[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 13.11.2008

KOM(2008) 778 slutlig

2008/0222 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger energirelaterade produkters förbrukning av energi och andra resurser

(omarbetning)

(framlagt av kommissionen){SEC(2008) 2862}{SEC(2008) 2863}

MOTIVERING

1. BAKGRUND

- Syfte

Syftet med omarbetningen av rådets direktiv 92/75/EEG av den 22 september 1992 om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och andra resurser och om upphävande av direktiv 79/530/EEG (nedan kallat energimärkningsdirektivet ) är att utvidga direktivets tillämpningsområde, som för närvarande är begränsat till hushållsapparater. Tillämpningsområdet kommer då att omfatta märkning av alla energirelaterade produkter – bland annat inom hushålls-, handels- och industrisektorerna – samt vissa produkter som inte är energianvändande (t.ex. fönster) men som har en betydande potential för energibesparingar när de används eller är installerade (transportmedel är undantagna). Därvid är direktivet också i linje med det övergripande målet att säkerställa fri rörlighet för produkter och förbättra deras energieffektivitet, för att därigenom bidra till gemenskapens mål i fråga om förstärkt inre marknad, innovation och konkurrensförmåga i EU, skydd av miljön och kamp mot klimatförändringen. På så sätt kompletteras den befintliga miljöpolitiken, exempelvis – när det gäller energiförbrukning – det energi- och klimatpaket som kommissionen antog i januari 2008[1].

Resultatet – ett ramdirektiv om märkning som också inbegriper bestämmelser med anknytning till offentliga upphandlingar och incitament – kommer att vara en viktig komponent i en integrerad, hållbar och miljövänlig produktpolitik som främjar och stimulerar efterfrågan på bättre produkter och hjälper konsumenterna att göra bättre val.

Omarbetningen av energimärkningsdirektivet aviserades som en prioritet i handlingsplanen för ökad energieffektivitet[2] och handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik (SCP/SIP)[3]. Slutsatsen från SCP/SIP var att energimärkningsdirektivet bör ändras så att man dels anger energiförbrukning/energibesparingar under användningsfasen, dels andra relevanta och betydande miljöparametrar för produkten.

Allmän bakgrund

SCP/SIP har visat att energimärkningsdirektivets snäva tillämpningsområde begränsar dess möjligheter att ytterligare mildra klimatförändringen, att bidra till det EU-omfattande målet om 20 % energieffektivitetsvinster senast år 2020 och att bidra till att uppnå hållbar produktion och konsumtion.

Nuvarande energimärkningsdirektiv är en ram som ger kommissionen (biträdd av en föreskrivande kommitté) befogenhet att anta genomförandeåtgärder för märkning av vissa hushållsapparater[4].

Enligt energimärkningsdirektivet måste återförsäljare se till att det på försäljningsstället finns en etikett där konsumenterna får information om förbrukningsnivån för hushållsprodukter.

[pic]

Det märkningssystem som inrättas genom energimärkningsdirektivet ger konsumenterna användbar och jämförbar information om hushållsapparaters användning av energi (och andra resurser, t.ex. vatten). Det ger konsumenterna möjlighet att överväga att investera i effektivare apparater som har lägre driftskostnader och som leder till besparingar som med god marginal uppväger prisskillnaden. Energimärkningsdirektivet hjälper också tillverkare att positionera sina produkter på marknaden och att skörda frukterna av sina investeringar för att introducera bättre och mer innovativa produkter.

Konsekvensanalysen visar att energimärkningsdirektivet skulle kunna leda till ytterligare energibesparingar och minskad miljöpåverkan om det utvidgas till att gälla alla energirelaterade produktgrupper (dvs. sådana produkter som påverkar energiförbrukningen under användningen). Vissa andra förändringar kan ytterligare öka energimärkningsdirektivets effektivitet – t.ex. möjligheten att genomföra ramen genom förordningar eller beslut i stället för genom direktiv, och möjligheten att fastställa effektivitetsklasser som utgör lägsta standarder för medlemsstaternas tillhandahållande av incitament och för medlemsstaternas offentliga upphandlingar.

Bestämmelser om marknadsövervakning, som redan införts genom ekodesigndirektivet, har lagts till.

Gällande bestämmelser

Gemenskapens regelverk för märkning av energirelaterade produkter fastläggs i energimärkningsdirektivet. Kraven för märkning av vissa hushållsapparater införs i direktivets genomförandeåtgärder. Åtgärderna (s.k. särdirektiv ) antas genom föreskrivande kommittéförfarande (för närvarande behandlas ett förslag om att införa förstärkt kontroll via Europaparlamentet). Genom energimärkningsdirektivet har kommissionen redan antagit genomförandedirektiv för åtta hushållsapparater (kylskåp, frysar, tvättmaskiner, diskmaskiner, torktumlare, lampor, luftkonditioneringsanläggningar, elektriska ugnar).

Energimärkningsdirektivet är ett komplement till existerande gemenskapsinstrument – t.ex. ekodesigndirektivet (som fastställer lägsta miljöstandarder), förordningen om energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning[5] (frivillig energimärkning av kontorsutrustning) och miljömärkningsförordningen[6] (frivillig symbol för högt ställda miljökrav som omfattar alla miljöaspekter för en produkt under hela livscykeln).

Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden

Förslaget är fullt förenligt med målen och syftena i meddelandet om och handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik, Europeiska unionens strategi för hållbar utveckling, Lissabonstrategin, gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram[7], den integrerade produktpolitiken[8] och naturresursstrategin. Förslaget bidrar också till andra politikområden, t.ex. konsumentinformation och åtgärder för att stärka konsumenternas ställning. Förslaget är också i linje med kommissionens rullande förenklingsprogram för bättre lagstiftning: En strategi för förenkling av lagstiftningen[9] och det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

2. SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSANALYS

- Samråd med berörda parter

Samrådet med berörda parter om översynen av energimärkningsdirektivet genomfördes genom en workshop den 8 februari, och ett offentligt samråd genomfördes på kommissionens webbplats om konsekvensanalyser och på relevanta Europa-webbplatser från den 20 december 2007 till den 22 februari 2008.

Resultaten av samråden har förts in i konsekvensanalyserna om utvidgningen av energimärkningsdirektivet.

- Extern experthjälp

Till stöd för konsekvensanalysen utnyttjades extern experthjälp från Europe Economics, Fraunhofer-ISI med BSR Sustainability och FfE.

- Konsekvensanalys

Utvidgningen av energimärkningsdirektivets tillämpningsområde är en del av handlingsplanen för ökad energieffektivitet och av meddelandet om och handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik. I översynen behandlades olika alternativ avseende märkning av ett större urval av produkter. Konsekvensanalysen visade att energimärkningsdirektivet, i kombination med ekodesigndirektivet, kan leda till ytterligare energibesparingar och minskad miljöpåverkan om det utvidgas till att omfatta alla energirelaterade produkter. En sådan utvidgning skulle kunna ytterligare minska effekterna av klimatförändringen, och den skulle i betydande omfattning kunna bidra till de EU-omfattande energieffektivitetsmålen.

I konsekvensanalysen undersöks därför om och hur energimärkningsdirektivets tillämpningsområde kan utvidgas, för vilka produkter märkning kan vara ett lämpligt politiskt styrmedel och vilka följder det skulle kunna få. Syftet med analysen är att fastställa en optimal omfattning av en sådan utvidgning. Med tanke på att energimärkningsdirektivet är ett ramdirektiv utan direkt inverkan på produkter kan de miljömässiga, ekonomiska och sociala följderna kvantifieras endast för genomförandeåtgärder som antagits för specifika produkter inom ramen för energimärkningsdirektivet.

I konsekvensanalysen övervägdes följande alternativ:

1. Ingen utvidgning av tillämpningsområdet, och genomförande av nuvarande energimärkningsdirektiv fullt ut.

2. Annan åtgärd än reglering.

3. Ändra energimärkningsdirektivet så att det omfattar alla energirelaterade produkter.

4. Upphäva energimärkningsdirektivet och genomföra energimärkning inom ramen för ekodesigndirektivet, som även skulle omfatta alla energirelaterade produkter.

Enligt konsekvensanalysen skulle det första alternativet – att fullt ut genomföra det nuvarande regelverket, baserat på de hushållsapparater som behandlades med prioritet – kunna leda till besparingar på cirka 22 Mtoe[10] senast 2020, vilket motsvarar en utsläppsminskning på cirka 65 miljoner ton CO2. Det andra alternativet (frivilliga avtal/åtaganden) skulle ha fördelen att den administrativa bördan för näringsliv och myndigheter skulle öka endast i liten omfattning. Detta alternativ skulle emellertid vara helt och hållet beroende av god vilja inom näringslivet, som avvisade detta alternativ och istället förordade en regleringsstrategi i enlighet med artikel 95 i fördraget, som säkerställer lika villkor. Det tredje alternativet – att fullt ut utnyttja nuvarande regelverk och utvidga tillämpningsområdet till alla energirelaterade produkter – medför vissa administrativa bördor för omarbetningen men skulle medföra besparingar på cirka 4 miljoner euro i införlivandekostnader för varje uppgraderad eller ny genomförandeåtgärd (om förordningar/beslut används i stället för direktiv). Det skulle också kunna leda till – enbart genom inverkan från de tre prioriterade produktgrupperna som tas upp som exempel – ytterligare besparingar på cirka 5 Mtoe, vilket totalt sett motsvarar besparingar på 27 Mtoe senast 2020, eller ungefär 78 miljoner ton minskade CO2-utsläpp. Det fjärde alternativet – att upphäva energimärkningsdirektivet och genomföra energimärkning inom ramen för ekodesigndirektivet – skulle kunna leda till ungefär lika stora besparingar som det tredje alternativet. Eftersom direktiven är olika till sin karaktär skulle emellertid en sammanslagning av dessa två direktiv till ett enda rättsinstrument leda till att regelverket kompliceras i stället för förenklas. Ytterligare besparingar skulle komma från andra produkter som ännu inte behandlats i denna konsekvensanalys (behandlas i produktspecifika konsekvensanalyser) och från användningen av energimärkningen som grund för harmoniserade offentliga upphandlingar och incitament.

Genom en utvidgning av tillämpningsområdet kan genomförandeåtgärder vidtas för de kategorier av icke energianvändande produkter som har störst potential att förbättra miljöprestanda och energieffektivitet och som samtidigt kan ge de största besparingarna i användarfasen. Detta är inte möjligt med det nuvarande direktivet, som enbart gäller energianvändande hushållsapparater. Det kommer att göras ingående analyser i samband med de konsekvensanalyser som måste göras för varje genomförandeåtgärd.

Slutsatsen från konsekvensanalysen är att de alternativ som är att föredra är antingen ett fullständigt genomförande av nuvarande regelverk eller, ännu hellre, en utvidgning av tillämpningsområdet – genom en omarbetning – så att det inte bara omfattar hushållsapparater utan alla energirelaterade produkter.

3. RÄTTSLIGA ASPEKTER

- Sammanfattning av den föreslagna åtgärden

Genom detta förslag utvidgas tillämpningsområdet för energimärkningsdirektivet från att gälla hushållsapparater till att omfatta alla energirelaterade produkter. Exakt vilken typ av produkter som ska märkas fastställs enligt förslaget i genomförandeåtgärder efter samråd med berörda parter och efter en konsekvensanalys. Andra förändringar rör möjligheten att genomföra ramen genom förordningar och beslut i stället för genom direktiv, rättsligt skydd för gemenskapsmärket mot potentiellt missbruk och möjligheten att fastställa effektivitetsklasser som utgör minimikrav för de incitament som medlemsstaterna tillhandahåller och för medlemsstaternas upphandlingar.

- Rättslig grund

Den rättsliga grunden för detta förslag till omarbetning av rådets direktiv 92/75/EG är artikel 95 i EG-fördraget där principerna för upprättandet av den inre marknaden anges. Energimärkningsdirektivet säkerställer genomförandet av en välfungerande inre marknad med lika villkor utan tekniska handelshinder, med fri rörlighet för produkter som omfattas av dess tillämpningsområde och som uppfyller de märkningskrav som fastställs i de genomförandeåtgärder som antagits inom ramen för direktivet.

- Subsidiaritetsprincipen

Subsidiaritetsprincipen är tillämplig i den mån som förslaget inte berör ett område som faller under gemenskapens exklusiva behörighet.

Medlemsstaterna kan av följande skäl inte i tillräcklig utsträckning själva uppnå målen för förslaget:

Nationella obligatoriska märkningssystem skulle skapa hinder för handeln inom gemenskapen, skapa onödiga kostnader för näringslivet och utgöra hinder för den fria rörligheten för varor inom gemenskapen.

Medlemsstaterna ges ändamålsenligt ansvar i fråga om genomförande av gemenskapslagstiftning om energieffektivitet för produkter samt marknadsövervakning. Detta inbegriper det föreskrivande kommittéförfarandet där medlemsstaterna är representerade.

Förslagets mål kan uppnås bättre genom åtgärder på gemenskapsnivå av följande skäl:

Endast genom åtgärder på gemenskapsnivå kan syftet med förslaget uppnås samtidigt som kraven för produkter som släpps ut på marknaden kommer att vara likadana i alla medlemsstater, vilket säkerställer den fria rörligheten för varor inom gemenskapen.

- Proportionalitetsprincipen

Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen av följande skäl:

Detta förslag går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet och är därmed förenligt med proportionalitetsprincipen i artikel 5 i fördraget.

Gemenskapens och de nationella myndigheternas administrativa och ekonomiska börda reduceras i möjligaste mån genom att man enligt förslaget låter märkningskraven omfatta alla energirelaterade produkter.

Den eventuella ökning av genomsnittliga produktionskostnader som kan drabba berörda tillverkare kan överföras till användarna genom höjda produktpriser. Sådana prishöjningar uppvägs av de fördelar som kan uppnås genom minskade negativa effekter på miljön och genom besparingar för användarna till följd av ökad effektivitet hos produkterna under användningsfasen samt lägre driftskostnader.

- Val av regleringsform

Föreslagen regleringsform: Omarbetning av direktiv. |

Den föreslagna regleringsformen ligger i linje med det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning och är förenligt med alternativet att infoga de nya bestämmelserna i den befintliga gemenskapslagstiftningen. |

4. BUDGETKONSEKVENSER

Förslaget får inga konsekvenser för gemenskapens budget. Administrativa utgifter kommer att täckas genom sedvanliga årliga budgetanslag.

5. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR

- Nationella bestämmelser

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv och dess genomförandeåtgärder.

- Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Den förslagna rättsakten berör en EES-fråga och bör därför omfatta Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

- Närmare redogörelse för förslaget

I förslaget görs en rad väsentliga ändringar som gäller utvidgning av energimärkningsdirektivets tillämpningsområde så att alla energirelaterade produkter omfattas. Därför bör energimärkningsdirektivet av tydlighetsskäl omarbetas[11]. Kommissionen betonar vikten av att inte störa det pågående genomförandet av det nuvarande energimärkningsdirektivet. Därför begränsas förslaget till förändringar som inte påverkar genomförandeåtgärder som håller på att utarbetas.

Skälen och bestämmelserna i energimärkningsdirektivet har ändrats för att återspegla utvidgningen av tillämpningsområdet till att omfatta alla energirelaterade produkter. Ändringarna syftar till att öka direktivets effektivitet.

I artikel 1 ändras tillämpningsområdet så att det i stället för hushållsapparater omfattar energirelaterade produkter. Dessutom anges en lista över undantag, för vilka direktivet inte ska gälla.

I artikel 2 definieras ”energirelaterad produkt” och ”informationsblad”, och ordalydelsen avspeglar den definition som används i utkastet till förslag om utvidgning av ekodesigndirektivet.

I artikel 3 fastställs medlemsstaternas ansvar, och nya bestämmelser införs för kontroll av överensstämmelse. Efterlevnadsåtgärderna skärps, och samarbete och informationsutbyte mellan medlemsstater inkluderas (på samma sätt som i ekodesigndirektivet). Det ställs krav på att medlemsstaterna måste lämna en rapport vartannat år till kommissionen om sina efterlevnadsåtgärder och om graden av efterlevnad.

I artikel 4 klargörs att informationskraven också gäller inbyggda och installerade produkter.

I artikel 5 klargörs leverantörernas ansvar för tillhandahållande av etiketter respektive informationsblad med produkter, och enligt en ny bestämmelse ska den tekniska dokumentationen vara tillgänglig elektroniskt om detta begärs av medlemsstaternas marknadsövervakningsmyndigheter.

I artikel 6 klargörs återförsäljarnas ansvar för att anbringa etiketter på korrekt sätt och för att tillhandahålla informationsblad och andra handlingar med produkten.

I artikel 7 utökas märkningskraven till att gälla distansförsäljning.

I artikel 8 införs bestämmelser om fri rörlighet för produkter som överensstämmer med den tillämpliga genomförandeåtgärden.

I artikel 9 införs bestämmelser om offentlig upphandling i linje med direktiv 2004/18/EG[12] och om incitament kopplade till användning av produkter med goda energiprestanda.

I artikel 10 har ordalydelsen ändrats för att återspegla kommittéförfarandet enligt beslut 1999/468/EG.

I artikel 11 utvidgas genomförandeåtgärderna så att det fastställs gemensamma kriterier för att, där det är lämpligt, låta genomförandeåtgärder omfatta lägsta märkningsklasser och andra relevanta prestandanivåer för offentliga upphandlingar och incitament, och så att man fastställer varaktigheten av klassificeringar på etiketten samt vilka delar av innehållet på etiketten som kan användas för annonsering.

I artikel 12 införs en klausul om påföljder som ska vara tillämpliga vid medlemsstaters överträdelser av bestämmelserna i direktivet, i linje med liknande bestämmelser som redan är tillämpliga i inom ramen för ekodesigndirektivet.

Artikel 13 innehåller bestämmelser om medlemsstaternas genomförande av det omarbetade direktivet och anger när det ska börja tillämpas.

I artikel 14 upphävs rådets direktiv 92/75/EEG.

I bilaga I del A anges det upphävda direktivet och den förordning som ändrar det. I del B anges tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning.

Jämförelsetabellen återfinns i bilaga II .

ê 92/75/EEG (anpassad)

ð ny

2008/0222 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger hushållsapparaters ? energirelaterade produkters ⎪ förbrukning av energi och andra resurser (omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Ffördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100a √ 95 ∏ i detta,

med beaktande av kommissionens förslag[13],

med beaktande av Europeiska Eekonomiska och sociala kommitténs yttrande[14], och

med beaktande av Regionkommitténs yttrande[15],

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget[16], och

av följande skäl:

∫ ny

(1) Rådets direktiv 92/75/EEG av den 22 september 1992 om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och andra resurser[17] har ändras väsentligt[18]. Med anledning av nya ändringar bör det av tydlighetsskäl omarbetas.

(2) Tillämpningsområdet för rådets direktiv 92/75/EEG är begränsat till hushållsapparater. Handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik[19] har visat att en utvidgning av direktivets tillämpningsområde till att omfatta energirelaterade produkter som påverkar energiförbrukningen under användningen skulle kunna förstärka potentiella synergieffekter mellan existerande lagstiftningsåtgärder – i synnerhet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter och om ändring av rådets direktiv 92/42/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG och 2000/55/EG[20] – och leda till ytterligare energibesparingar och miljövinster.

⎢92/75/EEG skäl 1 (anpassad)

Åtgärder bör vidtas som syftar till att stegvis genomföra den inre marknaden under tiden fram till och med den 31 december 1992.

⎢92/75/EEG skäl 2 (anpassad)

Vissa medlemsstater har redan egna frivilliga system för märkning och annan konsumentinformation som anger hushållsapparaters energiförbrukning. En medlemsstat har officiellt uttryckt sin avsikt att införa ett eget, obligatoriskt märkningssystem, och andra medlemsstater överväger liknande åtgärder. Om flera obligatoriska nationella system införs, kommer dock detta att skapa hinder för handeln inom gemenskapen.

⎢92/75/EEG skäl 3 (anpassad)

I fördragets artikel 130r föreskrivs ett varsamt och rationellt utnyttjande av naturresurserna. Ett av de viktigaste medlen för att nå detta mål och samtidigt minska föroreningen av miljön är en rationell energianvändning.

ê 92/75/EEG skäl 4 (anpassad)

? ny

(3) Om allmänheten ? slutanvändare ⎪ får tillgång till korrekt, relevant och jämförbar information om den energi som varje enskild hushållsapparat ? energirelaterad produkt ⎪ förbrukar, kan detta påverka deras val till förmån för ? produkter ⎪ som förbrukar mindre energi energikrävande apparater ? och andra väsentliga resurser under användningen, eller som indirekt leder till lägre förbrukning, ⎪ och därigenom motivera tillverkarna att minska energiförbrukningen ? av energi och andra väsentliga resurser ⎪ hos de apparater ? produkter ⎪ som de tillverkar. Indirekt skulle Ö bör Õ detta även främja en effektiv användning av apparaterna ð produkterna ï . I brist på sådan information kommer marknadskrafterna inte själva att kunna främja en rationell energianvändning användning av energi ð och andra väsentliga resurser ï i fråga om hushållsapparater för dessa ð produkter ï .

⎢92/75/EEG skäl 5 och 6 (anpassad)

? ny

(4) Information spelar en avgörande roll när det gäller att påverka marknadskrafterna, och det är därför nödvändigt att införa ett en enhetligt märke etikett för samtliga hushållsapparater ? produkter ⎪ av samma slag, att förse eventuella köpare med kompletterande standardiserad information om dessa apparaters ? produkters ⎪ energikostnader och förbrukning av andra ? väsentliga ⎪ resurser och att vidta åtgärder för att säkerställa att också eventuella ? slutanvändare ⎪ köpare som inte har möjlighet att se apparaten ? produkten ⎪ utställd, och därigenom inte heller märkningen etiketten, förses med denna information. ð För att etiketten ska vara effektiv och framgångsrik bör den vara lätt att känna igen för slutanvändare samt enkel och kortfattad ⎪;. För detta ändamål måste energiförbrukningen och annan information om varje slag av hushållsapparater ð produkterna ï mätas enligt harmoniserade standarder och metoder och tillämpningen av dessa standarder och metoder måste kontrolleras på marknadsföringsstadiet.

⎢92/75/EEG skäl 7 (anpassad)

Direktiv 79/530/EEG[21] syftade till att uppnå dessa mål när det gäller hushållsapparater. Endast ett genomförandedirektiv (avseende elektriska ugnar) har dock antagits och endast ett fåtal medlemsstater har infört märkningen. Det är därför nu nödvändigt att ta lärdom av erfarenheterna och skärpa bestämmelserna i det direktivet. Direktiv 79/530/EEG måste därför ersättas och direktiv 79/531/EEG[22] avseende elektriska ugnar bör ses över och därefter integreras i det system som nu införs.

∫ ny

(5) Medlemsstaterna bör övervaka efterlevnaden av detta direktiv särskilt med avseende på leverantörernas och återförsäljarnas ansvar.

ê 92/75/EEG skäl 8 (anpassad)

? ny

(6) Ett helt frivilligt system skulle leda till att bara några apparater ? produkter ⎪ blir märkta eller försedda med standardiserad produktinformation, vilket kan vara förvirrande för vissa konsumenter ? slutanvändare ⎪ . Därför måste det system som nu införs säkerställa att samtliga berörda hushållsapparater ð produkter ï förses med information om energiförbrukningen förbrukningen av Ö energi Õ ð och andra väsentliga resurser ï genom märkning och enhetliga informationsblad om produkten.

ê 92/75/EEG skäl 9

? ny

(7) Hushållsapparater utnyttjar ? Under användningen påverkar energirelaterade produkter förbrukningen av ⎪ många olika former av energi energiformer, varav elektricitet och gas är de viktigaste., och dDetta direktiv måste ð bör ï därför i princip omfatta hushållsapparater som förbrukar ð energirelaterade produkter som påverkar förbrukningen av ï alla former av energi.

⎢92/75/EEG skäl 10 (anpassad)

Enligt rådets direktiv 86/594/EEG av den 1 december 1986 om luftburet buller från hushållsapparater[23] skall en uppgift om bullernivån införas på energimärkningen, om sådan finns. Det är därför lämpligt att annan information eller märkning som omfattas av gemenskapssystem skall ingå i energimärkningen.

ê 92/75/EEG skäl 11

? ny

(8) Endast de slag av apparater som har en betydande samlad ? energirelaterade produkter som under användningen har en betydande inverkan på förbrukningen av ⎪ energiförbrukning ? eller, när det är relevant, väsentliga resurser ⎪ och som erbjuder tillräckliga möjligheter att förbättra energieffektiviteten bör omfattas av systemet ? en genomförandeåtgärd, när tillhandahållande av information genom märkning kan stimulera slutanvändare att köpa mer effektiva produkter ⎪ .

∫ ny

(9) En rad medlemsstater har regler för offentlig upphandling som kräver att upphandlande myndigheter ska köpa energieffektiva produkter. En rad medlemsstater har också infört incitament för energieffektiva produkter. Kriterierna för att produkter ska kunna komma i fråga för offentliga upphandlingar eller incitament kan skilja sig kraftigt från en medlemsstat till en annan. Att hänvisa till prestandaklasser som nivåer för vissa produkter, i enlighet med genomförandeåtgärder för direktivet, kan minska skillnaderna när det gäller offentliga upphandlingar och incitament och främja utnyttjandet av effektiva produkter.

(10) Vid fastställande av bestämmelser om offentlig upphandling i genomförandeåtgärder för detta direktiv, bör det fastläggas proportionella tröskelvärden för värde och volym vid offentlig upphandling, med beaktande av den administrativa bördan och möjligheten att upprätthålla upphandlingsregler för medlemsstaterna.

(11) Incitament som medlemsstaterna tillhandahåller för att främja effektiva produkter kan utgöra statligt stöd. Detta direktiv föregriper inte utgången av eventuella förfaranden för statligt stöd som kan inledas enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget avseende sådana incitament.

(12) Främjandet av energieffektiva produkter genom märkning, offentliga upphandlingar och incitament bör inte vara till skada för deras miljöprestanda totalt sett.

(13) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[24].

(14) Kommissionen bör ges befogenhet att anta genomförandeåtgärder i fråga om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters förbrukning av energi och andra väsentliga resurser. Eftersom sådana åtgärder har allmän räckvidd samt syftar till att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom komplettering ska de antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som fastställs i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(15) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till det tidigare direktivet. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av det tidigare direktivet.

(16) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpningen av det direktiv som anges i bilaga I, del B.

⎢92/75/EEG (anpassad)

? ny

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

√ Tillämpningsområde ∏

1. Syftet med detta direktiv är att göra det möjligt att ? Genom detta direktiv inrättas en ram för ⎪ harmonisera harmoniseringen av de nationella åtgärderna när det gäller att publicera uppgifter ? information till slutanvändaren ⎪ , särskilt genom märkning och produktinformation, om förbrukning av energi och andra väsentliga resurser samt kompletterande uppgifter om vissa slag av hushållsapparater ? energirelaterade produkter, ⎪ för att därigenom ge konsumenterna ð slutanvändarna ï möjlighet att välja mer energisnåla effektiva apparater ? produkter ⎪ .

2. Detta direktiv skall tillämpas på ? energirelaterade produkter som under användningen har en betydande inverkan på förbrukningen av energi och, när det är relevant, andra väsentliga resurser ⎪ följande slag av hushållsapparater, även då de säljs för andra ändamål än hushållsändamål:.

1. Kylskåp och frysar (även i kombination).

2. Tvättmaskiner och torktumlare (även i kombination).

3. Diskmaskiner.

4. Ugnar.

5. Varmvattenberedare och varmvattenbehållare.

6. Ljuskällor.

7. Luftkonditioneringsanläggningar.

2. Ytterligare slag av hushållsapparater kan, i enlighet med artikel 9 b, läggas till i förteckningen i denna artikel.

⎢92/75/EEG (anpassad)

? ny

3. Detta direktiv skall inte omfatta

?a) begagnade produkter, ⎪

?b) transportmedel för personer eller varor, ⎪

c) märkplåtar eller motsvarande som fästs på sådana apparater ? produkter ⎪ av säkerhetsskäl.

Artikel 2

√ Definitioner ∏

4. I detta direktiv avses med

- ð energirelaterad produkt (nedan kallad produkt ): en vara som påverkar energiförbrukningen när den används och som släpps ut på marknaden och/eller tas i bruk i gemenskapen, inklusive delar avsedda att ingå i energirelaterade produkter som omfattas av detta direktiv, vilka släpps ut på marknaden och/eller tas i bruk som enskilda delar för slutanvändare och vilkas miljöprestanda kan bedömas separat, ï

- ? informationsblad : en standardiserad uppställning av information om en produkt, ⎪

- andra väsentliga resurser : vatten, kemikalier eller varje annat ämne som en hushållsapparat ? produkt ⎪ förbrukar vid normal användning,

- kompletterande information : övriga upplysningar om en hushållsapparats ? produkts ⎪ prestanda ? och egenskaper ⎪ som gäller, eller bidrar till att bedöma, dess förbrukning av energi eller andra väsentliga resurser,.

- betydande miljöaspekter : aspekter som betecknas som betydande för en energirelaterad produkt i en genomförandeåtgärd som antas i enlighet med direktiv 2005/32/EG för den produkten,

- återförsäljare : detaljist eller annan person som säljer (även på kredit), hyr ut eller ställer ut hushållsapparater ? produkter ⎪ som är avsedda för konsument slutanvändare,

- leverantör : tillverkaren ? , importören ⎪ eller dennes auktoriserade representant inom gemenskapen eller den person som släpper ut produkten på den gemensamma marknaden.,

- informationsblad : standardiserad uppställning av information om den aktuella hushållsapparaten,

5. Modeller av hushållsapparater som har slutat att tillverkas innan det relevanta genomförandedirektivet har trätt i kraft, och begagnade apparater behöver inte märkas eller förses med informationsblad.

⎢92/75/EEG (anpassad)

? ny

Artikel 73

√ Medlemsstaternas ansvar ∏

1. Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa följande:

a) Alla leverantörer och återförsäljare, som är etablerade inom deras territorier, skall fullgöra sina skyldigheter enligt ? artiklarna 5 och 6 i ⎪ detta direktiv.

b) ?För produkter som omfattas av detta direktiv ⎪ ska det vara förbjudet Förbud skall införas mot att anbringa andra etiketter, märken, symboler eller påskrifter som gäller energiförbrukning av energi ? eller, där det är relevant, andra väsentliga resurser ⎪ och som inte uppfyller kraven i detta direktiv eller det aktuella genomförandedirektivet ? genomförandeåtgärderna ⎪ , om anbringandet kan leda till missförstånd eller förväxling √ hos slutanvändarna ∏ . Ett sådant förbud skall inte gälla gemenskapssystem eller nationella system för miljömärkning.

c) I samband med införandet av systemet med etiketter och informationsblad avseende energiförbrukning ð eller energisparande ï skall upplysnings- och reklamkampanjer genomföras i syfte att uppmuntra privata konsumenter ? slutanvändare ⎪ till en mer ansvarsfull energianvändning.

∫ ny

d) Lämpliga åtgärder ska vidtas för att uppmuntra de myndigheter som är ansvariga för genomförandet av detta direktiv att samarbeta med varandra och förse varandra med information för att bidra till att detta direktiv fungerar.I det administrativa samarbetet och informationsutbytet ska elektroniska kommunikationsmedel utnyttjas i största möjliga mån, varvid relevanta gemenskapsprogram kan ge stöd. Sådant samarbete ska garantera säkerheten och sekretessen vid behandlingen samt, där det är nödvändigt, skyddet av känslig information som tillhandahållits i samband med förfarandet. Kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder för att uppmuntra och bidra till samarbete mellan medlemsstaterna enligt denna punkt.

2. Om en medlemsstat konstaterar att en produkt inte överensstämmer med alla relevanta krav som fastställs i detta direktiv och dess genomförandeåtgärder för etiketten och informationsbladet, ska leverantören vara skyldig att bringa produkten i överensstämmelse med dessa krav på de villkor som medlemsstaten fastställer.

Om det finns tillräckliga bevis för att en produkt brister i överensstämmelse, ska den berörda medlemsstaten vidta erforderliga förebyggande åtgärder.

Om den bristande överensstämmelsen fortsätter ska medlemsstaten fatta beslut om att begränsa eller förbjuda utsläppande på marknaden och/eller ibruktagande av produkten i fråga eller se till att den dras tillbaka från marknaden. Om produkten dras tillbaka från marknaden eller om utsläppande på marknaden förbjuds, ska kommissionen och övriga medlemsstater informeras omedelbart.

3. Vartannat år ska medlemsstaterna lämna en rapport till kommissionen med en närmare redogörelse för sina efterlevnadsåtgärder och för graden av efterlevnad på sina territorier.

Kommissionen får fastställa närmare föreskrifter om det allmänna innehållet i dessa rapporter. Sådana åtgärder, som syftar till att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom komplettering, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 10.2.

⎢92/75/EEG (anpassad)

? ny

Artikel 24

√ Informationskrav ∏

? Medlemsstaterna ska säkerställa följande: ⎪

1) 1. Information om hushållsapparaters förbrukning av elektrisk energi, andra former av energi och andra väsentliga resurser samt ytterligare upplysningar skall lämnas ? , i överensstämmelse med genomförandeåtgärder i enlighet med detta direktiv, ⎪ till konsumenterna ? slutanvändarna ⎪ genom ett informationsblad och en etikett, när sådana apparater ? produkter ⎪ ställs ut för eller bjuds ut till försäljning, hyra eller kreditköp till konsumenter ? slutanvändare ⎪ ? direkt eller indirekt genom någon form av distansförsäljning, inbegripet via Internet ⎪ .

2. Närmare föreskrifter om etiketten och informationsbladet meddelas i de direktiv för varje enskilt apparatslag som i överensstämmelse med artikel 9 skall antas för att genomföra detta direktiv.

? 2) Den information som avses i punkt 1 ska tillhandahållas för inbyggda eller installerade produkter endast när det krävs i den tillämpliga genomförandeåtgärden. ⎪

3. Teknisk dokumentation skall upprättas i den utsträckning som behövs för att kunna bedöma riktigheten av den information som finns på etiketten och i informationsbladet. Den skall innehålla

- en allmän beskrivning av produkten,

- resultaten av relevanta konstruktionsberäkningar,

- tillgängliga provningsrapporter, även sådana som utarbetats av anmälda organ som är behöriga enligt annan gemenskapslagstiftning,

- när värdena härrör från de som har erhållits för liknande modeller, samma upplysningar som för dessa modeller.

4. Leverantören skall upprätta den dokumentation som avses i punkt 3. För ändamålet får han använda sådan dokumentation som är föreskriven enligt annan relevant gemenskapslagstiftning. Leverantören skall hålla dokumentationen tillgänglig för kontroll intill utgången av femte året efter det att den sista produkten har tillverkats.

Artikel 35

√ Leverantörernas ansvar ∏

? Medlemsstaterna ska säkerställa följande: ⎪

1) 1. Samtliga lLeverantörer som släpper ut på marknaden ? eller tar i bruk ⎪ sådana hushållsapparater ? produkter ⎪ på marknaden som omfattas av genomförandedirektiven ? en genomförandeåtgärd ⎪ skall tillhandahålla en etikett ? och ett informationsblad ⎪ i enlighet med detta direktiv ? och genomförandeåtgärden ⎪ . De etiketter som används skall i alla avseenden motsvara kraven i detta direktiv och i genomförandedirektiven.

⎢92/75/EEG art. 2 (anpassad)

? ny

2) 3. √ Leverantörerna ska upprätta ∏ Tteknisk dokumentation skall upprättas i den utsträckning som behövs för att kunna bedöma riktigheten av den information som finns på etiketten och i informationsbladet. Den √ tekniska dokumentationen ∏ skall innehålla

a) en allmän beskrivning av produkten,

b) resultaten av relevanta konstruktionsberäkningar,

c) tillgängliga provningsrapporter, även sådana som utarbetats av anmälda organ som är behöriga enligt annan gemenskapslagstiftning,

d) när värdena härrör från de som har erhållits ? används ⎪ för liknande modeller, samma upplysningar som för ? de hänvisningar som möjliggör identifiering av ⎪ dessa modeller.

4. Leverantören skall upprätta den dokumentation som avses i punkt 3. För ändamålet får han √ leverantörerna ∏ använda sådan dokumentation som är föreskriven enligt annan √ upprättad i enlighet med krav som fastläggs i ∏ relevant gemenskapslagstiftning.

3) Leverantörernan skall hålla √ den tekniska ∏ dokumentationen tillgänglig för kontroll intill utgången av femte året efter det att den sista ? berörda ⎪ produkten har tillverkats.

? Leverantörerna ska på begäran göra en elektronisk version av den tekniska dokumentationen tillgänglig för medlemsstatens marknadsövervakningsmyndigheter och för kommissionen. ⎪

⎢92/75/EEG art. 4 (anpassad)

4) b) Leverantören skall kostnadsfritt förse de återförsäljare som avses i a med de etiketter som behövs. Leverantörerna kan fritt välja system för leverans av etiketter. När en återförsäljare beställer etiketter är leverantören dock skyldig att se till att de beställda etiketterna levereras skyndsamt. √ Leverantörerna ska kostnadsfritt förse återförsäljare med erforderliga etiketter för märkning och produktinformation. ∏

√ Utan att det påverkar leverantörernas val av system för leverans av etiketter, ska leverantörer skyndsamt leverera etiketter efter beställning från återförsäljare. ∏

⎢92/75/EEG (anpassad)

? ny

5) 2. Förutom etiketter skall leverantörerna tillhandahålla ett informationsblad om ? med varje ⎪ produkten.

6) √ Leverantörerna ska inkludera ett informationsblad i ∏ Aalla broschyrer om produkten skall innehålla detta informationsblad. Om leverantören inte tillhandahåller broschyrer √ om produkten ∏ , skall han √ leverantören ∏ tillhandahålla informationsbladet tillsammans med andra handlingar som åtföljer produkten. De informationsblad som används skall i alla avseenden motsvara kraven i detta direktiv och i genomförandedirektiven.

7) 3. Leverantörerna ansvarar för att uppgifterna på de etiketter och informationsblad som de tillhandahåller är korrekta.

8) 4. Leverantörernan skall anses ha givit sitt samtycke till att uppgifterna på etiketten √ i ∏ eller informationsbladet offentliggörs.

Artikel 46

√ Återförsäljarnas ansvar ∏

∫ ny

Medlemsstaterna ska säkerställa följande:

1) Återförsäljare ska anbringa etiketter på korrekt sätt och sörja för att informationsbladet finns med i produktbroschyren eller i andra handlingar som åtföljer produkterna när de säljs till slutanvändare.

⎢92/75/EEG (anpassad)

? ny

2) Följande bestämmelser skall tillämpas vid märkning och produktinformation: När en apparat ? produkt ⎪ som omfattas av ett genomförandedirektiv ? en genomförandeåtgärd ⎪ ställs ut, skall återförsäljaren, för märkning och produktinformation, fästa den tillhörande etiketten i den relevanta språkversionen på den väl synliga plats som anges i det relevanta √ den tillämpliga ∏ genomförandedirektivet ? genomförandeåtgärden ⎪ .

(b) Leverantören skall kostnadsfritt förse de återförsäljare som avses i a med de etiketter som behövs. Leverantörerna kan fritt välja system för leverans av etiketter. När en återförsäljare beställer etiketter är leverantören dock skyldig att se till att de beställda etiketterna levereras skyndsamt.

Artikel 57

√ Distansförsäljning ∏

När berörda apparater ? produkter ⎪ bjuds ut till försäljning, hyra eller kreditköp genom postorder, via katalog √ , via Internet ∏ eller på något annat sätt som innebär att man inte kan vänta sig att en eventuell köpare √ slutanvändare ∏ ser apparaten ? produkten ⎪ utställd, skall genomförandedirektiven ? genomförandeåtgärderna ⎪ innehålla bestämmelser som säkerställer att eventuella köpare √ slutanvändare ∏ före köpet får den väsentliga information som lämnas på etiketten eller √ och i ∏ informationsbladet.

⎢92/75/EEG (anpassad)

? ny

Artikel 8

√ Fri rörlighet ∏

1. Medlemsstaterna får varken √ inte ∏ förbjuda, eller begränsa ? eller förhindra ⎪ utsläppandet på marknaden ? eller ibruktagandet, inom sina territorier, ⎪ av hushållsapparater ? produkter ⎪ som omfattas av ett genomförandedirektiv ? och är förenliga med den tillämpliga genomförandeåtgärden ⎪ , om dessa apparater uppfyller bestämmelserna i detta direktiv och i genomförandedirektiven.

2. Medlemsstaterna skall anse att etiketter och informationsblad uppfyller kraven i detta direktiv och i genomförandedirektiven ? genomförandeåtgärderna ⎪ , om det inte finns bevis om motsatsen. De √ Medlemsstaterna ∏ får ? ska ⎪ kräva att leverantörerna skall tillhandahållera bevis i form av sådana handlingar som avses i artikel 2.3 5 för att styrka riktigheten av den information som de har lämnat på etiketter och informationsblad, om det finns anledning att misstänka att informationen inte är korrekt.

∫ ny

Artikel 9

Offentliga upphandlingar och incitament

1. Upphandlande myndigheter som ingår offentliga varukontrakt, byggentreprenadkontrakt eller tjänstekontrakt som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG[25] får inte upphandla produkter som inte uppfyller de minimikrav i fråga om lägsta prestandanivåer som fastläggs i den tillämpliga genomförandeåtgärden, såvida inte kontrakten är undantagna genom artiklarna 12–18 i samma direktiv.

2. Kriterierna för fastställande av lägsta prestandanivåer för offentlig upphandling i genomförandeåtgärder ska vara följande:

a) Kostnadseffektivitet i förhållande till offentliga finanser.

b) Produkternas relevans för offentlig upphandling.

c) Sannolikheten för att man främjar en omvandling av marknaden i riktning mot produkter med bättre prestanda.

d) Behovet av att säkerställa tillräcklig konkurrens.

3. Punkt 1 ska gälla för kontrakt vars värde exklusive mervärdesskatt beräknas uppgå till minst 15 000 euro. I genomförandeåtgärder får tröskelvärdet fastställas till ett högre värde än 15 000 euro exklusive mervärdesskatt, med beaktande av normala inköpspriser och volymer.

4. Medlemsstaterna får inte tillhandahålla incitament för produkter som inte uppfyller de krav i fråga om lägsta prestandanivåer som fastläggs i den tillämpliga genomförandeåtgärden.

5. Om medlemsstaterna genomför en offentlig upphandling av eller tillhandahåller incitament för produkter ska de uttrycka prestandanivåerna i form av klasser som de är definierade i den tillämpliga genomförandeåtgärden.

⎢92/75/EEG

Artikel 9

Åtgärderna för att införa och administrera detta informationssystem skall antas och anpassas till den tekniska utvecklingen enligt det förfarande som anges i artikel 10. Dessa åtgärder omfattar

a) genomförandedirektiven,

b) tillägg till förteckningen i artikel 1.1 av ytterligare slag av hushållsapparater för vilka betydande energibesparingar sannolikt kan uppnås.

⎢1882/2003 art. 3 och bilaga III.32 (anpassad)

Artikel 10

√ Kommittéförfarande ∏

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté.

2. När det hänvisas till denna artikel skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG[26] tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

∫ ny

1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

⎢92/75/EEG (anpassad)

Artikel 1211

√ Genomförandeåtgärder ∏

∫ ny

1. Närmare föreskrifter om etiketten och informationsbladet ska fastställas i genomförandeåtgärder. Sådana åtgärder, som syftar till att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom komplettering, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 10.2 för varje produkttyp i överensstämmelse med denna artikel.

När en produkt uppfyller kriterierna i punkt 2 ska den omfattas av en genomförandeåtgärd i enlighet med punkt 4.

Genomförandeåtgärderna ska innehålla bestämmelser om information som tillhandahålls på etiketten och i informationsbladet om förbrukning av energi och andra väsentliga resurser under användningen som gör det möjligt för slutanvändare att fatta inköpsbeslut på bättre grunder och för marknadsövervakningsmyndigheter att kontrollera huruvida produkter överensstämmer med den information som tillhandahålls.

Om en genomförandeåtgärd innehåller bestämmelser om både energieffektivitet och förbrukning av väsentliga resurser för en produkt, ska etikettens utformning och innehåll framhäva produktens energieffektivitet.

2. De kriterier som avses i punkt 1 är följande:

a) Enligt senast tillgängliga uppgifter och med beaktande av de kvantiteter som släpps ut på gemenskapsmarknaden, ska produkterna ge betydande möjligheter att spara energi och, när det är relevant, andra väsentliga resurser.

b) Det ska finnas stora skillnader i fråga om relevanta prestandanivåer för produkter som har likvärdig funktionalitet och som är tillgängliga på marknaden.

c) Kommissionen ska ta hänsyn till relevant gemenskapslagstiftning och självreglering, exempelvis frivilliga avtal, som förväntas uppnå de politiska målen snabbare eller till lägre kostnad än obligatoriska krav.

3. När kommissionen utarbetar ett utkast till genomförandeåtgärd ska den

a) ta hänsyn till de miljöparametrar som anges i del 1 i bilaga I till direktiv 2005/32/EG som betecknas som betydande i den relevanta genomförandeåtgärd som antagits i enlighet med direktiv 2005/32/EG och som är relevanta för slutanvändaren under användningen,

b) göra en bedömning av åtgärdens effekter på miljö, slutanvändare och tillverkare, inbegripet små och medelstora företag, i fråga om konkurrenskraft, även på marknader utanför gemenskapen, innovation, marknadstillträde samt kostnader och nytta,

c) hålla lämpliga samråd med berörda aktörer,

d) fastställa genomförandedatum, eventuella stegvisa åtgärder eller övergångsåtgärder eller övergångsperioder, särskilt med beaktande av eventuella konsekvenser för små och medelstora företag eller för särskilda produktgrupper som främst tillverkas av små och medelstora företag.

⎢92/75/EEG (anpassad)

? ny

4. Genomförandedirektiven ? Genomförandeåtgärderna ⎪ skall √ i synnerhet ∏ ange följande:

a) En exakt definition av det apparatslag ? produktslag ⎪ som avses.

b) De mätstandarder och mätmetoder som skall tillämpas för att ta fram den information som avses i artikel 1.1.

c) Närmare uppgifter om den tekniska dokumentation som krävs enligt artikel 2.35.

d) Utformningen av och innehållet i på den märkning etikett som avses i artikel 24. Den skall i största möjliga utsträckning ha ett enhetligt utseende √ för de olika produktgrupperna ∏ .

e) Den plats på apparaten ð den utställda produkten ï där etiketten skall fästas, ? den information som ska anges och det sätt på vilket etiketten och/eller informationen ska tillhandahållas när produkten bjuds ut till försäljning enligt artikel 7 ⎪ . Om det är lämpligt, kan det √ i genomförandeåtgärderna ∏ föreskrivas att etiketten skall fästas ? på produkten ⎪ eller tryckas på förpackningen ? , eller fastställas närmare föreskrifter om märkningskraven för kataloger, distansförsäljning och Internetförsäljning ⎪ .

f) Innehållet i det informationsblad eller den kompletterande information som avses i artiklarnael 3.2 4 och 5, och, om det behövs, formatet och andra närmare uppgifter. Den information som lämnas på etiketten skall även ingå i informationsbladet.

∫ ny

g) Den information som skall lämnas vid sådant saluförande som avses i artikel 5, och det sätt på vilket denna information skall lämnas.

g) För relevanta produkter, de lägsta prestandanivåerna och, där det är lämpligt, ett tröskelvärde som är högre än 15 000 euro exklusive mervärdesskatt vid tillämpning av artikel 9.1 och 9.3.

h) För relevanta produkter, de lägsta prestandanivåerna vid tillämpning av artikel 9.4.

i) Etikettens specifika innehåll för annonsering av, bland annat och beroende på vad som är lämpligt, energiklassen och andra relevanta prestandanivåer för den aktuella produkten i läslig och synlig form.

j) Varaktigheten av de klassificeringar som anges på etiketten, när det är lämpligt.

k) Noggrannheten i deklarationerna på etiketten och i informationsbladen.

l) Datum för utvärdering och eventuell revidering av genomförandeåtgärden, med hänsyn till takten i den tekniska utvecklingen.

Artikel 12

Påföljder

Medlemsstaterna ska fastställa regler om de påföljder som ska gälla vid överträdelser av de nationella bestämmelser som har antagits enligt detta direktiv och dess genomförandeåtgärder och ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de genomförs. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den dag som anges i artikel 13.1 och ska utan dröjsmål meddela eventuella ändringar som påverkar bestämmelserna.

⎢92/75/EEG (anpassad)

Artikel 13

Direktiv 79/530/EEG skall upphöra att gälla från och med den 1 januari 1994.

Direktiv 79/531/EEG skall betraktas som ett genomförandedirektiv till det här direktivet för elektriska ugnar. Medlemsstaterna får dock avstå från att ge det obligatorisk verkan intill den dag som kommer att anges i ett reviderat genomförandedirektiv avseende ugnar som skall antas enligt det förfarande som anges i artikel 10.

Artikel 1413

√ Införlivande ∏

1. Medlemsstaterna skall före den 1 juli 1993 anta de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De skall genast anmäla dessa åtgärder till kommissionen.

De skall sätta bestämmelserna i kraft senast den 1 januari 1994.

2. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

3. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

⎢

1. Medlemsstaterna ska senast den [*[27]] sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den […].

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som upphävts genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 14

Upphävande

Rådets direktiv 92/75/EEG, ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29 september 2003[28] som anges i del A i bilaga I, ska upphöra att gälla den [*[29]], utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av direktivet som anges i del B i bilaga I.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 15

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Artiklarna [*[30]] ska tillämpas från och med den [*[31]].

⎢92/75/EEG (anpassad)

Artikel 1516

√ Adressater ∏

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i […].

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande […] […]

På rådets vägnar

Ordförande […]

⎡

BILAGA I

Del A

Upphävt direktiv och ändring av det

(enligt artikel 14)

Rådets direktiv 92/75/EEG (EGT L 297, 13.10.1992, s. 16) |

Förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1) | Endast punkt 32 i bilaga III |

Del B

Tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning

(enligt artikel 13)

Direktiv | Sista datum för införlivande |

92/75/EEG | 1 januari 1994 |

2009/[*]/EG | - |

BILAGA II

Jämförelsetabell

Direktiv 92/75/EEG | Detta direktiv |

Artikel 1.1 inledningsfras, första meningen | Artikel 1.1 |

Artikel 1.1 inledningsfras, andra meningen | Artikel 1.2 |

Artikel 1.1 första till sjunde strecksatsen | - |

Artikel 1.2 | - |

- | Artikel 1.3 a–b |

Artikel 1.3 | Artikel 1.3 c |

- | Artikel 2 första och andra strecksatserna |

Artikel 1.4 första och andra strecksatsen | Artikel 2 femte och sjätte strecksatserna |

- | Artikel 2 första strecksatsen |

Artikel 1.4 tredje strecksatsen | - |

Artikel 1.4 fjärde strecksatsen | Artikel 2 tredje strecksatsen |

Artikel 1.4 femte strecksatsen | Artikel 2 fjärde strecksatsen |

Artikel 1.5 | - |

Artikel 2.1 | Artikel 4.1 |

Artikel 2.2 | - |

Artikel 2.3 | Artikel 5.2 |

Artikel 2.4 | Artikel 5.2 och 5.3 |

Artikel 3.1 | Artikel 5.1 |

Artikel 3.2 | Artikel 5.5 och 5.6 |

Artikel 3.3 | Artikel 5.7 |

Artikel 3.4 | Artikel 5.8 |

Artikel 4 a | Artiklarna 5.4 och 6.2 |

Artikel 4 b | - |

Artikel 5 | Artikel 7 |

Artikel 6 | - |

Artikel 7 a | Artikel 3.1 a |

Artikel 7 b | Artikel 3.1 b |

Artikel 7 c | Artikel 3.1 c |

Artikel 8.1 | Artikel 8.1 |

Artikel 8.2 | Artikel 8.2 |

Artikel 9 a | - |

Artikel 9 b | - |

Artikel 10.1 | Artikel 10.1 |

Artikel 10.2 | Artikel 10.2 |

Artikel 10.3 | - |

Artikel 11 | - |

Artikel 12 a | Artikel 11.4 a |

Artikel 12 b | Artikel 11.4 b |

Artikel 12 c | Artikel 11.4 c |

Artikel 12 d | Artikel 11.4 d |

Artikel 12 e | Artikel 11.4 e |

Artikel 12 f | Artikel 11.4 f |

Artikel 12 g | - |

Artikel 13 | Artikel 14 |

Artikel 14 | Artikel 13 |

Artikel 15 | Artikel 16 |

- | Artikel 3.1 d |

- | Artikel 3.2 |

- | Artikel 3.3 |

- | Artikel 4.2 |

- | Artikel 6.1 |

- | Artikel 9 |

- | Artikel 11.1–11.3 |

- | Artikel 11.4 g–l |

- | Artikel 12 |

- | Artikel 15 |

- | Bilaga I |

- | Bilaga II |

_____________

[1] KOM(2008) 30 slutlig.

[2] KOM(2006) 545 slutlig, 19.10.2006.

[3] KOM(2008) ...

[4] Kylskåp, frysar (även i kombination), tvättmaskiner, torktumlare (även i kombination), diskmaskiner, ugnar, varmvattenberedare och varmvattenbehållare, ljuskällor och luftkonditioneringsanläggningar.

[5] EUT L 39, 13.2.2008.

[6] EGT L 237, 21.9.2000.

[7] Gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, fastställt genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 (EGT L 242, 10.9.2002, s. 1).

[8] Kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet: ”Integrerad produktpolitik – Miljöpåverkan ur livscykelperspektiv” (KOM(2003) 302 slutlig).

[9] KOM(2005) 535 slutlig, 25.10.2005.

[10] Mtoe = miljoner ton oljeekvivalenter. Ton oljeekvivalent (toe) är ett energimått som motsvarar mängden energi som frigörs vid förbränning av ett ton råolja, ungefär 42 GJ.

[11] Bestämmelserna rörande omarbetning av gemenskapslagstiftning ska tillämpas, dvs. det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter, EGT C 77, 28.3.2002, s. 1, och bestämmelse 80 A i Europaparlamentets arbetsordning.

[12] EUT L 134, 30.4.2004.

[13] EUT C […], […], s. […].

[14] EUT C […], […], s. […].

[15] EUT C […], […], s. […].

[16] EUT C […], […], s. […].

[17] EGT L 297, 13.10.1992, s. 16.

[18] Se bilaga I del A.

[19] KOM(2008) 397/3.

[20] EUT L 191, 22.7.2005, s. 29.

[21] EGT nr L 145, 13. 6. 1979, s. 1.

[22] EGT nr L 145, 13. 6. 1979, s. 7.

[23] EGT nr L 344, 6. 12. 1986, s. 24.

[24] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

[25] EUT L 134, 30.4.2004, s. 114.

[26] Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 17.7.1999, s. 23).

[27] Tolv månader efter ikraftträdandet.

[28] EUT L 284, 31.10.2003, s. 1.

[29] Dagen efter det datum som anges i artikel 13.1 andra stycket i detta direktiv.

[30] Artiklar som betraktas som oförändrade i den slutliga omarbetade versionen.

[31] Dagen efter det datum som anges i artikel 13.1 andra stycket i detta direktiv.