Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (’förordning om animaliska biprodukter’)”

Den 7 juli 2008 beslutade rådet att i enlighet med artikel 152.4 b i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (förordning om animaliska biprodukter)”

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 8 oktober 2008. Föredragande var Leif E. NIELSEN.

Vid sin 448:e plenarsession den 21–23 oktober 2008 (sammanträdet den 22 oktober 2008) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 82 röster för, 1 röst emot och 2 nedlagda röster:

1.1 Det är viktigt att upprätthålla en hög nivå när det gäller skyddet av människors och djurs hälsa i samband med användning av animaliska biprodukter. EESK stöder kommissionens förslag som är baserat på ett omfattande förarbete och vunna erfarenheter. Ändringar i kategoriseringen bör som föreslagits endast göras efter konkreta riskbedömningar av relevanta vetenskapliga organ, och det är lämpligt att skapa klarhet när det gäller förhållandet till annan lagstiftning, däribland avfalls- och miljölagstiftningen.

1.2 I detta avseende finns det emellertid ett behov av vissa klargöranden i förordningens definitioner, samt i samband med godkännande och användande av animaliska biprodukter i biogasanläggningar. Dessutom bör vissa andra specifika förhållanden klargöras, samtidigt som man bör överväga om det under vissa förutsättningar skulle vara försvarbart att använda protein i biprodukter från svin och fjäderfän till fiskfoder utan att detta medför risker för människors och djurs hälsa.

2.1 Kommissionen skulle vilja ha en mera riskbaserad klassificering och kontroll i förordningen om animaliska biprodukter (1), samt en tydligare skillnad i förhållande till bestämmelserna för livsmedel, foder, avfall, kosmetika, läkemedel och medicintekniska produkter. Enligt kommissionen kommer förslaget dessutom att medföra att de administrativa bördorna minskar för vissa företag och de driftansvarigas ansvar kommer att öka, särskilt i samband med användning av biprodukter avsedda för användning utanför foder- och livsmedelskedjan.

2.2 Produkterna kommer även fortsättningsvis att klassificeras i tre kategorier. Utgångspunkten är att material som medför en risk för överföring av transmissibel spongiform encefalopati (TSE) även fortsättningsvis inte får användas i foder, medan material som innebär ingen eller låg risk, beroende på typ, kan användas i enlighet med en riskbedömning som gjorts av EFSA, Europeiska läkemedelsmyndigheten eller vetenskapliga kommittén för konsument-produkter. Vissa produkter inom kategori 2 omklassificeras enligt förslaget till kategori 3 och kan därigenom användas till vissa former av foder. Förutsatt att råvaror, tillverkningsprocess och användningssätt är säkra, får animaliska biprodukter av alla kategorier hädanefter användas i praktiken. Dessutom är nedgrävning och förbränning tillåtet i händelse av sjukdomsutbrott, samt i situationer där det är svårt att genomföra återvinning av döda djur.

2.3 Förbränning av animaliska biprodukter omfattas av bestämmelserna i direktiv 2000/76/EG (2). Användning som bränsle bör tillåtas på vissa villkor som skyddar människors och djurs hälsa samt uppfyller relevanta miljönormer. Dessutom säkerställs att bestämmelserna är förenliga med exportförbudet för avfall (3), däribland för användning i biogas- och komposteringsanläggningar i tredjeländer utanför OECD.

3.1 Bestämmelserna för användning av animaliska biprodukter är omfattande och komplicerade, men det är av avgörande betydelse att lagstiftning och administration fungerar optimalt, och att EU också på detta område även i fortsättningen upprätthåller en hög nivå när det gäller skyddet av människors och djurs hälsa. Spridning av TSE och smittosamma husdjurssjukdomar kan alltså få betydande ekonomiska och sociala konsekvenser. EESK kan principiellt stödja det riskbaserade angreppssättet, där ändringar i kategoriseringen företas på grundval av konkreta riskbedömningar utförda av relevanta, vetenskapliga organ och anser att användningen av HACCP (4) är lämplig under förutsättning att metoden genomförs och används på ett effektivt sätt i medlemsstaterna.

3.2 Till följd av det ökande behovet av protein till fiskfoder bör man i samband med en översyn av TSE-förordningen (5) överväga om det under vissa förutsättningar skulle vara försvarbart att använda protein från animaliska biprodukter från svin och fjäderfä till fiskfoder utan att detta medför risker för människors och djurs hälsa.

4.1 Enligt förslaget kan animaliska biprodukter och därav framställda produkter bortskaffas genom förbränning eller användas som bränsle. Användning av animaliska biprodukter som bränsle betraktas enligt förslaget inte som bortskaffande av avfall, men det ska äga rum under omständigheter som garanterar skydd av människors och djurs hälsa och uppfyller relevanta miljönormer. Det bör bland annat göras en tydligare skillnad mellan förordningen om animaliska biprodukter och avfalls- och miljölagstiftningen, samtidigt som man närmare bör precisera och definiera dessa begrepp såväl i artikel 3 i förordningen som i avfallsdirektivet för att undvika tolkningsproblem.

4.2 Biogasanläggningar, i vilka animaliska biprodukter eller därav framställda produkter omvandlas i enlighet med standardparametrar, omfattas av bestämmelserna om registrering och spårbarhet, men undantas enligt artikel 7. 1 c) från kravet om godkännande i enlighet med artikel 6.1 b). Vid utarbetandet av genomförandebestämmelserna bör de dock endast i den utsträckning det är nödvändigt omfattas av krav på egenkontroll, uppdelning i rena och orena zoner, osv., samt av krav på dokumentation av mottagande, behandling och spridning av råvaror.

4.3 Det bör dessutom finnas möjlighet till godkända alternativa temperaturer och tidslängder utöver den befintliga möjligheten till hygienisering vid 70 grader i en timme av kategori 3-material, samt möjlighet att dokumentera efterlevnaden på ett mera flexibelt sätt än hittills.

4.4 EESK stöder förbehållslöst möjligheten att använda glycerin som erhålls vid framställning av biodiesel till biogasproduktion oavsett kategori. Det är således vetenskapligt fastlagt att såväl produktion av biodiesel som biprodukter från denna framställning är riskfria oavsett kategori, om framställningen har skett i enlighet med gällande bestämmelser (6).

4.5 Enligt artikel 7.1 a) krävs det inte något godkännande för viss verksamhet i samband med anläggningar och företag som godkänts enligt annan lagstiftning. Exportföretag till exempel bör emellertid med tanke på veterinära kontroller vara godkända enligt förordningen om biprodukter.

4.6 Av resursmässiga skäl bör biprodukter från djur som godkänts före slakt placeras i kategori 3 (till exempel produkter som fallit ned på golvet, kroniska förändringar eller dylikt), förutsatt att produkterna inte varit i kontakt med kategori 2-material.

4.7 Det är viktigt att hitta en lösning som innebär att blodprodukter undantas från tillämpning av bestämmelserna i artikel 25.1 c), i syfte att underlätta användningen av sådana produkter som gödselmedel.

4.8 Enligt artikel 28.1 d) kan mindre mängder animaliska biprodukter undantas från bestämmelserna för bortskaffande. EESK anser att denna möjlighet ska administreras med största möjliga försiktighet på grund av avsaknaden av spårbarhet.

4.9 Gödsel definieras enligt artikel 12 som kategori 2-material och ska därför bortskaffas och användas i enlighet med bestämmelserna i artikel 20. Det bör vidare klargöras att gödsel som återvinns i form av energi på annat sätt än i biogasanläggningar inte ska behandlas som avfall och därmed brännas i godkända eller registrerade förbränningsanläggningar.

Bryssel den 22 oktober 2008

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

Mario SEPI

Ordförande

(1) Förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel.

(4) Hazard Analysis and Critical Control Points, som är ett verktyg för riskanalys och användande av kritiska styrpunkter.

(5) Förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati.

(6) Uttalande den 22 april 2004 från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) samt kommissionens förordning (EG) nr 2067/2005 av den 16 december 2005 om ändring av förordning (EG) nr 92/2005 av den 19 januari 2005.