52009DC0589

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén - Global övervakning för miljö och säkerhet (GMES) Utmaningar och nästa etapp för rymdkomponenten {SEK(2009) 1439} {SEK(2009) 1440} {SEK(2009) 1441} /* KOM/2009/0589 slutlig */


[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 28.10.2009

KOM(2009)589 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Global övervakning för miljö och säkerhet (GMES)Utmaningar och nästa etapp för rymdkomponenten

{SEK(2009) 1439}{SEK(2009) 1440}{SEK(2009) 1441}

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Global övervakning för miljö och säkerhet (GMES)Utmaningar och nästa etapp för rymdkomponenten

INLEDNING

År 2005 fattade EU ett strategiskt beslut[1] att bygga upp en oberoende europeisk kapacitet för jordobservation för att tillhandahålla tjänster inom miljö och säkerhet, benämnd Global övervakning för miljö och säkerhet (GMES). GMES är fast förankrat i befintlig kapacitet med tillskott av insatser från EU. Det är en viktig skillnad i förhållande till det tillvägagångssätt som valts för Galileo.

När det gäller rymdkomponenten bygger GMES på ett flertal vetenskapliga uppdrag som genomförs genom ESA:s[2] och nationella rymdorganisationers[3] program. Några EU-länder har byggt upp operativ kapacitet, bl.a. för att tillgodose sina säkerhets- och försvarsbehov[4]. Dessutom pågår ett mellanstatligt samarbete inom Eumetsat avseende operationell meteorologi. Genom GMES kan EU fylla tomrummet mellan dessa två operativa delar och komplettera den europeiska observationskapaciteten med satellituppdrag[5]. GMES kommer inte att ges en försvarsdimension inom överskådlig framtid.

Hittills har betydande medel anslagits för att utveckla GMES, både genom ESA och från EU-budgeten genom det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling (2007–2013). Genom denna investering säkras utvecklingen av satellitkonstellationen och dataförsörjningen till berörda Eumetsatuppdrag, ESA-uppdrag och nationella uppdrag. Därmed är grunden lagd för fortsatta europeiska jordobservationer även efter 2013. Detta är en förutsättning för att man ska kunna utveckla GMES-tjänsterna, för vilka kommissionen ser till att användarkraven kopplas ihop.

Som angetts i 2008 års meddelande om GMES[6] består GMES av en rymdkomponent, en markbaserad komponent och en tjänstekomponent. Detta meddelande handlar om rymdkomponenten. Rymdkomponenten är den viktigaste faktorn för EU:s förmåga att förverkliga sina ambitioner för jordobservationsprogrammet, eftersom de rymdburna lösningarna är avgörande för vilka tjänster som kan tillhandahållas och står för en betydande del av de totala kostnaderna.

BESLUT OCH RESULTAT SÅ HÄR LÅNGT

Uppbyggnaden av GMES rymdkomponent har gått framåt, och man planerar att skjuta upp de första GMES-satelliterna under 2012. Dessutom har fyra föroperativa GMES-tjänster lanserats sedan 2008:

- En landövervakningstjänst.

- En havstjänst.

- En tjänst för övervakning av atmosfärens sammansättning.

- En katastrofhanteringstjänst.

Det är fortfarande oklart vilken roll GMES kan spela när det gäller klimatförändringar och säkerhetstjänster.

I dagsläget använder GMES-tjänsterna information från europeiska vetenskapliga uppdrag, meteorologiska satelliter i drift och tredjepartsuppdrag. EU och världssamfundet har redan haft nytta av GMES-tjänsterna, särskilt för att snabbt och effektivt kunna hantera sådana katastrofer som översvämningar och jordbävningar i Sydostasien och skogsbränderna i Europa.

GMES-tjänsterna är utformade och planerade för att använda data från GMES-satelliterna.

På det institutionella planet fastställde kommissionen under 2008 riktlinjer för utformning, styrning och finansiering av GMES, inklusive rymdkomponenten[7]. Europeiska unionens råd (konkurrenskraft) i sin tur uppmanade kommissionen att under 2009 rapportera om hur långt förberedelserna har kommit mot den fullt operativa fasen av GMES, inklusive finansiering genom nationella bidrag och EU-bidrag, på grundval av en gemensam ledningsstrategi[8]. Kommissionen har antagit ett förslag till förordning om GMES[9] och vid rymdrådets sjätte möte[10] framhölls det att EU måste fastställa en budgetstrategi inom ramen för nästa fleråriga budgetram.

REDO FÖR NÄSTA STEG

Efter utvecklingen av GMES föroperativa fas med hjälp av gemensamma investeringar från EU och ESA måste man se till att de investeringar som hittills gjorts ger utdelning och att GMES blir fullt operativt utan onödiga kostnader.

På kort sikt är det viktigt att säkra finansieringen av driften av satellitsystem 1A, 2A och 3A, som är de första som ska sändas upp. Kommissionens förslag till förordning om GMES-programmet innehåller bestämmelser om ekonomiskt stöd. Det är lika viktigt att slutfinansiera uppbyggnaden (utveckling och uppskjutning) av satellitsystem 1B, 2B och 3B.

Användarna bör garanteras ett kontinuerligt dataflöde från GMES-satelliterna på ett kostnadseffektivt sätt som ger mest valuta för pengarna. Därför är det nödvändigt att säkerställa drift och successivt utbyte av återkommande enheter i alla tolv GMES-satellituppdrag. Det är visserligen önskvärt att Europa ligger i framkant när det gäller utveckling av satelliter, men i samband med ett operativt program bör man försöka hålla nere antalet tekniska uppgraderingar (som alltid innebär en ny generation satelliter). Samtliga beslut måste fattas senast 2011.

För att hålla GMES i full drift under de kommande tio åren behövs det fortsatt forskning och garanterad tillgång till data från andra uppdrag. GMES bygger på ca 40 uppdrag som tillhör ESA, Eumetsat och några EU-länder. System för datatillgång för privata aktörer och genom internationellt samarbete är under utarbetande. Även om satelliternas livslängd varierar är uppdragen i allmänhet planerade fram till ungefär 2020. Frågan är också om medlemsstaterna har för avsikt att fortsätta dessa uppdrag. Av hänsyn till kontinuiteten och kostnadseffektiviteten för GMES krävs det klara besked från medlemsstaterna om fortsättningen för dessa uppdrag[11].

Enligt en analys i ESA:s långtidsprognos[12] behövs det totalt ca 4 miljarder euro under perioden 2014–2020. Denna investering omfattar årliga kostnader på 430 miljoner euro för den operativa verksamheten och 170 miljoner euro för FoU. Dessutom krävs det fortsatt diskussion om huruvida GMES bör utökas efter 2020. Denna granskning måste göras utifrån de observations- och informationsbehov som EU konstaterat och mot bakgrund av tätare rymdobservationer på det globala planet.

Rymdrådets sjätte möte uppmanade ESA att stärka analysen i långtidsprognosen genom ytterligare konsultationer före 2009 års utgång med Eumetsat och de medlemsstater som äger rymdinfrastruktur. EU:s eventuella bidrag till GMES efter 2013 kommer att fastställas utifrån denna programkontext och kommer att underställas en förhandsutvärdering inom ramen för EU:s nästa fleråriga budgetram. Det bör dock betonas att investeringar i GMES görs på grundval av långsiktiga åtaganden som är kopplade till långsiktiga utgifter.

ÄGANDE OCH DATASTRATEGI

I enlighet med förslaget till förordning om GMES-programmet till stöd för genomförandet av strategin för fullständig och öppen tillgång till data har kommissionen för avsikt att i samråd med ESA utarbeta ett regelverk för GMES.

I det sammanhanget måste det klargöras vem som äger satellitsystemen. Rådet har gett kommissionen i uppdrag att göra detta[13]. I enlighet med avtalet mellan EG och ESA om genomförande av GMES rymdkomponent ombesörjer ESA tills vidare underhåll och förvaltning av satelliter, rymdsystem och andra objekt som produceras inom ramen för programmet för GMES rymdkomponent, inklusive GMES-satelliterna.

Med ägande följer exklusiva rättigheter och kontroll av egendomen, som gör det möjligt för ägaren att avgöra hur en viss rymdinfrastruktur ska användas. Ägandet är således i sig kopplat till styrning. Den som äger infrastrukturen bör också förvalta programmet för att kunna fatta beslut om infrastrukturens karaktär, användningsvillkor och anknytande skyldigheter som underhåll, ansvar och förvaltning av tillgångar.

En tänkbar lösning är att kommissionen går in som ägare av satellitinfrastrukturen för EU:s räkning. Ett sådant tillvägagångssätt står i samklang med det som håller på att utarbetas för EU-ledda program för rymdtillämpningar, t.ex. de europeiska GNSS-programmen (Egnos och Galileo). Frågan behöver dock diskuteras vidare med alla berörda parter och ett slutgiltigt beslut kommer att fattas först när prioriteringar och anslag har fastställts för den nya fleråriga budgetramen (efter 2013).

En av de viktigaste åtgärderna med koppling till ägande är att genomföra en datastrategi för att ge användarna så bred och enkel tillgång som möjligt.

I överensstämmelse med principen om fullständig och öppen tillgång till information i förslaget till förordning om GMES kommer kommissionen att föreslå följande principer för rymdkomponenten:

- En strategi för fri och öppen tillgång till data från GMES-satelliterna, genom system med kostnadsfria licenser och onlinetillgång, om säkerheten medger det. Syftet med detta är att optimera fördelarna med användning av data från satelliterna i så många tillämpningar som möjligt. Man vill också att slutanvändarna i högre grad ska kunna använda information som bygger på jordobservationsdata.

- Förhandlingar om bättre villkor om datatillgång för uppdrag som inte kontrolleras av EU, mot ett ekonomiskt bidrag och under förutsättning att det är kostnadseffektivt. Man bör sträva efter en partnerskapsstrategi mellan medlemsstaterna och andra länder som genomför tredjepartsuppdrag.

STYRNING

Kommissionen har föreslagit att man ska utveckla och upprätthålla driftskapacitet för jordobservation genom ett EU-lett program. ESA bidrar till utvecklingsfasen för det operativa EU-programmet genom sitt GMES-rymdkomponentprogram.

För att GMES rymdkomponent ska kunna genomföras krävs en fungerande interaktion mellan de viktigaste aktörerna, dvs. Europeiska kommissionen med bistånd av medlemsstaterna, ESA i dess roll som samordnare av GMES rymdkomponent och Eumetsat. Enligt kommissionen skulle samverkan mellan parterna fungera bäst med följande arbetsfördelning:

Europeiska kommissionen svarar för den övergripande samordningen av EU:s jordobservationsprogram, bl.a. programförvaltning, sammankoppling av användarkrav, datastrategi, genomförande av EU-budgeten, internationellt samarbete och stöd till marknadsutveckling. Vid behov tar kommissionen hjälp av vetenskaplig och teknisk expertis, inkl. fjärranalys, vid Gemensamma forskningscentret.

Kommissionen kommer att inrätta en mekanism för samordning med GMES partnerstyrelse genom att rikta diskussionerna och underlätta beslut i andra parters styrelser (ESA, Eumetsat, medlemsstaterna).

ESA är mest lämpat för uppgiften och bör därför fortsätta att utveckla och upphandla för EU:s räkning.

ESA kommer också att tillfälligt sköta driften av rymdinfrastruktur för landövervakning och katastrofhantering, tills en permanent operatör utsetts. Eumetsat kommer att sköta driften av rymdinfrastruktur för operativ oceanografi och övervakning av atmosfärens sammansättning.

ESA och Eumetsat måste upprätta strukturer för att kunna sköta uppdrag för EU:s räkning.

UPPHANDLINGSSTRATEGI FÖR GMES RYMDINFRASTRUKTUR

Huvudsyftet med driften av satelliterna är att garantera användarna ett ständigt dataflöde. Det omfattar inte bara tekniska aspekter som kontroll av rymdinfrastruktur och datadistribution, utan också successiv förnyelse av rymdinfrastrukturen under de kommande decennierna.

Den övergripande strategin för att tillhandahålla rymdinfrastruktur bör fastställas på grundval av de erfarenheter man har från den pågående uppbyggnaden av GMES rymdkomponent och det väletablerade ESA/Eumetsat-samarbetet för meteorologiska satelliter. Följande principer bör iakttas:

- Syftet med att upphandla rymdinfrastruktur är att säkerställa kontinuerlig tillgång till jordobservationsdata. Det innebär att utveckling av nya generationer och användning av befintlig infrastruktur äger rum samtidigt.

- Syftet med upphandlingen bör vara att få mest valuta för pengarna och vidmakthålla europeiskt tekniskt oberoende. Detta bör ske genom konkurrens samtidigt som man säkrar optimal användning av den rymdindustriella kapaciteten i Europa. Man måste hålla i minnet att infrastruktur och dess utnyttjande sträcker sig över långa planeringscykler (t.ex. 15–20 år).

INTERNATIONELLT SAMARBETE

Det har alltid funnits en nära koppling mellan internationellt samarbete och GMES som europeisk kapacitet för jordobservation. EU och de viktigaste rymdnationerna för bilaterala diskussioner om GMES för att försöka få till stånd ett välavvägt samarbete.

EU för diskussioner med Afrikanska unionen och regionala organisationer i Afrika för att undersöka hur man kan använda GMES för att stödja utvecklingspolitik.

GMES är också ett centralt EU-bidrag till det globala systemet av jordobservationssystem (GEOSS). Principerna för datadelning som fastställts i detta multilaterala forum är en av grundpelarna för datastrategin avseende GMES-satelliterna.

I kommittén för jordobservationssatelliter (CEOS), GEOSS rymdkomponent, strävar kommissionen efter att upprätthålla en dialog med internationella partner och bidrar till de virtuella konstellationer för jordobservation som utvecklats i synnerhet för observation av klimatförändringar.

SLUTSATSER

Kommissionen kommer att förvalta GMES-programmet och organisera arbetet i enlighet med detta. För rymdkomponentens del innebär det följande:

- Slutföra utvecklingen av den nuvarande konstellationen om sex GMES-satellituppdrag och sköta driften av infrastrukturen så att användarna garanteras ett snabbt och kontinuerligt dataflöde.

- Förbereda de återkommande enheterna och framtida tekniska uppgraderingar av rymdinfrastrukturen, på grundval av en etablerad process för konsolidering av användarkraven.

Kommissionen kommer också att undersöka frågan om ägande, bl.a. möjligheten att gå in som ägare av satellitinfrastrukturen som samfinansieras av EU och ESA.

Om förslaget till förordning om GMES-programmet antas kommer kommissionen att fortsätta genomföra strategin för fri och öppen tillgång till data från satelliterna.

I överensstämmelse med riktlinjerna från rymdrådets sjätte möte kommer kommissionen att föreslå en finansieringsstrategi på grundval av en konsolidering av analysen i ESA:s långtidsprognos, inklusive utformning av adekvata verktyg och finansieringssystem för rymdkomponenten, samtidigt som det tas hänsyn till att GMES-verksamheten bör vara kostnadseffektiv.

I samordning med ESA kommer kommissionen att föra samtal med medlemsstaterna och med Eumetsat och de länder som deltar där för att undersöka eventuell samverkan med andra delar av det europeiska jordobservationsprogrammet och analysera vilket mervärde gemenskapsinsatser skulle ge.

BILAGA: En kort översikt av GMES-uppdragen

GMES rymdkomponent omfattar sex GMES-satellituppdrag för jordobservation . Ca 12 uppdrag indelade i sex konstellationer är f.n. under utveckling.

GMES-satellituppdragen omfattar konstellationer med ett antal enheter[14]. Detta är svaret på krav på genomförandet av GMES-tjänsterna som användarna ställt, nämligen kontinuerlig observation, avbrottsfri dataförsörjning, systemredundans och ökad observationsfrekvens.

- Satellitsystem 1: Mikrovågsavbildning med hög upplösning

Uppbyggnadsfasen av satellitsystem 1 omfattar en första konstellation av två satelliter (A- och B-enheterna). Satellitsystem 1 är försett med syntetisk aperturradar (SAR). Det har allväderskapacitet, kan användas för marktillämpningar och ger översiktsdata under svåra väderförhållanden för katastrofinsatser och säkerhetsåtgärder. SAR-interferometri har ett bevisat vetenskapligt värde vid övervakning av jordrörelser. Uppskjutningen av GMES-satellit 1A är beräknad till mitten av 2012. B-enheten är planerad även om vissa delar av den fortfarande saknar finansiering.

- Satellitsystem 2: Multispektral avbildning med hög upplösning

Uppbyggnadsfasen av satellitsystem 2 omfattar en första konstellation av två satelliter (A- och B-enheterna). Satellitsystem 2 kan användas för marktillämpningar och ger översiktsdata för katastrofinsatser och säkerhetsåtgärder. Uppskjutningen av GMES-satellit 2A är beräknad till mitten av 2013. B-enheten är planerad även om vissa delar av den fortfarande saknar finansiering.

- Satellitsystem 3: Multispektral avbildning med medelhög upplösning och höjdmätning

Uppbyggnadsfasen av satellitsystem 3 omfattar en första konstellation av två satelliter (A- och B-enheterna). Satellitsystem 3 kan användas för global färgövervakning av land och hav. Det är också försett med en höjdmätare som komplement till Jason-satelliternas observationer. Uppskjutningen av GMES-satellit 2A är beräknad till mitten av 2013. B-enheten är planerad även om vissa delar av den fortfarande saknar finansiering.

- Satellitsystem 4: Övervakning i geostationär bana av atmosfärens sammansättning

Uppbyggnadsfasen av satellitsystem 4 omfattar instrument för övervakning av atmosfärens sammansättning som ska placeras i Eumetsat-farkoster för ett MTG-uppdrag (Meteosat Third Generation). Uppskjutningen är beräknad till omkring 2017 och är avhängig av uppskjutningsdatum för MTG-uppdraget.

- Satellitsystem 5: Övervakning i låg bana runt jorden av atmosfärens sammansättning

Uppbyggnadsfasen av satellitsystem 5 omfattar instrument för övervakning av atmosfärens sammansättning som ska placeras i Eumetsat-farkoster i system för polära satelliter (s.k. post-EPS-uppdrag). Uppskjutningen är beräknad till omkring 2019 och är avhängig av uppskjutningsdatum för post-EPS-uppdraget.

En prototypsatellit är under utveckling och ska skjutas upp under 2014 för att fylla tomrummet mellan ESA:s Envisat-uppdrag och de instrument från satellitsystem 5 som är avsedda för Eumetsats post-EPS-uppdrag.

- Jason-CS-uppdraget: höjdmätning med hög precision

Kontinuerlig höjdmätning med hög precision av havsytans topografi som uppföljning av Jason-satelliterna.

För att täcka behoven av GMES-tjänster förfogar programmet för GMES rymdkomponent dessutom över ca 40 satellituppdrag som tillhör medlemsstaterna, ESA, Eumetsat och andra tredje parter . Dessa uppdrag förtecknas i programförklaringen för ESA:s GMES-rymdkomponent där de benämns deltagande satellituppdrag. Systemen för dataförsörjning ser till att data från dem kommer till GMES-tjänsterna.

[1] KOM(2005) 565, 10.11.2005.

[2] T.ex. Earth Explorer-uppdragen, ERS och ENVISAT.

[3] T.ex. franska SARAL (Satellite avec ARgos + Altika), Venus, Megha Tropiques, Parasol, Demeter och Calipso, tyska EnMap och BIRD samt belgiska VEGETATION.

[4] Pleiades (Frankrike), TerraSAR-X och TandemX (Tyskland) samt COSMOSkymed (Italien). Exempel på andra nationella uppdrag är franska SPOT, tyska RapidEye, spanska SEOSAT samt DMC under brittisk ledning.

[5] De sex satellituppdragen omfattar f.n. sju enskilda satelliter och två nyttolaster ombord på rymdfarkoster.

[6] KOM(2008) 748 slutlig, 12.11.2008.

[7] KOM(2008) 748, 12.11.2008.

[8] Rådets (konkurrenskraft) slutsatser, Mot ett program för GMES , dok. 16267/08, 2.12.2008.

[9] KOM(2009) 223, 20.5.2009.

[10] Riktlinjer från rymdrådets sjätte möte den 29 maj 2009.

[11] Planerna på att dra kommersiell nytta av uppdragen, eller industrins planer på fortsatt kommersiell utveckling av vissa uppdrag är inget juridiskt åtagande, utan kommer alltid att bero på hur bärkraftiga motsvarande affärsmodeller är.

[12] ESA/C(2009)36.

[13] Riktlinjer från rymdrådets sjätte möte.

[14] De benämns A- och B-enheterna och flyger samtidigt (gäller perioden 2013–2020). De följs av C- och D-enheterna i enlighet med ESA:s långtidsprognos.