[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 17.10.2008

KOM(2008) 658 slutlig

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om utfärdande av förhandlingsdirektiv till kommissionen för omförhandling av avtalet om samarbete mellan Kanadas regering och Euratom rörande kärnkraftens användning för fredliga ändamål

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. Inledning

Avtalet mellan om samarbete mellan Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom, nedan kallad gemenskapen ) och Kanadas regering rörande kärnkraftens användning för fredliga ändamål undertecknades 1959[1]. På grund av det ökande samarbetet mellan gemenskapen och Kanada har avtalet behövt uppdateras för att tillskapa en stabilare och förvaltningsrättsligt effektivare rättsgrund för samarbetet, varför det har ändrats flera gånger[2].

Denna ram för bilateralt samarbete har stor betydelse för EU, bl.a. eftersom Kanada är världens största uranproducent (23 % av världsproduktionen 2007) och länge har varit den viktigaste leverantören av naturligt uran till EU med omkring 20–25 % av leveranserna till EU. Den kanadensiska uranproduktionen torde öka ytterligare till följd av pågående utveckling av gruvor och prospektering, och EU:s näringsliv är storägare i många kanadensiska urangruvor.

Dessutom är den kanadensiska kärnindustrin en viktig leverantör av uranbearbetningstjänster och reaktorteknik till EU.

Avtalet rör främst leveranser av kärnämne och informationsutbyte. Det omfattar också upphandling av utrustning och anordningar, utnyttjande av immaterialrätter och tillträde till och användning av utrustning och anläggningar. Genom ändringen 1991 utvidgades avtalet till att även gälla överföring och användning av tritium och därtill hörande utrustning, vilket är nödvändigt för gemenskapens fusionsforskningsprogram.

Avtalets artiklar med tillhörande ändringar om handel med kärntekniska föremål innehåller flera viktiga bestämmelser som lägger den nödvändiga grunden för det bilaterala samarbetet bl.a i form av följande:

- Både gemenskapen och Kanadas regering ska se till att vidareexport av kärnämne och kärnteknisk utrustning samt föremål härledda därav endast används fredligt.

- Gemenskapen och dess medlemsstater och Kanadas regering ställer sig bakom icke-spridning, och villkoren för nukleär icke-spridning vid överföring av kärnämne fastläggs.

- Internationella atomenergiorganets (IAEA) betydelse erkänns, och parternas åtaganden gentemot organet och dess internationella konventioner erkänns.

Förutom det här avtalet ingick parterna samma dag ett tekniskt avtal[3] med målet att inrätta ett gemensamt forsknings- och utvecklingsprogram för tungvattenreaktorer. Det tekniska avtalet löpte ut den 31 december 1964. Samarbetet inom kärnforskningsområdet bedrivs nu i enlighet med det avtal som gemenskapen och Kanada undertecknade 1998[4].

2. Svårigheter med avtalets tillämpning

Avtalet omfattar visserligen de flesta områdena av ömsesidigt intresse, men de ansamlade ändringarna gör det svårläst och besvärligt att tillämpa . Dessutom föranleder gemenskapens utvidgning att avtalet ses över och att nya medlemsstaters bilaterala avtal med Kanada införlivas i avtalet mellan gemenskapen och Kanada.

3. Nuläge

Sedan några år tillbaka ägnar sig Europeiska kommissionen åt förenkling av all lagstiftning. Förenklingen av avtalet mellan gemenskapen och Kanada ingår i detta.

Flera formbestämmelser behöver ses över i grunden eftersom de är föråldrade.

På grund av den ökade betydelsen av internationella konventioner som både gemenskapen och Kanada har undertecknat, bör det dessutom i avtalet hänvisas till åtaganden som gjorts inom ramen för

- gemenskapens och dess medlemsstaters och Kanadas medlemskap i IAEA och enligt konventioner som ingåtts inom ramen för IAEA,

- Nuclear Suppliers Group.

Här bör det påpekas att Kanada har skickat en diplomatisk not[5] där man bekräftar att man ställer sig bakom en sådan förenkling, förutsatt att ytterligare bestämmelser (särskilt om tekniköverföring) inarbetas. Detta skulle möjliggöra en förenkling och standardisering av Kanadas relationer med EU:s medlemsstater på det kärntekniska området framför allt genom en successiv minskning eller ett undanröjande av Kanadas olika bilaterala avtal om kärntekniskt samarbete med EU:s enskilda medlemsstater. Om tekniköverföring tas med i avtalet kan det behövas en bilaga om immaterialrätt. I en annan not[6] meddelade Kanadas ministerium för utrikesfrågor och internationell handel kommissionen att man kommer att sträva efter att utverka ett förhandlingsmandat från den kanadensiska regeringen om översyn av avtalet så att bl.a. bestämmelser om tekniköverföring kan tas med, och kommissionen uppmanades att försöka utverka ett liknande förhandlingsmandat.

För kommissionen är de nya bestämmelserna viktiga på grund av den senaste utvidgningen av gemenskapen, eftersom en av de nya medlemsstaterna, Rumänien, har en reaktor av CANDU-typ. Det bilaterala avtalet mellan Rumänien och Kanada innehåller bestämmelser om utrustning och tekniköverföring samt om kontamination på grund därav.

Det finns också bestämmelser om tekniköverföring i Finlands, Sveriges och Spaniens bilaterala avtal eller förvaltningsrättsliga arrangemang med Kanadas regering.

Kommissionen och den kanadensiska myndigheten (Canadian Nuclear Safety Commission) har fört tekniska diskussioner för att bana väg för tänkbara förenklingar. Under diskussionerna upprepade den kanadensiska myndigheten att en omarbetning skulle göra det möjligt att ta med ytterligare bestämmelser (främst tekniköverföring och kontaminationsprincipen som har största politiska vikt för Kanada).

Kanada vill också ha separata avtal om dels fredlig användning av kärnenergi, dels forskning och utveckling. Detta skulle överensstämma med det befintliga samarbetet, eftersom det nuvarande avtalet i praktiken bara omfattar tritium för fusionsforskning och tillhörande utrustning. Samarbete inom forskning och utveckling sker främst genom det ovannämnda avtalet om kärnforskning.

4. Huvudsakliga mål för den aktuella omförhandlingen

På grund av de olika räckvidderna för de nu gällande bilaterala avtalen mellan olika EU-medlemsstater och Kanada förefaller det påkallat att se över det befintliga avtalet och ta med bestämmelser om tekniköverföring och om kontamination på grund av tekniköverföring och utrustning. Kommissionen anser dock att dessa bestämmelser bör begränsas till materiella poster så att tillämpningen blir rättvis.

Avtalet ska också trygga fri rörlighet för kärnämne, material, utrustning och teknik inom gemenskapen.

Det bör föreskrivas i avtalet att överföring av kärnämne och tillhandahållande av relaterade tjänster ska ske till marknadsmässiga priser och på rimliga marknadsmässiga villkor.

5. Slutsatser

Kommissionen föreslår att rådet antar nedanstående beslut om bemyndigande av kommissionen för omförhandling av ett heltäckande avtal om samarbete med Kanadas regering i enlighet med bifogade förhandlingsdirektiv.

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om utfärdande av förhandlingsdirektiv till kommissionen för omförhandling av avtalet om samarbete mellan Kanadas regering och Euratom rörande kärnkraftens användning för fredliga ändamål

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 101 andra stycket,

med beaktande av det befintliga avtalet om samarbete mellan Kanadas regering och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) rörande kärnkraftens användning för fredliga ändamål, undertecknat 1959 och dess senare ändringar[7], och

av följande skäl:

6. Samarbetet mellan Europeiska atomenergigemenskapen och Kanade i kärntekniska frågor (särskilt handel) utvecklas ständigt.

7. Det befintliga avtalet omfattar handel med kärnämne och kärnteknisk utrustning, immaterialrätt, informationsutbyte samt överföring och användning av tritium och tillhörande utrustning för Europeiska atomenergigemenskapens fusionsprogram.

8. Det befintliga avtalet har visat sig verkningsfullt som grund för samarbete om kärnenergins användning för fredliga ändamål.

9. Det befintliga avtalet har ändrats flera gånger.

10. I ljuset av de senaste tekniska utvecklingarna vill Kanada och Europeiska atomenergigemenskapen införa nya bestämmelser i det befintliga avtalet och på så sätt utöka samarbetets omfattning.

11. Av ovan nämnda skäl är en omarbetad version av det befintliga avtalet nödvändig för förenklingens skull, för enklare tillämpning och för ytterligare utveckling av de kärntekniska relationerna mellan Europeiska atomenergigemenskapen och Kanada.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Enda artikel

Kommissionen ges härmed mandat att i enlighet med bifogade förhandlingsdirektiv omförhandla avtalet mellan Kanadas regering och Euratom rörande kärnkraftens användning för fredliga ändamål.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA

Förhandlingsdirektiv för omförhandling av avtalet mellan Kanadas regering och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) rörande kärnkraftens användning för fredliga ändamål

Det här avtalet ska bygga på bestämmelserna i det befintliga avtalet mellan Kanadas regering och Europeiska atomenergigemenskapen ( gemenskapen ) rörande kärnkraftens användning för fredliga ändamål som undertecknades den 6 oktober 1959. I förenklingssyfte ska föråldrade bestämmelser upphävas och bilagorna inarbetas i huvudtexten. På grund av den senaste tidens utveckling, t.ex. gemenskapens utvidgning, ska det nya avtalet också innehålla nya bestämmelser som betraktas som ytterst viktiga av de berörda EU-medlemsstaterna och Kanadas regering.

12. Förenkling

Den viktigaste delen av förenklingen går ut på att arbeta in ändringar i huvudtexten, uppdatera information och ta med bestämmelser som gör texten mer lättbegriplig (bl.a. genom tillägg av definitioner av begrepp som ”gemenskapen” eller ”behörig myndighet”).

På grund av gemenskapens nyligen genomförda utvidgning och den löpande utvecklingen av samarbetet mellan gemenskapen och Kanada behöver vissa bestämmelser strykas eller uppdateras, bl.a. följande:

a) Uppräkningen av medlemsstaterna i ingressen bör utgå. I det befintliga avtalet hänvisas tydligt till gemenskapens grundarländer. Med tanke på gemenskapens utvidgning bör hänvisningar till enskilda länder utgå från det nya avtalet, utom om det är särskilt motiverat. Istället bör hänvisningen vara till ”gemenskapen och dess medlemsstater” där det är nödvändigt.

b) Den allmänna hänvisningen till det gemensamma forsknings- och utvecklingsprogrammet i ingressen bör ersättas med en hänvisning till avtalet om forskningssamarbete som undertecknades 1998.

c) Definitionerna behöver i vissa fall uppdateras.

d) Avtalets löptid måste ses över. Efter den överenskomna löptiden (t.ex. tio år) bör avtalet automatiskt förlängas för ytterligare lika långa perioder. Bägge parterna bör kunna säga upp avtalet efter den inledande perioden med sex månaders uppsägningstid.

e) Texten bör omarbetas för att bli enhetlig och lättläst med rubriker till avtalets artiklar.

f) En uttrycklig hänvisning till fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallat Euratomfördraget ) måste införas istället för den befintliga hänvisningen till ”fördraget som undertecknats i Rom”.

g) I ingressen bör en tydlig hänvisning göras till gemenskapens och Kanadas åtaganden

- inom IAEA och i respektive avtal om kärnämneskontroll,

- enligt fördraget om icke-spridning av kärnvapen,

- inom Nuclear Suppliers Group

- i avtalet mellan Kanada och Europeiska atomenergigemenskapen om samarbete inom kärnforskningsområdet, undertecknat 1998.

h) Avtalet bör inte hindra fri rörlighet för kärnämne, kärnteknisk utrustning och kärnteknik i gemenskapen.

i) I avtalet bör det föreskrivas att överföring av kärnämne och tillhandahållande av relaterade tjänster ska ske med marknadsmässiga priser och till rimliga marknadsmässiga villkor.

13. Uppdatering av parternas internationella åtaganden

Följande villkor bör gälla för överföringar av kärnämne enligt avtalet:

a) Kärnämnet ska användas för fredliga ändamål, och inte för kärnladdningar eller för forskning om eller utveckling av sådana laddningar.

b) Kärnämnen ska omfattas av följande:

14. I gemenskapen: Euratoms kärnämneskontroll i enlighet med Euratomfördraget och IAEA:s kärnämneskontroll i enlighet med nedanstående avtal om kärnämneskontroll, i tillämpliga delar och i deras eventuellt ändrade eller nya lydelse, i den mån det krävs enligt icke-spridningsfördraget:

15. Avtalet mellan gemenskapens kärnvapenfria stater, Europeiska atomenergigemenskapen och Internationella atomenergiorganet som trädde i kraft den 21 februari 1977 (offentliggjort som dokument INFCIRC/193).

16. Avtalet mellan Frankrike, Europeiska atomenergigemenskapen och Internationella atomenergiorganet som trädde i kraft den 12 september 1981 (offentliggjort som dokument INFCIRC/290)

17. Avtalet mellan Förenade kungariket, Europeiska atomenergigemenskapen och Internationella atomenergiorganet som trädde i kraft den 14 augusti 1978 (offentliggjort som dokument INFCIRC/263).

Dessa avtal ska kompletteras med de tilläggsprotokoll som undertecknades den 22 september 1998 på grundval av det dokument som offentliggjorts som INFCIRC/540 (Strengthened Safeguards Systems, Part II), och som trädde i kraft den 30 april 2004.

18. I Kanada: IAEA:s kärnämneskontroller enligt avtalet mellan Kanada och Internationella atomenergiorganet om tillämpning av kärnämneskontroller i samband med fördraget om icke-spridning av kärnvapen, som trädde i kraft den 21 februari 1972 (offentliggjort som INFCIRC/164), kompletterat av ett tilläggsprotokoll som ingicks den 24 september 1998 på grundval av handlingen offentliggjord som INFCIRC/164/Add.1 (Strengthened Safeguards Systems, Part II) och trädde i kraft den 8 september 2000.

c) Om tillämpningen av något av de avtal med IAEA som nämns i punkt b av någon anledning tillfälligt eller slutgiltigt upphör i gemenskapen eller Kanada, bör den berörda parten ingå ett avtal med IAEA som ger en effekt och täckning som är likvärdig med den som ges av de avtal om kontroll av kärnämnen som avses i leden 1 eller 2 i punkt b, eller om så inte är möjligt- bör gemenskapen om den berörs tillämpa kärnämneskontroller som bygger på Euratoms kontrollsystem, och som ger en effekt och täckning som är likvärdig med den som ges av de avtal om kärnämneskontroller som avses i led 1 i punkt b, eller om så inte är möjligt- bör parterna ombesörja tillämpning av kärnämneskontroller som ger en effekt och täckning som är likvärdig med den som ges av de avtal om kärnämneskontroller som nämns i leden 1 eller 2 i punkt b.

d) Fysiska skyddsåtgärder ska vidtas i sådan utsträckning att man åtminstone uppfyller de kriterier som fastställs i bilaga C till IAEA-dokument INFCIRC/254/Rev. 5/del 1 (riktlinjer för överföring av kärnämne – Guidelines for Nuclear Transfers) inklusive eventuella senare revideringar. Vid sidan av detta dokument kommer gemenskapens medlemsstater, eller i förekommande fall Europeiska kommissionen, och Kanada vid tillämpningen av de fysiska skyddsåtgärderna att beakta rekommendationerna i IAEA-dokument INFCIRC/225/Rev. 4 rättat (fysiskt skydd av kärnämne – Physical Protection of Nuclear Material), inklusive eventuella senare revideringar. Internationella transporter ska omfattas av bestämmelserna i IAEA-dokument INFCIRC/274/Rev. 1 (Internationella konventionen om fysiskt skydd av kärnämne – International Convention on the Physical Protection of Nuclear Material), inklusive eventuella senare revideringar, och, så snart som möjligt, IAEA:s föreskrifter om säker transport av radioaktiva ämnen (IAEA Regulations for the Safe Transport of Radioactive Materials) – (IAEA:s säkerhetsnormer serie S-1 IAEA Safety Standards Series n. ST-1), inklusive eventuella senare revideringar.

e) Återtagande av alla föremål som omfattas av avtalet så att de hamnar utanför parternas jurisdiktion får endast ske inom ramen för de åtaganden som enskilda medlemsstater i gemenskapen och Kanada gjort inom Nuclear Suppliers Group (NSG). I synnerhet ska man på återtaganden av alla föremål som omfattas av detta avtal tillämpa de riktlinjer för överföring av kärnämne (Guidelines for Nuclear Transfers) som fastställs i IAEA-dokument INFCIRC/254/Rev. 9/del 1, inklusive eventuella senare revideringar.

f) För vidareöverföring av tritium och tritiumrelaterad utrustning eller teknik utanför de avtalsslutande parternas territorium krävs den relevanta partens skriftliga samtycke på förhand.

g) Avtalet bör inte äventyra Europeiska gemenskapernas åtaganden inom ramen för Världshandelsorganisationen.

19. Nya bestämmelser

a) Tekniköverföring kan tas med i avtalet, förutsatt att dess räckvidd begränsas till materiella poster som parterna enas om.

b) Principen om kontaminering[8] från överförd eller tillverkad utrustning och överförd teknik bör tas med i avtalet, förutsatt att dess räckvidd begränsas till materiella poster som parterna enas om.

c) Om tekniköverföring tas med i avtalet påverkar detta flera artiklar, bl.a. definitioner, samarbetets omfattning, internationella överföringar och handel med kärnämne.

d) En ny bestämmelse tas med som kräver bägge parternas skriftliga samtycke innan kärnämne anrikas till mer än 20 % av isotopen U 235 och innan upparbetning av sådant kärnämne som omfattas av avtalet mellan gemenskapen och Kanadas regering.

e) Tydlig reglering av i vilka situationer kärnämnen, material, kärnteknisk utrustning och kärnteknik inte längre omfattas av avtalet.

f) Garantier för att samarbetet enligt avtalet sker i enlighet med Euratomfördraget och dess sekundärrätt och i enlighet med gällande internationella överenskommelser som parterna har ingått.

g) Klausuler om förfaranden (samråd och skiljedom) vid tvister om tolkningen eller tillämpningen av avtalet.

h) En klausul om förvaltningstekniska arrangemang.

i) En klausul om åtgärder i händelse av överträdelser av avtalet. Beroende på överträdelsernas art kan samarbetet helt eller delvis upphöra, tillfälligt eller slutgiltigt.

j) En klausul om ömsesidigt samråd i samband med fullgörandet av åtagandena i avtalet.

k) En klausul om informationsutbyte eller samarbete vid externt bistånd på det kärntekniska området (instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete, stabilitetsinstrumentet, instrumentet för stöd inför anslutningen och andra samarbetsprogram).

[1] Avtal om samarbete mellan Kanadas regering och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) rörande kärnkraftens användning för fredliga ändamål, undertecknat den 6 oktober 1959 (EGT 59, 24.11.1959, s. 1165).

[2] –Ändring till avtalet i form av skriftväxling av den 16 januari 1978 (EGT L 65, 8.3.1978, s. 16).

–Avtal i form av skriftväxling av den 18 december 1981 (EGT L 27, 4.2.1982, s. 25).

–Avtal i form av skriftväxling av den 21 juni 1985 (EGT C 191, 31.7.1985, s. 3).

–Avtal i form av skriftväxling av den 15 juli 1991 (EGT C 215, 17.8.1991, s. 5).

–Verbalnot av den 29 april 1996 om inträde av Schweiz i vidareförmedlingsmekanismen för tritium.

[3] Tekniskt avtal om samarbete mellan Atomic Energy of Canada Limited och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) rörande kärnkraftens användning för fredliga ändamål, undertecknat den 6 oktober 1959 (EGT 60, 24.11.1959 s. 1177).

[4] Avtal mellan Kanada och Europeiska atomenergigemenskapen om samarbete inom kärnforskningsområdet (EGT L 346, 22.12.1998, s. 65).

[5] Not av den 21 mars 2007.

[6] Not av den 6 juni 2008.

[7] –Ändring till avtalet i form av skriftväxling av den 16 januari 1978 (EGT L 65, 8.3.1978, s. 16).

–Avtal i form av skriftväxling av den 18 december 1981 (EGT L 27, 4.2.1982, s. 25).

–Avtal i form av skriftväxling av den 21 juni 1985 (EGT C 191, 31.7.1985, s. 3).

–Avtal i form av skriftväxling av den 15 juli 1991 (EGT C 215, 17.8.1991, s. 5).

–Verbalnot av den 29 april 1996 om inträde av Schweiz i vidareförmedlingsmekanismen för tritium.

[8] Inom ramen för Euratoms internationella avtal avser uttrycket ”principen om kontaminering” det faktum att biprodukter av användningen av teknologi, utrustning eller materiel som överförs inom ramen för avtalet också anses omfattas av avtalet.