28.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 354/73

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen: Den framtida konkurrensrättsliga ramen för motorfordonssektorn”

KOM(2009) 388 slutlig

2010/C 354/18

Föredragande: Bernardo HERNÁNDEZ BATALLER

Den 22 juli 2009 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Meddelande från kommissionen: Den framtida konkurrensrättsliga ramen för motorfordonssektorn”

KOM(2009) 388 slutlig.

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 2 mars 2010.

Vid sin 461:a plenarsession den 17–18 mars 2010 (sammanträdet den 18 mars 2010) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 84 röster för, 5 emot och 7 nedlagda röster.

1.   Slutsatser

1.1   Kommittén ställer sig bakom kommissionens analys av sektorn och de områden där det behövs större konkurrens. Av de alternativ som kommissionen lagt fram föredrar EESK att man antar sektorsspecifika bestämmelser i form av riktlinjer som bifogas det allmänna gruppundantaget. Vi välkomnar därför kommissionens förslag till förordning och kompletterande riktlinjer. Vi vill dock framhålla att de bör användas tillsammans med och som ett komplement till de allmänna riktlinjer för vertikala begränsningar som ännu inte lagts fram, vilket försvårar en självständig tolkning.

1.2   EESK delar kommissionens åsikt att det är nödvändigt att fastställa en rättslig ram som bör ha en övergripande positiv inverkan på konsumenternas situation och stärka konsumentskyddet. Kommittén framhåller återigen samma inställning som den gett uttryck för i tidigare yttranden om konkurrenspolitiken (1).

1.3   I detta sammanhang är det emellertid nödvändigt att utarbeta bestämmelser för en övergångsperiod på två år när det gäller återförsäljarna, som till största delen utgörs av små och medelstora företag. Av rättssäkerhetsskäl och på grundval av principen om berättigade förväntningar och proportionalitetsprincipen behöver de en rimlig tid för att amortera gjorda investeringar, anpassa sig till marknadens tekniska utveckling och bidra till en ökad trafiksäkerhet.

1.4   EESK hoppas även att den nya rättsliga ramen kommer att innebära att alla aktörer garanteras rättssäkerhet, och att den, genom att den stöder sig på principerna i ”Small Bussiness Act”, inte kommer att skapa nya hinder för företagen och att den innehåller samma mål för konkurrenspolitiken som de som för närvarande anges i förordning (EG) nr 1400/2002.

1.5   Kommittén anser att de kompletterande riktlinjerna inte bör innehålla någon begränsning avseende avtalen om försäljning av ett enda varumärke, vilket är mer i linje med den nya undantagsförordningen.

1.6   Avtal om nyttofordon skulle kunna regleras i den allmänna förordningen om vertikala begränsningar med avseende på eftermarknaden.

2.   Inledning

2.1   Genom kommissionens förordning (EG) nr 1400/2002 av den 31 juli 2002 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn (2) fastställdes striktare bestämmelser än vad som är fallet i kommissionens förordning (EG) nr 2790/1999 av den 22 december 1999 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden (3).

2.2   Kommissionens förordning (EG) nr 1400/2002 koncentreras huvudsakligen på de metoder och beteenden som medför allvarliga konkurrensbegränsningar. Den innehåller en förteckning över begränsningar som innebär att förordningen inte kan tillämpas på någon del av avtalet (”särskilt allvarliga begränsningar”), samt ytterligare en förteckning över begränsningar som är förbjudna, men som inte förhindrar att det undantag som fastställs i förordningen kan tillämpas på resten av avtalet (”särskilda villkor”).

2.3   De viktigaste bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 1400/2002 är följande:

—

Den tillämpas inte enbart på personbilar utan även på andra typer av fordon, exempelvis bussar och lastbilar.

—

Den tvingar den enskilda producenten att välja mellan ett selektivt distributionssystem eller ett ensamåterförsäljaravtal, även om huvudsakligen två olika typer av distributionssystem undantas:

—

Exklusiv distribution, där tillverkaren tilldelar varje enskild återförsäljare eller reparatör ett exklusivt försäljningsområde (eller en exklusiv grupp av kunder). Inom det tilldelade området kan inte några andra återförsäljare utses. Återförsäljarna kan även åläggas vissa minimikrav beträffande kvaliteten. Konkurrensen ökas genom att man uppmuntrar passiv försäljning inom det exklusiva försäljningsområdet, särskilt försäljning till återförsäljare utanför nätverket.

—

Selektiv distribution, där leverantören förbinder sig att antingen direkt eller indirekt sälja de varor eller tjänster som omfattas av avtalet uteslutande till de återförsäljare eller reparatörer som valts ut enligt särskilda kriterier. Ett selektivt distributionssystem kan baseras på kvantitativa eller kvalitativa kriterier eller båda typerna.

—

Det är inte tillåtet att kombinera klausuler om både selektiv och exklusiv distribution i ett och samma kontrakt. Rent konkret är det inte tillåtet att ha en s.k. lokaliseringsklausul i ett selektivt distributionssystem, medan ensamåterförsäljare däremot kan påtvingas det.

—

I förordningens artikel 8.1 görs skillnad mellan tre olika produktmarknader:

—

Återförsäljning av nya motorfordon: Marknadsandelen beräknas på grundval av försäljningsvolymen för de varor som omfattas av avtalet och motsvarande varor som säljs av leverantören, tillsammans med alla andra varor som säljs av leverantören och som på grund av sina egenskaper, sitt pris och sin tilltänkta användning av köparen betraktas som likvärdiga eller utbytbara.

—

Återförsäljning av reservdelar: Marknadsandelen beräknas på grundval av försäljningsvärdet för de varor som omfattas av avtalet och motsvarande varor som säljs av leverantören, tillsammans med alla andra varor som säljs av leverantören och som på grund av sina egenskaper, sitt pris och sin tilltänkta användning av köparen betraktas som likvärdiga eller utbytbara.

—

Tillhandahållande av reparations- och underhållstjänster: Marknadsandelen beräknas på grundval av värdet av de tjänster som omfattas av avtalet som säljs av medlemmarna i leverantörens distributionsnät, tillsammans med alla andra tjänster som säljs av dessa medlemmar och som på grund av sina egenskaper, sitt pris och sin tilltänkta användning av köparen betraktas som likvärdiga eller utbytbara.

—

Utöver begränsningarna vad gäller marknadsandelar anges i förordningens artikel 6.1 c att det är oförenligt med fördraget om ”priser eller villkor för leverans av varor som omfattas av avtalet eller för motsvarande varor väsentligt skiljer sig åt mellan geografiska marknader”. I sådana fall kan kommissionen upphäva undantaget i förordningen.

—

Kommissionen har försökt bekämpa hindren för parallellhandel, och enligt förordning (EG) nr 1400/2002 är begränsningar som leverantören ålägger sina återförsäljares försäljning till slutanvändare i andra medlemsstater (till exempel om återförsäljarens ersättning eller inköpspriset görs beroende av fordonets bestämmelseort eller slutanvändarens hemvist) en indirekt försäljningsbegränsning. Vidare tillåts inte längre de försäljningsmål, den produktfördelning eller det bonussystem som baseras på ett område som är mindre än den gemensamma marknaden.

2.4   Lagstiftningsramen för motorfordonssektorn har förändrats under de senaste åren, särskilt till följd av antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (4). Dessa bestämmelser var till en början frivilliga, men blev tvingande från och med september 2009 (5). Bilparken kommer emellertid att under ännu några år innehålla ett stort antal fordon som inte omfattas av denna förordning, vilket utgör en betydande marknad för de oberoende reparatörerna.

2.4.1   När det gäller konkurrensen på marknaden för reservdelar till fordon, baserad på skyddet av tillverkarens industriella äganderätt, har den utbredda användningen av olika underleverantörsavtal med leverantörer av originaldelar (”verktygsavtal”) inneburit att vissa reservdelar även fortsättningsvis kommer att vara fångna i fordonstillverkarnas nätverk.

2.4.2   Kommissionen har därför i det reviderade förslaget till direktiv om mönsterskydd föreslagit att det införs en ”reparationsklausul”. Kommittén ställde sig positiv till detta förslag och fastslog återigen (6) att ”den ensamrätt som innehavaren av mönstret eller modellen åtnjuter endast avser produktens yttre utformning, inte själva produkten”, samt att ”om reservdelar som omfattas av reservdelsklausulen mönsterskyddas skapas ett produktmonopol på eftermarknaden, vilket strider mot mönsterskyddets natur”.

2.5   Med avseende på bilindustrin har EESK antagit ett yttrande om ”Underleverantörer och efterföljande marknadsled i bilindustrin” (7), i vilket vi framhåller att aktörerna i de efterföljande marknadsleden är fordonstillverkare, deras underleverantörer, leverantörer av tjänster, reservdelar och tillbehör samt oberoende eller auktoriserade aktörer på områdena för tillverkning, distribution och detaljhandel. De utgör ett nät som omfattar 834 700 företag (övervägande småföretag) med en sammanlagd omsättning på 1 107 miljarder euro och cirka 4,6 miljoner anställda.

3.   Den senaste utvecklingen med avseende på kommissionens dokument

3.1   Den 21 december 2009 antog kommissionen följande förslag:

—

Utkast till kommissionens förordning om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn och

—

Kommissionens förslag till meddelande – Kompletterande riktlinjer för vertikala begränsningar vad gäller försäljning och reparationer av motorfordon och om distribution av reservdelar för motorfordon.

Kommissionen har inlett ett offentligt samråd om dessa förslag.

3.2   Den 15 januari 2010 beslutade kommissionsledamoten med ansvar för konkurrenspolitiken att rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om de båda ovannämnda dokumenten och uttryckte önskemål om att inhämta kommitténs synpunkter på dessa båda normativa förslag.

3.3   I detta yttrande om dokumentet KOM(2009) 388 slutlig analyserar föredraganden följaktligen samtidigt de båda normativa förslag som anges i punkt 3.1.

4.   Sammanfattning av kommissionens dokument

4.1   I kommissionens meddelande om den framtida konkurrensrättsliga ramen för motorfordonssektorn föreslås följande:

a)

Vad gäller avtal om försäljning av nya motorfordon gäller följande från och med den 31 maj 2013:

—

De allmänna reglerna ska tillämpas på det sätt som framgår av det föreslagna nya gruppundantaget för vertikala avtal.

—

Man bör anta sektorsspecifika riktlinjer som syftar till att förhindra att konkurrerande fordonstillverkare utestängs och säkerställa deras tillgång till marknaderna för försäljning och reparation av fordon. Konkurrensen inom varumärken bör skyddas, och den avskräckande effekt som anges i artikel 81 bör bevaras.

—

De bestämmelser i förordningen som avser avtal om distribution av motorfordon ska fortsätta att gälla fram till den 31 maj 2013.

b)

Vad gäller avtal om reparations- och underhållstjänster och om distribution av reservdelar gäller följande från och med den 31 maj 2010:

—

De allmänna reglerna ska tillämpas på det sätt som framgår av det föreslagna nya gruppundantaget för vertikala avtal. Man bör anta sektorsspecifika riktlinjer, som utgör ett komplement till gruppundantagsförordningen eller en kombination av de båda instrumenten i syfte att förstärka konkurrensmyndigheternas förmåga att ta itu med konkurrensproblem på ett bredare och mer övergripande sätt. Detta gäller särskilt följande problemområden: i) tillgång till teknisk information, ii) tillgång till reservdelar, iii) missbruk av garantier och iv) tillgång till nät av auktoriserade reparatörer.

4.2   Förslaget till undantagsförordning

4.2.1   Dessa vertikala avtal kan öka den ekonomiska effektiviteten i en produktions- eller distributionskedja genom att underlätta samordningen mellan de deltagande företagen, även om detta är beroende av avtalsparternas marknadsinflytande.

4.2.2   Vertikala avtal som innehåller begränsningar som kan begränsa konkurrensen och skada konsumenterna eller som inte är nödvändiga för att uppnå de positiva effekter som anges ovan bör inte komma i åtnjutande av gruppundantaget.

4.2.3   I förslaget görs åtskillnad mellan avtal om distribution av nya motorfordon (”primärmarknaden”) och avtal om reparations- och underhållstjänster och om distribution av reservdelar (”eftermarknad”).

4.2.4   Bestämmelserna i den allmänna gruppundantagsförordningen om vertikala avtal ska tillämpas på ”primärmarknaden”. Detta gäller särskilt begränsningen avseende marknadsandelar, att vissa vertikala avtal inte beviljas undantag och bestämmelserna i förordningen, enligt vilka dessa vertikala avtal kan vara berättigade till undantag enligt den allmänna gruppundantagsförordningen, om samtliga villkor i förordningen är uppfyllda. Detta förefaller rimligt, eftersom det är en konkurrensutsatt marknad.

4.2.5   När det gäller ”eftermarknaden” måste man ta hänsyn till en rad särdrag beträffande eftermarknaden för motorfordon som hänger samman med den tekniska utvecklingen och det faktum att de reservdelar till motorfordon som fordonstillverkarna köper av leverantörerna av originaldelar har blivit allt mer komplicerade och driftsäkra.

4.2.6   EESK är överens med kommissionen om att konkurrensvillkoren på eftermarknaden för motorfordon även har direkta konsekvenser för den allmänna säkerheten, eftersom trafiksäkerheten kan försämras genom att reparationer inte utförts på ett korrekt sätt, samt för folkhälsan och miljön, beroende på utsläpp av koldioxid och andra förorenande substanser, som kräver regelbunden service av fordonet.

4.2.7   Vertikala avtal om distribution av reservdelar och om reparations- och underhållstjänster bör endast omfattas av ett gruppundantag om de, utöver de villkor för undantag som fastställs i den allmänna gruppundantagsförordningen, även uppfyller strängare krav angående vissa former av allvarliga konkurrensbegränsningar som kan begränsa utbudet av reservdelar på eftermarknaden för motorfordon, bland annat följande:

—

Avtal som begränsar möjligheterna för medlemmar i en motorfordonstillverkares selektiva distributionssystem att försälja reservdelar till oberoende reparatörer som använder dem för att tillhandahålla reparations- eller underhållstjänster.

—

Avtal som, trots att de uppfyller kraven i den allmänna förordningen, ändå begränsar en reservdelstillverkares möjligheter att sälja sina reservdelar till auktoriserade reparatörer som är medlemmar i en motorfordonstillverkares distributionssystem, till oberoende reparatörer eller till slutanvändare. Ovanstående får emellertid inte hindra att bestämmelserna om civilrättsligt ansvar tillämpas, och det har heller ingen betydelse för rätten att kräva användning av ”reservdelar av motsvarande kvalitet”. Det förhindrar inte heller avtal som förpliktigar de auktoriserade reparatörerna att uteslutande använda reservdelar som tillhandahålls av bilfabrikanten under garantiperioden.

—

Avtal som begränsar möjligheterna för en tillverkare av komponenter eller originalreservdelar att konkret och synligt placera sitt varumärke eller logotyp på dessa reservdelar.

4.3   Förslaget till kompletterande riktlinjer

4.3.1   I riktlinjerna fastställs vissa principer för hur man i enlighet med artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska bedöma de problem som kan uppstå i samband med vertikala begränsningar i avtal om försäljning och reparation av motorfordon och distribution av reservdelar. Dessa riktlinjer ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av de allmänna riktlinjerna för vertikala avtal och som ett komplement till dessa.

4.3.2   När det gäller tolkningen av dessa riktlinjer kommer kommissionen dessutom att ta hänsyn till den uppförandekod som lagts fram av biltillverkarorganisationerna ACEA och JAMA om god handelssed som biltillverkarna har förbundit sig att följa i syfte att kunna agera i god tro i sina kontraktsförbindelser med återförsäljare och auktoriserade reparatörer.

4.3.3   Riktlinjerna har följande disposition:

—

Tillämpningsområdet för gruppundantagsförordningen för motorfordon och förhållandet mellan denna förordning och den allmänna gruppundantagsförordningen för vertikala avtal.

—

Tillämpning av de kompletterande bestämmelserna i gruppundantagsförordningen för motorfordon.

—

Behandlingen av specifika restriktioner: Avtal om försäljning av ett enda varumärke och selektiv distribution.

4.3.4   När det gäller avtal om försäljning av ett enda varumärke införs en nyhet, nämligen att början av varje femårsperiod utgör början på avtalsförhållandet mellan parterna, och inte den tidpunkt då den ena avtalshandlingen ersätts av en annan med samma villkor. Detta framgår emellertid av fotnot nr 9 och inte av själva texten i riktlinjerna. Denna ändring är emellertid så viktig att den bör finnas med i själva texten.

4.3.5   I riktlinjerna redogörs för konkurrensklausuler och deras negativa konsekvenser (de skapar hinder för konkurrenter att gå in eller expandera på berörda marknader) och positiva (de bidrar till att lösa snålskjutsproblem, stärka märkets image och distributionsnätets rykte).

4.3.6   Vad gäller selektiv distribution är det viktigt att de oberoende reparatörerna har tillgång till teknisk information, och att de rättsliga garantierna inte missbrukas.

5.   Anmärkningar

5.1   Bilindustrin, det vill säga personbilar och lätta lastbilar, har rent konkurrensmässigt reglerats genom gruppundantagsförordningar i över 20 år.

5.2   I en utvärderingsrapport som lades fram den 31 maj 2008 bedömde kommissionen konsekvenserna av gruppundantaget för bilindustrins praxis. Denna rapport gav upphov till en lång rad kommentarer från berörda parter, och låg i sin tur till grund för en konsekvensanalys som utarbetats av kommissionen, (SEC(2009) 1052, SEC(2009) 1053). Vi rekommenderar att den läses i sin helhet tillsammans med kommissionens meddelande KOM(2009) 388 slutlig.

5.3   Samtidigt pågår översyn och antagande av ett nytt gruppundantag, som från och med maj 2010 ska ersätta den nuvarande förordningen (EG) nr 2790/1999 av den 22 december 1999. Förutsatt att översynen av förordning EG) nr 2790/1999 genomförs föreslår kommissionen följande:

—

Inledningsvis tre delmöjligheter för motorfordonssektorn: (ii) tillämpa gruppundantaget för vertikala avtal, (iii) anta sektorsspecifika bestämmelser i form av riktlinjer som bifogas gruppundantaget, (iv) anta en gruppundantagsförordning som fokuseras på konkurrensbegränsningar på eftermarknaden.

—

Därefter inom ramen för förslaget till förordning och riktlinjer: Anta en förordning med sektorsspecifika bestämmelser och riktlinjer.

5.4   Bilköp är tillsammans med köp av egen bostad inte bara den största posten på EU-konsumenternas hushållsbudget, utan även den som tydligast visar den inre marknadens betydelse och i hur hög grad den genomförts. Sektorn uppskattar att av en bils totala pris under dess livstid utgör cirka 40 % inköpspris, 40 % service och reparationer och 20 % försäkringar.

5.5   Det som är viktigast för de europeiska konsumenterna när det gäller konkurrensen inom bilindustrin kan sammanfattas på följande sätt: Att välja var man ska köpa bilen och, om det visar sig nödvändigt, få den reparerad till bästa möjliga pris, samt hur man ska förbättra trafiksäkerheten.

5.6   Även om det å ena sidan är mycket viktigt att säkra en levande och konkurrenskraftig marknad som håller jämna steg med den tekniska utvecklingen och som omfattar alla ekonomiska aktörer inom bilindustrin, särskilt små och medelstora reparatörer, är det också viktigt att sända lugnande signaler till konsumenterna.

5.7   Den nuvarande förordningen (EG) nr 1400/2002 ger en rad sådana positiva signaler, genom att den till exempel anger att en garanti som en tillverkare utfärdat i en medlemsstat ska gälla på samma villkor i samtliga medlemsstater. En konsument med ett garantibevis som utfärdats av en återförsäljare i en annan medlemsstat behöver inte längre vänta på att garantin utnyttjas i hans ursprungsland, och återförsäljaren eller de auktoriserade reparatörer som konsumenten har lämnat in sin bil till kan inte längre lägga på extra avgifter eller kräva ytterligare dokumentation.

5.8   Trots detta finns det fortfarande problem när det gäller återförsäljning av nya bilar med hjälp av mellanhänder, leverantörer som ställer krav på sina återförsäljare särskilt när det gäller att leva upp till krav i fråga om ”märkets identitet”, friheten att köpa av andra auktoriserade återförsäljare eller nationella importörer, samt indirekta begränsningar av korsvisa leveranser mellan auktoriserade återförsäljare.

5.9   Kommissionen övervakade tillämpningen av förordning (EG) nr 1400/2002 mycket noga och fattade en rad föredömliga beslut, exempelvis de fyra beslut som antogs i september 2007, vilka gav sektorn viktiga riktlinjer på området för tillgång till teknisk information (ärendena COMP/39.140–39.143, med biltillverkarna Daimler Chrysler, Fiat, Toyota och Opel) (8).

5.10   Åtta år efter antagandet av förordning (EG) nr 1400/2002 bekräftar de ekonomiska indikatorerna att konkurrenssituationen påtagligt har förbättrats på just de marknader som fick kommissionen att bestämma sig för ett striktare, sektorsspecifikt undantag.

5.11   Denna dynamiska, komplexa konkurrenssituation utmärks särskilt av fallande realpriser på nya motorfordon, nya märkens intåg på marknaden, fluktuerande marknadsandelar för konkurrerande märken, låg och sjunkande marknadskoncentration, samt fler valmöjligheter för konsumenterna i olika jämförbara marknadssegment. Det finns emellertid fortfarande stora skillnader mellan de nationella marknaderna inom ramen för inre marknaden, i synnerhet i de nya medlemsstaterna, som har en mer välutvecklad marknad för begagnade bilar och oberoende reparatörer.

5.12   Hinder för en ökad konkurrens förekommer i synnerhet när det gäller de oberoende reparatörernas tillgång till reservdelar och teknisk information, vilket uppenbarligen missgynnar konsumenterna. Förfalskning och piratkopiering av reservdelar ger även fortsättningsvis anledning till oro inom sektorn, på grund av att dessa komponenter ibland är av dålig kvalitet och därigenom kan utgöra en fara för trafiksäkerheten.

5.13   Kommissionens förslag till framtida konkurrensrättsliga ramar för motorfordonssektorn är förenliga med denna linje och verkställighetspolicy. Därför påminner kommittén om sina tidigare yttranden, i vilka den uttryckte sitt stöd för kommissionens arbete när det gäller kollektiva åtgärder i allmänhet, och särskilt i fråga om överträdelser av konkurrenslagstiftningen.

6.   Särskilda kommentarer

6.1   EESK anser att kommissionens val att lägga fram en specifik förordning och en uppsättning riktlinjer är ändamålsenligt, eftersom man därmed tar hänsyn till eventuella ekonomiska följder, konsekvenserna för små och medelstora företag (som utgör en stor del av marknaden för reparations- och underhållstjänster och distribution av reservdelar), samt eventuella sociala och miljömässiga följder och betydelsen detta har för vägtrafiksäkerheten.

EESK önskar lyfta fram följande aspekter i förslaget:

6.2   Särskilda bestämmelser för fordonssektorn som ett tillägg till den allmänna förordningen om gruppundantag – EESK noterar att de sektorsspecifika riktlinjer som kommissionen föreslår för fordonssektorn ska ses i anslutning till och som ett tillägg till de allmänna vertikala riktlinjer (se punkt I.1.(1) i riktlinjerna) som ännu inte har lagts fram, vilket naturligtvis äventyrar en oberoende och individuell bedömning av förstnämnda.

6.3   De nya bestämmelsernas ikraftträdande – Enligt förslaget till förordning ska två olika uppsättningar bestämmelser gälla, beroende på vilken marknad det gäller. Bestämmelserna avseende marknaden för reservdelar, reparationer och underhåll ska omedelbart träda i kraft den 1 juni 2010, och när det gäller försäljning och återförsäljning av nya motorfordon ska giltighetstiden för förordning 1400/2002 förlängas till den 31 maj 2013.

6.3.1   EESK medger att konkurrensen för närvarande är mindre på den förstnämnda marknaden, och att denna bör stimuleras, men förekomsten av två olika system kan ge upphov till problem eftersom kontrakt mellan återförsäljare och distributörer ofta omfattar båda områdena.

6.3.2   Samtidigt som EESK hävdar konsumenternas intressen i en snabb konkurrensutveckling på marknaden för reservdelar, reparationer och underhåll, accepterar kommittén att övergångsbestämmelser skulle kunna antas för att förebygga att det mot bakgrund av de nya bestämmelserna skapas ytterligare hinder för omförhandling av avtal mellan distributörer och återförsäljare.

6.3.3   EESK uppmanar Europeiska kommissionen att tillämpa den nya förordningen om gruppundantag inom bilindustrin i dess helhet från och med den 1 juni 2010, med en övergångsperiod på två år för förstahandsmarknaden i syfte att anpassa befintliga distributionsavtal till de nya bestämmelserna.

6.3.4   Det bör erinras om att avtalen kan sägas upp av tillverkaren med en uppsägningstid på två år. Det innebär att återförsäljare som fattat vissa beslut och gjort relevanta investeringar på grundval av gällande gruppundantagsförordning tvingas att vänta tills i juni 2013 innan de kan underteckna nya distributionsavtal, om inte tillverkare och återförsäljare ges rätt att ändra sina kontrakt tidigare om de anser att det är nödvändigt mot bakgrund av de nya bestämmelserna och eventuella ändringar i marknadsvillkoren.

6.3.5   Att tillämpa den nya gruppundantagsförordningen på förstahandsmarknaden från och med den 1 juni 2010 skulle dessutom ha den fördelen att det sammanfaller med att den nya gruppundantagsförordningen och det nya regelverket på eftermarknaden träder i kraft.

6.3.6   Om man beaktar att den stora majoriteten återförsäljare också är involverade i servicen efter försäljningen, är det lättare att förstå varför EESK förordar att den nya gruppundantagsförordningen samtidigt ska tillämpas på förstahandsmarknaden och efterhandsmarknaden. Det är ett alternativ som innebär förenkling, flexibilitet och sist men inte minst lägre övergångskostnader.

6.4   Avtal om försäljning av ett enda varumärke

Riktlinjerna (artikel 25 och fotnot 9) förhindrar att tillverkarna i nya avtal med sina befintliga återförsäljare ställer krav på försäljning av ett enda varumärke, så snart den nya gruppundantagsförordningen träder i kraft. Eftersom det stora flertalet tillverkare kommer att fortsätta att arbeta med samma distributionsnät under kommande år, torde detta beslut i praktiken avskaffa bruket med försäljning av ett enda varumärke. Denna begränsning strider inte bara mot EESK:s förslag (se punkt 1 ovan) utan även mot den nya allmänna gruppundantagsförordningen (28 juli 2009) som inte innehåller några begränsningar avseende avtalen om försäljning av ett enda varumärke.

6.5   Personbilar och nyttofordon

Liksom i den nu gällande förordningen betraktar kommissionen personbilar och nyttofordon som likställda, trots att förstnämnda är en konsumtionsvara och sistnämnda en kapitalvara som hanteras i en business to business-miljö, där kunden inte enbart köper fordonet utan ett paket där service är en avgörande faktor för valet, och där det gäller att maximera användningen av nyttofordonet, precis som när det gäller jordbrukstraktorer och byggnadsutrustning, Sådana marknadsskillnader innebär att inte heller konkurrensfaktorerna är desamma för de båda produkttyperna.

6.5.1   Nyttofordonssektorn har i själva verket varken på förstahandsmarknaden eller efterhandsmarknaden utsatts för några konkurrensproblem eller någon kritik från slutanvändarna, eftersom det är en mycket konkurrenspräglad marknad där oberoende leverantörer av reservdelar traditionellt sett står för en stor marknadsandel.

6.5.2   Därför anser EESK att avtalen om nyttofordon bör omfattas av den allmänna gruppundantagsförordningen också när det gäller efterhandsmarknaden, på samma sätt som traktorer och byggnadsutrustning.

6.6   Tillgången till reservdelar

6.6.1   I artikel 5 b i förslaget till förordning anges att undantaget inte ska tillämpas på avtal som har följande syfte: ”Begränsningar som avtalats mellan en leverantör av reservdelar, reparationsverktyg eller felsökningsutrustning eller annan utrustning och en tillverkare av motorfordon, av leverantörens möjligheter att sälja dessa varor eller tjänster till auktoriserade eller oberoende återförsäljare eller till auktoriserade eller oberoende reparatörer eller slutanvändare”.

6.6.2   Formuleringen av denna begränsning förefaller inte vara i linje med kommissionens målsättning.

6.6.3   Klausulen om köp av reservdelar i den nuvarande gruppundantagsförordningen hindrar i själva verket tillverkaren att ställa krav på att över 30 % ska inhandlas från denne. Diversifieringen av de olika nätens inköp leder följaktligen till en prissänkning. Tillverkarna svarar fortfarande för mer än 30 % av försäljningen, men detta förklaras av tillverkarnas system med mål, bonusar och rabatter. Denna situation vittnar om det konkurrenstryck som leverantörerna av reservdelar utsätter tillverkarna för.

6.6.4   I förslagets artikel 5 b nämns emellertid inte någon procentsats över vilken distributörer eller reparatörer inte skulle vara tvungna att göra sina inköp hos tillverkaren (såsom i den aktuella klausulen som anger 30 %).

6.6.5   Dessutom fastslås att leverantörerna av reservdelar ska kunna leverera varor till auktoriserade reparatörer. Denna möjlighet är emellertid enbart teoretisk om tillverkarna har möjlighet att ställa krav på att reservdelarna uteslutande eller nästan uteslutande ska inhandlas från deras nät.

6.7   Garantier

Slutligen vill EESK lyfta fram kommissionens ståndpunkt avseende garantier för motorfordon. Eftersom tillverkaren bär det direkta ansvaret för att fordonen ska fungera och för reparation av produktfel anser kommissionen att kravet på att reparatörer enbart ska använda sig av reservdelar från tillverkaren under den lagenliga garantiperioden utgör ett undantag. Enligt EESK:s uppfattning är detta acceptabelt, men det får inte leda till att konsumenterna inte kan vända sig till oberoende reparatörer när det gäller vanligt underhåll av fordon, eftersom det skulle utgöra en begränsning av konsumenternas rättigheter till kvalitetsvaror och motsvarande garantier.

Bryssel den 18 mars 2010

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Mario SEPI

(1)  EUT C 228, 22.9.2009, s. 47 och EUT C 175, 28.7.2009, s. 20.

(2)  EGT L 203, 1.8.2002, s. 30

(3)  EGT L 336, 29.12.1999, s. 21.

(4)  EUT L 171, 29.6.2007, s. 1.

(5)  EUT C 318, 23.12.2006, s. 62.

(6)  Se EESK:s yttranden EGT C 388, 31.12.1994, s. 9 och EUT C 286, 17.11.2005, s. 8.

(7)  EUT C 317, 23.12.2009, s. 29–36.

(8)  EGT C 66, 22.3. 2007, s. 18.