(1)

Finansiell stabilitet är en förutsättning för att realekonomin ska kunna tillhandahålla arbetstillfällen, krediter och tillväxt. Den finansiella krisen har blottat stora brister i den finansiella tillsynen, som inte har lyckats förhindra att alltför stora risker ackumulerats i det finansiella systemet. Krisen har enorma konsekvenser för skattebetalarna, för många unionsmedborgare som nu är arbetslösa och för många små och medelstora företag. Medlemsstaterna har inte råd att rädda finansinstituten i händelse av en ny kris av samma omfattning, utan att bryta mot stabilitets- och tillväxtpaktens regler.

(1a)

Redan långt före finanskrisen efterlyste Europaparlamentet upprepade gånger ökade insatser för att skapa verkligt lika villkor för samtliga aktörer inom unionen, samtidigt som man pekade på allvarliga brister i unionens tillsyn av de allt mer integrerade finansmarknaderna (i dess resolutioner av den 13 april 2000 om kommissionens meddelande ”Att genomföra handlingsramen för finansmarknaderna: en handlingsplan” (6), av den 21 november 2002 om tillsynsregler i Europeiska unionen (7), av den 11 juli 2007 om politiken på området finansiella tjänster (2005–2010) – vitbok (8), av den 23 september 2008 med rekommendationer till kommissionen om hedgefonder och private equity (9), av den 9 oktober 2008 med rekommendationer till kommissionen om uppföljningen av Lamfalussyprocessen: framtida tillsynsstrukturer (10), av den 22 april 2009 om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (11), och av den 23 april 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kreditvärderingsinstitut (12)).

(2)

I november 2008 gav kommissionen en högnivågrupp med Jacques de Larosière som ordförande (”Larosière-gruppen”) i uppdrag att ge rekommendationer om hur tillsynsordningarna i Europa skulle kunna förstärkas så att de bättre skyddar EU-medborgarna och återställer förtroendet för det finansiella systemet.

(3)

Larosière-gruppen rekommenderade i sin slutrapport från den 25 februari 2009 (Larosière-rapporten) bland annat inrättandet av ett organ på unionsnivå med uppgift att bevaka riskerna för hela det finansiella systemet.

(4)

Kommissionen välkomnade och stödde i sitt meddelande Främja återhämtning i Europa av den 4 mars 2009 Larosière-gruppens rekommendationer. Vid sitt möte den 19 och 20 mars 2009 enades Europeiska rådet om behovet av att förbättra regleringen och tillsynen av finansinstitut inom EU och om att använda Larosière-gruppens rapport som utgångspunkt för åtgärder.

(5)

I sitt meddelande ”Den finansiella tillsynen i Europa” av den 27 maj 2009 anger kommissionen en rad reformer av de nuvarande ordningarna för att trygga den finansiella stabiliteten på unionsnivå , bland annat särskilt inrättandet av en Europeiskt systemrisknämnd, ”European Systemic Risk Board” (ESRB), med ansvar för makroövervakning. Vid rådets möte den 9 juni 2009 och Europeiska rådets möte den 18–19 juni stödde man kommissionens ståndpunkt och välkomnade kommissionens avsikt att lägga fram lagstiftningsförslag så att det nya ramverket kan bli fullständigt infört under 2010. I linje med kommissionens åsikter, drog man bland annat slutsatsen att ECB ”bör ge analytiskt, statistiskt, administrativt och logistiskt stöd till ESRB, även genom att utnyttja teknisk rådgivning från nationella centralbanker och tillsynsmyndigheter”. Det stöd som ECB ger ESRB och de uppgifter som ESRB tilldelas bör inte påverka principen om ECB:s oberoende vid fullgörandet av bankens uppgifter i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(5a)

Med tanke på integreringen av de internationella finansmarknaderna bör unionen engagera sig helhjärtat på global nivå. ESRB bör utnyttja expertis från en vetenskaplig högnivåkommitté och ta det globala ansvar som krävs för att se till att unionens röst hörs i frågor avseende finansiell stabilitet, särskilt genom att ha ett nära samarbete med Internationella valutafonden (IMF), Financial Services Board (FSB) och G20-gruppens alla partner.

(5b)

ESRB bör bland annat bidra till att genomföra de rekommendationer som IMF, FSB och Banken för internationell betalningsutjämning (BIS) utfärdade för G20, i de inledande kommentarerna i sin rapport om riktlinjer för bedömning av finansiella instituts, marknaders och instruments systemvikt, som offentliggjordes i oktober 2009 och där det hävdas att systemrisk måste vara dynamisk för att kunna ta hänsyn till finanssektorns och den globala ekonomins utveckling. Systemrisker kan ses som en risk för störningar av de finansiella tjänsterna, som orsakas av en försämring av funktionen hos alla eller vissa delar av det finansiella systemet och som kan få allvarliga negativa konsekvenser för realekonomin.

(5c)

I rapporten om riktlinjer för bedömning av finansiella institutioners systemvikt, anges även att bedömningen av systemrisken troligtvis kommer att variera beroende på de ekonomiska förhållandena. Bedömningen kommer också att bero på den finansiella infrastrukturen och arrangemangen för krishantering, samt kapaciteten att hantera problem då de uppstår. Institut kan vara systemviktiga för lokala, nationella eller internationella finansiella system och ekonomier. Huvudkriterierna för att fastställa hur viktiga marknader och institutioner är för systemet är storlek (volymen på de finansiella tjänster som tillhandahålls av de enskilda beståndsdelarna i det finansiella systemet), substituerbarhet (i vilken utsträckning andra beståndsdelar av systemet kan tillhandahålla samma tjänster i händelse av störningar) och sammankopplingsmöjlighet (sammankopplingar med andra beståndsdelar av systemet). En bedömning grundad på dessa tre kriterier bör kompletteras med en hänvisning till finansiell sårbarhet och den institutionella ramens kapacitet att hantera finansiella sammanbrott.

(5d)

ESRB:s uppgift bör vara att övervaka och bedöma systemrisken under normala omständigheter i syfte att mildra risken för att systemets beståndsdelar får problem och i syfte att stärka det finansiella systemets förmåga att stå emot chocker. ESRB bör därför garantera finansiell stabilitet och mildra de negativa effekterna för den inre marknaden och för realekonomin. För att uppfylla sina mål bör ESRB analysera all relevant information, i synnerhet relevant lagstiftning som kan påverka den finansiella stabiliteten, såsom regler om redovisning, konkurs och räddningsinsatser.

(6)

För att unionen och de globala finansiella systemen ska fungera på ett tillfredsställande sätt och för att hoten mot dessa ska kunna mildras krävs det att makro- och mikrotillsynen anpassas bättre till varandra. I Turners genomgång från mars 2009 ”A regulatory response to the global banking crisis” sägs det att sundare bestämmelser kräver antingen utökade nationella befogenheter, vilket innebär en mindre öppen inre marknad, eller djupare europeisk integration. Med tanke på den roll som ett sunt finansiellt system spelar när det gäller att bidra till konkurrens och tillväxt i unionen och dess betydelse för realekonomin, har EU-institutionerna, i enlighet med rekommendationerna i Larosière-rapporten, valt en högre europeisk integrationsnivå.

(6a)

Detta nyligen utformade system för makroövervakning kräver trovärdigt ledarskap med hög profil. Europeiska centralbankens ordförande bör därför vara ordförande för ESRB, med tanke på dennes nyckelroll och internationella och interna trovärdighet, och i enlighet med andan i Larosière-rapporten. Redovisningskraven bör för övrigt höjas, och sammansättningen av ERSB:s organ bör utökas för att omfatta många olika erfarenheter, bakgrunder och åsikter.

(6b)

I Larosière-rapporten uppges även att makroövervakning inte är meningsfull om den inte på något sätt kan påverka övervakning på mikronivå, och samtidigt kan mikroövervakningen inte effektivt garantera den finansiella stabiliteten utan att ta vederbörlig hänsyn till utvecklingen på makronivå.

(6c)

Det bör inrättas ett europeiskt system för finansiell övervakning (ESFS), som ska omfatta aktörerna inom den finansiella tillsynen på nationell nivå och unionsnivå och som ska agera som ett nätverk. Enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen ska parterna inom ESFS samarbeta med förtroende och full ömsesidig respekt, i synnerhet när det gäller att se till att lämplig och tillförlitlig information utbyts. På unionsnivå bör nätverket bestå av ESRB och de tre myndigheterna för mikroövervakning: den europeiska tillsynsmyndigheten (bankverksamhet), inrättad genom förordning (EU) nr …/2010, den europeiska tillsynsmyndigheten (värdepapper och marknader), inrättad genom förordning (EU) nr …/2010 och den europeiska tillsynsmyndigheten (försäkringar och tjänstepensioner), inrättad genom förordning (EU) nr …/2010.

▐

(7a)

ESRB bör ha en styrelse, en styrkommitté, ett sekretariat och en rådgivande vetenskaplig kommitté.

(8)

ESRB bör vid behov utfärda och offentliggöra varningar och rekommendationer av allmän natur som rör unionen som helhet, enskilda medlemsstater eller grupper av medlemsstater, med särskilda tidsfrister för de politiska reaktioner som krävs. Om sådana varningar eller rekommendationer riktar sig till enskilda eller en grupp av medlemsstater bör ESRB kunna föreslå lämpliga stödåtgärder. När det är lämpligt får kommissionen, på eget initiativ eller efter begäran från ESRB, en myndighet, Europaparlamentet eller rådet, anta ett beslut, riktat till en myndighet, om att en krissituation föreligger.

(8a)

ESRB bör besluta om huruvida en rekommendation bör förbli konfidentiell eller offentliggöras, med beaktande av att ett offentliggörande i vissa fall kan bidra till att rekommendationerna följs.

8b)

ESRB bör ta fram en färgkod, så att berörda parter bättre ska kunna bedöma riskens art.

(9)

Sådana varningar och rekommendationer bör gå via Europaparlamentet, rådet, kommissionen, mottagarna och, vid behov, via de europeiska tillsynsmyndigheterna ▐.

(10)

ESRB bör också övervaka att dess rekommendationer efterlevs, på grundval av rapporter från mottagarna, för att säkerställa att dess varningar och rekommendationer faktiskt följs. Mottagarna av rekommendationerna bör motivera varje underlåtenhet att vederbörligen iaktta ESRB:s rekommendationer (enligt modellen ”reagera eller förklara”) , särskilt för Europaparlamentet . ESRB bör kunna vända sig till Europaparlamentet och rådet i de fall då ESRB inte godtar det sätt på vilket mottagarna har följt rekommendationerna.

▐

(12)

ESRB bör rapportera till Europaparlamentet och rådet minst en gång per halvår, eller oftare vid omfattande finansiella svårigheter.

(13)

ECB och nationella centralbanker bör ha en ledande roll i makroövervakningen på grund av sin sakkunskap och sitt nuvarande ansvar för den finansiella stabiliteten. Det är också nödvändigt att organ för mikroövervakning deltar i ESRB:s arbete för att säkerställa att makroriskbedömningen baseras på fullständig och korrekt information om utvecklingen i det finansiella systemet. Ordförandena i de europeiska tillsynsmyndigheterna bör följaktligen vara ledamöter med rösträtt . I en anda av öppenhet bör sex oberoende personer vara ledamöter i styrelsen; dessa bör inte vara medlemmar av en europeisk tillsynsmyndighet och bör väljas på grundval av sin allmänna kompetens och sitt åtagande gentemot unionen, samt på grundval av sina olika bakgrunder inom akademiska områden eller den privata sektorn, i synnerhet i små och medelstora företag, fackföreningar eller som leverantörer eller konsumenter av finansiella tjänster; de ska uppfylla alla garantier i termer av oberoende och konfidentialitet. En representant för varje medlemsstats nationella behöriga myndigheter bör delta i styrelsens sammanträden som ledamot utan rösträtt.

(14)

Med en deltagande kommissionsledamot kommer en länk att upprättas till unionens makroekonomiska och finansiella övervakning, medan närvaron av Ekonomiska och finansiella kommitténs ordförande avspeglar finansministrarnas roll i tryggandet av finansiell stabilitet.

(14a)

Eftersom banker och finansinstitut från tredjeländer som är medlemmar i EES eller EFTA kan verka inom unionen, bör en representant på hög nivå för var och ett av dessa länder kunna delta i styrelsemötena, förutsatt att respektive hemland godkänner detta.

(15)

Det är viktigt att ledamöterna i ESRB agerar opartiskt och endast tar hänsyn till den finansiella stabiliteten i hela Europeiska unionen. Om ett samförstånd inte kan nås, bör omröstningar om varningar och rekommendationer inom ESRB inte viktas och beslut bör som regel fattas med enkel majoritet.

(16)

Den nära kopplingen mellan finansinstitut och marknader innebär också att övervakningen och bedömningen av potentiella systemrisker bör baseras på en bred uppsättning relevanta makro- och mikroekonomiska uppgifter och indikatorer. Dessa systemrisker inbegriper risk för störningar av de finansiella tjänsterna, som orsakas av en avsevärd försämring av funktionen hos alla eller vissa delar av unionens finansiella system och som kan få allvarliga negativa konsekvenser för den inre marknaden och realekonomin. Alla typer av finansiella institut och mellanhänder, marknader, infrastruktur och instrument är potentiellt systemviktiga. ESRB bör därför ha tillgång till alla uppgifter den behöver för att fullgöra sitt uppdrag, samtidigt som dessa uppgifter måste förbli konfidentiella vid behov.

(17)

Marknadsaktörer kan lämna värdefulla bidrag till förståelsen av utvecklingen i det finansiella systemet. ESRB bör därför vid behov samråda med berörda aktörer i den privata sektorn och ge dem en chans att lämna synpunkter (företrädare för finanssektorn, konsumentsammanslutningar, användargrupper på det finansiella tjänsteområde som upprättats av kommissionen eller unionslagstiftningen etc.). Eftersom det inte finns någon strikt definition av systemrisk och eftersom bedömningen av systemrisk kan variera beroende på de ekonomiska förhållandena bör ESRB se till att dess personal och rådgivare har ett brett spektrum av erfarenheter och kunskaper.

▐

(19)

Inrättandet av ESRB bör direkt bidra till att målen för den inre marknaden uppnås. Unionens makroövervakning över det finansiella systemet är en integrerad del av hela den nya tillsynsstrukturen i unionen , eftersom makroövervakningsaspekten är nära kopplad till de mikroövervakningsuppgifter som de europeiska tillsynsmyndigheterna tilldelats. Endast med system som tar vederbörlig hänsyn till kopplingen mellan mikro- och makrorisker kan alla berörda parter ha tillräcklig tillit för att bedriva finansiell verksamhet över nationsgränserna. ESRB bör övervaka och bedöma risker för den finansiella stabiliteten till följd av händelser som kan påverka vissa sektorer eller hela det finansiella systemet. Genom att ta itu med sådana risker bör ESRB direkt bidra till den integrerade tillsynsstruktur inom Europeiska unionen som krävs för att främja konsekventa och snabba politiska reaktioner från medlemsstaternas sida. På så sätt kan divergerande angreppssätt undvikas och den inre marknadens funktion förbättras.

(20)

De europeiska finansmarknadernas integration gör att det inte är möjligt för medlemsstaterna att uppnå en tillräckligt effektiv makroövervakning av unionens finansiella system, varför unionen får anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(20a)

Enligt Larosière-rapporten är det nödvändigt med ett stegvist tillvägagångssätt, och Europaparlamentet och rådet bör göra en fullständig översyn av ESFS, ESRB och europeiska tillsynsmyndigheterna senast den … (13).

a)

ESRB,

b)

Europeiska tillsynsmyndigheten (värdepapper och marknader), inrättad genom förordning (EU) nr …/2010 [ESMA],

c)

Europeiska tillsynsmyndigheten (försäkringar och tjänstepensioner) inrättad genom förordning (EU) nr …/2010 [EIOPA],

d)

Europeiska tillsynsmyndigheten (bankverksamhet), inrättad genom förordning (EU) nr …/ 2010 [EBA].

e)

Europeiska tillsynsmyndigheten (gemensamma kommittén) som avses i artikel 40 i förordning (EU) nr …/2010 [EBA], förordning nr …/2010 [ESMA], och förordning nr …/2010 [EIOPA] (gemensamma kommittén),

f)

Medlemsstaternas myndigheter enligt artikel 1.2 i förordning (EU) nr …/2010 [EBA], förordning (EU) nr …/2010 [ESMA] och förordning (EU) nr …/2010 [EIOPA],

g)

Kommissionen, när det gäller utförandet av de uppgifter som avses i artiklarna 7 och 9 i förordning (EU) nr …/2010 [EBA], förordning (EU) nr …/2010 [ESMA] och förordning (EU) nr …/2010 [EIOPA].

a)

Finansiellt institut: varje företag som omfattas av den lagstiftning som det hänvisas till i artikel 1.2 i förordning (EU) nr …/2010 [EBA], förordning (EU) nr …/2010 [ESMA] och förordning (EU) nr …/2010 [EIOPA] samt alla andra företag eller enheter som är verksamma i unionen, vars finansiella verksamhet kan utgöra en systemrisk, även om de inte har några direkta förbindelser med den stora allmänheten.

b)

Det finansiella systemet: samtliga finansiella institutioner, marknader , produkter och marknadsinfrastrukturer.

ba)

systemrisk: en risk för störningar av det finansiella systemet som kan medföra allvarliga negativa konsekvenser för den inre marknaden och realekonomin. Alla typer av finansiella mellanhänder, marknader och infrastrukturer är potentiellt systemviktiga i någon utsträckning.

a)

Fastställa och/eller samla in och analysera alla uppgifter som är relevanta , inbegripet lagstiftning som kan påverka den finansiella stabiliteten, såsom regler om redovisning, omstrukturering och avveckling, för de i punkt 1 angivna målen .

b)

Identifiera och rangordna systemrisker .

c)

Utfärda varningar när sådana systemrisker bedöms vara väsentliga och vid behov offentliggöra dessa.

d)

Utfärda rekommendationer för korrigerande åtgärder som svar på de risker som identifierats och , vid behov, offentliggöra dessa.

da)

Utfärda en konfidentiell varning riktad till kommissionen när ESRB bedömer att det kan uppstå en krissituation enligt vad som avses i artikel 10 i förordning (EU) nr …/2010 [EBA], förordning (EU) nr …/2010 [ESMA] och förordning (EU) nr …/2010 [EIOPA]. ESRB ska lämna en utvärdering av situationen så att kommissionen kan besluta om huruvida det krävs att man antar ett beslut riktat till de europeiska tillsynsmyndigheterna om att en krissituation föreligger.

e)

Övervaka uppföljningen av varningar och rekommendationer.

f)

Ha ett nära samarbete med alla andra parter i ESFS och vid behov förse de europeiska tillsynsmyndigheterna med uppgifter om systemrisker som de behöver för att kunna fullgöra sina uppdrag. ESRB ska särskilt, i samarbete med ESA, utveckla gemensamma kvantitativa och kvalitativa indikatorer (”risk dashboard”), som ska utgöra grunden för att fastställa en övervakningsrankning för de gränsöverskridande institut som skulle kunna utgöra en systemrisk.

fa)

Delta i den gemensamma kommittén när så är lämpligt.

g)

Samordna arbetet med internationella institut, särskilt Internationella valutafonden och organet för finansiell stabilitet (”Financial Stability Board”) samt relevanta organ i tredjeländer i frågor som rör makroövervakning.

h)

Utföra andra därmed sammanhängande uppgifter enligt vad som närmare anges i unionslagstiftningen .

a)

Ordföranden och vice ordföranden i ECB.

b)

De nationella centralbankscheferna.

c)

En ledamot av Europeiska kommissionen.

d)

Europeiska bankmyndighetens (EBA) ordförande.

e)

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens (EIOPA) ordförande.

f)

Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens (ESMA) ordförande.

fa)

Sex oberoende personer som ska utses av styrelseledamöter med rösträtt på förslag av den gemensamma kommittén. Kandidaterna får inte vara medlemmar av de europeiska tillsynsmyndigheterna och ska väljas på grundval av sin allmänna kompetens och på grundval av sina olika bakgrunder inom akademiska områden eller andra sektorer, i synnerhet i små och medelstora företag, fackföreningar eller som leverantörer eller konsumenter av finansiella tjänster. Vid tidpunkten för utnämningen ska den gemensamma kommittén uppge vilka personer som utsetts för att även ingå i styrkommittén. När de utför sina uppgifter får de utnämnda personerna varken begära eller ta emot instruktioner från regeringar, institutioner, organ, kontor, enheter eller privatpersoner. De ska avstå från varje handling som är oförenlig med deras skyldigheter eller utförandet av deras uppgifter.

a)

Från varje medlemsstat, en företrädare på hög nivå från respektive behörig nationell tillsynsmyndighet i enlighet med punkt 3 i denna artikel .

b)

Ordföranden i Ekonomiska och finansiella kommittén.

a)

ESRB:s ordförande.

b)

Förste vice ordföranden i ESRB.

ba)

ECB:s vice ordförande.

c)

Fyra andra styrelseledamöter som samtidigt är ledamöter i ECB:s allmänna råd , med hänsyn till att medlemsstaterna och länderna inom och utanför euroområdet bör vara representerade på ett välavvägt sätt . De ska väljas på tre år av och bland de styrelseledamöter som samtidigt är ledamöter i ECB:s allmänna råd.

d)

En ledamot av Europeiska kommissionen.

e)

Ordföranden i Europeiska tillsynsmyndigheten (bankverksamhet) .

f)

Ordföranden i Europeiska tillsynsmyndigheten (försäkringar och tjänstepensioner) .

g)

Ordföranden i Europeiska tillsynsmyndigheten (värdepapper och marknader) .

▐

ha)

Tre av de sex oberoende personer som avses i artikel 6.1 fa.

a)

Nio experter med erkänd kompetens och ett garanterat oberoende, föreslagna av styrkommittén, som ska representera ett brett spektrum av erfarenheter och kunskaper och som ska godkännas av styrelsen för en mandatperiod på fyra år, som kan förlängas. När de utför sina uppgifter får de utnämnda personerna varken begära eller ta emot instruktioner från regeringar, institutioner, organ, kontor, enheter eller privatpersoner. De ska avstå från varje handling som är oförenlig med deras skyldigheter eller utförandet av deras uppgifter.

▐

c)

En företrädare för Europeiska tillsynsmyndigheten (bankverksamhet).

d)

En företrädare för Europeiska tillsynsmyndigheten (försäkringar och tjänstepensioner) .

e)

En företrädare för Europeiska tillsynsmyndigheten (värdepapper och marknader) .

f)

Två företrädare för kommissionen.

g)

En företrädare för ekonomiska och finansiella kommittén.

▐

a)

det är lämpligt att förenkla och förstärka ESFS:s struktur för att öka samstämdheten mellan makro- och mikronivåerna och mellan de europeiska tillsynsmyndigheterna,

b)

det är lämpligt att utöka de europeiska tillsynsmyndigheternas föreskrivande befogenheter,

c)

ESFS:s utveckling stämmer överens med den globala utvecklingen på detta område,

d)

det finns tillräcklig mångfald och kompetens i ESFS,

e)

ansvarsskyldigheten och transparensen när det gäller kraven på offentliggörande är tillräckliga.