3.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 27/26

1.1

Margot Wallström, vice ordförande för Europeiska kommissionen och kommissionsledamot med ansvar för kontakter mellan institutionerna och kommunikationsstrategin, och Günter Verheugen, vice ordförande för Europeiska kommissionen och kommissionsledamot med ansvar för näringsliv och industri, uppmanade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att utarbeta ett förberedande yttrande om företagstjänster genom att göra en uppföljning och en ytterligare analys av ett tidigare yttrande (1) som handlar om företagstjänster och industrin.

1.1.1

Inom ramen för denna analys bör man framför allt ta hänsyn till den stora vikt som Europeiska kommissionen fäster vid Lissabonstrategin för att bevara och öka den europeiska industrins konkurrenskraft genom att styra förändringsprocessen, i linje med EU:s strategi för hållbar utveckling, och på den sociala nivån genom att se till att representativa arbetsmarknadsparter identifieras i syfte att föra förhandlingar på lämplig nivå.

1.1.2

Parallellt med insatserna för att nå dessa mål är det nödvändigt att förenkla regelverket för industrin – en politisk prioritering som utgör ett centralt inslag i kommissionens industripolitik.

1.1.3

Denna industripolitik kännetecknas dessutom av ett integrerat synsätt, där de olika sektorernas behov beaktas.

—

åtgärder inom ramen för politiken för företagstjänster och inrättande av en högnivågrupp. Kommittén rekommenderar att en högnivågrupp för företagstjänster inrättas. Högnivågruppen bör genomföra en djupare analys av sektorn och en systematisk granskning av befintlig politik för att fastställa och utvärdera vilken politik som skulle vara mest effektiv och framgångsrik inom sektorn samt utforma konkreta politiska åtgärder för att täppa till de största luckorna och tillgodose de viktigaste behoven. De olika undersektorerna är mycket heterogena och särskild uppmärksamhet bör därför ägnas åt att fastställa vilken sektor som behöver störst politisk uppmärksamhet och på vilken nivå (regional och nationell nivå, EU-nivå) politiska åtgärder är motiverade,

—

företagstjänster i arbetsmarknadspolitiken. Från ett socialt perspektiv krävs en djupgående analys på sektorsnivå av de utmaningar som uppkommer i och med de nya anställningsformer som har uppstått genom den ömsesidiga påverkan mellan företagstjänsterna och tillverkningsindustrin. Denna analys måste omfatta utbildning, fortbildning och livslångt lärande samt arbetstagarnas anställningsvillkor, inklusive de tjänster som läggs ut externt (outsourcing). För att nå detta mål bör dialog mellan arbetsmarknadens parter på sektoriell nivå uppmuntras. I detta sammanhang bör en dagordning utarbetas för att diskutera de specifika förändringar som har skett av arbetsvillkor och arbetstillfällen till följd av de strukturella förändringar som påverkar företagstjänstesektorn,

—

företagstjänster i innovationspolitiken. Program för forskning och utveckling (FoU) och innovation samt innovativa åtgärder inom tjänstesektorn bör ges starkt stöd. Områden som organisatorisk innovation, kunskapsintensiva företagstjänster och innovationsstyrning förtjänar ökad uppmärksamhet,

—

utformning av standarder för företagstjänster. Företagen bör uppmuntras att bidra till utformningen av standarder genom självreglering efter ingående samråd med användarna av företagstjänster. Stödet från Europeiska standardiseringskommittén (CEN) och dess anslutna standardiseringsorganisationer (öppen plattform) är viktigt för att man ska kunna sprida resultaten av framgångsrika innovativa koncept, framför allt genom snabbt informellt samförståndsbyggande,

—

främjande av ”tjänstevetenskap” som en ny disciplin i utbildning och fortbildning,

—

den inre marknaden och lagstiftning som berör företagstjänster. Kommittén har tagit fram en förteckning över områden som man behöver ta itu med för att åstadkomma förenklingar, klargöranden och en minskning av de byråkratiska bördorna, givetvis utan att inskränka befintliga krav på hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och arbetstagarrepresentation. Det påpekas bland annat att ingen konsekvensanalys av tjänstedirektivet har genomförts när det gäller företagstjänster och att stora insatser krävs på detta område, särskilt efter det att direktivet har införlivats i de nationella lagstiftningarna. Inom ramen för dessa insatser bör man identifiera ytterligare möjliga åtgärder för öppnare handel och konkurrens på EU:s utvidgade inre marknad,

—

ytterligare förbättringar av statistiken om företagstjänster. Ökat samarbete från medlemsstaternas sida rekommenderas för att förbättra statistiken om företagstjänster. Det krävs i synnerhet bättre information om företagstjänsternas resultat och inverkan på medlemsstaternas ekonomi – detta är ett nödvändigt verktyg för regeringarna för att hjälpa sektorn att utveckla sin potential. De senaste ändringarna av kapitel 74 i klassificeringssystemet NACE är fortfarande inte tillräckliga för att man ska kunna få fram de detaljerade uppgifter som behövs för att statistiken om företagsrelaterade tjänster ska bli meningsfull.

3.1

Bakgrund. I EESK:s initiativyttrande som antogs i september 2006 – CCMI/035 – föreslås att man ägnar ökad uppmärksamhet åt företagstjänster på grund av deras bidrag till prestationsnivån för EU:s tillverkningsindustrier. I yttrandet förklaras den ömsesidiga påverkan mellan tjänster och tillverkning, och tjänsternas inverkan på den sociala och ekonomiska prestationsnivån när det gäller sysselsättning, produktivitet och konkurrenskraft. Detta utgör utgångspunkten för denna uppföljning och ytterligare analys av företagstjänster. Det är lämpligt att inleda detta yttrande genom att definiera företagstjänster som tjänsteverksamhet som – genom sin funktion som mellanprodukter – påverkar produktionsverksamhetens kvalitet och effektivitet genom att komplettera eller ersätta interna tjänstefunktioner (Rubalcaba och Kox, 2007). Denna definition överensstämmer i viss mån med NACE rev. 1 (koderna 72–74) och den nya versionen av NACE (koderna 69–74, 77–78, 80–82) samt med klassificeringen av olika tjänstekategorier. Företagstjänster indelas i två huvudkategorier:

Målsättningen med detta yttrande är att ge sektorn ett större erkännande, att göra det möjligt för den att utvecklas utan hinder och att bistå de europeiska ekonomierna i deras insatser för att blir mer konkurrenskraftiga på den globala marknaden.

3.2

Vikten av tjänster och företagstjänster. Tjänstesektorn får en allt större betydelse för medborgare, yrkesverksamma, företag, regioner och länder. Tjänster dominerar i stor utsträckning den nya tillgången och efterfrågan i de ekonomiska och sociala systemen. Även om de är närvarande i de flesta aspekterna av det ekonomiska och sociala livet fångas många av dessa verksamheter inte upp av statistiken. Även om den traditionella uppdelningen mellan de produktiva sektorerna är ofullständig och döljer den starka ömsesidiga påverkan inom den ekonomiska sektorn, möjliggör den en uppskattning av vikten av de största ekonomiska verksamheterna. Tjänster som en ekonomisk sektor blir allt viktigare i Europa, och tjänsternas andel av den totala sysselsättningen är mindre (70 %) än i Förenta staterna (80 %) men större än i Japan (67 %). Inom alla dessa tre områden har särskilt undersektorn för företagstjänster ökat i en mycket dynamisk takt, vilket har lett till liknande ökningar av andelen av den totala sysselsättningen. Företag vars huvudverksamhet består i att tillhandahålla företagstjänster står för 10–12 % av den totala sysselsättningen och mervärdet. Om man även beaktar företagstjänster som produceras som bisyssla är procentandelen för sysselsättningen mycket högre. De länder som var ledande inom ekonomin för företagstjänster i Europa 2004 var Beneluxområdet samt Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Under perioden 1995–2004 har sektorn för företagstjänster ökat avsevärt i vissa länder, bland annat Ungern, Polen, Österrike, Lettland och Malta. Detta tyder på en viss konvergens mellan några av EU-länderna. Siffrorna för dessa länder omfattar endast sysselsättningsgraden inom företag vars huvudverksamhet är företagsrelaterade tjänster. De flesta av dessa är små och medelstora företag.

3.3

Analys av utvecklingen. EESK har nu omvärderat situationen mot bakgrund av den utveckling som skett sedan kommitténs föregående yttrande från september 2006 (CCMI/035) och konstaterar med tillfredsställelse att kommissionen nu fäster större vikt vid företagstjänsterna inom tillverkningssektorn i sina beslut:

3.4

Stödåtgärder som främjar företagstjänster. Utöver de viktigaste pågående EU-åtgärderna för att främja företagstjänster inom ramen för industri- och innovationspolitiken och de eventuella bieffekterna av tjänstedirektivet på den inre marknaden vidtar kommissionen andra åtgärder som indirekt stöder företagstjänsternas roll inom tillverkningen:

3.5

De största behoven inom företagstjänstesektorn. Trots de framsteg som för närvarande görs när det gäller åtgärder inom tjänstesektorn finns det stora luckor och behov som måste beaktas. EU:s befintliga politiska ram är starkt inriktad på tillverkningsindustrin, trots att tjänster är det absolut största segmentet av ekonomin och bidrar till tillväxten i alla aspekter av näringslivet och det sociala livet.

3.5.1

De flesta av de övergripande och sektorsinriktade initiativen inom ramen för EU:s industripolitik både på nationell nivå och på EU-nivå inriktas på tillverkningsindustrin, trots företagstjänsternas naturligt stödjande roll. Det finns därför ett brådskande behov av att utforma en välavvägd EU-politik som inte underskattar vikten av företagstjänster för EU:s tillverkningsindustris globala konkurrenskraft och ekonomin som helhet. En övergripande politik som riktar sig till alla ekonomiska sektorer måste verkligen vara övergripande och vara anpassad till företagens och arbetstagarnas behov i den nya tjänstekonomin där industri- och tjänstesektorerna är oupplösligt sammankopplade för att på så sätt skapa nya möjligheter för EU-ekonomin på den globala marknaden som ett direkt resultat av synergierna mellan dem. Många av EU:s politiska initiativ som rör industripolitiken måste anpassas och tillämpas på tjänstesektorn. Detta omfattar frågor som en fullständigt effektiv inre marknad för tjänster, internationell handel, regler för statligt stöd, arbetsmarknadsfrågor, sociala åtgärder, fortbildning och regionalpolitik, forskning och utveckling, innovation, standardisering, företagaranda samt bättre statistik och information. Man måste också beakta tjänstesektorns särskilda behov. Detta ska inte tolkas som att all politik ska vara vertikalt specifik för tjänster, utan snarare som att alla dessa politikområdens inverkan på tjänster bör kartläggas och särskilda åtgärder vidtas vid behov.

3.5.2

Vissa större behov kan identifieras inom följande områden:

3.6

Ömsesidig påverkan mellan företagstjänster och målinriktad politik. Erfarenheterna har visat hur omfattande åtgärder på olika områden skulle kunna samspela och möjliggöra en stark utveckling av företagstjänster för att möta framtidens utmaningar. Synergier och ömsesidig växelverkan mellan olika politiska områden bör beaktas i detta sammanhang.

3.7

En logisk ekonomisk grund krävs när särskild EU-politik utformas för att främja verksamheten inom företagstjänstesektorn. Kox och Rubalcaba har nyligen visat detta (”Business services in European Economic Growth”, 2007). Till stöd för sina argument anför de huvudsakligen marknads- och systemmisslyckanden, såsom informationsasymmetri och externa aspekter.

3.8

Lissabonstrategin 2008–2010. Politiken för företagstjänster kan bidra positivt till förslaget till gemenskapens Lissabonprogram 2008–2010 (KOM(2007) 804 slutlig). De flesta av de tio centrala mål som ska nås senast 2010 påverkar tjänstesektorn direkt eller indirekt.

3.8.1

Kommissionen kommer att lägga fram förslag om en förnyad social agenda i mitten av 2008, som ska bidra till att lösa problemen med kompetensbrist. Viktiga brister och behov kan identifieras inom de flesta företagstjänster som är mycket arbetsintensiva. I sitt yttrande om ”Sysselsättning för prioriterade kategorier – Lissabonstrategin” (9) konstaterar EESK att de ambitiösa Lissabonmålen endast hade uppnåtts i begränsad utsträckning och att många av de nya arbetstillfällen som skapats under de senaste åren är halvtidsarbeten, i synnerhet för kvinnor. För äldre arbetstagare finns fortfarande en tydlig brist på lämpliga arbetsplatser och för ungdomar kan man notera en kraftig ökning av atypiska (icke-standardiserade) anställningsformer, ibland utan tillräckligt rättsligt skydd och social trygghet. I sitt yttrande betonar kommittén att det är viktigt att det inom ramen för flexicurity-konceptet finns ett stort mått av social trygghet, aktiv arbetsmarknadspolitik, utbildning och fortbildning.

3.8.2

Kommissionen lade tidigare i år fram förslag om en gemensam invandringspolitik. Detta kan påverka invandringen av högkvalificerade arbetstagare inom områden som kunskapsintensiva företagstjänster och lägre kvalificerade arbetstagare inom verksamheter som städning eller vakttjänster.

3.8.3

Gemenskapen kommer att anta en rättsakt för småföretag för att frigöra de små och medelstora företagens tillväxtpotential under deras livscykel. Sektorn för företagstjänster är den sektor som har det största antalet nystarter och nedläggningar av företag, och särskild uppmärksamhet bör därför ägnas de små och medelstora företagen. I sitt yttrande om ”Företagens potential, särskilt när det gäller små och medelstora företag” (10) förespråkar kommittén mer fokuserade och samordnade riktlinjer för små och medelstora företag för att främja tillväxt och arbetstillfällen 2008–2010. De små och medelstora företagen kommer också att dra nytta av att de administrativa bördorna inom EU kommer att minska med 25 % fram till år 2012.

3.8.4

Gemenskapen kommer att stärka den inre marknaden och öka konkurrensen inom tjänstesektorn. I samma yttrande (INT/324) som citeras ovan kritiserar EESK den ofullständiga inre marknaden, särskilt medlemsstaternas långsamma införlivande av direktiven, de administrativa bördorna och arbetskraftens bristande rörlighet. För de små och medelstora företagen utgör detta enorma hinder att övervinna.

3.8.5

Gemenskapen kommer att förverkliga den femte friheten (fri rörlighet för kunskap) och inrätta ett verkligt europeiskt forskningsområde. De kunskapsintensiva företagstjänsterna har en funktion att fylla i denna Lissabonprioritering.

3.8.6

Gemenskapen kommer att förbättra ramvillkoren för innovation. EESK har också utarbetat ett yttrande om ”Investeringar i kunskap och innovation” (11). Huvudtemat är att EU måste ligga i ledningen inom forskning, teknisk utveckling och innovation. Ytterligare mål är ökad finansiering från EU-budgeten, förbättrade utbildningsmöjligheter och en allmän höjning av standarden, samt en social miljö som är öppen för framsteg och innovation. Man bör också skapa nödvändiga förutsättningar och fatta de beslut som krävs för att inom näringslivet bygga upp tillräckligt med förtroende och optimism så att investerarna vågar satsa sitt kapital på nya initiativ i Europa. Man bör slutligen skapa ökad medvetenhet om den fundamentala betydelsen av grundforskning och främja en företagaranda som inte väjer för innovation och risker, vilket innebär att man måste acceptera en viss risk för misslyckande och förluster som oundvikligen hör samman med riskerna. EESK har även granskat den rättsliga och samhälleliga miljön för att skapa innovationsvänliga företag och en innovationsvänlig marknad.

3.8.7

Gemenskapen kommer att främja en industripolitik som inriktas mot mer hållbar produktion och konsumtion. De miljörelaterade tjänsternas roll inom industripolitiken kan inordnas under denna prioritering.

3.8.8

Gemenskapen kommer att förhandla bilateralt med viktiga handelspartner för att öppna för nya möjligheter för internationell handel och investeringar och skapa ett gemensamt område för reglerande bestämmelser och standarder.

4.1

Prioritering 1: En högnivågrupp för företagstjänster bör inrättas av kommissionen inom ramen för företags- och industripolitiken för att säkerställa att man i politiska åtgärder i högre grad beaktar dessa tjänster i samspelet med industrin och all ekonomisk verksamhet. Högnivågruppen bör ha följande målsättningar:

4.2

Prioritering 2: En social dialog som särskilt ägnas företagstjänster bör uppmuntras för att diskutera och ta fram rekommendationer om

En förutsättning för att en sådan sektorsdialog mellan arbetsmarknadsparterna (bl.a. erkännande av överenskommelser och organisatoriskt stöd) ska kunna genomföras och bli verksam i praktiken är dock att man identifierar och erkänner de representativa europeiska sammanslutningarna för arbetstagare och arbetsgivare.

4.3

Prioritering 3: Forskning och utveckling (FoU) och innovation inom tjänstesektorn:

4.4

Prioritering 4: Utveckla standarder. Standardiseringen av tjänster har utvecklats långsamt och är ofta efterfrågedriven. Det finns även strukturella problem bland leverantörerna av företagstjänster. Det stora flertalet av dem är små företag som inte är anslutna till representativa organisationer i sitt land och detta avspeglas även på EU-nivå där denna kategori inte är välrepresenterad inom någon av de europeiska organisationerna. Den enda lösningen för att förbättra situationen för användarna är att de går samman och framför sina krav. Marknaden för företagsrelaterade tjänster har oerhört mycket att vinna på tydliga standarder på detta område. Utveckling av standarder kan vara användbart för att

4.5

Prioritering 5: Ytterligare förbättringar av statistiken om företagstjänster. De politiska åtgärderna utformas på grundval av analyser av rådande tendenser, vilka endast kan mätas med hjälp av tydlig och meningsfull statistik. Det står klart att produktivitetsökningen inte är tillfredsställande jämfört med nivåerna i Förenta staterna, vilket delvis kan bero på otillförlitlig statistik som bygger på en metod som används för att mäta tillverkningssektorns prestationer. Ytterligare förbättringar av statistiken för företagstjänster kräver inte bara ett beslut från Eurostat, utan även samarbete från medlemsstaterna för att de ska ändra sina metoder för insamlande av statistiken. Det är särskilt viktigt att man mäter företagstjänsternas roll inom andra industri- och tjänstesektorer.

4.6

Prioritering 6: ”Tjänstevetenskap”

Tjänstevetenskapen (eller SSME – Service Science, Management and Engineering) är en ny snabbt expanderande vetenskap som omfattar de skilda och splittrade synsätten på tjänster: tjänsteekonomin, managementtjänster, tjänstemarknadsföring, tjänstesystemutveckling m.m. Forskare och företag inom tjänstesektorn erkänner att det finns ett behov av att främja och förbättra integrationen av alla dessa områden. Inom ramen för tjänstevetenskapen utgör tjänstesystemutveckling ett bra exempel. Detta är en särskild teknisk disciplin som rör den systematiska utvecklingen och utformningen av tjänsteprodukter genom tillämpning av passande modeller, metoder och redskap. Även om tjänstesystemutveckling även innefattar vissa organisations- och ledningsaspekter inom tjänsteverksamhet ligger huvudfokus bland annat på framtagning av nya tjänsteprodukter. Samtidigt handlar tjänstesystemutveckling även om utformningen av utvecklingssystem, dvs. om tjänsterelaterade frågor inom allmän FoU- och innovationsstyrning. Integrerade metoder för gemensam produktutveckling för fysiska varor, mjukvara och tjänster kommer att bli ett etablerat inslag.

Grundläggande forskning om nya affärsmodeller, metoder och redskap kommer att ge tjänstevetenskapen ett värdefullt uppsving. Slutligen kommer den ökade harmoniseringen av tjänstestandarder att uppmuntra till identifiering och effektiv framtagning av nya tjänster (12).

Tjänstesystemutveckling är ett av få områden inom tjänstesektorn som till stor del har utformats av europeisk forskning. Ökad integration i internationella nätverk och systematisk utveckling av en oberoende tjänstesystemutvecklingsgemenskap är viktiga förutsättningar för att en ledande roll på detta område ska kunna upprätthållas i framtiden (13).

4.7

Prioritering 7: Den inre marknaden och reglering av företagstjänster

Minska och förenkla lagstiftningsbördorna. Det finns flera begränsande faktorer som försvårar för företag som arbetar med företagstjänster och som motverkar deras insatser för att öka produktiviteten och försöka etablera sig i andra medlemsstater. Det handlar bland annat om problem med fri rörlighet för arbetskraft och erkännande av utbildningskvalifikationer. Lagstiftningen har ökat i omfång och blivit alltmer komplex under de senaste åren, vilket i sin tur har lett till ökade bördor för de små tjänsteleverantörerna. Följande områden är viktiga att uppmärksamma: