Torsdag 23 april 2009
P6_TC1-COD(2008)0223

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 23 april 2009 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/…EG om byggnaders energiprestanda (omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och

av följande skäl:

(1)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda (4) har ändrats (5). Med anledning av nya ändringar bör det av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)	I artikel 174 i fördraget anges att naturresurserna ska utnyttjas varsamt och rationellt; dessa resurser utgörs bland annat av oljeprodukter, naturgas och fasta bränslen, som är viktiga energikällor men också det främsta upphovet till utsläpp av koldioxid.

(3)

Eftersom byggnader svarar för 40 % av den sammanlagda energiförbrukningen inom EU är en minskad energiförbrukning samt användningen av energi från förnybara energikällor inom byggnadssektorn ▐ ett viktigt inslag i de åtgärder som krävs för att minska EU:s energiberoende och dess utsläpp av växthusgaser . Tillsammans med en ökad användning av energi från förnybara energikällor kommer åtgärderna till förmån för en minskad energianvändning inom EU att ge EU möjlighet att uppfylla Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCC) och dess långsiktiga åtagande om att den globala uppvärmningen ska hållas på en lägre nivå än 2 °C, liksom åtagandet att fram till 2020 minska de sammanlagda utsläppen av växthusgaser med minst 20 % jämfört med 1990 års nivåer och med 30 % om en internationell överenskommelse ingås . Minskad energianvändning och ökad användning av energi från förnybara energikällor spelar också en viktig roll för att främja en trygg energiförsörjning, stimulera den tekniska utvecklingen och skapa möjligheter till sysselsättning och regional utveckling, särskilt i landsbygdsområden.

(4)	Styrning av efterfrågan på energi är ett viktigt instrument för gemenskapen för att kunna påverka den globala energimarknaden och därigenom försörjningstryggheten avseende energi på medellång och lång sikt.

(5)

I mars 2007 framhöll Europeiska rådet behovet av att öka energieffektiviteten i gemenskapen, för att kunna uppnå målet att senast 2020 ha minskat gemenskapens energiförbrukning med 20 %, och efterlyste ett grundligt och snabbt genomförande av de prioriteringar som fastställts i kommissionens meddelande ” Handlingsplan för energieffektivitet: Att förverkliga möjligheterna ”. I handlingsplanen konstaterades att det finns betydande möjligheter till kostnadseffektiva energibesparingar inom byggnadssektorn. I sin resolution av den 31 januari 2008 efterlyste Europaparlamentet en skärpning av bestämmelserna i direktiv 2002/91/EG. Parlamentet har också vid olika tillfällen, senast i sin resolution av den 3 februari 2009 om den andra strategiska energiöversynen  (6) , gått ut med uppmaningar om att göra energibesparingsmålet på 20 % före 2020 rättsligt bindande . I Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläpp till 2020  (7) , ställs det dessutom upp nationella bindande mål för minskningar av koldioxidutsläppen, där energieffektiviteten inom byggnadssektorn kommer att spela en väsentlig roll, och i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara källor  (8) uppmanas det till främjande av energieffektivitet inom ramen för ett bindande mål om att energi från förnybara energikällor fram till 2020 ska svara för 20 % av all energi som används inom EU.

(6)

Vid sitt möte i mars 2007 bekräftade Europeiska rådet än en gång gemenskapens åtagande till förmån för en gemenskapsomfattande utveckling av energi från förnybara energikällor genom att godkänna ett obligatoriskt mål på 20 % energi från förnybara källor fram till 2020. I direktiv 2009/28/EG fastställs en gemensam ram för främjande av energi från förnybara energikällor. Där understryks det att insatserna för att uppfylla minimikraven på energiprestanda enligt direktiv 2002/91/EG måste innefatta en faktor för energi från förnybara energikällor för att man snabbare ska kunna fastställa miniminivåer för användningen av energi från förnybara energikällor i byggnader.

(7)	Bostads- och tjänstesektorn som till största delen utgörs av byggnader, står för ungefär 40 % av den slutliga energianvändningen i gemenskapen och expanderar, vilket ofrånkomligen innebär att energianvändningen i sektorn kommer att öka och följaktligen även koldioxidutsläppen.

(8)	Det är nödvändigt att fastställa mer konkreta åtgärder, så att den stora outnyttjade potentialen för energibesparingar i byggnader kan realiseras och de stora skillnaderna mellan medlemsstaternas resultat inom denna sektor kan minskas.

(9)	Vid åtgärder för att ytterligare förbättra byggnaders energiprestanda bör klimatförhållanden och lokala förhållanden beaktas samt även inomhusklimat och kostnadseffektivitet. Dessa åtgärder bör inte påverka andra krav på byggnader som tillgänglighet, säkerhet och byggnadens avsedda användning.

(10)

Byggnaders energiprestanda bör beräknas på basis av en gemensam metodik , med objektiva variabler som tar hänsyn till regionala klimatskillnader, som förutom termiska egenskaper även inbegriper andra allt viktigare faktorer, exempelvis värme- , kylnings- och ventilationssystem, värmeåtervinning och temperaturövervakning i lokaler , användning av förnybara energikällor, passiv uppvärmning och kylelement, skuggning, luftkvalitet inomhus, tillräckligt naturligt ljus , mätnings-, isolerings- och belysningssystem, övervaknings- och kontrollsystem samt utformning av byggnaden. Metoden för beräkning av energiprestanda bör inte vara baserad enbart på den årstid då uppvärmning krävs, utan bör omfatta en byggnads energiprestanda för hela året. Metoden bör beakta befintliga europeiska standarder.

(11)

Medlemsstaterna bör fastställa minimikrav för byggnaders energiprestanda. Kraven bör fastställas med sikte på att uppnå den kostnadsoptimala balansen mellan gjorda investeringar och inbesparade energikostnader under hela byggnadens livscykel. Det bör finnas möjlighet för medlemsstaterna att regelbundet se över sina minimikrav för byggnaders energiprestanda med hänsyn till den tekniska utvecklingen.

(12)	Detta direktiv påverkar inte artiklarna 87 och 88 i fördraget. Därför bör begreppet incitament, som används i detta direktiv, inte uppfattas som ett begrepp som inbegriper statligt stöd.

(13)

Kommissionen bör fastställa en gemensam metod för beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda. Denna metod bör stämma överens med gemenskapslagstiftningens metod för prestandakrav på de produkter, komponenter och installationssystem som byggnaden består av. Medlemsstaterna bör använda denna gemensamma metod för att anta minimikrav avseende energiprestanda. Resultaten av denna beräkning samt de data som använts för att uppnå dessa resultat bör rapporteras regelbundet till kommissionen. Dessa rapporter bör göra det möjligt för kommissionen att bedöma och rapportera om medlemsstaternas framsteg när det gäller att uppnå kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda. ▐ Medlemsstaterna bör tillämpa denna metod när de ser över och fastställer sina minimikrav för energiprestanda.

(14)

▐ Byggnader påverkar avsevärt den långsiktiga energianvändningen . Eftersom det tar lång tid innan en befintlig byggnad renoveras bör nya byggnader, liksom även befintliga byggnader som genomgår större renoveringar, uppfylla de minimikrav för energiprestanda som är anpassade till det lokala klimatet. Eftersom möjligheten att använda sig av alternativa energiförsörjningssystem i allmänhet inte är utforskad till fullo bör ▐ alternativa energiförsörjningssystem övervägas för nya och befintliga byggnader , oberoende av deras storlek , varvid det först bör ses till att behoven av energi för uppvärmning och kylning nedbringas till minsta möjliga kostnadsoptimala nivå .

(15)

Större renoveringar av befintliga byggnader, oberoende av deras storlek, ger möjlighet att vidta kostnadseffektiva åtgärder för att förbättra energiprestandan för hela byggnaden . Fastställande av krav på kostnadseffektiva åtgärder säkerställer att det inte skapar hinder som skulle kunna motverka att större renoveringar genomförs.

(16)

Undersökningar visar att byggsektorn är ineffektiv, vilket leder till så att kostnaderna i slutanvändarledet blir kännbart högre än de optimala kostnaderna. Beräkningar visar att byggkostnaderna skulle kunna minska med ända upp till 30–35 % om man minskade avfallet vid de flesta byggnadsarbeten och för flertalet byggvaror. Ineffektiviteten i byggsektorn utgör ett allvarligt hot mot målet och syftet med detta direktiv, eftersom de omotiverat höga bygg- och renoveringskostnaderna minskar kostnadseffektiviteten och således också energieffektiviteten inom sektorn. För att detta direktiv verkligen ska fylla sin funktion bör kommissionen se efter hur byggmarknaden fungerar och avlägga rapport om sina slutsatser och förslag för Europaparlamentet och rådet. Medlemsstaterna bör sträva efter en transparent prissättning vid byggen och renoveringar och dessutom vidta lämpliga åtgärder för att särskilt för små och medelstora företag, avlägsna hinder för att komma in på marknaden och får tillgång till lämpliga anläggningar och lämplig infrastruktur.

(17)	För att erhålla energieffektivare hushållsmaskiner, uppvärmning och kylning bör datateknik utvecklas och tas i bruk, varvid målet bör bestå i ”smarta hus”.

(18)

Det behövs åtgärder för att öka antalet byggnader som inte bara uppfyller nuvarande minimikrav för energiprestanda utan som också säkerställer åtminstone en kostnadsoptimal nivå på energiprestandan . För detta ändamål bör medlemsstaterna upprätta nationella planer för att öka antalet nollenergibyggnader och regelbundet rapportera om sådana planer till kommissionen.

(19)

För att begränsa medlemsstaternas rapporteringsbörda bör det vara möjligt att införliva de rapporter som krävs i detta direktiv med de handlingsplaner för energieffektivitet som avses i artikel 14.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG av den 5 april 2006 om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster ║ (9). Den offentliga sektorn i varje medlemsstat bör visa vägen när det gäller byggnaders energiprestanda, och därför bör det i de nationella planerna ställas upp mer ambitiösa mål för de byggnader som utnyttjas av offentliga myndigheter.

(20)

Medlemsstaterna bör uppmuntras att vidta ytterligare åtgärder, utöver dem som anges i detta direktiv, för att förbättra byggnaders energieffektivitet. Dessa åtgärder kan innefatta ekonomiska och skattemässiga incitament till företag, bostadsägare och hyresgäster, bland annat i form av sänkt mervärdesskatt på renoveringstjänster.

(21)	Medlemsstaterna bör undvika en snedvridande reglering av energipriserna för slutkonsumenter, eftersom detta inte ger några incitament till energibesparingar.

(22)

Den som avser att köpa eller hyra en byggnad eller delar av denna bör få korrekt information om byggnadens energiprestanda, och praktiska råd om förbättring av den, genom energicertifikatet. De som äger eller hyr affärsfastigheter bör också åläggas att utbyta information om den faktiska energiförbrukningen, så att alla uppgifter om den finns att tillgå som underlag för välgrundade beslut om nödvändiga förbättringar. Certifikatet bör också ge information om uppvärmningens och kylningens faktiska inverkan på byggnadens energibehov, om byggnadens förbrukning av primärenergi och om koldioxidutsläpp. Byggnadernas ägare bör ha möjlighet att begära certifiering eller uppdaterade certifikat när som helst, inte bara i samband med att byggnaderna hyrs ut, säljs eller renoveras.

(23)

Myndigheterna bör föregå med gott exempel och tillämpa rekommendationerna i energicertifikatet inom dess giltighetstid. Medlemsstaterna bör i sina nationella planer inkludera åtgärder för att hjälpa myndigheterna att i ett tidigt skede genomföra energieffektivitetsförbättringar och tillämpa rekommendationerna i energicertifikatet inom dess giltighetstid. När medlemsstaterna tar fram sina nationella planer bör de samråda med företrädare för lokala och regionala myndigheter.

(24)	I enlighet med de krav om installation av smarta mätare som ingår i direktiv 2006/32/EG bör de som äger och hyr bostäder tillhandahållas exakt information i realtid om energianvändningen i de byggnader där de bor.

(25)

Byggnader som inhyser offentliga myndigheter och byggnader som allmänheten ofta besöker bör tjäna som exempel genom att man där visar att hänsyn har tagits till miljö- och energifaktorer, och därför bör dessa byggnader energicertifieras med jämna mellanrum. Information om energiprestanda bör spridas bättre till allmänheten genom att energicertifikaten anslås tydligt. Om en medlemsstat väljer att låta energianvändningen ingå som en del av energicertifieringskraven bör medlemsstaten kunna tillämpa ett institutionsbaserat tillvägagångssätt så att en samling byggnader, som ligger i närheten av varandra och används av samma organisation, delar energimätare.

(26)

Att säkerställa ömsesidigt erkännande av energicertifikat utfärdade av andra medlemsstater kommer sannolikt att bli viktigt för utvecklingen av en gränsöverskridande marknad för finansiella och andra tjänster som stöder energieffektivitet. För att underlätta detta bör kommissionen fastställa gemensamma minimistandarder för certifikatens innehåll och utformning samt för ackrediteringen av experter. Energicertifikaten bör finnas tillgängliga på både ägarens och hyresgästens språk, så att rekommendationerna lätt kan förstås.

(27)

Under de senaste åren har luftkonditionering blivit allt vanligare i europeiska länder. Detta skapar betydande problem vid tidpunkter med effekttoppar, elkostnaderna ökar och energibalansen störs i alla medlemsstater . Prioritet bör ges sådana strategier som bidrar till bättre termisk prestanda hos byggnader sommartid. För detta ändamål behövs det en vidareutveckling av passiv kylteknik och framför allt sådan teknik som bidrar till bättre kvalitet både på inomhusklimatet och på mikroklimatet i byggnadernas omgivning.

(28)

Regelbunden inspektion av värme- och luftkonditioneringssystem av kvalificerad personal bidrar till att systemen förblir korrekt inställda enligt produktspecifikationerna och säkerställer därigenom att de ur miljö-, säkerhets- och energisynpunkt fungerar optimalt. En oberoende bedömning av hela värme- och luftkonditioneringssystemet bör göras med jämna mellanrum under hela dess livscykel, särskilt innan det ska bytas ut eller uppgraderas. För att minimera den administrativa bördan för ägare och hyresgäster bör medlemsstaterna se till att energicertifikaten inkluderar inspektion av uppvärmnings- och luftkonditioneringssystem samt att dessa inspektioner i största möjliga utsträckning genomförs samtidigt.

(29)

Ett gemensamt tillvägagångssätt för energicertifiering av byggnader och för inspektion av värme- och luftkonditioneringssystem, genomfört av kvalificerade och auktoriserade experter, vars oberoende garanteras på grundval av objektiva kriterier, kommer att bidra till att medlemsstaterna får gemensamma spelregler i fråga om deras insatser för att spara energi i byggnadssektorn och kommer att förbättra insynen för presumtiva köpare och användare i fråga om energiprestanda på gemenskapens fastighetsmarknad. För att garantera kvaliteten på energicertifikat och på inspektionen av värme- och luftkonditioneringssystem i hela gemenskapen, bör en oberoende kontrollmekanism inrättas i varje medlemsstat.

(30)

Lokala och regionala myndigheter spelar en avgörande roll för ett framgångsrikt genomförande av detta direktiv. Deras företrädare bör rådfrågas om alla aspekter av genomförandet på nationell eller regional nivå. Lokala planerare och byggnadsinspektörer bör få lämplig vägledning och tillräckliga resurser för att kunna genomföra nödvändiga åtgärder.

(31)

För den händelse rätten att etablera sig eller utöva yrket som installatör är reglerad i lag anges förutsättningarna för erkännande av yrkeskvalifikationer i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer  (10) . Det här direktivet gäller därför utan att påverka tillämpningen av direktiv 2005/36/EG. I direktiv 2005/36/EG anges kraven för ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer, även för arkitekter, och därför måste det ytterligare ses till att arkitekter och planerare tar vederbörlig hänsyn till högeffektivitetsteknik i sina planer och konstruktioner. Medlemsstaterna bör därför tillhandahålla en klar vägledning. Detta bör ske utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 2005/36/EG, framför allt artiklarna 46 och 49.

(32)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (11).

(33)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anpassa vissa delar av den allmänna ramen i bilaga I till den tekniska utvecklingen, att utarbeta en gemensam metod för beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda och att ta fram en definition av nollenergibyggnader, med hänsyn tagen till normala regionala väderförhållanden och förutspådda förändringar av dessa över tiden . Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra ickeväsentliga delar av detta direktiv, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(34)

Eftersom belysningen i dag svarar för omkring 14 % av den energi som används inom EU och eftersom moderna, högt utvecklade belysningssystem kan spara över 80 % energi och samtidigt låta oss ha kvar sådana belysningsförhållanden som följer europeiska normer – en hittills outnyttjad möjlighet att hjälpa Europeiska unionen att nå sina mål för 2020 – bör kommissionen vidta lämpliga åtgärder för antagandet av ett direktiv om belysningsplanering för att komplettera de åtgärder och mål som anges i detta direktiv. Ökad energieffektivitet tack vare bättre belysningsplanering och energieffektiva belysningskällor i enlighet med föreskrifterna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/…EG av den [om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (omarbetning)]  (12) anses kunna ge ett betydelsefullt bidrag till att förbättra byggnaders energiprestanda. om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter

(35)

Eftersom de mål som går ut på att öka byggnaders energiprestanda inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna – på grund av komplexiteten i byggnadssektorn och på grund av de nationella bostadsmarknadernas oförmåga att på lämpligt sätt ta itu med de utmaningar som hör samman med energiprestanda – och eftersom de på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen vidta åtgärder, i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(36)	Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till det tidigare direktivet. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av det tidigare direktivet.

(37)	Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av det direktiv som anges i bilaga VI del B,

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Detta direktiv främjar en förbättring av energiprestanda i byggnader i gemenskapen samtidigt som hänsyn tas till utomhusklimat och lokala förhållanden samt till krav på inomhusklimat och kostnadsoptimala nivåer av energiprestanda .

I detta direktiv fastställs krav i fråga om följande:

a)	▐ En beräkningsmetodik för integrerad energiprestanda för byggnader och delar av dessa och för byggnadskomponenter och installationssystem .

b)	Tillämpningen av minimikrav på energiprestanda för nya byggnader och delar av dessa.

c)	Tillämpningen av minimikrav på energiprestanda för befintliga byggnader som genomgår större renoveringar och för byggnadskomponenter och installationssystem när de byts ut eller byggs om .

d)	Nationella planer och mål för att öka antalet nollenergibyggnader .

e)	Energicertifiering av byggnader eller delar av dessa.

f)	Regelbundna kontroller av värme- och luftkonditioneringssystem i byggnader.

g)	Oberoende kontrollsystem för energicertifikat och inspektionsrapporter.

h)	Utbildning, yrkesutbildning och krav på ömsesidigt erkännande mellan medlemsstaterna av dem som utfärdar certifikat för byggnaders energiprestanda samt av inspektörer av värme- och luftkonditioneringssystem.

i)	Nationella planer för att få bort hinder i byggnads-, hyres- och kulturminnesskyddslagstiftningen och för att skapa ekonomiska incitament.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

(1)   ”byggnad”: en takförsedd konstruktion med väggar, för vilken energi används för att påverka inomhusklimatet,

(2)     ”ny byggnad” :

en byggnad för vilken byggnadstillstånd har erhållits efter det att detta direktiv träder i kraft,

(3)     ”delar av en byggnad” :

lägenheter eller enheter avsedda att användas separat i flervåningshus,

(4)     ”nollenergibyggnad” :

en byggnad med så hög energieffektivitet att dess totala årliga primärenergiförbrukning är lika med eller lägre än den mängd energi från förnybara energikällor som alstras i byggnaden,

(5)   ”byggnadens installationssystem”: teknisk utrustning för uppvärmning, kylning, ventilation, varmvatten, belysning och elproduktion samt mätnings-, övervaknings- och kontrollsystem , eller för en kombination av dessa,

(6)   ”en byggnads energiprestanda”: den beräknade eller uppmätta energimängd som behövs för att uppfylla det primärenergibehov som är knutet till normalt bruk av byggnaden, uttryckt i kWh/m 2 per år, vilket bl.a. inbegriper energi som används för uppvärmning, varmvatten, kylning, ventilation och inbyggd belysning , med hänsyn tagen till passiva solvinster, solskydd och naturligt ljus ,

(7)   ”primärenergi”: ▐ energi som kommer från förnybara och icke-förnybara källor och som inte har genomgått någon omvandling,

(8)     ”energi från förnybara energikällor” :

energi från förnybara, icke-fossila källor: vindenergi, solenergi, geotermisk energi (jordvärme), energi från luftvärme, vattenvärme och havsenergi, vattenkraft, biomassa, deponigas, gas från reningsverk och biogaser,

(9)   ”klimatskal”: de integrerade delar av en byggnad som skiljer dess interiör från utomhusmiljön, ▐

(10)     ”byggnadskomponent” :

en enskild del av en byggnad som påverkar byggnadens energiprestanda och inte omfattas av byggnadens installationssystem, bland annat fönster, skuggning, ytterdörrar, väggar, grund, bottenplatta, innertak, yttertak samt isoleringssystem,

(11)   ”större renovering”: renovering av en byggnad där

(12)   ”europeisk standard”: standard som antagits av Europeiska standardiseringskommittén, Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering eller Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder och som gjorts tillgänglig för allmänt bruk,

(13)   ”energicertifikat”: ett certifikat, som erkänns av medlemsstaten eller en juridisk person som har utsetts av denna stat, vilket anger energiprestanda för en byggnad eller delar av denna, beräknad i enlighet med en metodik som antas i enlighet med artikel 3,

(14)   ”kraftvärme”: samtidig framställning i en och samma process av värmeenergi och elektrisk och/eller mekanisk energi,

(15)   ”kostnadsoptimal nivå”: den nivå där den beräknade kostnads- och intäktsanalysen för en byggnads livscykel är positiv , med beaktande åtminstone av det aktuella nettovärdet av investerings- och driftskostnader (inklusive energikostnader), underhåll, intäkter från producerad energi och eventuella bortskaffningskostnader,

(16)   ”luftkonditioneringssystem”: en kombination av de komponenter som krävs för att åstadkomma en form av behandling av inomhusluft, inklusive ventilation,

(17)   ”värmepanna”: kombination av hölje och brännare som är konstruerad för att till en vätska överföra den värme som uppkommer vid förbränningen,

(18)   ”nominell effekt”: den maximala värmeeffekt, uttryckt i kW, som tillverkaren fastställt och garanterar vid kontinuerlig drift om de av tillverkaren angivna verkningsgraderna respekteras,

(19)   ”värmepump”: en maskin, anordning eller installation som överför värme från den naturliga omgivningen, såsom luft, vatten eller mark, till byggnader eller industriella tillämpningar genom att vända det naturliga värmeflödet så att det går från en lägre till en högre temperatur. Den mängd energi från omgivningen som ska uppfångas av värmepumpar för att anses som energi från förnybara energikällor vid tillämpningen av detta direktiv ska fastställas i direktiv 2009/28/EG,

(20)     ”energifattigdom” :

en situation där ett hushåll tvingas ge ut mer än 10 % av sina inkomster för att betala energiräkningarna och därigenom kunna värma upp bostaden till en acceptabel standard utifrån de nivåer som rekommenderats av Världshälsoorganisationen,

(21)     ”belysningssystem” :

den kombination av komponenter som krävs för att ge en viss belysningsnivå,

(22)     ”fjärrvärme eller fjärrkyla” :

distribution av värmeenergi i form av ånga, hetvatten eller kylda vätskor från en central produktionskälla, via ett nät, till ett flertal byggnader för att värma eller kyla ner utrymmen eller processer eller för att värma vatten,

(23)     ”belysningsplanering” :

en plan eller ritning av vilken det framgår hur belysningspunkterna förlagts och utformats, med uppgifter även om dithörande styrsystem.

Artikel 3

Antagande av metodiker för beräkning av byggnaders energiprestanda

1.     Efter samråd med berörda parter, särskilt företrädare för lokala, regionala och nationella myndigheter, ska kommissionen senast den 31 mars 2010 fastställa en gemensam metod för beräkning av byggnaders energiprestanda i överensstämmelse med den allmänna ramen i bilaga I.

Dessa åtgärder, som avser att ändra ickeväsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 22.2.

2.     Medlemsstaterna ska genomföra denna gemensamma metod.

3.     Byggnaders energiprestanda ska uttryckas öppet och tydligt, med angivande av en indikator för efterfrågan på primärenergi.

Artikel 4

Fastställande av minimikrav på energiprestanda

1.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att minimikrav för ▐ energiprestanda fastställs för byggnader, byggnadskomponenter och installationssystem och för delar av dem, så att åtminstone kostnadsoptimala nivåer uppnås och att de beräknas i enlighet med den gemensamma metod som avses i artikel 3.

Medlemsstaterna ska , när de fastställer dessa krav, samråda med myndigheter och andra relevanta intressenter och får skilja mellan nya och befintliga byggnader och mellan olika kategorier av byggnader.

Dessa krav ska vara förenliga med annan tillämplig gemenskapslagstiftning och ta hänsyn till allmänna förhållanden när det gäller inomhusklimatet och ljusförhållandena inomhus och utomhus för att undvika möjliga negativa effekter såsom otillfredsställande ventilation och otillräckligt naturligt ljus, liksom till lokala förhållanden och till byggnadens avsedda användning och ålder.

Dessa krav ska ses över med jämna mellanrum minst vart fjärde år och ska uppdateras för att återspegla den tekniska utvecklingen inom byggnadssektorn.

Bestämmelserna i denna artikel ska inte förhindra att medlemsstaterna stöder anläggande av nya byggnader, större renoveringar, moderniseringar av byggnadskomponenter eller tekniska system som går utöver de minimikrav som fastställs i detta direktiv.

2.   Medlemsstaterna får besluta att inte fastställa eller tillämpa de krav som avses i punkt 1 på följande kategorier av byggnader:

a)	Byggnader med officiellt skydd som del av en utvald miljö, eller på grund av deras särskilda arkitektoniska eller historiska värde, i den mån överensstämmelse med ett specifikt minimikrav för energiprestanda skulle medföra oacceptabla förändringar av deras särdrag eller utseende.

b)	Byggnader som används för andakt och religiös verksamhet.

c)

Tillfälliga byggnader som är avsedda att användas under kortare tid än 18 månader , industrianläggningar, verkstäder och jordbruksbyggnader med lågt energibehov som inte är avsedda som bostäder samt jordbruksbyggnader som inte är avsedda som bostäder och som används inom en sektor som omfattas av ett nationellt sektorsavtal om energiprestanda. ▐

d)	Fristående byggnader med en total användbar golvyta på mindre än 50 m 2.

3.   Från ║ den 30 juni 2012 får medlemsstaterna tillhandahålla incitament endast för konstruktion eller större renovering av byggnader eller delar av dessa, inklusive byggnadskomponenter, vars resultat uppfyller åtminstone sådana minimikrav för energiprestanda som leder till ett resultat som motsvarar resultaten av den beräkning som avses i artikel 5.2.

4.   ▐ Medlemsstaterna ska se över sina minimikrav för energiprestanda som fastställts i enlighet med punkt 1 ║ och ska se till att dessa krav leder till ett resultat som åtminstone motsvarar resultaten av den beräkning som avses i artikel 5.2 senast den 30 juni 2015 .

5.     Medlemsstaterna ska ge ekonomiskt stöd och teknisk rådgivning för att historiska byggnader eller byggnadsområden ska kunna genomgå särskilda program för anpassning till energieffektivitet.

6.     I historiska byggnadsområden ska energiproduktionssystemen och isoleringsåtgärderna bedömas utifrån sin visuella påverkan .

Artikel 5

Beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda

1.    Efter samråd med berörda parter, särskilt företrädare för lokala, regionala och nationella myndigheter, och på grundval av principerna i bilaga IV ska kommissionen senast den 31 mars 2010 fastställa en gemensam metod för beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda för byggnader eller delar av dessa. Den gemensamma metoden får hänvisa till relevanta europeiska standarder och ska

—	göra åtskillnad mellan nya och befintliga byggnader och mellan olika kategorier av byggnader,

—	återspegla de olika klimatförhållandena i olika medlemsstater och hur dessa sannolikt kommer att förändras under byggnadens livstid, och

—	innehålla gemensamma antaganden eller beräkningsmetoder för energikostnader.

Kommissionen ska se över och vid behov uppdatera den gemensamma metoden vart femte år.

Dessa åtgärder, som avser att ändra ickeväsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 21.2.

2.   Medlemsstaterna ska beräkna kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda med hjälp av den gemensamma metod som fastställts i enlighet med punkt 1 och relevanta parametrar, exempelvis klimatförhållanden. ▐

Medlemsstaterna ska rapportera till kommissionen alla indata och antaganden som använts för dessa beräkningar samt alla beräkningsresultat. Rapporten ska inkluderas i de handlingsplaner för energieffektivitet som avses i artikel 14.2 i direktiv 2006/32/EG. Medlemsstaterna ska överlämna dessa rapporter till kommissionen vart tredje år. Den första rapporten ska överlämnas senast den 30 juni 2011.

3.   Kommissionen ska offentliggöra en rapport om medlemsstaternas framsteg med att genomföra denna artikel .

Artikel 6

Nya byggnader

1.   ║ Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att nya byggnader motsvarar de minimikrav på energiprestanda som fastställs i enlighet med artikel 4 och följer bestämmelserna i artikel 9 .

I fråga om nya byggnader ska medlemsstaterna främja användningen av högeffektiva alternativa system . Dessa alternativa system får bland annat omfatta följande :

a)	Decentraliserade energiförsörjningssystem, som baseras på förnybara energikällor .

b)	Kraftvärme.

c)	Fjärr-/närvärme eller fjärr-/närkyla, om sådan finns tillgänglig, framför allt sådan som helt eller delvis är baserad på energi från förnybara energikällor .

d)	Värmepumpar.

e)	IKT-utrustning för övervaknings- och kontrolländamål.

Artikel 7

Befintliga byggnader

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att byggnaders energiprestanda förbättras när de genomgår en större renovering eller när byggnadskomponenter och installationssystem eller delar av dessa utrustas med nya delar eller byts ut, så att de uppfyller åtminstone minimikrav avseende energiprestanda, i den mån det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart. Medlemsstaterna ska fastställa dessa minimikrav avseende energiprestanda enligt artikel 4 och med beaktande av bestämmelserna i artikel 9 . Kraven ska fastställas såväl för de renoverade systemen och byggnadskomponenterna, varje gång de utrustas med nya delar eller byts ut, som för den renoverade byggnaden i dess helhet, i händelse av en större renovering .

När byggnader genomgår en större renovering ska medlemsstaterna verka för att följande högeffektiva alternativa system bedöms och beaktas:

a)	Decentraliserade energiförsörjningssystem, som baseras på energi från förnybara energikällor.

b)	Kraftvärme.

c)	Fjärr-/närvärme eller fjärr-/närkyla, om sådan finns tillgänglig, framför allt sådan som helt eller delvis är baserad på energi från förnybara energikällor.

d)	Värmepumpar.

e)	IKT-utrustning för övervaknings- och kontrolländamål.

Artikel 8

Byggnaders installationssystem och byggnadskomponenter

1.   Medlemsstaterna ska fastställa minimikrav avseende energiprestanda för byggnadskomponenter och installationssystem som är installerade och i bruk i byggnader och som inte omfattas av direktiv 2009/…EG [om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter] och dess genomförandebestämmelser . Krav ska fastställas för driftsutrustning, installationssystem och byggnadskomponenter, samt för delar av dessa, som är nya, som byts ut och som utrustas med nya delar, och ska tillämpas i den mån det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart .

Kraven ska i synnerhet omfatta följande komponenter:

a)	Värmepannor , andra värmegeneratorer eller värmeväxlare i värmesystem, inklusive fjärr-/närvärme eller fjärr-/närkyla .

b)	Varmvattenberedare i varmvattensystem.

c)	Central luftkonditioneringsenhet eller kylenhet i luftkonditioneringssystem.

d)	Installerad belysning.

e)	Byggnadskomponenter

2.   De minimikrav för energiprestanda som fastställts i enlighet med punkt 1 ska vara förenliga med eventuell lagstiftning som är tillämplig på de produkter som systemen och byggnadskomponenterna består av och ska vara baserade på korrekt installation av produkterna och lämplig inställning och kontroll av byggnadens installationssystem. Dessa krav ska säkerställa att installationssystemen är lämpligt inställda när de tas i bruk, att rätt flödesbalans uppnås i vattenburna värmesystem och att lämplig storlek på och typ av produkterna har använts för anläggningen med hänsyn tagen till den avsedda användningen av byggnadens installationssystem.

3.     I enlighet med bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/…EG  (13) [om gemensamma regler för den inre marknaden för el] ska medlemsstaterna se till att smarta mätare installeras i alla nya byggnader och i alla byggnader som genomgår en större renovering och varje gång en mätare byts ut, och de ska uppmuntra installation av aktiva kontrollsystem, såsom automatiserings-, styr- och övervakningssystem, där så är lämpligt.

Artikel 9

Nollenergibyggnader

1.   Medlemsstaterna ska upprätta nationella planer för att öka antalet nollenergibyggnader.

Medlemsstaterna ska se till att alla nya byggnader är åtminstone nollenergibyggnader senast den 31 december 2018.

Medlemsstaterna ska ställa upp mål för den minsta andel byggnader som senast år 2015 respektive 2020 ska vara nollenergibyggnader, mätt i procent av det totala antalet byggnader och i procent i förhållande till den sammanlagda användbara golvytan.

Separata mål ska ställas upp för

a)	nya och renoverade bostadshus,

b)	nya och renoverade byggnader som inte är avsedda som bostäder,

c)	byggnader som utnyttjas av offentliga myndigheter.

Medlemsstaterna ska fastställa separata mål för såväl nya som befintliga byggnader som avses i c , vilka ligger minst tre år före de respektive mål som fastställs i denna artikel, med beaktande av den ledande roll som offentliga myndigheter bör spela när det gäller byggnaders energiprestanda.

2.   Den nationella plan som avses i punkt 1 ska utarbetas efter samråd med alla berörda parter, bland annat lokala och regionala myndigheter, och bland annat innehålla följande:

▐

a)	Etappmål uttryckta som en procentandel ║ år 2015 respektive 2020 ║ av det totala antalet byggnader och i förhållande till den sammanlagda användbara golvytan.

b)	En ingående redogörelse för de nationella kraven om miniminivåer för energi från förnybara energikällor i nya byggnader och i befintliga byggnader som genomgår större renoveringar, såsom det krävs i direktiv 2009/28/EG samt i artiklarna 6 och 7 i detta direktiv.

c)	En sammanfattning av alla politiska strategier och information om de åtgärder som vidtagits för att främja sådana byggnader.

d)	Nationella, regionala eller lokala program med åtgärder som syftar till att främja sådana byggnader, till exempel genom skatteincitament, finansiella instrument eller mervärdesskattesänkningar.

3.   Medlemsstaterna ska överlämna de nationella planer som avses i punkt 1 till kommissionen senast den 30 juni 2011 och ska rapportera till kommissionen vart tredje år om genomförandeläget för dessa nationella planer. De nationella planerna och lägesrapporterna ska inkluderas i de handlingsplaner för energieffektivitet som avses i artikel 14.2 i direktiv 2006/32/EG.

4.     Inom två månader efter det att en medlemsstat har överlämnat en nationell plan enligt punkt 3 får kommissionen, med full hänsyn tagen till subsidiaritetsprincipen, avslå planen eller någon del av den på grund av att den inte uppfyller alla krav i denna artikel. I detta fall ska den berörda medlemsstaten föreslå ändringar. Inom en månad efter mottagandet av dessa förslag ska kommissionen godta den ändrade planen eller begära in nya specifika ändringar. Kommissionen och den berörda medlemsstaten ska vidta alla rimliga åtgärder för att nå en överenskommelse om den nationella planen inom fem månader efter det att planen ursprungligen lämnades in.

5.   Kommissionen ska i enlighet med definitionen i artikel 2 ta fram en detaljerad gemensam definition av nollenergibyggnader senast den 31 december 2010 .

Dessa åtgärder, som avser att ändra ickeväsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 22.2.

6.   Kommissionen ska senast den 30 juni 2012 och därefter vart tredje år offentliggöra en rapport om medlemsstaternas framsteg när det gäller att öka antalet nollenergibyggnader . På grundval av denna rapport ska kommissionen utarbeta en handlingsplan och, vid behov, föreslå åtgärder för att öka antalet sådana byggnader.

Artikel 10

Ekonomiska incitament och marknadshinder

1.     Medlemsstaterna ska senast den 30 juni 2011 utarbeta nationella handlingsplaner, bland annat med förslag till åtgärder, för att uppfylla kraven i detta direktiv genom att minska de befintliga hindren i lagstiftningen och på marknaden och utveckla befintliga och nya finansiella och skattemässiga instrument i syfte att höja nya och befintliga byggnaders energieffektivitet.

Dessa föreslagna åtgärder ska vara tillräckliga, effektiva, insynsvänliga och icke-diskriminerande, de ska främja genomförandet av rekommendationerna i energicertifikatet, uppmuntra till avsevärt förbättrad energiprestanda hos byggnader i de fall en förbättring annars inte skulle vara ekonomiskt genomförbar och inbegripa åtgärder till stöd för hushåll som befinner sig i riskzonen för energifattigdom.

Medlemsstaterna ska jämföra sina finansiella och skattemässiga instrument med instrumenten i bilaga V och, utan att det påverkar tillämpningen av nationell lagstiftning, införa minst två åtgärder från den bilagan.

2.     Medlemsstaterna ska överlämna dessa nationella handlingsplaner till kommissionen genom att inkludera dem i de handlingsplaner för energieffektivitet som avses i artikel 14.2 i direktiv 2006/32/EG och uppdatera dem vart tredje år.

3.     Efter en konsekvensbedömning ska kommissionen senast den 30 juni 2010 lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag för att stärka befintliga och införa ytterligare finansiella gemenskapsinstrument för att främja genomförandet av detta direktiv.

Dessa förslag ska beakta följande åtgärder:

a)

I samband med översynen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden  (14) för nästa programperiod, en betydande ökning av den maximala andel av anslagen från Europeiska regionala utvecklingsfonden som får användas för att stödja energieffektivitet, inklusive fjärrvärme och fjärrkyla, och investeringar i energi från förnybara energikällor i bostäder samt en förlängning av stödberättigandeperioden för dessa projekt.

b)	Användning av andra gemenskapsmedel för att stödja forskning och utveckling, informationskampanjer eller utbildning med anknytning till energieffektivitet.

c)

Inrättande av en energieffektivitetsfond som bygger på bidrag från gemenskapens budget, Europeiska investeringsbanken och medlemsstaterna och som ska fungera som en hävstång för att öka de privata och offentliga investeringarna i projekt som ökar energieffektiviteten i byggnader, bland annat genom energi från förnybara energikällor i byggnader eller byggnadskomponenter, senast 2020. Energieffektivitetsfonden ska integreras i planeringen av annat strukturstöd från gemenskapen. Kriterierna för att få stöd från fonden ska fastställas i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden  (15) och fonden ska införas senast 2014.

d)	Sänkt mervärdesskatt på tjänster och produkter, bland annat energi från förnybara energikällor i byggnader eller byggnadskomponenter, med anknytning till energieffektivitet.

Artikel 11

Energicertifikat

1.   Medlemsstaterna ska fastställa de åtgärder som är nödvändiga för att upprätta ett system för certifiering av byggnaders energiprestanda. Energicertifikatet ska innehålla byggnadens energiprestanda och referensvärden, såsom minimikrav för energiprestanda, så att ägare av eller hyresgäster i byggnaden eller delar av denna kan jämföra och bedöma dess energiprestanda och lätt kan jämföra den med andra byggnader som används som bostäder eller för andra ändamål. För byggnader som inte används som bostäder får certifikatet vid behov även innehålla den faktiska årliga energiförbrukningen enligt bilaga I .

Om en byggnad säljs eller hyrs ut innan den är färdigbyggd ska säljaren tillhandahålla en noggrann bedömning av den framtida energiprestandan.

2.   Certifikatet ska innehålla rekommendationer för hur energiprestanda för en byggnad eller delar av denna kan förbättras på ett kostnadsoptimalt sätt .

De rekommendationer som ingår i energicertifikatet ska omfatta

a)	åtgärder som vidtagits i samband med en större renovering av klimatskalet , inklusive isoleringssystemen, eller av byggnadens installationssystem, och

b)	åtgärder för enskilda delar eller element av en byggnad, utan samband med en större renovering av klimatskalet , inklusive isoleringssystemen, eller av byggnadens installationssystem.

3.   De rekommendationer som ingår i energicertifikatet ska vara tekniskt genomförbara för byggnaden i fråga och ska ge tydlig information som minst ska inbegripa ett tydligt angivande av åtgärdens beräknade energibesparingspotential, kapitalvärdet och investeringskostnader för den specifika byggnaden eller byggnadstypen . Utvärderingen av kostnaderna ska grundas på en uppsättning standardvillkor som åtminstone ska inbegripa bedömningen av energibesparingar och underliggande energipriser, ekonomiska eller skattemässiga incitament och räntesatser för investeringar som är nödvändiga för att genomföra rekommendationerna.

4.     Medlemsstaterna ska se till att myndigheter och andra institutioner som tillhandahåller finansiering för köp eller renovering av byggnader beaktar den angivna energiprestandan och rekommendationerna från energicertifikaten när de fastställer nivåer och villkor för ekonomiska incitament, skatteåtgärder och lån.

5.   Energicertifikatet ska ge en indikation om var ägaren eller hyresgästen kan erhålla mer detaljerad information om de rekommendationer som ges i certifikatet. Dessutom ska det innehålla information om de åtgärder som ska vidtas för att genomföra rekommendationerna , även information om tillgängliga skattemässiga och ekonomiska incitament och finansieringsmöjligheter .

6.     Med hänsyn till den ledande roll myndigheterna bör spela när det gäller byggnaders energiprestanda ska de genomföra rekommendationerna i det energicertifikat som utfärdats för byggnader som de utnyttjar under certifikatets giltighetstid.

7.   Utfärdande av certifikat för lägenheter eller enheter för individuellt bruk i byggnadskomplex får grunda sig

a)	på en gemensam certifiering för hela byggnaden för byggnadskomplex med ett gemensamt värmesystem, eller

b)	på bedömningen av lägenhetens eller enhetens energiprestanda .

8.   Utfärdande av certifikat för enfamiljshus får grunda sig på bedömningen av en annan representativ byggnad med liknande utformning och storlek och med liknande egenskaper i fråga om faktiska energiprestanda om denna överensstämmelse kan garanteras av den expert som utfärdar energicertifikatet.

9.   Energicertifikatets giltighetstid får inte överskrida 10 år.

10.     Kommissionen ska senast den 30 juni 2010 anta riktlinjer med minimistandarder för energicertifikatens innehåll, språk och form.

Denna åtgärd, som avser att ändra ickeväsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 22.2.

11.     Medlemsstaterna ska erkänna certifikat som utfärdats i en annan medlemsstat i enlighet med dessa riktlinjer och får inte begränsa friheten att tillhandahålla finansiella tjänster på grund av certifikat som har utfärdats i en annan medlemsstat.

12.     Senast 2011 ska kommissionen anta ett system för frivillig gemensam EU-certifiering av energiprestandan hos byggnader som inte är avsedda som bostäder, på grundval av information från medlemsstaterna och i samråd med berörda sektorer.

Denna åtgärd, som avser att ändra ickeväsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 22.2

Senast 2012 ska medlemsstaterna införa det frivilliga EU-certifieringssystem som avses i första stycket i sina respektive länder, vilket ska fungera parallellt med de nationella certifieringssystemen.

Artikel 12

Utfärdande av energicertifikat

1.   Medlemsstaterna ska se till att ett energicertifikat utfärdas för byggnader eller delar av dessa som konstrueras, säljs eller hyrs ut , för byggnader som ofta besöks av allmänheten och som har en sammanlagd användbar golvyta på över 250 m 2 och för byggnader som utnyttjas av en offentlig myndighet.

2.   Medlemsstaterna ska kräva att ett energicertifikat överlämnas till ägaren av den oberoende expert som utfärdar certifikatet och som avses i artikel 17 eller av säljaren, när byggnader eller delar av dessa byggs.

3.   När byggnader eller delar av dessa utbjuds till försäljning ska medlemsstaterna kräva att den numeriska energiprestandaindikatorn på energicertifikatet anges i all annonsering för försäljning av byggnaden eller delar av denna, och att energicertifikatet uppvisas för den presumtive köparen.

Energicertifikatet ska överlämnas av säljaren till köparen senast vid den tidpunkt då kontraktet om försäljning av byggnaden eller delar därav ingås.

4.   När byggnader eller delar av dessa utbjuds till hyra ska medlemsstaterna kräva att den numeriska energiprestandaindikatorn på energicertifikatet anges i all annonsering för uthyrning av byggnaden eller delar av denna, och att energicertifikatet uppvisas för den presumtive hyresgästen.

Energicertifikatet ska överlämnas av ägaren till hyresgästen senast vid den tidpunkt då hyreskontraktet ingås.

5.     En byggnads ägare får när som helst begära att en ackrediterad expert utfärdar, på nytt beräknar och uppdaterar ett energicertifikat, oavsett om byggnaden är under konstruktion, renoveras, hyrs ut eller säljs.

6.   Medlemsstaterna får göra undantag från tillämpningen av punkterna 1, 2, 3 och 4 i denna artikel för de kategorier av byggnader som anges i artikel 4.2.

Artikel 13

Uppvisande av energicertifikat

1.   Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att se till att energicertifikatet visas på en framträdande plats som är klart synlig för allmänheten ▐ om en byggnad utnyttjas av offentliga myndigheter eller om en byggnad med en total användbar golvyta på över 250 m2 ofta besöks av allmänheten .

▐

Artikel 14

Inspektion av värmesystem

1.   Medlemsstaterna ska fastställa nödvändiga åtgärder för regelbunden inspektion av värmepannor som eldas med icke förnybara flytande eller fasta bränslen med en nominell effekt på mer än 20 kW. Inspektionen ska innehålla en bedömning av värmepannans effektivitet samt pannans dimensionering i förhållande till byggnadens värmebehov. Medlemsstaterna får ställa in inspektionerna om det finns ett elektroniskt övervaknings- och styrsystem.

2.   Medlemsstaterna får fastställa olika tidsintervall för inspektioner beroende på värmesystemets typ och nominella effekt. När tidsintervallen fastställs ska medlemsstaterna ta hänsyn till kostnaderna för inspektionen av värmesystemet och till de uppskattade besparingarna i fråga om energikostnader som inspektionen kan leda till.

3.   Värmesystem som har värmepannor med en nominell effekt på över 100 kW ska inspekteras åtminstone vartannat år.

För värmepannor som eldas med gas kan denna period utsträckas till fyra år.

4.   Med avvikelse från punkterna 1, 2 och 3 får medlemsstaterna besluta att vidta åtgärder för att säkerställa att råd ges till användare om utbyte av värmepannorna, andra förändringar i värmesystemet och alternativa lösningar för att bedöma värmepannans effektivitet samt huruvida den är av lämplig storlek. Den totala verkan av ett sådant tillvägagångssätt ska motsvara verkan av bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3.

När medlemsstater väljer att tillämpa de åtgärder som avses i första stycket ║, ska de senast den 30 juni 2011 översända en rapport till kommissionen där likvärdigheten mellan dessa åtgärder och de åtgärder som fastställs i punkterna 1, 2 och 3 bedöms. Medlemsstaterna ska lämna sådana rapporter till kommissionen vart tredje år. Rapporterna får inkluderas i de handlingsplaner för energieffektivitet som avses i artikel 14.2 i direktiv 2006/32/EG..

Om kommissionen anser att den rapport som medlemsstaten lägger fram i enlighet med andra stycket inte visar att en åtgärd som avses i första stycket är likvärdig får den inom sex månader efter mottagandet av rapporten begära att medlemsstaten antingen tillhandahåller ytterligare belägg eller vidtar särskilda kompletterande åtgärder. Om kommissionen inte är nöjd med de tillhandahållna beläggen eller de kompletterande åtgärderna ett år efter denna begäran får den upphäva undantaget.

Artikel 15

Inspektion av luftkonditioneringssystem

1.   Medlemsstaterna ska fastställa nödvändiga åtgärder för regelbunden inspektion av luftkonditionerings- och ventilationssystem och reversibla värmepumpar med en nominell effekt på mer än 5 kW . Inspektionen ska innefatta en bedömning av luftkonditioneringens effektivitet samt luftkonditioneringens dimension i förhållande till byggnadens kylbehov. Inspektionen av ventilationssystemen ska också omfatta en bedömning av luftflödena.

Medlemsstaterna får ställa in inspektionerna om det finns ett elektroniskt övervaknings- och styrsystem som möjliggör fjärrövervakning av systemens effektivitet och säkerhet.

2.   Medlemsstaterna får fastställa olika tidsintervall för inspektioner beroende på luftkonditioneringssystemets , ventilationssystemets eller de reversibla värmepumparnas typ och nominella effekt. När tidsintervallen fastställs ska medlemsstaterna ta hänsyn till kostnaderna för inspektionen och till de uppskattade besparingarna i fråga om energikostnader som inspektionen kan leda till.

3.     Medlemsstaterna ska när de fastställer de åtgärder som avses i punkterna 1 och 2 se till att inspektionerna, så långt det är ekonomiskt och tekniskt genomförbart, genomförs i enlighet med den inspektion av uppvärmningssystem och andra tekniska system som avses i artikel 14 i detta direktiv och den inspektion av läckage som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser  (16) .

4.     Genom undantag från punkterna 1 och 2 får medlemsstaterna besluta att vidta åtgärder för att se till att användarna får rådgivning om utbyte eller andra modifieringar av luftkonditioneringssystem, vilket kan inbegripa inspektioner för att bedöma systemens effektivitet och lämpliga storlek. De totala effekterna av ett sådant tillvägagångssätt ska motsvara effekterna av bestämmelserna i punkterna 1 och 2.

När medlemsstaterna tillämpar de åtgärder som avses i första stycket ska de senast den 30 juni 2011 lägga fram en rapport för kommissionen som visar att dessa åtgärder är likvärdiga med de åtgärder som avses i punkterna 1 och 2. Medlemsstaterna ska lämna sådana rapporter till kommissionen vart tredje år. Rapporterna får inkluderas i de handlingsplaner för energieffektivitet som avses i artikel 14.2 i direktiv 2006/32/EG.

Om kommissionen anser att den rapport som medlemsstaten lägger fram i enlighet med andra stycket inte visar att en åtgärd som avses i första stycket är likvärdig får den inom sex månader efter mottagandet av rapporten begära att medlemsstaten antingen tillhandahåller ytterligare belägg eller vidtar särskilda kompletterande åtgärder. Om kommissionen inte är nöjd med de tillhandahållna beläggen eller de kompletterande åtgärderna ett år efter denna begäran får den upphäva undantaget.

Artikel 16

Rapporter om inspektion av värme- och luftkonditioneringssystem

1.   Denna artikel gäller rapporter om inspektion av värme- och luftkonditioneringssystem.

2.   Inspektionsrapporter ska utfärdas med jämna mellanrum för varje inspekterat system. Inspektionsrapporten ska omfatta följande:

a)	En jämförelse av energiprestanda för det inspekterade systemet i förhållande till energiprestanda för i) det bästa tillgängliga och genomförbara systemet och ii) ett system av liknande typ för vilket alla relevanta komponenter uppnår den energiprestandanivå som krävs i tillämplig lagstiftning.

b)	Rekommendationer om kostnadseffektiv förbättring av energiprestanda för systemet i byggnaden eller i delar av byggnaden.

De rekommendationer som avses i b ska vara specifika för systemet och ska ge tydlig information om kostnadseffektiviteten i rekommendationerna. Utvärderingen av kostnadseffektiviteten ska grundas på en uppsättning standardvillkor, exempelvis bedömningen av energibesparingar och underliggande energipriser och räntesatser för investeringar.

3.   Inspektionsrapporten ska överlämnas av inspektören till ägaren av eller hyresgästen i byggnaden.

Artikel 17

Oberoende experter

1.    Medlemsstaterna ska se till att certifieringen av energiprestanda för byggnader och inspektionen av värmesystem och luftkonditioneringssystem utförs på ett oberoende sätt av kvalificerade och auktoriserade experter, oavsett om dessa arbetar som egenföretagare eller är anställda av offentliga organ eller privata företag.

Experter ska ackrediteras med beaktande av deras kompetens och deras oberoende.

2.     Medlemsstaterna ska se till att nationell kvalificering och ackreditering erkänns ömsesidigt.

3.     Senast 2011 ska kommissionen fastställa riktlinjer som innehåller rekommendationer för minimistandarder för regelbunden utbildning av experter.

Denna åtgärd, som avser att ändra ickeväsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 22.2.

4.     Medlemsstaterna ska offentliggöra information om utbildning och ackreditering. Medlemsstaterna ska även upprätta och tillhandahålla ett register över kvalificerade och ackrediterade exporter.

Artikel 18

Oberoende kontrollsystem

1.   Medlemsstaterna ska se till att det inrättas ett oberoende kontrollsystem i enlighet med bilaga II för energicertifikat och rapporter om inspektion av värme- och luftkonditioneringssystem. Medlemsstaterna ska införa separata mekanismer för kontroll av efterlevnaden för organisationer som ansvarar för energicertifikaten och inspektionsrapporterna om värme- och luftkonditioneringssystem.

2.   Medlemsstaterna får delegera ansvaret för genomförandet av de oberoende kontrollsystemen, under förutsättning att de säkerställer att dessa system genomförs i enlighet med bilaga II.

3.   Medlemsstaterna ska kräva att de energicertifikat och inspektionsrapporter som nämns i punkt 1 på begäran registreras eller görs tillgängliga för behöriga myndigheter eller för organ till vilka ansvaret för genomförandet av de oberoende kontrollsystemen har delegerats av behöriga myndigheter.

Artikel 19

Översyn

Kommissionen ska, biträdd av den kommitté som inrättas genom artikel 22, utvärdera detta direktiv och överväga en översyn senast 2015 mot bakgrund av erfarenheterna och framstegen i samband med dess tillämpning , samt vid behov lägga fram förslag om bland annat följande:

a)	Metoder för att uppskatta byggnaders energiprestanda på grundval av förbrukningen av primärenergi och koldioxidutsläpp.

b)	Allmänna incitament för ytterligare energieffektiviseringsåtgärder i byggnader.

c)	Införande av gemenskapskrav på att befintliga byggnader ska vara nollenergibyggnader.

Artikel 20

Information

1.    Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att informera ägare av och hyresgäster i byggnader eller delar av dessa om de olika metoder som bidrar till förbättrad energiprestanda.

2.    I synnerhet ska medlemsstaterna ge ägarna av och hyresgästerna i byggnader information om energicertifikat och inspektionsrapporter, om deras syfte och mål, om kostnadseffektiva sätt att förbättra byggnadens energiprestanda , om finansiella konsekvenser på medellång och lång sikt om ingen åtgärd vidtas samt om tillgängliga finansiella instrument för att förbättra byggnadens energiprestanda. Syftet med informationskampanjerna ska vara att uppmuntra ägare och hyresgäster att uppfylla åtminstone de minimikrav som anges i artiklarna 4 och 9.

För de ändamål som avses i punkt 1 och i första stycket i denna punkt ska kommissionen på medlemsstaternas begäran biträda medlemsstaterna vid organiserandet av informationskampanjer, som kan handhas i gemenskapsprogram.

3.     Medlemsstaterna ska se till att lokala och regionala myndigheter medverkar till att ta fram program för information, utbildning och ökad medvetenhet.

4.     Medlemsstaterna ska också med medverkan av lokala och regionala myndigheter se till att lämplig vägledning och utbildning görs tillgänglig för dem som ansvarar för att genomföra detta direktiv genom planering och tillämpning av byggnormer. Denna vägledning och utbildning ska särskilt inskärpa vikten av bättre energiprestanda och göra det möjligt att bedöma den optimala kombinationen av bättre energieffektivitet, användning av energi från förnybara energikällor och användning av fjärrvärme och fjärrkylning i samband med att industri- och bostadsområden planeras, utformas, anläggs och renoveras.

5.     Ägare av och hyresgäster i kommersiella byggnader ska utbyta information om faktisk energianvändning.

6.     Medlemsstaterna ska förse kommissionen med information om

a)	stödsystem på nationell, regional och lokal nivå som främjar energieffektivitet och användning av energi från förnybara energikällor i byggnader,

b)	andelen energi från förnybara energikällor som används i byggnadssektorn på nationell och regional nivå, inbegripet särskild information om huruvida energin från förnybara energikällor kommer från lokala källor, fjärrvärme/fjärrkylning eller kraftvärme.

Informationen ska inkluderas i de handlingsplaner för energieffektivitet som avses i artikel 14.2 i direktiv 2006/32/EG.

7.     Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att utbilda fler installatörer och säkerställa fortbildning för att höja yrkeskompetensen när det gäller installation och integration av den energieffektiva och förnybara teknik som krävs, så att installatörerna kan fylla sin viktiga uppgift att bidra till att förbättra byggnaders energieffektivitet.

8.     Senast 2010 ska kommissionen upprätta en webbplats som ska innehålla följande information:

a)	Den senaste versionen av de handlingsplaner för energieffektivitet som avses i artikel 14.2 i direktiv 2006/32/EG.

b)	Uppgifter om befintliga gemenskapsåtgärder för att förbättra byggnaders energiprestanda, inklusive alla tillämpliga finansiella/skattemässiga instrument samt ansöknings- eller kontaktuppgifter.

c)	Uppgifter om nationella handlingsplaner och befintliga nationella, regionala och lokala åtgärder i respektive medlemsstat för att förbättra byggnaders energiprestanda, inklusive alla tillämpliga finansiella/skattemässiga instrument samt ansöknings- eller kontaktuppgifter.

d)	Exempel på bästa metoder på nationell, regional och lokal nivå för att förbättra byggnaders energiprestanda.

Den information som avses i första stycket ska vara utformad på så sätt att vanliga hyresgäster, ägare och företag samt alla lokala, regionala och nationella myndigheter i alla medlemsstater lätt kan tillgå och förstå den. Den ska vara utformad så att dessa personer och organisationer på ett enkelt sätt kan få tillgång till det stöd som finns tillgängligt för att förbättra byggnaders energiprestanda och jämföra stödåtgärder i olika medlemsstater.

Artikel 21

Anpassning av bilaga I till den tekniska utvecklingen

Kommissionen ska anpassa punkterna 3 och 4 i bilaga I till den tekniska utvecklingen.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 22.2.

Artikel 22

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 23

Påföljder

Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om påföljder vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv och ska vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att de tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den 31 december 2010 och alla senare ändringar som gäller dem utan dröjsmål. Medlemsstaterna ska visa att reglerna om påföljder i de handlingsplaner för energieffektivitet som avses i artikel 14.2 i direktiv 2006/32/EG är verkningsfulla.

Artikel 24

Införlivande

1.   Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2010 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 2–18, 20 och 23 samt bilagorna I och II till detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv.

När det gäller artiklarna 2, 3, 9, 11–13, 17, 18, 20 och 23 ska medlemsstaterna tillämpa dessa bestämmelser senast från och med den 31 december 2010.

När det gäller artiklarna 4–8, 14–16 och 18 ska medlemsstaterna tillämpa dessa bestämmelser på byggnader som utnyttjas av offentliga myndigheter senast från och med den 31 december 2010 och på andra byggnader från och med den 31 januari 2012.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävts genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 25

Upphävande

Direktiv 2002/91/EG, ändrat genom den förordning som anges i del A i bilaga III, ska upphöra att gälla från och med den 1 februari 2012, dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av det direktiv som anges i del B i bilaga III.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VI.

Artikel 26

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 27

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  Yttrande av den 13 maj 2009 (ännu ej offentliggjort i EUT)

(2)  Yttrande av den 21 april 2009 (ännu ej offentliggjort i EUT)

(3)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 23 april 2009.

(4)  EGT L 1, 4.1.2003, s. 65.

(5)  Se bilaga VI, del A.

(6)   Antagna texter P6_TA(2009)0038.

(7)   EUT L 140, 5.6.2009, s. 136.

(8)   EUT L 140, 5.6.2009, s. 16.

(9)  EUT L 114, 27.4.2006, s. 64.

(10)   EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.

(11)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(12)  EUT L…

(13)  EUT L …

(14)   EUT L 210, 31.7.2006, s. 1.

(15)   EUT L 210, 31.7.2006, s. 25.

(16)   EUT L 161, 14.6.2006, s. 1.