11.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 218/69

1.1

EESK har föreslagit att Europeiska unionens råd vid beslut som gäller invandringspolitiken ska överge kravet på enhällighet och anta beslut med kvalificerad majoritet samt att medbeslutandeförfarandet med Europaparlamentet tillämpas. Kommittén rekommenderar att Lissabonfördraget inkluderar invandringslagstiftningen i det ordinarie förfarandet. Rådande omständigheter kan leda till att antagandet av Lissabonfördraget blir försenat. Därför vill kommittén upprepa sitt förslag till rådet om att anta övergångsförfarandet, så att systemet med kvalificerad majoritet och medbeslutandeförfarande kan träda i kraft snabbare.

1.2

I kommitténs yttranden pläderas för att man i invandringspolitiken och -lagstiftningen till fullo måste respektera mänskliga rättigheter för alla, lika behandling och icke-diskriminering. För att stärka detta mål föreslår EESK att två nya gemensamma principer införs, nämligen principen om de grundläggande rättigheterna samt principen om rättsstaten och de grundläggande friheterna.

1.3

EESK understryker behovet av att Europeiska kommissionen och medlemsstaterna upprättar och utvecklar en mekanism för samråd med alla berörda parter, först och främst med arbetsmarknadens parter (fackföreningar och arbetsgivarorganisationer), men även med det civila samhället, invandrarorganisationer, vetenskaplig expertis och internationella organisationer. För att strukturera denna medverkan och stärka EESK:s roll har kommittén antagit ett yttrande (1) om inrättande av ett europeiskt integrationsforum.

1.4

Det är flera år sedan kommissionen föreslog en öppen samordningsmetod. Förslaget fick stöd av EESK (2) och parlamentet men antogs inte av rådet. EESK stöder kommissionens förslag till en gemensam metod och ser det som ett första steg mot att inrätta en öppen samordningsmetod. Enligt kommittén bör de gemensamma principerna omvandlas till gemensamma målindikatorer som ska ingå i de nationella”invandringsprofilerna”. Varje medlemsstat utarbetar en årsrapport och kommissionen tar fram en samlad årsrapport som vidarebefordras till Europaparlamentet. I den här processen bör man också samråda med EESK. Vid Europeiska rådets vårmöte kan man göra en politisk bedömning utifrån kommissionens rapport och utarbeta rekommendationer.

1.5

Arbetsmarknadsparterna, det civila samhällets organisationer och de nationella parlamenten kommer att involveras i arbetet med årsrapporter från respektive medlemsstat, i enlighet med den enskilda medlemsstatens förfaranden. EESK framhåller också att det är viktigt att offentliggöra, främja och öka medborgarnas kunskap om årsrapporten.

1.6

Kommittén anser att en öppen samordningsmetod är det lämpligaste sättet att se till att medlemsstaternas politik samordnas. Metoden bör användas för få medlemsstaterna att tillsammans uppnå de mål som fastställdes i Tammerfors och på så vis skapa ett Europa med frihet, säkerhet och rättvisa. Den öppna samordningsmetoden bör genomföras utan att det leder till en försening av den rättsliga ram som fastställdes i Lissabonfördraget och bekräftades vid rådets möten i Tammerfors och Haag.

1.7

Kommittén hoppas att EU kommer att få en adekvat, gemensam lagstiftning med en hög grad av harmonisering som syftar till att kanalisera invandringen med hjälp av rättsliga förfaranden som är flexibla och öppna, så att tredjelandsmedborgarna får en rättvis behandling, med rättigheter och skyldigheter som är jämförbara med EU-medborgarnas.

1.8

Enligt kommitténs uppfattning skulle ett samarbete mellan myndigheter och arbetsmarknadsparter göra det möjligt för ett avsevärt antal personer som i dag arbetar olagligt att reglera sin situation ur administrativ synpunkt så att deras jobb blir lagliga.

1.9

Det är nödvändigt att förbättra samarbetet och solidariteten mellan medlemsstaterna, där den finansiella aspekten spelar en betydande roll. Följaktligen bör man använda sig av de medel som finns i det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar (2007–2013)” för att dela bördan och komplettera medlemsstaternas budgetresurser.

2.1

Meddelandet syftar till att uppmuntra rådet att anta ett antal gemensamma politiska principer som vägledning i arbetet med att utveckla framtidens gemensamma invandringspolitik. Arbetet ingår i en omfattande politisk process, där man lägger den politiska grunden till det nya fleråriga politiska program för frihet, säkerhet och rättvisa som ska ersätta Haagprogrammet. Det nya programmet kommer att tas fram under det svenska ordförandeskapet andra halvåret 2009.

2.2

Under det franska ordförandeskapet verkade man för att rådet skulle godkänna den europeiska pakten för invandring och asyl (3) för att ge ny politisk drivkraft åt denna politik och förbättra samarbetet mellan regeringarna.

3.1

EESK välkomnar att kommissionen genom sitt meddelande försöker förbättra EU:s samarbete och samordning av invandringspolitiken och anser att det är viktigt att höja mervärdet av en gemensam invandringspolitik och förstärka den aktiva roll som kommissionen måste ha.

3.2

Kommittén borde ha rådfrågats av det franska ordförandeskapet om den europeiska pakten för invandring och asyl. EESK menar att tyngdpunkten i kommissionens strategi ligger på behovet av att stärka gemenskapens metod, och att tyngdpunkten i rådets slutsatser ligger på samarbetet mellan regeringarna. Kommittén välkomnar idén om ett närmare samarbete mellan regeringarna och föreslår att rådet stöder kommissionens initiativrätt samt ger parlamentet och EESK en aktivare roll i arbetet med att utforma invandringspolitiken.

3.3

I meddelandet noteras att en gemensam invandringspolitik är en av de viktigaste prioriteringarna för EU. Som vägledning för den här politiken bör man ha en samordnad och integrerad strategi såväl på gemenskapsnivå som på nationell och regional nivå, och den bör utformas i en anda av partnerskap och solidaritet mellan medlemsstaterna och kommissionen. Kommissionen föreslår ett antal politiskt bindande gemensamma principer som rådet ska enas om. Principerna ska sedan förverkligas med hjälp av specifika åtgärder, gemensamma metoder och en övervakningsmekanism.

3.4

EESK stöder i huvudsak dessa mål.

3.5

EESK har föreslagit (4) att Europeiska unionens råd ska överge kravet på enhällighet när det gäller invandringspolitiken och anta beslut med kvalificerad majoritet och genom medbeslutandeförfarandet.

3.6

I sina yttranden har kommittén pläderat för att man i invandringspolitiken och -lagstiftningen till fullo måste respektera mänskliga rättigheter för alla, lika behandling och icke-diskriminering. Kommittén håller därför med kommissionen om att invandringspolitiken ”bör bygga på de universella värderingar vad gäller mänsklig värdighet, frihet, jämlikhet och solidaritet som EU står för, och också till fullo respektera stadgan om de grundläggande rättigheterna och Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna”.

3.7

När Lissabonfördraget träder i kraft är det första gången någonsin under den europeiska integrationen som man officiellt erkänner att stadgan om de grundläggande rättigheterna och Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna är rättsligt bindande för medlemsstaterna och EU:s institutioner när de ska anta och genomföra gemenskapslagstiftningen. Såväl EU:s institutioner som medlemsstaterna blir tvungna att se till att de grundläggande rättigheterna efterlevs inom alla politiska områden, inbegripet de som rör områdena frihet, säkerhet och rättvisa.

3.8

Enligt artikel 47 i fördraget om Europeiska unionen, såsom det anförs i Lissabonfördraget, ska unionen vara ”en juridisk person”. I sin nya egenskap av juridisk person ska unionen enligt artikel 6.2 i samma fördrag ”ansluta sig till europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna”.

3.9

EESK har föreslagit (5) kommissionen, Europaparlamentet och rådet att utrikespolitiken ska främja en internationell ram för migration, baserad på den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, konventionen om civila och politiska rättigheter och konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Den internationella rättsliga ramen bör omfatta ILO:s viktigaste konventioner och FN:s internationella konvention om skydd av alla migrerande arbetares och deras familjers rättigheter. Denna har ännu inte ratificerats av EU:s medlemsstater trots att EESK i ett initiativyttrande (6) har föreslagit att den ska ratificeras.

3.10

För att stärka detta mål föreslår EESK att två nya gemensamma principer införs, nämligen principen om de grundläggande rättigheterna och principen om rättsstaten och de grundläggande friheterna.

4.1

Kommissionen föreslår tio gemensamma principer som den gemensamma invandringspolitiken ska bygga på. Principerna grupperas kring de tre rubrikerna välstånd, solidaritet och säkerhet.

4.2

EESK noterar dock att de principer som härrör från de grundläggande rättigheterna saknas. Eftersom EU och medlemsstaterna bör respektera mänsklig värdighet i sin invandringspolitik och -lagstiftning (om inresetillstånd, gränser, visum, återvändande, villkor för vistelse etc.), föreslår EESK att man inför en ny rubrik med titeln ”Mänskliga rättigheter”. Den ska inrymma de två nya principerna.

4.3

I invandringspolitiken bör EU och medlemsstaterna respektera Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna för att motverka rasism och diskriminering samt stärka principen om likabehandling. Respekten för dessa principer bör utgöra grunden för utformningen av gemenskapens lagstiftning om invandring.

4.4

I ett nyligen antaget yttrande (7) påpekade EESK att man i framtidens gemensamma invandringslagstiftning mycket väl skulle kunna utgå ifrån de rättigheter och skyldigheter som tredjelandsmedborgarna får enligt förslaget till direktiv om ett enda ansökningsförfarande (KOM(2007) 638 slutlig), när det gäller likabehandling i fråga om lön, arbetsvillkor, föreningsfrihet, yrkesutbildning och annan utbildning.

4.5

Medlemsstaterna har enats om att EU ska skriva under den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Mot bakgrund av detta menar EESK att de rättsliga garantier som denna konvention innehåller också bör ingå i de gemensamma principerna för invandringspolitiken. På så vis kan man säkerställa att alla invandrare får de rättigheter och garantier som föreskrivs enligt rättsstaten när de bor i EU.

5.1

Välstånd: den lagliga invandringens bidrag till EU:s socioekonomiska utveckling

5.2

Kommissionen framhåller att den lagliga invandringen har bidragit till EU:s socioekonomiska utveckling. EESK har upprepade gånger uttalat sig om invandringens positiva effekter på samhället i de europeiska värdländerna med hänsyn till utmaningarna i Lissabonstrategin. Kommittén hoppas därför att de övergångsbestämmelser som gäller medborgare i de nya medlemsstaterna snart ska upphöra.

5.3

Avsnittet om välstånd innehåller följande tre principer.

5.4

Kommittén hoppas att EU kommer att få en adekvat, gemensam lagstiftning med en hög grad av harmonisering som syftar till att kanalisera invandringen med hjälp av rättsliga förfaranden som är flexibla och öppna, så att tredjelandsmedborgarna får en rättvis behandling, med rättigheter och skyldigheter som är jämförbara med EU-medborgarnas.

5.5

EU måste samarbeta med ursprungsländerna för att kunna hantera migrationsströmmarna. EESK antog nyligen två yttranden (8) som innehåller förslag om att förbättra samarbetet mellan ursprungsländerna och de europeiska värdländerna.

5.6

Den gemensamma viseringspolitiken bör tillämpas mer flexibelt, eftersom den ofta är ett hinder i hanteringen av lagliga migrationsströmmar.

5.7

Mot bakgrund av Lissabonstrategin bör invandring av ekonomiska skäl matcha en gemensam behovsbaserad bedömning av EU:s arbetsmarknader på alla nivåer och inom alla sektorer för att stärka principen om gemenskapspreferens.

5.8

När det gäller utvärderingen av behovet av kvalificerad arbetskraft i EU och medlemsstaterna fram till 2020 framförde EESK i ett yttrande (9) för en kort tid sedan ett antal förslag med anknytning till direktivet om blått kort.

5.9

Kommissionen föreslår att man ska upprätta ”invandringsprofiler” som ger information om invandrarnas deltagande på den nationella arbetsmarknaden. Kommittén anser att nationella uppgifter och EU-uppgifter om migrationsströmmar och arbetsmarknader bör förbättras. Konceptet invandringsprofiler bör dock vara flexibelt och man bör ta hänsyn till arbetstagarens förutsättningar att anpassa sig.

5.10

EESK vill poängtera vikten av språkkunskaper och yrkesutbildning för invandrande arbetstagare. Detta är avgörande för att de ska kunna få arbete och ha lättare att anpassa sig till förändringar på arbetsmarknaden. Dessutom är det viktigt att erkänna yrkeskvalifikationer som förvärvats utanför EU.

5.11

EESK stöder kommissionens mål att främja entreprenörskap bland invandrare. För att kunna nå detta mål måste man dock undanröja de hinder som fortfarande finns i den nationella lagstiftningen om invandring.

5.12

Eftersom det är arbetstagare med invandrarbakgrund som löper störst risk att förlora sina jobb, behövs det åtgärder som gör att fler får sysselsättning. Åtgärderna bör särskilt inriktas på kvinnor och personer med särskilda svårigheter.

5.13

I direktivet om sanktioner mot arbetsgivare föreskrivs åtgärder för att bekämpa illegal sysselsättning. EESK anser att åtgärderna bör kombineras med incitament och en aktiv politik för att reglera och legalisera anställning av invandrare. För att man ska uppnå detta måste både den nationella lagstiftningen och gemenskapslagstiftningen bli mer flexibla och knytas närmare utvecklingen på arbetsmarknaden. Det är nödvändigt att utveckla och stärka samrådet med arbetsmarknadens parter och föra en verklig social dialog.

5.14

Man måste se till att utvecklingen följer de bestämmelser som antagits av Internationella arbetsorganisationen (ILO), särskilt ILO:s konventioner om migrerande arbetstagare (C 97 och C 143).

5.15

EESK har utarbetat ett antal yttranden (10) i syfte att främja integrationspolitiken, och kommittén är därför nöjd med att integration är en av de principer som bär upp invandringspolitiken. De gemensamma grundprinciper som antogs av rådet 2004 bör utgöra grunden i integrationspolitiken. Den första principen går ut på att integration är en ömsesidig process mellan invandrarna och värdsamhället. Kommittén delar kommissionens uppfattning att man ”bör förbättra sin kapacitet att hantera invandringsrelaterad mångfald och stärka den sociala sammanhållningen” i medlemsstaternas samhällen.

5.16

Kommittén stöder kommissionens förslag och anser att det krävs ny politisk drivkraft från rådet för att man ska lyckas stärka EU:s ramar för integration. EESK har föreslagit konceptet ”medborgarintegration” som bygger på att ”invandrare gradvis skall jämställas med resten av befolkningen, både när det gäller rättigheter och skyldigheter och även när det gäller tillgång till varor och tjänster och medborgarinflytande på lika villkor” (11). Därför måste man se till att invandrare engagerar sig mer socialt och politiskt på lokal och nationell nivå samt EU-nivå. Inför Europeiska konventet lade EESK fram ett yttrande (12) där man föreslog att medborgare från tredjeländer som bor långfristigt i EU ska garanteras EU-medborgarskap.

5.17

Kommissionen arbetar för närvarande med att samordna ett nationellt nätverk av kontaktpunkter, vilket har visat sig vara mycket positivt. EESK betonar vikten av att man utbyter och analyserar erfarenheter och god praxis i medlemsstaternas myndigheter samt att rådet inrättar en öppen samordningsmetod, vilket kräver att man utvecklar tillräcklig statistisk kapacitet och gemensamma indikatorer som medlemsstaterna kan använda för att utvärdera resultaten av integrationspolitiken.

5.18

Integrationsprogram för nyanlända invandrare måste utarbetas. Programmen ska innehålla en lingvistisk del (att lära sig språket), en kulturell och medborgarinriktad del (engagemanget för grundläggande europeiska värden) och ligga inom ramen för särskilda nationella förfaranden, som t.ex.”integrationsprogram, uttryckliga åtaganden om integration, välkomstprogram, nationella planer för medborgarskap och integration, samhällsintroduktion eller orienteringskurser”.

5.19

Kommittén har i samarbete med Dublinfonden och arbetsmarknadsparterna undersökt arbetsförhållandena för arbetstagare med invandrarbakgrund (13). Slutsatserna är att heterogenitet på arbetsplatsen ökar möjligheterna både för företag och arbetstagare och att samarbete med arbetsmarknadsparterna bör utgöra ett komplement till lagstiftning och offentlig policy på arbetsplatsen.

5.20

I flera yttranden har kommittén föreslagit att invandrares rättigheter ska ingå i gemenskapslagstiftningen och att invandrare ska bli informerade om sina rättigheter och skyldigheter enligt värdlandets lag.

5.21

Med tanke på att vissa rättigheter i medlemsstaterna är beroende av hur länge invandrarna har bott i landet håller EESK med kommissionen om att invandrare helt och fullt bör få tillgång till hälso- och sjukvård, socialt skydd, socialförsäkring och pensionsrättigheter. I den europeiska pakten för invandring och asyl uppges också att vissa rättigheter borde garanteras, som t.ex. tillgång till utbildning, arbete, säkerhet samt offentliga och sociala tjänster.

5.22

I sitt yttrande om kommissionens grönbok föreslår kommittén att man erkänner de olika rättigheterna (14).

5.23

EESK har i ett antal yttranden (15) föreslagit att man borde ändra direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening, eftersom det är ytterst restriktivt, inte beaktar de grundläggande rättigheterna och utgör ett hinder för integration.

5.24

Vidare bör man – senast i mars 2009 – inrätta ett europeiskt integrationsforum enligt EESK:s förslag (16). Detta förordades också vid den förberedande konferensen i april 2008. Medlemsstaterna bör underlätta medlemmarnas deltagande i forumet.

5.25

Solidaritet: samordning mellan medlemsstaterna och samarbete med tredjeländer

5.26

Kommissionen föreslår att den politiska solidariteten ska förbättras. Det avsnitt som ägnas åt solidaritet och invandring bygger på följande tre principer:

5.27

Den gemensamma invandringspolitiken bör bygga på en hög grad av politisk och praktisk solidaritet, ömsesidigt förtroende, öppenhet, delat ansvar och gemensamma insatser från Europeiska unionen och dess medlemsstater. EESK uppmuntrar dessa principer och understryker behovet av att man går utanför samarbetet regeringar emellan för att se till att EU:s institutioner blir delaktiga i den gemensamma invandringspolitiken.

5.28

Informationsutbytet och det ömsesidiga förtroendet behöver bli bättre. Man behöver också anta samordnade strategier, kontrollera vilka effekter de nationella åtgärderna får utanför nationsgränserna och utveckla interoperabla system som kan hantera verksamheten i det europeiska gränsövervakningssystemet (Eurosur).

5.29

I ett yttrande nyligen (17) gav EESK sitt stöd till kommissionens initiativ för att få medlemsstaterna att förbättra sin invandringsstatistik.

5.30

I begreppet solidaritet bör ingå ett starkt ekonomiskt inslag med hänsyn till den speciella situationen vid vissa medlemsstaters yttre gränser. Följaktligen bör man använda sig av de medel som finns i det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar (2007–2013)” för att dela bördan och fylla ut medlemsstaternas budgetresurser.

5.31

I ett av sina yttranden (18) kritiserar EESK den strategi som antagits för politiken om hantering av migrationsströmmar och föreslår en strategi där man först och främst tar hänsyn till individerna och deras grundläggande mänskliga rättigheter.

5.32

Man bör särskilt ta hänsyn till de överhängande behoven, t.ex. sådana som orsakats av en massiv tillströmning av invandrare. Kommittén vill också påpeka att det kan uppstå humanitära nödsituationer då det krävs solidaritet från EU:s sida.

5.33

EESK ser positivt på att Europaparlamentets budgetutskott har antagit ett ändringsförslag till EU:s budget för 2009, för att anslå finansiella medel för inrättandet av en solidaritetsmekanism för att dela bördorna mellan EU:s medlemsstater. Detta innefattar tilldelning av medel till Europeiska flyktingfonden, främjande av andra vidarebosättningsprogram och anslag till EU-byrån Frontex så att denna permanent kan utvidga sin verksamhet till sjöss i Sydeuropa från och med januari nästa år.

5.34

EESK har i två yttranden (19) föreslagit en ny strategi för gemenskapspolitiken, nämligen att invandringspolitiken bör styras i samarbete med ursprungsländerna, för att göra migrationen till en utvecklingsfaktor i de länderna. Det skulle innebära att man omformulerar många sidor av denna politik, bland annat de som rör villkor för inrese- eller uppehållstillstånd och invandrares möjlighet att resa mellan länder.

5.35

Kommittén välkomnar därför den här principen. Det krävs partnerskap och samarbete med tredjeländer för att man ska kunna hantera migrationsströmmarna.

5.36

Man måste se till att begränsa kompetensflykten, förbättra utbildningen och stärka de lokala arbetsmarknadernas ställning. Man måste främja anständigt arbete, förverkliga den utvecklingspotential som finns i migranternas penningöverföringar till hemlandet och förhindra olaglig invandring.

5.37

Tillsammans med de medlemsstater som är intresserade bör det ingås ”partnerskap för rörlighet” med tredjeländer för att på så vis bana väg för laglig invandring till EU.

5.38

Man bör ge möjlighet till cirkulär migration genom lagstiftningsmässiga och praktiska åtgärder som ger lagliga invandrare rätt att bli prioriterade när det gäller ytterligare laglig vistelse i EU.

5.39

Associeringsavtalen ska innehålla bestämmelser om sociala trygghetssystem och täcka bland annat möjligheten att överföra de sociala rättigheter som en person har i ett land till ursprungslandet, framför allt pensionsrättigheter.

5.40

Säkerhet: att bekämpa olaglig invandring på ett effektivt sätt

5.41

I tidigare yttranden (20) har EESK varnat för att ”uttrycket ’olaglig invandring’ (...) kräver en viss precisering när man talar om personer som utvandrar. Även om det inte är lagligt att resa in i ett land utan giltiga handlingar och tillstånd så är dessa personer inga brottslingar. Invandrare som saknar giltiga handlingar är inga brottslingar, även om deras ställning inte är legal”. Det är de som sysslar med människohandel och som utnyttjar olagliga invandrare som är de verkligt kriminella.

5.42

Avsnittet om säkerhet innehåller följande fyra principer:

5.43

EESK vill veta om kommissionen har tillräckliga uppgifter för att kunna bedöma hur effektiv viseringspolitiken är när det gäller att minska den olagliga invandringen. Kravet på korttidsvisum för personer i vissa tredjeländer kan minska den olagliga invandringen från dessa länder, men det kan också öka antalet personer som blir offer för människohandel och människosmuggling. Dessutom kan viseringspolitiken bli starkt diskriminerande som en följd av att rörligheten begränsas. Konsulaten måste därför hantera frågan omsorgsfullt, agera snabbt på ett sätt som tillåter insyn och se till att korruption omöjliggörs.

5.44

Kommittén håller med om att man bör införa enhetliga europeiska Schengenviseringar och att man skulle kunna inrätta gemensamma konsulat som företräder flera medlemsstater.

5.45

När det gäller hur integriteten för Schengenområdet ska bevaras utan personkontroller vid de inre gränserna, föreslår kommissionen att man stärker och utvecklar den ”integrerade förvaltningen” av strategier för gränskontroller vid EU:s yttre gränser.

5.46

Frontex insatser bör stärkas, ett integrerat system för gränskontroll med hjälp av ny teknik bör utvecklas och Europeiska kommissionens sjunde ramprogram bör förverkligas. Det är av central betydelse att Frontex utvecklas och ytterligare stärker sin samordnande och stödjande roll med avseende på gemensamma insatser liksom sin förmåga att reagera snabbt på medlemsstaternas behov vid de yttre gränserna. I framtiden bör EU fatta beslut om Frontex operativa ledning och kontroll med hänsyn till de rättsliga konsekvenserna i förhållande till både nationell och internationell lagstiftning.

5.47

Man behöver bygga upp ett samarbete med tredjeländer och stödja utvecklingen av deras migrationshantering och kontrollkapacitet.

5.48

När det gäller hanteringen av EU:s yttre gränser vill kommittén peka på behovet av att bevara Schengenområdet utan interna gränskontroller och stärka samarbetet och solidariteten mellan medlemsstaterna.

5.49

EESK stöder också idén om att ha ett system vid landgränserna som gör att varje resenär bara kontrolleras en enda gång av en enda myndighet.

5.50

När det kommer en omfattande och konstant ström av invandrare till en viss region i EU är detta först och främst ett humanitärt problem som de nationella myndigheterna inte kan hantera utan hjälp och stöd från EU. Vissa regioner i Europa, som t.ex. öarna i söder (Malta, Lampedusa, Kanarieöarna etc.), står inför särskilda problem, eftersom de utgör mellanstationer för olaglig invandring och ibland får ta emot fler invandrare än de klarar av. Därför är det absolut nödvändigt att systemet i EU präglas av solidaritet, och genom att slå samman nationella och europeiska resurser bör man dela de bördor som i praktiken uppstår till följd av att vissa medlemsstater periodvis ställs inför en massiv tillströmning av olagliga invandrare.

5.51

EESK vill se effektiva gränskontroller samtidigt som rätten till asyl efterlevs, eftersom många människor som behöver internationellt skydd når EU:s gränser på olaglig väg. EESK kommer att anta ytterligare ett yttrande (21) om det gemensamma europeiska asylsystemet.

5.52

EESK har uttryckt sitt stöd (22) för inrättandet av Frontex och för att man i framtiden inrättar en europeisk gränskontrollfunktion och en europeisk skola för gränskontroll. Det är viktigt eftersom gränskontrollerna bör utföras av tjänstemän som är utbildade i att bemöta människor och har avsevärda tekniska kunskaper.

5.53

Det ska ingå i byråns uppgifter att samordna räddningsinsatser, särskilt till havs, för att förhindra att riskabla invandringsnätverk används och för att hjälpa människor som råkat i fara på grund av att de använt sig av sådana nätverk.

5.54

Kommissionen föreslår att svart arbete och olaglig sysselsättning ska bekämpas genom förebyggande åtgärder, tillämpning av lagar och påföljder. Man bör stärka skyddet och stödet till människor som fallit offer för människohandel och förbättra samarbetet med ursprungs- och transitländerna.

5.55

Kommittén anser att det inte bara är vid gränskontrollen som man ska bekämpa den olagliga invandringen. Det ska också ske på EU:s arbetsmarknader, där olagliga invandrare blir erbjudna svart arbete i vissa sektorer och vissa länder. Kommittén antog nyligen ett yttrande (23) i vilket den välkomnar kommissionens direktiv om påföljder för arbetsgivare som anställer olagliga invandrare och betonar arbetsmarknadsparternas viktiga roll och betydelsen av invandrarnas arbetsvillkor.

5.56

Invandringen kommer också att minska när EU och medlemsstaterna får öppnare och mer flexibla lagstiftningar för inrese- och uppehållstillstånd för nya invandrare, något som EESK föreslagit i flera yttranden.

5.57

Kommittén stöder kommissionens avsikt att säkerställa att tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU har tillgång till tjänster som är avgörande för att garantera grundläggande mänskliga rättigheter (t.ex. skolgång, framför allt för barn, och grundläggande hälso- och sjukvård).

5.58

EESK anser att det är ett problem för EU och medlemsstaterna att hundratusentals olagliga invandrare vistas i unionen. Obligatoriskt återvändande kan inte vara den enda lösningen. Man måste alltid kunna garantera att människor behandlas värdigt och humant. En politik för obligatoriskt återvändande är inte heller ekonomiskt hållbar. Kommittén har därför föreslagit följande i andra yttranden (24): ”Kommissionen bör inom ramen för samordningen av politiken föreslå medlemsstaterna legaliseringsåtgärder för att undvika risken att illegal invandring betraktas som en bakdörr till legal invandring. Vid legalisering av ställningen för berörda personer måste man ta hänsyn till graden av etablering i samhället och på arbetsmarknaden.” Enligt kommitténs uppfattning skulle ett samarbete mellan myndigheter och arbetsmarknadsparter göra det möjligt för ett avsevärt antal personer som i dag arbetar olagligt att reglera sin situation ur administrativ synpunkt så att deras jobb blir lagliga.

5.59

Bristen på effektiv kontroll vid de yttre gränserna utnyttjas ofta av kriminella nätverk som bedriver människohandel och inte har några skrupler när det gäller att riskera människors liv för att höja den olagliga ekonomiska vinsten. I ett annat yttrande (25) har EESK påpekat att myndigheterna måste skydda offren, särskilt de som är mest sårbara, såsom barn och offer för människohandel och sexuellt utnyttjande, med samma kraft som de bekämpar de kriminella nätverken som bedriver handel med och exploaterar människor.

5.60

Kommittén är mycket oroad över tillämpningen av biometriska system som kan användas i ett diskriminerande syfte och kränka individernas rättigheter.

5.61

Kommissionen menar att återvändandepolitiken är en oumbärlig del av EU:s politik vad gäller olaglig invandring. Vidare anför kommissionen att ”godtycklig masslegalisering av personer som uppehåller sig olagligt bör undvikas parallellt med att möjligheten till enskilda legaliseringar på grundval av rättvisa och tydliga kriterier hålls öppen”.

5.62

Kommissionen föreslår att man ska ge återvändandepolitiken en verkligt europeisk dimension genom att se till att beslut om återsändande till fullo erkänns av båda sidor. I ett av sina yttranden (26) påpekar EESK att det ömsesidiga erkännandet av beslut om återsändande är ett stort problem så länge det inte finns någon gemensam invandrings- och asyllagstiftning, om man ska kunna garantera respekten för de grundläggande rättigheterna enligt rättsstatsprincipen.

5.63

I samma yttrande framhöll kommittén att politiken för frivilligt återvändande skulle bli mer framgångsrik med hjälp av lämpliga incitament som skulle regleras i samarbete med Internationella organisationen för migration (IOM) och specialiserade icke-statliga organisationer.

5.64

EESK rådfrågades aldrig när direktivet om återvändande utformades, men kommittén håller med de människorättsorganisationer som hävdar att vissa av bestämmelserna i direktivet (t.ex. tidsperioden för frihetsberövande, bristen på rättsskydd, den olämpliga behandlingen av underåriga etc.) inte är förenliga med de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen.

5.65

Åtgärder måste vidtas för att säkerställa att ursprungsländerna återtar sina medborgare, vilket de ska göra i enlighet med internationella konventioner. Befintliga återtagandeavtal måste utvärderas i syfte att förbättra genomförandet av dem och dra lärdomar inför förhandlingar om framtida avtal.

—

Yttrande om ”EU:s invandringspolitik och utvecklingssamarbete med ursprungsländerna”, föredragande: Luis Miguel Pariza Castaños (EUT C 44, 16.2.2008).

—

Yttrande om ”Migration och utveckling: möjligheter och utmaningar”, föredragande: Sukhdev Sharma (EUT C 120, 16.5.2008).

—

Yttrande om ”Beståndsdelar i struktur, organisation och funktionssätt för en plattform för ökat deltagande från det civila samhällets sida när det gäller att främja politiken för integrering av tredjelandsmedborgare på EU-nivå”, föredragande: Luis Miguel Pariza Castaños (EUT C 27, 3.2.2009).

—

Yttrande om ”Invandring, integration och det organiserade civila samhällets roll”, föredragande: Luis Miguel Pariza Castaños (EGT C 125, 27.5.2002).

—

EESK:s yttrande om ”Kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om invandring, integration och sysselsättning”, föredragande: Luis Miguel Pariza Castaños (EUT C 80, 30.3.2004).

—

Yttrande om ”Det civila samhällets deltagande i kampen mot den organiserade brottsligheten och terrorismen”, föredragande: José Isaías Rodríguez García-Caro och Miguel Ángel Cabra de Luna (EU C 318, 23.12.2006).

—

Rätt till tillgång till varor och tjänster, inklusive bostäder, på samma villkor som landets medborgare.

—

Rätt till utbildning och yrkesutbildning.

—

Erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis inom ramen för gemenskapslagstiftningen.

—

Rätt till undervisning för minderåriga, inklusive studiestöd och stipendier.

—

Rätt att undervisa eller bedriva forskning i enlighet med förslaget till direktiv.

—

Rätt till gratis juridisk hjälp vid behov.

—

Rätt till kostnadsfri arbetsförmedling.

—

Rätt till undervisning i mottagarlandets språk.

—

Respekt för den kulturella mångfalden.

—

Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig i medlemsstaten.

—

EESK:s yttrande om ”Kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om invandring, integration och sysselsättning”, föredragande: Luis Miguel Pariza Castaños (EUT C 80, 30.3.2004).

—

EESK:s yttrande om ”Grönbok om en gemensam syn på ekonomisk migration i EU”, föredragande: Luis Miguel Pariza Castaños (EUT C 286, 17.11.2005).

—

EESK:s yttrande om ”Invandring och integration i EU: Samarbete mellan de lokala och regionala myndigheterna och det civila samhällets organisationer”, Luis Miguel Pariza Castaños (EUT C 318, 23.12.2006).

—

EESK:s yttrande om ”Förslag till rådets direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning”, föredragande: Luis Miguel Pariza Castaños (EUT C 27, 3.2.2009).

—

EESK:s yttrande om ”EU:s invandringspolitik och utvecklingssamarbete med ursprungsländerna”, föredragande: Luis Miguel Pariza Castaños (EUT C 44, 16.2.2008).

—

Yttrande om ”Migration och utveckling: möjligheter och utmaningar”, föredragande: Sukhdev Sharma (EUT C 120, 16.5.2008).