Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till rådets förordning om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs”

Den 15 december 2008 beslutade rådet att i enlighet med artikel 37 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till rådets förordning om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs”

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 17 april 2009. Föredragande var José María ESPUNY MOYANO.

Vid sin 453:e plenarsession den 13–14 maj 2009 (sammanträdet den 13 maj) avslog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén facksektionens yttrande och antog följande motyttrande, utarbetat av Richard Adams, med 98 röster för, 75 röster emot och 11 nedlagda röster:

1.1 EESK stöder kommissionens förslag till en grundlig förändring av kontrollsystemet för fiske, som kommittén anser vara en central del i den gemensamma fiskeripolitiken. En omstrukturering av systemet är ytterst viktig och angelägen och kommer att göra fiskeripolitiken effektivare redan innan den föreslagna omfattande reformen äger rum.

1.2 EESK anser att EU:s nuvarande fiskerikontrollsystem har omfattande brister. Det är ineffektivt, dyrt och komplicerat och leder inte till de önskade resultaten. Detta får omfattande konsekvenser för hållbarheten i fiskeresurserna, fiskeindustrin, de regioner som är beroende av fiske och miljön. EESK konstaterar att kommissionen delar denna åsikt.

1.3 Den gemensamma fiskeripolitiken har framför allt lett till att vissa berörda aktörer förhalar och fuskar med kontrollerna eller motvilligt eller inte alls följer bestämmelserna. Avsikten med reformen av kontrollsystemet är förändra detta avoga beteende som innebär att man inte respekterar reglerna. Den avspeglar den nya strategin i grönboken om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken från april 2009 och är därför ett test på om de berörda aktörerna verkligen är beredda att ändra sin inställning.

1.4 Över 75 % av världens fiskbestånd är antingen helt utnyttjat eller överutnyttjat. 88 % av EU-beståndet fiskas över maximal hållbar avkastning.

1.5 Det nuvarande kontrollsystemet i EU är otillräckligt och undergräver tillförlitligheten i de grundläggande uppgifter som de vetenskapliga utlåtandena bygger på. Eftersom uppgifterna inte är tillförlitiga fortsätter fångsterna att ligga kvar på ohållbara nivåer. Bedrägliga förfaranden är svåra att upptäcka, och de böter som utdöms är ofta mycket lägre än de potentiella vinster som överfisket ger. Kommissionen saknar också rättsliga instrument, vilket gör att man inte kan reagera snabbt och effektivt om man upptäcker problem i de nationella kontrollsystemen. De möjligheter som ny teknik ger har heller inte utnyttjats till fullo.

1.6 EESK anser att det nya systemet skulle leda till ett övergripande och integrerat förhållningssätt till kontrollsystemet, där man fokuserar på den gemensamma fiskeripolitikens samtliga aspekter och täcker hela kedjan från fångst och landning till transport, beredning och marknadsföring – dvs. från fångst till konsument.

1.7 EESK anser att kommissionen har fullgjort sitt ansvar vad gäller samrådet med berörda parter, att den har utfört en väl underbyggd konsekvensanalys och med rätta yrkar på en omedelbar reform i stället för att vänta tills man fattat beslut om den framtida gemensamma fiskeripolitiken efter 2012.

BILAGA

Följande yttrande från facksektionen fick minst en fjärdedel av de avgivna rösterna, men avslogs till förmån för ett motyttrande som antogs av plenarförsamlingen:

1. Slutsatser

1.1 EESK inser behovet av att förenkla kontrollsystemet i den gemensamma fiskeripolitiken och står bakom principerna i den föreslagna reformen.

1.2 Kommittén anser dock att det inte är det lämpligaste tillfället att genomföra reformen nu eftersom debatten om den gemensamma fiskeripolitikens framtid efter 2012 just har påbörjats och det är mycket möjligt att förändringarna av denna politik får stor inverkan på kontrollsystemet. Följaktligen rekommenderar EESK att man först genomför en noggrann undersökning av den gemensamma fiskeripolitikens grundelement och de olika förvaltningsmodeller som används, och därefter utformar nya kontrollåtgärder utifrån dessa undersökningsresultat.

1.3 Kommittén beklagar att kommissionen i sin strävan att skynda på reformen inte har samrått i tillräcklig utsträckning med de olika berörda parterna. En framgångsrik reform kräver att de berörda ekonomiska och sociala aktörerna är involverade i högre grad.

1.4 Kommittén gör dessutom bedömningen att de ändringar av kontrollmekanismerna som planeras i förslaget inte förenklar kontrollsystemet utan snarare avsevärt ökar antalet skyldigheter för fiskefartygen och fiskeriförvaltningarna jämfört med den nuvarande situationen. Vi föreslår därför att man inför en tillräckligt lång övergångsperiod.

1.5 EESK anser att man inte har gjort en tillräckligt utförlig bedömning av de sociala och ekonomiska konsekvenserna av dessa åtgärder.

1.6 För att underlätta efterlevnaden ber EESK kommissionen att publicera en bilaga med detaljerade uppgifter om de olika tidsfristerna och skyldigheterna för varje fartygstyp.

1.7 När det gäller specifika tekniska frågor uppmanas kommissionen, rådet och Europaparlamentet att beakta kommitténs synpunkter under rubriken ”särskilda kommentarer”.

2. Inledning

2.1 Europeiska kommissionen offentliggjorde den 14 november 2008 tre dokument om reformen av kontrollsystemet i den gemensamma fiskeripolitiken: meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om förslaget till rådets förordning om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs (1), själva förslaget till förordning (2) och konsekvensanalysen (3).

2.2 Kommissionen anser att det kontrollsystem som infördes 2002 har stora brister som hotar dess allmänna effektivitet, att det är ineffektivt, dyrt och komplicerat och inte ger de önskade resultaten. Kommissionen föreslår därför en grundlig förändring av kontrollsystemet i den gemensamma fiskeripolitiken.

Enligt kommissionen är huvudsyftet med reformen att införa ett gemenskapssystem för inspektioner, övervakning, kontroller, tillsyn och efterlevnad av regelverket som skapar de förutsättningar som krävs för en effektiv tillämpning av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

2.3.1 Mer konkret vill kommissionen med reformförslaget åstadkomma följande förbättringar:

—	Förenkling av regelverket. Förslaget fastställer gemensamma kontrollkriterier för alla bestämmelser i den gemensamma fiskeripolitiken. Det fastställer principerna och lämnar detaljerna till en gemensam tillämpningsförordning.

—	Utökning av kontrollområden. I förslaget behandlas tidigare försummade områden (transporter, marknader, spårbarhet) och andra områden där kontrollbehovet har ökat (utkast, fritidsfiske, marina skyddade områden).

—	Skapande av lika kontrollvillkor. Införandet av harmoniserade inspektionsförfaranden och avskräckande bötessystem ska säkerställa rättvisa villkor för fiskare i alla vatten och öka förtroendet för hela systemet.

—	Rationalisering av strategin för kontroller och inspektioner. Genom en systematisk inriktning på riskhantering blir det möjligt för medlemsstaterna och kommissionen att koncentrera sina kontrollresurser till områden där risken för överträdelser är störst.

—	Minskning av de administrativa bördorna.

—	Effektivare tillämpning av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken. Kommissionen ska utveckla en strategi som bygger på makroförvaltning och rikta in sig på kontrollen av medlemsstaternas efterlevnad av bestämmelserna.

2.4 Förslaget till förordning kompletterar förordningen om olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (4) och förordningen om tillstånd till fiskeverksamhet för gemenskapens fiskefartyg i vatten utanför gemenskapens vatten (5). De tre förordningarna ska ligga till grund för det nya kontrollregelverket.

2.5 Kommissionens avsikt är att den nya förordningen ska tillämpas från och med den 1 januari 2010.

3. Allmänna kommentarer

3.1 EESK inser att en framgångsrik gemensam fiskeripolitik förutsätter ett kontrollsystem som är effektivt, övergripande, integrerat och icke-diskriminerande från ”nätet till tallriken” och som möjliggör ett hållbart utnyttjande av levande akvatiska resurser.

3.2 Även kommittén anser att det är nödvändigt att reformera och förbättra gemenskapens kontrollsystem. Kommittén stöder också de allmänna principer som förslaget bygger på.

3.3 Emellertid anser EESK att man noga bör överväga om det verkligen är rätt tillfälle att göra denna viktiga reform nu. Kommissionen lanserade 2008 debatten om den gemensamma fiskeripolitikens framtid efter 2012. Under de närmaste åren kommer grundelementen i denna politik att ses över. EESK anser att reformen av kontrollsystemet bör vara avhängig av innehållet i den nya gemensamma fiskeripolitiken.

3.4 Det viktigaste instrumentet för fiskeförvaltning i den nuvarande gemensamma fiskeripolitiken är TAC (6)- och kvotsystemet. Detta system har ifrågasatts i olika forum (7). Eftersom ett av huvudmålen med den nuvarande förordningen är att medlemsstaterna ska efterleva de TAC och kvoter som de har tilldelats och eftersom institutionerna erkänner att detta system måste förbättras, förefaller det lämpligare att se över dessa förvaltningssystem innan man reformerar kontrollsystemet. EESK rekommenderar bestämt att man först utför en noggrann undersökning av den gemensamma fiskeripolitikens grundelement och de olika förvaltningsmodeller som används, och att de nya kontrollåtgärderna anpassas till dessa.

3.5 Kommittén beklagar att kommissionen har lagt fram hela lagstiftningspaketet, det vill säga meddelandet, förslaget till förordning och konsekvensanalysen, på samma gång. Vanligtvis lägger kommissionen först fram meddelandet för att det ska kunna användas som underlag för diskussionen om förslaget. EESK anser att en framgångsrik reform kräver att de berörda ekonomiska aktörerna är involverade och att det förs en ingående diskussion med dem. En reform av denna storleksordning får inte bli ett hastverk.

3.6 Förslaget till förordning ökar avsevärt antalet skyldigheter för fiskefartygen och fiskeriförvaltningarna. EESK anser att denna situation kan skapa allvarliga praktiska problem eftersom varken medlemsstaterna eller kommissionen har den organisation och personal som behövs för att samla in och behandla all den information som förslaget för med sig. Det ökar också de ekonomiska aktörernas förpliktelser. EESK ser det som olämpligt att i dessa kristider öka de administrativa bördorna för medlemsstaterna och de ekonomiska aktörerna eftersom effekten på både företagen och sysselsättningen kan bli mycket negativ, särskilt när det gäller fartyg på mellan 10 och 15 meter.

3.7 EESK anser att förenklingen bör ske gradvis på grund av den komplexa analysen och efterföljande tillämpningen, den höga kostnaden för de nya systemen och den bristande erfarenhet samt den förvirring som kommer att prägla inledningsskedet. De föreslagna förändringarna är mycket omfattande och kräver en djupare och längre diskussion. Mot denna bakgrund anser EESK att det i artikel 16 bör införas en bestämmelse om en tillräckligt lång övergångsperiod, som gör det möjligt att anpassa sig till de ändringar som slutligen görs i kontrollagstiftningen.

3.8 EESK anser att efterlevnadskulturen bör bygga på samarbete, samförstånd och god vilja från de berörda parternas sida, inte på fler åtgärder och förfaranden för kontroller och sanktioner. Ett enklare regelverk som är lätt att förstå för de berörda aktörerna kommer att främja efterlevnaden.

3.9 Kommissionen vill ha ökade kontrollbefogenheter. Kommittén anser att man måste ta hänsyn till balansen mellan rådet och kommissionen för att undvika behörighetskonflikter i framtiden.

3.10 Enligt EESK bör förordningen öppna för möjligheten att utnyttja restkvoter som inte har fiskats upp och som skulle kunna överföras till andra medlemsstater för att öka lönsamheten inom deras fiske.

4. Särskilda kommentarer

4.1 Kommittén anser att utfärdandet av fisketillstånd för ett av gemenskapens fiskefartyg inte får begränsa sig till gemenskapens vatten. Hänvisningen till ”i gemenskapens vatten i allmänhet” i artikel 4.8 bör därför strykas.

4.2 Vad gäller artikel 4.10 anser EESK att det i definitionen av ”marint skyddat område”, som är beläget i gemenskapens vatten och har konsekvenser för fiskeriverksamheten, bör införas ett EU-förfarande för skyddsklassning, utnyttjande, kontroll och övervakning.

4.3 I artikel 4.17 definieras ”beredning”, däribland processer som rengöring och urtagning samt isning och frysning. Kommittén anser att definitionen av beredning bör knytas till förändringen av de marina resursernas organoleptiska egenskaper och inte till de processer som rör själva bevarandet av produkten och som syftar till att erbjuda konsumenterna fiskeprodukter med högre hälsogarantier. Vi föreslår därför att verksamhet av detta slag inte tas med i definitionen av beredning.

4.4 EESK anser att områden på det ”fria havet” som inte faller under en regional fiskeriorganisations ansvar bör omnämnas i artikel 7.1 f).

4.5 Kommittén anser att det inte bör finnas krav på att fartyg vars totala längd är 10–15 meter ska vara utrustade med det fartygsövervakningssystem som avses i artikel 9. Detta system sänder ut uppgifter om fartygets position med jämna mellanrum, varigenom fartyget automatiskt kan lokaliseras och identifieras. Dessa fartygs verksamhet är av naturliga skäl begränsad; de fiskar nära kusterna där de lätt kan kontrolleras. Kostnaderna för att installera ett sådant övervakningssystem är avsevärda och skulle bli oproportionerligt höga för denna del av fiskeflottan, som består av en mängd små och medelstora företag som upprätthåller en hög sysselsättningsnivå.

EESK anser att bestämmelserna i artikel 14 om att föra loggbok med angivande av fångstmängder är för omfattande. Kontrollen av dem innebär en betydande administrativ börda, och de bör därför endast gälla för fiskeriverksamhet där det finns välgrundade skäl för att tillämpa dem.

4.6.1 I artikel 14.1 fastställs att de mängder av varje art som har kastats överbord även ska registreras i loggboken. Kommittén anser att dessa fångster inte bör noteras förrän de överskrider en viss kvantitet, exempelvis 50 kg.

4.6.2 I artikel 14.3 anges att uppskattningar av kvantiteter i kg av fisk ombord som förs in i loggboken inte får avvika med mer än 5 % från den kvantitet fisk som fartyget har ombord. EESK anser att det redan är svårt att uppfylla det nuvarande kravet på 8 % i de mest restriktiva återhämtningsplanerna. En alltför låg toleransmarginal medför en stor administrativ börda och komplikationer för de fiskare som inte kan uppfylla kraven och som därför utsätts för en hel rad sanktionsåtgärder, vilket strider mot målsättningen att förenkla kontrollsystemen. EESK avråder därför från att genomföra denna bestämmelse.

4.6.3 Den omräkningsfaktor som fastställts för att omräkna lagrad och beredd fisks vikt till levande vikt varierar mellan de olika medlemsstaterna, vilket påverkar de enskilda ländernas fångstberäkningar. EESK anser att omräkningsfaktorerna inte enbart bör baseras på en aritmetisk beräkning av genomsnittet av de värden som används i medlemsstaterna, utan att man även bör ta hänsyn till den specifika karaktären hos olika typer av fiske. Man bör dessutom ta hänsyn till de effekter som övergången från nationella omräkningsfaktorer till EU-omräkningsfaktorer kan få för principen om relativ stabilitet.

4.7 I förordningen om användande av en elektronisk loggbok (8) fastställs inte att denna åtgärd ska tillämpas på fartyg vars totala längd inte överstiger 15 meter. EESK anser att fartyg med en längd på mellan 10 och 15 meter inte bör omfattas av bestämmelserna innan medlemsstaternas myndigheter har utvärderat hur de kommer att fungera i praktiken och vilka konsekvenser de får för fartyg på över 15 meter, samt innan man har fått praktisk erfarenhet på detta område. Det bör noteras att den elektroniska loggboken inte blir obligatorisk förrän den 1 januari 2010 för fartyg med en längd som överstiger 24 meter och den 1 juli 2011 för fartyg som är längre än 15 meter. Vidare innehåller artikel 15 i förslaget inte gällande undantagsbestämmelser med avseende på elektroniska förfaranden för fartyg på över 15 meter. De båda bestämmelserna måste därför anpassas till varandra.

4.8 EESK anser att den förhandsanmälan som avses i artikel 17 endast bör gälla de fall där den är berättigad, vilket är fallet i dag, då den endast krävs för fartyg som har fångster ombord som omfattas av återhämtningsplaner. Därigenom undviker man en extra arbetsbörda som i många fall inte tillför någon användbar information, exempelvis vid nollfångster. Kommittén anser att anmälan av fångster bör fastställas på grundval av en representativ minimimängd.

4.9 Kommittén anser att förhandsanmälan från fiskefartygens kaptener eller deras ombud alltid ska sändas till flaggstaten och inte till kuststaten eller den stat där fångsten landas. För närvarande sker kommunikationen från fartyget alltid med kommunikationscentralen i flaggstaten och det är kommunikationscentralerna som vidarebefordrar informationen till övriga medlemsstater (9).

4.10 Vidare anser kommittén att det förbud mot omlastning till havs som avses i artikel 18 kan skapa allvarliga problem för vissa typer av fiske, eftersom det hotar de berörda flottornas ekonomiska lönsamhet. Dessutom kan ett förbud mot omlastning av fisk i syfte att bereda och djupfrysa den till havs eller i närheten av fångstområdena försämra kvaliteten på fisk avsedd som livsmedel.

4.11 När det gäller artikel 21 anser EESK att tidsfristen på två timmar för översändande av uppgifterna i landningsdeklarationen på elektronisk väg efter det att landningen har fullbordats är för kort och kan vara svår att efterleva. Kommittén föreslår därför att tidsfristen fastställs till 24 timmar, mot bakgrund av att den nu är 48 timmar.

4.12 Kommittén anser att det i artikel 28 bör fastställas vilka förfaranden som krävs för att andra medlemsstater på vissa villkor ska kunna använda restkvoter som en medlemsstat inte kommer att kunna utnyttja, liksom vad som krävs för att överföra en medlemsstats kvoter till följande år. När det gäller korrigerande åtgärder bör en medlemsstat kompenseras för stängning av ett fiske genom snabba förfaranden som är lätta att tillämpa.

4.13 EESK anser att artikel 33 kan orsaka problem för vissa flottor som fångar små pelagiska arter och som lastar om fångsten i hamnen för bearbetning i frysfartyg. Artikeln kan även beröra fiskeflottor som landar sin fångst i en annan medlemsstat än sin egen för vidare transport med lastbil till andra medlemsstater, där den sedan säljs.

4.14 I samband med förvaring av arter som omfattas av återhämtningsplaner (artikel 35), stöder EESK bestämmelsen att de inte får förvaras i samma lådor som den övriga fångsten och att lådorna ska vara märkta med en etikett. Kommittén anser emellertid inte att kontrollen av fångsten ökar om lådorna lastas separat, eftersom de lådor som innehåller återhämtningsarter under alla omständigheter ska märkas med artens FAO-kod.

4.15 Med avseende på artikel 41 om registrering av utkast anser EESK att detta är avgörande för bevarandet av fiskeresurserna och för att förbättra kvaliteten på de vetenskapliga bedömningarna, särskilt i samband med blandat fiske. Kommittén förespråkar en begränsning av utkasten för att säkra hållbarheten. EESK anser emellertid att kraven för registrering av utkasten är oproportionerliga och oförenliga med själva fiskeriverksamheten. Detta skapar en extra arbetsbörda som kan utgöra en fara för fartygets säkerhet, fiskarnas välbefinnande och de hygieniska förhållandena. Dessutom är uttrycket ”utan dröjsmål” för vagt, vilket skapar rättsosäkerhet.

4.16 När det gäller fredningstider i realtid (artiklarna 43–46) är detta enligt kommitténs åsikt en känslig fråga, och det krävs en omfattande utvärdering innan denna åtgärd genomförs. Mot bakgrund av att förslaget till förordning om bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder (10) kommer att utgöra en särskild rättslig ram, anser EESK att det är rimligt att avvakta tills analysen av detta förslag är avslutad. Under alla omständigheter bör mekanismerna såväl för att stänga ett område som för att återuppta fisket vara smidiga och lätta att tillämpa. I detta avseende anser kommittén att det fastställda förfarandet för öppnande av ett tillfälligt stängt område med krav på att en vetenskaplig observatör ska finnas ombord är svårt att uppfylla om avsikten är att det ska ske så snabbt som möjligt för att inte vålla fiskarna onödiga avbräck.

4.17 Kommittén anser inte att det är rimligt att fångster från fritidsfiske efter arter som omfattas av en flerårig plan ska avräknas från flaggmedlemsstatens motsvarande kvoter, vilket fastställs i artikel 47.3, eftersom detta skadar yrkesfiskarna som lever av fisket. För övrigt anser kommittén att fritidsfisket bör regleras och kontrolleras på ett lämpligt sätt i samtliga medlemsstater i syfte att skydda fiskeresurserna.

4.18 I artikel 84 införs ett system med straffpoäng för fiskare som överträder bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken. Kommittén anser att detta system är olämpligt, för det första därför att det är diskriminerande eftersom det inte omfattar fiskeflottor från tredjeländer, vilka levererar över 60 % av den fisk som konsumeras i EU, och för det andra därför att det inte alls eller i mycket liten utsträckning tar hänsyn till proportionalitetsprincipen. Om ett fisketillstånd dras in innebär detta att det berörda fiskeföretaget stängs och att arbetstillfällen därmed går förlorade.

4.19 Kommittén anser att de finansiella åtgärder som anges i artikel 95 är överdrivna. Att avbryta och dra in gemenskapens ekonomiska stöd till en medlemsstat på grund av att denna har svårigheter att uppfylla förordningens krav kommer att få allvarliga konsekvenser för fiskerisektorns aktörer.

4.20 I artikel 96 anges att ett fiske kan stängas på grund av att medlemsstaterna åsidosätter den gemensamma fiskeripolitikens mål. Kommittén anser att artikeln är alltför vagt formulerad, vilket kan leda till missförstånd. EESK anser att ett fiske endast undantagsvis bör stängas och endast då det finns välgrundade och styrkta skäl. Det bör klart definieras när denna åtgärd ska tillämpas.

4.21 Kommittén är bekymrad över svårigheten att säkra konfidentialitet och professionell och kommersiell sekretess i samband med den stora mängd elektroniska meddelanden som krävs, alla avsändare och mottagare av information, samt de många kommunikations-, positions- och identifikationsinstrument som krävs.

Röstningsresultat:

Röster för: 75

Röster emot: 98

Nedlagda röster: 11

(1) KOM(2008) 718 slutlig.

(2) KOM(2008) 721 slutlig.

(3) SEK(2008) 2760.

(4) ”Rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske” (EUT L 286, 29.10.2008).

(5) ”Rådets förordning (EG) nr 1006/2008 av den 29 september 2008 om tillstånd till fiskeverksamhet för gemenskapens fiskefartyg i vatten utanför gemenskapens vatten och om tillträde för fartyg från tredjeland till gemenskapens vatten” (EUT L 286, 29.10.2008).

(6) Totala tillåtna fångstmängder.

(7) Revisionsrättens specialrapport nr 7/2007.

(8) Rådets förordning (EG) nr 1966/2006 om elektronisk registrering och rapportering av fiskeverksamheter och om metoder för fjärranalys, EUT L 409, 30.12.2006.

(9) Kommissionens förordning (EG) nr 1077/2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1966/2008, EUT L 295, 4.11.2008.

(10) Förslag till rådets förordning om bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder, KOM(2008) 324 slutlig.