5.8.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 212/113

A.

Det råder en spänd politisk situation i Venezuela, där man den senaste tiden har sett ett oroväckande maktmissbruk i form av trakasserier, hot, skrämselmetoder samt politisk förföljelse och straffbeläggning av oppositionen, de demokratiskt valda borgmästarna och guvernörerna, studentrörelsen och journalister, som förverkligas genom en ändring av de demokratiska spelreglerna, en fullständig avsaknad av oberoende från de olika statsmyndigheterna och en bristande respekt för lagarna och konstitutionen för Bolivarianska republiken Venezuela.

B.

Den forna presidentkandidaten, före detta guvernören i delstaten Zulia och numera demokratiskt valde borgmästaren i staden Maracaibo, Manuel Rosales, är en oppositionsledare som president Hugo Chávez vid flera tillfällen offentligt har hotat att sätta i fängelse, vilket slutligen ledde till att ett rättsligt förfarande inleddes på grundval av en polisanmälan från 2004 om en påstådd obalans i tillgångarna i inkomstdeklarationen vid den tidpunkt då han var guvernör i Zulia. Detta fall tycks vara ett tydligt fall av politisk förföljelse, eftersom man inte följer ett korrekt rättsligt förfarande eller ger tillräckliga rättsliga garantier, och eftersom det redan på förhand fanns en klart politisk fällande dom.

C.

Manuel Rosales har till följd av den politiska förföljelse han utsatts för sökt politisk asyl i grannlandet Peru, vilket har beviljats av de peruanska myndigheterna med hänsyn till de politiska och humanitära omständigheterna kring fallet. Detta har lett till att Venezuela omedelbart kallat hem sin ambassadör i Peru.

D.

Dessa anklagelser mot oppositionsledaren har ett klart politiskt motiv. Dessutom kontrollerar statsmakten till stor del domstolsväsendet, och regeringen i Venezuela planerar att vidta nya åtgärder som kommer att begränsa domstolsväsendets oberoende. Därför kan man knappast förvänta sig en rättvis prövning i Venezuela.

E.

Den 2 april 2009 greps under pistolhot den pensionerade generalen Raúl Isaías Baduel, som tills nyligen var försvarsminister under president Chávez och sedermera anhängare av oppositionen, av agenter från den militära underrättelsetjänsten. Han anklagas nu för att ha förskingrat medel från försvarsmakten under sitt ämbete som försvarsminister.

F.

Oppositionsledaren och borgmästaren i Caracas, Antonio Ledezma, som valdes demokratiskt den 23 november 2008, har inte kunnat utföra sina uppgifter som borgmästare eftersom lokalerna för stadsledningen i Palacio de Gobierno olagligt har ockuperats av bolivarianska grupper och inrikesministeriet i Venezuela ännu inte har gjort något för att utrymma dem. President Chávez har nyligen låtit godkänna en lag som direkt påverkar borgmästarens befogenheter eftersom presidenten fritt får utse en överordnad till chef för Caracas regionala regering som borgmästaren av Caracas ska lyda under. Detta innebär att han fråntas praktiskt taget alla sina befogenheter, inbegripet förvaltningen av de offentliga finanserna, utarbetandet och genomförandet av utvecklingsplanerna, liksom ledningen över organen i den decentraliserade förvaltningen av huvudstaden.

G.

Borgmästaren av Caracas har förutom att ha förlorat praktiskt taget alla sina befogenheter utsatts för en hård kampanj av förföljelse, hot, förolämpningar och skrämselmetoder som landets president direkt uppviglat till.

H.

I mars 2009 inleddes på order av presidenten en militärockupation av flera hamnar och flygplatser, de flesta i regioner som styrs av oppositionen, till följd av en lag som återgav förvaltningen av dessa anläggningar till den venezuelanska statsmakten. Med denna åtgärd siktar man in sig på att begränsa finanserna och strypa de ekonomiska resurserna för de politiska motståndarna. Enligt artikel 164-10 i konstitutionen för Bolivarianska republiken Venezuela tillhör förvaltningen av hamnar, flygplatser, vägar och motorvägar delstaternas exklusiva befogenheter, i samordning med centralmakten, men i inget fall tillhör den centralmaktens exklusiva befogenheter.

I.

I en politisk dom utan motstycke, som nyligen avkunnades av domaren Marjori Calderón, som är hustru till en högt uppsatt person i det socialistiska partiet PSUV, dömdes poliskommissarierna Ivan Simonovis, Lázaro Forero och Henry Vivas, liksom åtta tjänstemän vid storstadspolisen, utan ett enda trovärdigt bevis, till trettio års fängelse, det högsta straffet enligt Venezuelas brottsbalk. Dessa personer hade suttit skyddshäktade i mer än fem år i polislokaler som saknade dagsljus. Domen ingick i vad som visade sig vara det längsta målet i Venezuelas historia, ett mål fullt av oegentligheter och där man inte respekterade de åtalades mest grundläggande processuella rättigheter. Dessutom har de flesta av de 19 brott som begicks den 11 april 2002, för tre av vilka de åtalade nu har dömts utan några som helst bevis, förblivit ostraffade, trots många vittnesmål, tv-bilder och dokumenterade bevis som styrker ansvaret hos de bolivarianska pistolmän som tydligt kunde identifieras.

J.

Venezuelas president har vid flera olika tillfällen gjort kränkande och förolämpande uttalanden om ett stort antal utländska ledare, men när han har fått ta emot kritik i sitt eget land har han reagerat genom att beordra en omedelbar utvisning av alla utlänningar som vågat kritisera honom, inbegripet en våldsam utvisning av en ledamot av detta parlament.

K.

President Chávez tvingade igenom en andra folkomröstning i februari 2009 för att godkänna obegränsade omval av presidenten på obestämd tid och av samtliga valda offentliga ämbeten, trots att han förlorade folkomröstningen om en reform av konstitutionen som innehöll detta ärende i december 2007, vilket bryter mot den venezuelanska konstitutionen som inte tillåter att samma reformförslag läggs fram under en och samma mandatperiod i nationalförsamlingen.

L.

Venezuelas myndigheter ansåg det inte önskvärt med närvaron av en officiell delegation från Europaparlamentet, som hade planerat ett besök till landet under den första veckan i mars 2009, ett besök som skulle ha ägt rum efter att orättfärdigt ha skjutits upp flera gånger av de venezuelanska myndigheterna.

1.

Europaparlamentet är mycket bekymrat över det försämrade läget och demokratins tillstånd i Venezuela, som på allvar riskerar att kollapsa till följd av maktkoncentration och den ökande despotism som landets president utövar.

2.

Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med alla personer som utsätts för politisk förföljelse i Venezuela, en förföljelse som i dagsläget symboliseras av Manuel Rosales. Parlamentet välkomnar den peruanska regeringens beslut att bevilja Manuel Rosales politisk asyl. Parlamentet förkastar med kraft användningen av hot, våld, maktmissbruk och förolämpningar samt utnyttjandet av rättsväsendet som ett politiskt vapen i syfte att skrämma och undanröja motståndare.

3.

Europaparlamentet påminner om att det för att få utöva makt i en demokrati, utöver den obestridliga legitimitet som bygger på valresultatet, enligt Amerikanska samarbetsorganisationens (OAS) interamerikanska demokratiska stadga även krävs legitimitet i utövandet, vilket förutsätter att maktutövningen bygger på respekt för fastställda spelregler, gällande författning och lagar samt rättsstatsprincipen som en garanti för ett fullständigt demokratiskt system. Dessutom krävs det att maktutövningen sker med respekt för politiska motståndare som agerar med fredliga och demokratiska medel, särskilt om dessa har valts och erhållit sitt mandat genom allmänna val.

4.

Europaparlamentet uppmanar med kraft landets myndigheter, särskilt landets president, att låta dialog, respekt för rättsstatsprincipen och de konstitutionella ramarna samt tolerans gentemot politiska motståndare styra det politiska handlandet, så att de olika politiska alternativ som det venezuelanska folket har givit sitt stöd till i val får ett adekvat utrymme och representeras adekvat i det politiska livet.

5.

Europaparlamentet uppmanar med kraft Venezuelas regering att följa de internationella avtal som landet har undertecknat och ratificerat, inbegripet den amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna, särskilt bestämmelserna om politiska rättigheter som fastställs i artikel 23.1, och i artiklarna 2 och 25 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

6.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, till Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare, den parlamentariska församlingen EU-Latinamerika, Mercosurs parlament samt till Bolivarianska republiken Venezuelas regering och nationalförsamling.