52009DC0584

Rapport från kommissionen till Europaparlamentet , rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén olika möjligheter till djurskyddsmärkning och inrättandet av ett europeiskt nätverk för referenscentrum för djurskydd och djurs välbefinnande {SEK(2009)1433} {SEK(2009)1432} /* KOM/2009/0584 slutlig */


SANCO/6429/2009 Rev. 4 (POOL/D5/2009/6429/6429R4-SV.doc)

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 28.10.2009

KOM(2009)584 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET , RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

olika möjligheter till djurskyddsmärkning och inrättandet av ett europeiskt nätverk för referenscentrum för djurskydd och djurs välbefinnande

{SEK(2009)1433}{SEK(2009)1432}

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Bakgrund och allmänna mål 4

2. Hur kan man öka medvetenhet och öppenhet i fråga om djurskydd 4

3. Djurskydd och dess samband med andra märken för god kvalitet 5

4. Konsumentinformation och marknadsföringsstrategier 6

5. Informations- och upplysningskampanjer 7

6. Den internationella dimensionen 8

7. Olika normer och en jämförelse av dem 9

8. Öppenhet och vetenskaplig forskning om djurskydd 9

9. Slutsats 10

INLEDNING

Debatten om hur man bättre ska kunna informera konsumenterna om djurens välmående i animalieproduktionen har pågått i flera år i EU, åtminstone sedan gemenskapens rapport Djurskyddslagstiftning för djur inom animalieproduktionen i tredjeland och konsekvenser för EU antogs 2002.

Konferensen ”Djurskydd – förbättring genom märkning?” (Bryssel den 28 mars 2007) som anordnades av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Europeiska kommissionen och det tyska ordförandeskapet för rådet gav företrädare för alla berörda parter möjlighet att delta i en första bred diskussion. Efter konferensen antog ministerrådet slutsatser om djurskyddsmärkning i maj 2007 där kommissionen uppmanades att lägga fram en rapport som underlag för en djupgående debatt i frågan.

Därför bad kommissionen en utomstående uppdragstagare göra en genomförbarhetsstudie[1] och ett omfattande samråd med berörda parter för att närmare bedöma frågan och samla in största möjliga antal bidrag från berörda parter i och utanför EU. Studien var färdig i januari 2009.

I gemenskapens första handlingsplan för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010[2] fastställs riktningen för gemenskapens politik och därmed förbunden verksamhet under de kommande åren för att även i fortsättningen främja höga djurskyddsnormer i EU och internationellt med hänsyn till de nya affärsmöjligheter som djurskyddet kan ge producenterna med respekt för frågans etiska och kulturella dimension. System för ekologiskt jordbruk och andra frivilliga system som ” Label Rouge ” eller ” Freedom Food” är tydliga exempel på sådana affärsmöjligheter.

En central del i tillämpningen av handlingsplanen[3] är inrättandet av en särskild plattform för djurskydd som syftar till att underlätta dialogen och utbytet av erfarenheter mellan berörda parter. Förbättrad information till konsumenterna kan leda till en god cirkel där konsumenterna skapar en efterfrågan på livsmedel som härrör från en bättre djurhållning och budskapet går sedan tillbaka till producenten i det första ledet, som har möjlighet att få ett bra pris för sin produkt och på så sätt kan återvinna en del av sina eventuellt förhöjda produktionskostnader. Eftersom bättre djurskydd ofta ökar produktiviteten ger detta system många möjligheter för producenterna att åstadkomma en situation som både de och konsumenterna vinner på. En dialog mellan djurskyddsorganisationer, offentliga myndigheter, politiker, producenter, återförsäljare och konsumenter kan bidra till att höja medvetenheten och leda till bättre uppfödningsmetoder, konsumentval och lagstiftning.

Både genomförbarhetsstudien och de berörda parternas åsikter talar för integration av olika politikområden med anknytning till djurskydd. I fråga om djurskydd ansågs flera områden vara lämpliga för samordning på europeisk nivå, bl.a.inrättandet av strategier för kommunikation om värdet av produkter som uppfyller högre djurskyddsnormer eller utveckling av europeiska strategiska investeringar på forskningsområdet.

Det övergripande politiska målet på detta område är att göra det enklare för konsumenterna att identifiera och välja djurskyddsvänliga produkter och därigenom ge producenterna ett ekonomiskt incitament att förbättra djurens välbefinnande.

BAKGRUND OCH ALLMÄNNA MÅL

Resultatet av genomförbarhetsstudien visade att man bör föra en djupare diskussion om hur information om djurens välbefinnande kan förbättras och finslipa de mest lämpliga verktygen. Med denna rapport vill kommissionen underlätta den politiska diskussionen särskilt med Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med beaktande av genomförbarhetsstudien. Den metod som använts vid sammanställandet av denna rapport är förenlig med kommissionens metoder för den allmänna kvalitetspolitiken för jordbruket.

Denna rapport hävdar att EU:s politik för information om djurens välbefinnande i animalieproduktionen i framtiden bör ge EU:s jordbrukare det politiska stöd de behöver för att vinna kampen om kvalitet – med andra ord, producera sådana egenskaper som konsumenterna vill ha, informera om vad de gör och i gengäld få ett bra pris för sina produkter.

Frågor som tas upp i denna rapport är följande:

- I vilken utsträckning de nuvarande instrumenten, den rättsliga ramen och åtgärder som påverkar informationen om djurskyddskvalitet i EU:s animalieproduktion uppnår detta mål.

- Om och hur dessa instrument kan förbättras så att målet kan uppnås.

- Vilka (eventuella) nya mekanismer som behövs för att bidra till att målet uppnås.

Resultatet av den politiska debatten om denna rapport kommer också att beaktas i den utvärdering av gemenskapens djurskyddspolitik som är under arbete i kommissionen. Arbetet fortsätter 2010.

HUR KAN MAN ÖKA MEDVETENHET OCH ÖPPENHET I FRÅGA OM DJURSKYDD

Animalieproduktionen i EU har ett gott rykte om sig att uppfylla höga djurskyddsnormer. EU:s djurskyddslagstiftning har långa anor och den första gemenskapsrättsakten antogs 1974. I den nuvarande gemenskapslagstiftningen om djurskydd ingår de miniminormer som alla producenter måste följa. Om man uppfyller mera krävande djurskyddsnormer måste producenterna komma på sätt att få ett pris för sin produkt som motsvarar det mervärde detta ger produkterna och kompenserar dem för de investeringar de gjort. En möjlighet är att följa den linje man valt för ekologisk produktion där man i enlighet med en särskild europeisk handlingsplan[4] har betonat vikten av marknadsdrivna strategier. Frivillig information om produktens djurskyddsegenskaper (t.ex. Freedom Food ) är ett annat kompletterande sätt att väcka konsumenternas intresse.

Både analysresultaten av de båda Eurobarometer-undersökningarna[5] och genomförbarhetsstudien[6] om djurskyddsmärkning visar på grundval av solid vetenskaplig kunskap och bedömningar som grundar på harmoniserade krav att djurskyddsmärkning ger konsumenterna möjlighet att göra välgrundade köpbeslut och för producenterna att dra nytta av nya avsättningsmöjligheter.

Det är viktigt att fundera på hur man bättre kan göra det känt i och utanför EU när jordbrukarna följer krav och normer som idag går utöver minimikraven för djurskydd i gemenskapens lagstiftning. En annan fråga som bör diskuteras är om målet bäst kan uppnås genom märkning, informationskampanjer eller en kombination av olika redskap.

DJURSKYDD OCH DESS SAMBAND MED ANDRA MÄRKEN FÖR GOD KVALITET

I genomförbarhetsstudien undersöktes flera kvalitetsmärken, t.ex. Label Rouge, Freedom Food och Neuland , och dessutom pågår oberoende europeiska studier på detta område (( Welfare Quality[7], EconWelfare[8]; Q-PorkChains[9]: EAWP[10]). Konsumenterna förknippar redan nu ekologiskt jordbruk med bättre djurskyddsnormer överallt i och utanför EU. Konsumenterna känner lätt igen ekologiska produkter tack vare den EU-logo som kommer att förnyas och bli obligatorisk den 1 juli 2010.

Det framgår av både märkenas marknadsföringsstrategier och studierna att en stor del av medborgarna vill få information inte enbart om de ”fysiska egenskaperna”, såsom innehållet i önskvärda och icke-önskvärda ingredienser, utan även om andra egenskaper i de livsmedel de köper. Sådan information är etiska aspekter i samband med produktionen och det sätt på vilket djuren behandlas[11].

Ur konsumenternas synpunkt är djurskyddet en typisk fråga om trovärdighet, dvs. konsumenterna har ofta inte möjlighet att själv kontrollera hur väl djurskyddet fungerar i fråga om produkter av animaliskt ursprung, och därför måste de lita på påståenden om gott djurskydd. Men med tanke på hela livsmedelsmarknaden i EU utgör sådana produkter endast en mycket liten andel av marknaden. Enligt undersökningarna kan detta tyda på brist på information och öppenhet på marknaden.

För närvarande finns det inte några harmoniserade krav i EU för märkning för djurskyddsnormer eller hur man skulle kunna bedöma sådan information. Vissa berörda parter stödde principen att ju fler privata djurskyddsmärken det finns på detaljmarknaden, desto större är behovet av att fastställa metoder för bedömning och jämförelse av djurskyddsnormerna.

Detta väcker frågan om det finns tvingande skäl till att en ökning av privata skyddsmärkningssystem på nationell nivå skulle leda till att system måste införas på EU-nivå. Uppenbarligen skulle sådana EU-system, med vars hjälpa man skulle kunna undvika en uppdelning av den inre marknaden och underlätta handeln inom gemenskapen, behöva påvisa att de erbjuder ett mervärde jämfört med existerande privata system och förordningen om ekologisk produktion[12] utan att skada dem.

Även om de flesta konsumenterna är prismedvetna visar flera undersökningar som gjorts under de senaste åren att det finns konsumentgrupper som är intresserade av att köpa produkter med särskilda egenskaper och kännetecken, bland annat för angivande av gott djurskydd. I många medlemsstater skapar denna kvalitetsinriktade konsumentgrupp avsättningsmöjligheter för produkter som uppfyller höga djurskyddskrav, antingen som fristående kvalitetskriterier eller i kombination med andra övergenomsnittliga egenskaper. Ett mycket bra exempel på detta är marknaden för ekologiska livsmedel där en harmonisering på EU-nivå har öppnat dörrarna för nya konsumentgrupper. Logon för ekologiskt jordbruk väcker förtroende hos konsumenterna om livsmedlens och dryckernas ursprung och kvalitet, och då märket förekommer på en produkt är det tecken på att den uppfyller villkoren i förordningen om ekologiskt jordbruk som innehåller stränga djurskyddskrav som garanteras genom effektiva inspektioner och certifiering i hela EU.

Vissa befintliga märkningssystem gäller djurskyddskrav vid sidan om andra kvalitetsnormer såsom ekologiskt jordbruk eller miljöskydd. Av detta skäl bör man noggrant överväga vilket mervärde en eventuell djurskyddsmärkning på EU-nivå skulle ge jämfört med befintliga system, och även hur man kan undvika överlappande system.

KONSUMENTINFORMATION OCH MARKNADSFÖRINGSSTRATEGIER

Införandet av ”reserverade termer” är ett sätt att upplysa köpare och konsumenter om produkternas egenskaper och kännetecken. Obligatoriska eller frivilliga krav på användningen av ”reserverade termer” för djurskydd som bygger på jordbruksmetoder eller jordbruksnormer eller standardiserade djurskyddsindikatorer förutsätter att särskilda EU-normer skulle utarbetas och skulle behöva omfatta relevanta arter och produkter inom ett allmänt ramverk.

Exempel på obligatorisk användning av ”reserverade termer” i EU är handelsnormer för konsumtionsägg. Lagstiftningen för marknadsföring av ägg förutsätter att det på ägg i skal anges vilken uppfödningsmetod som använts. Det finns fyra tillåtna märken för produktionssystem: Ägg från burhöns, frigående inomhus, frigående utomhus och ekologisk produktion. Kraven i dessa produktionssystem fastställs i lagstiftningen, och märkningen ger konsumenterna information som de kan tolka som en indikator på djurskydd och använda som underlag då de köper ägg. Sedan denna lagstiftning började tillämpas har andelen ägg som produceras med frigående höns ökat betydligt i nästan alla medlemsstater. Lagstiftningen om marknadsföring av ägg har sannolikt bidragit till att konsumenterna har kunnat övergå från att köpa konsumtionsägg från burhöns till ägg som producerats med alternativa system under antagande att produktionssystem med frigående höns är djurvänligare. Dessutom fastställs exempel på nuvarande frivilliga ”reserverade termer” i handelsnormer för fjäderfäkött, enligt vilket indikatorer på uppfödningsmetod definieras noggrant och uppfödarna måste uppfylla kraven i specifikationerna får att få använda ”reserverade termer”.

Det kommer att vara viktigt att avväga för- och nackdelar av att fastställa definitioner på frivilliga och obligatoriska ”reserverade termer” i handelsnormer på EU-nivå i förhållande till jordbrukssystem som anger en viss djurskyddsnivå, särskilt om man ligger ovanför minimikraven i lagstiftningen.

INFORMATIONSKAMPANJER

Det är allmänt känt att konsumenternas köpbeslut påverkas förutom av priset även av en rad interpersonella (kultur, samhällsnormer, social status, grupp- eller familjeinflytande) och intrapersonella (engagemang, känslor, motiv, attityder, normer, personlighet) bestämningsfaktorer. I princip borde mer information genom märkning hjälpa konsumenterna att fatta mera väl underbyggda köpbeslut. Om de inte har tillgång till tillförlitliga kunskaper om mervärdet i djurvänliga produkter kan man inte vänta sig att de betalar ett högre pris som motsvarar en högre produktkvalitet.

Genomförbarhetsstudien visar att märkningen framför allt sannolikt har önskad effekt om konsumenterna a) får lämplig information om syftet med märkningen, b) den information som ges lätt kan förstås, och c) konsumenterna (eller relevanta undergrupper) i princip är intresserade av att få denna information då de fattar sina köpbeslut. Enligt Eurobarometer-uppgifter är detta fallet när det gäller produkter som kommer från djurvänliga produktionssystem.

Genomförbarhetsstudien visar att djurskyddsmärkning kan höja konsumenternas medvetenhet och påskynda spridningen på marknaden av djurskyddsvänliga produkter som uppfyller strängare krav än de som anges i EU:s lagstiftning. Detta var ett av huvudmålen för flera berörda parter. Följaktligen skulle utvecklingen av nya djurskyddsmetoder i högre grad styras av efterfrågan på marknaden. Initiativ om ytterligare särskild information skulle bidra till att ytterligare höja medvetenheten bland medborgare, berörda aktörer och producenter när det gäller djurskyddsfrågor. Berörda parter påpekade att kommunikationen måste bygga på en fast vetenskaplig grund.

Verksamhet för information och upplysning har nyligen utvecklats för att höja medvetenheten om djuruppfödning och animalieprodukters ursprung. Berörda parter har välkomnat sådan kommunikationsverksamhet som har visat sig nyttig då man velat öka den stora allmänhetens förståelse för de djurskyddsinitiativ som tagits både på europeisk och nationell nivå. Samtidigt blev EU-politiken på detta område mera synlig med viktiga handelspartner.

En viktig fråga som bör diskuteras närmare är vilken roll offentliga informationskampanjer kan spela för att höja medvetenheten hos europeiska konsumenter om djurskydd och öka djurskyddsvänliga produkters marknadsandelar. Framgångsrika exempel på EU-kommunikation om djurskydd är bl.a. webbplatsen ”Farmland” för barn och en verktygslåda på nätet som utgör en del av den nya kampanjen för ekologiskt jordbruk[13]. Man bör också fundera på om informationskampanjer och utbildningsprogram om djurskydd är bättre att utarbeta och genomföra på EU-nivå eller i medlemssterna.

DEN INTERNATIONELLA DIMENSIONEN

Enligt kommissionens analys är frivilliga märkningssystem tillåtna enligt WTO-lagstiftning förutsatt att de är proportionerliga och öppna för producenter i tredjeländer, medan obligatorisk märkning skulle stöta på större hinder i WTO-ramverket. Diskussionen om handelskonsekvenser av politiska reaktioner på samhälleliga problem, såsom djurs välbefinnande, är relevant i den nuvarande internationella situationen. I WTO, OECD, OIE och Codex debatterar man för närvarande frågor om privata och offentliga normer och hur de påverkar handeln och utvecklingsländernas tillgång till marknaden.

Frivillig certifiering på grundval av harmoniserade krav för djurskydd för import till EU skulle antagligen ha positiva konsekvenser för länder som redan nu överväger hållbara metoder i animalieproduktionen och för produktion som härrör från mindre intensiva djurhållningsmetoder. Harmonisering skulle ge bättre möjligheter till tillgång till marknaden och långsiktig planering av investeringar.

Med hänsyn till EU:s internationella handelsåtaganden är det viktigt att tänka på bestämmelser som garanterar att produkter från länder utanför EU som uppfyller kraven för EU-produktion har rätt att använda alla EU-kvalitetssystem, och att dessa system uppfyller EU:s åtaganden i WTO. Det är viktigt att överväga konsekvenserna av varje sådant system för tredjeländer med särskilt fokus på partner i utvecklingsländerna och deras anpassningsförmåga.

OLIKA NORMER OCH EN JÄMFÖRELSE AV DEM

Undersökningar visar att en majoritet av konsumenterna i EU säger att de inte har tillräckligt med information om djurskyddet i samband med produktion av de varor de köper. Därför föreslås det i gemenskapens handlingsplan för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010 att standardiserade djurskyddsindikatorer ska utvecklas så att man kan ta fram redskap som bygger på vetenskapliga grunder med vars hjälp man kan göra djurskyddet mätbart, enklare att genomföra och sådant att man enklare kan ge människor information om det. Med ”Welfare Quality” -projektet vill man utarbeta vetenskapliga djurskyddsindikatorer. Detta kan leda till ett system som inte bygger på produktionsmetod utan på resultat som utgår från djuren. Genom att klassificera djurskyddet skulle man kunna ge konsumenterna öppen och tillförlitlig information. I detta sammanhang har flera berörda parter betonat att ett europeiskt nätverk av referenscentrum för djurskydd och djurs välbefinnande skulle kunna vara ett konkret alternativ som skulle kunna ge stöd till ytterligare utveckling av systemet.

Ytterligare utveckling av mätinstrument eller en skala med vars hjälp man kan jämföra djurskyddsnormer för olika arter, uppfödningsmetoder och stadier i leveranskedjan är en rådande tendens på marknaderna i hela världen och föremål för intensiv vetenskaplig forskning. En bedömning av djurens välbefinnande i alla stadier i värdekedjan (främst uppfödning, transport och slakt) utgör grunden för varje system för djurskyddsmärkning. Av genomförbarhetsstudien framgår det att de flesta indikatorers giltighet och tillförlitlighet ofta ifrågasätts. Övergripande indikatorer som hittills föreslagits, såsom ”biologisk stressrespons” har kritiserats (framför allt av forskare och producenter) då de anses vara svåra att mäta.

Vissa berörda parter anser dock att en vetenskaplig och öppen validering av uppfödningsmetoderna skulle göra det enklare för producenterna att kommunicera om högre djurskyddsnormer till allmänheten. Frågan är om en sådan validering ska ske på europeisk nivå, och om ja, i så fall hur.

ÖPPENHET OCH VETENSKAPLIG FORSKNING OM DJURSKYDD

Enligt samrådet med berörda parter är flera områden lämpliga för samordning på europeisk nivå, bl.a. inrättandet av strategier för att informera om värdet av produkter som uppfyller högre djurskyddsnormer eller utveckling av europeiska strategiska investeringar på forskningsområdet.

Redan i gemenskapens handlingsplan för djurskydd och djurs välbefinnande 2006 ansåg man att förvaltning, uppgradering och spridning av djurskyddsnormer liksom framtagning av relevanta socioekonomiska studier och konsekvensbedömningar skulle kunna bli mer effektiva genom samordning på europeisk nivå. Följaktligen har flera berörda parter funderat på möjligheterna till bättre samordning och hur man skulle kunna utnyttja expertis på europeisk nivå för att främja uppläggningen av politiken på detta område.

I EU finns det redan en kärngrupp av relevanta institutioner som arbetar med djurskydd, såsom Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), Gemensamma forskningscentret och de nationella referenslaboratorierna. Men för närvarande täcker inte deras mandat alla nödvändiga områden för expertis, särskilt inte samordning av djurskyddsfrågor på EU-nivå, vilket flera berörda parter har påpekat.

Forskarsamhället i EU håller på och avslutar ett femårigt nära samarbete inom ramen för ” Welfare Quality ”-projektet. Tillfrågade forskare har upprepade gånger betonat vikten av att prioritera inrättandet av ett permanent EU-nätverk. Också flera av EU:s internationella handelspartner[14] både inom vetenskap och ekonomi har efterlyst ett fortsatt samarbete i nätverk av samma typ som t.ex. ”Welfare Quality”. Viktiga berörda parter lyfte även fram behovet av en oberoende informationskälla på EU-nivå och risken för dubbelarbete.

Mot denna bakgrund analyserade genomförbarhetsstudien olika modeller för referensnätverk och deras kostnader. Det bästa alternativet ansågs vara ett europeiskt nätverk av referenscentrum som skulle kunna erbjuda tekniskt stöd för utveckling och tillämpning av djurskyddsstrategier, däribland för certifiering och märkning. Nätverket skulle vara knutet till ett centralt samordningsinstitut som skulle samarbeta med ett nätverk av relevanta forskningsinstitut i medlemsstaterna – och alla dessa skulle vara erkända av gemenskapen. Detta är en välbeprövad metod som används inom livsmedelskedjan, där gemenskapens referenslaboratorier samordnar de nationella referenslaboratoriernas nätverk. Eventuellt skulle vissa uppgifter kunna läggas ut på nätverksparterna, t.ex. att utföra studier och konsekvensanalyser, tillämpa riktad forskning om djurskyddsfrågor av betydelse för gemenskapen, anordna utbildning och verksamhet för att sprida information.

Man bör överväga om fördelarna uppväger nackdelarna, t.ex. vad gäller den administrativa bördan med att utveckla ett europeiskt nätverk av nationella referenscentrum för vetenskaplig validering av djurskyddsnormer som antas på frivillig basis och bidrar till utvecklingen av en rad olika djurskyddsstrategier. Ett alternativ skulle vara att använda den befintliga modellen för gemenskapsreferenslaboratorier för djurskydd som referens. Gemenskapens referenslaboratorier finansieras ur den så kallade ”veterinärfonden” (rådets beslut 2009/470/EG) och har till uppgift att i gemenskapens intresse tillhandahålla vissa fastställda tjänster och samordna de nationella referenslaboratoriernas verksamhet.

SLUTSATS

I denna rapport har det lagts fram en rad frågor som gäller djurskyddsmärkning och djurskyddskommunikation samt ett eventuellt upprättande av ett europeiskt nätverk för referenscentrum för djurskydd och djurs välbefinnande, på grundval av resultatet av en extern rapport som lämnades till kommissionen i januari 2009. Syftet med denna rapport är att göra det möjligt för Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén att föra en djupgående diskussion om djurskyddsmärkning i enlighet med rådets uppmaning. Denna interinstitutionella diskussion kommer att utgöra grunden för kommissionens överväganden då den utformar eventuella framtida politiska strategier[15]. Eventuella konkreta förslag till följd av den politiska debatten kommer att föregås av en grundlig konsekvensanalys.

[1] Den fullständiga studien med slutsatser finns påhttp://ec.europa.eu/food/animal/welfare/farm/labelling_en.htm

[2] http://ec.europa.eu/food/animal/welfare/actionplan/actionplan_de.htm

[3] http://www.animalwelfareplatform.eu

[4] Europeisk handlingsplan för ekologiska livsmedel och ekologiskt jordbruk, KOM(2004)415 slutlig.

[5] Eurobarometerundersökningar 2005 och 2006: http://ec.europa.eu/food/animal/welfare/survey/index_en.htm

[6] Central slutsats i “ Feasibility study on animal welfare labelling and establishing a Community Reference Centre for Animal Protection and Welfare ” som sammanställdes av Food Chain Evaluation Consortium och offentliggjordes tillsammans med denna grönbok (nedan kallad genomförbarhetsstudien): ”Det råder bred enighet bland berörda parter om att det finns många problem i fråga om information om djurskyddet på produkter av animaliskt ursprung. Två områden anförs ofta av berörda parters organisationer: Problem med djurskyddsnormer och -påståenden och konsumenternas bristande medvetenhet och förståelse för logon/märkning. Knappt någon av de som besvarade den EU-omfattande undersökningen bland berörda parters organisationer ansåg att det inte finns några problem.”

[7] Welfare Quality®: Science and society improving animal welfare in the food quality chain – EU-finansierat projekt, (http://www.welfarequality.net).

[8] EconWelfare: Good animal welfare in a socio-economic contex t: Project to promote insight on the impact for the animal, the production chain and European society of upgrading animal welfare standards – EU-finansierat projekt, (http://www.econwelfare.eu).

[9] Q-PorkChains : Improving the quality of pork for the consumers – EU finansierat projekt, (http://www.q-porkchains.org).

[10] EAWP: European Animal Welfare Platform: Progressing animal welfare through the food chain – EU-finansierat projekt (http://www.animalwelfareplatform.eu)

[11] Welfare Quality®: Science and society improving animal welfare in the food quality chain – EU-finansierat projekt, (http://www.welfarequality.net).

[12] Rådets förordning nr 834/2007 och dess tillämpningsföreskrifter: Kommissionens förordning nr 889/2008.

[13] http://www.farmland-thegame.eu

http://ec.europa.eu/agriculture/organic/animal-welfare_en

[14] Partner i ”Welfare Quality”: http://www.welfarequality.net/everyone/26562/7/0/22.

[15] Se även den konsekvensanalys som åtföljer denna rapport (KOM(2009)xxxx).