Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Den europeiska glas- och keramikindustrins konkurrenskraft, särskilt i förhållande till EU:s klimat- och energipaket”

I ett brev av den 10 december 2008 bad den tjeckiske viceministern för EU-frågor, Marek Mora, på det kommande tjeckiska ordförandeskapets vägnar Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget utarbeta ett förberedande yttrande om

”Den europeiska glas- och keramikindustrins konkurrenskraft, särskilt i förhållande till EU:s klimat- och energipaket”.

Rådgivande utskottet för industriell omvandling, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 4 juni 2009. Föredragande var Josef Zbořil och medföredragande varTomasz Chruszczow.

Vid sin 455:e plenarsession den 15–16 juli 2009 (sammanträdet den 16 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande enhälligt.

1.1 EU:s glas- och keramikindustri är en integrerad del av gemenskapens ekonomiska struktur och kanske en av områdets äldsta industrier, med en historia som sträcker sig närmare 4 000 år bakåt i tiden. Dess konkurrenskraft står för närvarande inför ett antal utmaningar, och många av dem beror på globaliseringen, ökad miljölagstiftning och ökande energikostnader.

1.2 Båda sektorerna är energiintensiva. De använder inhemska råvaror och deras produkter säljs främst inom EU (undersektorerna för glasförpackningar och bordsartiklar har dock en stor exportmarknad, där bordsartiklar exporteras över hela världen och glasförpackningar används för större delen av EU:s export av lyxartiklar). De två sektorerna har direkt skapat närmare en halv miljon arbetstillfällen och indirekt lett till att många fler skapats, både i råvaruförsörjningssektorn och i de sektorer (främst byggsektorn) som använder deras produkter.

1.3 Produkterna är definitivt av stor betydelse under gemenskapens nuvarande utvecklingsfas, och det finns inte många konkurrenskraftiga ersättningsmaterial som är lätta att tillgå. Båda sektorerna är utsatta för konkurrens från utvecklingsländer som har dragit nytta av att EU har ett svårare företagsklimat.

1.4 När det gäller produktion av förnybar energi och energibesparingar uppväger glasprodukterna, förutsatt att de återvinns ordentligt, den energi som används och den koldioxid som släpps ut under produktionen. Dessa produkter måste därför användas om man vill uppfylla de europeiska miljömålen för bostäder, transporter och förnybar energi under en livslängd på tjugo år eller mer. Slutförvaringen, efter upprepad återvinning, är alltid fri från utsläpp.

1.5 EESK anser att det är viktigt att ta upp de huvudaspekter som påverkar glas- och keramikindustrins konkurrenskraft och att se till att företagsmiljön i EU erbjuder ett mer omfattande stöd, vilket har rekommenderats i analyser av båda sektorerna (1). Man bör beakta sektorernas karaktärsdrag, dvs. de olika tillämpningarna och användningsområdena, de skilda uppsättningarna produkter, miljöfördelarna, hur stor energiintensiteten är, sektorernas koncentration i relation till den regionala dimensionen, och andelen små och medelstora företag i båda sektorerna.

1.6 Glas- och keramikindustrins mest värdefulla och oersättliga tillgång är den erfarna och engagerade arbetskraften, som är en följd av industrins och hantverkets långa tradition, den högkvalitativa utbildningen och det kulturella och samhälleliga arvet inom de olika områdena och samhällena. Detta enkla faktum måste beaktas i all politik. Tyvärr underskattar man ofta de effekter som viss politik kan ha på denna värdefulla kulturella och historiska tillgång, om man inte helt glömmer bort dem.

1.7 Oavsett den rådande ekonomiska nedgången finns det ett behov av att ta upp huvudfrågan om att upprätthålla och stärka glas- och keramikindustrins konkurrenskraft, eftersom det rör sig om en systemfråga och inte en krisrelaterad fråga.

1.8 Först och främst bör sektorerna stödjas i sin strävan efter innovation, eftersom detta kommer att hjälpa EU:s glas- och keramikindustri att stärka sin marknadsställning och förbättra sina miljöprestationer samt naturligtvis att spela en större roll i ansträngningarna att begränsa klimatförändringarnas effekter på samhället som helhet.

1.9 I ljuset av sektorernas miljöprestationer och de förväntade bidragen till att begränsa klimatförändringarna, borde deras införlivande i EU:s utsläppshandelssystem ske på ett rättvist sätt, med hänsyn tagen till livscykelanalyserna för hela sektorerna, eftersom sektorernas nytta med råge uppväger den miljöbelastning som kan hänföras till dem. I korthet skulle all processindustri behöva undantas från utauktioneringen av rättigheter för hela handelsperioden fram till 2020, vilket skulle eliminera den stora investeringsosäkerheten och undanröja väsentliga hinder. Detta skulle på ett betydande sätt stärka sektorns konkurrensställning.

1.10 Energi- och klimatpaketets effekter på energipriserna i glas- och keramikindustrin – vilket också påverkar försörjningskedjorna uppströms – bör begränsas så mycket som möjligt genom välfungerande energimarknader. I detta avseende är det viktigt att främja konkurrens på energimarknaderna och utveckling av ett EU-täckande elnät som leder till långsiktigt tryggad energiförsörjning.

1.11 Insatser som inriktas på att öka återvinningen och påföljande användning av återvunnet glas (vilket leder till miljövinster på grund av förbättrad energieffektivitet och minskade koldioxidutsläpp) bör stödjas i större omfattning.

1.12 Det är nödvändigt att förstärka nuvarande lagstiftning, och om så behövs även lägga fram förslag till ny lagstiftning som fokuseras på att eliminera orättvis handelspraxis, till exempel förfalskning av välkänd design eller välkända varumärken. En märkning med ”ursprungsland” kan också vara en del av lösningen. EESK välkomnar konsumentorganisationernas insatser och anser att de är naturliga allierade när det gäller produktion med ökat mervärde. Stödet från konsumentorganisationerna inom och utom EU är till mycket stor nytta, inte bara för kunderna utan också för de företag som tillverkar högkvalitativa varor.

1.13 Ytterligare politiskt stöd och gemensamma EU-insatser skulle kunna vara till hjälp när det gäller

1.14 Det faktum att många glas- och keramikprodukter har utmärkt miljöprestanda (isoleringsmaterial, tvåglasfönster osv.) bör vara ett energibesparande riktmärke för EU:s byggnadsindustri. Dessutom bör denna teknik inbegripas i all planerad tekniköverföring till de länder utanför EU som har en hög energibesparingspotential. De tidigare Sovjetländerna har till exempel en stor potential när det gäller kommande förändringar av energipolitiken. Gemensamma projekt (t.ex. mekanismen för ren utveckling, CDM) kan också hjälpa EU-producenterna att kompensera sina egna koldioxidutsläpp.

1.15 Medlemsstatsregeringarnas stimulansåtgärder för byggnadsindustrin i syfte att främja optimal energiprestanda hos byggnader är det bästa instrumentet för att stödja glasindustrin och bidra till klimatförändringspolitiken.

1.16 EESK rekommenderar att EU-institutionerna ser över projektet för bättre lagstiftning, som har havererat utan att det i princip skett några påtagliga (och högst nödvändiga) framsteg. Dessutom bör alla nya lagstiftningsförslag övervägas mycket noggrannare, diskuteras med involverade aktörer och genomgå en mycket mer rigorös konsekvensanalys baserad på realistiska uppgifter och inte på ogrundade antaganden. Man bör lägga större vikt vid företagsklimatet, eftersom ytterligare restriktioner skulle strida mot hållbarhetsprinciperna.

2.1 Detta yttrande har begärts av det tjeckiska ordförandeskapet och vi utreder i det konkurrenskraften för glas- och keramikindustrin, som är viktiga exempel på energiintensiva industrier. Analysen koncentreras på vilka effekter EU:s klimat- och energipaket får, men vi beaktar även andra faktorer som påverkar energiintensiva industriers konkurrenskraft i allmänhet, och i synnerhet glas- och keramikindustrins.

2.2 Mot bakgrund av detta lägger EESK fram ett antal rekommendationer till politiska beslutsfattare när det gäller hur glas- och keramikindustrin bör styras för att den ska kunna behålla sin konkurrenskraftiga ställning och ge alla de gynnsamma effekter den erbjuder inom ramen för EU:s klimatpolitik (se föregående avsnitt).

2.3 Keramik och glas är basmaterial, precis som t.ex. stål, aluminium och andra icke järnhaltiga metaller, kemikalier, cement, kalk, pappersmassa och papper, och dessa utgör en nödvändig bas för de industriella förädlingskedjorna (2).

2.4 En lista över konkurrenskraftsfaktorerna i energiintensiva industrier ser ut som följer:

2.4.1 Erfaren och engagerad arbetskraft, vilket är en följd av industrins och hantverkets långa tradition, av den högkvalitativa utbildningen och det kulturella och samhälleliga arvet inom de olika områdena och samhällena. Sådana värden är ofta mycket svåra att överföra till andra områden.

2.4.2 Hållbar teknisk innovation och produktinnovation. Detta är viktigt för att uppnå effektiv material- och energiförbrukning, hög kvalitet, tillförlitlighet, ekonomisk effektivitet, hållbarhet samt miljöförbättringar m.m.

2.4.3 Tillgång på basråvaror, helst inom EU. Det är också högst önskvärt med råvaror som importeras från politiskt säkra områden till rimliga fraktkostnader.

2.4.4 Energitillgång, inklusive primärenergikällor. Sådan tillgång kan inte bara säkras på grundval av ett välfungerande energinätverk och en välfungerande energiprissättning, utan energiförsörjningstryggheten spelar också stor roll. De energirelaterade utsläppen måste bedömas med hänsyn till hela försörjningskedjan.

2.4.5 Konkurrenskraftig verksamhetsledning och försiktig investeringsfinansiering. Å ena sidan är råvaror och säker energiförsörjning de största utgiftsposterna i energiintensiva industrier och de står för en tämligen hög andel av de totala kostnaderna. Å andra sidan har sådana industrier mycket låga marginaler och är kapitalintensiva. Allt detta kräver en ytterst konkurrenskraftig verksamhetsförvaltning och försiktig investeringsfinansiering.

Miljömässig hållbarhet och därtill hörande energi- och klimatlagstiftning. Inom EU är dessa bestämmelser mycket strikta för sådana grundläggande energiintensiva industrier, även om de energiintensiva industriernas miljöprestanda har förbättrats dramatiskt under de senaste två decennierna och man kan förvänta sig ytterligare successiva förbättringar som ett resultat av det genomförda IPPC-direktivet.

2.4.6.1 Man bör ägna EU:s nyligen antagna ”klimat- och energipaket” (3) särskild uppmärksamhet. Det kan allvarligt påverka konkurrenskraften hos de energiintensiva industrierna, vilket också EESK, Europeiska kommissionen, rådet och Europaparlamentet har medgett i de dokument de utarbetat i frågan.

2.4.6.2 Både myndigheterna och de berörda industrierna har lagt fram ett stort antal konsekvensanalyser, före och efter det att paketet antogs. Dessa visar klart och tydligt att energiintensiva industrier löper risk för koldioxidläckage och att genomförandet av paketet måste utformas omsorgsfullt så att man beaktar den ekonomiska nedgången och resultaten av COP15-förhandlingarna som ska hållas i Köpenhamn i december 2009.

2.4.6.3 Basmaterialindustrierna, inklusive glas- och keramiksektorerna, använder för det mesta fossila bränslen och påverkas på ett flertal sätt av kostnaderna för de olika energikällorna. Förutom användningen av fossila bränslen har de också en tämligen hög elkonsumtion.

2.4.6.4 Exponeringen för klimatåtgärdernas kostnadseffekter har hittills varit ensidig. Den har varit begränsad till EU-länderna och verksamhet där, medan icke-EU-länder inte använder instrument som liknar EU:s utsläppshandelssystem och inte heller några som är obligatoriska. Även inom gemenskapen är bördan begränsad till kraftverk och energiintensiva industrier.

2.4.6.5 Faktum är att de europeiska energiintensiva industrierna har haft en positiv syn på klimatpolitiken och rapporterat en faktisk minskning av växthusgasutsläppen med 6 % i förhållande till 1990 års utsläpp, även om produktionsvolymerna har ökat. Detta visar att utsläpp och ekonomisk tillväxt är fristående från varandra. Å andra sidan har detta inte varit billigt, och det är viktigt att man verkligen beaktar de fysiska gränserna för enskilda tekniska metoder inom dessa sektorer när ytterligare mål och metoder för minskade utsläpp ska fastställas.

2.4.6.6 Även om kraftproduktionssektorn direkt kan överföra kostnaderna för klimatåtgärder till energiprissättningen, så har inte de energiintensiva industrierna något sådant alternativ. På grund av den starka internationella konkurrensen från länder utanför EU kan dessa sektorer inte dra nytta av vare sig kostnadsöverföringar eller extraförtjänster.

2.4.6.7 De energiintensiva industrierna utsätts därför för konsekvenserna av EU:s utsläppshandel i dubbel bemärkelse: för det första måste de indirekt hantera de stigande elpriserna, för det andra måste de absorbera de direkta kostnaderna. Det är möjligt att de beslut som rådet och Europaparlamentet nyligen fattat delvis kan minska den förväntade kostnadsbörda som hör samman med utauktioneringen av rättigheterna – men detta innebär i praktiken bara att man flyttar denna auktioneringsbörda till perioden efter 2020.

2.4.6.8 De energieffektiva industrierna har under de senaste tjugo åren genomgått en grundlig teknisk förändring för att förbli konkurrenskraftiga och som ett resultat av detta har den faktiska minskning med 6 % som nämndes ovan uppnåtts vid en tid då det till och med skedde en ökning av utsläppen från kraftproduktionssektorn. Om man sätter samma basår (2005) och samma minskningsmål för kraftproduktion och energiintensiva industrier så förvärras de sistnämndas ofördelaktiga situation. Detta innebär att de i reella tal har uppnått en faktisk minskning med så mycket som 50 % år 2005 i förhållande till Kyotos utgångsår 1990 och att det nya utsläppshandelssystemet skulle tvinga dem att uppnå en ytterligare minskning med 21 % jämfört med de utsläpp som rapporterades för 2005. Under detta tryck kommer dessa välpresterande industrier att straffas och tvingas att begränsa den ekonomiska tillväxten eller till och med att dra ner på näringsverksamheten, i slutänden genom att flytta till länder utanför EU:s ekonomiska område.

2.4.6.9 Det råder inget tvivel om att en sådan ensidig exponering kan leda till omlokalisering och därigenom också till risk för koldioxidläckage. Vare sig den rådande ekonomiska nedgången, och potentiellt sparande av insparade rättigheter från den innevarande handelsperioden, eller ett uppskjutande av utauktionering av rättigheter till en framtida period, kan förändra industrins sårbarhet om inte en lämplig överenskommelse efter Kyoto antas internationellt under 2009.

3.1 Glassektorn (4) består i huvudsak av tillverkning av planglas, glasförpackningar, bordsartiklar (hushållsglas), fiberglas och specialprodukter. Under 2007 producerade EU:s glassektor runt 37 miljoner ton av olika typer av glas, till ett värde av cirka 39 miljarder euro vilket utgör 32 % av världsproduktionen. EU:s produktionstillväxt har stått tämligen stilla sedan 2000. I volym räknat stod förpackningsglas för 58 % av produktionen under 2007 och planglas för 27 %. Bordsartiklar stod för 4 %, medan isolerings- och armeringsfibrer stod för 6 % respektive 2 %. Specialglas står för 3 % av glassektorns tonnage.

3.2 När det gäller industrins placering är många av anläggningarna fortfarande belägna i EU15, i synnerhet i Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien och Storbritannien, som tillsammans stod för 68 % av produktionen 2007. De nya medlemsstaternas andel var 15 %, medan resten av EU15 stod för 17 %. Tyskland är den största producenten av alla, medan produktionen i EU12 är koncentrerad till Polen och Tjeckien. Glassektorn i Tyskland, Tjeckien och Polen är en del av ländernas nationella arv och har en lång historia i dessa områden. Dekorationsglas och högkvalitativt kristallglas anses också vara traditionella konstprodukter.

3.3 Sysselsättningen i EU:s glassektor har följt en generellt nedåtgående trend sedan 2000, vilket till stor del är resultatet av en kombination av de ökade produktivitetskraven, den ökade automatiseringen, konsolideringen inom sektorn och konkurrensen från lågkostnadsländer. Under 2007 sysselsatte EU:s glassektor 234 000 personer. EU12 stod för närmare 40 % av sysselsättningen under 2007, en indikation på vilka skillnader som råder mellan EU12 och EU15 i kapital- och arbetskraftsintensitet. De flesta jobben inom EU12 finns i Polen och Tjeckien, som tillsammans står för cirka 71 % av sysselsättningen i EU12. Produktiviteten per arbetstillfälle var 160,5 ton år 2007.

3.4 Produktionen i glassektorn är relativt koncentrerad när det gäller de huvudsakliga undersektorerna (planglas och förpackningsglas), medan koncentrationen i andra undersektorer (hushållsglas och kristall) inte är särskilt stor. Dessa undersektorer utsätts därför för större risker (marknad, finansiering osv.), eftersom mindre tillverkare har brist på resurser, framför allt i nuvarande hårda företagsklimat.

3.5 Till största delen säljs sektorns produktion inom gemenskapen. År 2007 var siffran 90,7 % (tonnage). 3,496 miljoner ton exporterades, vilket står för ungefär 9,3 % av den totala produktionen. Hushållsglas och kristallvaror (25,4 %) och specialglas (38,6 %) stod för den största delen av exporttonnaget. Exporten ökade med 5,3 % 2007. Importen växte däremot årligen med 35,8 % under samma period, och översteg det exporterade tonnaget (3,601 miljoner ton 2007). Genomsnittspriset på det exporterade glaset var 1 780,1 euro/ton, vilket är betydligt högre än de 1 159,5 euro/ton som gäller för importerat glas. De största importörerna i volym räknat är Kina och Taiwan. Ökande volymer importeras också av Indien, Turkiet och Japan. Den kinesiska importen av planglas har ökat tiofalt sedan 2004.

3.6 EU:s glassektor står inför en utmanande period 2007–2009 eftersom den ekonomiska aktiviteten dras ner i kreditåtstramningens kölvatten och efterfrågan minskar. Byggnadssektorn ser ut att bli särskilt utsatt, eftersom hushållens förtroende och konsumtion minskar, och efterfrågan på investeringar går ner. En sådan utveckling får förstås stora konsekvenser för glasindustrin. Ungefär 90 % av glasprodukterna är avsedda för industrisektorer som tillverkar konsumtionsvaror (bilar och andra fordonsindustrier, den elektriska verkstadsindustrin, kemiindustrin, livsmedelsindustrin osv.) och byggnadssektorn. Glassektorn är till stor del beroende av stabiliteten och utvecklingen i ovannämnda sektorer.

3.7 Dessa nya förhållanden kommer att förvärras genom den ökade kapaciteten i EU:s grannländer. Under 2004–2009 kommer en ökad produktionskapacitet som uppskattas till 7,3 miljarder ton att läggas till den befintliga kapaciteten i flera länder, inbegripet Ryssland, Ukraina, Vitryssland, Qatar, Förenade Arabemiraten och Egypten. Den största delen av denna ökning kommer att vara i form av planglas och förpackningsglas. Med en sådan expansion verkar det troligt att handeln fortsätter att växa och detta förstärker behovet av att de politiska beslutsfattarna ser till att EU:s glasproducenter kan driva sin verksamhet på lika villkor.

3.8 EU:s glassektor står för närvarande inför ett antal konkurrenskraftsutmaningar, och många av dem beror på globaliseringen, den ökade miljölagstiftningen och de ökande energikostnaderna. Den successiva ökningen av antalet jämförbara lågprisglasprodukter som importeras från tillväxtekonomier är ett tecken på att EU:s glasindustris konkurrenskraftsfördel håller på att minska, i synnerhet när det gäller lågprisproduktmarknaden.

Glassektorn måste ta hänsyn till miljölagstiftning som rör energianvändning, koldioxidutsläpp, förebyggande av föroreningar och avfall, samt andra miljöbestämmelser. Producenter utanför EU, i synnerhet från utvecklingsländer, har inte alls lika strikt miljölagstiftning och därigenom färre produktionshinder och lägre produktionskostnader. Förutom dessa frågor står EU:s glassektor inför följande konkurrenskraftsproblem:

3.9.1 Krav på kostnadsnedskärningar nedströms. Den kostnadspress som kommer sig av en intensifierad global konkurrens för de europeiska industrierna, t.ex. biltillverkning, konsumentelektronik, flyg och grossistverksamhet, kan påverka glasindustrin på ett negativt sätt. Dessa industrier är alla direkt eller indirekt kunder till EU:s glasproducenter på ett eller annat sätt. Globaliseringen har därför en dominoeffekt på glassektorns efterfrågeprofil.

3.9.2 Global överproduktionskapacitet inom sektorn. Den europeiska glassektorn har överkapacitet inom flera av sina undersektorer, inklusive planglas. Detta kan påverka den europeiska glassektorn negativt, eftersom det minskar vinstmarginalerna. Å andra sidan går det fortare att öka produktionen för att möta kundernas efterfrågan efter det att krisen är över.

3.9.3 Priserna på energi och insatsvaror pressas uppåt. Globalt sett påverkar ökad efterfrågan på energi den långsiktiga försörjningen och kostnaderna i EU:s glassektor. Detta är ett allvarligt hot mot glassektorn eftersom den är en av de mest energiintensiva industrierna och energikostnaderna är en stor del av de totala produktionskostnaderna. Det är viktigt att dra uppmärksamheten till dominoeffekten av EU:s energi- och klimatpaket: glas- och keramikindustrin förväntas absorbera den förväntade ökningen av energipriserna i sin verksamhet. Ökningen beror på en kombination av faktorer, inklusive utsläppshandel, investeringar i produktionskapacitet och överföringsnät samt behovet av att säkerställa en högre andel förnybara energikällor i kraftproduktionssektorns energimix. Dessutom kan priserna på råvaror som natriumkarbonat och sand också höjas i linje med trenden för energipriserna.

3.9.4 Reglering av arbetsvillkoren. Ett antal arbetsvillkorslagar påverkar insatsvarorna och det sätt på vilket de lagras, hanteras och används i produktionen. Många länder utanför EU har inte lika strikt lagstiftning och följaktligen lägre produktionskostnader. EU:s företag accepterar dock sitt ansvar för att värna om detta område.

3.9.5 Handelsrestriktioner och förfalskningar kan förhindra export till marknader utanför EU. På många exportmarknader införs avgifter på varor från EU. Höga tullar införs till exempel på varor från EU som säljs i USA. Konkurrenskraften för många EU-glastillverkare har drabbats på grund av att design av EU-ursprung har förfalskats av företag utanför EU. Detta är för närvarande ett allvarligt problem för många tillverkare och bedöms fortsätta att vara så i framtiden, om man inte i grunden tar itu med problemet på ett korrekt sätt. Samtidigt drar designindustrier nytta av stöd i form av initiativ som kommissionens helpdesk för små och medelstora företag inom IPR-samarbetsprogrammet EU-Kina, kundanpassat utbildningsmaterial och workshopar samt individualiserade kundråd om problem som rör immateriella rättigheter.

3.10 Under 2006 producerade och sålde EU:s keramiksektor (5) olika keramiska produkter till ett värde av cirka 39 miljarder euro. Produktionstillväxten har varit mycket blygsam under de senaste åren. Det två största undersektorerna är vägg- och golvkakel samt tegel- och takpannor. Tillsammans med glaserade lerrör utgör de en grupp av lerbyggnadsmaterial som tillsammans står för 60 % av keramikindustrins produktvärde. Eldfasta varor, bords- och dekorationsporslin, sanitetsporslin och teknisk keramik står för vardera 13 %, 9 %, 10 % och 5 % när det gäller produktvärdet. De viktigaste produktionsregionerna är Tyskland, Storbritannien, Spanien och Italien. Tyskland är en stor producent inom de flesta undersektorerna, precis som Storbritannien. Italien och Spanien är båda stora centrum för produktionen av kakel, tegel och takpannor, och i något mindre grad, för produktionen av sanitetsporslin. Produktionen i EU:s nya medlemsstater verkar vara starkast i Tjeckien, Polen och Ungern, som alla har starka keramiksektorer och traditionellt har exporterat till andra EU-länder. De nya medlemsstaternas andel av EU:s keramiksektor är dock relativt låg.

3.11 Det är värt att nämna att även om de flesta faktorer som karaktäriserar och påverkar glassektorn också gäller för keramiksektorn så finns det en viktig skillnad. Glassektorn är ganska högt koncentrerad, medan keramiksektorn har mycket få stora koncentrerade och integrerade tillverkningsanläggningar.

3.12 Sysselsättningen i EU:s keramiksektor har i allmänhet haft en nedåtgående trend sedan 2000. Nivån har sänkts till stor del beroende på en kombination av produktivitetskrav och ökande konkurrens från lågkostnadsländer. Under 2006 var 330 000 personer anställda i EU:s keramiksektor, vilket är en liten nedgång från de 360 000 som var anställda inom branschen år 2005. De största arbetsgivarna är undersektorerna för vägg- och golvkakel samt tegel- och takpannor. 2006 stod de tillsammans för runt 52 % av sysselsättningen i keramiksektorn, följt av bords- och prydnadsartiklar med 22 %.

3.13 Vanligen exporteras 20–25 % av EU:s keramikproduktion (mer än 30 % för vägg- och golvkakel) utanför EU. Importen varierar från 3–8 % när det till exempel gäller golv- och väggkakel och eldfasta varor, till över 60 % när det gäller bords- och prydnadsartiklar. Keramiksektorns tre största exportmarknader är USA, Schweiz och Ryssland. Den senaste trenden tyder på en försämring av handelsbalansen på grund av ökad lågpriskonkurrens på EU-marknaderna från länder som Kina och Turkiet, fortsatt begränsad tillgång till vissa marknader utanför EU och eurons gradvisa appreciering gentemot de flesta valutorna sedan 2000. Följaktligen har handeln, i synnerhet handeln för EU-exportörerna, blivit avgörande frågor för keramiksektorn.

3.14 EU:s keramiksektor står för närvarande inför ett antal konkurrenskraftsutmaningar, och många av dem har underblåsts av globaliseringen och ökad miljölagstiftning.

3.15 För vissa produktkategorier, särskilt undersektorn för bordsartiklar, minskar EU:s konkurrensfördelar baserade på innovation och design allt mer, som en följd av lågprisexporten från tillväxtländer till EU och till andra nyckelmarknader. EU är ändå fortfarande en stor global aktör i många undersektorer, i synnerhet inom vägg- och golvkakeltillverkningen.

3.16 Den andra nyckelkonkurrensfaktorn som EU:s keramikindustri måste hantera är den växande miljölagstiftningen och den generellt ökade kontrollen, men i synnerhet den börda som skapas av EU:s utsläppshandelssystem. Trots att energikostnaderna utgör i genomsnitt 30 % av produktionskostnaderna i keramikindustrin så är koldioxidutsläppen per ton låga. Keramikindustrin har stått för mer än 10 % av alla industrianläggningar inom EU:s utsläppshandelssystem, men för mindre än 1 % av de koldioxidutsläpp som omfattas. Som ett resultat av den antagna översynen av utsläppshandelsdirektivet ska runt 1 800 keramikanläggningar omfattas av EU:s utsläppshandelssystem 2013. Dessa anläggningar kommer att stå för mindre än 1,5 % av de industriella koldioxidutsläpp som omfattas av utsläppshandelssystemet. Det är viktigt att understryka att keramikanläggningarna i huvudsak är mindre anläggningar, och att 40 % av dem släpper ut mindre än 25 000 ton koldioxid per år och 70 % mindre än 50 000 ton koldioxid per år.

3.17 Kostnadsstrukturen för energiintensiva keramiktillverkare missgynnas av de ökande insatsvarupriserna. Ett kännetecken för vissa av EU:s keramikundersektorer är att de i hög grad är beroende av en rad råvaror, varav allt fler importeras från länder utanför EU. Översynen visar hur bristen på konkurrenskraft för inköp till keramiktillverkningsprocessen, i synnerhet på energimarknaderna, hämmar konkurrensen för EU:s keramikproducenter.

3.18 Det största konkurrenskraftsproblemet som EU:s keramiksektor står inför är en markant höjning av keramikimporten från icke EU-länder, där miljölagstiftningen inte är lika strikt och säkerhetslagstiftningen är slappare. En relativt omfattande gemenskapslagstiftning har inneburit att EU:s keramiktillverkare inte längre konkurrerar på lika villkor globalt och att detta har skapat ett antal konkurrensutmaningar, men också en lång rad av konkurrenskraftsmöjligheter.

3.19 I detta sammanhang kommer kostnadsstrukturen för keramikindustrin (höga energi- och arbetskraftskostnader), sektorns relativt låga lönsamhet och den ökande konkurrensen både inom EU och när det gäller exporten, göra det ytterligt svårt för keramiktillverkarna att vältra över ytterligare kostnader för utsläppsrättigheterna på konsumenten. Dessutom är den teknik och de tekniska metoder som inom keramiktillverkningen används för att minimera den energi som används till ugnarna redan avancerad och det är inte troligt att man kan öka effektiviteten i någon högre grad under den närmaste framtiden.

3.20 Keramiksektorn behöver en högkvalificerad arbetskraft och måste ha nödvändiga verktyg och färdigheter för att använda tekniken och samarbeta inom olika områden, oavsett var de är belägna. Detta innebär en utmaning både för små och medelstora företag som vill konkurrera på världsmarknaden och för större företag som har verksamhet i flera länder, vilket märks i undersektorn för tegel. Kunskapsbasen kan förbättras genom att man fokuserar på livslångt lärande, gör sektorn mer attraktiv och inför målanpassade utbildningsprogram.

4. Hur kan glas- och keramikindustrin bidra till EU:s hållbarhet, inklusive agendan för Köpenhamnskonferensen?

4.1 Vi bör bedöma fördelarna och nackdelarna för glas- och keramikindustrin, med hållbarheten i sin helhet i åtanke. Båda sektorerna baserar sig på inhemska mineraltillgångar som är tillräckligt stora för att säkra livskraften inom EU:s ekonomiska område och globalt. Dessa sektorer har till stor del hanterat sin miljöpåverkan och innebär ingen särskild risk för människans hälsa, vare sig för de anställda eller för allmänheten.

4.2 Vi bör inte för närvarande räkna med något genombrott när det gäller innovation som rör tillverkningsprocesser för glas och keramik. Glas smälts och keramik bränns vid mycket höga temperaturer, vilket innebär att det finns fysiska gränser för hur mycket man kan sänka koldioxidutsläppen, gränser som dessa sektorer närmar sig i hög takt. Olyckligtvis beaktades inte dessa fysiska gränser när man upprättade EU:s reviderade utsläppshandelssystem, eftersom de inte inbegreps i andra energiintensiva industrier med liknande utsläpp från tillverkningstekniken.

4.3 Teknik och processer som används inom dessa sektorer är också avancerade när det gäller energikonsumtion och koldioxidintensitet. De är inte ett klimatproblem, utan snarare en integrerad del av lösningen på det. För glasindustrin gäller till exempel att:

4.4 Glas tillhör en grupp material som har en mycket hög återvinningsandel. Vanligen finns det återvinningskretslopp i tillverkningsprocessen. Den är på vissa sätt en avfallsfri teknik. Återvunnet glas utgör en väsentlig del av det material som används, framför allt i tillverkningen av förpackningsglas. Återvinningen har inga fysiska gränser när det gäller materialets livslängd. Återvinningssystem har anlagts över hela Europa och uppnått en återvinningsgrad om 62 % för förpackningsglas under 2007. Alla försök att öka återvinningsgraden och användningen av återvunnet glas kan förbättra den påföljande miljöprestandan på tre sätt: (1) den kan förbättra energieffektiviteten: 1 % ökad återvinning av glas minskar energikonsumtionen med 0,25 %; (2) den kan minska utsläppen av koldioxid: 1 % ökad återvinningen av glas minskar koldioxidutsläppen med 0,47 % och (3) den kan spara råvaror: användning av 1 ton återvunnet glas för att göra nytt glas spar 1,2 ton obearbetade råvaror.

4.5 I praktiken kan glasprodukter hjälpa till att minska energikonsumtionen och därigenom utsläppen av koldioxid, t.ex. genom användning av isoleringsglasfiber eller högisolerande fönster i byggnader. Tak- och väggisolering skulle kunna spara 460 miljoner ton per år, vilket är mer än hela EU:s Kyotoåtagande. Till exempel borde alla englas- och tvåglasfönster i EU ersättas av högisolerande två- eller treglasfönster. Detta skulle kunna göra att man undvek årliga utsläpp om 97 miljoner ton koldioxid. Detta är likvärdigt med 21 miljoner ton olja eller den årliga energikonsumtionen för byggnader för 19 miljoner invånare. Fiberglas som används till att förstärka plast i vindkraftverk och i glasmaterial som används inom bilindustrin (t.ex. i syfte att minska energiåtgången genom att behovet av luftkonditionering minskar), är andra användningar som resulterar i minskade koldioxidutsläpp.

4.6 Solenergitekniken förväntas expandera enormt under de närmaste tio åren, och glas spelar just nu en viktig roll i genomskinliga material för fotovoltaiska celler och system för koncentrerad solenergi, inklusive solskorstenar, produktion av biobränslen med solenergi, fotokatalys samt rening och avsaltning av vatten. Dessa tillämpningar påverkar växthusgaserna snabbt och ligger miljömässigt i linje med principerna om hållbar energi. De olika ansvariga undersektorerna har en viktig roll att spela när det gäller att stödja och utveckla dessa tillämpningar. Det är av avgörande vikt att de fortsätter att placeras ut i EU, både ur ett akademiskt och ett produktionsmässigt perspektiv.

4.7 Utsläppen av växthusgaser uppgår till 20 miljoner ton i hela glassektorn och till 27 miljoner ton per år i keramiksektorn. I båda sektorerna är minskningspotentialen mycket begränsad. Detta innebär att införlivandet av glas- och keramiksektorn i EU:s utsläppshandelssystem är av liten fysisk och ekonomisk betydelse. Dessutom riskerar den att äventyra de eventuella minskningarna av växthusgasutsläppen. Liknande bedömningar kan göras för nästan alla energiintensiva basindustrier, och alla onödiga kostnader bör undvikas när man fattar beslut om koldioxidläckagefrågan och riktmärkesbaserade rättigheter för den tredje handelsperioden. Separata benchmarkingkriterier krävs för att beakta den mångfald som präglar de olika sektorerna och undersektorerna. Kriterierna bör utformas så att hänsyn tas till olika framställningstekniker, energikrav och anläggningarnas fysiska möjligheter att minska utsläppen.

4.8 På grund av den låga koncentrationen, den stora uppsättningen produkter och den låga kvaliteten på den allmäntillgängliga statistiken, kommer ett rättvist genomförande av EU:s utsläppshandelssystem att bli ett problem för keramikindustrin. När det gäller bedömningen av keramikindustrins exponering för koldioxidläckage kan frågan om tillgång på uppgifter och dess tillförlitlighet endast lösas genom att man samlar in relevanta uppgifter på tresiffrig nivå (NACE rev. 2-2008). Vid en sådan insamlingsnivå kan exponering för ”koldioxidläckage” påvisas för tre keramikundersektorer, nämligen ”eldfasta produkter” (NACE 23.2), ”lerbyggnadsmaterial” (NACE 23.3) och ”andra porslins- och keramikprodukter” (NACE 23.4).

4.9 Keramiksektorn har inte samma potential för minskade växthusgasutsläpp som glassektorn har, även om de värmeisolerande egenskaperna hos moderna tegelstenar och takpannor samt mineralfiber förtjänar att nämnas. I vilket fall som helst är keramiksektorn ett gott exempel på hållbar konsumtion och produktion tack vare produktegenskaper som hållbarhet och hygien samt estetiska värden. När den väl är tillverkad har den mesta keramiken en potentiellt lång livslängd och många produkter behöver inget ytterligare underhåll.

4.10 Det finns en mycket viktig undersektor inom keramiksektorn: produktionen av eldfast material. Detta material är av avgörande betydelse för många industrier som arbetar med höga temperaturer: järn och stål, glas, kalk och cement. Dessa kemikalier skulle inte kunna finnas utan högkvalitativt eldfast material som stöder och underlättar användningen av den effektivaste tekniken i ovannämnda sektorer.

4.11 Den viktigaste förutsättningen för framsteg på områdena allmän konkurrenskraft och i synnerhet energieffektivitet och miljöprestanda är omfattande och effektiv FoU. Det gäller alla sektorer inom glas- och keramikindustrin, men det gäller särskilt undersektorn för specialglas som generellt avsätter större delen av sina intäkter till innovation på grund av den snabba utvecklingen när det gäller den framställda produkten. Även om det inte rör sig om en stor sektor i fråga om tonnage och sysselsättning, är det av största vikt för utvecklingen av denna undersektor att den stannar inom EU.

4.12 På kort sikt kommer den strikta miljö- och energilagstiftningen, och därtill frånvaron av en internationell marknad på lika villkor, att sätta mycket stor press på EU:s små och medelstora företag och hämma den privata finansieringen av innovativa investeringar och FoU. Miljölagstiftningen innebär dock även en stimulans till att investera i FoU i syfte att förbättra energieffektiviteten och begränsa beroendet av traditionella energikällor. Som en följd av detta kan andelen energi i de totala produktionskostnaderna sjunka. Men det finns ändå långsiktiga effekter som kommer att kräva betydande entreprenörsinsatser och stort risktagande.

4.13 Hittills har lagstiftningskraven och åtstramade standarder lett till ökad innovation för energieffektivitet och optimering av produkter när det gäller i miljö-, hälso- och säkerhetsaspekter. Nya återvinningsmetoder utvecklas också. Med tanke på produktens beskaffenhet är möjligheterna till ytterligare framsteg när det gäller återvinning av keramik i vilket fall som helst begränsade.

4.14 Med ytterligare forskning kan keramik göras ännu mer attraktiv som ett renare alternativ. Ett exempel på produkter på senare tid är lerblock med förbättrad värmeisolering som är energiintensiva i produktion och också kan hjälpa till att spara energi när de används i byggnadsindustrin. Ett annat exempel är användning av keramik i bilar. Här kan keramiken bli en teknik som möjliggör användning av många viktiga komponenter i motorer i framtiden, på grund av sin unika motståndskraft mot hetta, slitage och rost, sin lätta vikt samt sina elektriska och värmeisolerande egenskaper. Framtidens bilar skulle kunna ha keramik integrerad i motorn samt i slitagemotståndskraftiga delar i bränslesystem och i sidokomponenter i ventilationssystem, t.ex. ventiler och ventilsätesringar. I framtidens bilar skulle man kunna använda keramiska bränsleceller och få en nästan utsläppsfri drift.

Bryssel den 16 juli 2009

Mario SEPI

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(2) EESK:s yttrande om ”Konsekvenserna av dagens utveckling på energimarknaderna för de industriella förädlingskedjorna i Europa”, EUT C 77, 31.3.2009, s. 88–95.

(4) FWC:s konkurrenskraftstudier – Glassektorns konkurrenskraft, oktober 2008.

(5) FWC:s konkurrenskraftstudier – Keramiksektorns konkurrenskraft, oktober 2008. Eurostat 2006.