer i Europa. Fristen för förverkligandet av det europeiska forskningsområdet bör fastställas till 2014.

- Anta lanseringen av europeiska innovationspartnerskap, där det första ska röra en aktiv och hälsosam ålderdom, samla resurser och expertis för att finna lösningar på samhällsproblem samt uppnå konkurrensmässiga fördelar på centrala marknader.

STÄRKANDET AV KUNSKAPSGRUNDVALEN OCH MINSKNING AV FRAGMENTERINGEN

Främjande av framstående resultat inom utbildning och utveckling av kvalifikationer

Det har utvecklats omfattande program för utbildning och främjande av forsknings- och innovationskarriärer i många länder i hela världen. EU ska se till att det förfogar över ett tillräckligt antal högkvalificerade arbetstagare, som bör erbjudas attraktiva karriärer och goda möjligheter till rörlighet mellan sektorer och länder; annars kommer investeringarna i innovation och begåvningarna att försvinna till andra ställen[6].

Utgångspunkten för Innovationsunionen är att skapa ett framstående, modernt utbildningssystem i alla medlemsstaterna. Även om Europa har ett bra grundläggande utbildningssystem sett i förhållande till många andra länder i världen, finns det fortfarande betydande svagheter när det gäller undervisningen i vetenskapliga ämnen i vissa medlemsstater. Det finns fortfarande för få flickor som studerar vetenskapliga ämnen på hög nivå. Dessutom behövs det nu innovation överallt i samhället: Skolorna ska se till att alla unga är redo att ta upp denna utmaning. En reform av den högre utbildningen är också brådskande. De flesta europeiska universiteten drar inte till sig tillräckligt många av de bästa begåvningarna i världen, och relativt få av universiteten har topplaceringar på de internationella ranglistor. De europeiska universiteten bör befrias från överreglering och mikroförvaltning, men de måste i gengäld acceptera institutionellt ansvar fullt ut. Universiteten måste också se till att skilja sig mer från varandra när det gäller uppdrag och strategi, och att det görs en mer smart specialisering på olika områden.

Europa har en betydligt mindre andel forskare än USA, Japan och andra länder. EU kommer att behöva minst en miljon nya forskningsjobb för att nå upp till FoU-målet på 3 %. Det behövs ett markant högre antal forskare, eftersom många forskare kommer att gå i pension under loppet av de kommande tio åren. EU och medlemsstaterna bör bli bättre på att dra till sig och utbilda ungdomar till forskare och erbjuda dem internationellt attraktiva forskningskarriärer för att behålla dem i Europa och locka till sig de största begåvningarna från andra länder. I detta hänseende spelar Marie Curie-stipendierna inom ramarna för forskningsramprogrammet en viktig roll när det gäller att stärka forskarnas utveckling av kvalifikationer, deras rörlighet och deras karriärer över gränserna[7]. Ur en mer överordnad synvinkel bör det göras mer för att lösa problemen med brist på kvalifikationer inom innovation och för att genomföra den europeiska dagordningen för e-färdigheter[8]. Det är av största vikt för att europeiska företag, särskilt små och medelstora företag, ska kunna utveckla och anta innovativa affärsmodeller.

Företagen bör involveras bättre vid utarbetandet av kursplanerna och doktorsutbildningarna, så att de kvalifikationer som förvärvas matchar industrins behov, t.ex. genom forumet mellan universitet och näringslivet[9]. Det finns goda exempel på ämnesövergripande strategier på universiteten där människor med olika färdigheter inom t.ex. forskning, ekonomi och näringsliv eller kreativitet, design och kännedom om andra kulturer samlas[10].

Åtaganden inom ramen för Innovationsunionen

1. Senast under 2011 bör medlemsstaterna ha utarbetat strategier för utbildning av tillräckligt många forskare för att deras nationella mål inom FoU ska kunna nås , och för främjande av attraktiva anställningsförhållanden i offentliga forskningsinstitutioner. Full hänsyn bör tas till könsaspekten och möjligheten till dubbla karriärer i dessa strategier.

2. Senast 2011 kommer kommissionen på grundval av det förberedande arbetet[11] att stödja ett oberoende årligt multidimensionellt internationellt rankningssystem för universiteten, grundat på deras resultat . Detta kommer att göra det möjligt att kartlägga vilka europeiska universitet som uppnår de bästa resultaten. År 2011 kommer ytterligare förslag att läggas fram i ett meddelande om en reform och modernisering av den högre utbildningen.Kommissionen kommer också att stödja samarbete mellan näringslivet och den akademiska världen genom inrättandet av kunskapsallianser mellan utbildningsinstitutioner och näringslivet för att utveckla nya kursplaner som ska lösa problemen när det gäller bristen på innovationsfärdigheter (se också åtagande 3 om e-färdigheter). De kommer att bidra till en modernisering av universiteten med inriktning på tvärvetenskapligt entreprenörskap och starkare samarbete med näringslivet.

3. Under 2011 kommer kommissionen att föreslå en integrerad ram för utveckling och främjande av e-kompetens inom innovation och konkurrenskraft på grundval av partnerskap med de berörda parterna. Den kommer att bygga på tillgång och efterfrågan, alleuropeiska riktlinjer för nya utbildningsplaner, kvalitetsmärkning av branschutbildning och attitydpåverkande insatser.

Att strukturera det europeiska området för forskningsverksamhet

Eftersom vi vill ha valuta för pengarna är det nu av större betydelse än någonsin att undvika kostnadstunga överlappningar och onödiga dubbleringar i nationell forskning. Det är av avgörande betydelse att det skapas ett verkligt förenat europeiskt forskningsområde där alla aktörer, både offentliga och privata, kan arbeta fritt, skapa allianser och samla kritisk massa för att konkurrera och samarbeta på global nivå. Grupper av nationella representanter och Europeiska kommissionen har fokuserat på fem centrala områden: humanresurser, forskningsprogram, forskningsinfrastrukturer, kunskapsutbyte (se avsnitt 3.3) och internationellt samarbete om vetenskap och teknik (se avsnitt 6). Men Europas forskare, forskningsinstitut och finansieringsorgan ställs fortfarande inför många juridiska och praktiska hinder som gör att de inte kan verka fritt, särskilt inte över nationsgränserna. Genomförandet av det europeiska forskningsområdet är ett lagligt krav. Rådet och parlamentet har lagt fram en begäran om det. Det ska uppnås snabbare framsteg, som ska styras med hjälp av gemensamma principer och målsättningar. EU bör fastställa slutet av 2014 som fristen för etablering av ett välfungerande europeiskt forskningsområde.

Hela systemet för stöd till FoU har blivit alltför komplext i Europa. Potentiella stödmottagare måste förhålla sig till ett stort antal olika nationella och regionala program, mellanstatliga initiativ och EU-finansieringsförfaranden. Reglerna och tidsplanerna för de oändligt många instrumenten är inte samordnade. Detta skapar en enorm administrativ börda och kan hämma särskilt små och medelstora företags deltagande och gränsöverskridande samarbete. Det arbete som nyligen har inletts för att förenkla och samordna förfarandena och villkoren, med deltagande av berörda parter och finansieringsorgan, måste ges hög prioritet.

För banbrytande forskning och innovation krävs i allt högre grad infrastruktur i världsklass. Med hjälp av det kan man dra till sig internationella begåvningar till innovativa kluster, och det är en viktig grogrund för IKT och central kompetensskapande teknik som mikro- och nanoelektronik, bioteknik, nya material och avancerad tillverkning. Med tanke på den ökande komplexiteten, omfattningen och kostnaden måste resurserna för utveckling och användning samlas från hela Europa och i vissa fall på ett internationellt plan. Det har gjorts stora framsteg genom det europeiska strategiska forumet för forskningsinfrastruktur (ESFRI), som har fastställt prioriteringar och fungerat som katalysator för investeringar i större infrastruktur. Det har dessutom uppnåtts stora framsteg när det gäller utvecklingen av forskningsrelaterade IKT-infrastrukturer. Med tanke på att de offentliga resurserna är små bör man ge dessa investeringar politisk prioritet och utveckla nya finansieringsmekanismer. Dessutom bör forskningsinfrastrukturerna fortsätta att öppnas upp för näringslivets forskare, som bör ingå i partnerskap för att lösa samhällsproblem och främja EU:s konkurrenskraft.

Åtaganden inom ramen för Innovationsunionen

4. Kommissionen kommer under 2012 att föreslå en ram för det europeiska forskningsområdet och stödåtgärder som ska avlägsna hindren för rörlighet och samarbete över gränserna , och som enligt planen ska träda i kraft senast i slutet av 2014. Med hjälp av en gemensam strategi ska de särskilt säkerställa följande:

– Doktorsutbildningar av hög kvalitet, attraktiva anställningsvillkor och en balanserad könsfördelning bland forskarna.

– Forskarnas rörlighet över gränser och sektorer, inklusive genom öppen rekrytering i offentliga forskningsinstitutioner, jämförbara forskningskarriärstrukturer och främjande av etableringen av kompletterande europeiska pensionsfonder.

– Möjlighet för forskningsorganisationer, finansieringsorgan och fonder att arbeta över gränserna, bl.a. genom att man ser till att det finns enkla och inbördes konsekventa finansieringsregler och finansieringsförfaranden och med utgångspunkt i de berörda parternas, finansieringsorganens och deras representativa organisationers arbete.

– Spridning, överföring och användning av forskningsresultat, inklusive genom öppen tillgång till publikationer och data från offentligt stödd forskning.

– Öppning av medlemsstaternas forskningsinfrastrukturer för hela den europeiska användargruppen.

– Samordning av EU:s och medlemsstaternas nationella strategier och insatser rörande internationellt samarbete inom vetenskap och teknik.

5. Medlemsstaterna bör tillsammans med kommissionen senast 2015 ha slutfört eller etablerat 60 % av de prioriterade europeiska forskningsinfrastrukturer som för närvarande har kartlagts av Europeiska strategiska forumet för forskningsinfrastruktur (ESFRI).[12] Dessa (IKT och andra) infrastrukturers innovationspotential bör förstärkas. Medlemsstaterna uppmanas att se över sina operationella program för att främja användningen av medel från sammanhållningsfonden för detta syfte.

EU:s finansieringsinstrument ska inriktas på prioriteringar inom ramen för Innovationsunionen

EU:s forsknings- och innovationsprogram har gett bra resultat för EU genom sin fokusering på spetskompetens på europeisk nivå. Framgången med Europeiska forskningsrådet visar att detta är en framkomlig väg. Processen för fastställande av prioriteringar för avsnittet om samarbete i ramprogrammet, som involverar många berörda parter i hela Europa, ger en enastående mervärde och en grundval för de prioriteringar som fastställs i många medlemsstater. Det har gjorts stora framsteg när det gäller utveckling av partnerskap, som tillsammans med medlemsstaterna och näringslivet[13] ska stå för forskningsfinansieringen i praktiken.

EU:s finansieringsinstrument för forskning och innovation ska med utgångspunkt i denna utveckling integreras och riktas mot målen med Innovationsunionen. Stödet till hela forsknings- och innovationskedjan – från blue sky -forskning till marknadsspridning – måste stärkas och göras mer konsekvent. Finansieringsmöjligheterna bör uppfylla de olika deltagarnas behov, särskilt behoven hos små och medelstora företag med potential för att kunna omsätta resultaten i nya produkter och tjänster.

Integrationen av forsknings- och innovationsdimensionerna bör dessutom avspeglas i EU:s finansieringsprogram, inklusive ramprogrammet, ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation och Sammanhållningsfonden. Deras utformning och genomförande måste också samordnas bättre för att maximera verkningarna, användarvänligheten och mervärdet på EU-nivå.

Det finns fortfarande stora möjligheter att förenkla strukturerna. Forskare och innovatörer bör tillbringa mer tid i laboratoriet eller med att arbeta med den affärsmässiga sidan och lägga mindre tid på pappersarbete. Det kan göras snabba framsteg när det gäller ramprogrammet[14], om det snabbt fattas beslut om kommissionens förslag till översyn av budgetförordningarna.

Medan teknik som lufttransport och telekommunikation ändrade ekonomierna under det tjugonde århundradet, är det nu annan central stödteknik, t.ex. eko, nano, bio och info som skapar tillväxt. Denna teknik kan påverka alla aspekter av våra liv, och de lagstiftningsmässiga ramarna ska vara baserade på vetenskapliga bevis samt öppen information och medborgarengagemang. På så vis kan Europa säkerställa befolkningens förtroende för vetenskapliga och tekniska genombrott samt en miljö som är gynnsam för investeringar. Detta bör understödjas av bättre möjligheter att planera långsiktigt (inklusive framsynthet, prognoser, teknisk utvärdering och modeller). Sådan verksamhet föregår på olika nivåer, men den måste samlas ihop och användas effektivt vid fastställandet av politiska åtgärder.

6. EU:s framtida forsknings- och innovationsprogram kommer att fokusera på Europa 2020-strategins mål , särskilt Innovationsunionen. Senast 2011 kommer kommissionen, i samband med nästa budgetplan, att ange hur framtida program i högre grad ska fokusera på samhällsproblem, effektivisera finansieringsinstrumenten och radikalt förenkla tillgången till dem genom en bättre balans mellan ett kontrollbaserat system och ett mer förtroendebaserat sådant . EFR:s roll när det gäller att främja spetsforskning bör stärkas och de industridrivna prioriteringarna bör byggas ut (inklusive industridrivna partnerskap på områden som central stödteknik) inom ramprogrammet för forskning.

7. Kommissionen kommer att utforma EU:s framtida forsknings- och innovationsprogram så att man ser till att små och medelstora företag, särskilt små och medelstora företag med en stor tillväxtpotential, lätt får tillgång till programmen och ett starkare engagemang i dessa. Man bör använda sig ytterligare av partnerskap med medlemsstaternas organ, särskilt genom att bygga vidare på erfarenheterna av Eureka Eurostars-initiativet.

8. Kommissionen kommer att stärka den vetenskapliga grundvalen för politiska beslut genom Gemensamma forskningscentret. Kommissionen kommer också att skapa ett forum för framtidsinriktad verksamhet , som ska samla befintliga undersökningar, med deltagande av offentliga och privata berörda parter för att förbättra den vetenskapliga grundvalen för politikområdena.

Främjande av Europeiska institutet för innovation och teknik som en modell för innovationsstyrning

Inrättandet av Europeiska tekniska institutet (EIT) har i hög grad stärkt åtgärderna för att för första gången på EU-nivå integrera de tre sidorna i den så kallade kunskapstriangeln (forskning, utbildning och innovation) genom att främja nya styr- och finansieringsmodeller. Europeiska institutet för innovation och teknik utför pionjärarbete och fungerar som en modell för främjande av Innovationsunionen. Institutet täcker hela innovationskedjan och dess kunskaps- och innovationsgrupper har som syfte att samla världens bästa kreativa och innovativa begåvningar från forskningssamhället, näringslivet och den akademiska världen så att de ska kunna samarbeta för att lösa större samhällsproblem. Det kommer på så vis att främja innovationsdriven forskning samt etablering av nya företag och företagsutveckling, t.ex. genom entreprenörsutbildningar. Dessa utbildningar kommer att bli erkända som ämnesövergripande utbildningar som är godkända av institutet och som partneruniversiteten i kunskaps- och innovationsgrupperna kommer att utfärda examensbevis för. EIT-stiftelsen ska utveckla ny flexibel finansiering och entreprenörsverksamhet med hög risk, till stöd för innovation.

Åtaganden inom ramen för Innovationsunionen

9. Senast i mitten av 2011 bör Europeiska institutet för innovation och teknik utarbeta en strategisk innovationsdagordning för att utvidga sin verksamhet , så att den kan fungera som ett demonstrationsexempel för Innovationsunionen. I dagordningen bör det redogöras för institutets långsiktiga utveckling inom ramarna för Innovationsunionen, inklusive inrättande av nya kunskaps- och innovationsgrupper, täta förbindelser med den privata sektorn och en större roll inom entreprenörskulturen. Den bör också bygga vidare på fondern för Europeiska institutet för innovation och teknik, som kommer att inrättas under 2010, och på införandet av en EIT-examen, som ska vara ett internationellt erkänt kvalitetsmärke, något som kommer att ske under 2011.

MARKNADSFÖRING AV GODA IDÉER

Europas entreprenörer står för närvarande inför ett stort antal hinder och ogynnsamma ramvillkor när de ska marknadsföra sina idéer. Dessa hinder måste avlägsnas systematiskt och det måste skapas en inre marknad för innovation på EU-nivå.

Förbättring av tillgången till finansiering för innovativa företag

Europa måste investera i utveckling av goda idéer. Detta är primärt den privata sektorns roll. Europa investerar dock ca 15 miljarder euro mindre om året i riskkapital än Förenta staterna, och det krävs att företagen investerar 100 miljarder euro mer om året i FoU, om målet på 3 % av BNP ska nås[15]. Bankerna är ovilliga att låna ut till kunskapsbaserade företag som inte kan ställa säkerhet. Den ekonomiska krisen har förvärrat den redan problematiska situationen.

Marknaden präglas av ett antal stora brister. Under tekniköverförings- och etableringsfasen hamnar nya företag i ett dödläge där det offentliga forskningsstödet upphör och det är omöjligt att få privat finansiering. Offentligt stöd, som ska dra till sig privat nyföretagsfinansiering för att rädda företagen från denna situation, är för närvarande alltför fragmenterat och periodiskt, eller också har de ansvariga för förvaltningen av stödet inte den nödvändiga expertisen.

Innovativa företag med potential för att utvidga sin verksamhet till den internationella marknaden har endast begränsad tillgång till tillväxtfinansiering i form av riskkapital. De flesta riskkapitalfonder i Europa är för små för att kunna stödja innovativa företags fortsatta tillväxt och har inte den kritiska massa som krävs för att de ska kunna specialisera sig och verka på en tvärnationell nivå. Europa måste förbättra sin riskkapitalmarknad genom att skapa incitament för att investera samt förbättra lagstiftningen.

Många etablerade innovativa företag – både stora och små – upplever att det finns en brist på lån med hög risk. Bankerna har inte förmågan att värdera kunskapsbaserade tillgångar, t.ex. immaterialrättigheter, och är därför ovilliga att investera i kunskapsbaserade företag. Det behövs också lån som kan komplettera finansieringen av stora infrastrukturprojekt.

Om dessa brister ska kunna avhjälpas och Europa ska bli en attraktiv plats för investeringar i innovation, måste offentlig-privata partnerskap användas intelligent och de lagstiftningsmässiga ramarna ändras. Alla de resterande hindren för att riskkapitalfonder ska kunna arbeta över gränserna måste avlägsnas. Börsnotering av innovativa företag måste förenklas för att underlätta deras tillgång till kapital[16]. Statsstödsreglerna ger medlemsstaterna möjlighet att kompensera för brister när det gäller tillgången till finansiering på marknaden. Finansieringsklyftans omfattning kommer att omvärderas för att säkerställa att hänsyn tas till de rådande villkoren.

På EU-nivå har det nuvarande finansieringsinstrumentet för riskdelning inom det sjunde ramprogrammet och de finansiella instrumenten under ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation[17] lett till investeringar som är mer än tjugo gånger större än bidraget från EU:s budget[18], och det har inte varit möjligt att tillmötesgå efterfrågan. EIB-gruppens expertkunskaper och marknadsposition när det gäller förvaltning av dessa finansiella instrument, har i väsentlig grad bidragit till en framgångsrik användning av dessa instrument. Kommissionens förslag till ändringar av finansförordningarna kommer att göra det mycket enklare att genomföra system av denna typ framöver.

Som understryks i Europa 2020-strategin finns det möjlighet att införa ytterligare innovationsincitament som är knutna till CO2-marknaden, särskilt för företag med snabb tillväxt. Kommissionen kommer att överväga denna tanke.

Åtaganden inom ramen för Innovationsunionen

10 På grundval av kommissionens förslag bör EU senast 2014 införa finansiella instrument som kan utlösa en större ökning av den privata finansieringen och avhjälpa brister på marknaden inom investeringar i forskning och innovation. Bidrag från EU:s budget bör skapa en stark hävstångseffekt, så att det kan byggas vidare på framgången med det sjunde ramprogrammet och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation. Kommissionen kommer att samarbeta med Europeiska investeringsbanksgruppen, nationella kreditförmedlande organ och privata investerare om att utveckla förslag rörande följande kritiska brister: i) investering i kunskapsöverföring och nystartade företag, ii) riskkapital till snabbväxande företag på marknaden i EU och världsmarknaden, iii) finansiering med riskdelning av investeringar i FoU och innovationsprojekt och iv) lån till innovativa, snabbväxande små och medelstora företag och förenklade utlåningsförfaranden för medelstora företag (”midcaps”). Förslagen kommer att säkerställa en stark hävstångseffekt, effektiv förvaltning och lätt tillgång för företagen.

11. Senast 2012 kommer kommissionen att se till att riskkapitalfonder som är etablerade i en av medlemsstaterna kan operera och investera fritt i hela EU (om nödvändigt genom antagande av ny lagstiftning) . Den kommer att försöka avlägsna alla former av skattebehandling som är ogynnsam för gränsöverskridande verksamheter.

12. Kommissionen kommer att stärka den mekanism som används för att matcha samman innovativa företag och investerare med varandra över gränserna. Den kommer att utnämna en ledande person för att styra processen. Kommissionen kommer inom ramarna för finansieringsforumet för små och medelstora företag dessutom att inrikta sig bl.a. på särskilda finansieringsproblem för små innovativa företag.

13 . Kommissionen kommer 2011 att genomföra en halvtidsutvärdering av ramarna för statsstöd till forskning, utveckling och innovation för att klarlägga vilka former av innovation som kan stödjas i tillräcklig omfattning, inklusive central stödteknik och centrala innovationer som ska lösa stora samhällsproblem, och hur medlemsstaterna bäst kan utnyttja dessa. Kommissionen kommer att bedöma effektiviteten av de tillfälliga statsstödsåtgärder som infördes 2008, inklusive den ökade användningen av safe harbour -systemet för riskkapitalinvesteringar, och lägga fram de nödvändiga förslagen på denna grundval.

Upprättande av en inre marknad för innovation

Enbart genom sin storlek i kombination med starka konsumenter borde den inre marknaden locka till sig innovativa investeringar och företag, sporra konkurrensen för att kunna erbjuda de bästa innovationerna och göra det möjligt för entreprenörer att marknadsföra lyckade innovationer och få sina företag att växa snabbt. I verkligheten är de nationella marknaderna dock ofta fragmenterade och förfarandena är kostnadstunga. Det kommer att läggas fram en lag om den inre marknaden för att avlägsna de resterande hindren för en effektiv inre marknad.

Ett stort problem när det gäller innovationsinvesteringar i Europa är att det är både dyrt och komplicerat att söka patent. För närvarande är det minst 15 gånger dyrare att ansöka om patent för alla 27 medlemsstater än att få patent i USA[19], vilket huvudsakligen beror på utgifterna för översättning och juridiskt bistånd. Avsaknaden av ett billigt och enkelt EU-patent utgör i verkligheten en skatt på innovation. EU-patentet har blivit en symbol för Europas misslyckade insats inom innovation. Ett sådant patent skulle uppskattningsvis spara innovativa företag 250 miljoner euro och måste antas så snabbt som möjligt för att visa att EU tar Innovationsunionen på allvar.

Den inre marknadens potential bör också aktiveras genom politiska åtgärder för att stimulera efterfrågan på innovation, med utgångspunkt i en effektiv konkurrenspolitik. De flesta av EU:s tidigare politiska initiativ har inriktats på åtgärder på utbudssidan för att ge innovationen en skjuts, men åtgärder på efterfrågesidan ger marknaden större möjlighet att driva på innovationen i EU genom att erbjuda marknadsmöjligheter. De första stegen har tagits inom ramen för EU:s pionjärmarknadsinitiativ men det behövs ett djärvare grepp för att koppla ihop utbuds- och efterfrågesidan.

Smart och ambitiös lagstiftning kan vara drivande för innovation, särskilt om man använder dynamiska och marknadsbaserade metoder. Detta har särskild betydelse för eko-innovation. Strängare miljömål och miljöstandarder, t.ex. rörande bilars CO2-utsläpp, som fastställer ambitiösa målsättningar och gör framtiden mer förutsägbar, ger en kraftig knuff framåt inom ekoinnovation. Harmoniserade regler för produktgodkännande är ofta av avgörande betydelse. Utan regler om typgodkännande går det t.ex. inte att introducera miljövänliga fordon på marknaden.

Standarder spelar en viktig roll för innovation. Eftersom de kodifierar information om en viss teknisk utvecklingsgrad, möjliggör de kunskapsspridning och driftskompatibilitet mellan nya produkter och tjänster och ger en utgångspunkt för ytterligare innovation. Exempelvis skulle Europa inte haft sådana framgångar på mobilmarknaden utan en öppen telekommarknad och GSM-standarden. Standarder kan dock endast ha denna nyttiga roll om de kan hålla samma takt som utvecklingen av ny teknik. Den hastiga avkortningen av innovationscyklerna och konvergensen mellan olika teknik över gränserna för de tre europeiska standardorganisationerna utgör en särskild utmaning. Om de europeiska standardiseringssystemen inte kan anpassas till denna situation, riskerar de att bli överflödiga, eftersom företagen kommer att börja använda andra redskap (som i IKT-sektorn), eller ännu värre, systemen kan börja verka hämmande för innovationen. Ett dynamiskt standardiseringssystem är också en förutsättning för att EU ska kunna bevara och stärka sin position när det gäller fastställandet av standarder på global nivå, där andra länder i ökande utsträckning försöker bestämma reglerna.

Stora kunder spelar en avgörande roll för att stimulera och finansiera högteknologiska företag. USA använder minst 49 miljarder amerikanska dollar om året[20] på förkommersiell offentlig upphandling (dvs. offentlig upphandling av FoU), varav en del används via programmet om innovation och forskning i små företag (SBIR)[21]. USA använder ännu mer pengar på offentlig upphandling av annan innovation än FoU (ny teknik, produkter och tjänster).

Offentlig upphandling står för17 % av EU:s BNP. De utgör en stor marknad, särskilt inom hälsa, transport och energi. EU har således en enorm och förbisedd potential för att främja innovation med hjälp av offentlig upphandling. Offentlig upphandling av innovativa produkter och tjänster är av avgörande betydelse för förbättring av de offentliga tjänsternas kvalitet och effektivitet i en tid med budgetbegränsningar. Trots de möjligheter som EU:s direktiv om offentlig upphandling ger, är endast en liten del av den offentliga upphandlingen i EU inriktad på innovation. Det finns flera orsaker till detta: incitament som gynnar lösningar med låg risk, bristande expertkunskaper om hur man framgångsrikt gör offentlig upphandling av ny teknik och ny innovation samt bristande sammanhang mellan offentlig upphandling och politiska målsättningar. Dessa problem kan bäst lösas genom rådgivning och utbyte av bästa praxis, inklusive inom grön offentlig upphandling. Eftersom marknaderna för offentlig upphandling dessutom är splittrade i Europa är upphandlingarna sällan tillräckligt stora för att locka till sig innovativa investeringar.

Ett antal medlemsstater provar redan olika möjligheter att stödja innovation med hjälp av förkommersiell offentlig upphandling och dito tillvägagångssätt, som använder sig av det framgångsrika amerikanska SBIR-programmet anpassat till förhållandena i EU[22]. Resultaten har varit uppmuntrande, särskilt för små och medelstora företag (även om den offentliga upphandlingen inte är förbehållen dessa företag). Om ett sådant tillvägagångssätt skulle kunna få större spridning och kombineras med att olika upphandlande myndigheter göra gemensamma upphandlingar, kunde det skapas enorma marknader som skulle sätta fart på innovationen och främja nya innovativa företags tillväxt.

Åtaganden inom ramen för Innovationsunionen

14. Europaparlamentet och rådet bör vidta de nödvändiga åtgärderna för att anta förslaget om EU-patent, språksystemet och det gemensamma tvistbiläggningssystemet. Målsättningen är att utfärda de första patenten 2014.

15 Från 2011: EU och medlemsstaterna bör gå igenom regelverket på centrala områden och börja med miljöinnovation och europeiska innovationspartnerskap (se nästa avsnitt). Det kommer således att anges vilka regler som ska upphävas eller uppdateras, och/eller vilka nya regler som måste genomföras för att säkerställa tillräckliga och fortsatta incitament för att främja innovation. Kommissionen kommer att tillhandahålla vägledning om hur denna genomgång bäst bör organiseras.

16. I början av 2011 kommer kommissionen att som ett första steg förelägga ett meddelande, som åtföljs av ett lagförslag om standardisering, bl.a. i IKT-sektorn, för att sätta fart på och modernisera fastställandet av standarder för att möjliggöra driftskompatibilitet och främja innovation på globala marknader i snabb utveckling . Detta kommer att kombineras med ett flerårigt program som ska föregripa nya standardiseringsbehov och integration av standarder i FoU-projekt inom ramprogrammet för forskning. I meddelandet undersöks också olika möjligheter att på lång sik se till att standardiseringssystemet kan anpassas till den snabba utvecklingen på miljöområdet och bidra till Europas strategiska interna och externa målsättningar (bl.a. rörande innovation och teknisk utveckling), inklusive genom att en oberoende översyn genomförs.

17. Medlemsstaterna och regionerna bör från 2011 avsätta självständiga budgetar till (förkommersiell) offentlig upphandling av innovativa produkter och tjänster (inklusive produkter och tjänster som angetts av innovationspartnerskapen, se nästa avsnitt). Detta borde skapa marknader för offentlig upphandling som täcker hela EU, till ett värde av minst 10 miljarder om året , när det gäller innovationer som förbättrar de offentliga tjänsternas effektivitet och kvalitet. Målet bör vara att uppnå innovativa marknader för offentlig upphandling som motsvarar marknaderna i USA. Kommissionen kommer att tillhandahålla vägledning och etablera en (finansiell) stödmekanism för att hjälpa de upphandlande myndigheterna med att genomföra dessa offentliga upphandlingar öppet och utan diskriminering, att samla efterfrågan, att utarbeta gemensamma specifikationer och att främja tillgången för små och medelstora företag.

Kommissionen kommer dessutom att erbjuda upphandlande myndigheter från olika länder vägledning om hur man genomför gemensam offentlig upphandling mellan upphandlande enheter under de gällande direktiven om offentlig upphandling och använda den kontinuerliga allmänna utvärderingen av de nuvarande direktiven för att undersöka möjligheterna att införa ytterligare regler för att göra det lättare att genomföra sådan upphandling

18. Senast i början av 2011 kommer kommissionen att lägga fram en handlingsplan för miljöinnovation som bygger på Innovationsunionen och fokuserar på specifika flaskhalsar, utmaningar och möjligheter när det gäller att uppnå miljömål genom innovation.

Främjande av öppenhet och utnyttjande av Europas kreativa potential

Företagen innoverar på olika sätt. Medan några genomför FoU och utvecklar ny teknik, baserar många sina deras innovationer på befintlig teknik eller utvecklar nya affärsmodeller eller tjänster på grundlag av användarnas och leverantörernas önskningar eller inom ramen för kluster eller nätverk. Politikområdena ska därför vara utformade för att ge stöd till alla former av innovation och inte endast teknisk innovation. Det kan också behövas specifika metoder för innovativa tjänster med stort tillväxtpotential, särskilt inom den kreativa sektorn[23].

Design är av särskild betydelse och erkänns som ett centralt ämne och en central verksamhet när idéer ska torgföras och omsättas i användarvänliga och tilldragande produkter. Även om ett antal europeiska länder är ledande i världen inom design, så saknar andra länder en ordentlig infrastruktur för design och kvalifikationer inom design i företagen och på ingenjörsutbildningarna. Denna systemiska brist har inte uppmärksammats mycket tidigare, men det ska nu avhjälpas.

När problemen blir mer komplexa och utgifterna för innovation ökar, uppmuntras företagen i ökande grad till att samarbeta. Det genomförs hela tiden utvecklingsarbete internt i företagen, men detta arbete kompletteras ofta med en insats för att kartlägga, godkänna och överföra idéer från externa källor, t.ex. universitet och nystartade företag. I vissa fall innoverar de i samarbete med användarna och konsumenterna för att bättre uppfylla deras behov och skapa nya vägar in på marknaden. Drivkraften bakom denna tendens är molnbaserad, mobil och samarbetsinriktad datoranvändning, och den sprider sig till hela tillverknings- och servicesektorn. Det får också stora konsekvenser för forskning, vetenskap, utbildning och den offentliga sektorn själv. Denna tendens i riktning mot öppen innovation präglad av samarbete får stora politiska konsekvenser. Det är viktigt att finna den rätta balansen mellan främjande av spridningen av kunskap och tillhandahållande av incitament för innovation, men kommissionen anser också att dessa tendenser kommer att ge långsiktiga ekonomiska och sociala fördelar och bör stödjas.

Det är därför viktigare än någonsin att garantera den så kallade "femte rörligheten", som inte endast omfattar forskares fria rörlighet, utan också fri rörlighet för innovativa idéer. Verklig öppen innovation kräver mäkling, mellanled och nätverk där alla aktörer kan delta på lika villkor. Internationellt konkurrenskraftiga kluster spelar en avgörande roll när det gäller att – fysiskt och virtuellt – föra samman stora företag, små och medelstora företag, forskningscentrer, vetenskapsfolk och praktiker för att utbyta kunskap och idéer. Kunskapsöverföringen mellan näringslivet och den akademiska världen bör stärkas och göras gränsöverskridande. Enterprise Europe Network erbjuder nationsövergripande tekniköverföring, mäklarföretag och innovations- och affärsrelaterade stödtjänster och hjälper de små och medelstora företagen att arbeta över gränserna. Detta bör stärkas och förbättras ytterligare.

Detta betyder, att det bör ges bättre tillgång till resultaten av offentligt stödd forskning. Forskningsinformationssystemen bör förbättras, länks ihop och göras mer driftskompatibla, bl.a. med hjälp av Enterprise Europes tekniköverföringsdatabas, BBS. Den offentliga sektorns information bör göras mer tillgänglig för forsknings- och innovationssyften (som föreslaget inom ramen för den digitala dagordningen, där kommissionen planerar att anta en ambitiös översyn av direktivet om information från den offentliga sektorn under 2012).

Ett av de centrala ämnena är hur strömmarna av – och därmed fördelarna med – immaterialrättigheter (immateriella egendomsrättigheter, inklusive patent, design och upphovsrätt) ska ökas. Medan EU-patentet bör minska utgifterna för att erhålla patent i Europa markant, särskilt för de små och medelstora företagen, kommer utnyttjandet av immaterialrättigheter inom innovativa produkter och tjänster att ge ett stort antal ekonomiska fördelar. Detta är av avgörande betydelse i sektorer som t.ex. halvledare och telekommunikationer, där företagen för samman många olika sorters befintlig teknik och därför behöver tillgångsrättigheter till ett antal olika immaterialrättigheter.

Marknaderna för handel med immaterialrättigheter måste bli öppnare och mindre fragmenterade, så att köpare och säljare lätt kan finna varandra, att det investeras i tillgångar i form av immaterialrättigheter, och att transaktionerna genomförs på rimliga villkor. Visserligen tas det många initiativ både i medlemsstaterna och i omvärlden[24], men de bör utvecklas på europeisk nivå så att man uppnår maximal effektivitet och kan dra nytta av stordriftsfördelar. Dessa kunskapsmarknader bör vara öppna för nya aktörer och frigöra den potential som finns i de immaterialrättigheter som ligger outnyttjade på universitet och forskningsinstitutioner och i företagen. Detta skulle kunna skapa nya stora inkomster, som kunde återinvesteras i forskning så att en positiv cirkel skapas.

Utöver det stöd rörande immaterialrättigheter som för närvarande ges genom helpdesken för immaterialrättigheter, och samarbetet med de nationella patentmyndigheterna behöver de små och medelstora företagen mer bistånd för att uppnå effektivt utnyttjande av immateriell och industriell egendomsrätt, så att de kan konkurrera på lika villkor med stora företag.

Om kunskapsmarknaderna ska fungera effektivt, ska förhållandet mellan immaterialrättigheterna och konkurrenspolitiken övervägas noga. Detta har ett antal olika facetter. För det första bör omfattningen på skyddet av immaterialrättigheter och den höga kvaliteten på de patent som utfärdas i Europa bevaras för att säkerställa att de lagstadgade rättigheterna är klart definierade. För det andra ska system för immaterialrättigheter präglade av samarbete (korslicensering, patentpooler osv.) undersökas så att man kan säkerställa att de inte används på ett konkurrensbegränsande sätt, även om de normalt har positiv inverkan. För det tredje kräver processen för fastställande av standarder klara regler om immaterialrättigheter för att undvika situationer där ett företag uppnår en orimligt stark marknadsposition genom att fastställa standarder på grundval av företagets egna immaterialrättigheter.

Åtaganden inom ramen för Innovationsunionen

19. Under 2012 kommer kommissionen att inrätta en branschpanel för europeisk formgivning ( European Design Leadership Board ) som ska uppmanas att inom ett år lämna förslag på hur man ska stärka betydelsen av formgivning för innovation , t.ex. genom EU-program och/eller nationella program, och en märkning för europeisk framträdande formgivning ( European Design Excellence ). Som en del av uppföljningen på grönboken om den kulturella och den kreativa sektorn kommer kommissionen att etablera en allians för de europeiska kreativa sektorerna ( European Creative Industries Alliance ) i syfte att utveckla nya former av stöd till dessa sektorer och främja en ökad användning av kreativitet i andra sektorer.

20. Kommissionen kommer att främja öppen tillgång till resultaten av offentligt stödd forskning. Den kommer att göra den öppna tillgången till publikationer till en överordnad princip för de projekt som finansieras av EU:s forskningsramprogram . Kommissionen kommer också att stödja utvecklingen av smarta forskningsinformationstjänster , som är helt öppna för sökning, och tillåter lätt åtkomst av resultaten av forskningsprojekt.

21. Kommissionen kommer att underlätta för effektiv forskning och kunskapsöverföring präglade av samarbete inom ramarna för forskningsramprogrammen och i andra sammanhang. Den kommer att samarbeta med de berörda parterna om att utveckla ett antal standardkonsortiumavtal som både täcker traditionella sätt att skydda immaterialrättigheter och sätt som präglas av mer öppenhet. Det behövs också mekanismer som kan stärka kunskapsöverföringskontor i offentliga forskningsorganisationer ytterligare, särskilt genom nationsövergripande samarbete.

22. Före utgången av 2011 kommer kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna och de berörda parterna lägga fram förslag om utveckling av en europeisk kunskapsmarknad för patent och licenser . Detta bör bygga på medlemsstaternas erfarenheter av handelsplattformar som matchar utbudet med efterfrågan, marknadsplatser som möjliggör finansiella investeringar i immateriella tillgångar, och andra idéer om användning av immaterialrättigheter som har varit outnyttjade under en period, t.ex. patentpooler och mäklarföretag inom innovation.

23. Kommissionen kommer att undersöka vilken roll som konkurrenspolitiken spelar som skydd mot att immaterialrättigheter används konkurrensbegränsande . Den kommer att analysera konsekvenserna av avtal om immaterialrättigheter präglade av samarbete som en del av översynen av tillämpningen av kartellreglerna på horisontella avtal mellan konkurrerande företag.

FÖRSTÄRKT SOCIAL OCH TERRITORIELL SAMMANHÅLLNING:

Spridning av fördelarna med innovation över hela EU

Innovationsunionen ska involvera alla regioner. Den finansiella krisen har oproportionellt stora verkningar för ett antal sämre lottade regioner och riskerar således att underminera den senaste konvergensen[25]. Europa måste undvika en innovationsklyfta mellan de regioner som är starkast inom innovation och de övriga.

Strukturfonderna spelar en avgörande roll och investerar redan massivt i forskning och innovation. Omkring 86 miljarder euro har avsatts för den nuvarande budgetperioden (2007–2013). En stor del av dessa medel har ännu inte använts, och de bör utnyttjas mer effektivt för innovation och uppfyllande av målsättningarna för Europa 2020. Som det nu är anslås för mycket medel till överlappande projekt eller till prioriteringar där regionen inte har den styrka som krävs. Regionerna måste omdirigera medlen på grundval av en metod med smart specialisering och inrikta sig på de områden där de relativt sett är starka och kan uppnå toppkvalitetsresultat.

Strukturfonderna kan användas mer effektivt på ett antal olika sätt. Det används relativt få medel för att samla resurser och expertis med hjälp av tvärnationella projekt[26], t.ex. för att stödja forskningsinfrastrukturer eller etablera kluster i världsklass. Finansiella instrument kan i högre grad användas för att dra till sig privat finansiering av forskning och innovation. Offentlig upphandling som samfinansieras av strukturfonderna, bör också användas för att öka efterfrågan på innovativa produkter och tjänster. Europeiska socialfonden skulle kunna användas mer effektivt för utbildning och fortbildning av arbetstagare med de kvalifikationer som krävs för Innovationsunionen. EU-programmen till stöd för samarbete över regiongränserna (t.ex. det sjunde ramprogrammets Kunskapsregioner, klusterinitiativ som finansieras genom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, Enterprise Europe Network och insatser som samfinansieras i enlighet med programmen för europeiskt territoriellt samarbete) bör konsolideras för ett bättre stöd till regionerna och ökad inverkan på den regionala utvecklingen. Dessutom bör framtida program omfatta incitament för samarbete mellan ledande innovativa regioner och regioner i medlemsstater som är på väg framåt.

Åtaganden inom ramen för Innovationsunionen

24. Från 2010: Medlemsstaterna bör avsevärt förbättra användningen av sammanhållningsfonderna för forsknings- och innovationsprojekt, genom att hjälpa människor att skaffa sig den kompetens som krävs, förbättra de nationella systemens resultat samt genomföra strategier för smart specialisering och gränsöverskridande projekt . Detta bör också tillämpas på föranslutningsfinansieringen för EU-kandidatländer. Kommissionen är redo att ger bistånd och kommer att använda sina regionala forsknings- och klusterinitiativ för att stödja denna ändring och etablera en "plattform för smart specialisering" senast 2012, inklusive ett ytterligare stöd till etablering av kluster i världsklass. Ytterligare information finns i ett medföljande meddelande.

25. Medlemsstaterna bör inleda utarbetandet av strukturfondsprogrammen för perioden efter 2013 och i det sammanhanget i ökad omfattning inrikta sig på innovation och smart specialisering. I framtida förordningar rörande förvaltningen av Europeiska fonden för regionalutveckling bör det avsättas ytterligare betydande finansiella resurser till stöd för innovativa initiativ i EU:s regioner.

Ökning av de sociala fördelarna

Social innovation är ett viktigt nytt område, som bör kultiveras. Det handlar om att utnyttja de expertkunskaper som välgörenhetsorganisationer, föreningar och entreprenörer på det sociala området har för att finna nya metoder för att uppfylla de sociala behov, som marknaden eller den offentliga sektorn inte uppfyller i tillräcklig omfattning. Det kan också handla om att använda dessa expertkunskaper för att uppnå de beteendeförändringar som krävs för att lösa de stora samhällsproblemen, t.ex. klimatförändringarna. Sociala innovationer uppfyller sociala behov och löser samhällsproblem, men ger också befolkningen möjlighet att göra självständiga val och etablera nya sociala relationer och samarbetsmodeller. De är således innovativa i sig själva och goda för samhällets förmåga att vara innovativt.

Exemplen på social innovation i Europa varierar från system för förebyggande av hjärtsjukdomar som täcker hela lokalsamhället och inte endast personer i riskgruppen, sociala nätverk vilka erbjuder äldre som bor ensamma grannhjälp, ekologiska stadskartor där lokalinvånarna kan finna information om sina framsteg i riktning mot att uppfylla utsläppsreduktionsmålen och till etiska banker som erbjuder finansiella produkter som ska maximera den sociala och miljömässiga investeringsavkastningen.

Även om det inte saknas goda idéer ger de sociala innovationer dock ännu inte de verkningar som de borde ge. Mer stöd måste ges till experiment. Metoder som innebär klara fördelar i förhållande nuvarande praxis måste vidareutvecklas och få större spridning. Om detta ska uppnås behövs det kompetenta förmedlande organ, effektiva incitament och nätverk som möjliggör och främjar ömsesidig inlärning. Inom företagsvärlden finns det redan infrastrukturer av denna typ i hela Europa för innovation, men det finns för närvarande inga motsvarande strukturer för social innovation. Det behövs bättre utvärderingsmetoder, så att det kan fastslås vad som fungerar och vad som inte fungerar samt varför och vad som kan och bör vidareutvecklas.

Den offentliga sektorn bör innovera mer än någonsin för att uppfylla behov och förväntningar i konstant utveckling bland användarna av de offentliga tjänsterna. Fler och fler regeringar går över till att inrikta sig mer på medborgarna vid leveransen av tjänster. Många har lanserat strategier för elektronisk förvaltning, som har till syfte att ge Internettillgång till befintliga tjänster samt att utveckla nya Internetbaserade tjänster. På EU-nivå är det viktigt att utveckla en bättre förståelse för innovation i den offentliga sektorn, att göra framgångsrika initiativ synliga och att riktmärka framstegen. Mycket beror av att man kan få fram tillräckligt många ledare i den offentliga sektorn med färdigheter för att förvalta innovation. Detta kan uppnås med hjälp av mer avancerad utbildning och möjlighet till utbyte av god praxis.

Övergången till en innovativ ekonomi får stora konsekvenser för arbetsmarknaden. Arbetsgivarna behöver arbetstagare som aktivt och kontinuerligt söker nya och bättre sätt. Detta kräver inte endast en högre kvalifikationsnivå, utan också ett nytt, tillitsbaserat förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare. Denna typ av tillvägagångssätt behövs på alla sysselsättningsnivåer, och den ska också utnyttjas i sektorer som inte normalt betraktas som "kunskapssektorer". Ett gott exempel är vårdsektorn, där det behövs en välkvalificerad, motiverad och anpassningsbar arbetsstyrka, som kan leverera tjänster av hög kvalitet till det ökande antalet äldre européer.

26. Kommissionen kommer att genomföra ett pilotprojekt rörande europeisk social innovation , som kommer att ge entreprenörer inom det sociala området samt den offentliga och den tertiära sektorn tillgång till expertis och en "virtuell knutpunkt" för nätverkssamarbete.

– Den kommer att främja social innovation genom Europeiska socialfonden (ESF) genom att bygga vidare på de betydande investeringar i social innovation som fonden har gjort under de senaste 10 åren som en del av innovationscykeln. Detta kommer att kompletteras med stöd till innovativa sociala experiment som ska utvecklas inom ramarna för initiativet "Europeisk plattform mot fattigdom".

– Social innovation bör stå i fokus för nästa generation av Europeiska socialfondens program . Medlemsstaterna uppmanas att redan trappa upp insatsen för att främja social innovation genom Europeiska socialfonden.

27. Från 2011 kommer kommissionen att stödja ett omfattande forskningsprogram rörande den offentliga sektorn och social innovation , där ämnen som t.ex. mätning och utvärdering, finansiering och andra hinder för uppskalning och utveckling tas upp. Som ett omedelbart steg kommer den att genomföra ett pilotprojekt rörande en europeisk resultattavla för innovation i den offentliga sektorn som utgångspunkt för ytterligare arbete rörande riktmärkning av innovation i den offentliga sektorn. Tillsammans med medlemsstaterna kommer den att undersöka om det är lämpligt att föra ihop nya inlärningserfarenheter och nätverk för ledare i den offentliga sektorn på EU-nivå.

28. Kommissionen kommer att samråda med arbetsmarknadens parter för att undersöka hur kunskapsekonomin kan spridas till alla sysselsättningsnivåer och alla sektorer . Den kommer att be arbetsmarknadens parter att lämna förslag på hur man kan utveckla en sektorsuppdelad arbetsmarknadsstrategi för vårdsektorn

FÖRENADE KRAFTER FÖR ATT ÅSTADKOMMA ETT GENOMBROTT: EUROPEISKA INNOVATIONSPARTNERSKAP

Europa står inför ett antal stora samhällsproblem, t.ex. en åldrande befolkning, verkningarna av klimatförändringarna och knappare resurser. Det krävs ett genombrott när det gäller nya behandlingar av livshotande sjukdomar, nya lösningar på hur man förbättrar äldre människors livskvalitet, sätt för att radikalt få ned CO2-utsläppen och andra föroreningskällor särskilt i städer, alternativa energikällor och ersättningar för de allt knappare råvaruresurserna, reduktion och återanvändning av avfall, stopp för deponering, förbättringar av kvaliteten på vår vattenförsörjning, smart transport med färre trafikstockningar, hälsosammare livsmedel av hög kvalitet framställda med hållbara produktionsmetoder och teknik för snabb och säker informationsbehandling och informationsdelning, kommunikation och interfacing .

Ett genombrott på dessa områden kommer också att stärka vår konkurrenskraft, ge de europeiska företagen kapacitet att bli ledande i utvecklingen av ny teknik, växa och påta sig globalt ledarskap på nya tillväxtmarknader, förbättra de offentliga tjänsternas effektivitet och kvalitet och därmed bidra till skapandet av ett stort antal nya kvalitetsarbetstillfällen.

På grund av samhällsproblemens omfattning och allvar och de knappa resurserna har Europa inte längre råd med den nuvarande fragmenterade insatsen och det långsamma tempo som förändringarna genomförs i. Insatsen och expertisen på forsknings- och innovationsområdet måste samlas ihop, så att man uppnår en kritisk massa. Samtidigt måste vi från starten se till att få de rätta villkoren så att banbrytande resultat snabbt finner sin väg ut på marknaden och därmed snabbt kommer medborgarna och konkurrenskraften till godo.

i) Det nya tillvägagångssättet för europeiska innovationspartnerskap

Kommissionen har av ovannämnda grunder i sin Europa 2020-strategi meddelat att den som ett led i flaggskeppsinitiativet Innovationsunionen kommer att lansera europeiska innovationspartnerskap. Dessa partnerskap kommer att testa ett nytt tillvägagångssätt när det gäller EU-forskning och EU–innovation.

För det första ska de vara drivna av utmaningar och inriktade på de samhällsmässiga fördelarna med och en snabb modernisering av de associerade sektorerna och marknaderna. Detta betyder att de går längre än de befintliga instrumentens tekniska inriktning, t.ex. Gemensamma teknikinitiativ (JTI).

För det andra kommer att de agera i hela forsknings- och innovationskedjan . Partnerskapen kommer att samla alla relevanta aktörer på EU-nivå såväl som på nationell och regional nivå för att: i) intensifiera forsknings- och utvecklingsinsatsen ii) samordna investeringar i demonstration och pilotprojekt iii) föregripa och uppmuntra all nödvändig lagstiftning och alla nödvändiga standarder och iv) mobilisera ”efterfrågan” särskilt genom bättre samordnade offentlig upphandling för att säkerställa att viktiga resultat snabbt kommer på marknaden. I stället för att dessa åtgärder vidtas oberoende av varandra, vilket för närvarande ofta är fallet, ska de via innovationspartnerskapen utformas och genomföras parallellt för att minska leveranstiden.

För det tredje kommer de att integrera, förenkla och förbättra samordningen av befintliga instrument och initiativ och komplettera dem med nya insatser om nödvändigt. Genom detta bör det bli lättare för parterna att samarbeta och nå bättre och snabbare resultat än i dagsläget. De kommer därför att bygga på relevanta befintliga och insatser, och där så är meningsfullt (t.ex. för gemensam programplanering, ledande marknader, system för gemensam förkommersiell och kommersiell offentlig upphandling och screening av de lagstiftningsmässiga ramarna), integrera dem i en sammanhängande politisk ram. Flexibiliteten är viktig; det handlar inte om en standardiserad ram.

ii) Förutsättningar för framgång

Partnerskap bör bara inledas på områden (och endast omfatta verksamhet) som klart motiverar statligt ingripande och där en kombination av insatser på såväl EU-nivå som nationell och regional nivå inom FoU och åtgärder på efterfrågesidan sannolikt leder till att målet uppnås snabbare och effektivare.

Valet av de ”rätta” partnerskapen kommer i hög grad att avgöra deras framgång. För att de ska kunna hålla vad de lovar ska följande villkor, som alla är inbördes förbundna, uppfyllas:

1. Fokus på ett specifikt samhällsproblem , som är gemensamt för hela EU, med klara, ambitiösa och mätbara mål, som kommer att innebära stora fördelar för medborgarna och samhället som helhet före 2020, och där det finns en stor ny marknadspotential för EU:s företag.

2. Starkt engagemang både politiskt och från de berörda parternas sida : Partnerskapen kommer att behöva få alla de viktigaste berörda parterna att sluta upp bakom ett väldefinierat mål som ska nås före 2010, understött av en stark och kontinuerlig förpliktelse över en längre period. De kommer också att erbjuda plattformar för öppen innovation och deltagande av allmänheten, t.ex. genom tilldelning av forskningspriser. Kommissionen kommer själv att spela en ledande roll för utvecklingen av partnerskapet.

3. Tydligt EU-mervärde : Insatser på EU-nivå förväntas leda till effektivitetsvinster och omfattande verkningar genom att den kritiska massan uppnås, (t.ex. förenkling och integrering, hopsamling och mer effektivt utnyttjande av de knappa offentliga medlen genom att man samordnar forskningsprogram eller program för offentlig upphandling i alla medlemsstater; bättre kvalitativa lösningar, driftskompatibilitet och snabbare spridning).

4. Stark inriktning på resultat och verkningar : Partnerskapen måste vara resultatorienterade, och därför bör de inte ha ett allomfattande tillämpningsområde. Samhällsproblem bör delas upp i mindre ”arbetspaket”, som olika grupper av berörda parter med konvergerande intressen bör definiera sina egna genomförandeplaner för. Där ska de fastställa vad som ska göras, av vem och när. Klara mål, milstolpar och resultat bör definieras på förhand.

5. Lämpligt ekonomiskt stöd : Ett av de viktigaste målen med innovationspartnerskapen är att säkerställa att de knappa ekonomiska medlen utnyttjas optimalt genom att man undviker kostnadstunga dubbleringar, men utan tvivel kräver det kompletterande finansiellt stöd för att matcha utmaningen. Alla berörda parter förväntas bidra. Kommissionen kommer att försöka utnyttja EU-budgeten optimalt för att ytterligare öka den samlade finansieringsnivån. Den kommer att ställa finansiering till förfogande för lanseringen av de första partnerskapen under den nuvarande budgetplanen och utvärdera partnerskapens ekonomiska behov när den förbereder sina förslag till påföljande budgetplan.

iii) Styrning och arbetsmetoder

Även de bästa idéer kan slå fel på grund av dåligt genomförande eller otillräcklig övervakning. Införandet av effektiva, enkla och tillräckligt flexibla strukturer för att styra och övervaka utvecklingen, skilja mellan divergerande intressen och avhjälpa eventuella förseningar, kommer att få avgörande betydelse för om partnerskapen blir en framgång.

Styrmekanismer bör skapa balans mellan behovet av förpliktelser på hög nivå och praktisk samordning med starkt decentraliserat operationellt ansvar för att säkerställa att praktiker och andra centrala berörda parter känner att de har effektivt ägarskap. Medlemskap ska avspegla det integrerade tillvägagångssättet, på så vis att de aktörer som sysslar med olika delar av utbud-efterfrågan-kontinuumet får lämplig representation. För att avspegla den betydelse som de olika aktörerna har, bör varje partnerskap ledas av ett representativt styrorgan som är sammansatt av ett begränsat antal höga representanter för medlemsstaterna (ministrar), parlamentsledamöter, ledande företag, forskare och andra centrala berörda parter, som måste lämna viktiga förpliktelser om att förverkliga partnerskapets mål. Styrorganet bör stödjas av operationella grupper bestående av experter från den privata och offentliga sektorn, praktiker och användare, som ska definiera och genomföra ”arbetspaketens” innehåll. Organets ordförande ska vara den eller de ledande kommissionsledamöterna, och det kommer att bistås av ett sekretariat, som kommissionen ställer till förfogande. Dess första uppgift kommer att vara att utarbeta en flerårig strategisk arbetsplan som innehåller konkreta mål, fördelar ansvarsområdena och definierar milstolparna för att övervaka utvecklingen. På EU-nivå kommer kommissionen att arbeta nära rådet och parlamentet för att säkerställa starkt politiskt stöd både till de enskilda partnerskapens mål och inriktning och för att uppmuntra etableringen av de nödvändiga lagstiftningsmässiga ramarna.

iv) Identifikation av de europeiska innovationspartnerskapen

För att nå EU 2020-målet om en smart, hållbar tillväxt för alla kommer kommissionen att lansera innovationspartnerskap på viktiga områden där stora samhällsproblem måste lösas, t.ex. energisäkerhet, transport, klimatförändringar och resurseffektivitet, hälsa och åldrande, miljövänliga produktionsmetoder och landförvaltning.

Möjliga partnerskap kan t.ex. finnas på följande områden:

- Lösning av de stora problem när det gäller klimatförändringar och energi som utgår från städer (som står för förbrukningen av ca 80 % av EU:s samlade energi och är ansvariga för ungefär samma andel av växthusgaserna), genom att skapa en representativ plattform av centrala berörda parter och främja användningen av befintlig och framtida IKT för att uppmuntra spridningen av intelligenta nät, nya system för utnyttjande av förnybara energikällor, mer intelligent och renare rörlighet i städerna och bättre energiffektivitet i byggnader.

- Säkerställande av högre kvalitet och effektivitet i vår vattenförsörjning.

- Säkerställande av en säker försörjningskedja samt en effektiv och hållbar förvaltning och användning av icke-energiråvaror i hela värdekedjan.

- Reduktion av utsläppen av växthusgaser med hjälp av mer utsläppseffektiva transportlösningar också utanför städerna, särskilt genom driftskompatibla och intelligenta trafikförvaltningssystem för alla transportformer, som ska leda till framsteg inom logistik och beteendeförändringar.

- Främjande av EU:s konkurrenskraft i det digitala samhället genom snabbare tillgång till information och nya former av pålitlig kommunikation, interfacing och kunskapsdelning först och främst med hjälp av framtidens Internet.

- Förbättring av utbudet av livsmedel som är producerade på ett resurseffektivt, produktivt och utsläppsfattigt sätt, med hjälp av förbättrade metoder inom jordbruk och livsmedelsbearbetning.

- Förbättring av den åldrande befolkningens livskvalitet, t.ex. via nya innovativa lösningar, kliniska test, diagnos- och behandlingsmetoder för åldersrelaterade sjukdomar, spridning av nya innovativa IKT-baserade lösningar samt utveckling och införande av nya produkter, ny utrustning och nya tjänster som lämpar sig speciellt för äldre människor.

Det förberedande arbetet har satts i gång i syfte att lansera specifika partnerskap för åldrande med bibehållen god hälsa, vatteneffektivitet, icke-energiråvaror, intelligent rörlighet, produktivitet och hållbarhet i jordbruket och intelligenta städer där det är bra att bo, energieffektivitet, rena transporter och snabbt Internet (se bilaga III).

Innovationspartnerskap är en ny idé som kommissionen vill testa via ett pilotpartnerskap, innan ytterligare partnerskap sätts igång. Ett sådant pilotpartnerskap ska bidra till att validera idén mervärde, mäta alla de centrala berörda parternas intresse och engagemang, ge insikt i hur man bäst utvecklar arbetspaket, och säkerställa effektiv styrning.

På grundval av sin samhällsmässiga betydelse, förberedelsestatus och representativitet när det gäller partnerskapskonceptet föreslår kommissionen att det startas ett pilotprojekt om aktivt och åldrande med bibehållen god hälsa. Målen med detta projekt är att senast 2020 göra medborgarna kapabla att klara sig själv under längre tid och bevara en god hälsa, öka det genomsnittliga antalet friska levnadsår med två och, samtidigt med uppfyllandet av detta mål, förbättra våra social- och vårdsystems hållbarhet och effektivitet och skapa en marknad i EU och globalt för innovativa produkter och tjänster med nya möjligheter för EU:s näringsliv. Flera uppgifter om det föreslagna pilotprojektet om aktivt och hälsosamt åldrande finns i bilaga III.

År 2011 kommer att vara en ”testfas” för partnerskapsmetoden. Före utgången av 2010 kommer kommissionen att utveckla ett antal tillförlitliga urvalskriterier och en grundlig och öppen urvalsprocess för framtida partnerskap. Dessa kriterier och denna urvalsprocess kommer att vara operationella från januari 2011. Kommissionen kommer på grundval av denna process och användningen av dessa kriterier, samt en bekräftelse av de potentiella partnerskapens förmåga att vara redo på områden som energi, ”intelligenta städer”, hållbar råvaruförsörjning, vatteneffektivitet, intelligent rörlighet och produktivitet och hållbarhet i jordbruket att lägga fram förslag om partnerskap som har uppfyllt kriterierna för de övriga institutionerna som ett led i lanseringen av Europa 2020-strategin, i överensstämmelse med målet om utveckling av en kolfattig, energieffektiv ekonomi med en stark industriell grundval.

Kommissionen kommer i juni 2011 att lägga fram ett meddelande, där förslagen till partnerskap formaliseras, och de närmare detaljerna rörande styrning, finansiering och genomförande fastställs. Vid testfasens avslutning, dvs. före utgången av 2011, kommer kommissionen att genomgå och utvärdera partnerskapsmetodens effektivitet och besluta om huruvida och hur den vill gå vidare, särskilt när det gäller stöd genom påföljande forskningsramprogram.

Åtaganden inom ramen för Innovationsunionen :

29. Rådet, parlamentet, medlemsstaterna, näringslivet och övriga aktörer uppmanas att stödja innovationspartnerskapstanken och ange vilka särskilda förpliktelser de kommer att påta sig för att få idén att fungera. Kommissionen uppmanar alla centrala aktörer att förplikta sig till att samordna insatsen och samla resurserna för att nå de mål som har satts för partnerskapet.

Kommissionen är öppen för synpunkter och idéer på områden där framtida partnerskap övervägs och andra möjliga kandidater som uppfyller framgångskriterierna.

Som ett första konkret steg kommer kommissionen senast i början av 2011 att inleda förberedelserna för ett pilotpartnerskap om aktivt åldrande med bibehållen god hälsa. Den kommer med hänsyn till parlamentets och rådets ståndpunkter och kommentarer från andra berörda parter att lägga fram ett förslag till ytterligare partnerskap under 2011.

STÄRKANDE AV VÅRA POLITIKOMRÅDEN UTÅT

Konkurrensen om kompetens och marknader blir allt mer global. Den privata sektorns beslut om var investeringar ska göras i FoU och innovation tas på internationell nivå. Europa tappar terräng i denna globala konkurrens. Åtgärderna inom ramen för Innovationsunionen, som beskrivs ovan, är utformade för att vända denna tendens och göra Europa mer attraktivt för företag och investerare i Europa.

För att lyckas måste Europa vända flera årtionden av kompetensflykt och lyckas dra till sig de största begåvningarna. Varje år utexamineras tusentals utländska medborgare inom vetenskap och teknik vid europeiska universitet och forskningsinstitut. De bör ges möjlighet att stanna i EU genom paketet för forskarvisum[27] och systemet med EU-blåkort. Men det räcker inte med lagstadgade rättigheter, utan man måste också övertyga dem om att europeiska universitet och forskningscentrum samt innovationsklustren kring dem är i världsklass och att levnads- och arbetsvillkoren är attraktiva.

Europa kan endast uppnå framgång i sin strävan efter att uppnå världsklass genom att fördjupa sitt internationella vetenskapliga och tekniska samarbete ytterligare EU:s forskningsprogram är redan nu ett av de mest öppna i världen. EU har också världens mest öppna marknader där investerare kan nå 500 miljoner konsumenter på en integrerad och konkurrenskraftig inre marknad som bygger på tydliga, förutsägbara och rättvisa regler.

Denna öppenhet bör gengäldas genom vårt vetenskapliga och tekniska samarbete med tredjeländer. Internationellt samarbete måste gå hand i hand med ett integrerat tillvägagångssätt för att marknadsföra resultaten av gemensamma forsknings- eller innovationsprojekt. Detta innebär framför allt likvärdigt skydd för immateriella rättigheter, fri tillgång till driftskompatibla standarder, icke-diskriminerande offentlig upphandling och avlägsnande av icke-fysiska hinder för handel, i enlighet med internationella krav.

Lika villkor i hela världen för forskning och innovation kommer bara att kunna förverkligas om Europa fungerar som en enhet. För närvarande verkar medlemsstaterna, regionerna och till och med lokala myndigheter tävla med varandra, var och en med egna avtal om vetenskapligt samarbete och egna aktiviteter och kontor i andra länder. Detta leder till allt för stor spridning och splittring av insatserna. Det försvagar också EU:s position i förhandlingar om marknadstillträde och lika villkor med våra främsta internationella partner. Den senaste utvecklingen med det europeiska ramverket för internationellt vetenskapligt och tekniskt samarbete och det strategiska forumet för internationellt forskningssamarbete måste därför påskyndas.

I princip alla samhällsproblem som EU:s forsknings- och innovationsinsatser måste inrikta sig på är globala. Om vi ska kunna lösa dem krävs det gemensamma insatser på internationell nivå[28]. I synnerhet kräver många stora forskningsinfrastrukturer omfattande investeringar som endast kan göras genom globalt samarbete.

Åtaganden inom ramen för Innovationsunionen

30. Senast 2012 bör EU och dess medlemsstater ha infört en integrerad politik som dels säkerställer att de ledande europeiska akademikerna, forskarna och innovatörerna bor och arbetar i EU, dels får ett tillräckligt antal högt kvalificerade medborgare från tredjeländer att stanna i EU .

31. EU och medlemsstaterna bör behandla vetenskapligt samarbete med tredjeländer som en gemensam angelägenhet och utveckla gemensamma strategier. Detta bör bidra till gemensamma strategier för och lösningar på samhällsproblemen och till införande av lika villkor (avlägsnande av hinder för marknadstillgång, främjande av standardisering, skydd av immateriella egendomsrättigheter, användning av offentlig upphandling osv.). Under 2012 kommer kommissionen tillsammans med det europeiska forskningsområdets ramverk att föreslå gemensamma prioriteringar inom vetenskap och teknik för EU och medlemsstaterna som en grund för samordnade ställningstaganden eller gemensamma initiativ i förhållande till tredjeländer, varvid man bygger på arbetet inom det strategiska forumet för internationellt forskningssamarbete. Under tiden bör EU och medlemsstaterna i samordning delta i avtal och verksamhet som rör vetenskap och teknik med tredjeländer. Möjligheterna till paraplyavtal mellan EU och medlemsstaterna och tredjeländer kommer att undersökas närmare.

32. EU bör öka samarbetet för att bygga ut en global forskningsinfrastruktur. Senast 2012 bör man nå ett avtal med internationella partner om utveckling av forskningsinfrastruktur, inklusive IKT-infrastrukturer, vilket på grund av höga kostnader, komplexitet och/eller krav på driftkompatibilitet enbart kan utvecklas på internationell nivå .

ATT SÄTTA BOLLEN I RULLNING

Att förvandla EU till en verklig innovationsunion kräver kontinuerliga insatser, nära samarbete och effektivt genomförande på alla nivåer (EU, medlemsstater, regioner) under många år. Alla aktörer i Innovationsunionen måste därför ha klart definierade roller och ansvar, och det behövs en kraftig övervakningsmekanism för att undvika misslyckanden.

Reform av forsknings- och innovationssystemen

Insatsen på EU-nivå är visserligen viktig, men kvaliteten på de nationella forsknings- och innovationssystemen – liksom deras samspel med varandra och med EU-nivån – är fortfarande avgörande för hur man ska lyckas främja näringslivets och medborgarnas förmåga och vilja att investera. Det är nödvändigt med omfattande reformer av politiken på nationell och regional nivå.

För att hjälpa medlemsstaterna med att utforma sådana reformer i ett klimat präglat av budgetmässiga åtstramningar har kommissionen samlat tillgängliga uppgifter och kartlagd några politiska drag som typiskt förekommer i välfungerande system. De framgår av bilaga I. Många av dessa drag avspeglas redan i de politisk förpliktelser som föreslås i detta meddelande. Medlemsstaterna uppmanas att använda de angivna politiska dragen för att genomföra en omfattande ”självutvärdering” av sina forsknings- och innovationssystem och därefter fastställa de centrala reformerna i sina nationella Europa 2020-reformprogram, som ska föreläggas i april 2011. De politiska dragen kan också vara relevanta för kandidatländerna och potentiella kandidatländer.

Kommissionen kommer att använda de angivna politiska dragen som grundval för att ytterligare främja utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna och för en förbättring av politikrapporteringsredskapen (t.ex. Trendchart och ERA-WATCH). Kommissionen är vidare beredd att erbjuda bistånd till länderspecifika översyner där internationell expertis ingår. Kommissionen kommer särskilt att sträva efter nya strategiska relationer till OECD.

Enligt kommissionens uppfattning kan rådet (konkurrenskraft) få en ny roll i samband med övervakning av medlemsstaternas framsteg när det gäller deras innovationsreformer som ett led i den allmänna ekonomiska samordningen under Europa 2020-strategin (den så kallade europeiska terminen).

33. Medlemsstaterna uppmanas att genomföra självutvärdering på grundval av de politiska drag som finns uppställda i bilaga I, kartlägga centrala problemställningar och kritiska reformer som ett led i sina nationella reformprogram . Kommissionen kommer att stödja denna process via utbyte av bästa praxis, kollegial utvärdering och utveckling av kunskapsgrundvalen. Den kommer också att tillämpa dessa principer på sina egna forsknings- och innovationsinitiativ. Utvecklingen kommer att övervakas inom ramen för den integrerade europeiska samordningen (den europeiska terminen).

Att mäta framsteg

Framstegen mot Innovationsunionen bör mätas av Europeiska rådet med hjälp av två primära indikatorer: FoU-investeringsmålet och en ny innovationsindikator, enligt begäran från Europeiska rådet[29].

För att hjälpa kommissionen med att tillmötesgå Europeiska rådets begäran inrättades en högnivåpanel bestående av framträdande innovatörer från näringslivet och ekonomer som skulle kartlägga möjliga indikatorer som ger den bästa bilden av FoU- och innovationsintensiteten, och där man samtidigt undviker överlappning med FoU-investeringsmålet på 3 %, genom att inrikta sig på resultat och verkningar och säkerställande av jämförbarhet på internationell nivå.

Panelen drog slutsatsen[30] att det finns ett stort behov av att förbättra datadisponibiliteten och indikatorernas bredd och kvalitet i syfte att kunna mäta och övervaka hur det går med innovationen, både teknisk innovation och andra former av innovation (t.ex. innovation i den offentliga sektorn). Panelen såg närmare på två modeller: en förteckning med tre omedelbart tillgängliga indikatorer (baserade på patentansökning, medel- och högteknologiska produkters andel av handelsbalansen och sysselsättning i kunskapsintensiv verksamhet) och en enskild indikator (som avspeglar framgångsrik utveckling och dynamik i innovativ entreprenörsverksamhet). Det finns visserligen i princip näringslivsdemografiska uppgifter, men det skulle kräva ytterligare arbete och det skulle kunna ta två år att ta fram en sådan indikator för mätning av de snabbväxande, innovativa företagens andel av ekonomin.

Kommissionen har behandlat panelens slutsatser och har beslutat att föreslå en indikator, nämligen de snabbväxande, innovativa företagen, som den indikator som bäst uppfyller Europeiska rådets begäran, även om det tar ca två år att ta fram den. En sådan indikator ger en god mätning av dynamiken i ekonomin, den ger en bild av en viktig del av vår ekonomi som tillväxt och jobb måste komma från, och den är resultatorienterad och avspeglar verkningarna av ramvillkoren för innovation, som beslutsfattare på såväl EU-nivå som nationell nivå har inflytande över. Indikatorn sätter dessutom fokus på en kritisk eftersläpning, som EU måste få bort om det ska komma ikapp innovationstoppen på världsnivå.

Vidare är kommissionen övertygad om att eftersom innovation är ett fenomen med många fasetter, förutsätter en fullständig övervakning en bredare uppsättning indikatorer. Med utgångspunkt i den europeiska resultattavlan för innovation har kommissionen därför utvecklat en resultattavla för forsknings- och innovationsunionen som ska möjliggöra en jämförande riktmärkning av EU:s och medlemsstaternas prestationer på basis av ett stort antal indikatorer, även de indikatorer som högnivåpanelen angav. Förteckningen över indikatorer finns i bilaga II. Det är de bästa föreliggande statistiska källorna som används, men det behövs ytterligare arbete för att utveckla indikatorer för aspekter som icke-teknisk innovation, design, innovation av tjänster samt prestationer på regional nivå.

34. Kommissionen föreslår att den ska inleda det nödvändiga arbetet med att utveckla en ny indikator för mätning av snabbväxande, innovativa företags andel av ekonomin. Detta förutsätter fullt samarbete från medlemsstaternas och internationella partners sida. Med förbehåll för åtaganden/förpliktelser om ett sådant samarbete kommer kommissionen att lägga fram de nödvändiga förslagen och snabbt ta steg för att utveckla denna indikator inom de kommande två åren – i samarbete med OECD, där så är relevant – så att den med tiden kan bli en ny primär indikator.

– Kommissionen kommer omedelbart att sätta igång att övervaka de allmänna framstegen när det gäller innovationsprestationer med hjälp av resultattavlan för forsknings- och innovationsunionen (se bilaga II) .

En förpliktelse för alla att förverkliga Innovationsunionen

Den samlade insatsen från EU-institutionerna och de övriga aktörerna blir avgörande för om Innovationsunionen blir en framgång.

Europeiska rådet bör tillhandahålla riktlinjer och ge politiska impulser som ett led i Europa 2020-strategin.

Rådet bör spela en ledande roll genom att anta de åtgärder som krävs att förbättra EU:s ramvillkor. När de europeiska innovationspartnerskapen har kommit i gång, bör man se till att villkoren för att dessa partnerskap finns och kan ge de önskade resultaten. Kommissionen föreslår att rådet håller möten varje halvår i form av ett ”innovationsråd”, med deltagande av de berörda ministrarna, för att ge en lägesbeskrivning och identifiera områden där det kan behövas nya krafttag.

Europaparlamentet uppmanas att prioritera förslag och initiativ rörande Innovationsunionen högt, även kartläggning av och resultat från de europeiska innovationspartnerskapen. Kommissionen ser gärna att parlamentet en gång om året håller en större politisk debatt med företrädare för de nationella parlamenten och berörda parter i syfte att utarbeta centrala budskap och bevara Innovationsunionen högt upp på den politiska dagordningen.

Europeiska kommissionen kommer att utveckla de initiativ som beskrivs i detta meddelande om Innovationsunionen. Den kommer att bistå medlemsstaterna i reformen av deras system och ta initiativ till att främja utbyte av god praxis på alla nivåer. Kommissionen kommer att öka ansvarsområdet för rådgivande kommittén för det europeiska området för forskningsverksamhet (ERAB) och ta med prominenta företrädare för näringslivet, finansvärlden samt unga forskare och innovatörer, som ska utvärdera Innovationsunionen kontinuerligt, ha nya trender i åtanke och lämna rekommendationer om prioriteringar och insatser. Kommissionen kommer att övervaka utvecklingen systematiskt och årligen rapportera om hur det går. Vid behov kommer den att använda sig av sina fördragsenliga befogenheter för att föreslå landspecifika rekommendationer på detta område och bistå medlemsstaterna med deras reformprocess.

Medlemsstaterna (och regionerna) bör se till att det upprättas ledningsstrukturer, om det inte redan finns sådana. De bör genomföra självutvärderingar och undersöka hur deras system kan reformeras för att främja toppkvalitet, tätare samarbete och smart specialisering med hänsyn till EU:s intressen. De bör se över sina operativa program som samfinansieras av strukturfonderna i enlighet med de prioriteringar som fastställts i Europa 2020, och de bör försöka avsätta mer resurser till forskning och innovation. De nationella reformprogrammen, som ska vara färdiga före utgången av april 2011, bör innehålla en beskrivning vilka specifika åtgärder som kommer att vidtas när, om detta innebär utgifter, och hur det i så fall kommer att redogöras för dessa. Kommittén för det europeiska forskningsområdet (ERAC) bör ta på sig ansvaret för att se till att medlemsstaterna gör framsteg i genomförandet av Innovationsunionen, genom att försäkra sig om industriministrarnas deltagande och samordning med den näringslivspolitiska gruppen.

De berörda parterna – näringslivet, lokala myndigheter, arbetsmarknadens parter, fonder och icke-statliga organisationer – uppmanas att ge sitt fulla stöd till Innovationsunionen. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén uppmanas att i samarbete med de organisationer och organ som de företräder mobilisera stöd, uppmuntra initiativ och hjälpa till att sprida bästa praxis.

Kommissionen kommer att främja debatter, idéer och bästa praxis genom utbyte via Internet och sociala nätverk som är inriktade på Innovationsunionen.

För att ytterligare uppmuntra denna förändringsprocess och främja en innovationskultur kommer kommissionen att årligen arrangera en innovationskongress för att diskutera läget för Innovationsunionen i samband med den föreslagna debatten i Europaparlamentet. Kongressen bör samla ministrar, ledamöter i Europaparlamentet, näringslivstoppar, ledare för universitet och forskningscentrum, banker och riskkapitalister, forskare i toppklass, innovatörer och inte minst allmänheten i EU.

BILAGA I Självutvärderingsverktyg: Kännetecken på välfungerande nationella och regionala forsknings- och innovationssystem

1. Främjande av forskning och innovation anses vara ett centralt politiskt instrument för att öka konkurrenskraften och skapa fler arbetstillfällen, angripa stora samhällsproblem och förbättra livskvaliteten, och det framställs på det sättet för allmänheten

- Offentliga insatser på alla berörda politikområden (t.ex. utbildning och kompetens, produkt- och tjänstemarknadernas funktion, finansmarknaden, arbetsmarknaden, entreprenörskap och företagsklimat, industripolitik, sammanhållningspolitik/fysisk planering, infrastruktur/IKT samt beskattning) utformas och genomförs på alla nivåer i ett strategiskt, sammanhängande och integrerat ramverk som är inriktat såväl på att främja innovation som på att stärka kunskapsbasen och den grundläggande forskningen.

- I den mån politiken och finansieringen riktas mot specifika prioriteringar handlar dessa i allt högre grad om hur man ska lösa stora samhällsproblem, som resurseffektivitet, klimatförändringar och hälsa och åldrande, och om hur man ska uppnå konkurrensfördelar genom att hitta nya lösningar på problemen.

2. Utformning och genomförande av forsknings- och innovationspolitiken fastställs på högsta politiska nivå och baseras på en flerårig strategi. Politiken och instrumenten är inriktade på att utnyttja befintliga eller nya nationella/regionala styrkor i EU-sammanhang (smart specialisering)

- Ett effektivt och stabilt regerings- och förvaltningsorgan, normalt sett med en ledning på högsta politiska nivå, fastställer politiska riktlinjer för en period på flera år och ser till att de fortlöpande genomförs på ett samordnat sätt. Detta organ backas upp av nätverk med deltagande av alla berörda parter, bl.a. näringslivet, regionala och lokala myndigheter, parlament och allmänheten, och främjar på så sätt en innovationskultur och bygger upp ömsesidig tillit mellan den vetenskapliga världen och samhället.

- I en flerårig strategi fastställs ett mindre antal prioriteringar, på grundval av en internationell analys av styrkor och svagheter på såväl nationell som regional nivå samt av nya möjligheter (smart specialisering) och marknadens utveckling, och den innehåller också tydliga politiska och finansiella ramar. Strategin återspeglar på lämpligt sätt EU:s prioriteringar, förhindrar onödigt dubbelarbete och fragmenterade åtgärder och strävar aktivt efter att utnyttja möjligheterna till gemensam programplanering, gränsöverskridande samarbete och utnyttjande av EU-instrumentens förstärkningseffekter. Bilateralt samarbete med länder utanför EU baseras på en tydlig strategi och samordnas i möjligaste utsträckning med övriga EU-medlemsstater.

- Det finns ett effektivt system för övervakning och översyn som fullt ut utnyttjar resultatindikatorerna, internationella jämförelser och verktyg för efterhandsutvärdering.

3. Innovationspolitiken drivs i vid bemärkelse och sträcker sig utöver teknisk forskning och dess användning

- Innovation i vid bemärkelse – även omfattande innovation inom tjänster, förbättringar av processer och organisationsändringar, affärsmodeller, marknadsföring, varumärkesprofilering och formgivning – främjas aktivt bl.a. genom mer tvärvetenskaplig verksamhet med deltagande av användare eller konsumenter som viktiga beståndsdelar av öppen innovation.

- Det utarbetas konsekvent åtgärder på utbuds- och efterfrågesidan som baseras på och ökar den inre marknadens absorptionsförmåga.

4. Det görs adekvata och förutsägbara offentliga investeringar i forskning och innovation som särskilt syftar till att stimulera privata investeringar

- Offentlig finansiering är viktig för att tillhandahålla en högkvalitativ kunskapsinfrastruktur och som ett incitament för att behålla spetskompetens inom utbildning och forskning, inklusive tillgång till forskningsinfrastruktur i världsklass, bygga upp kapacitet inom vetenskap och teknik på det regionala planet och stödja innovation framför allt i tider av lågkonjunktur. Följaktligen prioriteras offentliga investeringar i utbildning, forskning och innovation, och de budgeteras inom ramarna för fleråriga planer för att säkerställa förutsägbarhet och långsiktiga verkningar, vid behov med hjälp av strukturfonderna.

- Tanken är att offentlig finansiering ska få den privata sektorn att öka sina investeringar. Innovativa finansieringslösningar (t.ex. offentlig-privata partnerskap) och användningen av skatteincitament undersöks och antas. Det genomförs reformer som återspeglar ändrade förhållanden och säkerställer optimal avkastning på investeringar.

5. Spetskompetens är ett centralt kriterium för forsknings- och utbildningspolitiken

- Finansieringen av forskning blir alltmer konkurrensbaserad och det finns en tydlig anledning till fördelningen mellan institutionell och projektbaserad finansiering av forskning. Institut bedöms på grundval av internationellt vedertagna kriterier och projekt väljs ut på grundval av förslagens kvalitet och de förväntade resultaten, efter extern vetenskaplig granskning. Finansieringen av forskare är inte bunden till ett särskilt land eller institut. Resultaten av offentligt finansierad forskning är skyddade och offentliggörs på ett sätt som uppmuntrar till användning av dem.

- Högre utbildning och forskningsinstitut är tillräckligt oberoende för att organisera sin verksamhet inom utbildning, forskning och innovation, tillämpa öppen rekrytering och ta hjälp av alternativa finansieringskällor, t.ex. donationer.

- De juridiska, finansiella och sociala ramarna för forskarkarriärer, inklusive doktorandstudier, ger tillräckligt bra villkor för bägge könen i jämförelse med internationella förhållanden, särskilt i USA. Detta omfattar villkor som gör det möjligt att förena privatliv och yrkesliv och som gynnar fortbildning och utbildning. Det finns incitament för att locka till sig stora internationella begåvningar.

6. Utbildningssystemen ger rätt blandning av kompetens

- Det finns politiska åtgärder och incitament för att garantera ett tillräckligt stort utbud av universitetsutbildade inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik och en bra blandning av kompetens hos befolkningen (bl.a. genom effektiva utbildningssystem) på medellång till lång sikt.

- Utbildningsplanerna fokuserar på att utveckla de studerandes förmåga till inlärning och till att utveckla övergripande färdigheter som kritiskt tänkande, problemlösning, kreativitet, lagarbete, tvärkulturell kompetens och förmåga att kommunicera. Särskild uppmärksamhet riktas mot frågan hur man ska kunna lösa problemet med bristande innovationsfärdigheter. Utbildning i entreprenörskap är allmänt tillgänglig och ingår i utbildningsplanerna. I detta syfte uppmuntras partnerskap mellan det formella utbildningssystemet och andra sektorer.

7. Partnerskap mellan institut för högre utbildning, forskningscentrum och näringslivet på regional, nationell och internationell nivå främjas aktivt

- Forskningsinsatser kompletteras i möjligaste mån med instrument för att stödja marknadsföringen av innovativa idéer. Det finns politik och instrument, t.ex. innovations-/kunskapskluster, plattformar för kunskapsöverföring och vouchersystem, som främjar samarbete och kunskapsdelning och ett gynnsammare företagsklimat för små och medelstora företag.

- Forskare och innovatörer kan lättare röra sig mellan offentliga och privata institut. Det finns tydliga regler om ägande av immateriella rättigheter och utväxlings- och stödsystem som underlättar kunskapsöverföring och spin off-effekter från universiteten och som lockar till sig (risk)kapital och företagsänglar.

- Det finns inga hinder för att etablera och bedriva transnationella partnerskap och samarbeten.

8. Ramvillkor främjar företagsinvesteringar i FoU, entreprenörskap och innovation

- Politiska åtgärder för att främja innovation och entreprenörskap och förbättra företagsklimatet har nära kopplingar till varandra.

- Gynnsamma villkor har etablerats för att skapa en växande och robust riskkapitalmarknad, särskilt för investeringar på ett tidigt stadium.

- I enlighet med ”Small Business Act” för Europa [31] är reglerna för att starta och driva företag enkla och utformade med hänsyn till de små och medelstora företagens behov. Regelverket är tydligt och hålls uppdaterat. Reglerna tillämpas korrekt. Marknaderna är dynamiska och konkurrenskraftiga. Riskbenägenhet uppmuntras. Konkurslagstiftningen stöder ekonomisk rekonstruktion av företag. Det förekommer ingen diskriminering av företagare som har misslyckats en första gång.

- Det finns ett ändamålsenligt och effektivt system till överkomligt pris för skydd av immateriella rättigheter som främjar innovation och bevarar incitamenten att investera. Marknaden för innovativa produkter och tjänster hålls kontinuerligt uppdaterad med hjälp av ett effektivt standardiseringssystem.

9. Det offentliga stödet till företagens forskning och innovation är enkelt, lättillgängligt och av hög kvalitet

- Det finns ett begränsat antal målinriktade, klart differentierade och lättillgängliga stödsystem, som är förenliga med det stöd som kan fås på EU-nivå, för att lösa problemen med att få privata aktörer att finansiera innovation.

- Finansieringsstödet är skräddarsytt för företagen, särskilt de små och medelstora företagen. Tonvikten ligger på output i stället för på input och kontroll. Byråkratin är minsta möjliga, urvalskriterierna är enkla och tiden för avtalsslutande och utbetalning är kortast möjliga. Finansieringssystemen utvärderas regelbundet i förhållande till jämförbara system i andra länder.

- Det nationella stödet tilldelas på grundval av internationella utvärderingsförfaranden och uppmuntrar samarbete över nationsgränserna. Regler, förfaranden och tidsplaner samordnas för att det ska bli lättare att delta i EU-program och samarbeta med andra medlemsstater.

- Unga innovativa företag kan ofta få särskilt stöd som ska hjälpa dem att snabbt marknadsföra idéer och främja internationalisering.

10. Offentliga sektorn är i sig en drivkraft för innovation

- Offentliga sektorn ger incitament att stimulera innovation inom de egna organisationerna och vid leverans av offentliga tjänster.

- Offentlig upphandling av innovativa lösningar används aktivt för att förbättra de offentliga tjänsterna, även genom budgetar som särskilt avsatts för detta. Anbuden baseras på resultatkrav och kontrakten tilldelas på grundval av kvalitetskriterier som gynnar innovativa lösningar, t.ex. livscykelanalyser i stället för enbart lägsta pris. Man utnyttjar möjligheterna till gemensam upphandling.

- Om möjligt ges det fri tillgång till data som innehas av offentliga myndigheter, som en källa till innovation.

BILAGA II Resultattavla för forskning och innovation

Nedanstående förteckning över indikatorer kommer att utgöra underlag för en resultattavla som utarbetas årligen som ett led i övervakningen av Innovationsunionen. Uppgifterna, som bygger på den senaste statistiken, kommer att presenteras för varje medlemsstat, för EU och för de viktigaste länderna utanför EU. Man kommer att försöka göra uppgifterna tillgängliga på regional nivå för EU:s medlemsstater. Resultattavlan gäller till och med 2020 och kommer att ses över regelbundet, beroende på tillgången till nya datakällor och/eller nya politiska riktlinjer. Kommissionen kommer att söka efter en ytterligare resultatindikator som återspeglar kön för att införa den i resultattavlan.

Indikator | Datakälla |

FÖRUTSÄTTNINGAR |

Mänskliga resurser |

1.1.1 Nyutexaminerade med doktorsgrad (ISCED 6) per 1 000 invånare i åldern 25–34 år* | Eurostat |

1.1.2 Andel av befolkningen i åldern 30–34 år som har slutfört högre utbildning * | Eurostat |

1.1.3 Andel av ungdomarna i åldern 20–24 år med minst högre sekundär utbildning * | Eurostat |

Öppna och attraktiva forskningssystem i världsklass |

1.2.1 Internationella vetenskapliga sampublikationer per miljon invånare | Thomson/Scopus |

1.2.2 Vetenskapliga publikationer bland de 10 % mest citerade vetenskapliga publikationerna i världen i procent av landets sammanlagda vetenskapliga publikationer | Thomson/Scopus |

1.2.3 Antal doktorandstudenter från länder utanför EU[32] per miljon invånare | Eurostat/OECD |

Finansiering och stöd |

1.3.1 Offentliga utgifter för FoU i procent av BNP | Eurostat |

1.3.2 Riskkapital (tidigt stadium, utvidgning och ersättning) i procent av BNP | EVCA/Eurostat |

FÖRETAGENS VERKSAMHET |

Företagens investeringar |

2.1.1 Företagens utgifter för FoU i procent av BNP | Eurostat |

2.1.2 Utgifter för innovation utanför FoU i procent av omsättningen | Eurostat |

Samarbete och entreprenörskap |

2.2.1 Små och medelstora företag med intern innovation i procent av de små och medelstora företagen | Eurostat |

2.2.2 Innovativa små och medelstora företag som samarbetar med andra företag, i procent av de små och medelstora företagen | Eurostat |

2.2.3 Offentlig-privata sampublikationer per miljon invånare | Thomson/Scopus |

Immateriella tillgångar |

2.3.1 Ansökningar om PCT-patent per miljard av BNP (köpkraftsstandard i euro) | Eurostat |

2.3.2 Ansökningar om PCT-patent som rör samhällsproblem per miljard BNP (köpkraftsstandard i euro) (begränsning av klimatförändringarna; hälsa) | OECD |

2.3.3 Gemenskapsvarumärken per miljard BNP (köpkraftsstandard i euro) | OHIM/Eurostat |

2.3.4 Gemenskapsvarumärken per miljard BNP (köpkraftsstandard i euro) | OHIM/Eurostat |

RESULTAT |

Innovatörer |

3.1.1 Små och medelstora produkt- eller processinnovativa företag (mer än tio anställda), som andel av de små och medelstora företagen | Eurostat |

3.1.2 Små och medelstora marknadsföringsinnovativa och organisatoriskt innovativa företag (mer än tio anställda), i procent av de små och medelstora företagen | Eurostat |

3.1.3 Högtillväxtföretag (mer än tio anställda), i procent av alla företag[33] | Eurostat |

Ekonomiska verkningar |

3.2.1 Sysselsatta i kunskapsintensiv verksamhet (tillverkning och tjänster), i procent av den totala sysselsättningen | Eurostat |

3.2.2 Tillverkningsföretagens export av medel- eller högteknologiska produkter i procent av den totala exporten av produkter | UN/Eurostat |

3.2.3 Export av kunskapsintensiva tjänster i procent av den totala exporten av tjänster | UN/Eurostat |

3.2.4 Försäljning av innovationer som är nya på marknaden eller nya för företaget i procent av omsättningen | Eurostat |

3.2.5 Licens- och patentintäkter från utlandet i procent av BNP | Eurostat |

*Fördelning efter kön kommer att tillhandahållas för dessa indikatorer.

Jämförelse mellan EU och Förenta staterna

[pic][pic]

Jämförelse mellan EU och Japan

[pic][pic]

Jämförelse mellan EU och Kina

[pic][pic]

Anmärkning: Jämförelser baserade på senast tillgängliga uppgifter: 2008 för alla indikatorer utom följande: internationella sampublikationer (2009); mest citerade vetenskapliga publikationerna (2007); offentlig-privata sampublikationer (2007); PCT-patent (2007); KIA-sysselsättning (2007). För Japan: inga tillgängliga uppgifter för riskkapital och de senast tillgängliga uppgifterna om KIA-sysselsättning är 2005. För Kina: inga tillgängliga uppgifter för nya doktorsexamina, riskkapital, kostnaderna för patent, KIA-sysselsättning.

BILAGA III Europeiska innovationspartnerskap Syfte och omfattning av ett pilotprojekt om ett europeiskt innovationspartnerskap inom aktivt och hälsosamt åldrande

1. Partnerskapets målsättning

I takt med att efterkrigstidens stora barnkullar går i pension ökar den del av befolkningen som är över 60 år dubbelt så fort som före 2007, dvs. med ungefär två miljoner människor per år. År 2050 kommer antalet personer över 50 år att ha ökat med 35 % och antalet personer över 85 år kommer att ha tredubblats. Om den nuvarande sjukdomsbilden för dessa åldersgrupper inte ändras kommer många miljoner fler av EU:s invånare att lida av neurodegenerativa sjukdomar (t.ex. Alzheimer eller Parkinson), cancer eller hjärt-kärlsjukdomar som är vanligare i de högre åldersgrupperna. Detta kräver större insatser i fråga om upptäckt av sjukdomar, screening, förebyggande undersökningar och (icke-invasiv) diagnos samt när det gäller att utveckla nya läkemedel och behandlingar för att förebygga och bota dessa sjukdomar. Innovativa lösningar, bl.a. IKT och annan teknik, kan dessutom ge personaliserad hälso- och sjukvård av hög kvalitet, samtidigt som vårdsystemen blir mer effektiva.

Kombinationen av en minskande arbetsför befolkning och allt fler pensionärer med hälsoproblem kommer att utsätta välfärdssystemen för stora påfrestningar redan under de närmaste åren. Samtidigt öppnar äldre människors särskilda behov för nya marknadsmöjligheter för dem som kan erbjuda smarta och innovativa lösningar för att lösa vissa av de problem som drabbar den äldre befolkningen, t.ex. ensamhet, ökad risk för fall och nedsatt rörlighet. Om vi kan hitta lösningar som gör det möjligt för äldre människor att vara friska och leva självständigt under en längre tid skulle detta inte bara vara till nytta för samhället utan också medföra stora ekonomiska vinster.

Syftet med innovationspartnerskapet är att göra det möjligt för EU att senast 2020 ha uppnått målet att öka antalet friska levnadsår med två för att se till att människor är friskare och lever självständigt längre. Samtidigt som detta mål uppnås kommer våra hälso- och sjukvårdssystem och de sociala trygghetssystemen att bli hållbarare och effektivare och det kommer att skapas en marknad i EU och globalt för innovativa produkter och tjänster med nya möjligheter för företagen i EU.

2. Insatser

Partnerskapet om aktivt och hälsosamt åldrande kommer att omfatta följande:

En satsning på forskning som om möjligt kommer att resultera i nya mediciner för äldre, nya behandlingar eller diagnosverktyg, nya institutionella eller organisatoriska tillvägagångssätt och nya lösningar som ökar de äldres livskvalitet. Forskningen kan bedrivas antingen via nya forskningsprogram och forskningsprojekt (bl.a. genom att använda förkommersiell upphandling) eller genom samordning av befintliga forskningsprogram (vilket redan är fallet när det gäller Alzheimer eller åldrande som ingår i EU:s gemensamma programplanering). Partnerskapet ska också omfatta demonstration, pilotprojekt och storskaliga försök som involverar äldre, patienter, vårdpersonal, hälso- och sjukvårdsinrättningar, kommunal vård och vård i hemmet, IKT-infrastrukturer osv. för att på ett samordnat sätt och i flera olika situationer prova olika lösningar i tillräckligt stor skala. Sådana demonstrationer kommer att äga rum på olika ställen samtidigt som man garanterar deras jämförbarhet och förenlighet. Stöd kan ges både från EU:s sida och från olika nationella instrument, t.ex. strukturfonderna, Europeiska investeringsbanken och nationella och europeiska innovationsfonder.

Inom partnerskapet ska man dessutom skapa de ramvillkor och den efterfrågan som behövs, inklusive bättre regler för klinisk prövning och försök, snabbare utvärdering av nya läkemedel av Europeiska läkemedelsmyndigheten, patent och patentskydd, lagstiftningskrav som t.ex. åtgärder för att skydda patient- och personuppgifter, återbetalning via nationella sjukförsäkringssystem och samordnade offentliga upphandlingar (nätverk av offentliga myndigheter). Partnerskapet ska arbeta för att garantera driftskompatibilitet samt fastställa standarder och specifikationer för ny utrustning och nya tjänster inom telemedicin och självständigt boende. Man ska dessutom upprätta en fond för vårdinnovationer och för ”föräldralösa” sjukdomar och ta itu med eventuella hinder för marknadstillträde i tredjeländer.

Det är också nödvändigt att kartlägga områden (både när det gäller FoU och närliggande frågor, t.ex. standardisering) där samarbete med tredjeländer kommer att bli nödvändigt eller önskvärt.

Detta kommer att utmynna i ett begränsat antal arbetspaket med förslag till åtgärder som syftar till att uppnå följande strategiska mål:

- Att hitta och utveckla innovativa lösningar, kliniska tester, mediciner och behandlingar, samt att motverka åldersrelaterade kroniska sjukdomar (t.ex. Alzheimer, Parkinson, cancer, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar) samtidigt som man ger offentligt stöd till forskning om mindre vanliga, sällsynta eller föräldralösa åldersrelaterade sjukdomar (som inte får tillräckliga anslag från privata forskningsmedel).

- Att utveckla ny innovativ politik och innovativa företagsmodeller för att uppnå mer integrerade hälso- och sjukvårdssystem för äldre och förbättrade möjligheter till vård i hemmet och egenvård, samt att i stor skala skräddarsy och utveckla nya innovativa (även IKT-baserade) lösningar för långtidsvård för äldre, t.ex. behandling av kroniska sjukdomar. Arbetspaketet kommer också att omfatta insatser för att främja offentlig upphandling, och ett samarbete med sikte på utvärdering av medicinska metoder i EU skulle också bidra till att uppnå detta mål. Att främja utveckling och införande av innovativa lösningar, även IKT-baserade lösningar och annan teknik, för produkter och tjänster som är särskilt avpassade för äldre, för att hjälpa dem att leva ett mer aktivt och självständigt liv, t.ex. larm- och säkerhetssystem, hjälp i det dagliga livet, anordningar för att förhindra fall, sociala tjänster och tekniska hjälpmedel i hemmet samt särskild tillgång till Internet.

3. Aktörer och styrformer

För att detta ska lyckas kommer kommissionen via det innovativa partnerskapet att arbeta för ett aktivt och hållbart engagemang hos alla viktiga aktörer i Europa på detta område. Detta omfattar inte bara EU och medlemsstaternas myndigheter och lagstiftare, stadardiseringsmyndigheter och upphandlingsansvariga utan också företrädare för offentliga hälso- och sjukvårdsmyndigheter, för läkarkåren och från forskningsinstitut som arbetar med hälsa och åldrande. Aktörer från den privata sektorn kommer att omfatta läkemedelsindustrin och den biotekniska industrin, tillverkare av medicinska hjälpmedel, IKT-sektorn samt hälso- och sjukförsäkringssektorn och (risk)kapitalinvesterare. Företrädare för äldreorganisationer och vårdorganisationer kommer också att spela en viktig roll i partnerskapet.

Kommissionsledamöterna med ansvar för hälsa och den digitala dagordningen kommer att vara ytterst ansvariga för att partnerskapet för aktivt och hälsosamt åldrande genomförs inom ramen för styrformerna för flaggskeppsinitiativet Innovationsunionen. Kommissionen kommer att bjuda in berörda parter från de grupper som nämns ovan att delta i partnerskapet. Man kommer att inrätta en styrelse med företrädare på hög nivå för medlemsstaterna, industrin samt yrkesverksamma inom äldrevården för att garantera ett effektivt genomförande utan förseningar. Styrelsen kommer att övervaka arbetet i tre arbetsgrupper. Arbetsgrupperna kommer att bestå av experter, läkare och användare och de kommer att arbeta med att utveckla och genomföra arbetspaketen.

Partnerskapet kommer att medföra effektivitetsvinster för samtliga deltagare. Kommissionen kommer att strömlinjeforma och förenkla befintliga initiativ inom detta område. Till exempel kommer lämpliga teknikplattformar, gemensam programplanering, pionjärmarknadsinitiativ och andra relevanta projekt som finansieras av EU:s ramprogram att integreras i partnerskapet.

Styrelsens första uppgift blir att – med hjälp av arbetsgrupperna – inom sex månader utarbeta ett strategiskt arbetsprogram där man fastställer en forskningsagenda samt prioriteringar för demonstration och utveckling i stor skala. I arbetsprogrammet kommer man också att kartlägga olika sätt att samla sakkunskap och utvärdera vilka medel som behövs och vem som kan tillhandahålla finansiering. Dessutom kommer man att specificera hur instrumenten och politiken ska tillämpas för att snabba på forsknings- och innovationsresultaten och få ut produkter och tjänster på marknaden utan onödiga förseningar. Styrelsen och arbetsgrupperna kommer också att göra en djupanalys av forskningsbehoven och av de insatser som redan utförts för att undvika dubbelarbete samt garantera att partnerskapet kan utvecklas baserat på de senaste rönen och aktuell sakkunskap. Övervakningsinstrument och hållpunkter för genomförandet kommer att fastställas. En särskild arbetsgrupp kommer att hjälpa styrelsen att utarbeta övervakningsindikatorer och indikatorer för datainsamling.

Ytterligare potentiella innovationspartnerskap som hittills granskats av kommissionen

Smarta städer

Syftet är att senast 2020, och med 2010 som baslinje, stödja ett antal pionjärstäder i EU (med en total befolkning på minst 20 miljoner) i arbetet med att minska koldioxidutsläppen med över 20 %, öka andelen förnybar energi med 20 % när det gäller elförsörjning, värme och avkylning och öka effektiviteten i slutanvändningen av energi med 20 %. Partnerskapet kommer att visa att det är möjligt att uppnå snabba framsteg i riktning mot EU:s energi- och klimatmål på lokal nivå, samtidigt som man visar människor att deras livskvalitet och lokala ekonomi kan förbättras genom investeringar i energieffektivitet, förnybara energikällor och lösningar för förvaltning av energisystem, till exempel smart mätning och användning av IKT-innovationer samt effektivare stadstransporter.

Vatteneffektivitet i EU

Syftet med partnerskapet är att främja åtgärder som kan påskynda innovation inom vattensektorn och avlägsna hinder för innovation. Åtgärderna ska bidra till att EU:s mål för vattenpolitiken uppnås. De ska också leda till att EU:s vattenpåverkan minskar, till att vattensäkerheten ökar och bidra till att den europeiska vattenindustrin får en ledande ställning internationellt.

Hållbar försörjning av råvaror som inte är energitillgångar i ett modernt samhälle

Syftet är att säkra försörjningen och säkerställa en effektiv och hållbar förvaltning och användning av råvaror som inte är energitillgångar genom hela värdekedjan i EU. Det är särskilt viktigt att hitta lösningar på de olika utmaningar som samhället står inför idag. Partnerskapet bygger på demonstration av tio innovativa pilotanläggningar för utvinning, bearbetning och återvinning av råvaror samt på insatser för att hitta substitut för minst tre centrala användningar av kritiska råvaror.

Smart rörlighet för människor och företag i EU

Syftet med partnerskapet är att skapa sömlöst resande från dörr till dörr och effektiv logistik i EU genom att man främjar en bred och samordnad utveckling och användning av intelligenta transportsystem. Innovationspartnerskapet kommer att bygga vidare på befintliga resultat av forskning och utveckling och vidareutveckla dem till innovation och konkreta operativa insatser, i kombination med vidare forskning, politiska åtgärder och lagstiftningsåtgärder.

Produktivitet och hållbarhet inom jordbruket

Den internationella efterfrågan på livsmedel kommer att öka mycket kraftigt under de kommande 20 åren. Syftet med partnerskapet är att främja en resurseffektiv, produktiv jordbrukssektor med låga utsläpp som samspelar med de viktiga naturresurser som jordbruket är beroende av, dvs. jord och vatten. Syftet är att åstadkomma en säker och tillförlitlig försörjning av livsmedel, foder och biomaterial – för såväl befintliga som nya produkter. Bättre processer krävs för att skydda vår miljö och för att mildra klimatförändringarna och klara anpassningen till dem. Partnerskapen ska fungera som brobyggare mellan den senaste forskningen och tekniken och de jordbrukare, företag och rådgivande tjänster som behöver dem.

[1] P. Zagamé (2010), The Cost of a non-innovative Europe .

[2] KOM(2010) 2020.

[3] De initiativ som föreslås i ”Innovationsunionen” stöds av analyserna i det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens tjänstegrenar, SEK(2010) 1160.

[4] Företagens utgifter för FoU är 66 % lägre än i Förenta staterna och 122 % lägre än i Japan (uttryckt som andel av BNP); riskkapitalinvesteringarna är 64 % lägre än i Förenta staterna, och den andel av befolkningen som har en högre utbildning är 69 % lägre än i USA och 76 % lägre än i Japan (se bilaga II).

[5] P. Zagamé, (2010) The cost of a non-innovative E urope, http://ec.europa.eu/research/social-sciences/policy-briefs-research-achievements_en.html

[6] Politik och åtgärder för att främja tillgång till bra utbildning, välfungerande arbetsmarknader och kompetensutveckling kommer att behandlas i flaggskeppsinitiativen Unga på väg och Ny kompetens och nya arbetstillfällen i Europa 2020-strategin.

[7] http://ec.europa.eu/research/mariecurieactions/

[8] Ref. e -kompetens för 2000-talet: ökad konkurrenskraft, större tillväxt och fler jobb , KOM(2007) 496.

[9] Se http://ec.europa.eu/education/higher-education/doc1261_en.htm

[10] Det nya Aalto-universitetet i Finland är ett exempel på detta.

[11] Feasibility study for a multidimensional global ranking of universities , http://www.u-multirank.eu; Assessing Europe's University-Based Research , http://ec.europa.eu/research/science-society/document_library/pdf_06/assessing-europe-university-based-research_en.pdf

[12] http://ec.europa.eu/research/infrastructures/index_en.cfm?pg=esfri-roadmap

[13] Partnerskap baserade på EU-föredragets artiklar 185 och 187 (gemensamma teknikinitiativ).

[14] Kommissionens meddelande om om förenklat genomförande av ramprogrammen för forskning, KOM(2010) 187.

[15] De senaste uppgifterna är från 2008 och omfattar riskkapital (inledningsfas och utvidgningsfas).

[16] Se det kommande meddelandet från kommissionen om en ”inremarknadslag”.

[17] Finansieringsinstrumentet med riskdelning är ett innovativt system för kreditriskdelning, som kommissionen och EIB har inrättat gemensamt för att förbättra lånefinansieringen för privata företag eller offentliga institutioner som främjar verksamheter med en hög finansiell riskprofil inom forskning, teknisk utveckling, demonstration och innovation. De finansiella instrumenten inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation täcker lån, lånegarantier och riskkapital och förvaltas av EIF.

[18] Fram tills i dag har bidrag på 430 miljoner euro till finansieringsinstrumentet med riskdelning från EU:s budget och 800 miljoner från EIB som riskdelningspartner, stött investeringar på över 18 miljarder euro (15 gånger det samlade bidraget till finansieringsinstrumentet med riskdelning och 42 gånger bidraget från EU:s budget). Det bidrag på 400 miljoner euro som fram till slutet av 2009 lämnats till finansieringsinstrumenten inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, har utlöst investeringar på 9 miljarder euro (22 gånger bidraget från budgeten) i ca 68 000 olika små och medelstora företag.

[19] Economic cost-benefit analysis of the Community patent , av Prof. Bruno van Pottelsberghe (2009).

[20] 2004 års uppgifter.

[21] USA ålägger i lag regeringsorganen att avsätta 2,5 % av sina externa FoU-budgetar till finansiering av projekt som genomförs av små och medelstora företag.

[22] Exempelvis de kontrakt som ingås inom ramen för Förenade kungarikets SBRI-system och Nederländernas SBIR-system, vilkas syfte är utveckling av lösningar på specifika problem som har konstaterats inom leveransen av offentliga tjänster. Dessa systen överensstämmer med det tillvägagångssätt som beskrivs i kommissionens meddelande om förkommersiell offentlig upphandling. USA avsätter en del av sin statliga budget till stöd av innovation genom SBIR-programmet och har uppnått betydande framgång.

[23] Se kommissionens grönbok Att ta tillvara potentialen i den kulturella och den kreativa sektorn , KOM(2010) 183 slutlig.

[24] Som det danska patentverkets marknadsplats för immateriella rättigheter och det gemensamma initiativ som tagits av Caisse des Dépots i Frankrike och Ocean Tomo i USA.

[25] Slutsatser från resultattavlan för innovation, 2009.

[26] Enligt bestämmelserna i artikel 37.6b i förordning (EG) nr 1083/2006.

[27] Rådets direktiv 2005/71/EG (EUT L 289, 3.11.2005, s. 15) och kommissionens rekommendation om korttidsvisum för forskare.

[28] I det sammanhanget är EU:s utvecklingspolitik viktig.

[29] Europeiska rådets slutsatser av den 25 och 26 mars 2010 (EUCO 7/10).

[30] http://ec.europa.eu/commission_2010-2014/geoghegan-quinn/hlp/index_en.htm

[31] Tänk småskaligt först – En ”Small Business Act” för Europa , KOM(2008) 374.

[32] Icke-inhemska doktorandstuderande för icke-europeiska länder.

[33] I den mån det finns data senast 2011.