17.11.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 277/62 |
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Bekämpande av avskogning och skogsdegradering för att motverka klimatförändringen och minskningen av den biologiska mångfalden”
KOM(2008) 645 slutlig
(2009/C 277/12)
Föredragande: Lutz RIBBE
Den 17 oktober 2008 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om
”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Bekämpande av avskogning och skogsdegradering för att motverka klimatförändringen och minskningen av den biologiska mångfalden”
KOM(2008) 645 slutlig.
Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 17 april 2009. Föredragande var Lutz RIBBE.
Vid sin 453:e plenarsession den 13–14 maj 2009 (sammanträdet den 14 maj) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 153 röster för, 5 röster emot och 6 nedlagda röster.
1. Slutsatser och rekommendationer
1.1 EESK välkomnar kommissionens meddelande, och delar målsättningarna att minska avskogningen och degraderingen i tropiska skogar med minst 50 % fram till 2020 samt att stoppa denna negativa utveckling senast 2030. Vi förväntar oss ett betydligt mer energiskt agerande från EU:s sida än hittills.
1.2 Även om en del av den beskrivna utvecklingen i vissa fall kan skyllas på lokalbefolkningens egna initiativ – t.ex. självhushållsjordbruk – har problemet sin kärna i andra underliggande orsaker. För det mesta är det ett fåtal personer och i viss mån också koncerner med global verksamhet som ibland gör enorma vinster till men för miljön, klimatet, den biologiska mångfalden och lokalbefolkningen – och som bokstavligen lämnar förbränd jord efter sig.
1.3 Att en sådan situation kan uppkomma beror inte enbart på de direkta ekonomiska faktorer som i förbindelse med oklara markägarförhållanden och korrumperade eller ineffektiva förvaltningssystem beskrivs på ett korrekt sätt av kommissionen. Även de länder som produkterna exporteras till, däribland EU-länderna, bär en stor del av skulden för detta. Därför välkomnar EESK att kommissionen analyserar EU:s direkta och indirekta bidrag och är villig att dra konsekvenserna av detta.
1.4 Att EU tar på sig en ledande roll i bekämpningen av avskogningen ser vi som ett bra beslut. I det sammanhanget är det uppenbart att också det internationella samfundet måste bidra med finansiella resurser. Kommittén uppmanar i alla händelser samtliga politiker att värna om vissa principer. Först och främst bör principen ”förorenaren betalar” alltid gälla. Det betyder att alla som – på ett lagligt sätt – vidtar en åtgärd som är skadlig för miljön också måste stå för de kostnader som uppkommer. Därför måste den ”internalisering av externa kostnader” som EESK ofta har krävt äntligen föras fram på global nivå och göras förenlig med WTO:s principer. Den principen får inte mjukas upp till en ”allmänheten betalar-princip”, enligt vilken skattebetalarna – eller med andra ord den offentliga sektorn – skulle betala för att undvika miljöbelastningar.
1.5 Länder som vill komma i fråga för de finansieringsinstrument som sätts in för att motverka avskogning eller skogsdegradering bör vara skyldiga att klargöra att de är intresserade av hållbar utveckling och inte av ett slags ”avlatshandel”. Bekämpning av olaglig avverkning och handel med timmer måste vara en första prövosten för detta. Det är meningslöst att föra över pengar till de länder som inte ens är beredda att bekämpa olaglig avverkning – med eller utan EU-stöd.
1.6 Även om de enskilda åtgärder som EU vill sätta in som en lösning på detta globala problem ännu inte är helt färdigutvecklade, står det redan nu klart att man i första hand vill använda sig av frivilliga åtgärder (1). Det visar sig dock att världssamfundet, som satsar på liberalisering och globalisering, snabbt stöter på vissa gränser när det handlar om ekologisk och social exploatering. Här saknas effektiva globala verktyg, och EU uppmanas att åtminstone se till att initiativ i den riktningen inte längre uppfattas som ”handelshinder” inom WTO.
1.7 Tills vidare kan EESK ställa sig bakom denna inriktning på frivillighet, men vi förväntar oss senast efter 3 år en lägesbedömning som undersöker om åtgärderna verkligen har haft någon effekt och om målen har uppnåtts. Om det skulle visa sig att avskogningen och skogsdegraderingen fortsätter att öka, bör tuffare åtgärder övervägas.
1.8 Certifieringssystem utgör en första möjlighet till förbättringar. De bör omfatta inte bara timmer och träprodukter, utan också andra produkter som härrör från de berörda regionerna (t.ex. foderprodukter och biomassa för energiutvinning).
1.9 Tyvärr visar exemplet med avskogning och skogsdegradering enligt EESK:s uppfattning också att utvecklingspolitiken i hög grad har misslyckats åtminstone i de regioner som diskuteras här. Inga nyskapande och långsiktigt hållbara, regionalt anpassade modeller har utvecklats som hade kunnat leda till en annan utveckling än den nuvarande plundringen av naturresurser. Det är dock aldrig för sent att främja relevanta initiativ tillsammans med lokalbefolkningen och för deras räkning. I sina strategiska överväganden bör EU också inkludera lämpliga initiativ för uppbyggnad av demokratiska strukturer och för stöd till det civila samhället. EESK erbjuder än en gång sin hjälp med sådana ansatser.
2. Kommissionens meddelande
2.1 Kommissionens meddelande handlar inte om skogstäcket inom EU. I stället behandlas frågan om hur man i framtiden bättre ska kunna skydda de skogsytor för vilka det hittills har saknats internationella överenskommelser exempelvis inom ramen för klimatskyddsavtalet.
2.2 Enligt FAO:s beräkningar går ungefär 13 miljoner hektar skog förlorade varje år. Det motsvarar ungefär Greklands totala areal. Cirka 96 % av avskogningen sker i de tropiska områdena, och de största nettoförlusterna av skogstäcket mellan 2000 och 2005 registrerades i tio länder (2).
2.3 Orsakerna till den fortlöpande avskogningen är å ena sidan komplexa och mångfasetterade och å andra sidan också relativt simpla. Konstateranden i kommissionens meddelande såsom ”skogar förstörs eftersom det är mer lönsamt på kort sikt att använda marken för andra ändamål än att bevara skogen” eller ”lönsam alternativ markanvändning med högt marknadsvärde, såsom införskaffande av råvaror, skapar incitament för avskogning” klargör tydligt att användningsområden som på längre sikt är uppenbart ohållbara ändå kan ge upphov till stora företagsekonomiska vinster. ”För det andra bör det uttryckligen erkännas att ekonomin är en av de främsta drivkrafterna bakom avskogningen.”
2.4 Som ytterligare en faktor bakom den hittills ohämmade skogsförlusten nämns utvecklingstendenserna i fråga om infrastruktur. Vidare skriver kommissionen: ”Den viktigaste bakomliggande orsaken är ineffektiva styrelseformer tillsammans med dåligt genomförda strategier för markanvändning och osäkra system för markinnehav.”
2.5 Följderna av denna utveckling är många:
— |
Avskogningen svarar för ungefär 20 % av världens koldioxidutsläpp, utan att det hittills har funnits några mekanismer för att hejda dessa extrema påfrestningar på klimatet. Det är just detta som kommissionens dokument inriktar sig på, även med tanke på den klimatskyddskonferens som hålls i Köpenhamn i slutet av året. |
— |
Kommissionen klargör dock också tydligt att det inte bara handlar om globalt klimatskydd. Omkring hälften av världens växt- och djurarter finns i de tropiska skogarna! Med ett stopp för avskogningen skulle man också bidra till att närma sig ännu ett mål som världssamfundet har åtagit sig att uppnå, nämligen att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden. |
— |
Kommissionen påpekar också att avskogningen och skogsdegraderingen kan få ett flertal negativa sociala konsekvenser, främst för fattiga befolkningsgrupper, samt att vissa ursprungsbefolkningar är direkt beroende av skogen för sin överlevnad. |
2.6 Vidare presenterar kommissionen beräkningar av de tropiska skogarnas ekonomiska värde. Man hänvisar bl.a. till prognoser enligt vilka en ihållande avskogning skulle leda till att värden motsvarande 5 % av världens samlade BNP går förlorade fram till 2050 (3), samt till den potential för minskning av växthusgasutsläppen som kan ge upphov till besparingar till en förhållandevis blygsam kostnad per ton koldioxid.
2.7 Kommissionen klargör också otvetydigt att ”det är dags att vidta kraftfulla åtgärder”, och formulerar målsättningen att ”stoppa minskningen av världens skogstäcke senast 2030 och att minska den totala tropiska avskogningen med minst 50 % senast 2020 i förhållande till dagens nivåer”. Man vill införa detta mål i förhandlingarna efter Kyoto.
2.8 Kort sagt: Kommissionen anser att skyddet av de globala skogsbestånden är oundgängligt och att EU måste ”ha en ledande roll när det gäller att utforma den globala politiken för att motverka avskogningen”.
2.9 När det gäller EU:s möjligheter att bidra räknas flera olika handlingslinjer upp i kommissionens meddelande inom ramen för den befintliga politiken, bland annat följande:
— |
Å ena sidan beskrivs tänkbara åtgärder som kan leda till ökad användning av timmer och trävaror som är hållbart producerade. Detta betraktas som ytterst betydelsefullt, eftersom EU är en av de största förbrukarna av timmer och trävaror. Bara under 2005 importerades 83 miljoner m3 timmer och trävaror till EU-marknaden, exkl. pappersmassa och papper. Kommissionen bedömer att mer än 19 % av importen härrör från olagligt avverkat timmer. |
— |
Å andra sidan föreslås att de politikområden som inte hänger samman med färdiga träprodukter ska studeras närmare med avseende på deras ”förenlighet med skogsskyddet”. Bl.a. hänvisar man till att ”det finns samband mellan efterfrågan på jordbruksråvaror och trycket på markanvändning”. Därför framhåller man t.ex. behovet av ”att undersöka konsekvenserna av EU:s konsumtion av importerade livsmedel och andra varor (t.ex. kött, sojabönor, palmolja och metallmalmer) som kan bidra till avskogningen”. Sådana undersökningar skulle kunna leda till att politiska alternativ för att minska sådana konsekvenser övervägs. |
2.10 Utöver befintlig politik riktar kommissionen i sitt meddelande uppmärksamheten på frågan om finansieringsnivå och finansieringskällor samt mekanismer som skulle kunna användas för att ta itu med avskogningen.
— |
Enligt kommissionens konsekvensbedömning skulle uppskattningsvis mellan 15 och 25 miljarder euro per år behövas för att avskogningen ska kunna halveras fram till år 2020. EU utgår ifrån att ”de industrialiserade länderna måste avsätta stora resurser”. |
— |
Olika överväganden görs med avseende på vilka finansieringsmekanismer som skulle kunna utvecklas. I dagsläget ser man det inte som realistiskt att föra in koldioxidkrediter för skogsbruk i EU:s system för utsläppshandel, eftersom de utsläpp som härrör från avskogning är ungefär tre gånger så stora som de utsläpp som regleras i utsläppshandelssystemet. Men när väl andra system för utsläppshandel har inrättats på global nivå vid sidan av EU:s utsläppshandelssystem och dessa har knutits till varandra, skulle det också kunna bli möjligt att använda sådana koldioxidkrediter för att finansiera skogsskyddet. |
— |
En stor del av EU:s finansiering skulle dock kunna komma från intäkterna från auktionering av utsläppsrätter inom systemet för utsläppshandel. Om 5 % av de förväntade intäkterna (i storleksordningen 30–50 miljarder euro) används för detta ändamål, skulle 1,5–2,5 miljarder euro kunna avsättas 2020. |
2.11 EU arbetar för att upprätta en incitamentsordning med internationellt stöd för att minska avskogningen och skogsdegraderingen i utvecklingsländerna för perioden 2013–2020, i anslutning till FN:s ramkonvention om klimatförändringar.
— |
Att inrätta en ”Global Forest Carbon Mechanism” skulle kunna vara ett led i denna strävan. Det skulle göra det möjligt för utvecklingsländerna att bidra till att uppnå det globalt överenskomna utsläppsminskningsmålet genom att vidta åtgärder för att minska utsläppen från avskogning och skogsdegradering. Det återstår dock att utarbeta detaljerna om ”hur mekanismen ska fungera institutionellt och praktiskt”. |
— |
I ett mer långsiktigt perspektiv kan man tänka sig att låta koldioxidmarknaderna inbegripa avskogningen. |
3. Allmänna kommentarer
3.1 EESK välkomnar kommissionens meddelande samt det faktum att unionen ser det som sin skyldighet att ha en ledande roll när det gäller att lösa detta problem, som man redan känt till i flera årtionden och behandlat vid olika tillfällen. De kommande förhandlingarna om ett klimatskyddsavtal utgör en bra ram för detta.
3.2 Kommittén är kritisk till att världssamfundet hittills har följt skogsförstörelsen mer eller mindre passivt. Det har funnits mer än nog med orsaker till att redan tidigare vidta åtgärder för att förhindra skogsförstörelsen. Minskningen av antalet arter till följd av skogsförstörelsen och skogsdegraderingen, ödeläggelsen av de resurser som ursprungsbefolkningarna är direkt beroende av för sin överlevnad, det uppenbara utnyttjandet av arbetstagare och bortjagandet av småbönder från den odlingsmark som de ärvt är inga nya fenomen. Klimatskyddet är alltså endast en ny och ytterligare orsak till att ta itu med ett gammalt problem med, förhoppningsvis, ny kraft.
3.3 Kommittén har viss förståelse för att kommissionen konstaterar följande: ”Avsikten med det här meddelandet är inte att ge slutgiltiga svar på de många frågorna om avskogning.” Kommittén förväntar sig dock att kommissionen inte längre skjuter upp behandlingen av denna fråga. Det är hög tid att skrida till handling.
3.4 Kommittén välkomnar kommissionens tydliga uttalanden beträffande orsakerna till skogsförstörelsen. Kommissionen konstaterar uttryckligen att kortsiktiga ekonomiska intressen ligger bakom denna synnerligen ohållbara form av markutnyttjande. Tillsammans med stundtals mycket oklara markägarförhållanden och icke existerande, svaga och ibland fullständigt korrumperade förvaltningssystem åstadkoms en förstörelse som inte enbart medför stora globala problem utan ofta också fullständigt ignorerar lokalbefolkningens behov.
3.5 EESK är naturligtvis medveten om att människorna världen över måste erbjudas ekonomiska utvecklingsmöjligheter. Kommittén har redan i flera år försökt finna en lösning på problemet genom en nära dialog med olika grupper i det civila samhället, t.ex. i Central- och Latinamerika, Indien och Kina. Den globala skogsdegradering och skogsförstörelse som behandlas i kommissionens meddelande har emellertid inget samband med en ändamålsenlig regional utveckling. Det är fråga om en oacceptabel exploatering av människor och miljö, utan någon som helst anknytning till hållbar utveckling.
3.6 I de länder som lider av massiv avskogning är det vanligt att ett stort antal jordbrukare avverkar och bränner skog för att använda marken för jordbruk och boskapsskötsel. De orättvisa jordägarförhållandena och avsaknaden av en jordbrukspolitik i dessa områden leder till ett föga hållbart slöseri med naturresurser.
3.7 Det utnyttjande av skogarna som äger rum i dessa områden gagnar för det mesta bara ytterst få personer och i viss mån också koncerner med global verksamhet som ibland gör enorma vinster – till men för miljön, klimatet, den biologiska mångfalden och lokalbefolkningen – och i ordets konkreta bemärkelse lämnar förbränd jord efter sig. Det finns dock flera positiva exempel (4) som visar att detta inte behöver vara fallet. Lokala resurser kan utnyttjas på ett hållbart sätt, och lokalbefolkningen kan därigenom erbjudas nya inkomst- och utvecklingsmöjligheter. Sådana förfaranden bör främjas.
3.8 Även om följderna av ett sådant hänsynslöst utnyttjande i första hand visar sig på lokal nivå på ett omedelbart och spektakulärt sett, har de också en global dimension med tanke på klimatförändringarna och den biologiska mångfaldens tillbakagång. Vi berörs med andra ord alla av denna förstörelse och måste alla bidra till att finna en lösning på problemet.
3.9 Det är ingen mening med att de utvecklade länderna kritiserar den dramatiska situationen i utvecklingsländerna. Vi är nämligen också en del av problemet: En omfattande del av de produkter som utvinns – huvudsakligen oförädlade råvaror och produkter med låg förädlingsgrad – säljs inte lokalt utan exporteras vanligen till mycket avlägsna platser, ofta till utvecklade länder. Det finns alltså även i Europa en efterfrågan på dessa ”billiga” produkter.
3.10 Kommissionen gör därför helt rätt i att behandla följande tre frågor:
1. |
Hur stor är EU:s ”andel” i den förstörelse som pågår i dessa områden (och hur kan man minska denna andel)? |
2. |
Hur kan EU (och medlemsstaterna) för det första bidra till att förhindra olagliga åtgärder, dvs. skogsförstörelse, som inte kan anses ligga i det berörda landets intresse, och för det andra utveckla användningsformer som följer principen för hållbar utveckling och beaktar lokalbefolkningens behov? |
3. |
Hur kan man utveckla finansieringsmekanismer med vars hjälp man kan avlägsna det tryck som orsakar skogsförstörelsen? |
3.11 EESK välkomnar att kommissionen tillsammans med andra institutioner aktivt arbetar för att komplettera debatten om skyddet av klimatet och den biologiska mångfalden med ekonomiska fakta. Exempel på detta är Stern-rapporten, som visar att ett underlåtande att vidta klimatskyddsåtgärder i längden blir dyrare än att genomföra omfattande förändringar, och Sukhdev-rapporten, som omnämns i kommissionsdokumentet och som visar det ekonomiska värdet av en bibehållen biologisk mångfald.
3.12 Dessa studier och beräkningar är emellertid också tydliga exempel på att de nationalekonomiska värden som anges fortfarande endast finns på papper. De förbättrar nämligen inte BNP, de beaktas inte i företagens ekonomiska resultat och man handlar inte med dem på börsen. Tvärtom visar exemplet med skogsförstörelsen alltför tydligt att klyftan mellan en kortsiktig strävan efter vinst (som orsakar skogsförstörelsen) och långsiktiga nationalekonomiska allmänintressen (där skogarna bevaras för att skydda klimatet och främja den biologiska mångfalden) är enorm.
3.13 Det hänsynslösa utnyttjandet av resurserna sker på bekostnad av allmänintresset. Därför måste vi först och främst möta den stora utmaningen att äntligen ”internalisera de externa kostnaderna” och därigenom bidra till ett genombrott för den kraftigt förespråkade principen om att förorenaren betalar. De ovannämnda studierna och de siffror som anges i kommissionens meddelande ger en god bild av vilka belopp det handlar om.
3.14 Kommittén är medveten om att man – såsom konstateras i kommissionens meddelande – också måste överväga incitament som bidrar till att skogsförstörelsen begränsas. För kommittén är det emellertid mycket viktigt att man i detta sammanhang beaktar den viktiga principen att offentliga medel inte får beviljas företag eller enskilda personer som ett incitament för att inte vidta åtgärder som skadar allmänintresset. Man måste alltid sträva efter att skapa globala rambestämmelser som gör att sådana skadliga åtgärder kan uteslutas och undvikas. EU måste följa denna viktiga princip också under förhandlingarna i Köpenhamn. Vi måste konsekvent tillämpa principen om att förorenaren betalar (polluter pays principle) och inte försvaga den med en princip om att samhället betalar (public pays principle) för att skadliga ingrepp ska undvikas.
3.15 Stater som i framtiden vill kunna utnyttja finansiella instrument bör därför tydligt ange att de inte är intresserade av ”avlatshandel” utan av långsiktigt hållbar utveckling. När det gäller avskogningen skulle frågan om bekämpning av illegal avskogning och skogsdegradering kunna utgöra en form av ”första prövosten”. De berörda länderna bör tydligt visa att de – med eller utan stöd av det internationella samfundet – på allvar arbetar för att avlägsna de olagliga förfarandena. EESK anser att det är viktigt att framhålla att det inte handlar om att legalisera de illegala verksamheterna, utan om att sätta stopp för dem. Redan detta skulle åstadkomma en avsevärd förbättring av situationen.
3.16 De berörda länderna bör emellertid också klargöra att de är villiga att införa innovativa, hållbara och regionalt ändamålsenliga metoder för att bekämpa avskogningen och skogsdegraderingen.
4. Särskilda kommentarer
4.1 Kommissionens meddelande är i många fall ännu inte så konkret, vilket delvis beror på ett otillräckligt kunskaps- och informationsunderlag, delvis på att de ståndpunkter som framförs inte är helt genomtänkta.
4.2 Om unionen inte ökar sina insatser kraftigt för att utarbeta metoder mot skogsdegraderingen, riskerar den att med tiden bli beskylld för att vara ointresserad av denna fråga.
4.3 De ansvariga myndigheterna och politikerna har alltför länge sett på medan skogarna förstörs och även illegalt utvunna produkter kommer till EU:s hamnar. Även om det ofta kan vara svårt att spåra produkter på grund av att de införlivats i andra produkter, fått ändrade koder etc. tycks det inte finnas någon verklig vilja att åtgärda situationen. EESK förväntar sig att unionen agerar i denna globalt centrala fråga på ett betydligt kraftfullare sätt. EESK välkomnade nyligen unionens avsikt att helt avstå från handel med sälprodukter, trots att den kanadensiska regeringen tillåter säljakt. Det civila samhället förväntar sig att unionen, i enlighet med detta exempel, agerar lika kraftfullt när det gäller skogsskyddet.
4.4 Meddelandet är otydligt bland annat i fråga om i vilken utsträckning EU:s omfattande import av foder är direkt eller indirekt orsak till skogsförstörelse (5). Det har gång på gång förts kontroversiella diskussioner om detta, och frågan behandlas också i kommissionens dokument (se punkt 2.9). För att skapa klarhet i frågan uppmanar EESK kommissionen att snarast möjligt ”undersöka konsekvenserna av EU:s konsumtion av importerade livsmedel och andra varor (t.ex. kött, sojabönor, palmolja och metallmalmer) som kan bidra till avskogningen”.
4.5 Kommittén anser att EU så fort som möjligt bör fastställa likadana hållbarhetskriterier för foder, virke, träprodukter osv. som de kriterier som redan finns för produktion av råvaror för agrobränslen. Även om det återstår att se hur den allmänna övervakningen av dessa kriterier ska kunna utformas och genomföras med tanke på de oklara markägarförhållandena och den dåliga förvaltningen, är detta ett viktigt och riktigt initiativ. För att hållbarhetskriterierna ska vara effektiva på lång sikt måste de dock inkluderas som en obligatorisk del i spelreglerna för världshandeln.
4.6 Avskogningen är ett gott exempel på att världssamfundet, som satsar på liberalisering och globalisering, snabbt stöter på vissa gränser när det handlar om global bekämpning av ekologisk och social exploatering. Här saknas effektiva globala verktyg, och EU uppmanas att åtminstone se till att initiativ i den riktningen inte längre uppfattas som ”handelshinder” inom WTO.
4.7 EESK har förståelse för att det ännu inte finns några tydliga planer för finansiering av åtgärder på detta område. Klimatskyddsförhandlingarna bör utnyttjas för detta ändamål.
4.8 Det handlar emellertid inte enbart om att i framtiden överföra medel förutsatt att vissa kriterier uppfylls (se ovan). Innan förhandlingarna på detta område kan slutföras framgångsrikt, måste man i de berörda länderna skapa viktiga förutsättningar för att lösa problemen: Om lokalbefolkningen inte har välfungerande demokratisk medbestämmanderätt i fråga om utvecklingen av regionen, om ursprungsbefolkningens (cirka 60 miljoner människor!) och småböndernas rättigheter inte erkänns och om förvaltningen inte kan fungera väl (utan korruption) är det omöjligt att stoppa den ofta olagliga rovdriften eller att utarbeta ändamålsenliga utvecklingsplaner. Dessa frågor ignoreras så gott som fullständigt i kommissionens meddelande, vilket är en stor brist.
4.9 Tyvärr visar exemplet med avskogning och skogsdegradering enligt EESK:s uppfattning också att utvecklingspolitiken i hög grad har misslyckats åtminstone i de regioner som diskuteras här. Inga nyskapande och långsiktigt hållbara, regionalt anpassade modeller har utvecklats som hade kunnat leda till en annan utveckling än den nuvarande plundringen av naturresurser. Det är dock aldrig för sent att främja relevanta initiativ tillsammans med lokalbefolkningen och för deras räkning. I sina strategiska överväganden bör EU också inkludera lämpliga initiativ för uppbyggnad av demokratiska strukturer och för stöd till det civila samhället. EESK erbjuder än en gång sin hjälp med sådana ansatser.
Bryssel den 14 maj 2009
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande
Mario SEPI
(1) ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden”, EESK:s yttrande NAT/420 APA R/CESE 543/2009.
(2) Brasilien, Indonesien, Sudan, Myanmar, Zambia, Tanzania, Nigeria, Kongo, Zimbabwe och Venezuela.
(3) Lägesrapport om ”The Economics of Ecosystems and Biodiversity” – TEEB (Ekosystemens och den biologiska mångfaldens ekonomier) av Pavan Sukhdev.
(4) Exempelvis samarbetsprojektet ”Rainforestation farming” mellan universitetet i Hohenheim (Tyskland) och Leyte State University (Filippinerna), http://troz.uni-hohenheim.de/innovations/InnovXtr/RFFS.
(5) Detta gäller naturligtvis även agrobränslen etc.