Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (Omarbetning) [KOM(2007) 843 slutlig] [SEK(2007) 1679] [SEK(2007) 1682] /* KOM/2007/0844 slutlig - COD 2007/0286 */
[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION | Bryssel den 21.12.2007 KOM(2007) 844 slutlig 2007/0286 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (Omarbetning) (framlagt av kommissionen) [KOM(2007) 843 slutlig] [SEK(2007) 1679] [SEK(2007) 1682] MOTIVERING 1) BAKGRUND Motiv och syfte Lissabonagendan, sjätte miljöhandlingsprogrammet och EU:s strategi för hållbar utveckling har varit viktiga drivkrafter i arbetet med översynen av direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC) och anknytande lagstiftning om industriutsläpp. Ett av de viktigaste inslagen i dessa policytexter gäller att uppnå miljöförbättringar och samtidigt säkerställa kostnadseffektivitet och uppmuntra teknisk innovation. Översynen är också en del i arbetet för en bättre lagstiftning och ingår i EU:s löpande förenklingsprogram för perioden 2006–2009. Allmän bakgrund Industriell verksamhet är en viktig del av vår ekonomi men bidrar också till miljöförorening, avfallsproduktion och energiförbrukning. Trots att utsläppen har minskat under de senaste decennierna är industriell verksamhet fortfarande en stor föroreningskälla. IPPC-direktivet omfattar ca 52 000 anläggningar. Utsläppen till luft från dessa anläggningar står för en stor del av de totala utsläppen av viktiga föroreningar och är betydligt högre än de mål som sattes upp i den tematiska strategin för luftföroreningar. Utan ytterligare minskning av utsläppen från IPPC-anläggningar går det inte att förverkliga de positiva hälso- och miljöeffekter som målen syftade till. Industriella verksamheter medför också annan betydande miljöpåverkan, exempelvis i fråga om vatten, mark och avfall. Det är därför viktigt att ha ett samordnat förfaringssätt där olika typer av miljöeffekter beaktas i tillståndsgivningen. Det centrala inslaget i detta förfaringssätt är tillämpningen av bästa tillgängliga teknik (BAT). Detta definieras som användning av den etablerade teknik som är mest effektiv för att uppnå en hög skyddsnivå för miljön som helhet och som kan tillämpas inom den berörda branschen på ett ekonomiskt och tekniskt genomförbart sätt med beaktande av kostnader och nytta. Kommissionen anordnar ett informationsutbyte om BAT tillsammans med medlemsstaterna och andra berörda parter för att fastställa BAT-referensdokument (BREF-dokument) som anger vad som betraktas som bästa tillgängliga teknik på EU-nivå inom varje industribransch. Industrianläggningar omfattas också av sektorsspecifika direktiv som anger driftvillkor och andra tekniska krav. I förhållande till IPPC-direktivet bör dessa bestämmelser betraktas som minimikrav. Gällande bestämmelser Detta förslag syftar till att se över och omarbeta följande separata rättsakter till en samlad rättsakt: Rådets direktiv 78/176/EEG av den 20 februari 1978 om avfall från titandioxidindustrin, EGT L 54, 25.2.1978, s. 19. Rådets direktiv 82/883/EEG av den 3 december 1982 om kontroll och övervakning av miljöer som påverkas av avfall från titandioxidindustrin, EGT L 378, 31.12.1982, s. 1 Rådets direktiv 92/112/EEG av den 15 december 1992 om åtgärder för harmonisering av programmen för att minska och slutligen eliminera förorening genom avfall från titandioxidindustrin, EGT L 409, 31.12.1992, s. 11 (de tre senare kallas gemensamt titandioxiddirektiven ) . Rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar ( IPPC-direktivet ), EGT L 257, 10.10.1996, s. 26. Rådets direktiv 1999/13/EG av den 11 mars 1999 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa verksamheter och anläggningar ( VOC-direktivet ), EGT L 85, 29.3.1999, s. 1. Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall ( avfallsförbränningsdirektivet ), EGT L 332, 28.12.2000, s. 91. Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar ( direktivet om stora förbränningsanläggningar ), EGT L 309, 27.11.2001, s. 1. Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden Det här förslaget överensstämmer med artikel 175 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och har till syfte att uppnå en hög hälso- och miljöskyddsnivå. 2) SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSANALYS Samråd med berörda parter Metoder, målsektorer och deltagarnas allmänna profil Översynsarbetet inleddes i slutet av 2005 och grundas på ett omfattande program av undersökningar och ett löpande samråd med berörda parter. Det har också inrättats en rådgivande grupp samt anordnats en allmän utfrågning för berörda parter och ett Internetsamråd. Sammanfattning av svaren och av hur de har beaktats Ett Internetsamråd anordnades under perioden 17 april–18 juni 2007. Det kom in ca 450 svar som sedan analyserades. Det stora flertalet av de svarande instämde i följande: - EU-lagstiftningen bör även i fortsättningen omfatta all betydande miljöpåverkan från IPPC-anläggningar på ett samordnat sätt. - BAT bör även i fortsättningen vara grundprincipen för att förebygga och minimera risken för förorening från industrianläggningar, och BREF-dokumenten bör ha en central roll i tillämpningen av BAT. - Vissa minimiregler bör fastställas på EU-nivå när det gäller tillsyn och andra åtgärder för kontroll och rapportering av utsläpp. - Särskild forskning kan bidra till att identifiera ny teknik som kan tänkas bli framtida BAT. - Verksamhetsutövarna bör slippa onödiga krav på kontroll och rapportering, och alla krav på rapportering från medlemsstaterna till kommissionen bör kombineras och effektiviseras. All bakgrundsinformation finns tillgänglig på en offentlig webbplats på Circa[1] som särskilt behandlar detta initiativ. Extern experthjälp Fackområden och sakkunskap Kunskaper inom följande fackområden har utnyttjats vid utarbetandet av detta förslag: 1) bedömning av hälso- och miljöeffekter av industriutsläpp (till luft, vatten, mark), 2) miljöteknik för förebyggande eller minskning av industriutsläpp, 3) ekonomiska analyser och modeller, 4) uppskattning av hälsoeffekter inklusive ekonomisk kvantifiering, 5) uppskattning av miljövinster, 6) sakkunskap om tillståndsgivning och kontroll av industrianläggningar. Metod De viktigaste metoderna har varit expertmöten och ett omfattande program av undersökningar, inklusive modeller och insamling av detaljerad information om genomförandet med hjälp av fallstudier samt branschvisa och geografiska bedömningar. De viktigaste organisationer och experter som rådfrågats Ett stort antal sakkunniga från medlemsstaterna, vetenskapliga experter, industriföreträdare, miljöorganisationer och specialiserade konsulter har rådfrågats. Sammanfattning av yttranden som kommit in och tagits till vara De synpunkter som har lämnats till kommissionen kan sammanfattas på följande sätt: i) industriutsläpp kan medföra allvarliga risker för människors hälsa och för miljön men kan förebyggas och begränsas på ett kostnadseffektivt sätt genom tillämpning av bästa tillgängliga teknik, ii) det är nödvändigt att stärka de nuvarande bestämmelserna för att utnyttja de möjligheter till miljövinster som BAT innebär och för att stödja medlemsstaterna i genomförandet av bestämmelserna, iii) sambanden mellan olika rättsakter bör förtydligas och vissa bestämmelser om rapportering och kontroll förenklas för att minska onödiga administrativa bördor och förbättra genomförandearbetet. Offentliggörande av experternas synpunkter och förslag Alla rapporter (både utkast och slutliga) från sakkunniga och kontaktpersoner, liksom synpunkter och bidrag från berörda parter, har rutinmässigt offentliggjorts på Internet. Konsekvensanalys De största problem som identifierats i konsekvensanalysen gäller 1) brister i den gällande lagstiftningen som leder till ett otillfredsställande genomförande och svårigheter i gemenskapens efterlevnadskontroll och därmed till minskade hälso- och miljövinster, och 2) komplexitet och bristande sammanhang mellan olika delar av det gällande regelverket. Dessa problem gör det inte bara svårt att nå de mål som ställs upp i EU:s strategi för hållbar utveckling och särskilt i de tematiska strategierna, utan kan också leda till en snedvridning av konkurrensen på grund av stora skillnader i miljönormer och onödiga administrativa bördor. På grundval av dessa resultat bedömdes i konsekvensanalysen ett antal policyalternativ i syfte att utforma ett kostnadseffektivt åtgärdspaket för att lösa problemen. Analysen föranledde kommissionen att föreslå följande: När det gäller inkonsekvenser och komplexitet i den nuvarande lagstiftningen, föreslår kommissionen ett samlat direktiv som genom en omarbetning kombinerar IPPC-direktivet och sex sektorsspecifika direktiv. Det är också nödvändigt att ändra vissa bestämmelser i lagstiftningen för att komma till rätta med bristerna i den nuvarande tillämpningen av BAT, problemen till följd av otydliga krav (t.ex. i fråga om BAT-baserad tillståndsgivning eller tillståndsöversyn), bristen på bestämmelser om tillsyn och lagstiftningens begränsningar när det gäller att nå målen i de tematiska strategierna. Några av de mer betydande ändringar av lagstiftning som rekommenderas är följande: - Förtydligande och förstärkning av BAT-konceptet. - Ändring av miniminivåer för utsläppsgränsvärden för stora förbränningsanläggningar och anläggningar som producerar titandioxid för att anpassa dem till BAT-standarder. - Inrättande av en kommitté som ska anpassa icke-väsentliga tekniska krav till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen eller fastställa modeller för medlemsstaternas rapportering. - Införande av bestämmelser om bättre tillsyn och miljöförbättringar. - Främjande av innovation och utveckling och utnyttjande av ny teknik. - Förenkling och förtydligande av vissa bestämmelser om tillståndsgivning, kontroll och rapportering för att minska onödiga administrativa bördor. - Utvidgning och förtydligande av lagstiftningens tillämpningsområde och bestämmelser för att ge ett bättre bidrag till målen i de tematiska strategierna. Konsekvensanalysen finns på http://ec.europa.eu/environment/ippc/index.htm. 3) RÄTTSLIGA ASPEKTER 305 Sammanfattning av den föreslagna åtgärden Syftet med detta förslag är att se över och slå samman sju separata gällande direktiv om industriutsläpp till ett samlat direktiv. Med hjälp av omarbetningstekniken är det möjligt att i en enda text samla både de föreslagna innehållsmässiga ändringarna av direktiven och de ursprungliga bestämmelser som förblir oförändrade. Förslaget innebär också att vissa bestämmelser skärps eller läggs till för att lagstiftningen ska genomföras och tillämpas på ett bättre sätt av de nationella myndigheterna. Syftet med detta är att nå en hög miljöskyddsnivå, förenkla lagstiftningen och samtidigt minska onödiga administrativa bördor. Med tydligare bestämmelser blir det möjligt att genom gemenskapsåtgärder få en bättre kontroll och efterlevnad av lagstiftningen. Rättslig grund Huvudsyftet med direktivet är att skydda miljön. Detta förslag grundas därför på artikel 175 i EG-fördraget. Subsidiaritetsprincipen Subsidiaritetsprincipen är tillämplig eftersom förslaget inte faller inom gemenskapens exklusiva behörighet. Medlemsstaterna kan av följande skäl inte i tillräcklig utsträckning själva uppnå målen för förslaget: Den nuvarande lagstiftningen fastställer miniminormer för förebyggande och begränsning av industriutsläpp i hela gemenskapen. Denna princip kvarstår i förslaget. De flesta industriutsläpp (exempelvis till luft eller vatten) har dessutom en gränsöverskridande karaktär. Alla medlemsstater måste därför vidta åtgärder för att minska riskerna för befolkningen och miljön i alla medlemsstater. Genom att gemenskapen vidtar åtgärder kommer det att bli lättare att uppnå målen för förslaget och detta av följande skäl: Förslagets huvudsyfte är att ändra och förenkla den nuvarande lagstiftningen om industriutsläpp som anger miniminormer för förebyggande och begränsning av industriutsläpp i hela gemenskapen. Industriutsläppen är en stor del av de totala utsläppen till luft, vatten och mark, och industrierna bidrar också kraftigt till avfallsproduktion och energiförbrukning. Industriutsläppen är till stora delar gränsöverskridande, vilket innebär att föroreningar som släpps ut till luft och vatten bidrar till föroreningsmängderna i andra medlemsstater. Problemets omfattning förutsätter åtgärder på gemenskapsnivå. Enskilda medlemsstater kan inte ensamma lösa problemen, utan det krävs samlade åtgärder på EU-nivå. Förslaget är inriktat på att förenkla den nuvarande lagstiftningen och skärpa vissa bestämmelser för att förbättra medlemsstaternas genomförande och gemenskapens möjligheter att genomdriva lagstiftningen. Förslaget säkerställer miniminormer för skydd av EU:s miljö och medborgare men överlåter åt medlemsstaternas behöriga myndigheter att fastställa medlen för genomförande, tillämpning och efterlevnad. Förslaget överensstämmer därför med subsidiaritetsprincipen. Proportionalitetsprincipen Förslaget överensstämmer med proportionalitetsprincipen av följande skäl: Den valda regleringsformen är ett direktiv eftersom 1) förslaget syftar till att omarbeta och förenkla befintliga direktiv och 2) fastställer mål men överlåter åt medlemsstaterna att utforma genomförandet i detalj. 332 Förslaget inför ett antal nydaningar som kommer att minska onödiga ekonomiska och administrativa bördor. Bland annat uppmuntras en kombinerad tillståndsgivning på medlemsstatsnivå för anläggningar som omfattas av olika EU-rättsakter, kraven på kontroll och rapportering förenklas och grunden läggs för ett gemensamt informationssystem med elektronisk rapportering om industriutsläpp. Dessutom kommer vissa rapporteringskrav att avskaffas. Förslaget inför mer specifika bestämmelser om tillämpning, efterlevnad och omprövning av tillstånd men ger medlemsstaternas myndigheter tillräcklig flexibilitet att fastställa de genomförandemetoder som är mest kostnadseffektiva för att nå målen med lagstiftningen. Förslaget förtydligar också lagstiftningens tillämpningsområde så att de nuvarande inkonsekventa och icke-harmoniserade tolkningarna i olika medlemsstater kan undvikas. Enligt förslaget kommer lagstiftningen att utvidgas till ett mindre antal nya branscher. Detta är grundat på en noggrann konsekvensanalys som visar att denna utvidgning är nödvändig, ger ett mervärde och är proportionell. Förslaget överensstämmer därför med proportionalitetsprincipen. Val av regleringsform Föreslagen regleringsform: direktiv. 2 Övriga regleringsformer skulle vara olämpliga av följande skäl: Syftet med detta förslag är att slå samman och förenkla sju befintliga direktiv till en enda rättsakt. Tillsammans med det faktum att den nuvarande lagstiftningen fastställer gemenskapsmål men överlåter åt medlemsstaterna att välja åtgärder för att nå målen, innebär detta att den lämpligaste regleringsformen är ett direktiv. 4) BUDGETKONSEKVENSER Förslaget påverkar inte gemenskapens budget. 5) ÖVRIGA UPPLYSNINGAR Förenklingar Förslaget innebär en förenkling av lagstiftningen och av myndigheternas administrativa förfaranden (i EU eller medlemsstaterna). Genom omarbetningen förenklas och effektiviseras de nuvarande bestämmelserna. Överflödiga bestämmelser och onödiga skyldigheter tas bort, och kraven på rapportering och kontroll förenklas genom att en övergång till elektronisk rapportering inleds. Detta bör underlätta medlemsstaternas åtgärder för att minska onödiga administrativa bördor, eftersom de största besparingarna kan göras genom ändrade metoder för genomförande på medlemsstaterna. Detta återspeglar lagstiftningens karaktär genom att den ger en ram och principer snarare än detaljer för genomförande. 515 Förslaget ingår i kommissionens löpande program för förenkling av gemenskapens regelverk och i dess arbets- och lagstiftningsprogram under beteckningen CLWP 2007/ENV/002. Upphävande av gällande lagstiftning Om förslaget antas kommer sju befintliga direktiv att upphöra att gälla. Översyn/ändring/tidsbegränsning Kommissionen kommer att se över genomförandet av lagstiftningen och vart tredje år rapportera till rådet och Europaparlamentet. Jämförelsetabell Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de nationella bestämmelser genom vilka direktivet införlivas tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv. Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) Den förslagna rättsakten berör en EES-fråga och bör därför omfatta Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Närmare redogörelse för förslaget De befintliga direktivens tillämpningsområde har inte ändrats. Förslaget gäller verksamheter som anges i bilaga I (motsvarande det nuvarande IPPC-direktivets tillämpningsområde) och i del 1 i bilaga VII (motsvarande VOC-direktivets tillämpningsområde), förbränningsanläggningar, avfallsförbränningsanläggningar, samförbränningsanläggningar och anläggningar som producerar titandioxid. Det nuvarande tillämpningsområdet i bilaga I har dock utvidgats något så att det omfattar ytterligare några verksamheter, exempelvis förbränningsanläggningar med en effekt på 20–50 MW, behandling av trä och träprodukter med träskyddsmedel och tillverkning av träskivor. Förslaget är uppdelat i sju kapitel: Kapitel I är en allmän övergripande del som anger gemensamma bestämmelser för all industriell verksamhet som omfattas av direktivet. Kapitel II omfattar verksamheter som anges i bilaga I och anger särskilda bestämmelser för dessa verksamheter genom ändring av IPPC-direktivets nuvarande krav. Kapitlen III–VI innehåller tekniska minimikrav för stora förbränningsanläggningar, avfallsförbränningsanläggningar, anläggningar som använder lösningsmedel respektive anläggningar som producerar titandioxid. Kapitel VII innehåller bestämmelser om behöriga myndigheter, medlemsstaternas rapportering, kommitté, sanktioner och sedvanliga slutbestämmelser. Kommentarer till artiklarna Kommentarerna till artiklarna gäller endast de artiklar som är nya eller där innehållsmässiga ändringar gjorts. - Fastställande av tillståndsvillkor för verksamheter i bilaga I (artiklarna 14–17) För att nå en hög skyddsnivå för miljön som helhet bör tillståndet innehålla alla nödvändiga åtgärder och bör dessutom ange utsläppsgränsvärden för förorenande ämnen, lämpliga krav för skydd av mark och grundvatten samt kontrollkrav. Tillståndsvillkoren bör fastställas på grundval av bästa tillgängliga teknik. För att fastställa vad som anses vara bästa tillgängliga teknik och för att minska obalanserna i gemenskapen i fråga om industriella verksamheters utsläppsnivåer, antar kommissionen, på grundval av ett informationsutbyte med berörda parter, referensdokument för bästa tillgängliga teknik, nedan kallade BAT-referensdokument . En noggrann analys har visat att det finns betydande brister i genomförandet av bästa tillgängliga teknik på grund av vaga bestämmelser om BAT i den nuvarande lagstiftningen, de behöriga myndigheternas stora frihet att avvika från BAT i tillståndsgivningen och BAT-referensdokumentens otydliga roll. Tillstånd som utfärdas för genomförandet av IPPC-direktivet anger därför ofta villkor som inte baseras på BAT enligt beskrivningen i BAT-referensdokumenten, och avvikelsen motiveras ofullständigt eller inte alls. Till följd av dessa brister har de ursprungligen avsedda miljövinsterna inte realiserats och betydande snedvridningar på den inre marknaden kvarstår. För att avhjälpa dessa brister innehåller förslaget bestämmelser för att stärka och förtydliga användningen av BAT. Enligt förslaget ska BAT-referensdokumenten ligga till grund för fastställande av tillståndsvillkor, och utsläppsgränsvärdena får inte överskrida de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik enligt BAT-referensdokumenten. Förslaget ger behöriga myndigheter möjlighet att under vissa specifika omständigheter medge undantag för att tillåta utsläppsgränsvärdena att överskrida de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik enligt BAT-referensdokumenten. Sådana undantag bör dock vara grundade på väl definierade kriterier och bör inte innebära att de utsläppsgränsvärden som anges i kapitlen III–VI i detta direktiv överskrids. Undantagen och grunderna för dem bör också göras tillgängliga för allmänheten. För att verksamhetsutövare ska kunna prova ny teknik som kan ge en högre miljöskyddsnivå, ger förslaget den behöriga myndigheten möjlighet att medge tillfälliga undantag från utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik enligt BAT-referensdokumenten. Förslaget innebär också införande av ett nytt krav på periodisk kontroll av mark och grundvatten inom anläggningsområden för att ta fram lämplig information som kan användas för att skydda dessa miljömedier från förorening med farliga ämnen. - Bestämmelser om efterlevnad och ökade miljöförbättringar för verksamheter i bilaga I (artiklarna 22, 24 och 25) Den nuvarande lagstiftningens bestämmelser för rapportering om efterlevnad, tillsyn och omprövning av tillstånd är otydliga. Detta leder till stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller hur lagstiftningen tillämpas och därmed till ett sämre miljöskydd än önskvärt och till en snedvridning av den inre marknaden. Förslaget innehåller därför mer specifika bestämmelser för att genomförandet och tillämpningen av direktivet ska bli effektivare. Det införs en ny bestämmelse om att verksamhetsutövare regelbundet ska rapportera till den behöriga myndigheten om hur tillståndsvillkoren uppfylls. Medlemsstaterna bör också se till att verksamhetsutövaren och den behöriga myndigheten vidtar nödvändiga åtgärder om direktivet inte efterlevs. Förslaget inför också ett krav på att tillståndsvillkoren ska omprövas och vid behov uppdateras efter det att ett nytt eller uppdaterat BAT-referensdokument har antagits. Detta för att ta hänsyn till utvecklingen av bästa tillgängliga teknik eller andra förändringar i driften av en anläggning. Dessutom innehåller förslaget krav på att medlemsstaterna ska införa ett system för miljötillsyn. De nya bestämmelserna är till stor del grundade på rekommendation 2001/331/EG om översynen av rekommendation 2001/331/EG om införande av minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna. De förändringar som införs kommer att hjälpa till att säkra och i vissa fall skynda på tillämpningen av BAT och därigenom bidra till att nå de tematiska strategiernas mål och minska snedvridningen av konkurrensen. - Nedläggning av verksamhet och avhjälpande av föroreningsskada för verksamheter i bilaga I (artikel 23) Industriella verksamheter kan ge betydande negativa effekter på kvaliteten i mark och grundvatten till följd av användning, tillverkning och utsläpp av farliga ämnen. Den nuvarande lagstiftningen har mycket vaga bestämmelser när det gäller nedläggning av verksamhet och avhjälpande av föroreningsskada efter det att verksamheten har upphört. För att förtydliga kraven och bidra till att nå målen i den tematiska strategin för markskydd, kräver förslaget att verksamhetsutövarna ska upprätta en statusrapport med kvantifierad information om föroreningssituationen i mark och grundvatten. Efter verksamhetens definitiva upphörande ska verksamhetsutövaren återställa området till det ursprungliga tillståndet. - Utsläppsgränsvärden för förbränningsanläggningar (artiklarna 33 och 35, delarna 1 och 2 i bilaga V) Utsläppen till luft från stora förbränningsanläggningar utgör en stor del av de totala utsläppen av viktiga föroreningar och ligger högt över de mål som anges i den tematiska strategin för luftföroreningar. Utan ytterligare minskade utsläpp från dessa anläggningar går det inte att förverkliga de positiva hälso- och miljöeffekter som målen syftade till. Det är därför nödvändigt att fastställa strängare utsläppsgränsvärden, motsvarande bästa tillgängliga teknik, för vissa kategorier av förbränningsanläggningar och föroreningar. - Kontrollkrav för avfallsförbränningsanläggningar och samförbränningsanläggningar (artiklarna 43 och 35, del 6 i bilaga VI) För att förenkla lagstiftningen och minska onödiga administrativa kostnader utan att ändra miljöskyddsnivån, införs det genom förslaget ytterligare några möjligheter till undantag från nuvarande minimikrav på kontroll av vissa utsläpp från avfallsförbränningsanläggningar och samförbränningsanläggningar. Undantagen kan medges av den behöriga myndigheten endast på särskilda villkor som anges i förslaget. - Utsläppsgränsvärden och rapporteringskrav för anläggningar som producerar titandioxid (artiklarna 63–64, delarna 1, 3 och 4 i bilaga VIII) Anläggningar som producerar titandioxid kan ge upphov till betydande förorening av luft och vatten. För att minska denna påverkan införs det genom förslaget ett antal strängare utsläppsgränsvärden, motsvarande bästa tillgängliga teknik, för vissa förorenande ämnen. - Genomförandeåtgärder Enligt direktivet tilldelas kommissionen genomförandebefogenheter. De fall där genomförandebefogenheter har tilldelats anges uttryckligen i varje relevant artikel. Kommissionen ska vidta åtgärder enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 5 a.1–7 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG. Genomförandeåtgärderna kommer att användas särskilt för att fastställa kriterier för medgivande av undantag från de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik enligt BAT-referensdokumenten och för att anpassa icke-väsentliga minimikrav i bilagorna V–VIII till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. ê 96/61/EG (anpassad) ð ny 2007/0286 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV ? om industriutsläpp ⎪ om (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (Text av betydelse för EES) ? EUROPAPARLAMENTET OCH ⎪ EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 130s.1 √ 175.1 ∏, med beaktande av kommissionens förslag[2], med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[3], med beaktande av Regionkommitténs yttrande[4], i enlighet med det i artikel 189 c 251 i fördraget angivna förfarandet[5], och med beaktande av följande av följande skäl: ò ny 1. Ett antal väsentliga ändringar ska göras av rådets direktiv 78/176/EEG av den 20 februari 1978 om avfall från titandioxidindustrin[6], rådets direktiv 82/883/EEG av den 3 december 1982 om kontroll och övervakning av miljöer som påverkas av avfall från titandioxidindustrin[7], rådets direktiv 92/112/EEG av den 15 december 1992 om åtgärder för harmonisering av programmen för att minska och slutligen eliminera förorening genom avfall från titandioxidindustrin[8], rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar[9], rådets direktiv 1999/13/EG om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa verksamheter och anläggningar[10], Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall[11] samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar[12]. Dessa direktiv bör omarbetas av tydlighetsskäl. 2. För att förebygga, minska och i möjligaste mån eliminera föroreningar från industriella verksamheter, i enlighet med principen om att förorenaren ska betala och principen om förebyggande åtgärder mot föroreningar, är det nödvändigt att fastställa en allmän ram för kontroll av viktiga industriella verksamheter med prioritering av insatser vid källan och ett varsamt utnyttjande av naturresurserna. 3. Skilda tillvägagångssätt för att begränsa utsläppen till luft, vatten eller mark kan komma att gynna en överföring av föroreningar mellan dessa olika miljöer i stället för att skydda miljön som helhet. Det är därför lämpligt att föreskriva samordnade åtgärder för förebyggande och begränsning av utsläpp till luft, vatten och mark, för avfallshantering, för effektiv energianvändning och för förebyggande av olyckor. 4. Lagstiftningen om industriella anläggningar bör ses över för att förenkla och förtydliga nuvarande bestämmelser, minska onödig administrativ belastning och genomföra slutsatserna i kommissionens meddelanden Tematisk strategi för luftförorening [13], En temainriktad strategi för markskydd [14] och En temainriktad strategi för förebyggande och materialåtervinning av avfall [15] som antagits som uppföljning av Europaparlamentets och rådets beslut nr1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram[16]. De temainriktade strategierna fastställer mål för skydd av människors hälsa och miljön som inte kan uppnås utan ytterligare minskningar av utsläpp från industriella verksamheter. 5. För att se till att föroreningar förebyggs och begränsas bör anläggningarna få bedriva verksamhet endast om de har tillstånd eller, i fråga om vissa anläggningar och verksamheter som använder organiska lösningsmedel, endast om de har tillstånd eller är registrerade. 6. För att underlätta tillståndsprövningen bör medlemsstaterna kunna fastställa krav för vissa typer av anläggningar i form av generella bindande regler. 7. För att undvika dubbelreglering, bör tillståndet för en anläggning som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG[17] inte ange något gränsvärde för utsläpp av växthusgaser utom i de fall det är nödvändigt för att se till att en betydande lokal förorening undviks eller en anläggning är tillfälligt undantagen från systemet. 8. Verksamhetsutövare bör lämna in en tillståndsansökan till den behöriga myndigheten med de uppgifter som är nödvändiga för att fastställa tillståndsvillkor. Verksamhetsutövare som lämnar in en tillståndsansökan bör kunna använda uppgifter som framkommit genom tillämpningen av rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt[18] och rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår[19]. 9. Tillståndet bör omfatta alla nödvändiga åtgärder för att uppnå en hög skyddsnivå för miljön som helhet och även utsläppsgränsvärden för förorenande ämnen, lämpliga krav för att skydda mark och grundvatten samt krav på kontroll. Tillståndsvillkoren bör fastställas på grundval av bästa tillgängliga teknik. 10. För att fastställa vad som anses vara bästa tillgängliga teknik och för att begränsa obalanserna i gemenskapen i fråga om industriella verksamheters utsläppsnivåer, bör kommissionen anta referensdokument för bästa tillgängliga teknik, nedan kallade BAT-referensdokument , på grundval av ett informationsutbyte med berörda parter. BAT-referensdokumenten bör ligga till grund för fastställande av tillståndsvillkoren. De kan kompletteras med andra källor. 11. Behöriga myndigheter bör vid särskilda omständigheter kunna medge undantag för att tillåta högre utsläppsgränsvärden än de utsläppsgränser som motsvarar bästa tillgängliga teknik enligt BAT-referensdokumenten. Sådana undantag bör grundas på väl definierade kriterier och bör inte överskrida de utsläppsgränsvärden som anges i detta direktiv. 12. För att verksamhetsutövare ska kunna pröva ny teknik som kan ge högre miljöskyddsnivå, bör den behöriga myndigheten också kunna medge tillfälliga undantag från utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik enligt BAT-referensdokumenten. 13. Ändringar av en anläggning kan medföra högre föroreningsnivåer. Därför bör den behöriga myndigheten informeras om varje förändring som kan påverka miljön. Väsentliga ändringar av anläggningar som kan medföra betydande negativa effekter för människor eller miljön bör bli föremål för en omprövning av tillståndet för att se till att anläggningarna i fråga fortsätter att uppfylla kraven i detta direktiv. 14. Spridning av stallgödsel och flytgödsel kan ge betydande påverkan på miljöns kvalitet. För att på ett samordnat sätt förebygga och begränsa denna påverkan, är det nödvändigt att stallgödsel och flytgödsel som uppkommer genom verksamheter som omfattas av detta direktiv sprids av verksamhetsutövaren eller tredje part med hjälp av bästa tillgängliga teknik. För att ge medlemsstaterna flexibilitet när det gäller uppfyllandet av dessa krav kan verksamhetsutövarens eller tredje parts användning av bästa tillgängliga spridningsteknik föreskrivas i tillståndet eller genom andra åtgärder. 15. För att ta hänsyn till utvecklingen av bästa tillgängliga teknik och andra förändringar som rör driften av en anläggning, bör tillståndsvillkoren omprövas regelbundet och vid behov uppdateras, särskilt om kommissionen antar ett nytt eller uppdaterat BAT-referensdokument. 16. Det är nödvändigt att säkerställa att driften av en anläggning inte medför en försämrad kvalitet hos mark och grundvatten. Tillståndsvillkoren bör därför innefatta bestämmelser om kontroll av mark och grundvatten, och verksamhetsutövaren bör avhjälpa föroreningsskada inom området efter det att verksamheten slutgiltigt upphört. 17. För att säkerställa att detta direktiv genomförs och tillämpas på ett effektivt sätt bör verksamhetsutövaren åläggas att regelbundet rapportera till den behöriga myndigheten om hur tillståndsvillkoren uppfylls. Medlemsstaterna bör se till att verksamhetsutövaren och den behöriga myndigheten vidtar nödvändiga åtgärder i fall av bristande efterlevnad av detta direktiv och se till att det finns ett system för miljötillsyn. 18. Effektivt deltagande från allmänhetens sida i beslutsförfarandena är nödvändigt för att ge allmänheten en möjlighet att yttra sig i frågor som kan vara av betydelse för besluten och för att beslutsfattaren ska kunna beakta sådana synpunkter. Detta leder till en större ansvarsskyldighet och öppenhet i beslutsförfarandena och bidrar till att öka allmänhetens miljömedvetenhet och stöd för det beslut som fattas. Den berörda allmänheten bör ha tillgång till rättslig prövning för att bidra till att skydda rätten att leva i en miljö som motsvarar kraven på människors hälsa och välbefinnande. 19. Stora förbränningsanläggningar bidrar i hög grad till utsläpp av luftföroreningar som ger en betydande påverkan på människors hälsa och miljön. För att minska denna påverkan och verka för uppfyllandet av kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG av den 23 oktober 2001 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar[20] och de mål som anges i kommissionens meddelande Tematisk strategi för luftförorening är det nödvändigt att fastställa strängare utsläppsgränsvärden på gemenskapsnivå för vissa typer av förbränningsanläggningar och föroreningar. 20. I händelse av ett plötsligt avbrott i tillgången på lågsvavlig olja eller gas till följd av en allvarlig brist, bör den behöriga myndigheten kunna medge tillfälliga undantag för att tillåta att utsläppen från förbränningsanläggningarna i fråga överskrider de utsläppsgränsvärden som anges i detta direktiv. 21. Verksamhetsutövaren i fråga bör inte driva en förbränningsanläggning i mer än 24 timmar efter ett funktionsfel eller haveri i reningsutrustningen, och för att begränsa de negativa föroreningseffekter på miljön bör drift utan rening inte överstiga 120 timmar under en tolvmånadersperiod. Om det föreligger ett tvingande behov av energiförsörjning eller om det är nödvändigt att undvika en total ökning av de utsläpp som uppkommer genom drift av en annan förbränningsanläggning, bör de behöriga myndigheterna dock kunna medge undantag från dessa tidsgränser. 22. För att säkerställa en hög skyddsnivå för miljön och människors hälsa och undvika gränsöverskridande transporter av avfall till anläggningar med lägre miljöstandard, är det nödvändigt att upprätthålla och fastställa stränga driftvillkor, tekniska krav och utsläppsgränsvärden för anläggningar som förbränner eller samförbränner avfall inom gemenskapen. 23. Användningen av organiska lösningsmedel i vissa verksamheter och anläggningar ger upphov till utsläpp av organiska föreningar till luften som bidrar till lokal och gränsöverskridande bildning av fotokemiska oxidanter som orsakar skador på naturresurser och har skadliga effekter på människors hälsa. Det är därför nödvändigt att vidta förebyggande åtgärder mot användningen av organiska lösningsmedel och fastställa krav på att uppfylla utsläppsgränsvärdena för organiska föreningar och uppfylla de tillämpliga driftvillkoren. Det bör vara möjligt att medge verksamhetsutövare undantag från att uppfylla utsläppsgränsvärdena om det finns alternativa åtgärder, t.ex. användning av produkter eller teknik med låg halt av lösningsmedel eller utan lösningsmedel, för att klara motsvarande utsläppsgränser. 24. Anläggningar som producerar titandioxid kan ge upphov till betydande utsläpp till luft och vatten. För att minska denna påverkan är det nödvändigt att på gemenskapsnivå fastställa stränga utsläppsgränsvärden för vissa föroreningar. 25. De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[21]. 26. Särskilt bör kommissionen ges befogenhet att fastställa kriterier för undantag från de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik enligt BAT-referensdokumenten och att fastställa frekvensen för periodisk kontroll och innehållet i statusrapporten samt de kriterier som ska användas för att bedöma miljöriskerna. Kommissionen bör också ges befogenhet att anta åtgärder som rör utveckling och tillämpning av ny teknik, att i vissa fall fastställa ett genomsnittligt utsläppsgränsvärde för svaveldioxid, att fastställa den dag från och med vilken utsläppen till luft av tungmetaller, dioxiner och furaner ska mätas kontinuerligt, att fastställa typ och format för den information som medlemsstaterna ska tillhandahålla till kommissionen om genomförandet av detta direktiv samt att anpassa bilagorna V–VIII till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. För avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar kan detta innefatta fastställande av kriterier för undantag från kravet på kontinuerlig kontroll av totala stoftutsläpp. Eftersom de åtgärderna har generell räckvidd och utformas för att ändra icke-väsentliga delar i detta direktiv, eller att komplettera detta direktiv genom tillägg av nya icke-väsentliga delar, måste de antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 5a i beslut 1999/468/EG. 27. Medlemsstaterna bör fastställa regler om sanktioner vid överträdelse av bestämmelserna i detta direktiv och se till att sanktionerna genomförs. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande. 28. För att ge befintliga anläggningar tillräcklig tid för att tekniskt anpassa sig till de nya kraven i detta direktiv, bör vissa av de nya kraven tillämpas på dessa anläggningar först när en bestämd tid gått efter det att detta direktiv har trätt i kraft. Förbränningsanläggningarna måste ges tillräckligt lång tid för att införa de reningsåtgärder som är nödvändiga för att de ska uppfylla de utsläppsgränsvärden som anges i bilaga V. 29. Eftersom målen för den föreslagna åtgärden för att säkerställa en hög miljöskyddsnivå och förbättra miljöns kvalitet inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av den gränsöverskridande karaktären hos föroreningar från industriella verksamheter, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. 30. Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som särskilt erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta direktiv syftar särskilt till att främja tillämpningen av principen i artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. 31. Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till tidigare direktiv. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av de tidigare direktiven. 32. Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av direktivet som anges i bilaga IX, del B. ê 96/61/EG (anpassad) HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL I √ Allmänna bestämmelser ∏ Artikel 1 Syfte och tillämpningsområde √ Syfte ∏ Detta direktiv syftar till att genom √ fastställer regler om ∏ samordnade åtgärder √ för att ∏ förebygga och minska föroreningar som härrör från de √ industriella ∏verksamheter som anges i bilaga I. Det innehåller √ också ∏ bestämmelser som syftar till att undvika och, när detta visar sig vara omöjligt, minska utsläppen till luft, vatten och mark från dessa verksamheter, inbegripet åtgärder som gäller √ och undvika uppkomst av ∏ avfall, så att en hög skyddsnivå kan uppnås för miljön som helhet, utan att detta påverkar tillämpning av bestämmelserna i direktiv 85/337/EEG och andra gemenskapsbestämmelser i ämnet. ò ny Artikel 2 Tillämpningsområde 1. Detta direktiv gäller industriella verksamheter som ger upphov till föroreningar som avses i kapitlen II–VI. 2. Detta direktiv gäller inte forskningsverksamhet, utvecklingsverksamhet eller utprovning av nya produkter och processer. ê 96/61/EG (anpassad) Artikel 2 3 Definitioner I detta direktiv avses med √ gäller följande definitioner ∏: 1. ämne : varje kemiskt grundämne och dess föreningar, med undantag för √ följande ämnen: ∏ a) radioaktiva ämnen enligt √ definitionen i ∏ rådets direktiv 80/836/Euratom 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning[22], och b) genetiskt modifierade organismer enligt √ mikroorganismer enligt definitionen i ∏ rådets direktiv 90/219/EEG av den 23 april 1990 om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer[23], samt √ c) genetiskt modifierade organismer enligt definitionen i ∏ direktiv 90/220/EEG[24]Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG[25]. 2. förorening : direkt eller indirekt överföring genom mänsklig verksamhet av ämnen, vibrationer, värme eller buller till luft, vatten eller mark, som kan skada människors hälsa eller kvaliteten på miljön, medföra försämring av materiell egendom, medföra försämring av eller hindra möjligheterna att dra nytta av de fördelar naturen erbjuder eller annan legitim användning av miljön. 3. anläggning : en fast, teknisk enhet där √ inom vilken ∏ en eller flera av de verksamheter som anges i bilaga I √ eller i del 1 i bilaga VII ∏ bedrivs, liksom all annan därmed förknippad verksamhet √ på samma plats ∏ som tekniskt sett är knuten till de verksamheter som bedrivs på platsen √ som anges i dessa bilagor ∏ och som kan påverka utsläpp och föroreningar. 4. befintlig anläggning : en anläggning i drift eller, inom ramen för den lagstiftning som gäller innan detta direktiv börjar tillämpas, en anläggning för vilken tillstånd har beviljats eller för vilken en behörig myndighets uppfattning, komplett tillståndsansökan har ingivits, under förutsättning att anläggningen är satt i drift senast ett år efter den dag då detta direktiv börjar tillämpas. 4.5. utsläpp : direkt eller indirekt utsläpp, från punktkällor eller diffusa källor inom anläggningen, av ämnen, vibrationer, värme eller buller i till luft, vatten eller mark. 5.6. utsläppsgränsvärde : den mängd, uttryckt med särskilda parametraer, eller den koncentration av och/eller nivå på ett utsläpp, som inte får överskridas under en given tidsperiod eller flera givna tidsperioder. Utsläppsgränsvärden kan också bestämmas för vissa grupper eller kategorier av ämnen, särskilt de som avses i bilaga III. Utsläppsgränsvärdena för ämnen gäller normalt den punkt där utsläppet lämnar anläggningen, och en eventuell utspädning skall inte beaktas vid fastställandet av gränsvärdena. För indirekta utsläpp till vatten kan resultatet av rening i ett reningsverk beaktas när anläggningens utsläppsgränsvärden fastställs, under förutsättning att en likvärdig nivå garanteras för miljöskyddet i dess helhet och att detta inte leder till en högre föroreningsbelastning på miljön, utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 76/464/EEG och genomförandedirektiven till det direktivet. 6.7. miljökvalitetsnorm : ett antal krav som skall vara uppfyllda vid en viss tidpunkt för en given miljö eller en särskild del av denna miljö, enligt vad som anges i gemenskapslagstiftningen. 8. behörig myndighet : den eller de myndigheter eller organ som enligt medlemsstaternas lagstiftning har ansvaret för att fullgöra de uppgifter som följer av detta direktiv. 7.9. tillstånd : ett eller flera skriftligta beslut eller en del härav, varigenom tillstånd meddelas √ godkännande ∏ att driva en anläggning √ eller förbränningsanläggning, avfallsförbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning ∏ eller delar därav på vissa villkor som säkerställer att anläggningen uppfyller kraven i detta direktiv. Ett tillstånd kan gälla för en eller flera anläggningar eller delar därav som är belägna på samma plats och drivs av samma verksamhetsutövare. 8.10. a)ändring av verksamheten: en ändring av en anläggnings art eller funktion, eller en utvidgning av anläggningen som kan få konsekvenser för miljön. b) väsentlig ändring : en ändring av verksamheten √ art eller funktion, eller en utvidgning, av en anläggning eller förbränningsanläggning, avfallsförbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning, ∏ som enligt den behöriga myndigheten kan påverka människor eller miljö negativt och i betydande mån. En ändring eller utvidgning av verksamheten skall därvid anses vara väsentlig om ändringen eller utvidgningen i sig själv uppfyller de eventuella tröskelvärden som anges i bilaga I. 9.11. bästa tillgängliga teknik : det effektivaste och mest avancerade stadium vad gäller utvecklingen av verksamheten och tillverkningsmetoderna som anger en given tekniks praktiska lämplighet för att i princip utgöra grunden för utsläppsgränsvärden √ och andra tillståndsvillkor ∏ och som har till syfte att hindra och, när detta inte är möjligt, generellt minska utsläpp och påverkan på miljön som helhet. Med a) teknik avses både använd teknik och det sätt på vilket anläggningen utformas, uppförs, underhålls, drivs och avvecklas, b) tillgänglig avses att tekniken skall ha utvecklats i sådan utsträckning att den kan tillämpas inom den berörda industribranschen på ett ekonomiskt och tekniskt genomförbart sätt och med beaktande av kostnader och nytta, oavsett om tekniken tillämpas eller produceras inom den berörda medlemsstaten, förutsatt att den berörda verksamhetsutövaren på rimliga villkor kan få tillgång till den, c) bästa avses den teknik som är mest effektiv för att uppnå en hög allmän skyddsnivå för miljön som helhet. När vad som är bästa tillgängliga teknik skall fastställas bör punkterna i bilaga IV särskilt beaktas. 10.12. verksamhetsutövare : varje fysisk eller juridisk person som driver eller √ kontrollerar ∏ innehar en anläggning √ eller förbränningsanläggning, avfallsförbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning ∏ eller, om det finns bestämmelser om detta i den nationella lagstiftningen, varje person som har givits rätten att fatta avgörande ekonomiska beslut med avseende på anläggningens tekniska funktionssätt. ê 2003/35/EG art. 4.1 b (anpassad) 11.13. allmänheten : en eller flera fysiska eller juridiska personer och, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis, sammanslutningar, organisationer eller grupper av dessa. 12.14. den berörda allmänheten : den allmänhet som berörs eller kan antas bli berörd av, eller som har ett intresse av, beslutsprocesser om utfärdande eller uppdatering av tillstånd eller tillståndsvillkor. Icke-statliga miljöskyddsorganisationer som uppfyller kraven i nationell lagstiftning skall enligt denna definition anses ha ett sådant intresse. ò ny 13. ny teknik : en ny teknik för en industriell verksamhet som, om den utvecklas kommersiellt, skulle kunna medföra en högre generell miljöskyddsnivå eller större kostnadsbesparing än befintlig bästa tillgängliga teknik. 14. farliga ämnen : farliga ämnen eller preparat enligt definitionen i rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen[26] och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG av den 31 maj 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat[27]. 15. statusrapport : kvantifierad information om tillståndet i mark och grundvatten avseende förorening med farliga ämnen. 16. rutinmässig tillsyn : tillsyn utförd som en del av ett planerat tillsynsprogram. 17. icke-rutinmässig tillsyn : tillsyn utförd till följd av klagomål eller i samband med en undersökning av olyckor, tillbud eller bristande efterlevnad. ê 2001/80/EG art. 2 (anpassad) 18.6. bränsle : varje fast, flytande eller gasformigt brännbart material som används för att driva en förbränningsanläggningen, med undantag för sådant avfall som omfattas av rådets direktiv 89/369/EEG av den 8 juni 1989 om förhindrande av luftförorening från nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar[28], rådets direktiv 89/429/EEG av den 21 juni 1989 om minskning av luftförorening från befintliga kommunala avfallsförbränningsanläggningar[29] och rådets direktiv 94/67/EG av den 16 december 1994 om förbränning av farligt avfall[30], eller av någon senare gemenskapsakt genom vilken ett eller flera av dessa direktiv upphävs eller ersätts. 19.7. förbränningsanläggning : varje teknisk inrättning i vilken bränslen oxideras för att den frigjorda värmen skall kunna utnyttjas. 20.11. biomassa : √ något av följande: ∏ a) Pprodukter som helt eller delvis består av ett vegetabiliskt ämne från jord- eller skogsbruk och kan användas som bränsle för återvinning av energiinnehållet. samt b) Fföljande avfall som används som bränsle: ai) Vegetabiliskt jord- och skogsbruksavfall. bii) Vegetabiliskt avfall från livsmedelsindustrin, om den värme som alstras återvinns. ciii) Vegetabiliskt fiberhaltigt avfall som uppstått vid produktion av nyfiberpappersmassa och vid pappersproduktion från massa, om avfallet samförbränns på produktionsplatsen och om den värme som alstras återvinns. div) Korkavfall. ev) Träavfall med undantag för träavfall som kan innehålla organiska halogenföreningar eller tungmetaller till följd av behandling med träskyddsmedel eller till följd av ytbehandling, och som särskilt omfattar sådant träavfall från bygg- och rivningsavfall. 21.8. flerbränsleanläggning : förbränningsanläggning som använder en eller flera typer av bränsle samtidigt eller växelvis. 22.12. gasturbin : en roterande maskin som omvandlar värmeenergi till mekaniskt arbete och som huvudsakligen består av en kompressor, en termisk enhet, där bränsle oxideras för att värma drivmedlet, och en turbin. ê 2000/76/EG art. 3 (anpassad) 1.23. avfall : allt fast eller flytande avfall såsom det definieras i artikel 3 a1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 20../…/EG om avfall [31] direktiv 75/442/EEC; 2.24. farligt avfall : allt fast eller flytande √ farligt ∏ avfall såsom det definieras i artikel 3 b1.4 i rådets direktiv 20../…/EG 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall. 25.3. blandat kommunalt avfall : avfall från hushåll samt avfall från handel, industrier och institutioner, som till sin natur och sin sammansättning liknar hushållsavfall, men med undantag för de fraktioner som anges i bilagan till kommissionens beslut 94/3/EG under rubrik 20 01 i bilagan till kommissionens beslut 2000/532/EG av den 3 maj 2000 om upprättande av den europeiska avfallsförteckningen[32] och som är källsorterade och med undantag för annat avfall som anges under 20 02 i samma bilaga. 26.4. förbränningsanläggning √ avfallsförbränningsanläggning ∏: varje stationär eller mobil teknisk enhet eller utrustning avsedd för värmebehandling av avfall, med eller utan återvinning av alstrad värme. √ , med hjälp av ∏ Häri innefattas förbränning av avfall genom oxidering såväl som andra termiska behandlingsprocesser, såsom pyrolys, förgasning eller plasmaprocess, i den mån som √ om ∏ ämnena från behandlingen sedan förbränns. 27.5. samförbränningsanläggning : varje stationär eller mobil anläggning √ teknisk enhet ∏ vars huvudsakliga ändamål är energialstring eller tillverkning av materiella produkter och som utnyttjar avfall som normalt bränsle eller tillskottsbränsle, eller där avfall värmebehandlas för att det skall kunna bortskaffas √ med hjälp av förbränning av avfall genom oxidering såväl som andra termiska behandlingsprocesser om ämnena från behandlingen sedan förbränns ∏. 28.7. nominell kapacitet : den sammanlagda förbränningskapaciteten hos de ugnar som √ avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningen ∏ förbränningsanläggningen består av, enligt specifikation av konstruktören och bekräftelse från den driftansvarige √ verksamhetsutövaren ∏ , med vederbörlig hänsyn till främst värmevärdet hos avfallet, uttryckt i kvantiteten avfall som förbränns per timme. 29.10. dioxiner och furaner : alla polyklorerade dibenso- p -dioxiner och dibensofuraner som förtecknas i bilaga Idel 2 i bilaga VI. 30.13. restprodukt : varje flytande eller fast √ avfall ∏ material (inklusive bottenaska och slagg, flygaska och pannaska, fasta reaktionsprodukter från rökgasrening, slam från avloppsrening, förbrukade katalysatorer och förbrukat aktivt kol), som definieras som avfall i artikel 1 a i direktiv 75/442/EEG och som uppstår i förbrännings- eller samförbränningsprocessen, vid rökgas- eller avloppsreningen eller i andra processer i förbrännings- √ avfallsförbrännings- ∏ eller samförbränningsanläggningen. ê 1999/13/EG art. 2 (anpassad) 16.31. organisk förening : en förening som innehåller åtminstone elementet kol och ett eller flera av väte, halogener, syre, svavel, fosfor, kisel eller kväve, med undantag av koloxider och oorganiska karbonater och bikarbonater. 32.17. flyktig organisk förening (FOF) : en organisk förening √ och den fraktion av kreosot ∏ som vid 293,15 K har ett ångtryck av minst 0,01 kPa eller som har motsvarande flyktighet under de särskilda användningsförhållandena. I detta direktiv skall den andel kreosot som överstiger detta ångtrycksvärde vid 293,15 K anses som en flyktig organisk förening. 33.18. organiskt lösningsmedel : en flyktig organisk förening som, utan att genomgå någon kemisk förändring, används √ för något av följande ändamål: ∏ a) ensam eller tillsammans med andra agenser √ , och utan att genomgå någon kemisk förändring, ∏ för att lösa upp råvaror, produkter eller avfallsprodukter, b) eller som rengöringsmedel för att lösa upp föroreningar, c) som lösningsmedel, d) som dispergeringsmedel, e) eller för reglering av viskositeten, f) eller √ för reglering av ∏ ytspänningen, g) eller som mjukningsmedel, h) eller som konserveringsmedel. 34.20. beläggning : alla beredningar, inklusive alla organiska lösningsmedel eller beredningar som innehåller organiska lösningsmedel för att kunna anbringas, som används för att uppnå en dekorativ, skyddande eller annan funktionell effekt på en yta√ beläggning så som det definieras i artikel 2.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG av den 21 april 2004 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa färger och lacker samt produkter för fordonsreparationslackering ∏. Artikel 5 Villkor för tillstånd för befintliga anläggningar 1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de behöriga myndigheterna med hjälp av tillstånd i överensstämmelse med artiklarna 6 och 8 eller på lämpligt sätt genom en förnyad bedömning av villkoren och, i förekommande fall, genom en uppdatering av villkoren, övervakar att befintliga anläggningar drivs i överensstämmelse med kraven i artiklarna 3, 7, 9, 10, 13 och 14 första och andra strecksatserna samt artikel 15.2 senast åtta år efter dagen för genomförande av detta direktiv, om inte annat följer av andra särskilda gemenskapsbestämmelser. 2. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att tillämpa bestämmelserna i artiklarna 1, 2, 11, 12 och 14 tredje strecksatsen, artikel 15.1, 15.3 och 15.4, artiklarna 16, 17 och 18.2 på befintliga anläggningar från och med dagen för genomförandet av detta direktiv. ê 96/61/EG art. 4 (anpassad) Artikel 4 Tillstånd för nya anläggningar √ Skyldighet att ha tillstånd ∏ 1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att ingena nya anläggningar √ eller förbränningsanläggning, avfallsförbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning ∏ drivs utan tillstånd enligt detta direktiv, dock utan att detta påverkar tilllämpningen av bestämmelserna om undantag i rådets direktiv 88/609/EEG av den 24 november 1988 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar[33]. ê 1999/13/EG art. 3 (anpassad) √ Med avvikelse från första stycket får medlemsstaterna fastställa ett registreringsförfarande för anläggningar som endast omfattas av kapitel V. ∏ ê 1999/13/EG art. 2 (anpassad) 8. registrering: ett förfarande som √ Registreringsförfarandet ska ∏ fastställas i en √ bindande ∏ rättsakt och som innebär √ ska innefatta ∏ att verksamhetsutövaren åtminstone skall anmäla till den behöriga myndigheten att han har för avsikt att driva en anläggning eller verksamhet som omfattas av räckvidden i det här direktivet. ê 96/61/EG art. 2.9 (anpassad) 2. Ett tillstånd kan gälla för √ två ∏ en eller flera anläggningar eller delar därav som är belägna på samma plats och drivs av samma verksamhetsutövare √ på samma plats eller på olika platser ∏. ò ny Om ett tillstånd gäller för två eller flera anläggningar ska varje anläggning uppfylla kraven i detta direktiv . Artikel 5 Verksamhetsutövare Två eller flera fysiska eller juridiska personer får gemensamt vara verksamhetsutövare för en anläggning eller förbränningsanläggning, avfallsförbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning, eller vara verksamhetsutövare för olika delar av en anläggning. ê 96/61/EG (anpassad) ð ny Artikel 68 Beslut √ Tillståndsgivning ∏ 1. Utan att det påverkar andra krav på grund av nationella bestämmelser eller gemenskapsbestämmelser, skall Denden behöriga myndigheten ska meddela tillstånd med villkor som säkerställer att √ om ∏ anläggningen uppfyller de krav som ställs i detta direktiv, eller i annat fall avslå ansökan. Alla tillstånd som meddelas eller ändras skall innehålla uppgifter om åtgärder för skydd av luft, vatten och mark som avses i detta direktiv. Artikel 7 Samordnat förfaringssätt vid meddelande av tillstånd 2. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att √ se till att ∏ prövningsförfarandent och tillståndsvillkoren skall vara √ är ∏ fullständigt samordnade när flera behöriga myndigheter √ eller verksamhetsutövare ∏ medverkar √ eller mer än ett tillstånd utfärdas ∏, för att hos alla myndigheter som är behöriga i samband med förfarandet säkerställa effektiviteten i det samordnade förfaringssättet. ê 96/61/EG art. 9 (anpassad) 3.2. När det gäller en ny anläggning eller en väsentlig förändring på vilken artikel 4 i direktiv 85/337/EEG är tillämplig, skall alla relevanta uppgifter som kommit in eller slutsatser som dragits till följd av tillämpning av artiklarna 5, 6,- 7 och 9 i det direktivet beaktas √ granskas och användas ∏ när tillståndet meddelas. Artikel 7 √ Generella bindande regler ∏ 8. Utan att det påverkar skyldigheten att genomföra √ inneha ∏ ett tillståndsförfarande i enlighet med detta direktiv får medlemsstaterna fastställa √ ange ∏ särskilda skyldigheter för vissa kategorier av anläggningar, √ förbränningsanläggningar, avfallsförbränningsanläggningar eller samförbränningsanläggningar ∏ i form av generella, bindande regler istället för i tillståndsvillkoren, förutsatt att ett samordnat förfarande och en motsvarande hög skyddsnivå för miljön som helhet säkerställs. ê 96/61/EG (anpassad) √ Om generella bindande regler antas, räcker det att tillståndet innehåller en hänvisning till föreskrifterna. ∏ ò ny Artikel 8 Rapportering om efterlevnad Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa 1) att verksamhetsutövaren minst var tolfte månad rapporterar till den behöriga myndigheten om hur tillståndsvillkoren uppfylls, ê 96/61/EG art. 14 (anpassad) 2) √ att ∏ verksamhetsutövaren regelbundet underrättar den behöriga myndigheten om resultaten av utsläppskontrollen och snarast möjligt underrättar √ den behöriga ∏ myndigheten om tillbud eller olyckora som påverkar miljön i betydande grad. Artikel 914 √ Bristande efterlevnad ∏ Iakttagande av villkor i tillstånd 1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att villkoren i tillståndet iakttas av verksamhetsutövaren. vid driften av anläggningen, ê 1999/13/EG art.10 (anpassad) ð ny 2. Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa följande oOm det konstateras att kraven i detta direktiv inte är uppfyllda √ ska medlemsstaterna se till ∏: a) √ att ∏ verksamhetsutövaren √ omedelbart ∏ informerar den behöriga myndigheten, och b) √ att verksamhetsutövaren ∏ ? och den behöriga myndigheten ⎪ vidta √ vidtar de ∏ åtgärder √ som är nödvändiga ∏ för att säkerställa att kraven åter uppfylls snarast möjligt. b) Om bristande uppfyllelse av √ en överträdelse av ∏ villkoren förorsakar omedelbar fara för människors hälsa √ eller miljön ∏ och så länge uppfyllandet av villkoren enligt punkt a första stycket b inte återupprättats, skall driften av √ anläggningen eller förbränningsanläggningen, avfallsförbränningsanläggningen eller samförbränningsanläggningen ∏ verksamheten avbrytas. ê 2003/87/EG art. 26 (anpassad) Artikel 10 √ Utsläpp av växthusgaser ∏ 1. Om utsläppen av växthusgaser från en anläggning fastställs i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG[34] för en verksamhet som bedrivs vid denna anläggning, skall tillståndet inte omfatta utsläppsgränsvärden för direkta utsläpp av denna gas, såvida inte detta är nödvändigt för att förhindra betydande lokala föroreningar. 2. För verksamheter som förtecknas i bilaga I till direktiv 2003/87/EG får medlemsstaterna välja att inte införa krav på effektiv energianvändning för förbränningsanläggningar eller andra anläggningar Ö enheter Õ som avger koldioxid på platsen. 3. Vid behov skall de behöriga myndigheterna ändra tillståndet enligt vad som är lämpligt. 4. De tre föregående styckena skall Punkterna 1–3 ska inte tillämpas på anläggningar som är tillfälligt undantagna från systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen i enlighet med artikel 27 i direktiv 2003/87/EG. ê 96/61/EG (anpassad) KAPITEL II √ Särskilda bestämmelser för verksamheter som anges i bilaga I ∏ ò ny Artikel 11 Tillämpningsområde Detta kapitel gäller de verksamheter som anges i bilaga I och, i tillämpliga fall, uppnår de tröskelvärden för kapacitet som anges i den bilagan. ê 96/61/EG (anpassad) Artikel 123 Allmänna principer för verksamhetsutövarens grundläggande skyldigheter Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att de behöriga myndigheterna skall kunna säkerställa √ se till ∏ att anläggningen drivs √ enligt principerna om att ∏på sådant sätt att 1.a) alla lämpliga förebyggande åtgärder vidtas för att undvika föroreningar, 2. särskilt genom att bästa tillgängliga teknik används, 3.b) ingen betydande förorening förorsakas, 4.c) uppkomst av avfall undviks i enlighet med direktiv 20../../EGrådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall., 5. I annat fall skall avfallet återtas √ producerat avfall återvinns ∏ eller, när detta inte är tekniskt och ekonomiskt möjligt, bortskaffas så √ på ett sådant sätt ∏ att påverkan på miljön undviks eller minskas, 6.d) energianvändningen är effektiv, 7.e) nödvändiga åtgärder vidtas för att förebygga olyckor och begränsa derasdessas följder, 8.f) nödvändiga åtgärder vidtas när verksamheten definitivt har upphört, för att undvika alla föroreningsrisker √ för förorening ∏ och för att återställa platsen i ett tillfredsställande skick √ det skick som fastställts i enlighet med artikel 23.2 och 23.3 ∏. För att följa denna artikel är det tillräckligt att medlemsstaterna försäkrar sig om att de behöriga myndigheterna när de fastställer tillståndsvillkoren beaktar de allmänna principer, som uppställs i denna artikel. Artikel 136 Ansökan om tillstånd 1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att en tillståndsansökan som lämnas till den behöriga myndigheten, innehåller uppgifter om √ följande ∏: a) anläggningen och verksamheterna där, b) de råvaror, och övriga insatsvaror, andra ämnen samt den energi som används eller genereras i anläggningen, c) anläggningens utsläppskällor, d) förhållandena på platsen, ò ny e) i tillämpliga fall en statusrapport, ê 96/61/EG (anpassad) f) art och mängd av varje utsläpp till olika delar av miljön som kan förutses från anläggningen samt en redogörelse för betydande effekter på miljön som utsläppen kan orsaka, g) den teknik som föreslås och övriga metoder för att förebygga utsläpp från anläggningen eller, om detta inte är möljligt, för att minska utsläppen, h) åtgärder för att förebygga uppkomsten av avfall √ förebyggande och återvinning av avfall ∏ som anläggningen ger upphov till, om det behövs, i) andra åtgärder för att följa de allmänna principer för verksamhetsutövarens grundläggande skyldigheter som avses i artikel 312, j) planerade åtgärder för att övervaka Ö kontroll av Õ utsläpp i miljön, ê 2003/35/EG art. 4.2 (anpassad) k) de huvudalternativ √ till teknik, metoder och åtgärder ∏ som sökanden övervägt, om det finns sådana, i form av en översikt. ê 96/61/EG Tillståndsansökan skall även omfatta en icke-teknisk sammanfattning av uppgifterna i första stycket strecksatserna ovan. 2. Om uppgifter som lämnats enligt kraven i direktiv 85/337/EEG, eller en säkerhetsrapport som utarbetats enligt rådets direktiv 96/82/EG 82/501/EEG av den 24 juni 1982 om risker för storolyckor i vissa industriella verksamheter eller andra upplysningar som har lämnats på grund av annan lagstiftning gör det möjligt att uppfylla något av kraven i punkt 1 denna artikel, får dessa upplysningar ingå i tillståndsansökan eller bifogas den. ò ny Artikel 14 BAT-referensdokument 1. Kommissionen ska anta BAT-referensdokument på grundval av resultaten av det informationsutbyte som avses i artikel 29. 2. BAT-referensdokumenten ska särskilt beskriva bästa tillgängliga teknik och de utsläppsnivåer och den kontroll som hänger samman med denna, kontroll av mark och grundvatten, avhjälpande av föroreningsskada samt ny teknik, med särskilt beaktande av de kriterier som anges i bilaga III. Kommissionen ska se över och uppdatera BAT-referensdokumenten när så är lämpligt. ê 96/61/EG (anpassad) Artikel 159 Villkor för tillstånd √ Tillståndsvillkor ∏ 1. Medlemsstaterna skall försäkra sig om att tillståndet omfattar alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla de kraven för tillstånd som avses i artiklarna 312 och 1019, för att kunna säkerställa skydd av luft, vatten och mark och således uppnå en hög skyddsnivå för miljön som helhet. 2. När det gäller en ny anläggning eller en väsentlig förändring på vilken artikel 4 i direktiv 85/337/EEG är tillämplig, skall alla relevanta uppgifter som kommt in eller slutsatser som dragits till följd av tillämpning av artiklarna 5 - 7 i det direktivet beaktas när tillstånd meddelas. 3. √ Dessa åtgärder ∏ Tillståndet skall omfatta √ minst omfatta följande: ∏ a) Uutsläppsgränsvärden för förorenande ämnen, i synnerhet de som anges i bilaga III, II √ och för andra förorenande ämnen ∏ som den berörda anläggningen med hänsyn till deras beskaffenhet och förmåga att överföra föroreningar från ett element till ett annat (vatten, luft och mark) kan antas släppa ut i betydande mängder. b) Tillståndet skall vid behov innehålla lLämpliga föreskrifter som säkerställer skydd av mark och grundvatten samt åtgärder för hanteringen av avfall som uppkommer vid anläggningen. Gränsvärdena kan vid behov kompletteras eller ersättas av likvärdiga parametrar eller tekniska åtgärder. c) 5. Tillståndet skall innehålla lLämpliga krav för utsläppskontroll med angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod samt omfatta en skyldighet att √ regelbundet förse ∏ till den behöriga myndigheten √ med resultaten från kontroll av utsläpp och övriga ∏ lämna de uppgifter som är nödvändiga för att kontrollera att villkoren i tillståndet iakttas. För de anläggningar som avses i 6.6 i bilaga I kan de åtgärder som avses i den här punkten göras med beaktande av kostnad och nytta. ò ny d) Krav på periodisk kontroll av farliga ämnen som kan tänkas finnas på platsen, och som kan leda till förorening av mark och grundvatten inom anläggningens område. ê 96/61/EG (anpassad) e) 6. Tillståndet skall innehålla krav på åÅtgärder som rör andra förhållanden än dem som gäller vid normal drift. Därför skall, om det finns risk för miljöpåverkan, hänsyn på lämpligt sätt tas till igångsättande, läckor, störningar i driften, tillfälliga avbrott och den slutliga nedläggningen av verksamheten. f) I samtliga fall skall tillståndsvillkoren innehålla Bbestämmelser som syftar till att minimera långväga eller gränsöverskridande föroreningar och säkra en hög skyddsnivå för miljön som helhet. Tillståndet kan också innehålla tillfälliga undantag från kraven enligt punkt 4, om en återställningsplan som den behöriga myndigheten godkänt säkerställer att kraven uppfylls inom sex månader och om projektet leder till minskade föroreningar. 7. Tillståndet får, i den mån medlemsstaten eller den behöriga myndigheten finner det lämpligt, innehålla andra villkor som är motiverade med hänsyn till detta direktivs syfte. 2. √ För tillämpning av punkt 1 a får utsläppsgränsvärdena ∏ Gränsvärdena kan vid behov kompletteras eller ersättas av likvärdiga parametrar eller tekniska åtgärder. För anläggningar enligt 6.6 i bilaga I skall vid fastställande av utsläppsgränsvärden enligt den här punkten också beaktas de praktiska förutsättningar som gäller dessa kategorier av anläggningar. ò ny 3. BAT-referensdokumenten ska ligga till grund för fastställande av tillståndsvillkoren. 4. Om en anläggning eller en del av en anläggning inte omfattas av BAT-referensdokument eller om dessa dokument inte behandlar alla potentiella miljöeffekter av verksamheten, ska den behöriga myndigheten fastställa bästa tillgängliga teknik för anläggningen eller verksamheten i fråga på grundval av kriterierna i bilaga III och fastställa tillståndsvillkoren i enlighet med detta. 5. För de anläggningar som avses i punkt 6.6 i bilaga I gäller punkterna 1–4 utan att det påverkar tillämpningen av lagstiftningen om djurskydd. ê 96/61/EG art. 2 (anpassad) Artikel 16 Utsläppsgränsvärden, likvärdiga parametrar och tekniska åtgärder 1.6. Utsläppsgränsvärdena för √ förorenande ∏ ämnen gäller normalt den punkt där utsläppet lämnar anläggningen, och √ när värdena bestäms ska man bortse från ∏ en eventuell utspädning √ som gjorts före den punkten ∏ skall inte beaktas vid fastställandet av gränsvärdena. För indirekta utsläpp √ av förorenande ämnen ∏ till vatten kanfår resultatet av rening i ett reningsverk beaktas när anläggningens utsläppsgränsvärden fastställs √ för anläggningen i fråga ∏, under förutsättning att en likvärdig nivå garanteras för miljöskyddet i dess helhet √ garanteras ∏ och att detta inte leder till en högre föroreningsbelastning på miljön, utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 76/464/EEG och genomförandedirektiven till det direktivet. ê 96/61/EG art. 9 (anpassad) 24. Utan att det påverkar Ö tillämpningen av Õ artikel 19 10 skall de utsläppsgränsvärden och likvärdiga parametrar eller tekniska åtgärder som avses i artikel 15.1 och 15.2 punkt 3 bygga på bästa tillgängliga teknik, utan att användning av en specifik teknik eller teknologi föreskrivs, och fastställas med hänsyn till den aktuella anläggningens tekniska egenskaper och geografiska belägenhet samt de lokala miljöförhållandena. I samtliga fall skall tillståndsvillkoren innehålla bestämmelser som syftar till att minimera långväga eller gränsöverskridande föroreningar och säkra en hög skyddsnivå för miljön som helhet. ò ny Den behöriga myndigheten ska fastställa utsläppsgränsvärden som inte är högre än de utsläppsgränser som motsvarar bästa tillgängliga teknik enligt BAT-referensdokumenten. 3. Genom undantag från punkt 2 andra stycket får den behöriga myndigheten i specifika fall, på grundval av en bedömning av miljömässiga och ekonomiska kostnader och fördelar med hänsyn till den aktuella anläggningens tekniska egenskaper och geografiska belägenhet samt de lokala miljöförhållandena, fastställa utsläppsgränsvärden som är högre än de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik enligt BAT-referensdokumenten. Dessa utsläppsgränsvärden får dock inte vara högre än de utsläppsgränsvärden som anges i bilagorna V–VIII, i tillämpliga fall. Kommissionen får fastställa kriterier för medgivande av undantag enligt denna punkt. Dessa åtgärder, som är avsedda att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2. 4. Punkterna 2 och 3 gäller spridning av stallgödsel och flytgödsel utanför det anläggningsområde som avses i punkt 6.6 i bilaga I. Medlemsstaterna får innefatta dessa krav i andra åtgärder än ett tillstånd. 5. Den behöriga myndigheten får medge tillfälliga undantag från kraven i punkt 2 och från artikel 12 första stycket led 1 och 2 för ökningar av utsläpp dom är resultatet av utprovning och användning av ny teknik förutsatt att användningen av dessa tekniker, inom sex månader efter medgivande av undantaget, antingen upphör eller verksamheten åtminstone klarar de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik. Artikel 17 Krav på kontroll 1. De krav på kontroll som avses i artikel 15.1 c och d ska i tillämpliga fall vara grundade på slutsatserna om kontroll enligt BAT-referensdokumenten. 2. Frekvensen av den periodiska kontroll som avses i artikel 15.1 d ska fastställas av den behöriga myndigheten i ett tillstånd för varje enskild anläggning eller i generella bindande regler. Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket ska periodisk kontroll ske minst en gång vart sjunde år. Kommissionen får bestämma kriterier för fastställande av den periodiska kontrollens frekvens. Dessa åtgärder, som är avsedda att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2. Artikel 18 Generella bindande regler ê 96/61/EG art. 9.8 (anpassad) 1. √När medlemsstaterna antar ∏ Utan att det påverkar skyldigheten att genomföra ett tillståndsförfarande i enlighet med detta direktiv får medlemsstaterna fastställa särskilda skyldigheter för vissa kategorier av anläggningar i form av generella, bindande föreskrifter Ö regler Õ istället för i tillståndsvillkoren, förutsatt att √ ska de säkerställa ∏ ett samordnat förfarande och en motsvarande hög skyddsnivå för miljön som helhet säkerställs √ motsvarande den som kan uppnås med enskilda tillståndsvillkor ∏. ò ny 2. Generella bindande regler ska baseras på bästa tillgängliga teknik, utan att föreskriva användning av en viss teknik eller särskild teknologi. Medlemsstaterna ska se till att de generella bindande reglerna anger utsläppsgränsvärden, eller likvärdiga parametrar eller tekniska åtgärder, som inte är högre än de utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik enligt BAT-referensdokumenten. 3. Medlemsstaterna ska se till att generella bindande regler uppdateras i förhållande till utvecklingen av bästa tillgängliga teknik. När kommissionen antar ett nytt eller uppdaterat BAT-referensdokument ska medlemsstaterna inom fyra år efter offentliggörandet vid behov ompröva och uppdatera de generella bindande reglerna för anläggningarna i fråga. 4. Generella bindande regler som antas enligt punkterna 1–3 ska innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. ê 96/61/EG (anpassad) ð ny Artikel 1910 Bästa tillgängliga teknik och mMiljökvalitetsnormer Om en miljökvalitetsnorm ställer högre krav än vad som kan uppnås genom användning av bästa tillgängliga teknik skall ytterligare åtgärder särskilt föreskrivas √ anges ∏ i tillståndet, utan att detta påverkar vidtagandet av andra åtgärder som kan behövas för att iaktta miljökvalitetsnormerna. Artikel 2011 Utvecklingen av bästa tillgängliga teknik Medlemsländerna skall övervaka att den behöriga myndigheten följer eller hålls underrättad om utvecklingen av bästa tillgängliga teknik. ? och om offentliggörande av nya eller reviderade BAT-referensdokument. ⎪ Artikel 2112 Verksamhetsutövarens ändring av verksamheten √ anläggningen ∏ 1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att verksamhetsutövaren underrättar den behöriga √ myndigheten ∏ myndigheterna om alla planerade ändringar √ av anläggningens art eller funktion, eller en utvidgning av anläggningen, som kan få konsekvenser för miljön ∏ i verksamheten enligt definitionen i artikel 2.10 a. I förekommande fall skall den behöriga √ myndigheten ∏ myndigheterna uppdatera tillståndet eller villkoren i detta. 2. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att ingen väsentlig förändring av verksamheten vid anläggningen som enligt artikel 2.10 b planeras av verksamhetsutövaren genomförs utan att tillstånd beviljats i enlighet med detta direktiv. Ansökan om tillstånd och de behöriga myndigheternas beslut skall avse de delar av anläggningen och de uppgifter som räknas upp i artikel 613 och som kan komma att beröras av √ den väsentliga ∏ ändringenarna. Relevanta bestämmelser i artiklarna 3, 6 - 10 samt 15.1, 15.2 och 15.4 skall också tillämpas. ê 96/61/EG art. 2.10 b (anpassad) 3b) En ändring √ av anläggningens art eller funktion ∏ eller √ en ∏ utvidgning av verksamheten √ anläggningen ∏ skall därvid anses vara väsentlig om ändringen eller utvidgningen i sig själv uppfyller de eventuella √ medför att de tröskelvärden för kapacitet ∏ tröskelvärden som anges i bilaga I √ uppnås ∏. ê 96/61/EG (anpassad) Artikel 2213 Den behöriga myndighetens förnyade bedömning och uppdatering av villkoren i tillstånd 1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att den behöriga √ myndigheten ∏ myndigheterna regelbundet gör en förnyad bedömning av √ tillståndsvillkoren ∏, och, om nödvändigt √ för att säkerställa efterlevnaden av detta direktiv ∏, uppdaterar villkoren i tillståndet. ò ny 2. På begäran av den behöriga myndigheten ska verksamhetsutövaren överlämna alla uppgifter som är nödvändiga för en förnyad bedömning av tillståndsvillkoren. Vid förnyad bedömning av tillståndsvillkoren ska den behöriga myndigheten använda all information som framkommit vid kontroll eller tillsyn. 3. När kommissionen antar ett nytt eller uppdaterat BAT-referensdokument ska medlemsstaterna inom fyra år efter offentliggörandet se till att den behöriga myndigheten vid behov gör en förnyad bedömning och uppdaterar tillståndsvillkoren för anläggningarna i fråga. Första stycket ska tillämpas på varje undantag som medges enligt artikel 16.3. ê 96/61/EG (anpassad) ð ny 42. En förnyad bedömning √ och vid behov uppdatering av tillståndsvillkoren ska göras, åtminstone om ∏skall alltid göras om a) anläggningen orsakar förorening av sådan betydelse att nya eller reviderade utsläppsgränsvärden behöver införas i tillståndet, b) väsentliga ändringar ? utvecklingen ⎪ av bästa tillgängliga teknik möjliggör en betydande minskning av utsläppen utan att detta medför oskäliga kostnader, c) driftssäkerheten hos processen eller verksamheten nödvändiggör att annan teknik används, och d) ? det är nödvändigt för att uppfylla en miljökvalitetsnorm enligt artikel 19. ⎪ nya bestämmelser i nationell lagstiftning eller i gemenskapslagstiftningen kräver det. ò ny Artikel 23 Nedläggning av verksamhet och avhjälpande av föroreningsskada 1. Den behöriga myndigheten ska se till att de tillståndsvillkor som föreskrivs för att följa principen i artikel 12.8 uppfylls efter det att verksamheten definitivt har upphört, utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador[35] och Europaparlamentets och rådets direktiv 20../../EG om inrättande av rambestämmelser för markskydd och om ändring av direktiv 2004/35/EG[36]. 2. Om verksamheten innefattar användning, produktion eller utsläpp av farliga ämnen, som kan leda till förorening av mark och grundvatten inom anläggningens område, ska verksamhetsutövaren utarbeta en statusrapport innan en anläggning tas i drift eller ett tillstånd för en anläggning uppdateras. Rapporten ska innehålla den kvantifierade information som är nödvändig för att fastställa markens och grundvattnets utgångsläge. Kommissionen ska fastställa kriterier för innehållet i statusrapporten. Dessa åtgärder, som är avsedda att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2. 3. Efter det att verksamheten definitivt har upphört ska verksamhetsutövaren bedöma föroreningssituationen i mark och grundvatten med avseende på farliga ämnen. Om anläggningen har orsakat förorening med farliga ämnen i mark och grundvatten jämfört med utgångsläget enligt den statusrapport som avses i punkt 2, ska verksamhetsutövaren avhjälpa föroreningsskada och återställa området till dess utgångsläge. 4. Om verksamhetsutövaren inte behöver utarbeta en statusrapport enligt punkt 2, ska verksamhetsutövaren efter det att verksamheten definitivt har upphört vidta nödvändiga åtgärder för att se till att området inte utgör en betydande risk för människors hälsa och miljön. ò ny Artikel 24 Rapportering om efterlevnad Den rapport om efterlevnad som avses i artikel 8.1 ska innehålla en jämförelse mellan driften vid anläggningen, inklusive utsläppsnivån, och bästa tillgängliga teknik enligt BAT-referensdokumenten. Artikel 25 Tillsyn 1. Medlemsstaterna ska inrätta ett system för tillsyn av anläggningar. Systemet ska innefatta tillsyn på plats. ê 96/61/EG (anpassad) Artikel 14 Iakttagande av villkor i tillstånd Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att - villkoren i tillståndet iakttas av verksamhetsutövaren vid driften av anläggningen, - verksamhetsutövaren regelbundet underrättar den behöriga myndigheten om resultaten av utsläppskontrollen och snarast möjligt underrättar myndigheten om tillbud eller olycka som påverkar miljön i betydande grad, - verksamhetsutövarna ger de behöriga myndigheternas företrädare allt nödvändigt bistånd så att √ myndigheterna ∏ de kan utföra √ tillsyn på plats ∏ inspektioner vid anläggningen, ta prover och samla in all nödvändig information för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt detta direktiv. ò ny 2. Medlemsstaterna ska se till att alla anläggningar omfattas av en tillsynsplan. 3. Varje tillsynsplan ska omfatta följande: a) Allmän bedömning av relevanta miljöproblem. b) Geografiskt område som omfattas av tillsynsplanen. c) Ett register över de anläggningar som omfattas av tillsynsplanen och en allmän bedömning av hur de uppfyller kraven i detta direktiv. d) Bestämmelser om översyn av planen. e) En översikt över programmen för rutinmässig tillsyn enligt punkt 5. f) Förfaranden för icke-rutinmässig tillsyn enligt punkt 6. g) Bestämmelser om samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter, om så behövs. 4. Den behöriga myndigheten ska, på grundval av tillsynsplanerna, upprätta tillsynsprogram och fastställa frekvensen för besök på plats för olika typer av anläggningar. Programmen ska omfatta minst ett besök på plats var tolfte månad för varje anläggning, såvida inte programmen är baserade på en systematisk bedömning av miljöriskerna vid de särskilda anläggningarna i fråga. Kommissionen ska fastställa kriterier för bedömningen av miljöriskerna. Dessa åtgärder, som är avsedda att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2. 5. Den rutinmässiga tillsynen ska ha tillräcklig omfattning för att undersöka alla olika typer av relevanta miljöeffekter från anläggningen i fråga. Den rutinmässiga tillsynen ska säkerställa att verksamhetsutövaren uppfyller tillståndsvillkoren. Rutinmässig tillsyn ska också användas för att bedöma tillståndsvillkorens effektivitet. 6. Icke-rutinmässig tillsyn ska utföras för att undersöka allvarliga miljöklagomål, allvarliga miljöolyckor, tillbud och bristande efterlevnad så snart som möjligt och, om så är lämpligt, före utfärdande, omprövning eller uppdatering av ett tillstånd. 7. Efter varje rutinmässig och icke-rutinmässig tillsyn ska den behöriga myndigheten utarbeta en rapport med en beskrivning av resultaten av hur anläggningen uppfyller kraven i detta direktiv och slutsatser om huruvida ytterligare åtgärder är nödvändiga. Rapporten ska delges den berörda verksamhetsutövaren och offentliggöras inom två månader efter det att tillsynen genomförs. Den behöriga myndigheten ska se till att alla nödvändiga åtgärder som anges i rapporten vidtas inom rimlig tid. ê 96/61/EG Artikel 2615 Tillgång till information och allmänhetens deltagande i tillståndsförfarandet ê 2003/35/EG art. 4.3 (anpassad) 1. Medlemsstaterna skall se till att den berörda allmänheten på ett tidigt stadium ges tillfälle att på ett effektivt sätt deltaga i √ följande ∏ förfaranden för: a) Mmeddelande av tillstånd för nya anläggningar., b) Mmeddelande av tillstånd för en väsentlig förändring av verksamheten vid en anläggning., c) Uuppdatering av ett tillstånd för en anläggning eller av villkoren för en anläggnings tillstånd i enlighet med artikel 13.2 första strecksatsen artikel 22.4 a. ò ny d) Antagande av generella bindande regler enligt artiklarna 7 och 18. ê 2003/35/EG art. 4.3 Det förfarande som anges i bilaga IVV skall tillämpas för sådant deltagande. ò ny 2. Punkt 1 a och b ska inte tillämpas om samtliga följande villkor är uppfyllda: a) Den nya anläggningen eller väsentliga förändringen omfattas av direktiv 85/337/EEG. b) Generella bindande regler omfattar alla nödvändiga tillståndsvillkor. c) Det är inte nödvändigt att införa strängare krav för att följa artikel 19. ê 2003/35/EG art. 4.3 (anpassad) 35. Efter det att ett beslut √ om meddelande, omprövning eller uppdatering av tillstånd, eller om antagande eller uppdatering av generella bindande regler ∏ har fattats skall den behöriga myndigheten i vederbörlig ordning informera allmänheten och göra följande information tillgänglig för allmänheten: a) Beslutets innehåll, inbegripet en kopia av tillståndet och eventuella villkor och senare uppdateringar. b) De skäl och överväganden som beslutet grundar sig på, och även om förfarandet för allmänhetens deltagande, efter det att den granskat allmänhetens kommentarer och synpunkter. ò ny c) Resultaten av de samråd som hållits innan beslutet fattades och en förklaring av hur de har beaktats i beslutet. d) Titeln på de BAT-referensdokument som är relevanta för den aktuella anläggningen eller verksamheten. e) Hur de utsläppsgränsvärden som anges i tillståndet eller de generella bindande reglerna har fastställts i förhållande till bästa tillgängliga teknik och motsvarande utsläppsnivåer enligt BAT-referensdokumenten. f) Om ett undantag medges enligt artikel 16.3, skälen för undantaget och föreskrivna villkor. g) Resultaten av omprövningen av de generella bindande reglerna enligt artikel 18.3 och av tillstånd enligt artikel 22.1, 22.3 och 22.4. ê 96/61/EG (anpassad) h)2. De resultat av utsläppskontrollen som fordras enligt Ö tillståndsvillkoren Õ de villkor för tillstånd som avses i artikel 8 och som den behöriga myndigheten förfogar över, skall också göras tillgängliga för allmänheten. 43. Punkterna 1-–3 skall tillämpas med de begränsningar som fastställs i artikel 4.1 och 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation artikel 3.2 och 3.3 i direktiv 90/313/EEG. ê 2003/35/EG art. 4.3 (anpassad) Artikel 2715a Rätt till rättslig prövning 1. Medlemsstaterna skall inom ramen för den relevanta nationella lagstiftningen se till att de medlemmar av den berörda allmänheten √ har rätt att få den materiella eller formella giltigheten av ett beslut, en handling eller en underlåtenhet som omfattas av artikel 26 prövad i domstol eller något annat oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag, om något av följande villkor uppfylls ∏: a) √ De ∏ som har ett tillräckligt intresse., eller b) √ De ∏ som hävdar att en rättighet kränks, när detta utgör en förutsättning enligt en medlemsstats förvaltningsprocessrättsliga lagstiftning., har rätt att få den materiella eller formella giltigheten av ett beslut, en handling eller en underlåtenhet som omfattas av bestämmelserna om allmänhetens deltagande i detta direktiv prövad i domstol eller något annat oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag. 2. Medlemsstaterna skall fastställa i vilket skede beslut, handlingar eller underlåtenhet kan prövas. 3. Vad som utgör ett tillräckligt intresse och kränkning av en rättighet skall fastställas av medlemsstaterna, i enlighet med målet att ge den berörda allmänheten en omfattande rätt till rättslig prövning. För detta ändamål skall det intresset hossom en icke-statlig organisation som √ främjar miljöskydd och ∏ uppfyller √ alla ∏ kraven i artikel 1.2 √ enligt nationell lag ∏ har, anses tillräckligt i den mening som avses i led a i den här artikeln punkt 1 a. Sådana organisationer skall också anses ha rättigheter som kan kränkas i den mening som avses i led b i den här artikeln punkt 1 b. 4. Bestämmelserna i denna artikel punkterna 1–3 skall inte utesluta möjligheten av ett preliminärt prövningsförfarande inför en förvaltningsmyndighet och skall inte påverka kravet att de administrativa prövningsförfarandena skall vara uttömda innan rättsliga prövningsförfaranden får användas, om detta krav finns enligt den nationella lagstiftningen. Sådana förfaranden skall vara √ objektiva, ∏ rättvisa, snabba och inte oöverkomligt kostsamma. 5. För att främja den faktiska tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel skall Mmedlemsstaterna Ö ska Õ se till att praktisk information om rätten till rättslig prövning i domstol och i administrativ ordning görs tillgänglig för allmänheten. ê 96/61/EG Artikel 2817 Gränsöverskridande verkningar ê 2003/35/EG art. 4.5 a (anpassad) 1. Om en medlemsstat konstaterar att driften av en anläggning kan få en betydande, negativ inverkan på miljön i en annan medlemsstat, eller om en medlemsstat som kan komma att påverkas i betydande omfattning begär detta, skall den medlemsstat inom vars territorium ansökan om tillstånd enligt artikel 4 eller artikel 21.212.2 lämnades in till den andra medlemsstaten överlämna de uppgifter som skall lämnas eller hållas tillgängliga enligt bilaga V, samtidigt som den ställer dessa till förfogande för medborgarna i den egna medlemsstaten √ allmänheten ∏. Dessa uppgifter utgör grunden för de samråd som är nödvändiga inom ramen för de bilaterala relationerna mellan de två medlemsstaterna enligt principen om ömsesidighet och lika behandling. ê 96/61/EG 2. Inom ramen för sina bilaterala relationer skall medlemsstaterna se till att ansökningarna i de fall som anges i punkt 1 också hålls tillgängliga för allmänheten i den medlemsstat som kan komma att beröras, så att denna kan ta ställning i detta hänseende innan den behöriga myndigheten fattar sitt beslut. ê 2003/35/EG art. 4.5 b 3. Resultatet av eventuella samråd i enlighet med punkterna 1 och 2 skall beaktas när den behöriga myndigheten fattar ett beslut om ansökan. 4. Den behöriga myndigheten skall informera medlemsstater med vilka samråd har hållits i enlighet med punkt 1 om det beslut som fattats beträffande ansökan och skall till dessa överlämna den information som avses i artikel 26.315.5. Dessa medlemsstater skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att denna information görs tillgänglig på lämpligt sätt för den berörda allmänheten på det egna territoriet. ê 96/61/EG (anpassad) ð ny Artikel 2916 Utbyte av information 1. För att få till stånd ett informationsutbyte skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att vart tredje år, och första gången inom 18 månader från den dag då detta direktiv börjar tillämpas, till kommissionen överlämna representativa uppgifter om tillgängliga gränsvärden för de kategorier av verksamheter som anges i bilaga I och, i förekommande fall, den bästa tillgängliga teknik som ligger till grund för dessa värden, särskilt i enlighet med artikel 9. Vid senare rapporteringstillfällen skall uppgifterna kompletteras i enlighet med de förfaranden som anges i tredje stycket i denna artikel. 2. Kommissionen skall organisera informationsutbyte √ med ∏ mellan medlemsstaterna, och de berörda industrierna om bästa tillgängliga teknik, om därmed sammanhängande föreskrifter om utsläppskontroll och om utvecklingen i dessa båda hänseenden. ? och icke-statliga organisationer som främjar miljöskydd om följande: ⎪ ò ny a) Anläggningars prestanda i fråga om utsläpp, förorening, förbrukning och typ av råvaror, energianvändning och avfallsproduktion. ê 96/61/EG (anpassad) b) √ Den ∏ bästa tillgängliga teknik √ som används ∏, om därmed sammanhängande föreskrifter om utsläppskontroll och om √ deras ∏ utvecklingen i dessa båda hänseenden. Kommissionen skall vart tredje år offentliggöra resultaten av informationsutbytet. 3. Rapporter om genomförandet av detta direktiv och dess effektivitet jämfört med andra av gemenskapens styrmedel för miljöskydd skall utarbetas i enlighet med artiklarna 5 och 6 i direktiv 91/692/EEG. Den första rapporten skall omfatta treårsperioden efter det datum för genomförande som avses i artikel 21 i detta direktiv. Kommissionen skall överlämma rapporten till rådet samt vid behov föreslå åtgärder. 4. Medlemsstaterna skall upprätta eller utse den eller de myndigheter som skall ansvara för informationsutbytet i enlighet med punkt 1 - 3 och underrätta kommissionen om detta. ò ny Artikel 30 Ny teknik Medlemsstaterna ska införa incitament för verksamhetsutövare att utveckla och tillämpa ny teknik. För tillämpningen av första stycket ska kommissionen anta åtgärder för att fastställa följande: a) Typ av industriell verksamhet där utveckling och tillämpning av ny teknik är prioriterad. b) Vägledande mål för medlemsstaterna avseende utveckling och tillämpning av ny teknik. c) Verktyg för att bedöma framgången med utveckling och tillämpning av ny teknik. Dessa åtgärder, som är avsedda att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2. ê 96/61/EG (anpassad) Artikel 18 Gemenskapens utsläppsgränsvärden 1. Rådet skall på förslag av kommissionen, i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i fördraget, fastställa utsläppsgränsvärden för de kategorier av anläggningar som avses i bilaga I med undantag av de avfallsdeponier som avses i kategorierna 5.1 och 5.4 i den bilagan, och för de förorenande ämnen som avses i bilaga III, för vilka behovet av insatser på gemenskapsnivå har fastställts, särskilt på grundval av det informationsutbyte som avses i artikel 16. 2. I avsaknad av utsläppsgränsvärden på gemenskapsnivå som fastställs i enlighet med detta direktiv, skall relevanta utsläppsgränsvärden enligt de direktiv som nämns i bilaga II och i andra gemenskapsregler tillämpas på de anläggningar som anges i bilaga I som miniminivåer för utsläppsgränsvärden enligt detta direktiv. För de avfallsdeponier som avses i artikel 5.1 och 5.4 i bilaga I skall de tillämpliga tekniska föreskrifterna fastställas med iakttagande av rådets direktiv 96/61/EG av den om deponering av avfall. ê 2001/80/EG art. 1 (anpassad) KAPITEL III √ Särskilda bestämmelser för förbränningsanläggningar ∏ Artikel 311 √ Tillämpningsområde ∏ Detta kapiteldirektiv gäller förbränningsanläggningar √ avsedda för energiproduktion ∏ med en installerad tillförd effekt på 50 MW och däröver, oavsett vilket bränsle som används (fast, flytande eller gasformigt). Artikel 2 I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges: 1. utsläpp : utsläpp till luft av ämnen från förbränningsanläggningar. 2. rökgaser : utsläpp som innehåller fasta, flytande eller gasformiga ämnen. Det volumetriska gasflödet skall uttryckas i kubikmeter per timme vid standardtemperatur (273 K) och standardtryck (101,3 kPa) efter korrigering för innehållet av vattenånga, i det följande angivet som (Nm3/h). 3. utsläppsgränsvärde : den mängd av ett ämne i rökgaserna från en förbränningsanläggning som under en bestämd tidsperiod får släppas ut till luften. Värdet skall anges som massan i förhållande till volymen rökgas uttryckt i mg/Nm3 under antagande av ett syreinnehåll i rökgasen på 3 volymprocent för flytande eller gasformiga bränslen och 6 volymprocent för fasta bränslen samt 15 volymprocent för gasturbiner. 4. avsvavlingsgrad : förhållandet mellan mängden svavel som inte släpps ut till luften vid förbränningsanläggningen under en bestämd tidsperiod och den svavelmängd i bränslet som tillförs förbränningsanläggningen och förbrukas under samma tidsperiod. 5. driftsansvarig : en fysisk eller juridisk person som driver förbränningsanläggningen eller som har, eller har tilldelats, rätten att fatta avgörande ekonomiska beslut avseende denna. 6. bränsle : varje fast, flytande eller gasformigt brännbart material som används för att driva förbränningsanläggningen, med undantag för sådant avfall som omfattas av rådets direktiv 89/369/EEG av den 8 juni 1989 om förhindrande av luftförorening från nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar[37], rådets direktiv 89/429/EEG av den 21 juni 1989 om minskning av luftförorening från befintliga kommunala avfallsförbränningsanläggningar[38] och rådets direktiv 94/67/EG av den 16 december 1994 om förbränning av farligt avfall[39], eller av någon senare gemenskapsakt genom vilken ett eller flera av dessa direktiv upphävs eller ersätts. 7. förbränningsanläggning : varje teknisk inrättning i vilken bränslen oxideras för att den frigjorda värmen skall kunna utnyttjas. Detta direktiv gäller endast förbränningsanläggningar för energiproduktion, med undantag för sådana som direkt använder förbränningsprodukterna i tillverkningsprocesser. Detta kapiteldirektiv gäller inte följande förbränningsanläggningar:, nämligen a) Aanläggningar där förbränningsprodukterna används för direkt uppvärmning, torkning eller annan behandling av föremål eller material, t.ex. uppvärmningsugnar eller ugnar för värmebehandling,. b) Eefterförbränningsanläggningar, dvs. varje teknisk inrättning som är avsedd att rena rökgaser genom förbränning och som inte används som en separat förbränningsanläggning., c) Aanordningar för regenerering av katalysatorer för katalytisk krackning., d) Aanordningar för omvandling av vätesulfid till svavel., e) Rreaktorer som används inom den kemiska industrin., f) Kkoksugnsblock., g) Ccowperapparater., h) Ssådana tekniska anordningar som används för att driva fordon, fartyg eller flygplan., i) Ggasturbiner som används på offshore-plattformar., √ j) Anläggningar som använder någon typ av fast eller flytande avfall som bränsle utöver avfall som avses i artikel 38.2 a.∏ j) gasturbiner som har beviljats tillstånd före den 27 november 2002 eller som enligt den behöriga myndighetens förmenande är föremål för en fullständig ansökan om tillstånd före den 27 november 2002, förutsatt att anläggningen tas i drift senast den 27 november 2003, med förbehåll för artikel 7.1 och bilaga VIII delarna A och B. Anläggningar som drivs med diesel-, bensin- eller gasmotorer skall inte omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv. 8. flerbränsleanläggning : förbränningsanläggning som använder en eller flera typer av bränsle samtidigt eller växelvis. 9. ny anläggning : förbränningsanläggning för vilken det ursprungliga tillståndet till uppförande eller, i avsaknad av ett sådant förfarande, det ursprungliga drifttillståndet utfärdats den 1 juli 1987 eller senare. 10. befintlig anläggning : en förbränningsanläggning för vilken det ursprungliga tillståndet till uppförande eller, i avsaknad av ett sådant förfarande, det ursprungliga drifttillståndet utfärdats före den 1 juli 1987. 11. biomassa : produkter som helt eller delvis består av ett vegetabiliskt ämne från jord- eller skogsbruk och som kan användas som bränsle för återvinning av energiinnehållet samt följande avfall som används som bränsle: a) Vegetabiliskt avfall från jord- och skogsbruk. b) Vegetabiliskt avfall från livsmedelsindustrin, om den värme som alstras återvinns. c) Vegetabiliskt fiberhaltigt avfall som uppstått vid produktion av nyfiberpappersmassa och vid pappersproduktion från massa, om avfallet samförbränns på produktionsplatsen och om den värme som alstras återvinns. d) Korkavfall. e) Träavfall med undantag för träavfall som kan innehålla organiska halogenföreningar eller tungmetaller till följd av behandling med träskyddsmedel eller till följd av ytbehandling, och som särskilt omfattar sådant träavfall från bygg- och rivningsavfall. 12. gasturbin : en roterande maskin som omvandlar värmeenergi till mekaniskt arbete och som huvudsakligen består av en kompressor, en termisk enhet, där bränsle oxideras för att värma drivmedlet, och en turbin. 13. yttersta randområden : innebär de franska utomeuropeiska departementen med avseende på Frankrike, Azorerna och Madeira med avseende på Portugal och Kanarieöarna med avseende på Spanien. ò ny Artikel 32 Regler om sammanlagda utsläpp 1. Om rökgaser från två eller flera separata förbränningsanläggningar släpps ut genom en gemensam skorsten ska den kombination som dessa anläggningar utgör betraktas som en enda förbränningsanläggning och deras kapaciteter räknas samman. ê 2001/80/EG art. 2.7 (anpassad) 2. Om två eller flera separata √ förbränningsanläggningar, som har meddelats tillstånd eller har lämnat in en fullständig ansökan efter den dag som avses i artikel 72.2, ∏ nya anläggningar installeras på ett sådant sätt att rökgaserna från anläggningarna, med beaktande av de tekniska och ekonomiska förutsättningarna, skulle kunna ledas ut genom en gemensam skorsten enligt de behöriga myndigheternas bedömning, skall en sådan kombination av anläggningar betraktas som en √ enda förbränningsanläggning ∏ enhet √ och deras kapaciteter räknas samman. ∏ ê 2001/80/EG Artikel 3 1. Medlemsstaterna skall senast den 1 juli 1990 utarbeta lämpliga program för att stegvis minska de totala årliga utsläppen från befintliga anläggningar. Programmen skall innehålla tidsplaner och förfaranden för genomförande. 2. I överensstämmelse med de program som nämns i punkt 1 skall medlemsstaterna fortsätta att iaktta de utsläppstak och de motsvarande procentuella reduktioner som fastställs för svaveldioxid i bilaga I, kolumnerna 1-6, och för kväveoxider i bilaga II, kolumnerna 1-4, från och med de tidpunkter som anges i bilagorna fram till dess att de bestämmelser i artikel 4 som är tillämpliga på befintliga anläggningar har genomförts. 3. När programmen genomförs skall medlemsstaterna också bestämma de totala årliga utsläppen i enlighet med bilaga VIII del C. 4. Om behovet av energi förändras på ett avgörande och oväntat sätt eller om tillgången till vissa bränslen eller till vissa energiproduktionsenheter medför allvarliga tekniska svårigheter för en medlemsstat vid genomförandet av ett program som avses i punkt 1, skall kommissionen, på begäran av medlemsstaten och med beaktande av vad som anges i begäran, besluta om ändringar i fråga om utsläppstaken eller tidpunkterna i bilaga I och II såvitt gäller den medlemsstaten och underrätta rådet och medlemsstaterna om sitt beslut. Varje medlemsstat får inom tre månader hänskjuta kommissionens beslut till rådet. Rådet får genom ett beslut som fattas med kvalificerad majoritet inom tre månader ändra kommissionens beslut. Artikel 4 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17 skall medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att samtliga tillstånd till uppförande eller, i avsaknad av ett sådant förfarande, samtliga drifttillstånd för nya anläggningar, vilka enligt de behöriga myndigheternas förmenande är föremål för en fullständig ansökan om tillstånd före den 27 november 2002, förutsatt att anläggningen tas i drift senast den 27 november 2003, innehåller villkor som överensstämmer med de utsläppsgränsvärden för svaveldioxid, kväveoxider och stoft som anges i del A i bilagorna III-VII. ê 2001/80/EG art. 9 (anpassad) Artikel 33 √ Utsläppsgränsvärden ∏ 1. Rökgaser från förbränningsanläggningar skall ledas ut på ett kontrollerat sätt genom en skorsten √ som innehåller en eller flera pipor ∏. Utsläppsvillkoren skall fastställas i det tillstånd som avses i artikel 4 samt i tillstånd för de förbränningsanläggningar som omfattas av artikel 10. Den behöriga myndigheten skall särskilt tillse att skorstenshöjden √ och vars höjd ∏ beräknas på ett sådant sätt att √ människors ∏ hälsa och miljön skyddas. ê 2001/80/EG (anpassad) 2. Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att samtliga tillstånd till uppförande eller, i avsaknad av ett sådant förfarande, samtliga drifttillstånd för andra nya anläggningar än dem som omfattas av punkt 1 innehåller villkor som överensstämmer med √ Alla tillstånd för anläggningar som innehåller förbränningsanläggningar som har meddelats tillstånd eller har lämnat in en fullständig ansökan före den dag som avses i artikel 72.2, förutsatt att anläggningen tas i drift senast ett år efter den dagen, ska innehålla villkor som säkerställer att utsläppen till luft från dessa anläggningar inte är högre än ∏ de utsläppsgränsvärden för svaveldioxid, kväveoxider och stoft som anges i del 1B i bilaga Vbilagorna III-VII. √ 3. Alla tillstånd för anläggningar som innefattar förbränningsanläggningar som inte omfattas av punkt 2 ska ange villkor som säkerställer att utsläppen till luft från dessa anläggningar inte är högre än de utsläppsgränsvärden som anges i del 2 i bilaga V. ∏ ê 2001/80/EG art. 7 (anpassad) 42. Den behöriga myndigheten får √ under högst sex månader ∏ medge √ undantag från ∏ att skyldigheten att följa Ö uppfylla Õ gränsvärdena för utsläpp av svaveldioxid i punkterna 2 och 3 artikel 4 inte skall gälla för en period av högst sex månader för en √ förbränningsanläggning ∏ anläggning som i detta syfte normalt använder bränsle med låg svavelhalt, om √ verksamhetsutövaren ∏ den driftsansvarige inte klarar att iaktta √ uppfylla ∏ dessa gränsvärdena på grund av ett avbrott i försörjningen av lågsvavligt bränsle, om avbrottet har orsakats av en allvarlig brist på bränslet i fråga. √ Medlemsstaterna ska omedelbart underrätta ∏ kKommissionen √ om alla undantag som medges enligt första stycket ∏ skall omdelbart underrättas om sådana fall. 53. Den behöriga myndigheten får medge undantag från skyldigheten att följa Ö uppfylla Õ de utsläppsgränsvärden som anges i punkterna 2 och 3artikel 4 för √ om ∏ en √ förbränningsanläggning ∏ anläggning som normalt endast använder gasformigt bränsle, om anläggningen på grund av ett plötsligt avbrott i gasförsörjningen under en period som inte överstiger 10 dagar, utom om det finns ett tvingande behov av att upprätthålla energiförsörjningen, √ undantagsvis ∏ måste använda andra typer av bränsle och om anläggningen annars skulle behöva utrustas √ därför borde vara utrustad ∏ med anordningar för rökgasrening. √ Ett sådant undantag får inte medges för en längre tid än tio dagar om det inte föreligger ett tvingande behov av att upprätthålla energiförsörjningen. ∏ √ Verksamhetsutövaren ska omedelbart underrätta ∏ dDen behöriga myndigheten skall omedelbart underrättas om varje sådant fall √ som avses i första stycket ∏ så snart det inträffar. Medlemsstaterna skall omedelbart underrätta kommissionen om √ eventuella undantag som medges enligt första stycket ∏ sådana fall som avses i denna punkt. ê 2001/80/EG (anpassad) Artikel 10 6. Om en förbränningsanläggning utökas med minst 50 MW, skall de utsläppsgränsvärden som fastställs i del 2B i bilaga Vbilagorna III-VII gälla för den nya delen av anläggningen √ som påverkas av förändringen ∏ och fastställas med beaktande av √ installerad tillförd effekt för hela förbränningsanläggningen ∏ hela anläggningens termiska kapacitet. Denna bestämmelse gäller inte i de fall som anges i artikel 8.2 och 8.3. När den driftsansvarige vid en förbränningsanläggning planerar en förändring enligt artikel 2.10 b och artikel 12.2 i direktiv 96/61/EG skall de utsläppsgränsvärden som fastställs i del B i bilagorna III-VII gälla för svaveldioxid, kväveoxider och stoft. ê 2001/80/EG art. 4 (anpassad) 3. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 96/61/EG och rådets direktiv 96/62/EG av den 27 september 1996 om utvärdering och säkerställande av luftkvaliteten[40] skall medlemsstaterna senast den 1 januari 2008 ha uppnått betydande utsläppsminskningar antingen genom att a) vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att alla drifttillstånd för befintliga anläggningar innehåller villkor för att de utsläppsgränsvärden som fastställs för nya anläggningar enligt punkt 1 respekteras, eller b) säkerställa att befintliga anläggningar är underkastade den nationella planen för utsläppsminskning enligt punkt 6, och i förekommande fall tillämpa artiklarna 5, 7 och 8. 4. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 96/61/EG och 96/62/EG får befintliga anläggningar undantas från kravet på att iaktta utsläppsgränsvärden enligt punkt 3 samt från att omfattas av den nationella planen för utsläppsminskning på följande villkor: a) Den som är driftsansvarig för en befintlig anläggning förbinder sig en skriftlig försäkran, som överlämnas senast den 30 juni 2004 till den behöriga myndigheten, att inte driva anläggningen under mer än 20000 driftstimmar från och med den 1 januari 2008 och inte längre än till och med den 31 december 2015. b) Den driftsansvarige åläggs att varje år till den behöriga myndigheten inkomma med en förteckning över hur mycket tid som använts och hur mycket tid som återstår av den tid som anläggningen har givits tillstånd att vara i drift. 5. Medlemsstaterna får tillämpa utsläppsgränsvärden och tidpunkter för genomförandet som är strängare än vad som följer av punkterna 1, 2, 3 och 4 samt av artikel 10. De får lägga till andra föroreningar och ställa ytterligare krav eller kräva att anläggningarna anpassas till tekniska framsteg. 6. Utan att det påverkar tillämpningen av detta direktiv och direktiv 96/61/EG och med beaktande av kostnad och nytta samt skyldigheterna enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG av den 23 oktober 2001 om nationella utsläppstak for vissa luftföroreningar[41] och direktiv 96/62/EG, får medlemsstaterna fastställa och genomföra en nationell plan för utsläppsminskning för befintliga anläggningar med hänsyn till bl.a. iakttagande av de tak som anges i bilagorna I och II. Den nationella planen för utsläppsminskning skall minska de totala årliga utsläppen av kväveoxider (NOx), svaveldioxid (SO2) och stoft från befintliga anläggningar till de nivåer som skulle ha uppnåtts genom tillämpning av de gränsvärden för utsläpp som anges i punkt 3 på befintliga anläggningar i drift år 2000 (inklusive de som under 2000 omfattas av en återställningsplan som godkänts av den behöriga myndigheten för att uppfylla de utsläppsminskningar som krävs i den nationella lagstiftningen) på grundval av varje anläggnings nuvarande årliga driftstid, bränsleförbrukning och tillförda effekt utslaget på de fem senaste driftsåren fram till och med 2000. Stängning av en anläggning som omfattas av den nationella planen för utsläppsminskning får inte leda till någon ökning av de totala årliga utsläppen från de återstående anläggningar som omfattas av planen. Den nationella planen för utsläppsminskning får under inga omständigheter undanta en anläggning från bestämmelserna i relevant gemenskapslagstiftning, bl.a. direktiv 96/61/EG. Följande villkor skall gälla för de nationella planerna för utsläppsminskning: a) Planen skall innehålla målsättningar och tillhörande konkreta mål, åtgärder och tidsplaner för att nå dessa målsättningar och konkreta mål samt en övervakningsmekanism. b) Medlemsstaterna skall översända sin nationella plan för utsläppsminskning till kommissionen senast den 27 november 2003. c) Kommissionen skall inom sex månader efter det meddelande som avses i b utvärdera huruvida planen uppfyller kraven i denna punkt eller inte. Om kommissionen anser att så inte är fallet, skall den underrätta medlemsstaten, som inom de tre därpå följande månaderna skall meddela vilka åtgärder den har vidtagit för att säkerställa att kraven i denna punkt uppfylls. d) Kommissionen skall senast den 27 november 2002 utarbeta riktlinjer för att hjälpa medlemsstaterna att utarbeta sina planer. 7. Kommissionen skall senast den 31 december 2004 och mot bakgrund av de framsteg som gjorts för att skydda människors hälsa och för att uppnå gemenskapens miljömål när det gäller försurning och luftkvalitet enligt direktiv 96/62/EG lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet där den skall bedöma a) behovet av ytterligare åtgärder, b) de mängder tungmetaller som släpps ut från stora förbränningsanläggningar, c) kostnadseffektivitet samt kostnader och fördelar med ytterligare utsläppsminskningar i förbränningsanläggningssektorn i medlemsstaterna jämfört med andra sektorer, d) den tekniska och ekonomiska genomförbarheten av sådana utsläppsminskningar, e) effekterna som de standarder som har fastställts för sektorn för stora förbränningsanläggningar, inklusive bestämmelserna om inhemska fasta bränslen, och konkurrenssituationen på energimarknaden har på miljön och den inre marknaden, f) de nationella planer för utsläppsminskning som medlemsstaterna har tillhandahållit enligt punkt 6. Kommissionen skall i sin rapport inkludera ett lämpligt förslag till möjliga slutdatum eller till lägre gränsvärden i fråga om undantaget i fotnot 2 i bilaga VI del A. 8. Den rapport som avses i punkt 7 skall vid behov åtföljas av därmed sammanhängande förslag, med beaktande av direktiv 96/61/EG. ê 2001/80/EG Artikel 5 Trots vad som föreskrivs i bilaga III skall följande gälla: 1. För anläggningar med en installerad tillförd effekt på minst 400 MW som är i drift högst följande antal timmar per år (rullande medelvärde över fem år), nämligen - till och med den 31 december 2015, 2000 timmar, - från och med den 1 januari 2016, 1500 timmar, skall gälla ett gränsvärde på 800 mg/Nm3 för utsläpp av svaveldioxid. Denna bestämmelse skall inte gälla nya anläggningar som beviljas tillstånd i enlighet med artikel 4.2. 2. Till och med den 31 december 1999 får Konungariket Spanien meddela tillstånd för nya kraftverk med en installerad tillförd effekt på minst 500 MW som använder inhemskt eller importerat fast bränsle, om dessa anläggningar tas i bruk före utgången av år 2005 och uppfyller följande krav a) i fråga om importerade fasta bränslen, ett gränsvärde för utsläpp av svaveldioxid på 800 mg/Nm3, b) i fråga om inhemska fasta bränslen, en avsvavlingsgrad på minst 60 %, under förutsättning att den sammanlagda effekten enligt tillstånden för dessa anläggningar, som undantaget gäller, inte överstiger - i fråga om anläggningar som använder inhemska fasta bränslen, 2000 MWe, - i fråga om anläggningar som använder importerade fasta bränslen, antingen 7500 MWe eller 50 % av all ny kapacitet hos samtliga sådana anläggningar som använder fasta bränslen och som erhållit tillstånd fram till och med den 31 december 1999, varvid det lägsta värdet skall gälla. Artikel 6 För nya anläggningar för vilka tillstånd utfärdas i enlighet med artikel 4.2 och för de anläggningar som omfattas av artikel 10 skall medlemsstaterna säkerställa att den tekniska och ekonomiska genomförbarheten för kombinerad produktion av värme och elenergi granskas. Om denna genomförbarhet bekräftas, skall anläggningar utvecklas i enlighet därmed, med beaktande av marknads- och distributionssituationen. ê 2001/80/EG (anpassad) Artikel 347 √ Driftstörning eller haveri i reningsutrustningen ∏ 1. Medlemsstaterna skall säkerställa att det av de tillstånden som avses i artikel 4 framgår vilka förfaranden som skall följas om reningsutrustningen fungerar dåligt eller havererar. 2. Om utrustningen havererar skall den behöriga myndigheten särskilt ålägga √ verksamhetsutövaren ∏ den driftsansvarige att begränsa eller upphöra med driften, om den normala driften inte kan återupptas inom 24 timmar, eller att driva anläggningen med bränslen som förorenar mindre. Den behöriga myndigheten √ Verksamhetsutövaren ∏ skall under alla omständigheter underrättas √ underrätta den behöriga myndigheten ∏ inom 48 timmar √ efter driftstörning eller haveri i reningsutrustningen ∏. Anläggningen får aldrig √ inte ∏ drivas längre än sammanlagt 120 timmar per tolvmånadersperiod utan reningsutrustning. Den behöriga myndigheten får medge undantag från ovannämnda 24- och 120-timmarsgränser i sådana fall när det enligt deras bedömning √ tidsgränserna i första och tredje styckena om någon av följande situationer föreligger: ∏ a) föreligger √ Det finns ∏ ett tvingande behov av att upprätthålla energiförsörjningen., eller b) √ Förbränningsanläggningen ∏ anläggningen med den havererade utrustningen √ skulle ∏ under en begränsad tid skulle ersättas av en annan anläggning som skulle orsaka en total ökning av utsläppen. ê 2001/80/EG (anpassad) Artikel 3512 √ Kontroll av utsläpp till luft ∏ 1. Medlemsstaterna skall √ se till att ∏ vidta de åtgärder som behövs enligt bilaga VIII del A för övervakning Ö kontroll Õ av √ luftförorenande ämnen sker i enlighet med del 3 i bilaga V ∏ utsläppen från de förbränningsanläggningar som omfattas av detta direktiv och av alla andra siffervärden som krävs för genomförande av direktivet. Medlemsstaterna får kräva att övervakningen sker på den driftsansvariges bekostnad. ò ny 2. Installation och funktion hos automatisk kontrollutrustning ska omfattas av kontroll och årliga prov i enlighet med del 3 i bilaga V. 3. Den behöriga myndigheten ska bestämma placeringen av provtagnings- och mätpunkter för kontroll av utsläpp. 4. Alla kontrollresultat ska registreras, bearbetas och presenteras på ett sätt som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att kontrollera efterlevnaden av de driftvillkor och utsläppsgränsvärden som anges i tillståndet. ê 2001/80/EG (anpassad) Artikel 36 √ Efterlevnad av utsläppsgränsvärden ∏ √ Utsläppsgränsvärdena för luft ska anses ha följts om villkoren i del 4 i bilaga V är uppfyllda. ∏ ê 2001/80/EG (anpassad) ð ny Artikel 378 √ Flerbränsleanläggningar ∏ 1. I samband med utfärdande av tillstånd enligt artikel 4.1 eller 4.2 Fför flerbränsleanläggningar som samtidigt utnyttjar två eller flera bränsletyper samt för sådana anläggningar som omfattas av artikel 4.3 eller artikel 10 skall den behöriga myndigheten fastställa utsläppsgränsvärden enligt följande √ steg ∏: a) För det första genom att använda √ Ta ∏ det utsläppsgränsvärde för varje bränsletyp och förorening som svarar mot √ hela ∏ förbränningsanläggningens installerade tillförda effekt enligt delarna 1 och 2 i bilaga Vbilagorna III-VII. b) För det andra genom att bestämma de √ Bestäm ∏ viktade utsläppsgränsvärdena för varje typ av bränsle, vilka erhålls genom att multiplicera de enskilda gränsvärdena √ som avses i a ∏ enligt ovan med den tillförda effekten för varje bränsletyp och därefter dividera produkten med summan av de tillförda effekterna för samtliga bränslen. c) För det tredje genom att Aaddera de viktade √ utsläppsgränsvärdena ∏ för varje typ av bränsle. 2. För flerbränsleanläggningar som för egen förbrukning använder destillations- och omvandlingsrester från råoljeraffinering, separat eller tillsammans med andra bränsletyper, ? får kommissionen ändra punkt 1 för att fastställa ett genomsnittligt utsläppsgränsvärde för svaveldioxid omfattande alla sådana anläggningar med en installerade tillförd effekt på 50 MW eller mer.⎪ skall bestämmelserna för det bränsle som har det högsta utsläppsgränsvärdet (bestämmande bränsletyp) tillämpas, trots vad som sägs i punkt 1, om den effekt som denna bränsletyp tillför under anläggningens drift utgör minst 50 % av summan av de tillförda effekterna från samtliga bränsletyper. ò ny Dessa åtgärder, som är avsedda att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2. ê 2001/80/EG (anpassad) è1 Rättelse, EGT L 319, 23.11.2002, s. 30 Om den bestämmande bränsletypen tillför mindre än 50 %, fastställs utsläppsgränsvärdet med utgångspunkt från förhållandet mellan den tillförda effekten för var och en av bränsletyperna och summan av de tillförda effekterna från samtliga bränsletyper enligt följande: a) För det första genom att använda det utsläppsgränsvärde för varje bränsletyp och förorening som svarar mot förbränningsanläggningens installerade tillförda effekt enligt bilaga III-VII. b) För det andra genom att beräkna utsläppsgränsvärdet för den bestämmande bränsletypen (den bränsletyp som har det högsta utsläppsgränsvärdet enligt bilagorna III-VII eller, när det gäller två bränsletyper med samma utsläppsgränsvärde, den bränsletyp som har den högsta tillförda effekten). Detta värde erhålls genom att det utsläppsgränsvärde som fastställts i bilagorna III-VII för denna bränsletyp multipliceras med två, varefter utsläppsgränsvärdet för den bränsletyp som har det lägsta värdet subtraheras från den erhållna produkten. c) För det tredje genom att bestämma de viktade utsläppsgränsvärdena för varje typ av bränsle, vilka erhålls genom att multiplicera det beräknade utsläppsgränsvärdet för den bestämmande bränsletypen med den tillförda effekten för detta bränsle och genom att multiplicera vart och ett av de andra enskilda utsläppsgränsvärdena med den tillförda effekten för varje bränsletyp, varefter produkten divideras med summan av de tillförda effekterna för samtliga bränslen. d) För det fjärde genom att addera de viktade utsläppsgränsvärdena för varje typ av bränsle. 3. Som ett alternativ till punkt 2 kan följande genomsnittliga utsläppsgränsvärden för svaveldioxid användas (oavsett vilken kombination av bränslen som används): a) För anläggningar enligt artikel 4.1 och 4.3: 1000 mg/Nm3 i genomsnitt för alla sådana anläggningar i raffinaderier. b) För nya anläggningar enligt artikel 4.2: 600 mg/Nm3 i genomsnitt för alla sådana anläggningar i raffinaderier, med undantag för gasturbiner. De behöriga myndigheterna skall säkerställa att tillämpningen av denna bestämmelse inte leder till att utsläppen från befintliga anläggningar ökar. 4. I samband med utfärdandet av tillstånd enligt artikel 4.1 eller 4.2 för flerbränsleanläggningar som växelvis utnyttjar två eller flera bränsletyper samt för sådana anläggningar som omfattas av artikel 4.3 eller artikel 10 skall de utsläppsgränsvärden gälla som fastställs i bilagorna III-VII för varje använd bränsletyp. Artikel 11 Om förbränningsanläggningar uppförs som kan förväntas ha betydande inverkan på miljön i en annan medlemsstat, skall medlemsstaterna säkerställa att lämplig information lämnas och att samråd sker i enlighet med artikel 7 i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt[42] Artikel 13 Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att tillse att den driftsansvarige inom skälig tid underrättar de behöriga myndigheterna om resultaten från de kontinuerliga mätningarna, kontrollerna av mätutrustningen samt resultaten från de enskilda mätningarna och från alla andra mätningar som utförts för att kunna bedöma om detta direktiv följs. Artikel 15 1. Medlemsstaterna skall senast den 31 december 1990 underrätta kommissionen om de program som har fastställts i enlighet med artikel 3.1. Senast ett år efter det att en etapp som avser minskningen av utsläppen från befintliga anläggningar har avslutats, skall medlemsstaterna till kommissionen lämna en sammanfattande rapport om de resultat som uppnåtts vid genomförandet av programmen. Det krävs också en rapport i mitten av varje etapp. 2. De rapporter som avses i punkt 1 skall ge en överblick över a) samtliga förbränningsanläggningar som omfattas av detta direktiv, b) utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider, uttryckta i ton per år och som koncentrationer av dessa ämnen i rökgaserna, c) åtgärder som redan har vidtagits eller planeras för att minska utsläppen och ändringar i valet av bränsle, d) de ändringar i driftssätt som har redan genomförts eller planeras, e) förbränningsanläggningar som slutgiltigt har tagits ur drift eller planeras tas ur drift, och f) i förekommande fall, de utsläppsgränsvärden som fastslagits genom programmen för befintliga anläggningar. När de årliga utsläppen och koncentrationen föroreningar i rökgaserna fastställs skall medlemsstaterna beakta artiklarna 12, 13 och 14. 3. De medlemsstater som tillämpar artikel 5 eller bestämmelserna i anmärkningen i bilaga III eller fotnoterna i bilaga VI del A skall årligen rapportera till kommissionen. Artikel 17 1. Direktiv 88/609/EEG skall upphöra att gälla med verkan från och med den 27 november 2002, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 eller medlemsstaternas skyldigheter i fråga om tidsfristerna för genomförande och tillämpning av det direktivet, vilka anges i bilaga IX. 2. När det gäller nya anläggningar som fått tillstånd ⎝1 före den 27 november 2002, enligt artikel 4.1 ⎜ i detta direktiv, skall artiklarna 4.1 och 5.2, artikel 6, artikel 15.3, bilaga III, VI, VIII och punkt A.2 i bilaga IX till direktiv 88/609/ EEG, såsom det ändrats genom direktiv 94/66/EG, tillämpas fram till den 1 januari 2008 varefter de skall upphöra att gälla 3. Hänvisningar till direktiv 88/609/EEG skall förstås som hänvisningar till detta direktiv och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga X. ê 2000/76/EG (anpassad) Kapitel IV √ Särskilda bestämmelser för avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar ∏ ê 2000/76/EG (anpassad) Artikel 1 Mål Syftet med detta direktiv är att förhindra eller i görligaste mån begränsa den negativa inverkan på miljön från förbränning och samförbränning av avfall, särskilt föroreningar genom utsläpp till luft, mark, ytvatten och grundvatten, och de därmed sammanhängande riskerna för människors hälsa. Detta syfte skall uppnås genom stränga driftvillkor och tekniska krav samt genom att fastställa utsläppsgränsvärden för avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar inom gemenskapen och genom att uppfylla kraven i direktiv 75/442/EEG. ê 2000/76/EG (anpassad) Artikel 382 Tillämpningsområde 1. Detta kapiteldirektiv omfattar förbrännings- √ gäller avfallsförbrännings- ∏ och samförbränningsanläggningar √ som förbränner eller samförbränner fast eller flytande avfall ∏. Artikel 3 Definitioner I detta kapiteldirektiv √ ska avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar omfatta ∏ 1. avfall : allt fast eller flytande avfall såsom det definieras i artikel 1 a i direktiv 75/442/EEG. farligt avfall: 2. farligt avfall : allt fast eller flytande avfall såsom det definieras i artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall. För följande slag av farligt avfall skall de särskilda kraven i detta direktiv i fråga om farligt avfall inte tillämpas: a) Brännbart flytande avfall inklusive spilloljor som omfattas av definitionen i artikel 1 i rådets direktiv 75/439/EEG av den 16 juni 1975 om omhändertagande av spilloljor förutsatt att de uppfyller följande kriterier: i) massainnehållet av polyklorerade aromatiska kolväten t.ex. polyklorerade bifenyler (PCB) eller pentaklorfenol (PCP) uppgår till koncentrationer som inte överstiger vad som anges i den tillämpliga gemenskapslagstiftningen, ii) avfallet inte är farligt på grund av att det innehåller andra ingredienser som är förtecknade i bilaga II till direktiv 91/689/EEG i mängder eller koncentrationer som är oförenliga med målen i artikel 4 i direktiv 75/442/EEG, och iii) nettovärmevärdet uppgår till minst 30 MJ per kg. b) Brännbart flytande avfall som inte, i den rökgas som är det direkta resultatet av dess förbränning, kan orsaka utsläpp av andra ämnen och inte i högre koncentrationer än vad som släpps ut vid förbränning av lätt eldningsolja enligt definitionen i artikel 1.1 i direktiv 93/12/EEG. blandat kommunalt avfall: 3. blandat kommunalt avfall : avfall från hushåll samt avfall från handel, industrier och institutioner, som till sin natur och sin sammansättning liknar hushållsavfall, men med undantag för de fraktioner som anges i bilagan till kommissionens beslut 94/3/EG under rubrik 20 01 och som är källsorterade och med undantag för annat avfall som anges under 20 02 i samma bilaga. 4. förbränningsanläggning : varje stationär eller mobil teknisk enhet eller utrustning avsedd för värmebehandling av avfall med eller utan återvinning av alstrad värme. Häri innefattas förbränning av avfall genom oxidering såväl som andra termiska behandlingsprocesser, såsom pyrolys, förgasning eller plasmaprocess, i den mån som ämnena från behandlingen sedan förbränns. Denna definition omfattar hela förbränningsanläggningen och det tillhörande området med samtliga förbränningslinjer √ eller samförbränningslinjer ∏, utrymmen för mottagning och förvaring av avfall samt utrustning för förbehandling vid anläggningen, anläggningens system för tillförsel av avfall, bränsle och luft, värmepanna, utrustning för behandling av rökgaser, utrustning för behandling eller förvaring av restprodukter och avloppsvatten vid anläggningen, skorsten, apparatur och system för reglering av förbränning √ eller samförbränning ∏ samt för registrering och kontroll av förbrännings- √ eller samförbränningsförhållandena ∏ förhållandena. 5. samförbränningsanläggning : varje stationär eller mobil anläggning vars huvudsakliga ändamål är energialstring eller tillverkning av materiella produkter och som utnyttjar avfall som normalt bränsle eller tillskottsbränsle, eller där avfall värmebehandlas för att det skall kunna bortskaffas. Om samförbränning sker på ett sådant sätt att det huvudsakliga ändamålet med anläggningen inte är energialstring eller tillverkning av materiella produkter utan snarare värmebehandling av avfall, skall anläggningen betraktas som en förbränningsanläggning √ avfallsförbränningsanläggning ∏ i den mening som avses i punkt 4. Denna definition omfattar hela anläggningen och det tillhörande området inklusive samtliga samförbränningslinjer, utrymmen för mottagning och förvaring av avfall samt utrustning för förbehandling vid anläggningen, anläggningens system för tillförsel av avfall, bränsle och luft, värmepanna, utrustning för behandling av avgaser, utrustning för behandling eller förvaring av restprodukter och avloppsvatten vid anläggningen, skorsten, apparatur och system för reglering av förbränning samt för registrering och övervakning av förbränningsförhållandena. 6. befintlig förbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning : en förbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning a) som är i drift och har tillstånd i enlighet med befintlig gemenskapslagstiftning före den 28 december 2000, eller b) som har fått tillstånd eller registrerats för förbränning eller samförbränning och har tillstånd som utfärdats före den 28 december 2002 i enlighet med befintlig gemenskapslagstiftning under förutsättning att anläggningen tas i drift senast den 28 december 2003, eller c) som enligt den behöriga myndighetens uppfattning har lämnat in en fullständig ansökan om tillstånd vilken är under behandling före den 28 december 2002, under förutsättning att anläggningen tas i drift senast den 28 december 2004. 7. nominell kapacitet: den sammanlagda förbränningskapaciteten hos de ugnar som förbränningsanläggningen består av, enligt specifikation av konstruktören och bekräftelse från den driftansvarige, med vederbörlig hänsyn till främst värmevärdet hos avfallet, uttryckt i kvantiteten avfall som förbränns per timme. 8. utsläpp : direkt eller indirekt utsläpp till luft, vatten eller mark av ämnen, vibrationer, värme eller buller från punktkällor eller diffusa källor i en anläggning. 9. utsläppsgränsvärde : den mängd, uttryckt genom vissa bestämda parametrar, koncentration och/eller nivå av ett visst slag av utsläpp som inte får överskridas under en eller flera tidsperioder. 10. dioxiner och furaner : alla polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner som förtecknas i bilaga I. 11. driftansvarig : varje fysisk eller juridisk person som driver eller kontrollerar en anläggning, eller om detta följer av nationell lagstiftning, den person till vilken avgörande ekonomiskt inflytande över anläggningens tekniska funktion har delegerats. 12. tillstånd : ett skriftligt beslut (eller flera sådana beslut) som utfärdas av den behöriga myndigheten och som innebär tillstånd att driva en anläggning på vissa villkor som garanterar att anläggningen uppfyller alla krav i detta direktiv. Ett tillstånd kan omfatta en eller flera anläggningar eller delar av en anläggning på samma område som drivs av samma driftsansvarig. restprodukt: 13. restprodukt : varje flytande eller fast material (inklusive bottenaska och slagg, flygaska och pannaska, fasta reaktionsprodukter från rökgasrening, slam från avloppsrening, förbrukade katalysatorer och förbrukat aktivt kol), som definieras som avfall i artikel 1 a i direktiv 75/442/EEG och som uppstår i förbrännings- eller samförbränningsprocessen, vid rökgas- eller avloppsreningen eller i andra processer i förbrännings- eller samförbränningsanläggningen. ê 2000/76/EG art. 2 (anpassad) 2. Följande anläggningar skall emellertid undantas från detta direktivs tillämpningsområde: √ Detta kapitel gäller inte för följande anläggningar: ∏ a) Anläggningar som endast behandlar följande slags avfall: √ i) Avfall som förtecknas i artikel 3.21 b. ∏ i) Vegetabiliskt jord- och skogsbruksavfall. ii) Vegetabiliskt avfall från livsmedelsindustrin, om den värme som alstras återvinns. iii) Vegetabiliskt fiberhaltigt avfall som uppstått vid produktion av nyfiberpappersmassa och vid pappersproduktion från massa, om avfallet samförbränns på produktionsplatsen och om den värme som alstras återvinns. iv) Träavfall med undantag för träavfall som kan innehålla organiska halogenföreningar eller tungmetaller till följd av behandling med träskyddsmedel eller till följd av ytbehandling, och som särskilt omfattar sådant träavfall från bygg- och rivningsavfall. v) Korkavfall. iivi) Radioaktivt avfall. iiivii) Djurkroppar, varom regleras i direktiv 90/667/EEG , utan att detta påverkar framtida ändringar av det direktivetEuropaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel [43] . ivviii) Avfall som uppkommer vid prospektering och utvinning av olje- och gasfyndigheter från offshoreplattformar och som förbränns på dessa. b) Experimentanläggningar som används för forskning, utveckling och provning i syfte att förbättra förbränningsprocessen och som behandlar mindre än 50 ton avfall per år. ê 2000/76/EG (anpassad) Artikel 394 Ansökan √ om ∏ och tillstånd 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 11 i direktiv 75/442/EEG eller artikel 3 i direktiv 91/689/EEG, får ingen förbrännings- eller samförbränningsanläggning drivas utan tillstånd att utföra sådan verksamhet. 2. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 96/61/EG skall Enen ansökan om tillstånd som lämnats in för en förbrännings- √ avfallsförbrännings- ∏ eller samförbränningsanläggning till den behöriga myndigheten √ ska ∏ innehålla en beskrivning av de åtgärder som syftar till att garantera att √ följande krav uppfylls: ∏ a) Aanläggningen är konstruerad och utrustad samt kommer att √ underhållas och ∏ drivas på ett sådant sätt att kraven i detta kapiteldirektiv uppfylls, med beaktande av de avfallskategorier som skall förbrännas √ eller samförbrännas ∏., b) Dden värme som alstras under förbrännings- och samförbränningsprocessen √ återvinns ∏ i görligaste mån återvinns, exempelvis genom kraftvärmealstring, produktion av värme, processånga eller √ el ∏ fjärrvärme., c) Rrestprodukterna nedbringas till ett minimum med avseende på mängd och skadlighet och återanvänds där detta är lämpligt., d) Bbortskaffandet av restprodukter som inte kan förhindras, minskas eller återvinnas sker i enlighet med nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning. 3. Tillståndet skall beviljas endast om ansökan visar att de föreslagna mätteknikerna för utsläpp till luften uppfyller kraven i bilaga III och, när det gäller vatten, uppfyller kraven i bilaga III punkterna 1 och 2. Artikel 40 √ Tillståndsvillkor ∏ 14. √ Tillståndet ska innehålla följande: ∏ Det tillstånd som den behöriga myndigheten beviljar för en förbrännings- eller samförbränningsanläggning skall, förutom att uppfylla tillämpliga krav som fastställs i direktiv 91/271/EEG, 96/61/EG, 96/62/EG, 76/464/EEG och 1999/31/EG a) innehålla Een uttrycklig förteckning över de avfallskategorier som får behandlas,. Förteckningen skall åtminstone använda √ på grundval av ∏ avfallskategorierna i den europeiska avfallsförteckningen som upprättats genom kommissionens beslut 2000/532/EGEuropeiska avfallskatalogen (EWC), om detta är möjligt, och innehålla √ med ∏ information om mängden √ av varje kategori ∏ avfall, när detta är lämpligt., b) omfatta Aanläggningens totala förbränningskapacitet eller samförbränningskapacitet förav avfall., ê 2000/76/EG art. 8.6 (anpassad) 6. Tillståndet skall innehålla ca) utsläppsGgränsvärden för √ utsläpp till luft och vatten. ∏ de föroreningar som avses i bilaga IV, i enlighet med punkt 2 och för att uppfylla kraven i punkt 3 a, db) driftmässiga kontrollparametrar för avloppsvatten åtminstone √ Krav ∏ för pH, temperatur och flöde √ av utsläpp av avloppsvatten. ∏ ê 2000/76/EG (anpassad) ec) ange de Dde provtagnings- och mätmetoder √ och frekvenser ∏ som skall användas för att uppfylla kraven på periodiska mätningar av föroreningar i luft och vatten.√ som ska användas för att uppfylla kraven på kontroll av utsläpp. ∏ ê 2000/76/EG art. 13 (anpassad) f) 1. Den behöriga myndigheten skall i tillståndet fastställa Dden längsta tid i samband med tekniskt oundvikliga driftstopp, driftstörningar eller fel i reningsutrustning eller mätapparatur, under vilken utsläppen till luft och renat avloppsvatten av de reglerade ämnena √ utsläppen av avloppsvatten ∏ får överskrida de fastställda utsläppsgränsvärdena. ê 2000/76/EG (anpassad) 25. Det tillstånd som den behöriga myndigheten beviljar en förbrännings- √ avfallsförbrännings- ∏ eller samförbränningsanläggning som använder farligt avfall skall utöver √ kraven i punkt 1 innehålla följande ∏ punkt 4 : a) innehålla Een förteckning över de mängder av olika kategorier av farligt avfall som får behandlas., b) ange Ddet minsta och det det högsta flödet √ massflödet ∏ av sådant farligt avfall, avfallets lägsta och högsta värmevärde samt maximalta innehåll av föroreningar, t.ex. PCB, PCP, klor, fluor, svavel, och tungmetaller √ och andra förorenande ämnen ∏. 36. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i fördraget får Mmedlemsstaterna får upprätta förteckningar över avfallskategorier som skall anges i tillståndet vilka kan samförbrännas i √ vissa ∏ angivna kategorier av samförbränningsanläggningar. 7. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 96/61/EG skall 4. Dden behöriga myndigheten ska regelbundet ompröva och vid behov uppdatera villkoren i tillståndet. 9. Om en förbrännings- eller samförbränningsanläggning inte uppfyller villkoren i tillståndet, särskilt gränsvärdena för utsläpp till luft och vatten, skall den behöriga myndigheten vidta åtgärder för att se till att dessa villkor efterlevs. Artikel 417 √ Begränsning av utsläpp ∏ Gränsvärden för utsläpp till luft ê 2000/76/EG art. 6.5 (anpassad) 15. Förbrännings- och samförbränningsanläggningarna skall konstrueras, utrustas, byggas och drivas på ett sådant sätt att utsläpp till luften som medför betydande luftföroreningar i marknivå förhindras. Särskilt gäller att Rrökgaserna √ från avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar∏ skall släppas ut genom en skorsten på ett kontrollerat sätt Ö genom en skorsten Õ och i enlighet med gemenskapens tillämpliga luftkvalitetsnormer, varvid skorstenens Ö vars Õ höjd skall vara beräknad så att människors hälsa och miljön skyddas. ê 2000/76/EG (anpassad) 21. √ Utsläppen till luft från avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar får inte överskrida de utsläppsgränsvärden som anges i delarna 3 och 4 i bilaga VI eller som fastställs enligt del 4 i samma bilaga. ∏ Förbränningsanläggningar skall konstrueras, utrustas, byggas och drivas på ett sådant sätt att utsläppsgränsvärdena i bilaga V i rökgaserna inte överskrids. 2. Samförbränningsanläggningar skall konstrueras, utrustas, byggas och drivas på ett sådant sätt att utsläppsgränsvärden som har bestämts i enlighet med eller som anges i bilaga II i rökgaserna inte överskrids. Om i en samförbränningsanläggning mer än 40 % av den alstrade värmen √ i en samförbränningsanläggning ∏ kommer från farligt avfall √ eller anläggningen samförbränner obehandlat blandat kommunalt avfall, ∏ skall de utsläppsgränsvärden som fastställs i del 3 i bilaga VIV tillämpas. 3. Resultaten av de mätningar som har gjorts för att kontrollera att utsläppsgränsvärdena iakttas skall räknas om till standardförhållanden som anges i artikel 11. 4. Vid samförbränning av obehandlat blandat kommunalt avfall skall gränsvärdena fastställas i enlighet med bilaga V, och bilaga II skall inte tillämpas. 5. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i fördraget får medlemsstaterna fastställa utsläppsgränsvärden för polycykliska aromatiska kolväten och andra föroreningar. Artikel 8 Utsläpp av avloppsvatten från rökgasrening 1. För utsläpp av avloppsvatten från rening av rökgaser från en förbrännings- eller samförbränningsanläggning skall det krävas tillstånd från de behöriga myndigheterna. 32. Utsläpp till vattenmiljön av avloppsvatten från rening av rökgaser skall begränsas i görligaste mån, √ och koncentrationerna av förorenande ämnen får inte överskrida ∏ åtminstone i enlighet med de utsläppsgränsvärden som fastställs i del 5 i bilaga VIIV. 3. Om tillståndet innehåller en särskild bestämmelse härom får avloppsvatten från rening av rökgaser släppas ut till vattenmiljön efter särskild behandling, under förutsättning att a) kraven i tillämpliga gemenskapsbestämmelser, nationella bestämmelser och lokala bestämmelser följs i form av utsläppsgränsvärden, och b) massakoncentrationerna av de föroreningar som anges i bilaga IV inte överskrider utsläppsgränsvärdena i samma bilaga. 4. Utsläppsgränsvärdena skall gälla vid den punkt där avloppsvatten från rening av rökgaser som innehåller de föroreningar som anges i bilaga IV släpps ut från förbrännings- √ avfallsförbrännings- ∏ eller samförbränningsanläggningen. Om avloppsvattnet från reningen av rökgaser behandlas på platsen tillsammans med avloppsvatten från andra källor i anläggningen, skall den driftansvarige göra de mätningar som anges i artikel 11 a) på avloppsflödet från rökgasreningsprocesserna innan det leds vidare till den gemensamma anläggningen för rening av avloppsvatten, b) på övriga avloppsflöden innan de leds till den gemensamma anläggningen för rening av avloppsvatten, c) vid den punkt där avloppsvatten släpps ut från förbränningsanläggningen eller samförbränningsanläggningen efter slutförd rening. För att kontrollera att utsläppskraven i bilaga IV i fråga om avloppsflödet från rökgasreningsprocessen uppfylls skall den driftansvarige göra erforderliga massbalansberäkningar för att bestämma de utsläppsnivåer i det slutrenade avloppsvattnet som kan hänföras till den del av avloppsvattnet som kommer från rökgasreningsprocessen. Under inga omständigheter får avloppsvatten spädas ut för att utsläppsgränsvärdena i bilaga IV skall kunna följas. 5. När avloppsvatten från rening av rökgaser som innehåller de föroreningar som anges i bilaga IV behandlas utanför förbrännings- √ avfallsförbrännings- ∏ eller samförbränningsanläggningen vid en behandlingsanläggning som är avsedd endast för rening av denna sorts avloppsvatten skall utsläppsgränsvärdena i del 5 i bilaga VIIV tillämpas vid den punkt där avloppsvattnet lämnar behandlingsanläggningen. √ Om avloppsvattnet från rökgasreningen behandlas tillsammans med avloppsvatten från andra källor, inom eller utanför anläggningen, ∏ Om denna anläggning för behandling av avloppsvatten utanför förbrännings- eller samförbränningsanläggningen är avsedd inte endast för behandling av avloppsvatten från förbränning, skall den driftansvarige √ verksamhetsutövaren ∏ göra erforderliga massbalansberäkningar √ med utgångspunkt i resultaten av de mätningar ∏ så som avses i √ i del 6 punkt 2 i bilaga VI ∏ 4 a–c för att bestämma de utsläppsnivåer i det slutrenade avloppsvattnet som kan hänföras till den del av avloppsvattnet som kommer från rökgasreningen för att kontrollera att utsläppsgränsvärdena i bilaga IV för avloppsvattnet från rökgasreningsprocessen iakttas. Under inga omständigheter får avloppsvatten spädas ut för att √ uppfylla ∏ utsläppsgränsvärdena i del 5 i bilaga VIIV skall kunna följas. 57. Förbrännings- √ Avfallsförbrännings- ∏ eller samförbränningsanläggningars områden med tillhörande avfallsupplag skall utformas och drivas på ett sådant sätt att otillåtet och oavsiktligt utsläpp av förorenande ämnen till mark, ytvatten och grundvatten förhindras. i enlighet med bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen på området. Det skall dessutom finnas kapacitet att lagra förorenat regnvatten √ dagvatten ∏ från förbrännings- √ avfallsförbrännings- ∏ eller samförbränningsanläggningens område samt vatten som förorenats i samband med spill eller brandbekämpning. Denna lagringskapacitet skall vara tillfredsställande √ tillräcklig ∏ för att säkerställa att sådant vatten vid behov kan analyseras och renas innan det släpps ut. 8. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i fördraget får medlemsstaterna fastställa utsläppsgränsvärden för polycykliska aromatiska kolväten och andra föroreningar. ê 2000/76/EG art. 13 (anpassad) 63. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 45.4 c6.3 c får förbrännings- √ avfallsförbrännings- ∏ eller samförbränningsanläggningen eller √ enskilda ugnar som ingår i en avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggning ∏ förbränningslinjen under inga förhållanden fortsätta att oavbrutet bränna avfall med överskridna utsläppsgränsvärden i längre tid än fyra timmar. Dessutom skall Denden sammanlagda drifttiden under sådana förhållanden √ får inte överskrida ∏ understiga 60 timmar per år. √ Den tidsgräns som anges i andra stycket gäller de ugnar som ∏ Bestämmelsen om 60 timmar gäller sammantaget för de fall då flera linjer är anslutna till en och samma reningsutrustning för rökgasrening. ê 2000/76/EG (anpassad) Artikel 4213 Onormala driftförhållanden √ Haveri ∏ 2. √ Verksamhetsutövaren ∏ Den driftansvarige skall i händelse av haveri inskränka eller stoppa driften så snart som detta är praktiskt möjligt till dess att normal drift kan återupptas. ê 2000/76/EG (anpassad) Artikel 4311 Mätkrav √ Kontroll av utsläpp ∏ 1. Medlemsstaterna skall, antingen genom angivelser i tillståndsvillkoren eller genom allmänna bindande regler, säkerställa att √ kontrollen av utsläpp sker i enlighet med delarna 6 och 7 i bilaga VI ∏ punkterna 2–12 och punkt 17 när det gäller luft och punkterna 9 och 14–17 när det gäller vatten iakttas. 2. Följande mätningar av föroreningar i luft skall utföras vid förbrännings- eller samförbränningsanläggningen enligt bilaga III: a) Kontinuerliga mätningar av följande ämnen: Kväveoxider, förutsatt att utsläppsgränsvärdena är fastställda, kolmonoxid, total stofthalt, totalt organiskt kol, väteklorid, vätefluorid, svaveldioxid. b) Kontinuerliga mätningar av följande driftparametrar: Temperatur nära förbränningskammarens innervägg, eller en annan representativ punkt i förbränningskammaren efter tillstånd från behörig myndighet samt rökgasernas syrehalt, tryck, temperatur och halt av vattenånga. c) Minst två mätningar årligen av tungmetaller, dioxiner och furaner; dock skall under de första tolv driftmånaderna en mätning göras minst var tredje månad. Medlemsstaterna får fastställa mätperioder där de har angett utsläppsgränsvärden för polycykliska aromatiska kolväten eller andra föroreningar. 3. Rökgasernas uppehållstid, minimitemperatur och syrehalt skall kontrolleras på lämpligt sätt minst en gång i samband med att förbrännings- eller samförbränningsanläggningen tas i bruk samt under de mest ogynnsamma driftsförhållanden som kan förutses. 4. Kontinuerlig mätning av vätefluorid är inte nödvändig om behandlingssteg för väteklorid används som säkerställer att utsläppsgränsvärdet för väteklorid inte överskrids. I det fallet skall utsläppen av vätefluorid omfattas av periodiska mätningar enligt punkt 2 c. 5. Kontinuerlig mätning av halten av vattenånga är inte nödvändig om rökgasprovet torkas innan utsläppen analyseras. 6. Den behöriga myndigheten får i tillståndet i fråga om förbrännings- och samförbränningsanläggningar tillåta periodiska mätningar enligt punkt 2 c av väteklorid, vätefluorid och svaveldioxid (SO2) i stället för kontinuerliga mätningar, om den driftansvarige kan visa att utsläppen av dessa föroreningar under inga omständigheter kan överskrida de fastställda utsläppsgränsvärdena. 7. Den behöriga myndigheten får i tillståndet medge en minskning av frekvensen i de periodiska mätningarna av tungmetaller från två gånger om året till en gång vartannat år och för dioxiner och furaner från två gånger om året till en gång om året, förutsatt att utsläppen från samförbränning eller förbränning är lägre än 50 % av de utsläppsgränsvärden som fastställts i enlighet med bilaga II eller bilaga V, och att det finns kriterier, utarbetade enligt förfarandet i artikel 17, för de krav som skall uppfyllas. Dessa kriterier skall åtminstone grunda sig på de bestämmelser som anges nedan under a och d. Fram till den 1 januari 2005 får en sådan minskning av frekvensen tillåtas även om sådana kriterier saknas under förutsättning att a) det avfall som skall samförbrännas eller förbrännas enbart består av vissa sorterade brännbara fraktioner av icke-farligt avfall, som inte lämpar sig för materialåtervinning och uppvisar vissa egenskaper och som närmare specificeras på grundval av den bedömning som avses i punkt d, b) det finns nationella kvalitetskriterier för sådant avfall vilka har meddelats till kommissionen, c) samförbränningen och förbränningen av avfallet överensstämmer med relevanta planer för avfallshantering som anges i artikel 7 i direktiv 75/442/EEG, d) den driftansvarige kan bevisa för den behöriga myndigheten att utsläppen under alla förhållanden ligger väsentligt under utsläppsgränsvärdena som anges i bilaga II eller bilaga V för dioxiner och furaner samt tungmetaller; denna bedömning skall bygga på information om kvaliteten hos det avfall som avses och mätningar av utsläppen av de nämnda föroreningarna, e) kvalitetskriterierna och den nya perioden för de periodiska mätningarna specificeras i tillståndet, och f) alla beslut om frekvenserna av de mätningar som avses i denna punkt tillsammans med uppgifter om mängden och kvaliteten av det berörda avfallet årligen meddelas till kommissionen. 8. Resultaten av mätningarna för att kontrollera att utsläppsgränsvärdena följs skall räknas om till följande standardbetingelser och för syre enligt den formel som anges i bilaga VI: a) Temperatur 273 K, tryck 101,3 kPa, 11 % syre, torr gas, i rökgas från förbränningsanläggningar. b) Temperatur 273 K, tryck 101,3 kPa, 3 % syre, torr gas, i rökgas vid förbränning av spillolja enligt definitionen i direktiv 75/439/EEG. c) Om avfallet förbränns eller samförbränns i syreanrikad atmosfär får mätvärdena räknas om till en syrehalt som fastställs av den behöriga myndigheten och som avspeglar de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet. d) Vid samförbränning skall mätvärdena räknas om till en total syrehalt som beräknas enligt bilaga II. Om utsläppen av föroreningar minskas genom rökgasrening i en förbrännings- eller samförbränningsanläggning där farligt avfall förbränns skall omräkningen vad avser syrehalten enligt första stycket utföras endast om den syrehalt som mäts upp under den period då mätningen av den aktuella föroreningen sker överskrider relevant standardsyrehalt. ê 2000/76/EG (anpassad) Artikel 10 Kontroll och övervakning 1. Mätutrustning skall installeras och teknik användas för att övervaka parametrar, villkor och masskoncentrationer som gäller för förbrännings- eller samförbränningsprocessen. 2. Mätkraven skall anges i tillståndet från den behöriga myndigheten eller i de tillhörande villkoren. 23. Den automatiserade √ mätsystemen ∏ utrustningen för övervakning av utsläpp till luft och vatten skall kontrolleras och årligen provas med avseende på installation och funktion √ i enlighet med del 6 punkt 1 i bilaga VI ∏. Kalibrering skall ske genom parallellmätningar med referensmetoder minst vart tredje år. 34. √ Den behöriga myndigheten ska bestämma ∏ pPlaceringen av provtagnings- och mätställen √ för kontroll av utsläpp ∏ skall fastställas av den behöriga myndigheten. 5. Periodiska mätningar av utsläpp till luft och vatten skall göras i enlighet med bilaga III punkterna 1 och 2. ê 2000/76/EG art. 11 (anpassad) 49. Alla √ kontrollresultat ∏ mätvärden skall registreras, bearbetas och återges på ett lämpligt sätt så att den behöriga myndigheterna √ myndigheten ∏ , enligt förfaranden som samma myndigheter beslutar om, kan kontrollera att tillåtna driftsvillkoren uppfylls, ochliksom utsläppsgränsvärdena följs i detta direktiv. 10. Utsläppsgränsvärdena för luft skall anses vara uppfyllda om a) - inget dygnsmedelvärde överskrider något av de utsläppsgränsvärden som anges i bilaga V a eller bilaga II; - 97 % av dygnsmedelvärdet under året inte överskrider det utsläppsgränsvärde som anges i bilaga V e första strecksatsen; b) antingen inget halvtimmesmedelvärde överskrider något av de utsläppsgränsvärden som anges i kolumn A i bilaga V b eller i förekommande fall 97 % av halvtimmesmedelvärdena under ett års tid inte överskrider något av de utsläppsgränsvärden som anges i kolumn B i bilaga V b, c) inget av medelvärdena från de provtagningsperioder som anges för tungmetaller samt dioxiner och furaner överskrider utsläppsgränsvärdena i bilaga V c–d eller bilaga II, d) bestämmelserna i bilaga V e andra strecksatsen eller i bilaga II är uppfyllda. 11. Halvtimmesmedelvärdena och tiominutersmedelvärdena skall bestämmas inom den effektiva drifttiden (exklusive start- och stopperioder om inget avfall förbränns) på grundval av de uppmätta värdena efter det att värdena vid konfidensintervallet enligt punkt 3 i bilaga III har dragits ifrån. För att ett dygnsmedelvärde skall vara giltigt får högst fem halvtimmesmedelvärden per dag förkastas på grund av funktionsfel i det kontinuerliga mätsystemet eller underhåll av detta. Högst tio dygnsmedelvärden per år får förkastas på grund av funktionsfel i det kontinuerliga mätsystemet eller underhåll av detta. 12. Medelvärdena under provtagningsperioden och medelvärdena när det gäller periodiska mätningar av vätefluorid, väteklorid och svaveldioxid skall bestämmas i enlighet med kraven i artikel 10.2 och 10.4 och bilaga III. 513. Kommissionen skall, i enlighet med förfarandet i artikel 17, så snart som lämpliga mätmetoder finns tillgängliga inom gemenskapen, fastställa den dag från och med vilken kontinuerliga mätningar av gränsvärdena för utsläpp till luften av tungmetaller, dioxiner och furaner skall göras enligt bilaga III. ò ny Dessa åtgärder, som är avsedda att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2. ê 2000/76/EG art. 11 (anpassad) Artikel 44 √ Efterlevnad av utsläppsgränsvärden ∏ 10. Utsläppsgränsvärdena för luft √ och vatten ∏ skall anses √ ha följts ∏ vara uppfyllda om √ villkoren i del 8 i bilaga VI är uppfyllda ∏. 14. Följande mätningar skall göras vid utsläppspunkten för avloppsvatten: a) Kontinuerliga mätningar av de parametrar som avses i artikel 8.6 b. b) Dagliga stickprovsmätningar av totalt suspenderat material. Medlemsstaterna får alternativt medge mätning av representativt flödesproportionellt 24-timmarsprov. c) Mätning minst en gång i månaden av ett representativt stickprov som är proportionellt till flödet under 24 timmar på utsläpp av föroreningar som avses i artikel 8.3 med avseende på punkterna 2–10 i bilaga IV. d) Mätning minst en gång per halvår av dioxiner och furaner; dock skall en mätning göras minst var tredje månad under de första tolv driftmånaderna. Medlemsstaterna får fastställa mätperioder där de har angett utsläppsgränsvärden för polycykliska aromatiska kolväten eller andra föroreningar. 15. Övervakningen av mängden föroreningar i det behandlade avloppsvattnet skall ske i enlighet med gemenskapslagstiftningen och vara angiven i tillståndet, där även mätfrekvensen skall anges. 16. Utsläppsgränsvärdena för vatten skall anses vara uppfyllda om a) för totalt suspenderat material (förorenande ämne nummer 1) 95 % och 100 % av de uppmätta värdena inte överskrider utsläppsgränsvärdena i bilaga IV, b) för tungmetaller (föroreningar nummer 2–10), inte fler än en mätning per år överskrider utsläppsgränsvärdena i bilaga IV; eller, om medlemsstaterna beslutar om fler än 20 prov per år, inte mer än 5 % av dessa stickprov överskrider utsläppsgränsvärdena i bilaga IV, c) de mätningar som görs två gånger om året av dioxiner och furaner, (föroreningar nummer 11) inte överskrider utsläppsgränsvärdet i bilaga IV, ê 2000/76/EG (anpassad) Artikel 456 Villkor för driften 1. √ Avfallsförbränningsanläggningar ∏ Förbränningsanläggningarna skall drivas på ett sådant sätt att en så hög förbränningsgrad uppnås att den totala mängden organiskt kol i slaggen och bottenaskan är mindre än 3 % eller glödningsförlusten är mindre än 5 % räknat på torr vikt. Vid behov skall lämpliga tekniker √ metoder ∏ för förbehandling av avfallet användas. 2. Förbränningsanläggningarna √ Avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar ∏ skall konstrueras, utrustas, byggas och drivas på ett sådant sätt att temperaturen hos de gaserna som uppstår vid förbränningen √ eller samförbränning av avfall ∏ efter den sista inblåsningen av förbränningsluft √ , även under de mest ogynnsamma förhållanden, ∏ höjs på ett kontrollerat och homogent sätt även under de mest ogynnsamma förhållanden till √ minst ∏ 850 °C √ i minst två sekunder ∏ uppmätt i omedelbar närhet av förbränningskammarens innervägg eller en annan representativ punkt i förbränningskammaren som godkänts av den behöriga myndigheten och hålls på den nivån under två sekunder. Vid förbränning eller √ samförbränning ∏ av farligt avfall som innehåller mer än 1 % organiska halogenföreningar, uttryckt som klor, skall den temperaturen som krävs för att följa första stycket vara minst 1 100 °C höjas till 1 100 °C under minst två sekunder. √ Avfallsförbränningsanläggningars temperatur enligt första och andra styckena ska mätas nära förbränningskammarens innervägg. Den behöriga myndigheten får tillåta att mätning sker på en annan representativ punkt i förbränningskammaren. ∏ 3. Varje √ förbränningskammare ∏ linje i √ en avfallsförbränningsanläggning ∏ förbränningsanläggningen skall vara utrustad med minst en stödbrännare. Dessa brännare skall automatiskt sätta i gång när temperaturen hos rökgaserna sjunker under √ de temperaturer som anges i punkt 2 ∏ 850 °C eller 1 100 °C efter den sista inblåsningen av förbränningsluft, beroende på vilket som är fallet. De skall också användas under anläggningens start- och stopperioder för att säkerställa att en √ dessa ∏ temperaturer av 850 °C eller 1 100 °C, beroende på vilket som är fallet, upprätthålls under hela dessa perioder och så länge som oförbränt avfall finns i förbränningskammaren. Stödbrännarna får under start- och stopperioden eller när temperaturen hos rökgaserna sjunker under 850 °C eller 1 100 °C, beroende på vilket som är fallet, inte matas med bränsle som kan orsaka större utsläpp än de som uppstår vid förbränning av gasolja, enligt definitionen i artikel 1.1 i rådets direktiv 93/12/EEG av den 23 mars 1993 om svavelhalten i vissa flytande bränslen [44] 75/716/EEG, flytande gas eller naturgas. 2. Samförbränningsanläggningarna skall konstrueras, utrustas, byggas och drivas på ett sådant sätt att temperaturen hos de gaser som uppstår vid samförbränning av avfall höjs på ett kontrollerat och homogent sätt även under de mest ogynnsamma förhållanden till 850 °C och hålls på den nivån under minst två sekunder. Vid samförbränning av farligt avfall som innehåller mer än 1 % organiska halogenföreningar, uttryckt som klor, skall temperaturen höjas till 1 100 °C. 43. Förbrännings- √ Avfallsförbrännings- ∏ och samförbränningsanläggningar skall ha och drivas med fungerande automatiska system som förhindrar tillförsel av avfall √ i följande situationer ∏: a) Vvid start, till dess att √ den temperatur som anges i punkt 2 ∏ förbränningstemperaturen på 850 °C eller 1 100 °C, beroende på vilket som är fallet, eller den temperatur som anges i enlighet med artikel 46.1 punkt 4 har uppnåtts., b) Nnär √ den temperatur som anges i punkt 2 ∏ förbränningstemperaturen på 850 °C eller 1 100 °C, beroende på vilket som är fallet, eller den temperatur som anges i enlighet med artikel 46.1punkt 4 inte upprätthålls., c) Nnär de kontinuerliga mätningarna som krävs enligt det här direktivet visar att ett utsläppsgränsvärde har överskridits till följd av störningar eller fel i √ rökgasreningsutrustningen ∏ reningsutrustningen. 56. All värme som alstras i √ avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningar ∏ förbrännings- och samförbränningsprocessen skall återvinnas i görligaste mån. 67. Smittsamt kliniskt avfall √ ska ∏ bör placeras direkt i ugnen utan att först blandas med andra kategorier avfall och utan direkt hantering. 78. √ Medlemsstaterna ska se till att avfallsförbrännings- ∏ Skötseln av förbrännings- eller samförbränningsanläggningen skall anförtros √ drivs och kontrolleras av ∏ en fysisk person som har kompetens att sköta anläggningen. Artikel 46 Medgivande att ändra driftvillkor 1.4. Den behöriga myndigheten får medge andra villkor än de som följer av artikel 45.1, 45.2 och 45.3punkt 1 eller, när det gäller temperaturen, artikel 45.4punkt 3, och som anges i tillståndet för vissa avfallskategorier eller vissa termiska processer, förutsatt att √ övriga ∏ kraven i detta kapiteldirektiv uppfylls. 2. √ För avfallsförbränningsanläggningar ∏ får dDe ändrade villkoren för driften får inte medföra att det uppstår mer restprodukter eller restprodukter med högre halter av organiska föroreningar √ förorenande ämnen ∏ än de restprodukter som kan förväntas under de villkor som anges i artikel 45.1, 45.2 och 45.3punkt 1. Den behöriga myndigheten får medge andra villkor än de som anges i punkt 2 eller, när det gäller temperaturen, punkt 3, och som anges i tillståndet för vissa avfallskategorier eller vissa termiska processer, förutsatt att kraven i detta direktiv uppfylls. Medlemsstaterna får fastställa regler för dessa tillstånd. Villkor för tillståndet skall vara att åtminstone bestämmelserna i bilaga V om utsläppsgränsvärden för totalt organiskt kol och kolmonoxid iakttas. √ 3. Samförbränningsanläggningar som har fått medgivande att ändra driftvillkoren enligt punkt 1 ska uppfylla åtminstone de utsläppsgränsvärden som anges i del 3 i bilaga VI för totalt organiskt kol och CO.∏ I fråga om samförbränning av eget avfall, inom produktionsområdet, i existerande barkPpannor inom pappers- och massaindustrin √ som samförbränner barkavfall inom produktionsområdet, och var i drift och hade tillstånd före den 28 december 2002 och som får medgivande att ändra driftvillkoren enligt punkt 1, ska uppfylla ∏ skall villkor för tillståndet vara att åtminstone bestämmelserna i bilaga V om de utsläppsgränsvärden för totalt organiskt kol √ som anges i del 3 i bilaga VI ∏ iakttas. √ 4. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen om ∏ allaAlla driftvillkor som √ medges ∏ fastställs enligt denna punkt punkterna 1, 2 och 3 samt resultaten av de kontroller som görs skall medlemsstaten meddela till kommissionen, som en del av de uppgifter som skall lämnas enligt rapporteringskraven √ i artikel 67 ∏. Artikel 475 Avlämning och mottagning av avfall 1. √ Verksamhetsutövaren ∏ Den driftansvarige vid en förbrännings- √ avfallsförbrännings- ∏ eller samförbränningsanläggning skall vidta √ alla ∏ erforderliga försiktighetsmått i fråga om avlämning och mottagning av avfall för att förhindra eller i görligaste mån begränsa skadeverkningarna på miljön, särskilt förorening av luft, mark, ytvatten och grundvatten samt √ andra negativa effekter på miljön, ∏ dålig lukt och buller och de direkta riskerna för människors hälsa. Dessa åtgärder skall åtminstone uppfylla kraven i punkterna 3 och 4. 2. √ Verksamhetsutövaren ∏ Den driftansvarige skall bestämma mängden avfall för varje avfallskategori, om möjligt enligt Europeiska avfallskatalogenden europeiska avfallsförteckningen upprättad genom kommissionens beslut 2000/532/EG, innan han accepterar avfallet √ tas emot ∏ på förbrännings- √ avfallsförbrännings- ∏ eller samförbränningsanläggningen. 3. √ Verksamhetsutövaren ska, ∏ iInnan den driftansvarige accepterar farligt avfall √ tas emot ∏ på förbrännings- √ avfallsförbrännings- ∏ eller samförbränningsanläggningen, skall han √ samla in tillgänglig ∏ ha tillgång till information om avfallet i syfte att kontrollera bland annat om de tillståndskrav som anges i artikel 40.24.5 är uppfyllda. Denna Iinformationen skall omfatta följande: a) All administrativ information om genereringsprocessen som ingår i de dokument som anges i punkt 4 a. b) Den fysikaliska och, i möjligaste mån, kemiska sammansättningen av avfallet samt all annan information som krävs för att det skall vara möjligt att bedöma dess lämplighet för den avsedda förbränningsprocessen. c) Avfallets farliga egenskaper, de ämnen med vilka det inte får blandas och de försiktighetsåtgärder som skall vidtas vid hanteringen av avfallet. 4. Innan farligt avfall tas emot på förbränningsanläggningen √ avfallsförbrännings- ∏ eller samförbränningsanläggningen skall den driftansvarige √ verksamhetsutövaren ∏ vidta åtminstone följande åtgärder: a) Kontrollera de handlingar som krävs enligt direktiv √ 20../…/EG ∏ 91/689/EEG och, i förekommande fall, de som krävs enligt rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen[45] och enligt bestämmelserna √ lagstiftningen ∏ om transport av farligt gods. b) Ta representativa prover, om det inte är olämpligt, t.ex. när det gäller smittsamt kliniskt avfall, i görligaste mån före lossning, för att genom kontroller verifiera att avfallet överensstämmer med den information som avses i punkt 3 och för att göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att fastställa det behandlade avfallets art. Dessa √ De ∏ prover √ som avses i b ∏ skall bevaras i minst en månad efter förbränningen √ eller samförbränning av det aktuella avfallet ∏. 5. Den behöriga √ myndigheten ∏ myndigheterna får medge undantag från punkterna 2, 3 och 4 √ för avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningar som ingår i en anläggning som omfattas av kapitel II och endast förbränner eller samförbränner avfall som uppstår inom den anläggningen ∏ för industrianläggningar och företag som förbränner eller samförbränner enbart sitt eget avfall på samma plats som det uppstår, förutsatt att kraven i detta direktiv uppfylls. Artikel 489 Restprodukter 1. Restprodukter från driften av förbrännings- eller samförbränningsanläggningen skall minimeras i fråga om mängd och skadlighet. Restprodukterna skall där det är lämpligt återvinnas direkt i anläggningen eller utanför denna i enlighet med gemenskapslagstiftningen på området. 2. Transport och mellanlagring av torra restprodukter i form av stoft, t.ex. pannaska och torra restprodukter från behandling av rökgas skall ske på ett sådant sätt att spridning av √ dessa restprodukter ∏ i miljön förhindras, t.ex. i slutna behållare. 3. Innan beslut fattas om på vilka sätt de olika restprodukterna från förbrännings- och samförbränningsanläggningar skall bortskaffas eller återvinnas skall erforderliga analyser göras för att bestämma deras fysikaliska och kemiska egenskaper samt deras föroreningspotential. Analysen √ Analyserna ∏ skall gälla den totala lösliga fraktionen och den lösliga fraktionen av tungmetaller. ê 2000/76/EG art. 4 (anpassad) Artikel 49 √ Väsentlig ändring ∏ 8. Om den driftansvarige √ En ändring av driften ∏ vid en förbrännings- √ avfallsförbrännings- ∏ eller samförbränningsanläggning för icke-farligt avfall √ , i en anläggning som omfattas av kapitel II, ∏ planerar en förändring av driften som skulle medföra √ medför ∏ förbränning eller samförbrännning av farligt avfall, skall detta betraktas som en väsentlig förändring i den mening som avses i artikel 2.10 b i direktiv 96/61/EG och artikel 12.2 i det direktivet skall gälla. ê 2000/76/EG (anpassad) Artikel 5012 Ö Rapportering och information till allmänheten om avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar ∏ Tillgång till information och allmänhetens deltagande 1. Utan att det påverkar tillämpningen av rådets direktiv 90/313/EEG[46] och direktiv 96/61/EG skall Aansökningar om nya tillstånd för förbrännings- √ avfallsförbrännings- ∏ och samförbränningsanläggningar ska under lämplig tid göras tillgängliga för allmänheten på ett eller flera allmänt tillgängliga ställen, såsom kommunalhus, så att allmänheten kan yttra sig √ om ansökningarna ∏ innan den behöriga myndigheten fattar sitt beslut. Detta beslut, som skall innehålla minst en kopia av tillståndet, samt varje senare uppdatering skall också göras tillgängligat för allmänheten. 2. För förbränningsanläggningar √ avfallsförbrännings- ∏ eller samförbränningsanläggningar med en nominelll kapacitet av minst två ton per timme skall den rapport som avses i artikel 67 innehålla information, trots vad som sägs i artikel 15.2 i direktiv 96/61/EG, en årlig rapport som den driftansvarige skall lämna till den behöriga myndigheten, om driften av anläggningen och dess Ö kontroll Õ övervakning √ samt en redogörelse för förbrännings- eller samförbränningsprocessens förlopp och nivåer för utsläpp till luft och vatten jämfört med utsläppsgränsvärdena. Denna information ska ∏, göras tillgänglig för allmänheten. Rapporten skall, som ett minimum, innehålla en redogörelse för förloppet av driftsprocessen och för utsläppen till luft och vatten, jämförda med utsläppsnormerna i detta direktiv. 3. En förteckning över förbrännings- √ avfallsförbrännings- ∏ eller samförbränningsanläggningar med en nominell kapacitet av mindre än två ton per timme skall upprättas av den behöriga myndigheten och göras tillgänglig för allmänheten. ê 2000/76/EG (anpassad) Artikel 14 Översynsklausul Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 96/61/EG skall kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet före den 31 december 2008 på grundval av erfarenheter av tillämpningen av detta direktiv, särskilt när det gäller nya anläggningar, och de framsteg som har gjorts i fråga om teknik för kontroll av utsläpp och erfarenheter av avfallshantering. Rapporten skall vidare grunda sig på den tekniska utvecklingen, erfarenhet av driften av anläggningarna samt miljökraven. Rapporten kommer att innehålla ett särskilt avsnitt om tillämpningen av bilaga II.1.1 och i synnerhet om det är ekonomiskt och tekniskt möjligt för de befintliga cementugnar som avses i fotnoten i bilaga II.1.1 att följa de utsläppsgränsvärden för NOx för nya cementugnar som fastställs i den bilagan. Den skall vid behov åtföljas av förslag till översyn av de berörda bestämmelserna i detta direktiv. Om så är lämpligt skall kommissionen emellertid föreslå en ändring av bilaga II.3 före nämnda rapport, om betydande avfallsströmmar leds till andra typer av samförbränningsanläggningar än de som behandlas i bilaga II.1 och II.2. Artikel 15 Rapportering Rapporterna om genomförandet av detta direktiv skall upprättas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 5 i rådets direktiv 91/692/EEG. Den första rapporten skall omfatta åtminstone den första hela treårsperioden efter den och 28 december 2002 överensstämma med de perioder som avses i artikel 17 i direktiv 94/67/EG och i artikel 16.3 i direktiv 96/61/EG. I detta syfte skall kommissionen i tid utarbeta ett lämpligt frågeformulär. Artikel 16 Direktivets framtida anpassning Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 17.2 ändra artiklarna 10, 11 och 13 och bilagorna I och III för att anpassa dem till den tekniska utvecklingen eller till nya rön om utsläppsbegränsningarnas positiva inverkan på hälsan. ê 1999/13/EG (anpassad) Kapitel V √ Särskilda bestämmelser för anläggningar och verksamheter som använder organiska lösningsmedel ∏ Artikel 511 Syfte och räckvidd √ Tillämpningsområde ∏ Syftet med detta direktiv är att förebygga eller minska de direkta och indirekta verkningarna av utsläpp av flyktiga organiska föreningar i miljön, huvudsakligen i luften, och de potentiella riskerna för människors hälsa genom att tillhandahålla åtgärder och förfaranden som skall genomföras beträffande de verksamheter som anges i bilaga I, om de bedrivs över de tröskelvärden för lösningsmedelsförbrukning som förtecknas i bilaga IIA. √ Detta kapitel gäller verksamheter som anges i del 1 i bilaga VII och, i tillämpliga fall, som når de tröskelvärden för förbrukning som anges i del 2 i samma bilaga. ∏ Artikel 522 Definitioner I detta direktiv kapitel √ gäller följande definitioner ∏: 1. anläggning : stationär teknisk enhet där en eller flera verksamheter som omfattas av räckvidden i artikel 1 bedrivs och alla övriga därtill direkt anknutna verksamheter som har tekniskt samband med de verksamheter som bedrivs på denna plats och som kan påverka utsläppen. 1.2. befintlig anläggning : en anläggning i drift eller en anläggning som, enligt den lagstiftning som gällde 1 före tidpunkten för detta direktivs genomförande har tillstånd eller är registrerad eller enligt den behöriga myndighetens uppfattning är föremål för en fullständig ansökan om tillstånd, förutsatt att anläggningen tas i drift senast ett år 1 efter tidpunkten för detta direktivs genomförande. √ som har meddelats tillstånd före den 1 april 2001 eller har lämnat in en fullständig tillståndsansökan före den 1 april 2001, under förutsättning att anläggningen togs i drift senast den 1 april 2002 ∏. 3. liten anläggning : en anläggning som omfattas av de nedre tröskelvärdena i punkterna 1, 3, 4, 5, 8, 10, 13, 16 eller 17 i bilaga IIA eller för de andra verksamheterna i bilaga IIA som har en förbrukning av lösningsmedel på mindre än 10 ton per år. 4. väsentlig ändring: - i fråga om en anläggning som omfattas av räckvidden i direktiv 96/61/EG den definition som fastställs i det direktivet, - i fråga om små anläggningar en ändring av den nominella kapaciteten som leder till ökade utsläpp av flyktiga organiska föreningar med mer än 25 %. Varje ändring som den behöriga myndigheten anser kan påverka människors hälsa eller miljön negativt och i betydande mån skall också anses vara en väsentlig ändring, - i fråga om alla andra anläggningar en ändring av den nominella kapaciteten som leder till ökade utsläpp av flyktiga organiska föreningar med mer än 10 %. Varje förändring som den behöriga myndigheten anser kan påverka människors hälsa eller miljön negativt och i betydande mån skall också anses vara en väsentlig ändring. 5. behörig myndighet : alla myndigheter eller organ som enligt medlemsstaternas rättsliga bestämmelser är ansvariga för genomförandet av de förpliktelser som följer av detta direktiv. 6. verksamhetsutövare : en fysisk eller juridisk person som driver eller bestämmer över anläggningen eller som har givits rätten att fatta avgörande ekonomiska beslut med avseende på anläggningens tekniska funktionssätt, om detta föreskrivs i nationell lagstiftning. 7. tillstånd : ett skriftligt beslut genom vilket den behöriga myndigheten ger tillstånd att driva en hel anläggning eller en del av en anläggning. 8. registrering : ett förfarande som fastställs i en rättsakt och som innebär att verksamhetsutövaren åtminstone skall anmäla till den behöriga myndigheten att han har för avsikt att driva en anläggning eller verksamhet som omfattas av räckvidden i det här direktivet. 9. utsläpp : alla utsläpp av flyktiga organiska föreningar från en anläggning till miljön. 11.2. avgaser : det slutliga utsläppet av gaser som innehåller flyktiga organiska föreningar eller andra föroreningar från en skorsten eller en reningsutrustning till luften. Volymflödet skall under standardförhållanden uttryckas i m3/h. 10.3. flyktiga utsläpp : alla utsläpp, annat än i avgaser, av flyktiga organiska föreningar tilli luft, mark och vatten samt, om inte annat anges i bilaga IIA, lösningsmedel som finns i någon produkt √ , om inte annat anges i del 2 i bilaga VII ∏. De inbegriper de ouppsamlade utsläpp som via fönster, dörrar, ventilationskanaler och liknande öppningar kommer ut i utomhusmiljön. 12.4. totala utsläpp : summan av flyktiga utsläpp och utsläpp i avgaser. 13. gränsvärde för utsläpp : den mängd flyktiga organiska föreningar uttryckt med särskilda parametrar, koncentration, procent av och/eller nivå för ett utsläpp, beräknat vid standardförhållanden, som inte får överskridas under en eller flera tidsperioder. 14. ämnen : kemiska ämnen och deras föreningar, i naturligt tillstånd eller industriframställda, oavsett om de föreligger i fast eller flytande form eller i gasform. 5.15. beredning : blandningar eller lösningar av två eller flera ämnen; √ blandning : en blandning enligt definitionen i artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach)[47]. ∏ 16. organisk förening : en förening som innehåller åtminstone elementet kol och ett eller flera av väte, halogener, syre, svavel, fosfor, kisel eller kväve, med undantag av koloxider och oorganiska karbonater och bikarbonater. 17. flyktig organisk förening (FOF) : en organisk förening som vid 293,15 K har ett ångtryck av minst 0,01 kPa eller som har motsvarande flyktighet under de särskilda användningsförhållandena. I detta direktiv skall den andel kreosot som överstiger detta ångtrycksvärde vid 293,15 K anses som en flyktig organisk förening. 18. organiskt lösningsmedel : en flyktig organisk förening som, utan att genomgå någon kemisk förändring, används ensam eller tillsammans med andra agenser för att lösa upp råvaror, produkter eller avfallsprodukter, eller som rengöringsmedel för att lösa upp föroreningar, som lösningsmedel, som dispergeringsmedel, eller för reglering av viskositeten eller ytspänningen, eller som mjukningsmedel eller konserveringsmedel. 19. halogenerat organiskt lösningsmedel : ett organiskt lösningsmedel som innehåller minst en brom-, klor-, fluor- eller jodatom per molekyl. 20. beläggning : alla beredningar, inklusive alla organiska lösningsmedel eller beredningar som innehåller organiska lösningsmedel för att kunna anbringas, som används för att uppnå en dekorativ, skyddande eller annan funktionell effekt på en yta. 6.21. lim : alla beredningar √ blandningar ∏, inklusive alla organiska lösningsmedel eller beredningar √ blandningar ∏ som innehåller organiska lösningsmedel för att kunna anbringas, som används för att sammanfoga enskilda delar av en produkt. 7.22. tryckfärg : en beredning √ blandning ∏, inklusive alla organiska lösningsmedel eller beredningar √ blandningar ∏ som innehåller organiska lösningsmedel för att kunna anbringas, som används i en tryckprocess för att trycka text eller bilder på en yta. 8.23. lack : en genomsynlig beläggning. 9.24. förbrukning : den totala mängd organiska lösningsmedel som tillförs en anläggning per kalenderår eller annan 12-månadersperiod, med avdrag för alla flyktiga organiska föreningar som återvinns för återanvändning. 10.25. tillförsel : den mängd organiska lösningsmedel och mängden av dessa i de beredningar √ blandningar ∏ som används när en verksamhet utförs, inklusive återvunna lösningsämnen inuti och utanför anläggningen och som mäts varje gång de används för att bedriva verksamheten. 11.26. återanvändning av organiska lösningsmedel : användning av organiska lösningsmedel som återvunnits från en anläggning i tekniskt eller kommersiellt syfte inbegripet användning som bränsle men undantaget slutlig hantering av sådana återvunna organiska lösningsmedel som avfall. 27. massflöde : den mängd flyktiga organiska beståndsdelar som släpps ut, mätt i massa per timme. 28. nominell kapacitet : den största massa av organiska lösningsmedel som tillförs i en anläggning, som ett medelvärde under en dag, om anläggningen drivs under normala förhållanden motsvarande den produktion för vilken den är konstruerad. 29. normal drift : all tid som en anläggning eller verksamhet är i drift, med undantag för idriftsättning och urdrifttagning samt underhåll av utrustningen. 30.12. inneslutning : en anläggning som drivs på ett sådant sätt att flyktiga organiska föreningar som släpps ut från verksamheten samlas upp och leds ut på ett kontrollerat sätt antingen genom en skorsten eller via reningsutrustning och följaktligen inte förflyktigas helt. 31. standardförhållanden : en temperatur av 273,15 K och ett tryck av 101,3 kPa. 32. medelvärde över 24 timmar : det aritmetiska medelvärdet av alla giltiga avläsningar som gjorts under en 24-timmarsperiod med normal drift. 13.33. idriftsättning och urdrifttagning : förlopp √ , med undantag av regelbundna svängningsfaser, ∏ då en verksamhet, utrustningsdel eller tank tas i eller ur drift eller overksamt tillstånd. Regelbundna svängningsfaser i en verksamhet skall inte anses som idriftsättning eller urdrifttagning. Artikel 3 Förpliktelser som gäller för nya anläggningar Medlemsstaterna skall anta nödvändiga bestämmelser för att säkerställa följande: 1. Alla nya anläggningar skall vara i överensstämmelse med artiklarna 5, 8 och 9. 2. Alla nya anläggningar som inte omfattas av direktiv 96/61/EG skall registreras eller erhålla tillstånd innan de tas i drift. Artikel 4 Förpliktelser som gäller för befintliga anläggningar Utan att det påverkar direktiv 96/61/EG skall medlemsstaterna anta nödvändiga bestämmelser för att säkerställa följande: 1. Befintliga anläggningar skall följa artiklarna 5, 8 och 9 senast den 31 oktober 2007. 2. Alla befintliga anläggningar måste ha registrerats eller erhållit tillstånd senast den 31 oktober 2007. 3. De anläggningar som skall erhålla tillstånd eller registreras i enlighet med minskningsplanen i bilaga IIB skall anmäla detta till de behöriga myndigheterna senast den 31 oktober 2005. 4. Om en anläggning - genomgår en väsentlig ändring, eller - för första gången omfattas av detta direktiv efter en väsentlig ändring, skall den del av anläggningen som genomgår den väsentliga ändringen behandlas antingen som en ny anläggning eller som en befintlig anläggning, förutsatt att hela anläggningens totala utsläpp inte överskrider de utsläpp som den skulle ha gett upphov till om den del som genomgått en väsentlig ändring hade behandlats som en ny anläggning. ê 1999/13/EG art. 5.6 (anpassad) Artikel 53 √ Substitution av farliga ämnen ∏ 6. Ämnen eller beredningar √ blandningar ∏ som har tilldelats eller behöver vara försedda med riskfraserna R45, R46, R49, R60, R61 på grund av sin halt av flyktiga organiska föreningar som klassificeras som carcinogener, mutagener eller toxiska för reproduktion enligt rådets direktiv 67/548/EEG[48], skall i möjligaste mån och med beaktande av de riktlinjer som nämns i artikel 7.1 snarast möjligt ersättas med mindre skadliga ämnen eller beredningar √ blandningar ∏. ê 1999/13/EG (anpassad) Artikel 545 Krav √ Begränsning av utsläpp ∏ 1. Medlemsstaterna skall vidta lämpliga √ de ∏ åtgärder √ som krävs för att säkerställa något av följande: ∏ , antingen genom specifikation i villkoren för tillstånd eller genom allmänna bindande regler för att säkerställa att punkterna 2-12 följs. 2. Alla anläggningar skall uppfylla a) antingen √ Utsläppen av flyktiga organiska föreningar från anläggningar överskrider inte ∏ de gränsvärdena för utsläpp av avgaser och de värden √ gränsvärdena ∏ för flyktiga utsläpp eller de gränsvärdena för totala utsläpp, och de andra Ö övriga Õ krav som anges i delarna 2 och 3 i bilaga VIIbilaga IIA, √ är uppfyllda ∏. eller b) √ Anläggningarna uppfyller ∏ kraven i den minskningsplan som beskrivs närmare √ finns ∏ i del 5 i bilaga VII,bilaga IIB √ förutsatt att det uppnås en utsläppsminskning motsvarande den som uppnås genom tillämpning av de utsläppsgränsvärden som avses i a ∏. ê 1999/13/EG bilaga IIB.1 (anpassad) √ Medlemsstaterna ska rapportera till kommissionen i enlighet med artikel 67.1 om framstegen mot att uppnå den motsvarande utsläppsminskning som avses i b. ∏ ê 1999/13/EG (anpassad) 2.3. a) √ Om verksamhetsutövaren ∏ För flyktiga utsläpp skall medlemsstaterna tillämpa värden för flyktiga utsläpp för anläggningar som ett gränsvärde för utsläpp. Om det kan påvisas på ett tillfredsställande sätt √ visar ∏ för den behöriga myndigheten att detta värde √ utsläppsgränsvärdet för flyktiga utsläpp ∏ inte är tekniskt och ekonomiskt genomförbart för en enskild anläggning, kan √ får ∏ den behöriga myndigheten √ , genom undantag från punkt 1 a, ∏ emellertid göra ett undantag för en sådan enskild anläggning √ tillåta att utsläppen överskrider det utsläppsgränsvärdet, ∏ förutsatt att betydande risker för människors hälsa eller miljön inte kan förväntas. För varje undantag måste √ och att ∏ verksamhetsutövaren √ visar ∏ påvisa på ett tillfredsställande sätt för den behöriga myndigheten att bästa tillgängliga teknik används. 3. √ För beläggningsverksamheter som omfattas av post 8 i tabellen i del 2 i bilaga VII och som inte kan utövas med inneslutning, får den behöriga myndigheten, genom undantag från punkt 1, tillåta att anläggningens utsläpp inte uppfyller de krav som anges i den punkten, om verksamhetsutövaren visar för den behöriga myndigheten att det inte är tekniskt och ekonomiskt genomförbart att uppfylla kraven och att bästa tillgängliga teknik används. ∏ 3. b) Verksamheter som inte kan bedrivas med inneslutning kan undantas från kontrollerna i bilaga IIA om denna möjlighet uttryckligen nämns i den bilagan. Minskningsplanen i bilaga IIB skall då användas om det inte påvisas på ett tillfredsställande sätt för den behöriga myndigheten att detta alternativ inte är tekniskt och ekonomiskt genomförbart. I så fall måste verksamhetsutövaren på ett tillfredsställande sätt påvisa för den behöriga myndigheten att bästa tillgängliga teknik används. 4. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om det undantag som gäller √ avses i ∏ punkterna 2 och 3a och b i enlighet med artikel 67.211. 4. För anläggningar som inte använder minskningsplanen skall varje reningsutrustning som har installerats 1 efter tidpunkten för detta direktivs genomförande uppfylla alla krav i bilaga IIA. 5. Det utsläpp av flyktiga organiska föreningar som avses i punkterna 6 och 8 √ som tilldelas eller behöver vara försedda med riskfraserna R40, R45, R46, R49, R60, R61 eller R68 ∏ skall kontrolleras som utsläpp från en anläggning med inneslutning så långt detta är tekniskt och ekonomiskt genomförbart för att skydda folkhälsan och miljön √ , och de får inte överskrida de utsläppsgränsvärden som anges i del 4 i bilaga VII ∏. 6.5. I anläggningar där det bedrivs två eller flera verksamheter som var för sig överskrider gränsvärdena i del 2 i bilaga VIIbilaga IIA skall följande gälla: a) I fråga om de ämnen som specificeras i punkt 5punkterna 6-8 skall kraven i den punktendessa punkter uppfyllas för varje enskild verksamhet. b) I fråga om alla andra ämnen i) skall antingen kraven i punkt 12 uppfyllas för varje enskild verksamhet, eller ii) de totala utsläppen √ av flyktiga organiska föreningar ∏ inte överskrida de utsläpp som skulle ha blivit resultatet om led ipunkt 1) hade tillämpats. 7. För utsläpp av de flyktiga organiska föreningar som avses i punkt 6, där massflödet av summan av de föreningar som föranleder märkning enligt punkt 6 är större än eller lika med 10 g/h, skall ett gränsvärde för utsläpp på 2 mg/Nm3 gälla. Gränsvärdet för utsläpp skall avse den sammanlagda massan av de enskilda föreningarna. 8. För utsläpp av halogenerade flyktiga organiska föreningar som har tilldelats riskfras R40, där massflödet av summan av de föreningar som föranleder märkning R40 är större än eller lika med 100 g/h, skall ett gränsvärde för utsläpp på 20 mg/Nm3 gälla. Gränsvärdet för utsläpp skall avse den sammanlagda massan av de enskilda föreningarna. 9. Utsläpp av de flyktiga organiska föreningar som efter ikraftträdandet av det här direktivet har tilldelats eller behöver ha någon av de riskfraser som nämns i punkterna 6 och 8 måste snarast möjligt uppfylla de gränsvärden för utsläpp som nämns i punkt 7 respektive 8. 7.10. Alla lämpliga försiktighetsåtgärder skall vidtas för att minimera utsläppen √ av flyktiga organiska föreningar ∏ vid idriftsättning och urdrifttagning. 11. Befintliga anläggningar som använder befintlig reningsutrustning och uppfyller följande gränsvärde för utsläpp: - 50 mg C/Nm3 vid förbränning - 150 mg C/Nm3 vid all annan reningsutrustning skall undantas från de regler för gränsvärden för avgasutsläpp som anges i tabellen i bilaga IIA under en period av 1 12 år efter den dag som avses i artikel 15, förutsatt att de totala utsläppen från hela anläggningen inte överskrider de utsläpp som skulle ha blivit resultatet om alla krav i tabellen hade uppfyllts. 12. Varken minskningsplanen eller tillämpningen av punkt 11 eller artikel 6 skall undanta anläggningar som släpper ut sådana ämnen som anges närmare i punkterna 6-8, från att uppfylla de krav som föreskrivs i dessa punkter. 13. 13. Om en riskbedömning utförs enligt rådets förordning (EEG) nr 793/93[49] och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94[50] eller rådets förordning 67/548/EEG och kommissionens direktiv 93/67/EEG[51] i fråga om något av de ämnen som föranleder märkning med riskfras R40, R60 eller R61 och som kontrolleras enligt detta direktiv, skall kommissionen överväga slutsatserna av riskbedömningen och vid behov vidta nödvändig åtgärder. ê 1999/13/EG Artikel 6 Nationell s planer 1. Utan att det påverkar direktiv 96/61/EG kan medlemsstaterna fastställa och genomföra nationella planer för att minska utsläpp från de verksamheter och industrianläggningar som omfattas av artikel 1, med undantag för verksamheterna 4 och 11 i bilaga IIA. Ingen av de andra verksamheterna får genom en nationell plan undantas från direktivets räckvidd. Dessa planer skall resultera i en minskning av de årliga utsläppen av flyktiga organiska föreningar från befintliga anläggningar som omfattas av det här direktivet med minst samma mängd och inom samma tidsram som skulle ha varit fallet om gränsvärdena för utsläpp enligt artikel 5.2 och 5.3 samt bilaga II tillämpades under giltighetstiden för den nationella planen. Den vid behov uppdaterade nationella planen kommer vart tredje år att på nytt läggas fram för kommissionen. En medlemsstat som fastställer och genomför nationella planer får undanta befintliga anläggningar från genomförandet av de gränsvärden för utsläpp som anges i artikel 5.2 och 5.3 samt bilaga II. Genom en nationell plan får en befintlig anläggning under inga omständigheter undantas från bestämmelserna i direktiv 96/61/EG. 2. En nationell plan skall innehålla en förteckning över de åtgärder som vidtagits eller kommer att vidtas för att säkerställa att det mål som anges i punkt 1 uppnås, liksom närmare detaljer om övervakningsmekanismen för den föreslagna planen. Den skall också innehålla bindande etappmål för minskning, mot vilka de framsteg som görs för att nå målet kan mätas. Den skall vara förenlig med relevant befintlig gemenskapslagstiftning, inbegripet de relevanta bestämmelserna i detta direktiv och skall inbegripa - uppgift om den eller de verksamheter på vilken/vilka planen skall tillämpas, - den minskning av utsläppen som skall uppnås inom dessa sektorer, vilken motsvarar den som skulle ha uppnåtts genom tillämpning av gränsvärdena för utsläpp enligt punkt 1, - det antal anläggningar som berörs av planen, deras sammanlagda utsläpp och det totala utsläppet för var och en av verksamheterna. Planen skall också innehålla en fullständig beskrivning av den uppsättning instrument genom vilken planens krav skall uppfyllas, bevis för att instrumenten kommer att kunna upprätthållas samt närmare anvisningar om de medel genom vilka uppfyllandet av planen skall påvisas. 3. Medlemsstaterna skall lägga fram planen för kommissionen. Planen måste åtföljas av handlingar med stöd av vilka det tillräckligt väl kan kontrolleras att målet i punkt 1 kommer att uppnås, samt alla andra handlingar som kommissionen särskilt begär. Befintliga anläggningar som genomgår en väsentlig ändring skall bibehållas inom räckvidden för den nationella planen, under förutsättning att de fanns med i planen innan de genomgick den väsentliga ändringen. 4. Medlemsstaterna skall utse en nationell myndighet som skall samla in och utvärdera den information som krävs enligt punkt 3 och för genomförande av den nationella planen. a) 5. Kommissionen skall informera den kommitté som avses i artikel 13 om kriterierna för bedömning av de nationella planerna senast ett år efter det att detta direktiv har trätt i kraft. b) Om kommissionen då den granskar planen, den på nytt framlagda planen eller de lägesrapporter som en medlemsstat lagt fram enligt artikel 11, inte är övertygad om att målen för planen kommer att uppnås inom föreskriven tid, skall den informera medlemsstaten och den kommitté som avses i artikel 13 om sin ståndpunkt och motiveringen för denna. Detta skall ske inom sex månader från det att planen eller rapporten tagits emot. Medlemsstaten skall sedan, inom tre månader, underrätta kommissionen och kommittén om de korrigerande åtgärder som den kommer att vidta för att säkerställa att målen uppnås. 6. Om kommissionen, inom sex månader från underrättelsen om de korrigerande åtgärderna, beslutar att åtgärderna inte är tillräckliga för att säkerställa att målet med planen uppnås inom föreskriven tid, skall medlemsstaten uppfylla kraven i artikel 5.2 och 5.3 samt bilaga II inom den tidsfrist som fastställs i direktivet när det gäller befintliga anläggningar. Kommissionen skall informera den kommitté som avses i artikel 13 om sitt beslut. ê 1999/13/EG (anpassad) Artikel 558 Övervakning √ Kontroll av utsläpp ∏ 1. Medlemsstaterna skall införa en skyldighet för verksamhetsutövaren av en anläggning som omfattas av det här direktivet att en gång per år eller på begäran till behörig myndighet lämna uppgifter som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att kontrollera att detta direktiv följs. 2. Medlemsstaterna skall säkerställa att efterlevnaden i fråga om kanaler som är försedda med reningsutrustning och som vid det slutliga utsläppsstället släpper ut sammanlagt mer än i medeltal 10 kg/h av organiskt kol fortlöpande övervakas. 3. I de andra fallen skall medlemsstaterna säkerställa att antingen kontinuerliga eller periodiska mätningar utförs. Vid periodiska mätningar skall minst tre avläsningar utföras vid varje mättillfälle. 4. Mätningar skall inte krävas om en reningsutrustning vid slutet av installationen inte är nödvändig för att uppfylla kraven i detta direktiv. 5. Kommissionen skall organisera ett informationsutbyte om användning av planer för hantering av lösningsmedel i medlemsstaterna, på grundval av de uppgifter för genomförandet av det här direktivet som har samlats in under de närmaste tre åren efter den tidpunkt som anges i artikel 15. √ Medlemsstaterna ska, antingen genom specifikation i tillståndsvillkoren eller genom generella bindande regler, se till att mätningar av utsläpp sker i enlighet med del 6 i bilaga VII ∏ ê 1999/13/EG (anpassad) Artikel 569 Överensstämmelse med gränsvärden för utsläpp Ö Efterlevnad av utsläppsgränsvärden Õ √ Utsläppsgränsvärdena för avgaser ska anses ha följts om villkoren i del 8 i bilaga VII är uppfyllda. ∏ Artikel 57 √ Rapportering om efterlevnad ∏ 1. Överensstämmelse med följande skall på ett tillfredsställande sätt kunna påvisas för den behöriga myndigheten: √ Den rapport om efterlevnad som avses i artikel 8.1 ska visa att något av följande efterlevs ∏: a) Gränsvärden för utsläpp av avgaser, värden √ gränsvärden ∏ för flyktiga utsläpp och gränsvärden för totala utsläpp. b) Kraven i minskningsplanen i bilaga IIBdel 5 i bilaga VII. c) Bestämmelserna i artikel 5.3. √ De undantag som medgivits i enlighet med artikel 54.2 och 54.3. ∏ I bilaga III ges riktlinjer för de √ Rapporten om efterlevnad kan innehålla en ∏ planer för hantering av lösningsmedel som används för att påvisa överensstämmelse med dessa parametrar √ upprättad i enlighet med del 7 i bilaga VII ∏. Gasmängder får tillsättas avgaserna för att kyla eller förtunna om det är motiverat av tekniska skäl, men skall inte beaktas vid bestämning av masskoncentrationen av det förorenande ämnet i avgaserna. 3. Vid fortlöpande mätningar skall gränsvärdena för utsläpp anses vara uppfyllda om a) inget av medelvärdena under 24 timmars normal drift överskrider gränsvärderna för utsläpp, b) inget av timmedelvärdena överskrider gränsvärdena för utsläpp med mer än en faktor 1,5. 4. Vid periodiska mätningar skall gränsvärdena för utsläpp anses vara uppfyllda om vid ett mättillfälle a) medelvärdet av alla avläsningar inte överskrider gränsvärdena för utsläpp, b) inget av timmedelvärdena överskrider gränsvärdena för utsläpp med mer än en faktor på 1,5. 5. Överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 5.7 och 5.8 skall kontrolleras utifrån den sammanlagda masskoncentrationen av de enskilda flyktiga organiska föreningarna i fråga. I alla övriga fall skall efterlevnaden bedömas utifrån den totala massan av utsläppt organiskt kol, såvida inte något annat anges i bilaga IIA. ê 1999/13/EG art. 2.4 (anpassad) Artikel 58 √ Väsentlig ändring av befintliga anläggningar ∏ √ 1. En ändring av den största massa av organiska lösningsmedel som tillförs i en befintlig anläggning, som ett medelvärde under en dag, om anläggningen drivs under andra förhållanden än idriftsättning och urdrifttagning eller underhåll av utrustningen, ska anses vara väsentlig om den leder till att utsläppen av flyktiga organiska föreningar ökar med mer än ∏ - √ 25 % för en anläggning med verksamheter som omfattas av de nedre tröskelvärdena i punkterna 1, 3, 4, 5, 8, 10, 13, 16 eller 17 i del 2 i bilaga VII eller, för de andra verksamheterna i del 2 i bilaga VII, som har en förbrukning av lösningsmedel på mindre än 10 ton per år, ∏ - √ 10 % för alla andra anläggningar. ∏ ê 1999/13/EG art. 4.4 (anpassad) 2.4. Om en √ befintlig ∏ anläggning genomgår en väsentlig ändring, eller för första gången omfattas av detta direktiv efter en väsentlig ändring, skall den del av anläggningen som genomgår den väsentliga ändringen behandlas antingen som en ny anläggning eller som en befintlig anläggning, förutsatt att hela anläggningens totala utsläpp inte överskrider de utsläpp som den skulle ha gett upphov till om den del som genomgått en väsentlig ändring hade behandlats som en ny anläggning. ê 1999/13/EG art. 9.2 (anpassad) 3.2. √ I händelse av en väsentlig ändring ska den behöriga myndigheten kontrollera att anläggningen uppfyller kraven i detta direktiv. ∏ Överensstämmelse skall kontrolleras på nytt efter en väsentlig ändring. ê 1999/13/EG (anpassad) Artikel 59 √ Informationsutbyte om substitution av organiska lösningsmedel ∏ Ersättningsämnen 1. Kommissionen skall säkerställa att det sker √ organisera ∏ ett informationsutbyte mellan √ med ∏ medlemsstaterna och de berörda verksamheterna om användningen av organiska ämnen √ lösningsmedel ∏ och potentiella ersättningsämnen för dessa. Den skall överväga frågorna om √ och teknik som ger minst potentiell påverkan på luft, vatten, mark, ekosystem och människors hälsa. ∏ √ Informationsutbytet ska avse alla följande aspekter: ∏ a) Llämplighet för användning., b) Poch potentiell påverkan på människors hälsa i allmänhet och yrkesmässig exponering i synnerhet., c) Ppotentiell påverkan på miljön. och d) Eekonomiska konsekvenser, särskilt kostnader och fördelar i fråga om de alternativ som finns. i syfte att tillhandahålla riktlinjer för användningen av de ämnen och tekniker som har den minsta potentiella påverkan på luft, vatten, mark, ekosystem och människors hälsa. Efter informationsutbytet skall kommissionen offentliggöra riktlinjer för varje verksamhet. 2. Medlemsstaterna skall säkerställa att de riktlinjer som anges i punkt 1 beaktas vid tillståndsgivningen och under utformningen av allmänna bindande regler. Artikel 10 Bristande uppfyllelse Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa följande om det konstateras att kraven i detta direktiv inte är uppfyllda: a) Verksamhetsutövaren skall meddela den behöriga myndigheten och vidta åtgärder för att säkerställa att kraven åter uppfylls snarast möjligt. b) Om bristande uppfyllelse av villkoren förorsakar omedelbar fara för människors hälsa och så länge uppfyllandet av villkoren enligt punkt a inte återupprättats, skall driften av verksamheten avbrytas. Artikel 11 Informationssystem och rapportering 1. Medlemsstaterna skall vart tredje år skicka kommissionen uppgifter om genomförandet av detta direktiv i form av en rapport. Rapporten skall utarbetas på grundval av frågeformulär eller mallar som utformats av kommissionen i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 6 i direktiv 91/692/EEG[52]. Frågeformuläret eller mallen skall sändas till medlemsstaterna sex månader före början av den period som omfattas av rapporten. Rapporten skall överlämnas till kommissionen inom nio månader efter utgången av den treårsperiod som omfattas av rapporten. Medlemsstaterna skall offentliggöra de sammanställda rapporterna samtidigt som de lämnas till kommissionen, om inte annat följer av de restriktioner som anges i artikel 3.2 och 3.3 i direktiv 90/313/EEG[53]. Den första rapporten skall omfatta en period som utgörs av de första tre åren efter den tidpunkt som anges i artikel 15. 2. De uppgifter som lämnas enligt punkt 1 skall särskilt innehålla tillräckligt med representativa uppgifter för att påvisa att kraven i artikel 5 och i förekommande fall kraven i artikel 6 är uppfyllda. 3. Kommissionen skall sammanställa en rapport om genomförandet av detta direktiv på grundval av de uppgifter som har lämnats av medlemsstaterna senast fem år efter det att de första rapporterna har lagts fram av medlemsstaterna. Kommissionen skall för Europaparlamentet och rådet lägga fram denna rapport, vid behov åtföljd av förslag. Artikel 60 Allmänhetens Ttillgång till information 1. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 90/313/EEG skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att åtminstone ansökningar om tillstånd för nya anläggningar eller för väsentliga ändringar av anläggningar som kräver ett tillstånd enligt direktiv 96/61/EG finns tillgängliga för allmänheten under tillräckligt lång tid för att synpunkter skall kunna lämnas på dem innan den behöriga myndigheten fattar något beslut. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 96/61/EG skall det inte ingå någon skyldighet att anpassa informationen för allmänheten. 1. Även Dden behöriga myndighetens beslut, åtföljt av åtminstone en kopia av tillståndet, och eventuella senare uppdateringar skall göras tillgängliga för allmänheten. De allmänna Ö generella Õ bindande regler som skall gällera för anläggningar och en förteckning över registrerade och tillåtna verksamheter √ anläggningar som omfattas av tillståndsgivning och registrering ∏ skall göras tillgängliga för allmänheten. 2. Resultaten av den övervakning Ö kontroll Õ av utsläpp som krävs enligt de tillstånds- eller registreringsvillkor som anges i artikel 55artiklarna 8 och 9 och som finns hos den behöriga myndigheten måste √ ska ∏ göras tillgängliga för allmänheten. 3. Om inte annat följer av de restriktioner som anges i artikel 4.1 och 4.23.2 och 3.3 i direktiv 2003/4/EG90/313/EEG, beträffande skälen till att de offentliga myndigheterna avslår en begäran om tillhandahållande av uppgifter, inklusive företagshemligheter, skall punkterna 1 och 2 gälla. ê 78/176/EEG (anpassad) Kapitel VI √ Särskilda bestämmelser för anläggningar som producerar titandioxid ∏ Artikel 61 √ Tillämpningsområde ∏ √ Detta kapitel gäller anläggningar som producerar titandioxid. ∏ Artikel 1 1. Syftet med detta direktiv är att motverka och gradvis minska förorening genom avfall från titandioxidindustrin, för att slutligen eliminera föroreningen. 2. I detta direktiv avses med a) förorening : utsläpp till miljön av restprodukter från framställning av titandioxid, vilket utsläpp direkt eller indirekt härrör från människan och medför risker för människors hälsa, skadar levande resurser eller ekosystem, begränsar rekreationsmöjligheter eller stör annat berättigat nyttjande av den miljö som berörs, b) avfall : - varje restprodukt från framställning av titandioxid som ägaren bortskaffar eller är skyldig att bortskaffa enligt gällande nationell lagstiftning, - varje restprodukt från behandling av sådana restprodukter som avses i första strecksatsen, c) bortskaffande : - insamling, sortering, transport och behandling av avfall liksom lagring och deponering på eller under markytan samt injicering i marken av detta, - utsläpp av avfall till ytvatten, grundvatten eller till havet samt dumpning till havs, - de bearbetningsprocesser som krävs för återanvändning, materialutvinning eller annan form för återvinning, d) befintliga industrianläggningar : industrianläggningar som redan har färdigställts den dag då detta direktiv anmäls, e) nya industrianläggningar : industrianläggningar som den dag då detta direktiv träder i kraft är under uppförande eller som uppförs därefter. En utvidgning av en befintlig industrianläggning som medför att produktionskapaciteten för titandioxid ökar med minst 15 000 ton per år skall behandlas som en ny industrianläggning. ê 82/883/EEG Artikel 1 I enlighet med artikel 7.3 i direktiv 78/176/EEG fastställs i detta direktiv metoder för kontroll och övervakning av inverkan på miljön av utsläpp, dumpning, lagring, deponering på marken eller markinjicering av avfall från titandioxidindustrin, med beaktande av fysikaliska, kemiska, biologiska och ekologiska miljöaspekter. Artikel 2 I detta direktiv avses med - påverkade miljöer : vatten, markyta och underliggande jordlager samt luft vartill utsläpp, dumpning, lagring, deponering eller injicering sker av avfall från titandioxidindustrin, - provtagningspunkt : den punkt där provtagning sker. Artikel 3 1. De parametrar som gäller för den kontroll och övervakning som avses i artikel 1 redovisas i bilagorna. 2. Om en parameter förekommer i kolumnen «obligatoriskt» i bilagorna, skall provtagning och analys av proven ske med avseende på de miljöfaktorer som anges. 3. Om en parameter förekommer i kolumnen «frivilligt» i bilagorna, skall medlemsstaterna om de anser det nödvändigt tillse att provtagning och analys av proven sker med avseende på de miljöfaktorer som anges. ê 92/112/EEG Artikel 1 I överensstämmelse med artikel 9.3 i direktiv 78/176/EEG fastställs i detta direktiv åtgärder för harmonisering av programmen för att minska och slutligen eliminera förorening genom avfall från befintliga industrianläggningar samt förbättra konkurrensvillkoren inom titandioxidindustrin. Artikel 2 1. I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges: a) När sulfatprocessen används avses med: - fast avfall : - olösliga malmrester som inte brutits ner av svavelsyra under framställningsprocessen, - järnvitriol, dvs. kristallint järnsulfat (FeSO47H2O), - starksyraavfall : - moderlut, som uppkommer i filtreringsfasen efter hydrolys av titanylsulfatlösningen. Om denna moderlut kommer i kontakt med svagsyraavfall som totalt innehåller mer än 0,5 % svavelsyra och olika tungmetaller (9), skall vätskorna och avfallet tillsammans betraktas som starksyraavfall, - restprodukter från avfallsbehandling : - filtreringssalter, slam och flytande avfall som uppkommer vid behandling (koncentration och neutralisation) av starksyraavfall och som innehåller olika tungmetaller, men inte neutraliserat och filtrerat eller dekanterat avfall som endast innehåller spår av tungmetaller och som före utspädning har ett pH-värde över 5,5, - svagsyraavfall : - tvättvatten, kylvatten och kondensat samt övrigt slam och flytande avfall som inte omfattas av ovanstående definitioner och som innehåller högst 0,5 % fri svavelsyra, - neutraliserat avfall : - vätskor med ett pH-värde över 5,5 som endast innehåller spår av tungmetaller och som framställs direkt genom filtrering eller dekantering av stark- eller svagsyraavfall, sedan det behandlats för att minska surheten eller innehållet av tungmetaller, - stoft : - samtliga typer av stoft från produktionsanläggningar, särskilt malm- och pigmentstoft, - SOx : - gasformig svaveldioxid och svaveltrioxid som frigjorts vid de olika stegen i framställningsprocessen och den interna avfallsbehandlingen, inbegripet syradroppar. b) När klorprocessen används avses med - fast avfall : - olösliga malmrester som inte brutits ner av klor under framställningsprocessen, - metallklorider och metallhydroxider (filtreringsämnen) i fast form som uppkommer vid framställningen av titantetraklorid, - koksrester som uppkommer vid framställningen av titantetraklorid, - starksyraavfall : - avfall som innehåller mer än 0,5 % fri saltsyra och olika tungmetaller (10), - restprodukter från avfallsbehandling : - filtreringssalter, slam och flytande avfall som uppkommer vid behandling (koncentrering och neutralisation) av starksyraavfall och som innehåller olika tungmetaller, men inte neutraliserat och filtrerat eller dekanterat avfall som endast innehåller spår av tungmetaller och som före utspädning har ett pH-värde över 5,5, - svagsyraavfall : - tvättvatten, kylvatten och kondensat samt övrigt slam och flytande avfall som inte omfattas av ovanstående definitioner och som innehåller högst 0,5 % fri saltsyra, - neutraliserat avfall : - vätskor med ett pH-värde över 5,5 som endast innehåller spår av tungmetaller och som framställs direkt genom filtrering eller dekantering av stark- eller svagsyraavfall, sedan det behandlats för att minska surheten eller innehållet av tungmetaller, - stoft : - samtliga typer av stoft från produktionsanläggningar, särskilt malm-, pigment- och koksstoft, - klor : - gasformigt klor som frigjorts vid de olika stegen i framställningsprocessen. c) När sulfat- eller klorprocessen används avses med - dumpning : - varje avsiktligt utsläpp till inlandsytvatten, inre kustvatten, territorialvatten eller öppna havet av ämnen och material från fartyg eller luftfartyg (11). 2. De begrepp som definieras i direktiv 78/176/EEG skall ha samma betydelse i detta direktiv. ê 92/112/EEG (anpassad) Artikel 624 √ Förbud mot bortskaffande av avfall ∏ Medlemsstaterna skall √ förbjuda bortskaffande ∏ vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att utsläpp av √ följande ∏ avfall till √ sjöar och vattendrag, hav och oceaner: ∏ inlandsytvatten, inre kustvatten, territorialvatten och öppet hav förbjuds 1.a) såvitt gäller Ffast avfall., starksyraavfall och restprodukter från avfallsbehandling från befintliga industrianläggningar som använder sulfatprocessen - från den 15 juni 1993 i samtliga ovan nämnda vattenområden, b) såvitt gäller fast avfall och starksyraavfall från befintliga industrianläggningar som använder klorprocessen - från den 15 juni 1993 i samtliga ovan nämnda vattenområden. ê 92/112/EEG art. 2.1 a (anpassad) 2. M- moderlut, som uppkommer i filtreringsfasen efter hydrolys av titanylsulfatlösningen från anläggningar som använder sulfatprocessen,. Om denna moderlut kommer i kontakt med svagsyraavfall √ inklusive syraavfall associerat med sådan moderlut, ∏ som totalt innehåller mer än 0,5 % √ fri ∏ svavelsyra och olika tungmetaller, √ även syraavfall som har spätts ut så att det innehåller högst 0,5 % fri svavelsyra. ∏ (9), skall vätskorna och avfallet tillsammans betraktas som starksyraavfall, √ 3. Avfall från anläggningar som använder kloridprocessen, innehållande mer än 0,5 % fri saltsyra och olika tungmetaller, även sådant avfall som har spätts ut så att det innehåller högst 0,5 % fri svavelsyra. ∏ 4.- Ffiltreringssalter, slam och flytande avfall som uppkommer vid behandling (koncentration och neutralisation) av starksyraavfall √ det avfall som anges i punkterna 2 och 3 ∏ och som innehåller olika tungmetaller, men inte neutraliserat och filtrerat eller dekanterat avfall som endast innehåller spår av tungmetaller och som före utspädning har ett pH-värde över 5,5., ê 78/176/EEG Artikel 2 Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att avfallet bortskaffas utan risk för människors hälsa och utan att skada miljön, och särskilt - utan risk för vatten, luft, jord och växter samt djur, - utan att skada natursköna platser eller landskapsbilden. Artikel 3 Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att motverka att avfall uppkommer och för att främja att avfall återvinns och bearbetas samt att råvaror återvinns eller andra metoder utnyttjas för återanvändning av avfallet. Artikel 4 1. Det är förbjudet att släppa ut, dumpa, lagra, deponera och injicera avfall om inte ett tillstånd utfärdas i förväg av en behörig myndighet i den medlemsstat inom vilkens territorium avfallet uppkommer. Ett förhandstillstånd måste också utfärdas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat - inom vilkens territorium avfallet släpps ut, lagras, deponeras eller injiceras, - från vilkens territorium avfallet släpps ut eller dumpas. 2. Ett sådant tillstånd får endast medges för en begränsad tid. Det får förnyas. Artikel 5 I fråga om utsläpp eller dumpning får den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 2 och på grundval av uppgifterna i bilaga I meddela tillstånd enligt artikel 4, om följande villkor är uppfyllda: a) Avfallet kan inte bortskaffas på ett lämpligare sätt. b) En bedömning grundad på tillgänglig vetenskaplig och teknisk kunskap visar att åtgärderna inte skadar vattenmiljön, omedelbart eller på sikt. c) Åtgärderna skadar inte sjöfart, fiske, friluftsliv, utvinning av råvaror, avsaltning, fisk- och skaldjursodling, områden av särskilt vetenskapligt intresse eller annat berättigat nyttjande av de vattenområden som berörs. Artikel 6 I fråga om lagring, deponering eller injicering får den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 2 och på grundval av uppgifterna i bilaga I meddela tillstånd enligt artikel 4, om följande villkor är uppfyllda: a) Avfallet kan inte bortskaffas på ett lämpligare sätt. b) En bedömning grundad på tillgänglig vetenskaplig och teknisk kunskap visar att åtgärderna inte skadar grundvatten, jord eller luft, omedelbart eller på sikt. c) Åtgärderna skadar inte friluftsliv, utvinning av råvaror, flora, fauna, områden av särskilt vetenskapligt intresse eller annat berättigat nyttjande av den miljö som berörs. ê 92/112/EEG (anpassad) Artikel 3 Dumpning av samtliga typer av fast avfall, starksyraavfall, restprodukter från avfallsbehandling, svagsyraavfall eller neutraliserat avfall som avses i artikel 2 skall förbjudas från och med den 15 juni 1993. Artikel 5 Om en medlemsstat har betydande ekonomiska och tekniska svårigheter att uppfylla kraven till den dag som anges i artikel 4, får kommissionen bevilja en förlängning av fristen under förutsättning att ett program för att effektivt minska utsläppen av avfallet lämnas till kommissionen senast den 15 juni 1993. Programmet skall leda till att sådana utsläpp slutgiltigt förbjuds senast den 30 juni 1993. Senast tre månader efter det att detta direktiv antagits skall kommissionen underrättas och konsulteras om sådana fall. Kommissionen skall underrätta övriga medlemsstater. Artikel 11 Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att allt avfall från titandioxidindustrin och särskilt avfall som omfattas av förbud mot utsläpp eller dumpning till vatten eller luft - begränsas så långt möjligt eller återanvänds om detta är tekniskt och ekonomiskt möjligt, - återanvänds eller bortskaffas utan fara för människors hälsa och utan att skada miljön. Detsamma gäller för avfall som uppkommer vid återanvändning eller behandling av ovan nämnda avfall. ê 92/112/EEG (anpassad) Artikel 636 √ Begränsning av utsläpp till vatten ∏ √ 1. Utsläpp från anläggningar till vatten får inte överskrida de utsläppsgränsvärden som anges i del 1 i bilaga VIII. ∏ Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att utsläpp av avfall minskas i enlighet med följande bestämmelser: a) Från befintliga industrianläggningar som använder sulfatprocessen - skall svagsyraavfall och neutraliserat avfall senast den 31 december 1993 minskas i samtliga vattenområden till ett värde som inte överstiger 800 kg total mängd sulfat per ton producerad titandioxid (dvs. motsvarande de SO4-joner som ingår i den fria svavelsyran och i metallsulfaterna). b) Från befintliga industrianläggningar som använder klorprocessen - skall svagsyraavfall, restprodukter från avfallsbehandling och neutraliserat avfall senast den 15 juni 1993 minskas i samtliga vattenområden till följande värden för total mängd klorid per ton producerad titandioxid (dvs. motsvarande de Cl- joner som ingår i den fria saltsyran och i metallkloriderna): - 130 kg när naturligt rutil används, - 228 kg när syntetiskt rutil används, - 450 kg när slagg används. Om anläggningen använder flera typer av malm, gäller värdena i förhållande till mängden av de använda malmtyperna. Artikel 7 Utom i fråga om inlandsytvatten får medlemsstaterna förlänga den frist som anges i artikel 6 a till senast den 31 december 1994 om betydande tekniska och ekonomiska svårigheter gör detta nödvändigt och under förutsättning att ett program för att effektivt minska utsläppen av sådant avfall lämnas till kommissionen senast den 15 juni 1993. Ett sådant program skall göra det möjligt att nå följande gränsvärden per ton producerad titandioxid vid de tidpunkter som anges: - Svagsyraavfall och neutraliserat avfall: 1 200 kg den 15 juni 1993. - Svagsyraavfall och neutraliserat avfall: 800 kg den 31 december 1994. Senast tre månader efter det att detta direktiv antagits skall kommissionen underrättas om sådana fall och konsulteras om dessa. Kommissionen skall underrätta övriga medlemsstater. Artikel 8 1. Vad beträffar kraven i artikel 6 kan medlemsstaterna välja att använda kvalitetsmål tillsammans med lämpliga gränsvärden på ett sådant sätt att de har samma effekt vad avser att skydda miljön och att motverka snedvridning av konkurrensen som en tillämpning av de gränsvärden som fastställs i detta direktiv. 2. Om en medlemsstat väljer att använda kvalitetsmål skall den till kommissionen lämna ett program (12) som visar att åtgärdernas är lika effektiva när det gäller att skydda miljön och motverka snedvridning av konkurrensen som gränsvärdena vid de tidpunkter då dessa skall tillämpas enligt artikel 6. Programmet skall lämnas till kommissionen minst sex månader innan medlemsstaten avser att tillämpa kvalitetsmålen. Programmet skall utvärderas av kommissionen enligt de förhållanden som fastställs i artikel 10 i direktiv 78/176/EEG. Kommissionen skall underrätta övriga medlemsstater. ê 78/176/EEG (anpassad) Artikel 8 2.1. Den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten √ Medlemsstaterna ∏ skall vidta √ nödvändiga åtgärder för att se till att akuttoxicitetstest utförs i enlighet med del 2 punkt 1 i bilaga VIII och att testresultaten ligger inom de värden som anges i del 2 punkt 2 i bilaga VIII. ∏ lämpliga åtgärder om någon av följande situationer uppstår och, om det behövs, kräva att utsläpp, dumpning, lagring, deponering eller injicering upphör a) om resultaten av de övervakningsåtgärder som föreskrivs i bilaga II A.1 visar att villkoren i det förhandstillstånd som avses i artikel 4, 5 och 6 inte har uppfyllts, b) om resultaten av de i bilaga II A.2 angivna proven avseende akut giftighet visar att de däri fastställda gränsvärdena har överskridits, ê 82/883/EEG art. 12 (anpassad) c) om resultaten av den övervakning som medlemsstaterna skall utföra i den berörda miljön visar en försämring i det aktuella området, ê 78/176/EEG (anpassad) d) om utsläpp eller dumpning skadar sjöfart, fiske, friluftsliv, utvinning av råvaror, avsaltning, fisk- och skaldjursodling, områden av särskilt vetenskapligt intresse eller annat berättigat nyttjande av berörda vattenområden, eller e) om lagring, deponering eller injicering skadar friluftsliv, utvinning av råvaror, flora, fauna, områden av särskilt vetenskapligt intresse eller annat berättigat nyttjande av de miljöer som berörs. 2. Om flera medlemsstater berörs skall samråd ske innan åtgärderna beslutas. ê 78/176/EEG è1 83/29/EEG art. 1 Artikel 9 1. Medlemsstaterna skall utarbeta program för att gradvis minska och slutligen eliminera förorening genom avfall från befintliga industrianläggningar. 2. Genom de program som avses i punkt 1 skall fastslås de allmänna målsättningar, som skall uppnås senast den 1 juli 1987, för att minska förorening genom flytande, fast och gasformigt avfall. Programmen skall också omfatta delmål. De skall dessutom innehålla uppgifter om den berörda miljöns tillstånd, om åtgärder för att minska föroreningen och om metoder för att behandla det avfall som uppstår i direkt samband med tillverkningsprocesserna. 3. ⎝1 Senast den 1 juli 1980 skall de program som avses i 1 sändas till kommissionen, som före den 15 mars 1983 skall tillställa rådet lämpliga förslag ç till en harmonisering av programmen, i syfte att minska och slutligen eliminera föroreningen samt förbättra konkurrensvillkoren inom titandioxidindustrin. Rådet skall besluta i anledning av förslagen inom sex månader efter det att Europaparlamentets och Ekonomiska och sociala kommitténs yttranden offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. 4. Medlemsstaterna skall börja genomföra ett program senast den 1 januari 1982. Artikel 10 1. De program som avses i artikel 9.1 skall omfatta alla befintliga industrianläggningar och skall innehålla de åtgärder som skall vidtas vid varje anläggning. 2. Om en medlemsstat finner att det beträffande en viss anläggning på grund av särskilda förhållanden saknas skäl att vidta ytterligare åtgärder för att uppfylla kraven i detta direktiv, skall medlemsstaten inom sex månader efter anmälan av detta direktiv meddela kommissionen skälen för denna slutsats. 3. Efter att ha utfört en sådan opartisk kontroll som kan behövas i fråga om dessa uppgifter, kan kommissionen dela medlemsstatens uppfattning att ytterligare åtgärder inte är nödvändiga beträffande den berörda anläggningen. Kommissionen skall inom sex månader meddela att den instämmer och ange skälen för detta. 4. Om kommissionen inte delar medlemsstatens uppfattning, skall ytterligare åtgärder som avser anläggningen tas in i den berörda medlemsstatens program. 5. Om kommissionen delar medlemsstatens uppfattning, skall detta ställningstagande regelbundet övervägas mot bakgrund av resultaten från övervakningen enligt detta direktiv och med hänsyn till varje betydande förändring i tillverkningsprocesserna eller de miljöpolitiska målen. Artikel 11 Förhandstillstånd för en ny industrianläggning skall sökas hos den behöriga myndigheten i den medlemsstat där anläggningen skall uppföras. Tillstånd får meddelas först sedan en bedömning av inverkan på miljön har utförts. Tillstånd får bara ges till sådana företag som förbinder sig att endast använda de material, processer och tekniker som är minst miljöskadliga av dem som finns på marknaden. Artikel 12 Utan hinder av detta direktiv får medlemsstaterna besluta om strängare föreskrifter. ê 92/112/EEG (anpassad) Artikel 649 √ Förebyggande och begränsning av utsläpp till luft ∏ 1.iii) skall medlemsstaterna kräva att anordningar installeras som förhindrar Uutsläpp av syradroppar √ från anläggningarna ska förebyggas ∏., √ 2. Utsläpp från anläggningarna till luft får inte överskrida de utsläppsgränsvärden som anges i del 3 i bilaga VIII. ∏ Artikel 10 Medlemsstaterna skall kontrollera de värden och minskningar som anges i artikel 6, 8 och 9 i en omfattning som beror av varje anläggnings faktiska produktion. ê 78/176/EEG (anpassad) Artikel 765 √ Kontroll av utsläpp och övervakning av miljö ∏ 1. Oavsett med vilken metod eller i vilken omfattning avfallet behandlas skall i samband med utsläpp, dumpning, lagring, deponering eller injicering övervakningsåtgärder vidtas enligt bilaga 2, vilka avser såväl avfallet som fysiska, kemiska, biologiska och ekologiska aspekter på den miljö som berörs. 2. Övervakningsåtgärderna skall utföras periodiskt av ett eller flera organ som har utsetts av den medlemsstat i vilken en behörig myndighet utfärdat det tillstånd som avses i artikel 4. I fråga om gränsöverskridande förorening mellan medlemsstater skall organet utses av de berörda parterna gemensamt. 3. Inom ett år efter anmälan av detta direktiv skall kommissionen tillställa rådet ett förslag som avser förfarandet för kontroll och övervakning av de miljöer som berörs. Rådet skall besluta i anledning av förslaget inom sex månader efter det att Europaparlamentets och Ekonomiska och sociala kommitténs yttranden har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. √ 1. Medlemsstaterna ska säkerställa kontrollen av utsläpp till vatten så att den behöriga myndigheten kan kontrollera att tillståndsvillkoren och artikel 63 följs. ∏ √ 2. Medlemsstaterna ska säkerställa kontrollen av utsläpp till luft så att den behöriga myndigheten kan kontrollera att tillståndsvillkoren och artikel 64 följs. ∏ ò ny Kontrollen ska åtminstone omfatta kontroll av utsläpp enligt del 5 i bilaga VII. ê 82/883/EEG (anpassad) Artikel 4 31. Medlemsstaterna skall √ säkerställa ∏ utföra kontrollen och övervakningen av de påverkade miljöerna √ miljö som påverkas av utsläpp av avfall från anläggningar som producerar titandioxid till vatten enligt del 4 i bilaga VIII. ∏ och av ett angränsande område som bedöms vara opåverkat. Särskild hänsyn skall tas till lokala miljöfaktorer och det sätt på vilket avfallet bortskaffas, dvs. periodiskt eller kontinuerligt. 2. Om inte annat framgår av bilagorna skall medölemsstaterna från fall till fall fastställa de platser där prov skall tas, avståndet från dessa platser till den närmaste punkt där utsläpp eller annat bortskaffande äger rum och det djup eller den höjd på vilken provtagningen skall ske. Vid flera efter varandra följande provtagningar skall proven tas i samma punkt, på samma djup och under samma förhållanden. Exempelvis skall prov från havsområden som påverkas av tidvatten tas vid samma tidpunkt i förhållande till flod och tidvattenkoefficient. 3. För övervakning och tillsyn av de påverkade miljöerna skall medlemsstaterna bestämma provtagnings- och analysfrekvensen för varje parameter som förtecknas i bilagorna. För de parametrar vilkas bestämning är obligatorisk får provtagnings- och analysfrekvensen inte vara lägre än de minimifrekvenser som anges i bilagorna. Medlemsstaterna får dock besluta om en lägre provtagnings- och analysfrekvens än vad som följer av bilagorna, om avfallets uppträdande, vidare öde i miljön och inverkan på miljön så långt det är möjligt har fastställts och en betydande försämring av miljökvaliteten inte har konstaterats. Om det senare konstateras att miljökvaliteten avsevärt försämras beroende på avfallet eller på en förändring i förfarandet för bortskaffande, skall medlemsstaterna återgå till de provtagnings- och analysfrekvenser som anges som minimum i bilagorna. Om en medlemsstat anser det nödvändigt eller lämpligt, kan den skilja mellan de olika parametrarna och tillämpa detta stycke för de parametrar beträffande vilka en betydande försämring av miljön inte har konstaterats. 4. För övervakningen och tillsynen av ett lämpligt angränsande område som bedöms vara opåverkat fastställer medlemsstaterna provtagnings- och analysfrekvensen. Om en medlemsstat finner att det inte är möjligt att identifiera ett sådant område, skall kommissionen underrättas. ò ny 4. Kontroll och övervakning ska utföras i enlighet med CEN-standarder eller, om CEN-standader saknas, ISO-standarder, nationella eller internationella standarder som säkerställer att uppgifterna är av likvärdig vetenskaplig kvalitet. ê 82/883/EEG (anpassad) Artikel 5 1. Referensmätmetoderna för att bestämma parametervärdena redovisas i bilagorna. Laboratorier som använder andra metoder måste försäkra sig om att de resultat som erhålls är jämförbara. 2. Det måste säkerställas att analysresultaten inte i beaktansvärd grad påverkas av behållare som använts för proverna eller av medel och metoder som använts för att konservera delprov för senare analys av en eller flera parametrar. Sådan påverkan måste också undvikas vid transport och lagring av proven samt vid beredningen av dessa för analys. Artikel 6 För kontroll och övervakning av de miljöer som påverkats får medlemsstaterna när som helst fastställa ytterligare parametrar, som kompletterar dem som fastställs i detta direktiv. ê 78/176/EEG Artikel 13 1. Medlemsstaterna skall till kommissionen lämna alla uppgifter som behövs för tillämpningen av detta direktiv vad gäller: - de tillstånd som har utfärdats enligt artikel 4, 5 och 6, - resultaten av den miljöövervakning som har utförts enligt artikel 7, - de åtgärder som har vidtagits enligt artikel 8. De skall också lämna allmänna uppgifter till kommissionen om de material, processer och tekniker som har anmälts till dem i enlighet med artikel 11. 2. Uppgifter som har inhämtats vid tillämpningen av detta direktiv får endast användas i de syften som gäller för direktivet. 3. Kommissionen och de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, deras tjänstemän och andra anställda får inte sprida sådana uppgifter som de har inhämtat enligt detta direktiv och som är av en sådan art att de omfattas av sekretess. 4. Punkt 2 och 3 skall inte hindra att allmän information eller undersökningar offentliggörs, om de inte innehåller upplysningar om enskilda företag eller sammanslutningar av företag. Artikel 14 ê 91/692/EEG art. 2.1 och bilaga I.b Vart tredje år skall medlemsstaterna lämna uppgifter till kommissionen om genomförandet av detta direktiv genom en områdesrapport, som även skall omfatta andra relevanta gemenskapsdirektiv. Rapporten skall utarbetas på grundval av frågeformulär eller mallar som kommissionen fastställer enligt förfarandet i artikel 6 i direktiv 91/692/EEG[54]. Frågeformuläret eller mallarna skall lämnas till medlemsstaterna sex månader innan den period börjar som rapporten skall avse. Rapporten skall sändas till kommissionen senast nio månader efter utgången av den treårsperiod som rapporten avser. Den första rapporten skall omfatta perioden 1993-1995. Kommissionen skall senast nio månader efter mottagandet av medlemsstaternas rapporter offentliggöra en gemenskapsrapport om genomförandet av direktivet. ê 82/883/EEG Artikel 7 1. Den rapport som medlemsstaterna skall tillställa kommissionen i enlighet med artikel 14 i direktiv 78/176/EEG skall innehålla uppgifter om de övervaknings- och kontrollförfaranden som tillämpas av de organ som utses i enlighet med artikel 7.2 i det direktivet. Dessa uppgifter skall för var och en av de berörda miljöerna omfatta följande: - En beskrivning av provtagningspunkten, däribland dess permanenta karakteristika, som kan vara kodade, och andra administrativa och geografiska uppgifter. Dessa uppgifter skall endast tillhandahållas en gång i samband med att provtagningspunkten bestäms. - En beskrivning av de provtagningsmetoder som använts. - Resultaten av mätningarna avseende de obligatoriska parametrarna och, om medlemsstaterna anser det ömotiverat, även resultaten avseende de parametrar vilkas bestämning är frivillig. - De mät- och analysmetoder som använts och i tilllämpliga fall detektionsgräns, noggrannhet och precision. - I enlighet med artikel 4.3 beslutade ändringar i provtagnings- och analysfrekvenser. 2. Den första uppsättningen data som skall rapporteras enligt 1 skall samlas in under det tredje året efter det år då direktivet anmäldes. 3. Kommissionen skall efter det att samtycke har inhämtats från den berörda medlemsstaten offentliggöra en sammanfattning av den information som lämnats. 4. Kommissionen skall utvärdera hur effektivt förfarandet för kontroll och övervakning av de påverkade miljöerna är och senast sex år efter anmälan av detta direktiv lämna förslag till rådet dels om förbättringar av förfarandena i förekommande fall och dels, om det visar sig nödvändigt, om en harmonisering av mätmetoderna, inklusive detektionsgränser, noggrannhet och precision, samt av provtagningsmetoderna. Artikel 8 Medlemsstaterna får avvika från detta direktiv om översvämningar eller naturkatastrofer inträffar och vid onormala väderförhållanden. Artikel 9 De ändringar som krävs för att anpassa bilagorna till vetenskapliga och tekniska framsteg skall beslutas enligt det förfarande som fastställs i artikel 11, om ändringarna avser de parametrar som anges i kolumnen «frivilligt», referensmätmetoderna. Artikel 13 Om det i enlighet med artikel 4.1 i direktiv 78/176/EEG krävs förhandstillstånd från behöriga myndigheter i flera medlemsstater för bortskaffande av avfallet, skall de berörda medlemsstaterna samråda om utformningen och tillämpningen av övervakningsprogrammet. ê 96/61/EG (anpassad) Kapitel VII √ Kommitté, övergångsbestämmelser och slutbestämmelser ∏ ò ny Artikel 66 Behöriga myndigheter Medlemsstaterna ska utse de behöriga myndigheter och organ som ansvarar för att fullgöra skyldigheterna enligt detta direktiv. Artikel 67 Medlemsstaternas rapportering 1. Medlemsstaterna ska se till att information görs tillgänglig för kommissionen om genomförandet av detta direktiv, om representativa uppgifter om utsläpp och annan miljöpåverkan, om utsläppsgränsvärden och om användningen av bästa tillgängliga teknik i enlighet med artiklarna 15 och 16. Medlemsstaterna ska utveckla och regelbundet uppgradera sina informationssystem för att i ett elektroniskt format tillhandahålla den information som avses i första stycket. 2. Kommissionen som fastställa typen och formatet för den information som ska göras tillgänglig av medlemsstaterna enligt punkt 1. Dessa åtgärder, som är avsedda att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2. 3. Kommissionen ska, inom tre år efter den dag som avses i artikel 71.1, och därefter vart tredje år, till Europaparlamentet och rådet lämna en rapport om genomförandet av detta direktiv på grundval av den information som avses i punkt 1, om så är lämpligt åtföljd av ett lagförslag. Artikel 68 Ändringar av bilagorna Kommissionen ska, på grundval av bästa tillgängliga teknik, anpassa delarna 3 och 4 i bilaga V, delarna 1, 2, 6, 7 och 8 i bilaga VI, delarna 1, 5, 6, 7 och 8 i bilaga VII och delarna 2 och 4 i bilaga VIII till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Dessa åtgärder, som är avsedda att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 69.2. ê 82/883/EEG Artikel 10 1. En kommitté för anpassning till tekniska framsteg, nedan kallad «kommittén», inrättas härmed. Kommittén skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande. ê 807/2003 art. 3 och bilaga III.34 Artikel 11 1. Kommissionen skall biträdas av Kommittén för anpassning till tekniska framsteg. ê 1882/2003 art. 3 och bilaga III.61 (anpassad) Artikel 1969 Kommittéförfarande ê 1882/2003 art. 1 och bilaga I.17, och art. 3 och bilaga III.61 1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté. ê 2000/76/EG Artikel 17 Kommitté 1. Kommissionen skall biträdas av en föreskrivande kommitté. 2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet. ê 807/2003 art. 3 och bilaga III.34 2. När det hänvisas till denna artikel skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG[55] tillämpas. ê 1882/2003 art. 1 och bilaga I.17, och art. 3 och bilaga III.61 2. När det hänvisas till denna artikel skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG[56] tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet. ê 807/2003 art. 3 och bilaga III.34, 1882/2003 art. 3 och bilaga III.61, 2000/76/EG art. 17 Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader. ê 807/2003 art. 3 och bilaga III.34, 1882/2003 art. 1 och bilaga I.17, och art. 3 och bilaga III.61 3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning. ê 2000/76/EG art. 17 3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning. ò ny 2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet. ê 1999/13/EG art. 14 (anpassad) Article14 Påföljder Medlemsstaterna skall bestämma vilka påföljder som skall tillämpas på överträdelse av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för deras genomförande. De sanktioner som bestäms skall vara verksamma, proportionerliga och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast det datum som nämns i artikel 15 och eventuella ändringar av dessa snarast möjligt. ê 2000/76/EG (anpassad) Artikel 19 Påföljder Medlemsstaterna skall avgöra vilka påföljder som skall tillämpas vid överträdelse av de nationella bestämmelser som har antagits i enlighet med detta direktiv. De påföljder som härigenom fastställs skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den 28 december 2002 och skall snarast möjligt anmäla varje efterföljande ändring av dem. ê 2001/80/EG (anpassad) Artikel 16 Medlemsstaterna skall fastställa vilka sanktioner som skall tillämpas vid överträdelse av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv. De sanktioner som fastställs skall vara effektiva, proportionella och avskräckande. ò ny Artikel 70 Sanktioner Medlemsstaterna ska fastställa vilka sanktioner som ska tillämpas vid överträdelse av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv. De sanktioner som fastställs ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den [dag/månad/år (t.ex. 1 januari 2011)] och ska snarast möjligt anmäla varje efterföljande ändring av dem. ê Artikel 71 Införlivande 1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 2, 3.4, 3.14–3.18, 4.2, 5, 6, 8.1, 9.2 b, 12.8, 13.1 e, 14, 15.1 d, 15.3–15.5, 16.2–16.5, 17, 18.2–18.4, 22.2–22.3, 22.4 b och d, 23, 24, 25, 26.1 d, 26.2, 26.3 c–g, 29 a–b, 30, 32, 33.3, 35.2–35.4, 36, 37.2, 43.5, 65.2, 65.4, 66–67 och 70, samt i bilagorna punkterna 1.1, 2.5 c, 3.5, 4.7, 5.2, 5.3, 6.1 c, 6.4 b, 6.6, 6.9 och 6.10 i bilaga I; punkt 1 b i bilaga IV; delarna 1–4 i bilaga V; del 1 b, del 4 punkterna 2.2, 3.1 och 3.2, del 6 punkterna 2.5 och 2.6 i bilaga VI; del 7 punkt 3 i bilaga VII; del 1 punkterna 1 och 2 c och del 3 punkterna 2–3 i bilaga VIII senast den [dag/månad/år (t.ex. 30 juni 2012, dvs. 1,5 år efter ikraftträdandet)]. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv. De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den [dag/månad/år (t.ex. 30 juni 2012, dvs. 1,5 år efter ikraftträdandet)]. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. 2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Artikel 72 Upphävande 1. Direktiven 78/176/EEG, 82/883/EEG, 92/112/EEG, 96/61/EG, 1999/13/EG och 2000/76/EG, ändrade genom de rättakter som anges i del A i bilaga IX, ska upphöra att gälla från och med den [dag/månad/år (t.ex. 1 januari 2014, dvs. 3 år efter ikraftträdandet)], dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande i nationell lagstiftning och tillämpning av dessa direktiv som anges i del B i bilaga IX. 2. Direktiv 2001/80/EG, ändrat genom de rättsakter som anges i del A i bilaga IX, ska upphöra att gälla från och med den 1 januari 2016, dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande i nationell lagstiftning och tillämpning av dessa direktiv som anges i del B i bilaga IX. 3. Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga X. ò ny Artikel 73 Övergångsbestämmelser 1. För anläggningar som avses i bilaga I, i punkterna 1.2, 1.3, 1.4, 2.1–2.4, punkt 2.5 a och b, punkterna 2.6, 3, 4.1–4.6, 5.1, 5.2, punkt 5.3 a och b, punkt 5.4, punkt 6.1 a och b, punkterna 6.2–6.5, punkt 6.6 b och c, punkterna 6.7 och 6.8 samt för anläggningar som avses i punkt 1.1 med en installerad tillförd effekt på minst 50 MW och anläggningar som avses i punkt 6.6 a med mer än 40 000 platser för fjäderfä och som är i drift och har tillstånd eller har lämnat in en fullständig tillståndsansökan före den dag som avses i artikel 71.1, under förutsättning att anläggningarna tas i drift senast ett år efter den dagen, ska medlemsstaterna tillämpa de bestämmelser i lagar och andra författningar som antas i enlighet med artikel 71.1 från och med den [dag/månad/år (t.ex. 1 januari 2014, dvs. 3 år efter ikraftträdandet)]. 2. För anläggningar som avses i bilaga I, i punkterna 2.5 c, 5.3 c–e, 6.1 c, 6.9 och 6.10 samt för anläggningar som avses i punkt 1.1 med en installerad tillförd effekt på mindre än 50 MW och anläggningar som avses i punkt 6.6 a med mindre än 40 000 platser för fjäderfä och som är i drift före den dag som avses i artikel 71.1, ska medlemsstaterna tillämpa de bestämmelser i lagar och andra författningar som antas i enlighet med artikel 71.1 från och med den [dag/månad/år (t.ex. 1 juli 2015, dvs. 4,5 år efter ikraftträdandet)]. 3. För förbränningsanläggningar som omfattas av kapitel III ska medlemsstaterna tillämpa de bestämmelser i lagar och andra författningar som antas i enlighet med artikel 71.1 från och med den 1 januari 2016. 4. För förbränningsanläggningar som samförbränner avfall ska del 4 punkt 3.1 i bilaga VI tillämpas till och med den 31 december 2015. Från och med den 1 januari 2016 ska dock del 4 punkt 3.2 i bilaga VI tillämpas för dessa anläggningar. ê Artikel 74 Ikraftträdande Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . Artikel 75 Adressater Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den […] På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar Ordförande Ordförande […] […] ê 96/61/EG (anpassad) BILAGA I Kategorier av industriell verksamhet √ som avses i artikel 11 ∏ 1. Anläggningar eller delar av anläggningar som används för forskning, utveckling och experiment med nya produkter och processer omfattas inte av detta direktiv. 2. Nedanstående tröskelvärden hänför sig vanligen till produktionskapacitet eller avkastning √ produktionsresultat ∏ . Om samma näringsidkare bedriver flera slag av verksamhet som omfattas av samma rubrik √ punkt bedrivs ∏ i en och samma anläggning eller på en och samma plats, adderas produktionskapaciteten för dessa slag av verksamhet. ò ny Vid beräkning av sammanlagd installerad tillförd effekt hos anläggningar som avses i punkt 1.1, ska förbränningsanläggningar med en installerad tillförd effekt under 3 MW inte inkluderas i beräkningen. Vid beräkning av sammanlagd installerad tillförd effekt hos anläggningar som avses i punkt 1.1, ska förbränningsanläggningar med en installerad tillförd effekt under 50 MW och som är i drift högst 350 timmar per år inte inkluderas i beräkningen. ê 96/61/EG (anpassad) ð ny 1. Industrier inom energisektorn 1.1 Förbrännings √ av bränsle ∏ i anläggningar med √ en sammanlagd ∏ installerad tillförd effekt av mer än 50 MW (1) ? av minst 20 MW ⎪. 1.2. √ Raffinering av ∏ oOlja och gas. 1.3. √ Produktion av ∏ koksKoksverk. 1.4. √ Förgasning eller förvätskning av bränslen. ∏ Anläggningar för överföring av kol till gas- och vätskeformiga produkter. 2. Produktion och omvandling av metaller 2.1. Anläggningar för Rrostning och sintring av metallhaltig malm, inbegripet √ sulfidmalm ∏ svavelhaltig malm. 2.2. Anläggningar för Pproduktion av råjärn eller stål (primär eller sekundär smältning), inklusive utrustning för kontinuerlig gjutning, med en kapacitet som överstiger 2,5 ton per timme. 2.3. Anläggningar för Bbehandling av järnbaserade metaller a) genom varmvalsning, med en kapacitet som överstiger 20 bruttoton stål √ råstål ∏ per timme, b) genom hammarsmide, där slagkraften √ slagenergin ∏ per hammare överstiger 50 kJ och när den använda värmeeffekten överstiger 20 MW, c) genom anbringande av skyddsbeläggningar av smält metall med en inmatning som överstiger 2 bruttoton stål √ råstål ∏ per timme. 2.4. √ Drift av ∏ jJärn- och stålgjuterier med en produktionskapacitet som överstiger 20 ton √ gott gods ∏ per dygn. 2.5. √ Behandling av icke-järnmetaller: ∏ Anläggningar a) för Pproduktion av icke-järnmetaller utifrån malmer, slig eller sekundärt råmaterial genom metallurgiska, kemiska eller elektrolytiska processer., b) för Ssmältning, inklusive framställning av legeringsmetaller, av icke-järnmetaller inklusive återvinningsprodukter, (färskning, formgjutning etc.) med en smältningskapacitet som överstiger 4 ton per dygn för bly och kadmium eller 20 ton per dygn för övriga metaller √ , ej inräknat drift av gjuterier ∏. ò ny c) Drift av gjuterier för icke-järnmetaller som producerar gjutna metallprodukter, med en produktionskapacitet av gott gods som överstiger 2,4 ton per dygn för bly och kadmium eller 12 ton per dygn för övriga metaller. ê 96/61/EG (anpassad) ð ny 2.6. Anläggningar för Yytbehandling av metaller √ eller ∏ och plaster som använder √ genom ∏ en elektrolytisk eller kemisk process där behandlingsbaden har en volym som överstiger 30 m3. 3. Mineralindustri 3.1. Anläggningar för Pproduktion av klinker (cement) i roterugn med en produktionskapacitet som överstiger 500 ton per dygn, eller av kalk i roterugn med en produktionskapacitet som överstiger 50 ton per dygn, eller i andra typer av ugnar med en produktionskapacitet som överstiger 50 ton per dygn. 3.2. Anläggningar för Pproduktion av asbest √ eller ∏ och för tillverkning av asbestbaserade produkter. 3.3. Anläggningar för Pproduktion av glas inklusive sådana som är avsedda för tillverkning av glasfibrer, med en smältningskapacitet som överstiger 20 ton per dygn. 3.4. Anläggningar för Ssmältning av mineraler, inklusive sådana för tillverkning av mineralull, med en smältningskapacitet som överstiger 20 ton per dygn. 3.5. Anläggningar för Ttillverkning av keramiska produkter genom bränning, i synnerhet takpannor, tegel, eldfast sten, kakel, stengods eller porslin med en produktionskapacitet som överstiger 75 ton per dygn, och/eller en ugnskapacitet som överstiger 4 m3 och ? eller ⎪ med en satsningsdensitet Ö per ugn Õ på mer än 300 kg per m3. 4. Kemisk industri Produktion enligt verksamhetskategorierna i punkt 4 avser √ , vid tillämpning av denna punkt, ∏ tillverkning av de ämnen eller grupper av ämnen som anges i punkterna 4.1–4.74.1 - 4.6 där tillverkningen omfattar kemiska ? eller biologiska ⎪ reaktioner och sker i industriell skala. 4.1. Kemiska fabriker för Fframställning av kemiska, organiska √ kemikalier såsom ∏ produkter som t.ex. a) kolväten, (linjära eller cykliska, mättade eller omättade, alifatiska eller aromatiska), b) syreinnehållande organiska föreningar, särskilt alkoholer, aldehyder, ketoner, karboxylsyror, estrar, acetater, etrar, peroxider, epoxihartser, c) svavelinnehållande organiska föreningar, d) kväveinnehållande organiska föreningar, särskilt aminer, amider, nitronyl- och nitroföreningar, nitrat-föreningar, nitriler, cyanater, isocyanater, e) fosfororganiska föreningar, f) halogenerade kolväten, g) metallorganiska föreningar, h) basplaster och andra polymerer (polymerer, syntetfibrer, regenererad cellulosa), i) syntetgummi, j) färgämnen och pigment, k) ytaktiva ämnen och tensider. 4.2. Kemiska fabriker för Fframställning av oorganiska baskemikalier och andra organiska produkter såsom a) gaser, som t.ex. ammoniak, klor eller klorväte, fluor eller fluorväte, koloxider, svavelföreningar, kväveoxider, väte, svaveldioxid, karbonylklorid (fosgen), b) syror, √ som t.ex. ∏ kromtrioxid, fluorvätesyra, fosforsyra, salpetersyra, saltsyra, svavelsyra, oleum, svavelsyrlighet, c) baser, som t.ex. ammoniumhydroxid, kaliumhydroxid, natriumhydroxid, d) salter, som t.ex. ammoniumklorid, kaliumklorat, kaliumkarbonat, natriumkarbonat, perborat, silvernitrat, e) icke-metaller, metalloxider eller andra oorganiska föreningar som t.ex. kalciumkarbid, kisel, kiselkarbid. 4.3. Kemiska anläggningar för Fframställning av gödselmedel baserade på fosfor, kväve eller kalium √ (enkla eller sammansatta gödselmedel) ∏. 4.4. Kemiska anläggningar för Fframställning av bekämpningsmedel √ växtskyddsmedel eller biocider ∏ . 4.5. Kemiska anläggningar med kemisk eller biologisk Ttillverkning av läkemedel √ , även mellanprodukter ∏ . 4.6. Kemiska anläggningar för Fframställning av sprängämnen. ò ny 4.7. Framställning av kemikalier för användning som bränsle eller smörjmedel. ê 96/61/EG (anpassad) ð ny 5. Avfallshantering Utan att detta påverkar artikel 11 i direktiv 75/442/EEG och artikel 3 i rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall (1): 5.1. Anläggningar för omhändertagande √ Bortskaffande ∏ eller återvinning av farligt avfall som avses i artikel 1.4 i direktiv 91/689/EEG såsom dessa definieras i bilagorna II A och II B (operationerna R 1, R 5, R 6, R 8 och R 9) i direktiv 75/442/EEG och i rådets direktiv 75/439/EEG, av den 16 juni 1975 om omhändertagande av spilloljor med en kapacitet som överstiger 10 ton per dygn √ genom följande verksamheter: ∏ . √ a) Biologisk behandling.∏ √ b) Fysikalisk-kemisk behandling. ∏ √ c) förbränning eller samförbränning. ∏ √ d) Sammansmältning eller blandning. ∏ √ e) Omförpackning. ∏ √ f) Lagring med en kapacitet som överstiger 10 ton lagrat material. ∏ √ g) Användning i huvudsak som bränsle eller på annat sätt för att alstra energi. ∏ √ h) Återvinning/regenerering av lösningsmedel. ∏ √ i) Återvinning/regenerering av oorganiska material utom metaller och metallföreningar. ∏ √ j) Regenerering av syror eller baser. ∏ √ k) Återvinning av komponenter som används till att minska föroreningar. ∏ √ l) Återvinning av komponenter från katalysatorer. ∏ √ m) Omraffinering av olja eller annan återanvändning av olja ∏ 5.2. Anläggningar för Fförbränning av ? icke-farligt ⎪ kommunalt avfall som det definieras genom rådets direktiv 89/369/EEG av den 8 juni 1989 om minskning av luftförorening från nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar och rådets direktiv 89/429/EEG om minskning av luftförorening från befintliga kommunala avfallsförbränningsanläggningar, med en kapacitet som överstiger 3 ton per timme. 5.3. Anläggningar för omhändertagande √ bortskaffande ∏ ? eller återvinning ⎪ av icke-farligt avfall som det definieras i bilaga II A i direktiv 75/442/EEG under rubrikerna D8, D9, med en kapacitet som överstiger 50 ton per dygn √ genom följande verksamheter: ∏. √ a) Biologisk behandling. ∏ √ b) Fysikalisk-kemisk behandling. ∏ ò ny c) Förbehandling av avfall för samförbränning. d) Behandling av slagg och aska. e) Behandling av metallskrot. ê 96/61/EG (anpassad) 5.4 Avfallsdeponier som tar emot mer än 10 ton per dygn eller med en totalkapacitet på mer än 25 000 ton, med undantag för avfallsdeponier för inert avfall. 6. Annan verksamhet 6.1. Industriella anläggningar för fFramställning √ i industriella anläggningar ∏ av a) framställning av pappersmassa av trä eller andra fibrösa material, b) framställning av papper, och papp √ eller kartong ∏ där produktionskapaciteten överstiger 20 ton per dygn. ò ny c) träskivor, med undantag av plywood, där produktionskapaciteten överstiger 600 m³ per dygn. ê 96/61/EG (anpassad) ð ny 6.2. Anläggningar för Fförbehandling (tvättning, blekning och mercerisering) eller för färgning av fibrer √ textilfibrer ∏ eller textilier där behandlingskapaciteten överstiger 10 ton per dygn. 6.3. Garverier för √ Garvning av hudar och skinn med ∏ en produktion av mer än 12 ton produkter per dygn. 6.4. a) √ Drift av ∏ sSlakterier för en produktion baserad på en slaktvikt som överstiger 50 ton per dygn. b) Framställning av livsmedel ? eller foder ⎪ med beredning och behandling av, ? utom ren paketering, av följande råvaror, oavsett om de är tidigare behandlade eller obehandlade ⎪: i) Aanimaliska råvaror (förutom √ andra än enbart ∏ mjölk) för en produktion av mer än 75 ton produkter per dygn., ii) Vvegetabiliska råvaror för en produktion av mer än 300 ton produkter per dygn (kvartalsmedelvärde). ò ny iii) En blandning av animaliska och vegetabiliska råvaror där produktionskapaciteten för färdiga produkter i ton per dygn överstiger - 75 om A är minst 10, eller - [300- (22,5 x A)] i alla andra fall, där A är andelen animaliskt material (i procent) av produktionskapaciteten för färdiga produkter. Förpackningen ska inte inkluderas i produktens slutliga vikt. Denna underpunkt ska inte tillämpas då råvaran är endast mjölk. ê 96/61/EG (anpassad) c) Framställning av mjölkprodukter √ Behandling och bearbetning av endast mjölk ∏ baserad på en invägning av mer än 200 ton per dygn (kvartalsmedelvärde). 6.5. Anläggningar för √ Bortskaffande eller återvinning av djurkroppar eller ∏ animaliskt avfall för en produktion baserad på mer än 10 ton råvara √ där behandlingskapaciteten överstiger 10 ton ∏ per dygn. 6.6 Anläggningar för djurhållning √ Intensiv uppfödning ∏ av fjäderfä eller svin, vilka anläggningar förfogar över √ med ∏ mer än a) 40000 platser för fjäderfä, ò ny a) 40 000 platser för slaktkycklingar eller 30 000 platser för värphöns eller 24 000 platser för ankor eller 11 500 platser för kalkoner, ê 96/61/EG b) 2 000 platser för slaktsvin avsedda för produktion (> 30 kg) eller c) 750 platser för suggor. ò ny Om andra arter av fjäderfä än dem som anges i a, eller olika arter som nämns i a–c, föds upp i samma anläggning, ska tröskelvärdet beräknas på grundval av kväveutsöndring motsvarande de ovan angivna tröskelvärdena. ê 96/61/EG (anpassad) 6.7 Anläggningar som är avsedda för Yytbehandling av material, föremål eller produkter och som använder √ med användning av ∏ organiska lösningsmedel, i synnerhet för appretering, tryckning, bestrykning, avfettning, vattenskyddsimpregnering, limning, målning, rengöring eller impregnering med en förbrukning av √ organiskt ∏ lösningsmedel som överstiger 150 kg per timme eller mer än 200 ton/år. 6.8 Anläggningar för Fframställning av kol (hårt kol) eller av grafitelektroder genom bränning eller grafitisering. ò ny 6.9 Behandling av trä och träprodukter med träskyddsmedel där produktionskapaciteten överstiger 75 m3 per dygn. 6.10 Rening av avloppsvatten utanför anläggningens område som inte omfattas av rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse[57] och som släpps ut av en anläggning som omfattas av kapitel I. ê 96/61/EG (anpassad) BILAGA II FÖRTECKNING ÖVER DE DIREKTIV SOM AVSES I ARTIKLARNA 18.2 OCH 20 1. Direktiv 87/217/EEG om att hindra och minska asbestförorening i miljön 2. Direktiv 82/176/EEG om gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från kloralkaliindustrin 3. Direktiv 83/513/EEG om gränsvärden och kvalitetsmål för kadmiumutsläpp 4. Direktiv 84/156/EEG om gränsvärden och kvalitetsmål för kvicksilverutsläpp från andra källor än kloralkaliindustrin 5. Direktiv 84/491/EEG om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av hexaklorcyclohexan 6. Direktiv 86/280/EEG om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen som ingår i förteckning 1 i bilagan till direktiv 76/464/EEG, senast ändrat genom direktiv 88/347/EEG och 90/415/EEG om ändring av bilaga II i direktiv 86/280/EEG 7. Direktiv 89/369/EEG om förhindrande av luftförening från nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar 8. Direktiv 89/429/EEG om minskning av luftförorening från befintliga kommunala avfallsförbränningsanläggningar 9. Direktiv 94/67/EEG om förbränning av farligt avfall 10. Direktiv 92/112/EEG om åtgärder för harmonisering av programmen för att minska och slutligen eliminera förorening genom avfall från titandioxidindustrin 11. Direktiv 88/609/EEG om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar, ändrat genom direktiv 94/66/EG 12. Direktiv 76/464/EEG om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö 13. Direktiv 75/442/EEG om avfall, ändrat genom direktiv 91/156/EEG 14. Direktiv 75/439/EEG om omhändertagande av spilloljor 15. Direktiv 91/689/EEG om farligt avfall ê 96/61/EG (anpassad) ð ny BILAGA IIIII Orienterande förteckning över de viktigaste och förorenande ämnen som obligatoriskt skall beaktas om de är relevanta för fastställandet av gränsvärden för utsläpp √ Förteckning över förorenande ämnen ∏ LUFT 1. Svaveldioxider och andra svavelföreningar 2. Kväveoxider och andra kväveföroreningar 3. Kolmonoxid 4. Flyktiga organiska föreningar 5. Metaller och deras föreningar 6. Stoft ? inklusive fina partiklar ⎪ 7. Asbest (partiklar, fibrer) 8. Klor och dess föreningar 9. Fluor och dess föreningar 10. Arsenik och dess föreningar 11. Cyanider 12. Ämnen och beredningar för vilka det har påvisats att de har cancerogena eller mutagena egenskaper eller via luften kan påverka fortplantningen 13. Polyklorerade dibenso- p -dioxiner och polyklorerade dibensofuraner. VATTEN 1. Organiska halogenföreningar och ämnen som kan bilda sådana föreningar i vattenmiljö 2. Organiska fosforföreningar 3. Organiska tennföreningar 4. Ämnen och beredningar för vilka det har påvisats att de har cancerogena och √ eller ∏ mutagena egenskaper eller via vattenmiljön kan påverka fortplantningen √ i ∏ eller √ via ∏ fortplantningen i vattenmiljön 5. Svårnedbrytbara kolväten och svårnedbrytbara och bioackumulerbara organiska, toxiska ämnen 6. Cyanider 7. Metaller och deras föreningar 8. Arsenik och dess föreningar 9. Biocider och växtskyddsmedel 10. Suspenderande ämnen 11. Ämnen som orsaker eutrofiering (i synnerhet nitrater och fosfater) 12. Syretärande ämnen (mätbara med hjälp av parametrar som t.ex. BOD och COD) ò ny 13. Ämnen som förtecknas i bilaga X till Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område[58]. ê 96/61/EG (anpassad) BILAGA IIIIV √ Kriterier för fastställande av bästa tillgängliga teknik ∏ Överväganden som skall göras generellt och i enskilda fall vid fastställande av vad som är bästa tillgängliga teknik i enlighet med artikel 2.11, varvid hänsyn skall tas till nyttan med en åtgärd och till kostnaden för den liksom till försiktighetsprincipen och till principen om förebyggande åtgärder. 1. Användning av avfallssnål teknik 2. Användning av ämnen som är mindre farliga 3. Främjande av återvinning och återanvändning av utsläppta ämnen som används i processen och, i förekommande fall, av avfall 4. Jämförbara processer, utrustning eller driftssätt som med framgång har provats ut i industriell skala 5. Tekniska framsteg och utvecklingen av vetenskapliga kunskaper 6. Beskaffenhet, effekt och mängd på berörda utsläpp 7. Datum för nya eller befintliga anläggningars igångsättning 8. Erforderlig tid för att installera bästa tillgänglig teknik 9. Hushållning med råvaror (inklusive vatten) och energieffektivitet 10. Behovet att förebygga eller minimera den samlade miljöpåverkan som utsläppen innebär eller riskerar att innebära 11. Behovet att förebygga olyckor och att minska deras miljökonsekvenser 12. Upplysningar som offentliggörs av kommissionen i överensstämmelse med artikel 16.2 eller av internationella organisationer ê 2003/35/EG BILAGA IVV Allmänhetens deltagande i beslutsprocesser 1. Allmänheten skall informeras (genom offentliga meddelanden eller på annat lämpligt sätt, t.ex. med hjälp av elektroniska medier när sådana är tillgängliga) om följande på ett tidigt stadium under beslutsprocessen och senast så snart som information rimligen kan ges: a) Ansökan om tillstånd eller, i förekommande fall, ett eventuellt förslag om uppdatering av tillstånd eller tillståndsvillkor i enlighet med artikel 2215.1, inbegripet de uppgifter som anges i artikel 13.16.1. ò ny b) Framtagande av nya eller uppdaterade generella bindande regler enligt artikel 18, inbegripet förslag till krav som ingår i föreskrifterna och en icke-teknisk sammanfattning av den rättsliga och administrativa ram inom vilken föreskrifterna kommer att tillämpas. ê 2003/35/EG (anpassad) bc) I förekommande fall, uppgift om att beslutet föregåtts av en nationell eller gränsöverskridande miljökonsekvensbeskrivning eller av samråd mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel 2817. cd) Uppgifter om vilka myndigheter som är behöriga att fatta beslut, från vilka relevant information kan erhållas och till vilka synpunkter eller frågor kan lämnas in samt om tidsfristerna för att överlämna synpunkter eller frågor. de) Vilka beslut som kan komma att fattas eller, i förekommande fall, utkastet till beslut. ef) I förekommande fall, uppgifter om förslaget om uppdatering av tillstånd eller tillståndsvillkor. fg) Uppgift om när och var eller på vilket sätt relevant information kommer att göras tillgänglig. gh) Närmare bestämmelser om allmänhetens deltagande och om samråd i enlighet med punkt 5. 2. Medlemsstaterna skall, inom lämpliga tidsramar, se till att den berörda allmänheten får tillgång till följande: a) I enlighet med den nationella lagstiftningen, de viktigaste rapporter och utlåtanden som har lämnats till den eller de behöriga myndigheterna vid den tidpunkt då den berörda allmänheten informerades i enlighet med punkt 1. b) I enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation, annan information än den som avses i punkt 1 i den här bilagan, som är relevant för beslutet i enlighet med artikel 68 och som blir tillgänglig efter det att den berörda allmänheten har informerats i enlighet med punkt 1 i den här bilagan. 3. Den berörda allmänheten skall ha rätt att yttra sig till den behöriga myndigheten innan beslut fattas. 4. Resultatet av de samråd som har hållits i enlighet med denna bilaga skall beaktas på vederbörligt sätt vid beslutsfattandet. 5. Närmare bestämmelser om information till allmänheten (till exempel genom affischering inom ett visst område eller offentliggörande i lokalpressen) och om samråd med den berörda allmänheten (till exempel skriftligen eller genom offentlig utfrågning) skall fastställas av medlemsstaterna. För de olika etapperna skall det fastställas rimliga tidsramar som ger tillräckligt med tid för att informera allmänheten och för den berörda allmänheten att förbereda sig och på ett effektivt sätt delta under beslutsprocessen på miljöområdet i enlighet med bestämmelserna i denna bilaga. ê 2001/80/EG (anpassad) è1 2006/105/EG art. 1 och bilaga B.2 è2 Art. 20 och bilaga II, s. 703 è3 Art. 20 och bilaga II, s. 703 och art. 20 och bilaga II, s. 704 BILAGA VI √ Tekniska bestämmelser för förbränningsanläggningar ∏ Del 1 TAK OCH REDUCERINGSMÅL FÖR UTSLÄPP AV SO 2 FRÅN BEFINTLIGA ANLÄGGNINGAR [59][60] Utsläpp av NOx (beräknat som NO2) från stora förbränningsanläggningar 1980 (kiloton) | Tak för utsläpp av NOx (kiloton/år) | Procentuell minskning i förhållande till 1980 års utsläpp | Procentuell minskning i förhållande till 1980 års justerade utsläpp | Etapp 1 | Etapp 2 | Etapp 1 | Etapp 2 | Etapp 1 | Etapp 2 | 1993[63] | 1998 | 1993[64] | 1998 | 1993[65] | 1998 | Belgien | 110 | 88 | 66 | -20 | -40 | -20 | -40 | ⎝1 Bulgarien ⎜ | è1 155 ç | è1 125 ç | è1 95 ç | è1 -19 ç | è1 -39 ç | è1 -19 ç | è1 -39 ç | ⎝3 Tjeckien ⎜ | è3 403 ç | è3 228 ç | è3 113 ç | è3 -43 ç | è3 -72 ç | è3 -43 ç | è3 -72 ç | Danmark | 124 | 121 | 81 | -3 | -35 | -10 | -40 | Tyskland | 870 | 696 | 522 | -20 | -40 | -20 | -40 | ⎝3 Estland ⎜ | è3 20 ç | è3 10 ç | è3 12 ç | è3 -52 ç | è3 -40 ç | è3 -52 ç | è3 -40 ç | Grekland | 36 | 70 | 70 | +94 | +94 | 0 | 0 | Spanien | 366 | 368 | 277 | +1 | -24 | -20 | -40 | Frankrike | 400 | 320 | 240 | -20 | -40 | -20 | -40 | Irland | 28 | 50 | 50 | +79 | +79 | 0 | 0 | Italien | 580 | 570 | 428 | -2 | -26 | -20 | -40 | ⎝3 Cypern ⎜ | è3 3 ç | è3 5 ç | è3 6 ç | è3 +67 ç | è3 +100 ç | è3 +67 ç | è3 +100 ç | ⎝3 Lettland ⎜ | è3 10 ç | è3 10 ç | è3 9 ç | è3 -4 ç | è3 -10 ç | è3 -4 ç | è3 -10 ç | ⎝3 Litauen ⎜ | è3 21 ç | è3 8 ç | è3 11 ç | è3 -62 ç | è3 -48 ç | è3 -62 ç | è3 -48 ç | Luxemburg | 3 | 2,4 | 1,8 | -20 | -40 | -20 | -40 | ⎝3 Ungern ⎜ | è3 68 ç | è3 33 ç | è3 34 ç | è3 -51 ç | è3 -49 ç | è3 -51 ç | è3 -49 ç | ⎝3 Malta ⎜ | è3 1,7 ç | è3 7 ç | è3 2,5 ç | è3 +299 ç | è3 +51 ç | è3 +299 ç | è3 +51 ç | Nederländerna | 122 | 98 | 73 | -20 | -40 | -20 | -40 | Portugal | 23 | 59 | 64 | +157 | +178 | -8 | 0 | ⎝3 Polen ⎜ | è3 698 ç | è3 426 ç | è3 310 ç | è3 -39 ç | è3 -56 ç | è3 -39 ç | è3 -56 ç | ⎝1 Rumänien ⎜ | è1 135 ç | è1 135 ç | è1 77 ç | è1 -1 ç | è1 -43 ç | è1 -1 ç | è1 -43 ç | ⎝3 Slovenien ⎜ | è3 17 ç | è3 15 ç | è3 16 ç | è3 -12 ç | è3 -6 ç | è3 -12 ç | è3 -6 ç | ⎝3 Slovakien ⎜ | è3 141 ç | è3 85 ç | è3 46 ç | è3 -40 ç | è3 -67 ç | è3 -40 ç | è3 -67 ç | Förenade kungariket | 1016 | 864 | 711 | -15 | -30 | -15 | -30 | Österrike | 19 | 15 | 11 | -20 | -40 | -20 | -40 | Finland | 81 | 65 | 48 | -20 | -40 | -20 | -40 | Sverige | 31 | 25 | 19 | -20 | -40 | -20 | -40 | BILAGA III √ Utsläppsgränsvärden för förbränningsanläggningar som avses i artikel 33.2 ∏ GRÄNSVÄRDEN FÖR UTSLÄPP AV SO 2 FASTA BRÄNSLEN A. Gränsvärden för utsläpp av SO2 uttryckta i mg/Nm3 (O2-innehåll 6 %), som skall gälla för nya och befintliga anläggningar enligt artikel 4.1 respektive 4.3: ê 2001/80/EG art. 2 (anpassad) √ 1. Alla utsläppsgränsvärden ska beräknas vid en temperatur på 273,15 K, ett tryck på 101,3 kPa och efter korrigering för innehållet av vattenånga i rökgaserna och vid en standardsyrehalt på 6 % för fasta bränslen, 3 % för pannor som använder flytande och gasformiga bränslen samt 15 % för gasturbiner och gasmotorer ∏. ê 2001/80/EG (anpassad) Anm.: När utsläppsgränsvärden enligt ovan inte kan uppfyllas på grund av egenskaperna hos ett bränsle, skall en avsvavlingsgrad på åtminstone 60 procent uppnås för anläggningar med en installerad tillförd effekt på högst 100 MWt, 75 procent för anläggningar på mer än 100 MWt och högst 300 MWt samt 90 procent för anläggningar på mer än 300 MWt. För anläggningar på mer än 500 MWt skall en avsvavlingsgrad på minst 94 procent gälla eller på minst 92 procent i de fall ett kontrakt om installation av utrustning för avsvavling av rökgaser eller kalkinjektering har ingåtts och monteringsarbetet har påbörjats före den 1 januari 2001. B. Gränsvärden för utsläpp av SO2 uttryckta i mg/Nm3 (O2-innehåll 6 %), som skall gälla för nya anläggningar enligt artikel 4.2 med undantag för gasturbiner: Typ av bränsle | 50-100 MWt | 100-300 MWt | > 300 MWth | Biomassa | 200 | 200 | 200 | Allmänt fall | 850 | 200[66] | 200 | Anm.: När utsläppsgränsvärdena enligt ovan inte kan uppfyllas på grund av egenskaperna hos ett bränsle skall anläggningarna uppnå 300 mg/Nm3 SO2, eller en avsvavlingsgrad på minst 92 procent för anläggningar med en installerad tillförd effekt på högst 300 MWt och för anläggningar med en installerad tillförd effekt på mer än 300 MWt skall en avsvavlingsgrad på minst 95 procent samt ett maximalt tillåtet utsläppsgränsvärde på 400 mg/Nm3 gälla. BILAGA IV GRÄNSVÄRDEN FÖR UTSLÄPP AV SO 2 FLYTANDE BRÄNSLEN A. Gränsvärden för utsläpp av SO2 uttryckta i mg/Nm3 (O2-innehåll 3 %), som skall gälla för nya och befintliga anläggningar enligt artikel 4.1 respektive 4.3: [pic] B. Gränsvärden för utsläpp av SO2 uttryckta i mg/Nm3 (O2-innehåll 3 %), som skall gälla för nya anläggningar enligt artikel 4.2 med undantag för gasturbiner: 50-100 MWt | 100-300 MWt | > 300 MWth | 850 | 400-200 (linjär minskning)[67] | 200 | När det gäller två anläggningar med en installerad tillförd effekt på 250 MWt på Kreta och Rhodos för vilka tillstånd utfärdas före den 31 december 2007 skall utsläppsgränsvärden på 1 700 mg/Nm3 gälla. ò ny För gaskombiverk med tillsatseldning får den behöriga myndigheten fastställa standardsyrehalt, med beaktande av den aktuella anläggningen särskilda egenskaper. ê 2001/80/EG (anpassad) ð ny √ 2. Utsläppsgränsvärden (mg/Nm3) för SO2 för pannor som använder fasta eller flytande bränslen ∏ Installerad tillförd effekt (MWt) | Stenkol och brunkol | Biomassa | Torv | Flytande bränslen | ð 50–100 ï | ð 400 ï | 200 | ð 300 ï | ð 350 ï | ð 100–300 ï | ð 250 ï | 200 | ð 300 ï | ð 250 ï | ð > 300 ï | ð 200 ï | 200 | ð 200 ï | ð 200 ï | ê 2001/80/EG art. 5 (anpassad) Trots vad som föreskrivs i bilaga III skall följande gälla: (1) För anläggningar med en installerad tillförd effekt på minst 400 MW √ För förbränningsanläggningar som använder fasta bränslen och som fick tillstånd före den 27 november 2002 och ∏ som är i drift högst följande antal √ 1 500 ∏ timmar per år som ett (rullande medelvärde över fem år), nämligen — till och med den 31 december 2015, 2 000 timmar, — från och med den 1 januari 2016, 1 500 timmar, skall gälla ett gränsvärde √ utsläppsgränsvärde för SO2 ∏ på 800 mg/Nm3 för utsläpp av svaveldioxid. ê 2001/80/EG (anpassad) ð ny BILAGA V 3. GRÄNSVÄRDEN FÖR UTSLÄPP AV SO2 √ Utsläppsgränsvärden (mg/Nm3) för SO2 för pannor som använder gasformiga bränslen ∏ Gasformiga bränslen A. Gränsvärden för utsläpp av SO2 uttryckta i mg/Nm3 (O2-innehåll 3 %), som skall gälla för nya och befintliga anläggningar enligt artikel 4.1 respektive 4.3: Typ av bränsle | Gränsvärden (mg/Nm3) | Gasformiga bränslen Ii allmänhet | 35 | Flytande gas | 5 | Gaser med lågt värmevärde från förgasning av raffinaderirestprodukter, koksugnsgas, masugnsgas | 800400 | ? Gaser med lågt värmevärde från masugn ⎪ | ð 200 ï | Gas från förgasning av kol | [68] | B. Gränsvärden för utsläpp av SO2 uttryckta i mg/Nm3 (O2-innehåll 3 %), som skall gälla för nya anläggningar enligt artikel 4.2: Gasformiga bränslen i allmänhet | 35 | Flytande gas | 5 | Gaser med lågt värmevärde från koksugn | 400 | Gaser med lågt värmevärde från masugn | 200 | ò ny 4. Utsläppsgränsvärden (mg/Nm3) för NOx för pannor som använder fasta eller flytande bränslen Installerad tillförd effekt (MWt) | Stenkol och brunkol | Biomassa och torv | Flytande bränslen | 50–100 | 300 450 vid pulvereldning av brunkol | 300 | 450 | 100–300 | 200 | 250 | 200 | > 300 | 200 | 200 | 150 | ê 2001/80/EG bilaga VI (anpassad) (2) Till den 31 december 2015 skall för anläggningar med en installerad tillförd effekt på mer än 500 MW och som från 2008 inte är i drift mer än 2000 timmar per år (rullande medelvärde över fem år) - om de erhållit tillstånd enligt artikel 4.3 a, gälla ett utsläppsgränsvärde för kväveoxider (mätt som NO2) på 600 mg/Nm3, - om de omfattas av en nationell plan enligt artikel 4.6, göras en bedömning av deras bidrag till den nationella planen på grundval av ett gränsvärde om 600 mg/Nm3. Från och med den 1 januari 2016 skall för anläggningar √ För förbränningsanläggningar som använder fasta bränslen med en installerad tillförd effekt på högst 500 MW, som fick tillstånd före den 27 november 2002 och ∏ som inte är i drift mer än 1 500 timmar per år √ som ett ∏ (rullande medelvärde över fem år), √ ska ∏ gälla ett utsläppsgränsvärde för √ NOx ∏ kväveoxider (mätt som NO2) på 450 mg/Nm3. √ För förbränningsanläggningar som använder fasta bränslen med en installerad tillförd effekt på minst 500 MW, som fick tillstånd före den 1 juli 1987 och som inte är i drift mer än 1 500 timmar per år som ett rullande medelvärde över fem år, ska gälla ett utsläppsgränsvärde för NOx på 450 mg/Nm3. ∏ ê 2001/80/EG (anpassad) ð ny BILAGA VI √ 5. Utsläppsgränsvärden (mg/Nm3) för NOx ∏ GRÄNSVÄRDEN FÖR UTSLÄPP AV NO X (MÄTNING SOM NO 2 ) ?och CO för gaseldade förbränningsanläggningar⎪ A. Gränsvärden för utsläpp av NOx uttryckta i mg/Nm3 (O2-innehåll 6 % för fasta bränslen, 3 % för flytande och gasformiga bränslen), som skall gälla för nya och befintliga anläggningar enligt artikel 4.1 respektive 4.3: Typ av bränsle | Gränsvärden[69] (mg/Nm3) | Fasta[70],[71]: | 50 till 500 MWt: | 600 | >500 MWt: | 500 | Från och med den 1 januari 2016 | 50 till 500 MWt: | 600 | >500 MWt: | 200 | Flytande: | 50 till 500 MWt: | 450 | >500 MWt: | 400 | Gasformigt: | 50 till 500 MWt: | 300 | >500 MWt: | 200 | B. Gränsvärden för utsläpp av NOx uttryckta i mg/Nm3, som skall gälla för nya anläggningar enligt artikel 4.2 med undantag för gasturbiner: Fasta bränslen (O 2 -innehåll 6 %): Typ av bränsle | 50-100 MWt | 100-300 MWt | > 300 MWth | Biomassa | 400 | 300 | 200 | Allmänt fall | 400 | 200[72] | 200 | Flytande bränslen (O 2 -innehåll 3 %): 50-100 MWt | 100-300 MWt | > 300 MWth | 400 | 200[73] | 200 | När det gäller två anläggningar med en installerad tillförd effekt på 250 MWt på Kreta och Rhodos för vilka tillstånd utfärdas före den 31 december 2007 skall utsläppsgränsvärden på 400 mg/Nm3 gälla. Gasformiga bränslen (O 2 -innehåll 3 %): 50-300 MWt | > 300 MWth | Naturgas (Anm. 1) | 150 | 100 | Övriga gaser | 200 | 200 | Gasturbiner: Gränsvärden för utsläpp av NOx, uttryckta i mg/Nm3 (O2-innehåll 15 %), som skall gälla för en enkel gasturbinenhet enligt artikel 4.2 (gränsvärdena gäller endast vid en belastning på mer än 70 %): > 50 MWth (tillförd effekt vid betingelser enligt ISO) | Naturgas (Anm. 1) | 50(Anm. 2) | Flytande bränslen (Anm. 3) | 120 | Gasformiga bränslen (utom naturgas) | 120 | ? NOx ⎪ | ð CO ï | ? Gaseldade pannor ⎪ | ð 100 ï | ð 100 ï | ? Gasturbiner (inkl. gaskombiverk) som använder naturgas(1) som bränsle ⎪ | Ö 50(2)(3) Õ | ð 100 ï | ? Gasturbiner (inkl. gaskombiverk ) som använder annan gas än naturgas som bränsle(4) ⎪ | ð 90 ï | ð 100 ï | ? Gasmotorer ⎪ | ð 100 ï | ð 100 ï | Anmärkningar Anm. 1: (1) Med naturgas avses naturligt förekommande metan med högst 20 volymprocent ädelgaser och andra beståndsdelar. Anm. 2: (2) 75 mg/Nm3 i följande fall, där gasturbinens verkningsgrad är fastställd vid grundbelastningsbetingelser enligt ISO: i) Gasturbiner som används i kraftvärmesystem med en total verkningsgrad på mer än 75 %. ii) Gasturbiner som används i kombikraftverk Ö gaskombiverk Õ med i genomsnitt en total årlig elektrisk verkningsgrad på mer än 55 %. iii) Gasturbiner för mekaniska drivanordningar. (3) För gasturbiner med enkel process som inte tillhör någon av √ de ∏ ovannämnda kategorier √ som nämns i anmärkning 2 ∏, men som har en verkningsgrad på mer än 35 % –- fastställd vid grundbelastningsbetingelser enligt ISO –- skall utsläppsgränsvärdet √ för NOx ∏ vara 50x*η/35, där η är gasturbinens verkningsgrad √ vid grundbelastningsbetingelser enligt ISO ∏ uttryckt i procent (och vid grundbelastningsbetingelser enligt ISO). Anm. 3: (4) √ Dessa ∏ Detta utsläppsgränsvärden gäller endast √ även ∏ gasturbiner som √ använder ∏ drivs med lätta och medeltunga destillat √ som flytande bränslen ∏ . √ För gasturbiner ∏ ? (inklusive gaskombiverk) ⎪ , √ gäller de utsläppsgränsvärden för NOx och CO som anges i tabellen i denna punkt endast över 70 % belastning.∏ Gasturbiner för reservdrift som drivs mindre än 500 timmar per år skall √ inte omfattas av ∏ undantas från dessa √ utsläppsgränsvärden ∏ gränsvärden √ som anges i denna punkt ∏ . √ Verksamhetsutövaren vid ∏ Den driftsansvarige för sådana anläggningar skall årligen förelägga den behöriga myndigheten en rapport om använd tid √ registrera driftstiden ∏ . ò ny 6. Utsläppsgränsvärden (mg/Nm3) för stoft för pannor som använder fasta eller flytande bränslen Installerad tillförd effekt (MWt) | Stenkol och brunkol | Biomassa och torv | Flytande bränslen | 50–100 | 30 | 30 | 30 | 100–300 | 25 | 20 | 25 | > 300 | 20 | 20 | 20 | ê 2001/80/EG (anpassad) BILAGA VII GRÄNSVÄRDEN FÖR UTSLÄPP AV STOFT A. Gränsvärden för utsläpp av stoft, uttryckta i mg/Nm3 (O2-innehåll 6 % för fasta bränslen, 3 % för flytande och gasformiga bränslen), som skall gälla för nya och befintliga anläggningar enligt artikel 4.1 respektive 4.3: Typ av bränsle | Installerad tillförd effekt (MW) | Gränsvärde för utsläpp (mg/Nm3) | Fast | ≥ 500 < 500 | 50[74] 100 | Flytande[75] | alla anläggningar | 50 | Gasformigt | alla anläggningar | 5 i regel 10 för masugnsgas 50 för gaser från stålindustrin som kan användas på annat ställe | B. Gränsvärden för utsläpp av stoft, uttryckta i mg/Nm3, som skall gälla för nya anläggningar enligt artikel 4.2 med undantag för gasturbiner: Fasta bränslen (O 2 -innehåll 6 %): 50-100 MWt | > 100 MWth | 50 | 30 | Flytande bränslen (O 2 -innehåll 3 %): 50-100 MWt | > 100 MWth | 50 | 30 | När det gäller två anläggningar med en installerad tillförd effekt på 250 MWt på Kreta och Rhodos för vilka tillstånd utfärdas före den 31 december 2007 skall utsläppsgränsvärden på 50 mg/Nm3 gälla. √ 7. Utsläppsgränsvärden (mg/Nm3) för stoft för pannor som använder ∏ Ggasformiga bränslen I regel √ Generellt ∏ | 5 | För Mmasugnsgas | 10 | För Ggaser från stålindustrin som kan användas på annat ställe | 30 | √ Del 2 ∏ √ Utsläppsgränsvärden för förbränningsanläggningar som avses i artikel 33.3 ∏ ê 2001/80/EG art. 2 (anpassad) √ 1. Alla utsläppsgränsvärden ska beräknas för en temperatur på 273,15 K, ett tryck på 101,3 kPa och efter korrigering för innehållet av vattenånga i rökgaserna och vid en standardsyrehalt på 6 % för fasta bränslen, 3 % för pannor som använder flytande och gasformiga bränslen samt 15 % för gasturbiner och gasmotorer ∏. ò ny För gaskombiverk med tillsatseldning får den behöriga myndigheten fastställa standardsyrehalt, med beaktande av den aktuella anläggningens särskilda egenskaper. ê 2001/80/EG bilaga III&IV (anpassad) ð ny √ 2. Utsläppsgränsvärden (mg/Nm3) för SO2 för pannor som använder fasta eller flytande bränslen ∏ Installerad tillförd effekt (MWt) | Stenkol och brunkol | Biomassa | Torv | Flytande bränslen | ð 50–100 ï | ð 400ï | 200 | ð 300 ï | ð 350 ï | ð 100–300 ï | ð 200 ï | 200 | ð 300 250 vid förbränning i fluidiserad bädd ⎪ | ð 200 ï | ð > 300 ï | ð 150 200 vid förbränning i cirkulerande eller trycksatt fluidiserad bädd ⎪ | ð 150 ï | ð 150 200 vid förbränning i fluidiserad bädd ⎪ | ð 150 ï | ê 2001/80/EG bilaga V (anpassad) √ 3. Utsläppsgränsvärden mg/Nm3 för SO2 för pannor som använder gasformiga bränslen ∏ B. Gränsvärden för utsläpp av SO2 uttryckta i mg/Nm3 (O2-innehåll 3 %), som skall gälla för nya anläggningar enligt artikel 4.2: Gasformiga bränslen √ Generellt ∏ | 35 | Flytande gas | 5 | Gaser med lågt värmevärde från koksugn | 400 | Gaser med lågt värmevärde från masugn | 200 | ê 2001/80/EG bilaga VI (B) (anpassad) ð ny ? 4. Utsläppsgränsvärden (mg/Nm3) för NOx för pannor som använder fasta eller flytande bränslen ⎪ ? Installerad tillförd effekt (MWt) ⎪ | ? Stenkol och brunkol ⎪ | ? Biomassa och torv ⎪ | ? Flytande bränslen ⎪ | ð 50–100 ï | ð 300 ï √ 400 vid pulvereldning av brunkol ∏ | ð 250 ï | ð 300 ï | ð 100–300 ï | ð 200 ï | ð 200 ï | ð 150 ï | ð > 300 ï | ð 150 200 vid pulvereldning av brunkol ⎪ | ð 150 ï | ð 100 ï | ? 5. Utsläppsgränsvärden (mg/Nm3) för NOx och CO för gaseldade förbränningsanläggningar ⎪ ? NOx ⎪ | ð CO ï | ð Gaseldade pannor ï | ð 100 ï | ð 100 ï | ð Gasturbiner (inklusive gaskombiverk)(1) ï | ð 50(2) ï | ð 100 ï | ð Gasmotorer ï | ð 75 ï | ð 100 ï | ê 2001/80/EG bilaga VI (anpassad) ð ny Anmärkningar √ (1) För gasturbiner som använder lätta och medeltunga destillat som flytande bränslen ska de utsläppsgränsvärden för NOx och CO som anges i denna punkt också gälla. ∏ √ (2) För gasturbiner med enkel process och en verkningsgrad på mer än 35 % – fastställd vid grundbelastningsbetingelser enligt ISO – ska utsläppsgränsvärdet vara 50x*η/35, där η är gasturbinens verkningsgrad vid grundbelastningsbetingelser enligt ISO uttryckt i procent. ∏ √ För gasturbiner ∏ ? (inklusive gaskombiverk) ⎪ √ gäller de utsläppsgränsvärden för NOx och CO som anges i denna punkt endast över 70 % belastning. ∏ Gasturbiner för reservdrift som drivs mindre än 500 timmar per år skall undantas från dessa √ utsläppsgränsvärden ∏ gränsvärden √ som anges i denna punkt ∏. √ Verksamhetsutövaren vid ∏ Den driftsansvarige för sådana anläggningar skall årligen förelägga den behöriga myndigheten en rapport om använd tid √ registrera driftstiden ∏ . ê 2001/80/EG bilaga VII (anpassad) √ 6. Utsläppsgränsvärden (mg/Nm3) för stoft för pannor som använder fasta eller flytande bränslen ∏ ò ny Installerad tillförd effekt (MWt) | 50–300 | 20 | > 300 | 10 20 för biomassa och torv | ê 2001/80/EG bilaga VII (anpassad) √ 7. Utsläppsgränsvärden (mg/Nm3) för stoft för pannor som använder gasformiga bränslen ∏ I regel √ Generellt ∏ | 5 | För Mmasugnsgas | 10 | För Ggaser från stålindustrin som kan användas på annat ställe | 30 | ê 2001/80/EG (anpassad) BILAGA VIII Del 3 √ Kontroll av utsläpp ∏ METODER FÖR MÄTNING AV UTSLÄPP A. FÖRFARANDEN FÖR MÄTNING OCH UTVÄRDERING AV UTSLÄPP FRÅN FÖRBRÄNNINGSANLÄGGNINGAR 1. Fram till och med den 27 november 2004 Koncentrationerna av SO2, stoft och NOx för nya anläggningar för vilka tillstånd utfärdas enligt artikel 4.1 med en installerad tillförd effekt på mer än 300 MW skall mätas kontinuerligt. Övervakningen av SO2 och stoft får dock begränsas till icke-kontinuerliga mätningar eller andra lämpliga bestämningsförfaranden, om sådana mätningar eller förfaranden, vilka måste prövas och godkännas av de behöriga myndigheterna, kan användas för att fastställa koncentrationerna. För nya anläggningar för vilka tillstånd utfärdas enligt artikel 4.1 och som inte omfattas av första stycket får de behöriga myndigheterna kräva att kontinuerliga mätningar utförs avseende dessa tre föroreningar om det anses nödvändigt. Om kontinuerliga mätningar inte krävs, skall icke-kontinuerliga mätningar eller lämpliga bestämningsförfaranden som godkänts av de behöriga myndigheterna regelbundet tillämpas för att beräkna mängden av de ovannämnda ämnena i utsläppen. 2. Från och med den 27 november 2002 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 18.2 1. De behöriga myndigheterna skall kräva kontinuerliga mätningar av Kkoncentrationerna av SO2, NOx och stoft i rökgaserna från alla förbränningsanläggningar med en installerad tillförd effekt på minst 100 MW √ ska mätas kontinuerligt ∏ . ò ny Koncentrationen av CO i rökgaserna från förbränningsanläggningar som drivs med gasformiga bränslen med en installerad tillförd effekt på minst 100 MW ska mätas kontinuerligt. ê 2001/80/EG (anpassad) ð ny 2. Trots vad som sägs i första stycket, kan inte √ Den behöriga myndigheten får besluta att det inte ska krävas ∏ kontinuerliga mätningar √ enligt punkt 1 ∏ krävas i följande fall: a) För förbränningsanläggningar med en livstid på mindre än 10 000 driftstimmar. b) För SO2 och stoft från naturgasförbränningspannor eller från gasturbiner √ förbränningsanläggningar ∏ som drivs med naturgas. c) För SO2 från gasturbiner eller pannor √ förbränningsanläggningar ∏ som drivs med olja med känt svavelinnehåll som inte har någon avsvavlingsutrustning √ för avsvavling av rökgaser ∏ . d) För SO2 från pannor √ förbränningsanläggningar ∏ som drivs med biomassa, om den driftsansvarige √ verksamhetsutövaren ∏ kan visa att utsläppen av SO2 under inga omständigheter kan överstiga de föreskrivna utsläppsgränsvärdena. 3. Om kontinuerliga mätningar inte krävs, skall icke-kontinuerliga mätningar ? av SO2, NOx, stoft och, för gaseldade anläggningar, även av CO ⎪ göras åtminstone var sjätte månad. ò ny 4. För förbränningsanläggningar som drivs med stenkol eller brunkol ska utsläppen av totalkvicksilver mätas minst en gång per år. ê 2001/80/EG (anpassad) ð ny 5. Alternativt kan andra lämpliga bestämningsförfaranden √ Som ett alternativ till de mätningar av SO2 och NOx som avses i punkt 3 kan andra förfaranden ∏, vilka måste prövas och godkännas √ efter prövning och godkännande ∏ av den behöriga √ myndigheten ∏ myndigheterna, användas för att beräkna √ fastställa ∏ mängderna av ovannämnda förorenande ämnen i utsläppen √ av SO2 och NOx ∏. För sådana förfaranden skall √ användas ∏ tillämpliga CEN-standarder √ eller, ∏ användas om sådana finns. oOm CEN-standarder inte är tillgängliga, skall ISO-standarder och nationella eller internationella standarder som säkerställer att uppgifterna är av likvärdig vetenskaplig kvalitet tillämpas. 3. För anläggningar som skall uppfylla kraven på avsvavling i artikel 5.2 och i bilaga III skall de krav på mätningar av SO2-utsläpp som anges i punkt 2 gälla. Dessutom skall svavelhalten i det bränsle som tillförs förbränningsanläggningen övervakas regelbundet. 64. Den behöriga √ myndigheten ∏ myndigheterna skall underrättas om väsentliga √ betydande ∏ förändringar som avser den typ av bränsle som används och anläggningens driftsätt. De √ Den behöriga myndigheten ∏ skall bedöma √ besluta ∏ om övervakningskraven Ö kontrollkraven Õ enligt punkterna 1–4punkt 2 fortfarande är lämpliga eller om de måste ändras. 75. De kontinuerliga mätningar som genomförs i enlighet med punkt 12 skall omfatta relevanta driftsparametrar för √ mätning av ∏ syreinnehåll, temperatur och tryck och innehållet av vattenånga √ i rökgaserna ∏ . Kontinuerliga mätningar av innehållet av vattenånga i rökgaserna är inte nödvändiga, under förutsättning att den insamlade rökgasen torkas innan utsläppen analyseras. 8. Representativa mätningar, dvs. Pprovtagning och analys, av relevanta föroreningar √ förorenande ämnen ∏ och √ mätning av ∏ driftsparametrar samt √ kvalitetssäkring av automatiska mätsystem och ∏ metoder för referensmätningar för att kalibrera √ dessa ∏ automatiska mätsystem skall genomföras i enlighet med CEN-standarder så snart dessa är tillgängliga. Om CEN-standarder inte är tillgängliga, skall ISO-standarder och nationella eller internationella standarder som säkerställer att uppgifterna är av likvärdig vetenskaplig kvalitet tillämpas. Kontinuerliga √ Automatiska ∏ mätsystem skall åtminstone varje √ minst en gång per ∏ år kontrolleras genom parallella mätningar med referensmätmetoderna. ê 2001/80/EG art. 13 (anpassad) Artikel 13 Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att tillse att den driftsansvarige inom skälig tid underrättar de behöriga myndigheterna √ Verksamhetsutövaren ska underrätta den behöriga myndigheten ∏ om resultaten från de kontinuerliga mätningarna, kontrollerna av √ automatiska mätsystem ∏ mätutrustningen samt resultaten från de enskilda mätningarna och från alla andra mätningar som utförts för att kunna bedöma om detta direktiv följs. ê 2001/80/EG (anpassad) ð ny 96. √ När det gäller utsläppsgränsvärden ∏ får vVärdena på de 95-procentiga konfidensintervallen för ett enskilt uppmätt resultat skall inte överstiga följande procentuella andelar av utsläppsgränsvärdena: ? Kolmonoxid ⎪ | ð 10 % ï | Svaveldioxid | 20 % | Kväveoxider | 20 % | Stoft | 30 % | 10. De giltiga √ validerade ∏ tim- och √ dygn ∏dagsmedelvärdena skall fastställas med utgångspunkt från de uppmätta giltiga timmedelvärdena, efter att värdet på det ovan angivna konfidensintervallet har dragits ifrån. 11. Varje √ dygn ∏dag under vilketn mer än tre timmedelvärden är ogiltiga på grund av att det kontinuerliga √ automatiska ∏ mätsystemet inte fungerar eller genomgår underhåll, skall ogiltigförklaras. Om mer än tio √ dygn ∏dagar under ett år ogiltigförklaras av sådana skäl skall den behöriga myndigheten kräva att √ verksamhetsutövaren ∏ den driftsansvarige vidtar lämpliga åtgärder för att förbättra det kontinuerliga övervakningssystemets √ automatiska mätsystemets ∏ tillförlitlighet. B. FASTSTÄLLANDE AV TOTALA ÅRLIGA UTSLÄPP FRÅN FÖRBRÄNNINGSANLÄGGNINGAR Fram till och med år 2003 skall de behöriga myndigheterna inhämta uppgifter om de totala årliga utsläppen av SO2 och NOx från nya förbränningsanläggningar. Om kontinuerlig mätning sker skall den driftsansvarige för förbränningsanläggningen summera separat för varje förorening den dagliga utsläppsmängden på grundval av rökgasflödet. Om kontinuerlig mätning inte sker skall uppskattningar av de totala årliga utsläppen göras av den driftansvarige på grundval av punkt A.1 och motsvara de behöriga myndigheternas krav. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de totala årliga utsläppen av SO2 och NOx från nya förbränningsanläggningar, samtidigt som uppgifter lämnas enligt punkt C.3 om de totala årliga utsläppen från befintliga anläggningar. År 2004 och därefter varje år skall medlemsstaterna göra en inventering av utsläppen av SO2, NOx och stoft från alla förbränningsanläggningar med en installerad tillförd effekt på minst 50 MW. Den behöriga myndigheten skall för varje anläggning som drivs under överinseende av en driftsansvarige på en viss plats inhämta följande uppgifter: De sammanlagda årliga utsläppen SO2, NOx och stoft (total mängd svävande partiklar). Total årlig energitillförsel i förhållande till nettovärmevärdet, uppdelad på följande fem bränslekategorier: biomassa, övriga fasta bränslen, flytande bränslen, naturgas och andra gaser. En sammanfattning av resultaten av denna inventering som separat visar utsläppen från raffinaderier skall överlämnas till kommissionen vart tredje år, inom tolv månader från utgången av den berörda treårsperioden. De årliga uppgifterna för varje enskild anläggning skall på begäran överlämnas till kommissionen. Kommissionen skall förse medlemsstaterna med en sammanfattning av jämförelserna mellan och utvärderingarna av de nationella inventeringarna inom tolv månader från mottagandet av de nationella inventeringarna. Från och med den 1 januari 2008 skall medlemsstaterna årligen rapportera till kommissionen vilka befintliga anläggningar som anses omfattas av artikel 4.4 tillsammans med förteckningen över hur mycket tid som använts och som återstår av den tid som medgivits för återstoden av anläggningens driftsperiod. C. Fastställande av totala årliga utsläpp från befintliga anläggningar till och med 2003 1. År 1990 och därefter varje år till och med 2003 skall medlemsstaterna göra en fullständig inventering av utsläppen av SO2 och NOx från befintliga anläggningar enligt följande: För varje enskild anläggning, i fråga om anläggningar med en kapacitet över 300 MWt samt för raffinaderier. Sammantaget för andra förbränningsanläggningar som omfattas av detta direktiv. 2. Den metod som används för dessa inventeringar skall överensstämma med den som använts för att fastställa SO2- och NOx-utsläppen från förbränningsanläggningar år 1980. 3. Resultaten av inventeringen skall överlämnas till kommissionen i en lämpligt sammanfattad form senast nio månader efter utgången av det år som avses. Uppgifter om den metod som använts för att upprätta utsläppsinventeringarna samt mer detaljerade, grundläggande uppgifter skall lämnas till kommissionen på begäran. 4. Kommissionen skall göra en systematisk jämförelse av de nationella inventeringarna och vid behov lämna förslag till rådet om en harmonisering av metoderna för utsläppsinventering, i syfte att effektivt genomföra detta direktiv. ê 2001/80/EG art. 14 (anpassad) è1 Rättelse, EGT L 319, 23.11.2002, s. 30 ð ny Del 4 √ Bedömning av efterlevnad av utsläppsgränsvärden ∏ Artikel 14 1. När kontinuerliga mätningar utförs skall utsläppsgränsvärdena i del A i bilagorna III-VII anses ha iakttagits, om en utvärdering av de resultat som avser den faktiska drifttiden under ett kalenderår visar att a) inte något medelvärde för en kalendermånad överstiger utsläppsgränsvärdena. b) när det gäller i) svaveldioxid och stoft: 97 % av samtliga 48-timmarsmedelvärden uppgår till högst 110 % av utsläppsgränsvärdena, ii) kväveoxider: 95 % av samtliga 48-timmarsmedelvärden uppgår till högst 110 % av utsläppsgränsvärdena. Varken de perioder som avses i artikel 7 eller start- och stopperioder skall medräknas. 2. Om endast icke-kontinuerliga mätningar eller andra lämpliga förfaranden krävs för bestämningen, skall de utsläppsgränsvärden som anges i bilagorna III-VII anses ha iakttagits, om det av resultaten från varje serie mätningar eller från de andra förfaranden som definieras och bestäms enligt regler som fastställts av de behöriga myndigheterna, framgår att utsläppsgränsvärdena inte överskrids. ⎝1 3. I de fall som avses i artikel 5.2 skall kravet ⎜ på avsvavling anses uppfyllt, om utvärderingen av de mätningar som utförs i enlighet med bilaga VIII punkt A.3 visar att den avsvavlingsgrad som krävs uppnås enligt samtliga medelvärden för en kalendermånad eller samtliga rullande 30-dagarsmedelvärden. Varken de perioder som avses i artikel 7 eller start- och stopperioder skall medräknas. 4. För nya anläggningar för vilka tillstånd utfärdas enligt artikel 4.2 skall utsläppsgränsvärdena för drifttimmar under ett kalenderår anses ha iakttagits om a) inget validerat dagsmedelvärde överstiger de relevanta värden som anges i del B i bilagorna III-VII, b) 95 % av alla validerade timmedelvärden under året inte överstiger 200 % av de relevanta värden som anges i del B i bilagorna III-VII. Validerade medelvärden skall fastställas på det sätt som anges i punkt A.6 i bilaga VIII. Varken de perioder som avses i artikel 7 eller start- och stopperioder skall medräknas. ò ny 1. När kontinuerliga mätningar utförs ska utsläppsgränsvärdena i delarna 1 och 2 anses vara uppfyllda om bedömningen av de resultat som avser den faktiska drifttiden under ett kalenderår visar att a) inga validerade månadsmedelvärden överstiger de relevanta utsläppsgränsvärden som anges i delarna 1 och 2, b) inga validerade dygnsmedelvärden överstiger 110 % av de relevanta utsläppsgränsvärden som anges i delarna 1 och 2, c) i fall där förbränningsanläggningarna består endast av pannor som använder kol med en installerad tillförd effekt under 50 MW, inga validerade dygnsmedelvärden överstiger 150 % av de relevanta utsläppsgränsvärden som anges i delarna 1 och 2, d) 95 % av alla validerade timmedelvärden under året inte överstiger 200 % av de relevanta utsläppsgränsvärden som anges i delarna 1 och 2. Validerade medelvärden ska fastställas på det sätt som anges i punkt 10 i del 3. Vid beräkningen av de genomsnittliga utsläppsgränsvärdena ska de värden som uppmätts under de perioder som avses i artikel 33.4 och 33.5 och artikel 34 samt under idriftsättning och urdrifttagning inte beaktas. 2. Om kontinuerliga mätningar inte krävs, ska de utsläppsgränsvärden som anges i delarna 1 och 2 anses vara uppfyllda om mätresultaten från varje serie mätningar eller från de andra förfaranden som utformats och beslutats enligt regler som fastställts av de behöriga myndigheterna inte överstiger utsläppsgränsvärdena. ê 2000/76/EG art. 3 (anpassad) è1 Rättelse, EGT L 145, 31.5.2001, s. 52 BILAGA VI √ Tekniska bestämmelser om avfallsförbränningsanläggningar och samförbränningsanläggningar ∏ Del 1 Definitioner I √ denna bilaga gäller följande definitioner ∏ detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges: 6. è1 a) befintlig √ avfallsförbränningsanläggning ∏ förbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning : ⎜ √ en av följande avfallsförbränningsanläggningar ∏ en förbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning ia) som √ var ∏ är i drift och har √ hade ∏ tillstånd i enlighet med √ gällande ∏ befintlig gemenskapslagstiftning före den 28 december 2000, eller iib) som har fått tillstånd eller registrerats för √ avfallsförbränning ∏ förbränning eller samförbränning och √ hade ∏ har tillstånd som utfärdats före den 28 december 2002 i enlighet med √ gällande ∏ befintlig gemenskapslagstiftning, under förutsättning att anläggningen √ togs ∏ tas i drift senast den 28 december 2003, eller iiic) som enligt den behöriga myndighetens uppfattning √ hade ∏ har lämnat in en fullständig ansökan om √ godkännande ∏ tillstånd vilken √ var ∏ är under behandling före den 28 december 2002, under förutsättning att anläggningen √ togs ∏ tas i drift senast den 28 december 2004. ò ny b) ny avfallsförbränningsanläggning : varje avfallsförbränningsanläggning som inte omfattas av led a. ê 2000/76/EG (anpassad) BILAGA I Del 2 Ekvivalensfaktorer för dibenso- p -dioxiner och dibensofuraner Vid bestämningen av totalkoncentrationen (TE) av dioxiner och furaner skall koncentrationerna av följande √ dibenso- p -dioxiner ∏ dioxiner och dibensofuraner multipliceras med följande ekvivalensfaktorer innan de summeras: Toxisk ekvivalensfaktor | 2,3,7,8 — Tetraklordibensodioxin (TCDD) | 1 | 1,2,3,7,8 — Pentaklordibensodioxin (PeCDD) | 0,5 | 1,2,3,4,7,8 — Hexaklordibensodioxin (HxCDD) | 0,1 | 1,2,3,6,7,8 — Hexaklordibensodioxin (HxCDD) | 0,1 | 1,2,3,7,8,9 — Hexaklordibensodioxin (HxCDD) | 0,1 | 1,2,3,4,6,7,8 — Heptaklordibensodioxin (HpCDD) | 0,01 | Oktaklordibensodioxin (OCDD) | 0,001 | 2,3,7,8 — Tetraklordibensofuran (TCDF) | 0,1 | 2,3,4,7,8 — Pentaklordibensofuran (PeCDF) | 0,5 | 1,2,3,7,8 — Pentaklordibensofuran (PeCDF) | 0,05 | 1,2,3,4,7,8 — Hexaklordibensofuran (HxCDF) | 0,1 | 1,2,3,6,7,8 — Hexaklordibensofuran (HxCDF) | 0,1 | 1,2,3,7,8,9 — Hexaklordibensofuran (HxCDF) | 0,1 | 2,3,4,6,7,8 — Hexaklordibensofuran (HxCDF) | 0,1 | 1,2,3,4,6,7,8 — Heptaklordibensofuran (HpCDF) | 0,01 | 1,2,3,4,7,8,9 — Heptaklordibensofuran (HpCDF) | 0,01 | Oktaklordibensofuran (OCDF) | 0,001 | Del 3 BILAGA V √ Gränsvärden för utsläpp till luft från avfallsförbränningsanläggningar ∏ ê 2000/76/EG art. 11 (anpassad) 18. Resultaten av mätningarna för att kontrollera att utsläppsgränsvärdena följs skall räknas om till följande standardbetingelser och för syre enligt den formel som anges i bilaga VI:√ Alla utsläppsgränsvärden ska beräknas vid en ∏ a) tTemperatur √ på 273,15 K ∏ 273 K, √ ett ∏ tryck √ på ∏ 101,3 kPa √ och efter korrigering för innehållet av vattenånga i rökgaserna. ∏ , 11 % syre, torr gas, i rökgas från förbränningsanläggningar. b) Temperatur 273 K, tryck 101,3 kPa, 3 % syre, torr gas, i rökgas vid förbränning av spillolja enligt definitionen i direktiv 75/439/EEG. √ De räknas om till 11 % syre i rökgasen utom vid förbränning av spillolja såsom det definieras i artikel 3 h i direktiv 20../../EG, då de räknas om till 3 % syre, och i de fall som anges i punkt 2.7 i del 5. ∏ ê 2000/76/EG (anpassad) 1.1(a) Dygnsmedelvärden √ Utsläppsgränsvärden som dygnsmedelvärden av följande förorenande ämnen (mg/Nm³) ∏ Total stoftmängd Ö Totalstoft Õ | 10 mg/m³ | Organiska ämnen i gas- och ångform omräknat till √ uttryckt som ∏ totalt organiskt kol √ (TOC) ∏ | 10 mg/m³ | Väteklorid (HCl) | 10 mg/m³ | Vätefluorid (HF) | 1 mg/m³ | Svaveldioxid (SO2) | 50 mg/m³ | Kvävemonoxid (NO) och kvävedioxid (NO2) √ uttryckt som NO2 ∏ omräknat till kvävedioxid. Gäller befintliga √ avfallsförbränningsanläggningar ∏ förbränningsanläggningar med en nominell kapacitet på över 6 ton/h samt nya √ avfallsförbränningsanläggningar ∏ förbränningsanläggningar | 200 mg/m³[76] | Kvävemonoxid (NO) och kvävedioxid (NO2) √ uttryckt som NO2 ∏ omräknat till kvävedioxid. Gäller befintliga √ avfallsförbränningsanläggningar ∏ förbränningsanläggningar med en nominell kapacitet på högst 6 ton/h. | 400 mg/m³[77] | Undantag för NOx får beviljas av den behöriga myndigheten för befintliga förbränningsanläggningar - med en nominell kapacitet på ≤ 6 ton/h, förutsatt att det i tillståndet anges att dygnsmedelvärdena inte får överskrida 500 mg/m3 och att detta gäller fram till den 1 januari 2008, - med en nominell kapacitet på > 6 ton/h men < 16 ton/h, förutsatt att det i tillståndet anges att dygnsmedelvärdena inte får överskrida 400 mg/m3 och att detta gäller fram till den 1 januari 2010, - med en nominell kapacitet på > 16 ton/h men < 25 ton/h och som inte ger upphov till avloppsvatten, förutsatt att det i tillståndet anges att dygnsmedelvärdena inte får överskrida 400 mg/m3 och att detta gäller fram till den 1 januari 2008. Fram till den 1 januari 2008 får undantag för stoft medges av den behöriga myndigheten för befintliga förbränningsanläggningar, förutsatt att det i tillståndet anges ett gränsvärde på högst 20 mg/m3 som dygnsmedelvärde. 1.2b) Halvtimmesmedelvärden √ Utsläppsgränsvärden som halvtimmesmedelvärden av följande förorenande ämnen (mg/Nm³) ∏ (100 %) A | (97 %) B | Total stofthalt Ö Totalstoft Õ | 30 mg/m³ | 10 mg/m³ | Organiska ämnen i gas- och ångform omräknat till √ uttryckt som ∏ totalt organiskt kol (TOC) | 20 mg/m³ | 10 mg/m³ | Väteklorid (HCl) | 60 mg/m³ | 10 mg/m³ | Vätefluorid (HF) | 4 mg/m³ | 2 mg/m³ | Svaveldioxid (SO2) | 200 mg/m³ | 50 mg/m³ | Kvävemonoxid (NO) och kvävedioxid (NO2) √ uttryckt som NO2 ∏ omräknat till kvävedioxid. Gäller befintliga √ avfallsförbränningsanläggningar ∏ förbränningsanläggningar med en nominell kapacitet på över 6 ton/h samt nya √ avfallsförbränningsanläggningar ∏ förbränningsanläggningar | 400 mg/m³[78] | 200 mg/m³[79] | Fram till den 1 januari 2010 får undantag för NOx beviljas av den behöriga myndigheten för befintliga förbränningsanläggningar med en nominell kapacitet på 6–16 ton/h, förutsatt att halvtimmesmedelvärdet inte överskrider 600 mg/m3 för kolumn A eller 400 mg/m3 för kolumn B. 1.3(c) Alla √ Utsläppsgränsvärden som ∏ medelvärden √ (mg/Nm³) för följande tungmetaller ∏ skall bestämmas med en provtagningsperiod på minst 30 minuter och högst åtta timmar Kadmium och kadmiumföreningar √ uttryckt som ∏ omräknat till rent kadmium (Cd) | totalt: 0,05 mg/m³ | totalt 0,1 mg/m3[80] | Tallium och talliumföreningar √ uttryckt som ∏ omräknat till rent tallium (Tl) | Kvicksilver och kvicksilverföreningar √ uttryckt som ∏ omräknat till rent kvicksilver (Hg) | 0,05 mg/m³ | totalt 0,1 mg/m3[81] | Antimon och antimonföreningar √ uttryckt som ∏ omräknat till rent antimon (Sb) | totalt: 0,5 mg/m³ | totalt 1 mg/m3[82] | Arsenik och arsenikföreningar √ uttryckt som ∏ omräknat till ren arsenik (As) | Bly och blyföroreningar √ uttryckt som ∏ omräknat till rent bly (Pb) | Krom- och kromföreningar √ uttryckt som ∏ omräknat till rent krom (Cr) | Kobolt och koboltföroreningar √ uttryckt som ∏ omräknat till ren kobolt (Co) | Koppar och kopparföreningar √ uttryckt som ∏ omräknat till ren koppar (Cu) | Mangan och manganföreningar √ uttryckt som ∏ omräknat till rent mangan (Mn) | Nickel och nickelföreningar √ uttryckt som ∏ omräknat till rent nickel (Ni) | Vanadin och vanadinföreningar √ uttryckt som ∏ omräknat till rent vanadin (V) | Dessa gränsvärden omfattar även √ de ∏ gas- och ångformiga förekomsterna av de aktuella tungmetallerna och deras föreningar. 1.4c) √ Utsläppsgränsvärden som ∏ mMedelvärdena √ (ng/Nm³) av dioxiner och furaner ∏ skall bestämmas under en provtagningsperiod på minst sex och högst åtta timmar. Utsläppsgränsvärdet avser den totala koncentrationen av dioxiner och furaner beräknad med hjälp av begreppet toxisk ekvivalens enligt del 2bilaga I. Dioxiner och furaner | 0,1 ng/m³ | 1.5e) Följande gränsvärden för utsläpp av √ Utsläppsgränsvärden (mg/Nm³) för ∏ kolmonoxid i rökgaserna får inte överskridas (med undantag av start- och stopperioderna): a) 50 mg/m3 bestämt som dygnsmedelvärde, b) 100 mg/m3 för samtliga √ som ∏ halvtimmesmedelvärden, i båda fallen bestämda med prover tagna under en godtycklig 24-timmarsperiod. c) 150 mg/m3 för minst 95 % av alla √ som ∏ 10- Ö tio Õminutersmedelvärden eller 100 mg/m3 för samtliga halvtimmesmedelvärden, i båda fallen bestämda med prover tagna under en godtycklig 24-timmarsperiod. Den behöriga myndigheten får medge undantag √ från de utsläppsgränsvärden som anges i denna punkt ∏ för √ avfallsförbränningsanläggningar ∏ förbränningsanläggningar med fluidiserad bädd-teknik, förutsatt att det utsläppsgränsvärde för kolmonoxid som √ fastställs ∏ anges i tillståndet är högst 100 mg/m3 √ mg/Nm3 ∏ angivet som timmedelvärde. ê 2000/76/EG art. 13 (anpassad) √ 2. Utsläppsgränsvärden som är tillämpliga i de omständigheter som anges i artiklarna 41.5 och 42. ∏ 4. Den totala stofthalten i förbränningsanläggningens utsläppen till luft √ från en avfallsförbränningsanläggning ∏ får under inga omständigheter överskrida 150 mg/m3 √ mg/Nm3 ∏ uttryckt som halvtimmesmedelvärde. Dessutom får De gränsvärdena för utsläpp till luften av √ totalt organiskt kol och ∏ kolmonoxid och totalt organiskt kol √ som anges i punkterna 1.2 och 1.5 b får ∏ inte överskridas. Alla övriga villkor enligt artikel 6 skall uppfyllas. ê 2000/76/EG (anpassad) ð ny f) 3. Medlemsstaterna får fastställa regler för de undantag som anges i denna bilaga. BILAGA II Del 4 Bestämning av gränsvärden för utsläpp till luft från samförbränning av avfall 1. Följande formel (blandningsregel) skall alltid tillämpas när ett särskilt gränsvärde för de samlade Ö totala Õ utsläppen ”K” inte har angivits i en tabell i denna delbilaga. Utsläppsgränsvärdena för respektive förorening √ förorenande ämne ∏ och för √ CO ∏ kolmonoxid i rökgaserna från samförbränning av avfall skall beräknas på följande sätt: Ö [pic] Õ Vavfall | : | är rökgasvolymen från förbränning av enbart avfall. Den är bestämd på grundval av avfallet med det lägsta värmevärdet enligt uppgift i tillståndet och omräknad till de standardförhållanden som anges i detta direktiv. Om den alstrade värmen från förbränning av farligt avfall motsvarar mindre än 10 % av den sammanlagda alstrade värmen i anläggningen, måste Vavfall beräknas med utgångspunkt från en (fiktiv) mängd avfall som vid förbränningen skulle motsvara 10 % alstrad värme vid en fast total värmealstring. | Kavfall | : | Gränsvärden för utsläpp från √ avfallsförbränningsanläggningar som fastställs i ∏ förbränningsanläggningar i del 3bilaga V för de relevanta föroreningarna och kolmonoxid. | Vproc | : | är rökgasvolymen från anläggningsprocessen √ anläggningens process ∏, inbegripet förbränningen av de godkända bränslen som normalt används i anläggningen (avfall undantaget), beräknad på grundval av den syrehalter till vilkaen utsläppen skall omräknas enligt √ gemenskapens eller nationell lagstiftning ∏ gemenskapsbestämmelser eller nationella bestämmelser. Om det saknas √ lagstiftning ∏ bestämmelser för detta slags anläggningar, skall man använda den √ rökgasernas ∏ verkliga syrehalt som rökgaserna har √ användas, ∏ utan utspädning genom tillsats √ tillförsel ∏ av luft som inte behövs för själva processen. Omräkning till övriga standardförhållanden ges i detta direktiv. | Kproc | : | representerar utsläppsgränsvärden fastställda i tabellerna i denna √ del ∏ bilaga för vissa √ industriella verksamheter ∏ industrisektorer, eller – i avsaknad av sådana tabeller eller värden – √ utsläppsgränsvärden ∏ gränsvärden för de aktuella föroreningarna och kolmonoxid i rökgaserna från anläggningar som uppfyller nationella lagar och bestämmelser för sådana anläggningar när de förbränner bränslen som normalt är godkända (avfall undantaget). I avsaknad av sådana lagar och bestämmelser skall gränsvärdena √ de utsläppsgränsvärden som fastställs ∏ i tillståndet användas. Om sådana gränsvärden saknas i tillståndet skall de verkliga koncentrationerna användas. | K | : | representerar samlade (totala) gränsvärden för √ totala ∏ utsläpp √ vid en ∏ samt syrehalt för vissa √ industriella verksamheter ∏ industrisektorer och √ vissa förorenande ämnen ∏ föroreningar enligt tabellerna i denna √ del ∏ bilaga, eller – i avsaknad av sådana tabell eller värden – samlade gränsvärden Ö för totala utsläpp Õ för kolmonoxid och aktuella föroreningar vilka ersätter gränsvärdena enligt särskilda bilagor till detta direktiv. Den samlade Ö totala Õ syrehalten bestäms utifrån förhållandet mellan delgasvolymerna från process- respektive avfallsförbränning. √ Alla utsläppsgränsvärden ska beräknas för en temperatur på 273,15 K, ett tryck på 101,3 kPa och efter korrigering för innehållet av vattenånga i rökgaserna. ∏ | Medlemsstaterna får fastställa regler för de undantag som anges i denna delbilaga. 2.II.1. Särskilda bestämmelser för cementugnar som samförbränner avfall Dygnsmedelvärden (för kontinuerliga mätningar). Provtagningsperioder och övriga mätkrav enligt artikel 7. Alla värden i mg/m3 (dioxiner och furaner i ng/m3). 2.1 √ De utsläppsgränsvärden som anges i punkterna 2.2 och 2.3 gäller som dygnsmedelvärden för totalstoft, HCl, HF, NOx, SO2 och TOC (för kontinuerliga mätningar), som medelvärden under provtagningsperioden på minst 30 minuter och högst åtta timmar för tungmetaller och som medelvärden under provtagningsperioden på minst sex timmar och högst åtta timmar för dioxiner och furaner. ∏ Resultaten från de mätningar som gjorts för kontroll av att utsläppsgränsvärdena iakttas skall √ Alla värden ∏ omräknas till följande standardförhållanden: temperatur 273 K, tryck 101,3 kPa, 10 % syre, torr gas. Halvtimmesmedelvärden kommer enbart att behövas √ behövs endast ∏ för beräkning av dygnsmedelvärdena. 2.2II.1.1 K – Totala Ggränsvärden för totala utsläpp √ (mg/Nm3 utom för dioxiner och furaner) för följande förorenande ämnen ∏ Förorening √ Förorenande ämne ∏ | K | Total stoftmängd Ö Totalstoft Õ | 30 | HCl | 10 | HF | 1 | NOx för befintliga anläggningar | 800 | NOx för nya anläggningar | ð 500 ï [83] | Cd + Tl | 0,05 | Hg | 0,05 | Sb + As + Pb + Cr + Co + Cu + Mn + Ni + V | 0,5 | Dioxiner och furaner Ö (ng/Nm³) Õ | 0,1 | Fram till den 1 januari 2008 får undantag för NOx medges av de behöriga myndigheterna för befintliga cementugnar med våtprocess eller cementugnar som förbränner mindre än tre ton avfall per timme, förutsatt att det i tillståndet föreskrivs ett totalt utsläppsgränsvärde för NOx på högst 1 200 mg/m3. Fram till den 1 januari 2008 får undantag för stoft medges av de behöriga myndigheterna för cementugnar som förbränner mindre än tre ton avfall per timme, förutsatt att det i tillståndet föreskrivs ett totalt utsläppsgränsvärde på högst 50 mg/m3. 2.3II.1.2. K – Totala Ggränsvärden för Ö totala Õ utsläpp √ (mg/Nm³) ∏ av svaveldioxid och totalt organiskt kol (TOC): Förorening | C | SO2 | 50 | TOC | 10 | Undantag får medges av Dden behöriga myndigheten √ får medge undantag från de utsläppsgränsvärden som anges i denna punkt ∏ i fall då totalt organiskt kol och svaveldioxid inte härrör från avfallsförbränning. II.1.3. Gränsvärde för utsläpp av kolmonoxid Gränsvärden för utsläpp av kolmonoxid kan fastställas av den behöriga myndigheten. 3.II.2. Särskilda bestämmelser för förbränningsanläggningar 3.1II.2.1. √ Kproc uttryckt som ∏ dDygnsmedelvärden √ (mg/Nm³) ∏ ? giltiga till och med den 31 december 2015 ⎪ Utan att det påverkar bestämmelserna i direktiv 88/609/EEG och i fall där det för stora förbränningsanläggningar fastställs strängare utsläppsgränsvärden i framtida gemenskapslagstiftning skall denna för respektive anläggningar och föroreningar ersätta de värden som fastställs i följande tabeller (Kproc). Följande tabeller skall då utan dröjsmål anpassas till sådana strängare utsläppsgränsvärden enligt förfarandet i artikel 17. √ Vid fastställande av förbränningsanläggningarnas installerade tillförda effekt gäller de regler om sammanlagda utsläpp som anges i artikel 32. ∏ Halvtimmesmedelvärden kommer enbart att behövas √ behövs endast ∏ för beräkning av dygnsmedelvärdena. K proc K proc för fasta bränslen √ utom biomassa ∏ i mg/Nm3 (syrehalt 6 %): Förorening √ Förorenande ämne ∏ | < 50 MWth | 50–100 MWth | 100–300 MWth | > 300 MWth | SO2 | - | Ö 850 Õ | Ö 200 Õ | Ö 200 Õ | normalfallet | 850 | 850–200 (linjär ökning från 100 till 300 MWth) | 200 | inhemska bränslen | eller avsvavlingsgrad ≥ 90 % | eller avsvavlingsgrad ≥ 92 % | eller avsvavlingsgrad ≥ 95 % | NOx | - | 400 | Ö 200 Õ 300 | 200 | Stoft | 50 | 50 | 30 | 30 | Fram till den 1 januari 2007 och utan att det påverkar gemenskapslagstiftning på området gäller inte gränsvärdet för NOx för anläggningar som endast samförbränner farligt avfall. Fram till den 1 januari 2008 får undantag för NOx och SO2 medges av de behöriga myndigheterna för befintliga samförbränningsanläggningar på 100–300 MWth med fluidiserad bädd-teknik som förbränner fast bränsle, förutsatt att det i tillståndet föreskrivs ett Kproc-värde på högst 350 mg/Nm3 för NOx och högst 850 till 400 mg/Nm3 (linjär minskning från 100 till 300 MWth) för SO2. Kproc för biomassa i mg/Nm3 (syrehalt 6 %): Med ”biomassa” avses produkter bestående av vegetabiliskt material från jord- eller skogsbruk som kan användas för att utvinna energi samt avfall som är undantaget från det tillämpningsområde som avses i artikel 2.2 a i–v. Förorening √ Förorenande ämne ∏ | < 50 MWth | 50–100 MWth | 100–300 MWth | > 300 MWth | SO2 | - | 200 | 200 | 200 | NOx | - | 350 | 300 | Ö 200 Õ 300 | Stoft | 50 | 50 | 30 | 30 | Fram till den 1 januari 2008 får undantag för NOx medges av de behöriga myndigheterna för befintliga samförbränningsanläggningar på 100–300 MWth med fluidiserad bädd-teknik och som bränner biomassa, förutsatt att det i tillståndet föreskrivs ett Kproc-värde på högst 350 mg/Nm3. Kproc för flytande bränslen i mg/Nm3 (syrehalt 3 %): Förorening √ Förorenande ämne ∏ | < 50 MWth | 50–100 MWth | 100–300 MWth | > 300 MWth | SO2 | - | 850 | Ö 400 Õ 850 to 200 (linjär minskning från 100 till 300 MWth) | 200 | NOx | - | 400 | Ö 200 Õ 300 | 200 | Stoft | 50 | 50 | 30 | 30 | ò ny 3.2 Kproc uttryckt som dygnsmedelvärden (mg/Nm³) giltiga från och med den 1 januari 2016 Vid fastställande av förbränningsanläggningarnas installerade tillförda effekt gäller de regler om sammanlagda utsläpp som anges i artikel 32. Halvtimmesmedelvärden behövs endast för beräkning av dygnsmedelvärdena. 3.2.1 Kproc för förbränningsanläggningar som avses i artikel 33.2 Kproc för fasta bränslen utom biomassa (syrehalt 6 %): Förorenande ämne | < 50 MWt | 50–100 MWt | 100–300 MWt | > 300 MWt | SO2 | - | 400 för torv: 300 | 200 | 200 | NOx | - | 300 för brunkolspulver: 400 | 200 | 200 | Stoft | 50 | 30 | 25 för torv: 20 | 20 | Kproc för biomassa (syrehalt 6 %): Förorenande ämne | < 50 MWt | 50–100 MWt | 100–300 MWt | > 300 MWt | SO2 | - | 200 | 200 | 200 | NOx | - | 300 | 250 | 200 | Stoft | 50 | 30 | 20 | 20 | Kproc för flytande bränslen (syrehalt 3 %): Förorenande ämne | < 50 MWt | 50–100 MWt | 100–300 MWt | > 300 MWt | SO2 | - | 350 | 250 | 200 | NOx | - | 400 | 200 | 150 | Stoft | 50 | 30 | 25 | 20 | 3.2.2 Kproc för förbränningsanläggningar som avses i artikel 33.3 Kproc för fasta bränslen utom biomassa (syrehalt 6 %): Förorenande ämne | < 50 MWt | 50–100 MWt | 100–300 MWt | > 300 MWt | SO2 | - | 400 för torv: 300 | 200 för torv: 300, utom vid förbränning i fluidiserad bädd: 250 | 150 för förbränning i cirkulerande eller trycksatt bädd eller, vid torveldning, för all förbränning i fluidiserad bädd: 200 | NOx | - | 300 för torv: 250 | 200 | 150 för pulvereldning av brunkol: 200 | Dust | 50 | 20 | 20 | 10 för torv: 20 | Kproc för biomassa (syrehalt 6 %): Förorenande ämne | < 50 MWt | 50–100 MWt | 100–300 MWt | > 300 MWt | SO2 | - | 200 | 200 | 150 för förbränning i fluidiserad bädd: 200 | NOx | - | 250 | 200 | 150 | Stoft | 50 | 20 | 20 | 20 | Kproc för flytande bränslen (syrehalt 3 %): Förorenande ämne | < 50 MWt | 50–100 MWt | 100–300 MWt | > 300 MWt | SO2 | - | 350 | 200 | 150 | NOx | - | 300 | 150 | 100 | Stoft | 50 | 30 | 25 | 20 | ê 2000/76/EG (anpassad) è1 Rättelse, EGT L 145, 31.5.2001, s. 52 3.3II.2.2. K – totala gränsvärden för √ totala ∏ utsläpp √ för tungmetaller (mg/Nm3) ∏ K i mg/Nm3 (syrehalt 6 %). √ uttryckta som ∏ Alla medelvärden skall bestämmas med √ under ∏ en provtagningsperiod på minst 30 minuter och högst åtta timmar √ (syrehalt 6 % för fasta bränslen och 3 % för flytande bränslen) ∏ . Förorening √ Förorenande ämne ∏ | C | Cd + Tl | 0,05 | Hg | 0,05 | Sb + As + Pb + Cr + Co + Cu + Mn + Ni + V | 0,5 | √ 3.4 K – gränsvärde för totala utsläpp (ng/Nm3) för dioxiner och furaner ∏ K i ng/Nm3 (syrehalt 6 %). √ uttryckt som ∏ Alla medelvärden skall bestämmas med √ under ∏ en provtagningsperiod på minst sex √ timmar ∏ och högst åtta timmar √ (syrehalt 6 % för fasta bränslen och 3 % för flytande bränslen) ∏ . Förorening √ Förorenande ämne ∏ | K | Dioxiner och furaner | 0,1 | 4II.3. Särskilda bestämmelser för √ samförbränningsanläggningar i ∏ industrisektorer som inte omfattas av punkterna 2 och 3 i denna delII.1 eller II.2 där avfall samförbränns 4II.3.1. K – totala gränsvärden för Ö totala Õ utsläpp √ (mg/Nm3) ∏ K √ för dioxiner och furaner ∏ uttryckt √ som ∏ i ng/Nm3. Alla medelvärden skall bestämmas med √ under ∏ en provtagningsperiod på minst sex √ timmar ∏ och högst åtta timmar: Förorening √ Förorenande ämne ∏ | K | Dioxiner och furaner | 0,1 | √ 4.2 K – gränsvärden för totala utsläpp (mg/Nm3) för tungmetaller (mg/Nm3) ∏ K uttryckt √ som ∏ i mg/Nm3. Alla medelvärden skall bestämmas med √ under ∏ en provtagningsperiod på minst 30 minuter och högst åtta timmar: Förorening √ Förorenande ämne ∏ | K | Cd + Tl | 0,05 | Hg | 0,05 | Del 5 BILAGA IV Utsläppsgränsvärden för utsläpp av avloppsvatten från rökgasrening Föroreningar √ Förorenande ämnen ∏ | Gränsvärden uttryckta i koncentrationer för ofiltrerade stickprov √ (mg/l utom för dioxiner och furaner) ∏ | 1. Totalt suspenderat material enligt definitionen i bilaga I till direktiv 91/271/EEG | 95 % 30 mg/l | 100 % 45 mg/l | 2. Kvicksilver och kvicksilverföreningar √ uttryckt som ∏ omräknat till rent kvicksilver (Hg) | 0,03 mg/l | 3. Kadmium och kadmiumföreningar √ uttryckt som ∏ omräknat till rent kadmium (Cd) | 0,05 mg/l | 4. Tallium och talliumföreningar √ uttryckt som ∏ omräknat till rent tallium (Tl) | 0,05 mg/l | 5. Arsenik och arsenikföreningar √ uttryckt som ∏ omräknat till ren arsenik (As) | 0,15 mg/l | 6. Bly och blyföroreningar √ uttryckt som ∏ omräknat till rent bly (Pb) | 0,2 mg/l | 7. Krom- och kromföreningar √ uttryckt som ∏ omräknat till rent krom (Cr) | 0,5 mg/l | 8. Koppar och kopparföreningar √ uttryckt som ∏ omräknat till ren koppar (Cu) | 0,5 mg/l | 9. Nickel och nickelföreningar √ uttryckt som ∏ omräknat till rent nickel (Ni) | 0,5 mg/l | 10. Zink och zinkföreningar √ uttryckt som ∏ omräknat till rent zink (Zn) | 1,5 mg/l | 11. Dioxiner och furaner, beräknade som summan av enskilda dioxiner och furaner enligt bilaga I | ⎝1 0,3 ng/l ⎜ | Fram till den 1 januari 2008 får undantag för totalt suspenderat material beviljas av den behöriga myndigheten för befintliga förbränningsanläggningar förutsatt att det i tillståndet anges att 80 % av de uppmätta värdena inte får överskrida 30 mg/l och att inget av dem får överskrida 45 mg/l. Del 6 BILAGA III √ Kontroll av utsläpp ∏ 1. Mätmetoder 1.1 Mätningarna för att bestämma koncentrationer av föroreningar √ förorenande ämnen ∏ i luft och vatten √ ska ∏ måste genomföras på ett sådant sätt att de blir representativa. 1.2 För samtliga föroreningar √ förorenande ämnen ∏, inbegripet dioxiner och furaner, gäller att provtagning och analys, liksom √ kvalitetssäkring av automatiska mätsystem och ∏ kalibrering av √ dessa ∏ automatiska mätsystem med referensmätmetoder, skall utföras enligt CEN-standarder. Om CEN-standarder saknas skall ISO-standarder, nationella eller internationella standarder som kan garantera data av likvärdig vetenskaplig kvalitet tillämpas. √ Automatiska mätsystem ska minst en gång per år kontrolleras genom parallella mätningar med referensmätmetoderna. ∏ 1.3 I fråga om dygnsmedelvärden av utsläpp √ får ∏ skall värdena på de 95-procentiga konfidensintervallen i de enskilda mätvärdena inte överskrida följande procentandelar av gränsvärdena √ utsläppsgränsvärdena ∏: Kolmonoxid: | 10 % | Svaveldioxid: | 20 % | Kvävedioxid: | 20 % | Total stoftmängd Ö Totalstoft Õ : | 30 % | Totalt organiskt kol: | 30 % | Väteklorid: | 40 % | Vätefluorid: | 40 %. | ê 2000/76/EG art. 10 5. Periodiska mätningar av utsläpp till luft och vatten skall göras i enlighet med bilaga III punkterna 1.1 och 1.21 och 2. ê 2000/76/EG art. 11 (anpassad) ð ny Artikel 11 Mätkrav √ 2. Mätningar av luftförorenande ämnen ∏ 2.1 Följande mätningar av √ luftförorenande ämnen ∏ föroreningar i luft skall utföras vid förbrännings- eller samförbränningsanläggningen enligt bilaga III: a) Kontinuerliga mätningar av följande ämnen: Kväveoxider, förutsatt att utsläppsgränsvärdena är fastställda, kolmonoxid, total stofthalt Ö totalstoft Õ , totalt organiskt kol, väteklorid, vätefluorid, svaveldioxid. b) Kontinuerliga mätningar av följande driftparametrar: Temperatur nära förbränningskammarens innervägg, eller en annan representativ punkt i förbränningskammaren efter tillstånd från behörig myndighet samt rökgasernas syrehalt, tryck, temperatur och halt av vattenånga. c) Minst två mätningar årligen av tungmetaller, dioxiner och furaner; dock skall under de första tolv driftmånaderna en mätning göras minst var tredje månad. Medlemsstaterna får bestämma mätperioder där de har fastställt utsläppsgränsvärden för polycykliska aromatiska kolväten och andra föroreningar. 2.23. Rökgasernas uppehållstid, minimitemperatur och syrehalt skall kontrolleras på lämpligt sätt minst en gång i samband med att förbrännings- √ avfallsförbrännings- ∏ eller samförbränningsanläggningen tas i bruk samt under de mest ogynnsamma driftsförhållanden som kan förutses. 2.34. Kontinuerlig mätning av vätefluorid är inte nödvändig om behandlingssteg för väteklorid används som säkerställer att utsläppsgränsvärdet för väteklorid inte överskrids. I det fallet skall utsläppen av vätefluorid omfattas av periodiska mätningar enligt punkt 2.1 c2 c. 2.45. Kontinuerlig mätning av halten av vattenånga är inte nödvändig om rökgasprovet torkas innan utsläppen analyseras. 2.56. Den behöriga myndigheten får √ besluta att det inte ska krävas kontinuerliga mätningar av väteklorid, vätefluorid och svaveldioxid i avfallsförbrännings- eller samförbränningsanläggningar, ∏ i tillståndet i fråga om förbrännings- och samförbränningsanläggningar tillåta periodiska mätningar enligt punkt 2 c av väteklorid, vätefluorid och svaveldioxid (SO2) i stället för kontinuerliga mätningar, √ och att det ska krävas periodiska mätningar enligt punkt 2.1 c eller ∏ ? inga mätningar ⎪ om den driftansvarige √ verksamhetsutövaren ∏ kan visa att utsläppen av dessa föroreningar under inga omständigheter kan överskrida de fastställda utsläppsgränsvärdena. ? Den behöriga myndigheten får besluta att det inte ska krävas kontinuerliga mätningar av NOx och att det ska krävas periodiska mätningar enligt punkt 2.1 c i befintliga avfallsförbränningsanläggningar med en nominell kapacitet på mindre än sex ton per timme eller i befintliga samförbränningsanläggningar med en nominell kapacitet på mindre än sex ton per timme om verksamhetsutövaren, på grundval av information om kvaliteten på avfallet i fråga, den använda tekniken och resultaten av utsläppskontrollen, kan visa att utsläppen av NOx under inga omständigheter kan överstiga det föreskrivna utsläppsgränsvärdet. ⎪ 2.67. Den behöriga myndigheten får ? besluta att det ska krävas färre än två mätningar per år eller inga mätningar av tungmetaller samt av dioxiner och furaner ⎪ får i tillståndet medge en minskning av frekvensen i de periodiska mätningarna av tungmetaller från två gånger om året till en gång vartannat år och för dioxiner och furaner från två gånger om året till en gång om året, förutsatt att √ i följande fall: ∏ a) Uutsläppen från samförbränning eller förbränning √ av avfall under alla omständigheter ∏ är lägre än 50 % av de utsläppsgränsvärdena som fastställts i enlighet med bilaga II eller bilaga V, och att det finns kriterier, utarbetade enligt förfarandet i artikel 17, för de krav som skall uppfyllas. Dessa kriterier skall åtminstone grunda sig på de bestämmelser som anges nedan under a och d. Fram till den 1 januari 2005 får en sådan minskning av frekvensen tillåtas även om sådana kriterier saknas under förutsättning att ba) Ddet avfall som skall samförbrännas eller förbrännas enbart består av vissa sorterade brännbara fraktioner av icke-farligt avfall, som inte lämpar sig för materialåtervinning och uppvisar vissa egenskaper och som närmare specificeras på grundval av den bedömning som avses i cd, b) det finns nationella kvalitetskriterier för sådant avfall vilka har meddelats till kommissionen, c) samförbränningen och förbränningen av avfallet överensstämmer med relevanta planer för avfallshantering som anges i artikel 7 i direktiv 75/442/EEG, cd) Verksamhetsutövaren den driftansvarige kan, bevisa för den behöriga myndigheten att utsläppen under alla förhållanden ligger väsentligt under utsläppsgränsvärdena som anges i bilaga II eller bilaga V för dioxiner och furaner samt tungmetaller; √ på grundval av ∏ information om kvaliteten hos det avfall som avses och √ kontrollen ∏ mätningar av utsläppen, av de nämnda föroreningarna √ visa att utsläppen under alla omständigheter är betydligt lägre än utsläppsgränsvärdena för tungmetaller, dioxiner och furaner. ∏ e) kvalitetskriterierna och den nya perioden för de periodiska mätningarna specificeras i tillståndet, och f) alla beslut om frekvenserna av de mätningar som avses i denna punkt tillsammans med uppgifter om mängden och kvaliteten av det berörda avfallet årligen meddelas till kommissionen. 2.78. Resultaten av mätningarna för att kontrollera att utsläppsgränsvärdena följs skall räknas om √ med hjälp av de standardsyrehalter som anges i del 3 eller beräknas enligt del 4 och med användning av den formel som anges i del 7. ∏ till följande standardbetingelser och för syre enligt den formel som anges i bilaga VI: a) Temperatur 273 K, tryck 101,3 kPa, 11 % syre, torr gas, i rökgas från förbränningsanläggningar. b) Temperatur 273 K, tryck 101,3 kPa, 3 % syre, torr gas, i rökgas vid förbränning av spillolja enligt definitionen i direktiv 75/439/EEG. c) Om avfallet förbränns eller samförbränns i syreanrikad atmosfär får mätvärdena räknas om till en syrehalt som fastställs av den behöriga myndigheten och som avspeglar de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet. d) Vid samförbränning skall mätvärdena räknas om till en total syrehalt som beräknas enligt bilaga II. Om utsläppen av √ förorenande ämnen ∏ föroreningar minskas genom rökgasrening i en förbrännings- √ avfallsförbrännings- ∏ eller samförbränningsanläggning där farligt avfall förbränns skall omräkningen vad avser syrehalten enligt första stycket utföras endast om den syrehalt som mäts upp under den period då mätningen av detn aktuella √ förorenande ämnet ∏ föroreningen sker överskrider relevant standardsyrehalt. √ 3. Mätningar av vattenförorenande ämnen ∏ 14. 3.1 Följande mätningar skall göras vid utsläppspunkten för avloppsvatten: a) Kontinuerliga mätningar av √ pH, temperatur och flöde ∏ de parametrar som avses i artikel 8.6 b. b) Dagliga stickprovsmätningar av totalt suspenderat material √ eller mätningar av ett flödesproportionellt representativt prov under 24 timmar. ∏ ; Medlemsstaterna får alternativt medge mätning av representativt flödesproportionellt 24-timmarsprov. c) Mätning minst en gång i månaden av ett √ flödesproportionellt ∏ representativt stickprov som är proportionellt till flödet √ av utsläppet ∏ under 24 timmar på utsläpp av föroreningar som avses i artikel 8.3 med avseende på punkterna 2–10 i bilaga IV √ med avseende på Hg, Cd, TI, As, Pb, Cr, Ni och Zn. ∏. d) Mätning minst en gång per halvår av dioxiner och furaner; dock skall en mätning göras minst var tredje månad under de första tolv driftmånaderna. Medlemsstaterna får fastställa mätperioder där de har angett utsläppsgränsvärden för polycykliska aromatiska kolväten eller andra föroreningar. ê 2000/76/EG art. 8 (anpassad) 3.2 Om avloppsvattnet från reningen av rökgaser behandlas på platsen tillsammans med avloppsvatten från andra källor i anläggningen, skall √ verksamhetsutövaren ∏ den driftansvarige göra de mätningar som anges i artikel 11 a) på avloppsflödet från rökgasreningsprocesserna innan det leds vidare till den gemensamma anläggningen för rening av avloppsvatten, b) på övriga avloppsflöden innan de leds till den gemensamma anläggningen för rening av avloppsvatten, c) vid den punkt där avloppsvatten släpps ut från förbränningsanläggningen √ avfallsförbränningsanläggningen ∏ eller samförbränningsanläggningen efter slutförd rening. ê 2000/76/EG (anpassad) Del 7 BILAGA VI Formel för beräkning av utsläppskoncentration vid procentuell standardsyrekoncentration [pic] ES | = | beräknad utsläppskoncentration vid procentuell standardsyrekoncentration | EM | = | uppmätt utsläppskoncentration | OS | = | standardsyrekoncentration | OM | = | uppmätt syrekoncentration | Del 8 √ Bedömning av efterlevnad av utsläppsgränsvärden ∏ ê 2000/76/EG art. 11 (anpassad) √ 1. Gränsvärden för utsläpp till luft ∏ 101.1. Utsläppsgränsvärdena för luft skall anses vara uppfyllda om a) inget dygnsmedelvärde överskrider något av de utsläppsgränsvärden som anges i punkt 1.1 i del 3 eller i del 4bilaga V a eller bilaga II √ eller som beräknats i enlighet med del 4 ∏ ,; 97 % av dygnsmedelvärdet under året inte överskrider det utsläppsgränsvärde som anges i bilaga V e första strecksatsen; b) antingen inget halvtimmesmedelvärde överskrider något av de utsläppsgränsvärden som anges i kolumn A i tabellen i punkt 1.2 i del 3 bilaga V b eller i förekommande fall 97 % av halvtimmesmedelvärdena under ett års tid inte överskrider något av de utsläppsgränsvärden som anges i kolumn B i tabellen i punkt 1.2 i del 3 bilaga V b, c) inget av medelvärdena från de provtagningsperioder som anges för tungmetaller samt dioxiner och furaner överskrider utsläppsgränsvärdena i punkterna 1.3 och 1.4 i del 3 eller i del 4 bilaga V c–d eller bilaga II √ eller som beräknats i enlighet med del 4 ∏ , d) bestämmelserna i bilaga V e andra strecksatsen eller i bilaga II är uppfyllda. √ d) för kolmonoxid (CO) ∏ √ i) i fråga om avfallsförbränningsanläggningar: ∏ √ - minst 97 % av dygnsmedelvärdena under året inte överskrider det utsläppsgränsvärde som anges i punkt 1.5 a i del 3, ∏ √ och ∏ √ - minst 95 % av alla tiominutersmedelvärden under varje 24-timmarsperiod eller alla halvtimmesmedelvärden under samma period inte överskrider de utsläppsgränsvärden som anges i punkt 1.5 a och c i del 3, ∏ √ ii) i fråga om samförbränningsanläggningar: bestämmelserna i del 4 följs. ∏ 1.211. Halvtimmesmedelvärdena och tiominutersmedelvärdena skall bestämmas inom den effektiva drifttiden (exklusive √ idriftsättning och urdrifttagning ∏ start- och stopperioder om inget avfall förbränns) på grundval av de uppmätta värdena efter det att värdena vid konfidensintervallet enligt punkt 1.3 i del 6 punkt 3 i bilaga III har dragits ifrån. För att ett dygnsmedelvärde skall vara giltigt får högst fem halvtimmesmedelvärden per dag förkastas på grund av funktionsfel i det kontinuerliga mätsystemet eller underhåll av detta. Högst tio dygnsmedelvärden per år får förkastas på grund av funktionsfel i det kontinuerliga mätsystemet eller underhåll av detta. 1.312. Medelvärdena under provtagningsperioden och medelvärdena när det gäller periodiska mätningar av vätefluorid, väteklorid och svaveldioxid skall bestämmas i enlighet med kraven i artiklarna 40.1 e och 43.3 artikel 10.2 och 10.4 och bilaga III punkt 1 i del 6. 15. Övervakningen av mängden föroreningar i det behandlade avloppsvattnet skall ske i enlighet med gemenskapslagstiftningen och vara angiven i tillståndet, där även mätfrekvensen skall anges. 2.16. √ Gränsvärden för utsläpp till vatten ∏ Utsläppsgränsvärdena för vatten skall anses vara uppfyllda om a) för totalt suspenderat material (förorenande ämne nummer 1) 95 % och 100 % av de uppmätta värdena inte överskrider utsläppsgränsvärdena i del 5bilaga IV, b) för tungmetaller √ (Hg, Cd, TI, As, Pb, Cr, Cu, Ni och Zn) ∏ (föroreningar nummer 2–10), inte fler än en mätning per år överskrider utsläppsgränsvärdena i del 5,bilaga IV; eller, om medlemsstaterna beslutar om fler än 20 prov per år, inte mer än 5 % av dessa stickprov överskrider utsläppsgränsvärdena i del 5bilaga IV, c) de mätningar som görs två gånger om året av √ mätresultaten för ∏ dioxiner och furaner, (föroreningar nummer 11) inte överskrider utsläppsgränsvärdet i del 5.bilaga IV, 17. Om mätningarna visar att utsläppsgränsvärdena för luft eller vatten i detta direktiv har överskridits, skall den behöriga myndigheten underrättas utan dröjsmål. ê 1999/13/EG (anpassad) è1 Rättelse, EGT L 240, 10.9.1999, s. 24 BILAGA VIII Del 1 √ Verksamheter ∏ RÄCKVIDD Den här bilagan innehåller de kategorier av verksamhet som avses i artikel 1. De verksamheter som nämns i denna bilaga omfattas, om de bedrivs ovanför de tröskelvärden som förtecknas i bilaga IIA, av räckvidden för detta direktiv. I samtliga fall √ 1. I var och en av följande punkter ∏ ingår rengöring av utrustningen i verksamheten men inte, såvida inte annat anges, rengöring av produkterna. 2. Limbeläggning: All verksamhet som innebär att lim anbringas på en yta, med undantag av limbeläggning och laminering i samband med tryckverksamheter. 3. Ytbeläggningsverksamhet: All verksamhet som innebär att ett enkelt eller flera sammanhängande beläggningsskikt anbringas på följande: a) √ Fordon enligt något av nedanstående alternativ ∏ Fordon enligt nedanstående förteckning: i) Nya bilar, definierade som fordon i kategori M1 i rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon, och kategori N1, förutsatt att de lackeras i samma anläggning som fordon i kategori M1[84]. ii) Lastbilshytter, definierade som förarhytter, och alla integrerade höljen för teknisk utrustning i fordon i kategorierna N2 och N3 i direktiv 70/156/EEG. iii) Skåpbilar och lastbilar, definierade som fordon i kategorierna N1, N2 och N3 i direktiv 70/156/EEG, dock inte lastbilshytter. iv) Bussar, definierade som fordon i kategorierna M2 och M3 i direktiv 70/156/EEG. v) Släpvagnar, definierade i kategorierna O1, O2, O3 och O4 i direktiv 70/156/EEG. b) Metall- eller plastytor, inbegripet ytor på flygplan, fartyg, tåg osv. c) Träytor. d) Textil-, väv-, folie- och pappersytor. e) Läder. √ Till ytbeläggningsverksamhet ∏ Hit räknas inte beläggning av substrat med metall genom elektrofores och kemisk sprutteknik. Om samma artikel under beläggningen också trycks genom någon teknik, anses tryckningen som en del av beläggningsverksamheten. Tryckning som genomförs som en separat verksamhet skall dock inte ingå, men kan omfattas av kapitel V i det här direktivet om verksamheten ligger inom räckvidden för detta. 4. Bandlackering: All verksamhet där bandstål, rostfritt stål, belagt stål, kopparlegeringar eller aluminiumband beläggs med ett filmbildande skikt eller laminat i en kontinuerlig process. 5. Kemtvätt: All industriell eller kommersiell verksamhet som innebär att flyktiga organiska föreningar används i en anläggning för att rengöra kläder, inredning och liknande konsumtionsvaror med undantag för manuellt borttagande av fläckar i textil- och beklädnadsindustrin. 6. Skotillverkning: All verksamhet som innebär tillverkning av kompletta skor eller delar av sådana. 7. Framställning av √ beläggningsblandningar ∏ beläggningspreparat, lacker, tryckfärg och lim: Framställning av ovanstående slut- och mellanprodukter, om de senare framställs på samma plats, genom att blanda pigment, hartser och lim med organiska lösningsmedel eller annat bärarmaterial, inbegripet dispergering och predispergering, justering av viskositet och färgton och emballering av slutprodukten. 8. Framställning av farmaceutiska produkter: Kemisk syntes, fermentering, extrahering, formulering och färdigställande av farmaceutiska produkter och tillverkning av mellanprodukter, om den utförs på samma plats. 9. Tryckning: All reproduktionsverksamhet för text och/eller bild där tryckfärg med hjälp av en bildbärare överförs till en yta av något slag. I verksamheten ingår tillhörande lackerings-, beläggnings- och lamineringsteknik. Endast följande underprocesser omfattas av kapitel Vdet här direktivet: a) Flexografi – en tryckverksamhet i vilken det används en bildbärare av gummi eller elastiska polymerer på vilken tryckområdena på bildbäraren är upphöjda, varvid används flytande tryckfärger som torkar genom avdunstning. b) Rulloffset med heatset-färg – en rulltryckverksamhet i vilken det används en bildbärare där tryckområdena och icke-tryckområdena är på samma nivå, och rulltryckning innebär att materialet som skall tryckas matas in i maskinen från en rulle och inte som separata ark. Icke-tryckområdet är så behandlat att det absorberar vatten och alltså är färgavvisande. Tryckområdet är så behandlat att det tar upp och överför färg till den yta som skall tryckas. Avdunstning sker i en ugn där varmluft används för att hetta upp det tryckta materialet. c) Laminering i samband med tryckverksamhet – vidhäftning av två eller flera flexibla material för framställning av laminat. d) Djuptryck av publikationer – rotogravyrtryckverksamhet för tryckning av tidskrifter, broschyrer, kataloger och liknande produkter med hjälp av toluenbaserade tryckfärger. e) Rotogravyr – en tryckverksamhet i vilken det används en cylindrisk bildbärare där tryckområdet är nedsänkt under icke-tryckområdet, varvid används flytande tryckfärger som torkar genom avdunstning. Fördjupningarna fylls med färg och överskottsfärgen avlägsnas från icke-tryckområdet innan tryckytan kommer i kontakt med cylindern och färgen i fördjupningarna avsätts på den. f) Rotationsscreentryck – en rulltryckverksamhet i vilken färgen överförs till tryckytan genom att den pressas genom en porös bildbärare, där tryckområdet är öppet och icke-tryckområdet är täckt, varvid används flytande färger som torkar endast genom avdunstning. Rulltryckning innebär att materialet som skall tryckas matas in i maskinen från en rulle och inte som separata ark. g) Lackering – en verksamhet i vilken lack eller ett limskikt anbringas på ett flexibelt material för senare förslutning av emballaget. 10. Förädling av gummi: All verksamhet som innebär blandning, malning, kalandrering, extrudering och vulkanisering av naturgummi eller syntetiskt gummi och kompletterande förfaranden genom vilka naturgummi eller syntetiskt gummi omvandlas till en färdig produkt. 11. Ytrengöring: All verksamhet, med undantag av kemtvätt, men inbegripet avfettning, där föroreningar på materialytor avlägsnas med hjälp av organiska lösningsmedel. En rengöringsverksamhet i vilken det ingår ett eller flera rengöringssteg före eller efter en annan verksamhet skall betraktas som en enda ytrengöringsverksamhet. Denna verksamhet avser inte rengöring av utrustningen utan rengöring av produktytor. 12. Utvinning av vegetabiliska oljor och animaliskt fett och raffinering av vegetabiliska oljor: All verksamhet som gäller utvinning av vegetabiliska oljor från fröer och andra vegetabiliska ämnen, beredning av torra återstoder för framställning av djurfoder, rening av fetter och vegetabiliska oljor utvunna ur fröer, vegetabiliskt material och/eller animaliskt material. 13. Fordonsreparationslackering: All industriell eller kommersiell beläggningsverksamhet och därtill hörande avfettningsverksamhet som utför √ något av följande: ∏ a) uUrsprunglig lackering av vägfordon, såsom de definieras i direktiv 70/156/EEG eller en del av dessa, med material som är avsedda för reparationslackering om detta sker på annan plats än den ursprungliga produktionslinjen. eller b) lLackering av släpvagnar (inbegripet påhängsvagnar) (kategori O √ i direktiv 70/156/EEG ∏ ). 14. Beläggning av lindningstråd: All beläggningsverksamhet som avser metalledare som används för lindning av spolar till transformatorer och motorer osv. 15. Träimpregnering: All verksamhet som innebär att virke konserveras. 16. Trä- och plastlaminering: All verksamhet som innebär vidhäftning av trä och/eller plast för framställning av laminatprodukter. Del 2 BILAGA IIA I. Tröskelvärden och √ utsläppsgränsvärden ∏ utsläppskontroll 31. standardförhållanden: √ Utsläppsgränsvärdena i avgaser ska beräknas vid ∏ en temperatur av 273,15 K och √ , ∏ ett tryck av 101,3 kPa √ och efter korrigering för innehållet av vattenånga i avgaserna ∏ . Verksamhet (Tröskelvärde för lösningsmedelsförbrukning i ton/år) | Tröskelvärde (Tröskelvärde för lösningsmedelsförbrukning i ton/år) | Gränsvärde för utsläpp i avgaser (mg C/Nm3) | Gränsvärde för flyktiga utsläpp (i % av tillförda lösningsmedel) | Totala Ggränsvärden för Ö totala Õ utsläpp | Särskilda bestämmelser | Nya anläggningar | Befintliga anläggningar | Nya anläggningar | Befintliga anläggningar | 1 | Rulloffset med heatset-färg (> 15) | 15–25 > 25 | 100 20 | 30 (1) 30 (1) | (1) Återstoder av lösningsmedel i den färdiga produkten skall inte anses som en del av de flyktiga utsläppen. | 2 | Djuptryck av publikationer (> 25) | 75 | 10 | 15 | 3 | Annan rotogravyr, flexografi, rotationsscreentryck, laminering eller lackering (> 15) rotationsscreentryck på textil/papp (> 30) | 15–25 > 25 > 30 (1) | 100 100 100 | 25 20 20 | (1) Gränsvärde för rotationsscreentryck på textil och på papp. | 4 | Ytrengöring √ med användning av de föreningar som anges i artikel 54.5 ∏ artikel 5.6 och 5.8. (1) (> 1) | 1–5 > 5 | 20 (12) 20 (12) | 15 10 | (1) Gränsvärdet gäller föreningarnas massa i mg C/Nm3, inte den totala kolhalten. | 5 | Annan ytrengöring (> 2) | 2–10 > 10 | 75 (1) 75 (1) | 20 (1) 15 (1) | (1) I anläggningar för vilka det kan påvisas för den behöriga myndigheten att genomsnittshalten av organiskt lösningsmedel i alla rengöringsmaterial inte överstiger 30 viktprocent behöver dessa värden inte tillämpas. | 6 | Fordonslackering (< 15) och fordonsreparationslackering | > 0,5 | 50 (1) | 25 | (1) Överensstämmelse med artikel 9.3 del 8 punkt 2 √ ska ∏ bör kunna visas på grundval av mätningar under i genomsnitt 15 minuter. | 7 | Band-lackering (> 25) | 50 (1) | 5 | 10 | (1) För anläggningar i vilka det används teknik som möjliggör användning av återvunna lösningsmedel skall gränsvärdet för utsläpp vara 150. | 8 | Annan beläggning, inbegripet metall-, plast-, textil (5), väv, folie- och pappersbeläggning (> 5) | 5–15 > 15 | 100 (1) (4) 50/75 (2) (3) (4) | è1 25 (4) ç 20 (4) | (1) Gränsvärdet för utsläpp gäller inneslutna beläggnings- och torkningsprocesser. (2) Det första gränsvärdet för utsläpp gäller för torkningsprocesser, det andra för beläggningsprocesser. (3) För textilbeläggningsanläggningar i vilka det används teknik som möjliggör användning av återvunna lösningsmedel skall gränsvärdet för utsläpp från beläggnings- och torkningsprocesser sammantaget vara 150. (4) Beläggningsverksamheter som inte kan utövas med inneslutning (såsom skeppsbyggnad, flygplanslackering) får undantas från dessa värden, enligt artikel 5.3 b 54.3. (5) Rotationsscreentryck på textil omfattas av verksamhet nr 3. | 9 | Beläggning av lindningstråd (> 5) | 10 g/kg (1) 5 g/kg (2) | (1) Gäller för anläggningar där den genomsnittliga tråddiametern är ≤ 0,1 mm. (2) Gäller för alla andra anläggningar. | 10 | Beläggning av träytor (> 15) | 15–25 > 25 | 100 (1) 50/75 (2) | 25 20 | (1) Gränsvärdet för utsläpp gäller √ inneslutna ∏ beläggnings-, tillämpnings- och torkningsprocesser. (2) Det första värdet gäller för torkningsprocesser, det andra för beläggningsprocesser. | 11 | Kemtvätt | 20 g/kg (1) (2) (3) | (1) Uttryckt i massa av utsläppt lösningsmedel per kilogram av den rengjorda och torkade produkten. (2) Gränsvärdet för utsläpp i artikel 5.8 del 4 punkt 2 gäller inte för denna sektor √ verksamhet ∏ . (3) Följande undantag skall gälla endast för Grekland: Gränsvärdet för totala utsläpp skall under en period av tolv år från den dag då direktivet träder ikraft inte gälla befintliga anläggningar som är belägna på avlägsna platser och/eller öar med en befolkning av färre än 2 000 fast boende där användning av avancerad teknisk utrustning inte är möjlig av ekonomiska skäl. | 12 | Träimpregnering (> 25) | 100 (1) | 45 | 11 kg/m3 | (1) √ Gränsvärdet för utsläpp ∏ gGäller inte för impregnering med kreosot. | 13 | Läderbeläggning (> 10) | 10–25 > 25 > 10 (1) | 85 g/m2 75 g/m2 150 g/m2 | Gränsvärdena för utsläpp uttrycks i gram utsläppta √ lösningsmedel ∏ för varje m2 av den tillverkade produkten. (1) För läderbeläggningsverksamhet som rör inredning och särskilt lädervaror som används som mindre konsumtionsvaror såsom väskor, skärp, plånböcker etc. | 14 | Skotillverkning (> 5) | 25 g per par | Gränsvärdena √ Gränsvärdet ∏ för totala utsläpp uttrycks i gram utsläppta lösningsmedel för varje tillverkat par av kompletta skor. | 15 | Trä- och plastlaminering (> 5) | 30 g/m2 | 16 | Limbeläggning (> 5) | 5–15 > 15 | 50 (1) 50 (1) | 25 20 | (1) Vid användning av teknik som möjliggör återanvändning av återvunna lösningsmedel skall gränsvärdet för utsläpp vara 150. | 17 | Tillverkning av √ beläggningsblandningar ∏ beläggningspreparat, lacker, tryckfärg och lim (> 100) | 100–1 000 > 1 000 | 150 150 | 5 3 | 5 % av tillförda lösningsmedel 3 % av tillförda lösningsmedel | Gränsvärdet för flyktiga utsläpp gäller inte för lösningsmedel som säljs som en del av √ en beläggningsblandning ∏ ett beläggningspreparat i en sluten behållare. | 18 | Omvandling av gummi (> 15) | 20 (1) | 25 (2) | 25 % av tillförda lösningsmedel | (1) Vid användning av teknik som möjliggör återanvändning av återvunna lösningsmedel skall gränsvärdet för utsläpp vara 150. (2) Gränsvärdet för flyktiga utsläpp gäller inte för lösningsmedel som säljs som en del av en produkt eller ett preparat √ en blandning ∏ i en sluten behållare. | 19 | Utvinning av vegetabiliska oljor och animaliskt fett och raffinering av vegetabiliska oljor (> 10) | Animaliskt fett: 1,5 kg/ton Ricinfrön: 3,0 kg/ton Rapsfrön: 1,0 kg/ton Solrosfrön: 1,0 kg/ton Sojabönor (normal krossning): 0,8 kg/ton Sojaböneor (vita flingor): 1,2 kg/ton Andra fröer och annat vegetabiliskt material: 3 kg/ton (1) 1,5 kg/ton (2) 4 kg/ton (3) | (1) Gränsvärden för totala utsläpp för anläggningar som bearbetar enskilda partier av frön och annat vegetabiliskt material bör fastställas av den behöriga myndigheten från fall till fall med tillämpning av bästa tillgängliga teknik. (2) Gäller för alla fraktioneringsprocesser med undantag av degummering (avlägsnande av gummi ur oljor). (3) Gäller för degummering. | 20 | Tillverkning av farmaceutiska produkter (> 50) | 20 (1) | 5 (2) | 15 (2) | 5 % av tillförda lösningsmedel | 15 % av tillförda lösningsmedel | (1) Vid användning av teknik som möjliggör återanvändning av återvunna lösningsmedel skall gränsvärdet för utsläpp vara 150. (2) Gränsvärdet för flyktiga utsläpp gäller inte för lösningsmedel som säljs som en del av en produkt eller √ en blandning ∏ ett preparat i en sluten behållare. | Del 3 II. √ Utsläppsgränsvärden för anläggningar inom ∏ fordonslackeringsindustrin 1. Gränsvärdena för totala utsläpp uttrycks i gram utsläppta √ organiska ∏ lösningsmedel i förhållande till produktens kvadratmeteryta och i kilogram utsläppta √ organiska ∏ lösningsmedel i förhållande till karosseriet. 2. Ytan på en produkt i nedanstående tabell √ i punkt 3 ∏ definieras på följande sätt: Den yta som beräknas på den totala genom elektrofores behandlade ytan och ytan på delar som eventuellt tillkommer i senare skeden av beläggningsprocessen och som beläggs med samma material som används för den berörda produkten, eller den totala ytan på den produkt som ytbehandlas i anläggningen. Ytan på den genom elektrofores behandlade ytan beräknas med hjälp av följande formel: 2 × produkthöljets totalvikt metallplåtens genomsnittstjocklek × metallplåtens täthet | Denna metod skall också användas för andra ytbehandlade plåtdelar. Datorstödd konstruktion eller andra motsvarande metoder skall användas för beräkning av ytan på tillkommande delar eller den totala yta som beläggs i anläggningen. 3. Gränsvärdetna för totala utsläpp i nedanstående tabell gäller alla processteg som utförs i samma anläggning från beläggning genom elektrofores eller någon annan beläggningsprocess, till den avslutande vaxningen och poleringen av ytskiktet och lösningsmedel som används vid rengöring av processutrustningen, inklusive sprutboxar och annan fast utrustning, både under produktionstiden och vid annan tidpunkt. Gränsvärdet för totala utsläpp uttrycks som den totala massan av organiska lösningsmedel per m2 av den belagda produktens totala yta och som den totala massan av organiska lösningsmedel per fordonskaross. Verksamhet (Tröskelvärde för lösningsmedelsförbrukning i ton/år) | Tröskelvärde för produktion (Gäller årsproduktionen av den belagda produkten) | Gränsvärde för totala utsläpp | Nya anläggningar | Befintliga anläggningar | Lackering av nya bilar (> 15) | > 5 000 | 45 g/m2 eller 1,3 kg/kaross + 33 g/m2 | 60 g/m2 eller 1,9 kg/kaross + 41 g/m2 | ≤ 5 000 skalbyggda eller > 3 500 chassibyggda | 90 g/m2 eller 1,5 kg/kaross + 70 g/m2 | 90 g/m2 eller 1,5 kg/kaross + 70 g/m2 | Gränsvärde för totala utsläpp (g/m2) | Lackering av nya bilar √ lastbilshytter ∏ (> 15) | ≤ 5 000 | 65 | 85 | > 5 000 | 55 | 75 | Lackering av nya lastbilar, skåpbilar och släpvagnar (> 15) | ≤ 2 500 | 90 | 120 | > 2 500 | 70 | 90 | Lackering av nya bussar (> 15) | ≤ 2 000 | 210 | 290 | > 2 000 | 150 | 225 | 4. Anläggningar för fordonslackering i vilka lösningsmedelsförbrukningen ligger under de tröskelvärden som anges i ovanstående tabellen i punkt 3 skall uppfylla kraven för fordonsreparationslackering √ som anges ∏ i del 2 bilaga IIA. ê 1999/13/EG art. 5 (anpassad) Del 4 √ Utsläppsgränsvärden för flyktiga organiska föreningar med specifika riskfraser ∏ 1.7. För utsläpp av de flyktiga organiska föreningar som avses i punkt 6 artikel 53, där massflödet av summan av de föreningar som föranleder märkning enligt artikel 53 punkt 6 är större än eller lika med 10 g/h, skall ett gränsvärde för utsläpp på 2 mg/Nm3 gälla. Gränsvärdet för utsläpp skall avse den sammanlagda massan av de enskilda föreningarna. 2.8. För utsläpp av halogenerade flyktiga organiska föreningar som har tilldelats riskfras R40 √ eller R68 ∏ , där massflödet av summan av de föreningar som föranleder märkning R40 √ eller R68 ∏ är större än eller lika med 100 g/h, skall ett gränsvärde för utsläpp på 20 mg/Nm3 gälla. Gränsvärdet för utsläpp skall avse den sammanlagda massan av de enskilda föreningarna. ê 1999/13/EG (anpassad) Del 5 BILAGA IIB Minskningsplan 1. PRINCIPER Syftet med minskningsplanen är att göra det möjligt för verksamhetsutövaren att genom andra metoder åstadkomma utsläppsminskningar motsvarande dem som skulle ha uppnåtts om gränsvärdena för utsläpp hade tillämpats. I detta syfte får verksamhetsutövaren använda en valfri minskningsplan som är särskilt utformad för hans anläggning, förutsatt att en motsvarande minskning av utsläppen uppnås. Medlemsstaterna skall, i enlighet med artikel 11 i det här direktivet rapportera till kommissionen om de framsteg som uppnås när det gäller att uppnå samma minskning av utsläppen, inbegripet erfarenheterna av tillämpningen av minskningsplanen. 2. PRAKTIK 1. Följande plan kan tillämpas vid användning av beläggningar, lack, lim eller tryckfärg. Om följande metod är olämplig kan den behöriga myndighteten tillåta en operatör att tillämpa en alternativ undantagsplan som på tillfredsställande sätt uppfyller de principer som redovisas här √ som leder till utsläppsminskningar motsvarande dem som uppnås om utsläppsgränsvärdena i del 2 och 3 skulle tillämpas ∏ . Genom planens utformning √ ska det ∏ tas det hänsyn till följande fakta: ai) Om ersättningsämnen som endast innehåller en liten mängd eller inget lösningsmedel alls fortfarande håller på att utvecklas, måste √ ska ∏ operatören ges en förlängd frist för att genomföra sina minskningsplaner. bii) Referenspunkten för minskade utsläpp bör i så stor utsträckning som möjligt motsvara de utsläpp som skulle ha skett om ingen åtgärd för minskning hade vidtagits. 2. Följande plan skall användas för anläggningar för vilka en konstant halt av fasta ämnen kan förutsättas och användas för att fastställa referenspunkten för minskade utsläpp. i) Operatören skall lägga fram en minskningsplan för utsläpp som särskilt omfattar minskningar av den genomsnittliga halten av tillförda lösningsmedel och/eller en ökning av effektiviteten vid användning av fasta ämnen för att uppnå en minskning av de totala utsläppen från anläggningen till en bestämd procentsats av de årliga referensutsläppen, det så kallade utsläppsmålet. Detta måste ske inom följande tidsram: Frist | Maximalt tillåtna totala utsläpp per år | Nya anläggningar | Befintliga anläggningar | Senast 31.10.2001 | Senast 31.10.2005 | utsläppsmål × 1,5 | Senast 31.10.2004 | Senast 31.10.2007 | utsläppsmål | aii) Det årliga referensutsläppet skall beräknas på följande sätt: ia) Den totala massan av fasta ämnen i den årligen konsumerade mängden beläggning och/eller tryckfärg, lack eller lim bestäms. Fasta ämnen är alla ämnen i beläggningar, tryckfärg, lack och lim som blir fasta då vattnet eller de flyktiga organiska föreningarna har avdunstat. ii) De årliga referensutsläppen beräknas genom att den massa som bestämts i ledpunkt i a multipliceras med motsvarande faktor i nedanstående tabell. De behöriga myndigheterna får justera dessa faktorer för enskilda anläggningar för att återspegla en påvisad effektivitetsökning vid användning av fasta ämnen. Verksamhet | Multiplikationsfaktor för ledpunkt a ii b | Rotogravyr; flexografi; laminering ingående i en tryckverksamhet; lackering ingående i en tryckverksamhet; träbeläggning; beläggning av textil-, väv-, folie- eller pappersytor; limbeläggning | 4 | Bandlackering, fordonsreparationslackering | 3 | Beläggning som kommer i kontakt med livsmedel, beläggningar för rymdteknik | 2,33 | Andra beläggningar och rotationsscreentryck | 1,5 | bc) Utsläppsmålet är lika med det årliga referensutsläppet multiplicerat med en procentsats motsvarande 1) (gränsvärdet för flyktiga utsläpp + 15) för anläggningar som omfattas av punkt 6 och det lägre tröskelvärdet för punkterna 8 och 10 i del 2 bilaga IIA, 2) (gränsvärdet för flyktiga utsläpp + 5) för alla andra anläggningar. cd) Kraven är uppfyllda om det faktiska utsläppet av lösningsmedel som fastställs enligt planen för hantering av lösningsmedel är mindre än eller lika med utsläppsmålet. ê 1999/13/EG art. 8 (anpassad) Del 6 Övervakning √ Kontroll av utsläpp ∏ 1.2. Medlemsstaterna skall säkerställa att eEfterlevnaden i fråga om kanaler som är försedda med reningsutrustning och som vid det slutliga utsläppsstället släpper ut sammanlagt mer än i medeltal 10 kg/h av organiskt kol √ ska ∏ fortlöpande övervakas. 23. I de andra fallen skall medlemsstaterna säkerställa att antingen kontinuerliga eller periodiska mätningar utförs. Vid periodiska mätningar skall minst tre √ mätvärden erhållas ∏ avläsningar utföras vid varje mättillfälle. 34. Mätningar skall inte krävas om en reningsutrustning vid slutet av installationen inte är nödvändig för att uppfylla kraven i detta direktiv. ê 1999/13/EG (anpassad) ð ny Del 7 BILAGA III Plan för hantering av lösningsmedel 1. INLEDNING Denna bilaga innehåller riktlinjer för upprättandet av en plan för hantering av lösningsmedel. I den fastställs en definition av de gällande principerna (punkt 2) och ramarna för massabalansen (punkt 3) samt riktlinjer i fråga om kraven för kontroll av överensstämmelse (punkt 4). 12. Principer Syftet med pPlanen för hantering av lösningsmedel är följande: √ ska användas för att ∏ ai) √ kontrollera ∏ Att kontrollera överensstämmelse med kraven enligt artikel 57, 9.1). bii) √ fastställa ∏ Att fastställa framtida minskningsalternativ,. ciii) √ göra ∏ Att göra uppgifter om lösningsmedelsförbrukning, utsläppen av lösningsmedel och överensstämmelsen med kraven i kapitel Vdetta direktiv tillgängliga för allmänheten. 23. Definitioner Följande definitioner utgör ramen för bestämning av massbalans. Tillförda organiska lösningsmedel (input) (I): I1. Mängden organiska lösningsmedel eller mängden av dem i inköpta √ blandningar ∏ beredningar som tillförs processen under den tidsperiod för vilken massbalansen beräknas. I2. Mängden organiska lösningsmedel eller mängden av dem i återvunna och återanvända √ blandningar ∏ beredningar som tillförs processen. (Det återvunna lösningsmedlet räknas varje gång det används i verksamheten.) Utsläppta organiska lösningsmedel (output) (O): O1. Utsläpp i avgaser. O2. Förlust av organiska lösningsmedel i vatten, med hänsyn till behandlingen av spillvatten, vid beräkning av O5 om så är lämpligt. O3. Mängden organiska lösningsmedel som blir kvar som förorening eller återstod i produkter som framställs i processen. O4. Utsläpp av ouppsamlade organiska lösningsmedel i luften. I dessa utsläpp ingår vanlig rumsventilation där luft släpps ut i utomhusmiljön genom fönster, dörrar, ventilationskanaler och liknande öppningar. O5. Förlust av organiska lösningsmedel och/eller organiska föreningar på grund av kemiska eller fysiska reaktioner (inklusive sådana som destrueras genom t.ex. förbränning eller annan behandling av avgaser eller spillvatten eller samlas upp, t.ex. genom adsorption, förutsatt att de inte omfattas av O6, O7 eller O8). O6. Organiska lösningsmedel som ingår i uppsamlat avfall. O7. Organiska lösningsmedel eller organiska lösningsmedel ingående i √ blandningar ∏ beredningar som säljs eller är avsedda att säljas som en produkt med kommersiellt värde. O8. Organiska lösningsmedel som ingår i √ blandningar ∏ beredningar som återvunnits för återanvändning, men inte som input i processen, förutsatt att de inte omfattas av O7. O9. Organiska lösningsmedel som släpps ut på annat sätt. 43. ? Användning ⎪ Riktlinjer för användning av planen för hantering av lösningsmedel för kontroll av överensstämmelse. Det sätt på vilket planen för hantering av lösningsmedel kommer att användas √ ska ∏ beror på det särskilda krav som skall verifieras enligt följande: ai) Verifikation av överensstämmelse med minskningsalternativet √ den minskningsplan som avses ∏ i del 5 bilaga IIB, med ett gränsvärde för totala utsläpp uttryckt i utsläpp av lösningsmedel per produktenhet, eller angivet på annat sätt i delarna 2 och 3 bilaga IIA. ia) För alla verksamheter för vilka √ den minskningsplan som avses i ∏ del 5 bilaga IIB skall tillämpas, √ ska ∏ bör planen för hantering av lösningsmedel göras upp årligen för att fastställa förbrukningen (C). √ Förbrukningen ∏ Denna kan? ska ⎪ beräknas enligt följande ekvation: C = I1 − O8 Parallellt med denna skall fasta ämnen som används vid beläggning också beräknas för att få fram det årliga referensutsläppet och utsläppsmålet. iib) För bedömning av överensstämmelse med ett gränsvärde för totala utsläpp uttryckt i utsläpp av lösningsmedel per produktenhet eller angivet på annat sätt i del 2 och 3 bilaga IIA skall planen för hantering av lösningsmedel göras upp årligen för bestämning av utsläppen (U). Utsläppen ? ska ⎪ kan beräknas enligt följande ekvation: E = F + O1 där F är de flyktiga utsläppen enligt definitionen i b i punkt ii a nedan. Utsläppssiffran skall sedan delas med motsvarande produktparameter. iiic) För bedömning av överensstämmelse med kraven i artikel 54.6 b ii 5.5 b ii skall planen för hantering av lösningsmedel göras upp årligen för bestämning av de totala utsläppen från alla berörda verksamheter, varefter den siffran skall jämföras med de totala utsläpp som skulle ha blivit följden om kraven i delarna 2, 3 och 5 bilaga II hade uppfyllts individuellt för varje verksamhet. bii) Bestämning av flyktiga utsläpp för jämförelse med √ gränsvärdena ∏ värden för flyktiga utsläpp i del 2 bilaga IIA: ia) Metod De flyktiga utsläppen ? ska ⎪ kan beräknas enligt √ en av ∏ följande ekvationer: F = I1 − O1 − O5 − O6 − O7 − O8 eller F = O2 + O3 + O4 + O9 √ F ∏ Denna mängd kan ? ska ⎪ bestämmas √ antingen ∏ genom direkt mätning av mängderna. √ eller genom ∏ Alternativt kan en motsvarande √ metod eller ∏ beräkning utföras på annat sätt, t.ex. med hjälp av processens uppsamlingskapacitet. √ Gräns ∏ Vvärdet för flyktiga utsläpp uttrycks som en del av de tillförda organiska lösnlingsmedlen som ? ska ⎪ kan beräknas enligt följande ekvation: I = I1 + I2 iib) Frekvens De flyktiga utsläppen ? ska ⎪ kan bestämmas genom en kort men omfattande serie mätningar,. √ och bestämningen ∏ Mätningarna behöver inte upprepas förrän utrustningen ändras. ê 1999/13/EG art. 9 (anpassad) Del 8 √ Bedömning av ∏ Överensstämmelse med Ö efterlevnad av Õ gränsvärden för utsläpp √ i avgaser ∏ 13. Vid fortlöpande √ kontinuerliga ∏ mätningar skall gränsvärdena för utsläpp anses vara uppfyllda om a) inget av √ de aritmetiska ∏ medelvärdena √ av alla giltiga avläsningar som gjorts under en 24-timmarsperiod med drift av en anläggning eller verksamhet, med undantag för idriftsättning och urdrifttagning och underhåll av utrustningen, ∏ under 24 timmars normal drift överskrider gränsvärdena för utsläpp, b) inget av timmedelvärdena överskrider gränsvärdena för utsläpp med mer än en faktor 1,5. 24. Vid periodiska mätningar skall gränsvärdena för utsläpp anses vara uppfyllda om vid ett mättillfälle a) medelvärdet av alla √ mätvärden ∏ avläsningar inte överskrider gränsvärdena för utsläpp, b) inget av timmedelvärdena överskrider gränsvärdena för utsläpp med mer än en faktor på 1,5. 35. Överensstämmelse med bestämmelserna i del 4 artikel 5.7 och 5.8 skall kontrolleras utifrån den sammanlagda masskoncentrationen av de enskilda flyktiga organiska föreningarna i fråga. I alla övriga fall skall efterlevnaden bedömas utifrån den totala massan av utsläppt organiskt kol, såvida inte något annat anges i del 2 bilaga IIA. 4.1. Gasmängder får tillsättas avgaserna för att kyla eller förtunna om det är motiverat av tekniska skäl, men skall inte beaktas vid bestämning av masskoncentrationen av det förorenande ämnet i avgaserna. ê 92/112/EEG (anpassad) ð ny BILAGA VIII √ Särskilda bestämmelser för anläggningar som producerar titandioxid ∏ Del 1 √ Gränsvärden för utsläpp till vatten ∏ Artikel 6 Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att utsläpp av avfall minskas i enlighet med följande bestämmelser: 1.a) Från befintliga industrianläggningar √ För anläggningar ∏ som använder sulfatprocessen √ (som årsmedelvärde) ∏ : - skall svagsyraavfall och neutraliserat avfall senast den 31 december 1993 minskas i samtliga vattenområden till ett värde som inte överstiger ? 550 ⎪ 800 kg total mängd sulfat per ton producerad titandioxid (dvs. motsvarande de SO4-joner som ingår i den fria svavelsyran och i metallsulfaterna). 2.a) Från befintliga industrianläggningar √ För anläggningar ∏ som använder √ kloridprocessen ∏ klorprocessen √ (som årsmedelvärde) ∏ : - skall svagsyraavfall, restprodukter från avfallsbehandling och neutraliserat avfall senast den 15 juni 1993 minskas i samtliga vattenområden till följande värden för total mängd klorid per ton producerad titandioxid (dvs. motsvarande de Cl- joner som ingår i den fria saltsyran och i metallkloriderna): a)- 130 kg √ klorid per ton producerad titandioxid ∏ när naturligt rutil används, b)- 228 kg √ klorid per ton producerad titandioxid ∏ när syntetiskt rutil används, c)- 450 ? 330 ⎪ kg √ klorid per ton producerad titandioxid ∏ när slagg används. 3. Om anläggningen √ För anläggningar som använder kloridprocessen och ∏ använder flera typer av malm, gäller utsläppsgränsvärdena värdena i punkt 2 i förhållande till mängden av de använda malmtyperna. ê 78/176/EEG (anpassad) Del 2BILAGA II √ Akuttoxicitetstest ∏ Kontroll och övervakning av bortskaffningsåtgärder A Övervakning av avfall Bortskaffningsåtgärderna skall förenas med följande: 1. Kontroll av avfallets mängd, sammansättning och toxicitet för att säkerställa att villkoren i det förhandstillstånd som avses i artikel 4, 5 och 6 är uppfyllda. 12. √ Akuttoxicitetstest ∏ Prov avseende akut toxicitet √ ska utföras ∏ för vissa arter av mollusker, √ kräftdjur ∏ skaldjur, fisk och plankton, företrädesvis arter som förekommer allmänt i utsläppsområdena. Vidare skall √ test ∏ prov utföras på √ saltkräfta ∏ saltvattenräka ( Artemia salina ). √ 2. Högsta dödlighet som påvisas genom testerna i punkt 1 ∏ uUnder en period av 36 timmar och vid en utspädning av det utsläppta materialet på 1/5 000: får dessa prov inte visa mer än 20 % dödlighet a) Förhos vuxna exemplar av de √ testade arterna ∏ arter som undersökts √ : 20 % dödlighet ∏ , -b) högre dödlighet hos larverna √ För larver av de testade arterna: högre dödlighet ∏ än hos en kontrollgrupp. B. Kontroll och övervakning av den berörda miljön I Vid utsläpp till sötvatten eller havsvatten eller vid dumpning skall denna kontroll avse vattnet (vattenpelare), levande organismer och sediment. Periodiska kontroller av tillståndet i det område som påverkas av utsläppen gör det möjligt att följa utvecklingen i de miljöer som berörs. Kontrollen skall innefatta följande: 1. pH. 2. Löst syre. 3. Grumlighet. 4. Hydratiserade järnoxider och järnhydroxider i suspension. 5. Giftiga metaller i vatten, suspensioner och sediment samt ackumulerade i utvalda bentiska och pelagiska organismer. 6. Mångfald samt relativ och absolut förekomst i flora och fauna. II Vid lagring, deponering eller injicering skall övervakningen omfatta följande: 1. Undersökningar för att säkerställa att yt- och grundvatten inte har förorenats. Dessa undersökningar skall omfatta mätning av - surhetsgrad, - järnhalt (löst och i suspension), - kalciumhalt, - halt av giftiga metaller (lösta eller i suspension). 2. Vid behov undersökningar för att bestämma eventuella skadeverkningar på alvens struktur. 3. En allmän bedömning av områdets ekologi kring platsen för deponering, lagring eller injicering. ê 1999/13/EG art. 2 (anpassad) Del 3 √ Gränsvärden för utsläpp till luft ∏ 131. √ De utsläppsgränsvärden som uttrycks som koncentrationer i massa per kubikmeter (Nm3) ska vara beräknade vid ∏ standardförhållanden: en temperatur av 273,15 K, och ett tryck av 101,3 kPa √ och efter korrigering för innehållet av vattenånga i rökgaserna ∏. ê 92/112/EEG (anpassad) ð ny Artikel 9 1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att utsläppen till luft minskar i enlighet med följande bestämmelser: a) För befintliga industrianläggningar som använder sulfatprocessen 2.i) skall utsläppen av √ För ∏ stoft: till den 31 december 1993 minskas till ett värde av högst 50 mg/Nm³ ? som timmedelvärde ⎪ (13) från större källor och högst 150 mg/Nm³ (14) från andra källor (15)., 3.ii) skall utsläppen av SOx √ För ∏ ? gasformig svaveldioxid och svaveltrioxid, inklusive syradroppar, ⎪ √ omräknat till svaveldioxidekvivalenter ∏ från förbrännings- och kalcineringssteget vid framställning av titandioxid till den 1 januari 1995 minskas till ett värde av högst a) 10 ? 6 ⎪ kg SO2-ekvivalenter per ton producerad titandioxid ? som årsmedelvärde ⎪ , iii) skall medlemsstaterna kräva att anordningar installeras som förhindrar utsläpp av syradroppar, b)iv) skall anläggningar för koncentration av avfallssyror inte släppa ut mer än 500 mg/Nm3 ? som timmedelvärde ⎪ √ för anläggningar för koncentration av avfallssyror ∏ SOx räknat som SO2-ekvivalenter (16), v) skall anläggningar för bränning av salter som uppkommit vid behandling av avfall vara utrustade med bästa tillgängliga teknik som inte medför oskäliga kostnader för att minska utsläppen av SOx. 4.a) För befintliga industrianläggningar √ För klor i fråga om anläggningar ∏ som använder √ kloridprocessen ∏ klorprocessen : i) skall utsläppen av stoft till den 15 juni 1993 minskas till ett värde av högst 50 mg/Nm³ (2) från större källor och högst 150 mg/Nm³ (2) från andra källor (3), ii) skall utsläppen av klor till den 15 juni 1993 minskas till a) √ 5 mg/Nm3 som ∏ ett dygnsmedelvärde på högst 5 mg/Nm³ (4), b) högst 40 √ mg/Nm3 ∏ mg/ng3 vid någon tidpunkt. 2. Detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av direktiv 80/779/EEG. 3. Kontrollförfarandet för referensmätningarna för utsläpp av SOx till luft anges i bilagan. ê 82/883/EEG (anpassad) Del 4BILAGA II √ Övervakning av miljö som påverkas av utsläpp till vatten av avfall från anläggningar som producerar titandioxid ∏ BORTSKAFFANDE AV AVFALL: UTSLÄPP TILL ELLER NEDSÄNKNING I HAVSVATTEN (Flodmynningar, kustområden och öppet hav) Miljökomponenter | Parametrar | Lägsta provtagnings- och analysfrekvens per år | Referensmätmetod | Obligatoriskt | Frivilligt | Vattenpelare Ofiltrerat havsvatten[85] | Temperatur (°C) | 3 | Temperaturmätning. Mätning på platsen samtidigt med provtagningen | Salthalt (‰) | 3 | Mätning av ledningsförmåga | pH (pH-enhet) | 3 | Elektrometri. Mätning på platsen samtidigt med provtagningen | Löst O2 (mg löst O2/l) | 3 | Winklers metod Elektrokemisk metod | Grumlighet (mg fast ämne/l) eller suspenderat material (mg/l) | 3 | För grumlighet: turbidimetri För suspenderat material: gravimetri Vägning efter filtrering genom membranfilter med 0,45 µm porstorlek och torkning vid 105°C Vägning efter centrifugering (minst 5 minuter, genomsnittlig acceleration 2 800 till 3 200 g) och torkning vid 105°C | Fe (upplöst och i suspension) (mg/l) | 3 | Efter lämplig beredning av provet, bestämning genom atomabsorptionsspektrofotometri eller molekylärabösorptionsspektrofotometri | Cr, totalt Cd, totalt Hg (mg/l) | 3 | Atomabsorptionsspektrofotometri Molekylärabsorptionsspektrofotometri | Ti (mg/l) | V, Mn, Ni, Zn (mg/l) | 3 | Atomabsorptionsspektrofotometri | Cu, Pb (mg/l) | 3 | Atomabsorptionsspektrofotometri Polarografi | Havsvatten filtrerat genom ett membranfilter med 0,45 µm porstorlek[86] | Löst järn (mg/l) | 3 | Bestämning genom atomabsorptionsspektrofotometri eller molekylärabsorptionsspektrofotometri | Cr, Cd (mg/l) | 3 | Atomabsorptionsspektrofotometri Molekylärabsorptionsspektrofotometri | Ti, V, Mn, Ni, Zn (mg/l) | 3 | Atomabsorptionsspektrofotometri | Cu, Pb (mg/l) | 3 | Atomabsorptionsspektrofotometri Polarografi | Suspenderade fasta ämnen uppfångade på ett membranfilter med 0,45 µm porstorlek | Totalt Fe (mg/l) | Cr, Cd (mg/l) | 3 | Atomabsorptionsspektrofotometri Molekylärabsorptionsspektrofotometri | Ti, V, Mn, Ni, Zn (mg/l) | 3 | Atomabsorptionsspektrofotometri | Cu, Pb (mg/l) | 3 | Atomabsorptionsspektrofotometri Polarografi | Hydratiserade järnoxider och järnhydroxider (mg Fe/kg) | 3 | Extraktion av provet i lämplig sur miljö, bestämning genom atomabsorptionsspektrofotometri eller genom molekylärabsorptionsspektrofotometri Samma metod med sur extraktion skall användas för samtliga prover från samma provtagningsplats | Sediment I det översta sedimentskiktet så nära ytan som möjligt | Totalt Ti, Fe (mg/kg torrsubstans) | V, Cr, Mn, Ni, Cu, Zn, Cs, Hg, Pb (mg/kg torrsubstans) | 1 | Samma metoder som används för mätningar i vattenpelaren. Efter lämplig beredning av provet (våt eller torr mineralisering och rening). Metallmängderna skall bestämmas för ett bestämt intervall i fråga om partikelstorlek. | Hydratiserade järnoxider och järnhydroxider (mg Fe/kg) | 1 | Samma metoder som används för mätningarna i vattenpelaren | Levande organismer Arter som är representativa för platsen: bentiska fiskarter och ryggradslösa djur eller andra lämpliga arter[87] | Ti, Cr, Fe, Ni, Zn, Pb (mg/kg våt och torr vikt) | V, Mn, Cu, Cd, Hg (mg/kg våt och torr vikt) | 1 | Atomabsorptionsspektrofotometri efter lämplig beredning av blandprovet av finfördelat kött (våt eller torr mineralisering och rening) För fisk mäts metallhalterna i muskelvävnad eller annan lämplig vävnad. Provet måste bestå av minst 10 individer För blötdjur och skaldjur mäts metallhalterna i köttet. Provet måste bestå av minst 50 individer | Bottenfauna | Artrikedom och relativ förekomst | 1 | Kvalitativ och kvantitativ klassificering av representativa arter, som visar antalet individer per art, täthet och dominans | Djurplankton | Artrikedom och relativ förekomst | 1 | Kvalitativ och kvantitativ klassificering av representativa arter, som visar antalet individer per art, täthet och dominans | Flora | Artrikedom och relativ förekomst | 1 | Kvalitativ och kvantitativ klassificering av representativa arter, som visar antalet individer per art, täthet och dominans | Särskilt beträffande fisk | Förekomst av sjukliga anatomiska skador hos fisk | 1 | Okulärbesiktning av de prov av representativa arter som uttagits för kemisk analys | BILAGA III BORTSKAFFANDE AV AVFALL: UTSLÄPP TILL SÖTT YTVATTEN Miljökomponenter | Parametrar | Lägsta provtagnings- och analysfrekvens per år | Referensmätmetod | Obligatoriskt | Frivilligt | Vattenpelare[88] Ofiltrerat sötvatten | Temperatur (°C) | 3 | Temperaturmätning. Mätning på platsen samtidigt med provtagningen | Ledningsförmåga vid 20 °C (µS cm−1) | 3 | Elektrometrisk mätning | pH (pH-enhet) | 3 | Elektrometri. Mätning på platsen samtidigt med provtagningen | Löst O2 (mg löst O2/l) | 3 | Winklers metod Elektrokemisk metod | Grumlighet (mg fast ämne/l eller mg suspenderat material/l) (mg/l) | 3 | För grumlighet: turbidimetri För suspenderat material: gravimetri vägning efter filtrering genom membranfilter med 0,45 µm porstorlek och torkning vid 105°C vägning efter centrifugering (minst 5 minuter, genomsnittlig acceleration 2 800 till 3 200 g) och torkning vid 105 °C | Ofiltrerat sötvatten[89] | Fe (upplöst och i suspension) (mg/l) | 3 | Efter lämplig beredning av provet, bestämning genom atomabsorptionsspektrofotometri eller molekylärabsorptionsspektrofotometri | Cr, totalt Cd, totalt Hg (mg/l) | 3 | Atomabsorptionsspektrofotometri Molekylärabsorptionsspektrofotometri | Ti (mg/l) | V, Mn, Ni, Zn (mg/l) | 3 | Atomabsorptionsspektrofotometri | Cu, Pb (mg/l) | 3 | Atomabsorptionsspektrofotometri Polarografi | Sötvatten filtrerat genom ett membranfilter med 0,45 µm porstorlek[90] | Löst Fe (mg/l) | 3 | Bestämning genom atomabsorptionsspektrofotometri eller molekylärabsorptionsspektrofotometri | Cr, Cd (mg/l) | 3 | Atomabsorptionsspektrofotometri Molekylärabsorptionsspektrofotometri | Ti, V, Mn, Ni, Zn (mg/l) | 3 | Atomabsorptionsspektrofotometri | Cu, Pb (mg/l) | 3 | Atomabsorptionsspektrofotometri Polarografi | Suspenderade fasta ämnen uppfångade på ett membranfilter med 0,45 µm porstorlek | Fe (mg/l) | Cr, Cd (mg/l) | 3 | Atomabsorptionsspektrofotometri Molekylärabsorptionsspektrofotometri | Ti, V, Mn, Ni, Zn (mg/l) | 3 | Atomabsorptionsspektrofotometri | Cu, Pb (mg/l) | 3 | Atomabsorptionsspektrofotometri Polarografi | Hydratiserade järnoxider och järnhydroxider (mg Fe/kg) | 3 | Extraktion av provet i lämplig sur miljö, bestämning genom atomabsorptionsspektrofotometri eller genom molekylärabsorptionsspektrofotometri. Samma metod med sur extraktion skall användas för samtliga prover från samma provtagningsplats | Sediment I det översta sedimentskiktet så nära ytan som möjligt | Ti, Fe (mg/kg torrsubstans) | V, Cr, Mn, Ni, Cu, Zn, Cs, Hg, Pb (mg/kg torrsubstans) | 1 | Samma metoder som används för mätningar i vattenpelaren. Efter lämplig beredning av provet (våt eller torr mineralisering och rening). Metallmängderna skall bestämmas för ett bestämt intervall i fråga om partikelstorlek. | Hydratiserade järnoxider och järnhydroxider (mg Fe/kg) | 1 | Samma metoder som används för mätningarna i vattenpelaren | Levande organismer Arter som är representativa för platsen | Ti, Cr, Fe, Ni, Zn, Pb (mg/kg våt och torr vikt) | V, Mn, Cu, Cd, Hg (mg/kg våt och torr vikt) | 1 | Atomabsorptionsspektrofotometri efter lämplig beredning av blandprovet av finfördelat kött (våt eller torr mineralisering och rening) För fisk mäts metallhalterna i muskelvävnad eller annan lämplig vävnad. Provet måste bestå av minst 10 individer För blötdjur och skaldjur mäts metallhalterna i köttet. Provet måste bestå av minst 50 individer | Bottenfauna | Artrikedom och relativ förekomst | 1 | Kvalitativ och kvantitativ klassificering av representativa arter, som visar antalet individer per art, täthet och dominans | Djurplankton | Artrikedom och relativ förekomst | 1 | Kvalitativ och kvantitativ klassificering av representativa arter, som visar antalet individer per art, täthet och dominans | Flora | Artrikedom och relativ förekomst | 1 | Kvalitativ och kvantitativ klassificering av representativa arter, som visar antalet individer per art, täthet och dominans | Särskilt beträffande fisk | Förekomst av sjukliga anatomiska skador hos fisk | 1 | Okulärbesiktning av de prov av representativa arter som uttagits för kemisk analys | √ 1. Vattenpelaren ska kontrolleras minst tre gånger per år, genom kontroll av antingen ofiltrerat eller filtrerat vatten, med bestämning av följande parametrar: ∏ √ a) Vid kontroll av ofiltrerat vatten: temperatur, salthalt eller konduktivitet vid 20 °C, pH, löst syre, grumlighet eller suspenderat material, järn, löst och i suspenderad form, Ti; ∏ √ b) Vid kontroll av ofiltrerat vatten: ∏ √ i) i vatten filtrerat genom ett membranfilter med 0,45 μm porstorlek: löst järn, ∏ √ ii) i suspenderat fast material uppfångat på ett membranfilter med 0,45 μm porstorlek: järn, hydratiserade järnoxider och järnhydroxider. ∏ √ 2. Sediment ska kontrolleras minst en gång per år genom provtagning i sedimentets översta skikt så nära sedimentytan som möjligt och med bestämning av följande parametrar i proven: titan, järn, hydratiserade järnoxider och järnhydroxider. ∏ √ 3. Levande organismer ska kontrolleras minst en gång per år genom bestämning av koncentrationerna av följande ämnen i arter som är representativa för platsen: Ti, Cr, Fe, Ni, Zn, Pb, och genom bestämning av diversitet och relativ förekomst av bottenfauna samt förekomst av sjukliga och anatomiska förändringar hos fisk. ∏ √ 4. Vid flera efter varandra följande provtagningar ska proven tas på samma plats och djup och under samma förhållanden. ∏ ò ny Del 5 Kontroll av utsläpp Kontrollen av utsläpp till luft ska åtminstone omfatta kontinuerlig mätning av a) svaveldioxid från koncentration av avfallssyror i anläggningar som använder sulfatprocessen, b) klor från anläggningar som använder kloridprocessen, c) stoft från större utsläppskällor. ê 82/883/EEG BILAGA I BORTSKAFFANDE AV AVFALL: UTSLÄPP TILL LUFT Miljökomponenter | Parametrar | Lägsta provtagnings- och analysfrekvens per år | Anmärkningar | Obligatoriskt | Frivilligt | Luft | Svaveldioxid (SO2)[91] Klor[92] | Stoft | Kontinuerligt | 1. Område som ingår i ett befintligt nät för övervakning av luftföroreningar med åtminstone en station i närheten av produktionsplatsen och som ger representativa mätresultat avseende luftföroreningar från produktionsplatsen. | 12[93] | 2. Område utan övervakningsnät. Mätning av den totala mängden gasformiga utsläpp från produktionsplatsen. Om flera utsläppskällor finns på samma plats kan mätningarna utföras sekventiellt. Referensmetoden för mätning av svaveldioxid är den som anges i bilaga 3 till rådets direktiv 80/779/EEG av den 15 juli 1980 om gränsvärden och vägledande värden för luftkvalitet med avseende på ösvaveldioxid och svävande partiklar (EGT nr L 229, 30.8.1980, s. 30). | BILAGA IV BORTSKAFFANDE AV AVFALL: LAGRING OCH DEPONERING PÅ LAND Miljökomponenter | Parametrar | Lägsta provtagnings- och analysfrekvens per år | Referensmätmetod | Obligatoriskt | Frivilligt | 1. Ofiltrerat ytvatten omkring platsen i det område som påverkas av lagringen samt vid en punkt utanför detta område[94][95][96] 2. Ofiltrerat grundvatten omkring platsen och vid behov dessutom i utflöden[97][98] | pH (pH-enhet) | 1 | Elektrometri. Mätning på platsen samtidigt med provtagningen | SO4[99] (mg/l) | 1 | 1. Gravimetri 2. Komplexometrisk titrering med användning av EDTA 3. Molekylärabsorptionsspektrofotometri | Ti[100] (mg/l) | V, Mn, Ni, Zn (mg/l) | 1 | Atomabsorptionsspektrofotometri | Fe[101] (mg/l) | Cr (mg/l) | 1 | 4. Atomabsorptionsspektrofotometri 5. Molekylärabsorptionsspektrofotometri | Ca (mg/l) | 1 | 6. Atomabsorptionsspektrofotometri 7. Komplexometrisk titrering | Cu, Pb (mg/l) | 1 | 8. Atomabsorptionsspektrofotometri 9. Polarografi | Cl[102] (mg/l) | 1 | Bestämning genom titrering (Mohrs metod) | (Mohrs metod) Lagrings- eller deponeringsplatsens omgivning | Okulärbesiktning av: topografi och skötsel påverkan på alven platsens ekologi | 1 | Metoderna väljs av medlemsstaterna | BILAGA V BORTSKAFFANDE AV AVFALL: INJICERING I MARKEN Miljökomponenter | Parametrar | Lägsta provtagnings- och analysfrekvens per år | Referensmätmetod | Obligatoriskt | Frivilligt | 1. Ofiltrerat ytvatten omkring platsen i det område som påverkas av injiceringen 2. Ofiltrerat grundvatten omkring platsen inklusive utflöden | pH (pH-enhet) | 1 | Elektrometri. Mätning på platsen samtidigt med provtagningen | SO4[103] (mg/l) | 1 | Gravimetri Komplexometrisk titrering med användning av EDTA Molekylärabsorptionsspektrofotometri | Ti[104] (mg/l) | V, Mn, Ni, Zn (mg/l) | 1 | Atomabsorptionsspektrofotometri | Fe[105] (mg/l) | Cr (mg/l) | 1 | Atomabsorptionsspektrofotometri Molekylärabsorptionsspektrofotometri | Ca (mg/l) | 1 | Atomabsorptionsspektrofotometri Komplexometrisk titrering | Cu, Pb (mg/l) | 1 | Atomabsorptionsspektrofotometri Polarografi | Cl[106] (mg/l) | 1 | Bestämning genom titrering (Mohrs metod) | Omgivning Topografi | Markstabilitet | 1 | Fotografisk och topografisk kontroll | Permeabilitet Porositet | 1 | Pumpningsförsök Borrningsdiagram | ê 78/176/EEG BILAGA I UPPGIFTER SOM MÅSTE LÄMNAS INNAN FÖRHANDSTILLSTÅND MEDDELAS I ENLIGHET MED ARTIKEL 4, 5 OCH 6 A. BESKRIVNING AV MATERIALETS EGENSKAPER OCH SAMMANSÄTTNING: 1. Det bortskaffade materialets totala mängd och genomsnittliga sammansättning (t.ex. per år). 2. Form (t.ex. fast, slam, flytande eller gasformigt). 3. Egenskaper: fysikaliska (t.ex. löslighet och densitet), kemiska och biokemiska (t.ex. syreförbrukning) samt biologiska. 4. Toxicitet. 5. Persistens: fysikalisk, kemisk och biologisk. 6. Ackumulation och biotransformation i biologiskt material eller sediment. 7. Känslighet för fysikaliska, kemiska och biologiska förändringar och interaktion i den berörda miljön med annat organiskt eller oorganiskt material. 8. Sannolikheten för att kontaminering och andra förändringar skall uppkomma, som minskar handelsvärdet hos naturresurser (fisk, skaldjur etc.). B. Dumpnings- eller utsläppsplats samt bortskaffningsförfarande: 1. Lokalisering (t.ex. dumpnings- eller utsläppsområdets koordinater, djup och avstånd från kusten), lokalisering i förhållande till andra områden (t.ex. rekreationsområden, yngel-, uppfödnings- och fiskeområden samt naturresurser som kan exploateras). 2. Bortskaffad mängd per tidsenhet (t.ex. mängd per dag, vecka eller månad). 3. I tillämpliga fall metoder för förpackning och inneslutning. 4. Inledande utspädning genom den föreslagna utsläppsmetoden, särskilt uppgifter om fartygets hastighet. 5. Spridningsförhållanden (t.ex. påverkan av strömmar, tidvatten och vind på horisontell transport och vertikal omblandning). 6. Vattnets egenskaper (t.ex. temperatur, pH, salthalt, skiktning, syreindex för förorening — löst syre (DO), kemisk syreförbrukning (COD), biokemisk syreförbrukning (BOD), förekomst av kväve i organisk eller oorganisk form inklusive ammoniak, suspenderat material, andra näringsämnen och produktivitet). 7. Bottenförhållanden (t.ex. topografi, geokemiska och geologiska förhållanden, biologisk produktivitet). 8. Förekomst och effekter av annan dumpning eller andra utsläpp som har skett i området (t.ex. bakgrundsvärden för tungmetaller och halt av organiskt kol). C. Deponeringsplats, lagringsplats, område för injicering samt bortskaffningsmetod: 1. Geografisk belägenhet. 2. Egenskaper hos angränsande områden. 3. I tillämpliga fall metoder för förpackning och inneslutning. 4. Metoder för deponering, lagring och injicering, inklusive en bedömning av de försiktighetsåtgärder som har vidtagits för att undvika förorening av vattenområden, jord och luft. BILAGA II KONTROLL OCH ÖVERVAKNING AV BORTSKAFFNINGSÅTGÄRDER A ÖVERVAKNING AV AVFALL Bortskaffningsåtgärderna skall förenas med följande: 1. Kontroll av avfallets mängd, sammansättning och toxicitet för att säkerställa att villkoren i det förhandstillstånd som avses i artikel 4, 5 och 6 är uppfyllda. 2. Prov avseende akut toxicitet för vissa arter av mollusker, skaldjur, fisk och plankton, företrädesvis arter som förekommer allmänt i utsläppsområdena. Vidare skall prov utföras på saltvattenräka (Artemia salina). Under en period av 36 timmar och vid en utspädning av det utsläppta materialet på 1/5 000 får dessa prov inte visa - mer än 20 % dödlighet hos vuxna exemplar av de arter som undersökts, - högre dödlighet hos larverna än hos en kontrollgrupp. B. Kontroll och övervakning av den berörda miljön I Vid utsläpp till sötvatten eller havsvatten eller vid dumpning skall denna kontroll avse vattnet (vattenpelare), levande organismer och sediment. Periodiska kontroller av tillståndet i det område som påverkas av utsläppen gör det möjligt att följa utvecklingen i de miljöer som berörs. Kontrollen skall innefatta följande: 1. pH. 2. Löst syre. 3. Grumlighet. 4. Hydratiserade järnoxider och järnhydroxider i suspension. 5. Giftiga metaller i vatten, suspensioner och sediment samt ackumulerade i utvalda bentiska och pelagiska organismer. 6. Mångfald samt relativ och absolut förekomst i flora och fauna. II Vid lagring, deponering eller injicering skall övervakningen omfatta följande: 1. Undersökningar för att säkerställa att yt- och grundvatten inte har förorenats. Dessa undersökningar skall omfatta mätning av - surhetsgrad, - järnhalt (löst och i suspension), - kalciumhalt, - halt av giftiga metaller (lösta eller i suspension). 2. Vid behov undersökningar för att bestämma eventuella skadeverkningar på alvens struktur. 3. En allmän bedömning av områdets ekologi kring platsen för deponering, lagring eller injicering. ê 92/112/EEG (anpassad) BILAGA Kontrollförfarande för referensmätningarna av gasformigt SOx Mängderna av SO2 och SO3 samt syradroppar i SO2-ekvivalenter, som släpps ut från enskilda anläggningar, beräknas på grundval av den luftvolym som släpps ut i samband med de särskilda processerna och den genomsnittliga halten SO2/SO3 under samma tid. Bestämning av luftflödet och halten SO2/SO3 bör ske vid samma temperatur- och luftfuktighetsförhållanden. ñ BILAGA IX Del A Upphävda direktiv med efterföljande ändringar(som avses i artikel 72) Rådets direktiv 78/176/EEG (EGT L 54, 25.2.1978, s. 19) | Rådets direktiv 83/29/EEG (EGT L 32, 3.2.1983, s. 28) | Rådets direktiv 91/692/EEG (EGT L 377, 31.12.1991, s. 48) | endast bilaga I led b | Rådets direktiv 82/883/EEG (EGT L 378, 31.12.1982, s. 1) | Rådets förordning (EG) nr 807/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 36) | endast bilaga III punkt 34 | Rådets direktiv 92/112/EEG (EGT L 409, 31.12.1992, s. 11) | Rådets direktiv 96/61/EG (EGT L 257, 10.10.1996, s. 26) | Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG (EUT L 156, 25.6.2003, s. 17) | endast artikel 4 och bilaga II | Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32) | endast artikel 26 | Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1) | endast bilaga III punkt 61 | Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 (EUT L 33, 4.2.2006, s. 1) | endast artikel 21.2 | Rådets direktiv 1999/13/EG (EGT L 85, 29.3.1999, s. 1) | Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1) | endast bilaga I punkt 17 | Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG (EUT L 143, 30.4.2004, s. 87) | endast artikel 13.1 | Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG (EGT L 332, 28.12.2000, s. 91) | Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG (EGT L 309, 27.11.2001, s. 1) | Rådets direktiv 2006/105/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 368) | endast bilagan, del B punkt 2 | Del B Förteckning över tidsfrister för införlivande i nationell lagstiftning (som avses i artikel 72) Direktiv | Tidsfrist för införlivande | Tidsfrist för tillämpning | 78/176/EG | 25 februari 1979 | 82/883/EG | 31 december 1984 | 92/112/EG | 15 juni 1993 | 96/61/EG | 30 oktober 1999 | 1999/13/EG | 1 april 2001 | 2000/76/EG | 28 december 2000 | 28 december 2002 28 december 2005 | 2001/80/EG | 27 november 2002 | 27 november 2004 | 2003/35/EG | 25 juni 2005 | 2003/87/EG | 31 december 2003 | _____________ BILAGA X Jämförelsetabell Direktiv 78/176/EEG | Direktiv 82/883/EEG | Direktiv 92/112/EEG | Direktiv 96/61/EG | Direktiv 1999/13/EG | Direktiv 2000/76/EG | Direktiv 2001/80/EG | Detta direktiv | Artikel 1.1 | Artikel 1 | Artikel 1 | Artikel 1 | Artikel 1 | Artikel 1, första stycket | Artikel 1 | Artikel 1.2 a | Artikel 2.2 | Artikel 3.2 | Artikel 1.2 b | Artikel 3.1 | Artikel 3.23 | Artikel 1.2 c–e | --- | Artikel 2 | Artikel 62 | Artikel 3 | Artikel 12.4 och 12.5 | Artikel 4 | Artikel 4 | Artikel 3, inledningsfrasen och punkt 1 | Artikel 4.1 | Artikel 4.1, första stycket | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 5 | Artikel 5 | Artikel 12.4 och 12.5 | Artikel 6 | Artikel 12.4 och 12.5 | Artikel 7.1 | Artikel 65.1 och 65.2, första stycket | Artikel 7.2 och 7.3 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 65.2, andra stycket | Artikel 8.1 | Artikel 63.2 | Artikel 8.2 | Artikel 28.1, andra stycket | Artikel 9 | --- | Artikel 10 | --- | Artikel 11 | Artikel 13 | Artikel 12 | --- | Artikel 13.1 | Artikel 67 | Artikel 13.2, 13.3 och 13.4 | --- | Artikel 14 | --- | Artikel 15 | Artikel 14 | Artikel 12 | Artikel 21 | Artikel 15 | Artikel 21 | Artikel 18.1 och 18.3 | Artikel 71 | Artikel 16 | Artikel 15 | Artikel 13 | Artikel 23 | Artikel 17 | Artikel 23 | Artikel 20 | Artikel 75 | Bilaga I | --- | Bilaga IIA, inledningsfrasen och punkt 1 | --- | Bilaga IIA punkt 2 | Bilaga VIII, del 2 | Bilaga IIB | --- | Artikel 2 | --- | Artikel 3 | --- | Artikel 4.1 och 4.2 första stycket | Artikel 65.3 | Artikel 4.2 andra stycket | Bilaga VIII, del 4 | Artikel 4.3 och 4.4 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 65.4 | Artikel 5 | --- | Artikel 6 | --- | Artikel 7 | --- | Artikel 8 | --- | Artikel 9 | --- | Artikel 10 | Artikel 69 | Artikel 11.1 | Artikel 19.1 | Artikel 13.1 | Artikel 17.1 | Artikel 69.1 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 69.2 | Artikel 11.2 och 11.3 | --- | Artikel 12 | --- | Artikel 13 | --- | Bilaga I | --- | Bilaga II | Bilaga VIII, del 4 | Bilaga III | Bilaga VIII, del 4 | Bilaga IV | --- | Bilaga V | --- | Artikel 2.1, inledningsfrasen | --- | Artikel 2.1 a, inledningsfrasen och första strecksatsen | --- | Artikel 2.1 a andra strecksatsen | Artikel 62.2 | Artikel 2.1 a tredje strecksatsen och 2.1 b, tredje strecksatsen | Artikel 62.4 | Artikel 2.1 a fjärde, femte, sjätte och sjunde strecksatserna | --- | Artikel 2.1 b, inledningsfrasen och första, fjärde, femte, sjätte och sjunde strecksatserna | --- | Artikel 2.1 b andra strecksatsen | Artikel 62.3 | Artikel 2.1 c | --- | Artikel 2.2 | --- | Artikel 3 | Artikel 62 | Artikel 4 | Artikel 62 | Artikel 5 | --- | Artikel 6 första stycket, inledningsfrasen | Artikel 63.1 | Artikel 6, första stycket led a | Bilaga VIII, del 1, punkt 1 | Artikel 6, första stycket led b | Bilaga VIII, del 1, punkt 2 | Artikel 6, andra stycket | Bilaga VIII, del 1, punkt 3 | Artikel 7 | --- | Artikel 8 | --- | Artikel 9.1, inledningsfrasen | Artikel 64.2 | Artikel 9.1 a, inledningsfrasen | --- | Artikel 9.1 a i | Bilaga VIII, del 3, punkt 2 | Artikel 9.1 a ii | Bilaga VIII, del 3, punkt 3, inledningsfrasen, och punkt 3 a | Artikel 9.1 a iii | Artikel 64.1 | Artikel 9.1 a iv | Bilaga VIII, del 3, punkt 3 b | Artikel 9.1 a v | --- | Artikel 9.1 b | Bilaga VIII, del 3, punkt 4 | Artikel 9.2 och 9.3 | --- | Artikel 10 | Artikel 65 | Artikel 11 | Artikel 12.4 och 12.5 | Bilaga | --- | Artikel 2, inledningsfrasen | Artikel 3, inledningsfrasen | Artikel 2.1 | Artikel 2.14 | Artikel 3.1 | Artikel 2.3 | Artikel 2.1 | Artikel 3.3 | Artikel 2.4 | --- | Artikel 2.5 | Artikel 2.9 | Artikel 3.8 | Artikel 2.1 | Artikel 3.4 | Artikel 2.6 | Artikel 2.13 | Artikel 3.9 | Artikel 2.3, första delen | Artikel 3.5 | Artikel 2.7 | Artikel 3.6 | Artikel 2.8 | Artikel 2.5 | Artikel 66 | Artikel 2.9, första meningen | Artikel 2.7 | Artikel 3.12 | Artikel 3.7 | Artikel 2.9, andra meningen | Artikel 4.2, första stycket | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 4.2, andra stycket | Artikel 2.10 a | --- | Artikel 2.10 b, första stycket | Artikel 3.8 | Artikel 2.10 b, andra stycket | Artikel 21.3 | Artikel 2.11, första stycket och första, andra och tredje strecksatserna | Artikel 3.9 | Artikel 2.11, andra stycket | Artiklarna 14.2 och 15.4 | Artikel 2.12 | Artikel 2.6 | Artikel 3.11 | Artikel 2.5 | Artikel 3.10 | Artikel 2.13 | Artikel 3.11 | Artikel 2.14 | Artikel 3.12 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 3.13–3.17 | Artikel 3, första stycket, inledningsfrasen | Artikel 12, inledningsfrasen | Artikel 3, första stycket, led a | Artikel 12.1 och 12.2 | Artikel 3 första stycket, led b | Artikel 12.3 | Artikel 3 första stycket, led c | Artikel 12.4 och 12.5 | Artikel 3 första stycket, led d | Artikel 12.6 | Artikel 3 första stycket, led e | Artikel 12.7 | Artikel 3 första stycket, led f | Artikel 12.8 | Artikel 3, andra stycket | --- | Artikel 5.1 | Artikel 73.1 och 73.2 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 73.3 och 73.4 | Artikel 5.2 | Artikel 71.1, andra stycket | Artikel 6.1, inledningsfrasen | Artikel 13.1, inledningsfrasen | Artikel 6.1, första stycket, första strecksatsen | Artikel 13.1 a | Artikel 6.1, första stycket, andra strecksatsen | Artikel 13.1 b | Artikel 6.1, första stycket, tredje strecksatsen | Artikel 13.1 c | Artikel 6.1, första stycket, fjärde strecksatsen | Artikel 13.1 d | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 13.1 e | Artikel 6.1, första stycket, femte strecksatsen | Artikel 13.1 f | Artikel 6.1, första stycket, sjätte strecksatsen | Artikel 13.1 g | Artikel 6.1, första stycket, sjunde strecksatsen | Artikel 13.1 h | Artikel 6.1, första stycket, åttonde strecksatsen | Artikel 13.1 i | Artikel 6.1, första stycket, nionde strecksatsen | Artikel 13.1 j | Artikel 6.1, första stycket, tionde strecksatsen | Artikel 13.1 k | Artikel 6.1, andra stycket | Artikel 13.1, andra stycket | Artikel 6.2 | Artikel 13.2 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 14 | Artikel 7 | Artikel 6.2 | Artikel 8, första stycket | Artikel 4.3 | Artikel 6.1 | Artikel 8, andra stycket | --- | Artikel 9.1, första delen av meningen | Artikel 15.1, första stycket | Artikel 9.1, andra delen av meningen | --- | Artikel 9.2 | Artikel 6.3 | Artikel 9.3, första stycket, första och andra meningarna | Artikel 15.1, andra stycket, inledningsfrasen och leden a och b | Artikel 9.3, första stycket, tredje meningen | Artikel 15.2 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 15.3–15.5 | Artikel 9.3, andra stycket | --- | Artikel 9.3, tredje stycket | Artikel 10.1 | Artikel 9.3, fjärde stycket | Artikel 10.2 | Artikel 9.3, femte stycket | Artikel 10.3 | Artikel 9.3, sjätte stycket | Artikel 10.4 | Artikel 9.4, första delen av första meningen | Artikel 16.2, första stycket | Artikel 9.4, andra delen av första meningen | Artikel 16 .3, första stycket | Artikel 9.4, andra meningen | Artikel 15.1, andra stycket, led f | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 16.2, andra stycket | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 16.3, andra stycket och 16.4 och 16.5 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 17 | Artikel 9.5, första stycket | Artikel 15.1, andra stycket, led c | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 15.1, andra stycket, led d | Artikel 9.5, andra stycket | --- | Artikel 9.6, första stycket | Artikel 15.1, andra stycket, led e | Artikel 9.6, andra stycket | --- | Artikel 9.7 | --- | Artikel 9.8 | Artiklarna 7 och 18.1 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 18.2, 18.3 och 18.4 | Artikel 10 | Artikel 19 | Artikel 11 | Artikel 20 | Artikel 12.1 | Artikel 21.1 | Artikel 12.2, första meningen | Artikel 21.2, första stycket | Artikel 12.2, andra meningen | Artikel 21.2, andra stycket | Artikel 12.2, tredje meningen | --- | Artikel 13.1 | Artikel 22.1 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 22.2 och 22.3 | Artikel 13.2, inledningsfrasen | Artikel 22.4, inledningsfrasen | Artikel 13.2, första strecksatsen | Artikel 22.4 a | Artikel 13.2, andra strecksatsen | Artikel 22.4 b | Artikel 13.2, tredje strecksatsen | Artikel 22.4 c | Artikel 13.2, fjärde strecksatsen | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 22.4 d | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 23 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 24 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 25.1, första och andra styckena | Artikel 14, inledningsfrasen | Artikel 9.1, första delen av meningen och artikel 25.1, tredje stycket, inledningsfrasen | Artikel 14, första strecksatsen | Artikel 9.1, andra delen av meningen | Artikel 14, andra strecksatsen | Artikel 8.2 och artikel 15.1 c | Artikel 14, tredje strecksatsen | Artikel 25.1, tredje stycket | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 25.2–25.7 | Artikel 15.1, inledningsfrasen och första och andra strecksatserna | Artikel 12.1, första stycket | Artikel 26.1, första stycket och leden a och b | Artikel 15.1, tredje strecksatsen | Artikel 26.1, första stycket, led c | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 26.1 d | Artikel 15.1, andra stycket | Artikel 26.1, andra stycket | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 26.2 | Artikel 15.2 | Artikel 26.3 h | Artikel 15.4 | Artikel 26.4 | Artikel 15.5 | Artikel 26.3, inledningsfrasen och leden a och b | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 26.3 c–g | Artikel 15a, första stycket | Artikel 27.1 | Artikel 15a, andra stycket | Artikel 27.2 | Artikel 15a, tredje stycket | Artikel 27.3 | Artikel 15a, fjärde och femte styckena | Artikel 27.4 | Artikel 15a, sjätte stycket | Artikel 27.5 | Artikel 16.1 | Artikel 11.1, första meningen och 11.2 | Artikel 67.1, första stycket | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 67.1, andra stycket | Artikel 16.2, första meningen | Artikel 29, inledningsfrasen | Artikel 16.2, andra meningen | --- | Artikel 16.3, första meningen | Artikel 11.1, andra meningen | Artikel 67.2 | Artikel 16.3, andra meningen | --- | Artikel 16.3, tredje meningen | Artikel 11.3 | Artikel 67.3 | Artikel 16.4 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 68 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 29 a och b | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 30 | Artikel 17 | Artikel 11 | Artikel 28 | Artikel 18.1 | --- | Artikel 18.2 | Artikel 16.3, andra stycket | Artikel 19.2 och 19.3 | --- | Artikel 20.1 och 20.2 | --- | Artikel 20.3 | Artikel 18 | Artikel 17 | Artikel 72 | Artikel 22 | Artikel 16 | Artikel 22 | Artikel 19 | Artikel 74 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 2.1 | Bilaga I, första stycket av inledningsfrasen | Artikel 2.2 | Bilaga I, andra stycket av inledningsfrasen | Bilaga I, första stycket av inledningsfrasen | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Bilaga I, andra och tredje styckena av inledningsfrasen | Bilaga I, punkt 1 | Bilaga I, punkt 1 | Bilaga I, punkterna 2.1–2.5 b | Bilaga I, punkterna 2.1–2.5 b | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Bilaga I, punkt 2.5 c | Bilaga I, punkt 2.6 | Bilaga I, punkt 2.6 | Bilaga I, punkt 3 | Bilaga I, punkt 3 | Bilaga I, punkterna 4.1–4.6 | Bilaga I, punkterna 4.1–4.6 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Bilaga I, punkt 4.7 | Bilaga I, punkt 5, inledningsfrasen | --- | Bilaga I, punkterna 5.1–5.3 b | Bilaga I, punkterna 5.1–5.3 b | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Bilaga I, punkterna 5.3 c–e | Bilaga I, punkt 5.4 | Bilaga I, punkt 5.4 | Bilaga I, punkterna 6.1 a och b | Bilaga I, punkterna 6.1 a och b | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Bilaga I, punkt 6.1 c | Bilaga I, punkterna 6.2–6.4 b | Bilaga I, punkterna 6.2–6.4 b ii | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Bilaga I, punkt 6.4 b iii | Bilaga I, punkterna 6.4 c–6.6 c | Bilaga I, punkterna 6.4 c–6.6 c | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Bilaga I, punkt 6.6 c, sista meningen | Bilaga I, punkterna 6.7–6.8 | Bilaga I, punkterna 6.7–6.8 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Bilaga I, punkterna 6.9 och 6.10 | Bilaga II | --- | Bilaga III | Bilaga II | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Bilaga II, punkt 13 | Bilaga IV, inledningsfrasen | Artikel 3.9 | Bilaga IV, punkterna 1 till 11 | Bilaga III | Bilaga IV, punkt 12 | --- | Bilaga V 1 a | Bilaga IV 1 a | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Bilaga IV, punkt 1 b | Bilaga V 1 b–g | Bilaga IV, 1 c–h | Bilaga V, punkterna 2 till 5 | Bilaga IV, punkterna 2–5 | Artikel 2.2 | Artikel 52.1 | Artikel 2.3 | --- | Artikel 2.4 | Artikel 58.1 | Artikel 2.8 | Artikel 4.1, tredje stycket | Artikel 2.10 | Artikel 52.3 | Artikel 2.11 | Artikel 52.2 | Artikel 2.12 | Artikel 52.4 | Artikel 2.15 | Artikel 52.5 | Artikel 2.16 | Artikel 3.31 | Artikel 2.17 | Artikel 3.32 | Artikel 2.18 | Artikel 3.33 | Artikel 2.19 | --- | Artikel 2.20 | Artikel 3.34 | Artikel 2.21 | Artikel 52.6 | Artikel 2.22 | Artikel 52.7 | Artikel 2.23 | Artikel 52.8 | Artikel 2.24 | Artikel 52.9 | Artikel 2.25 | Artikel 52.10 | Artikel 2.26 | Artikel 52.11 | Artikel 2.27 | --- | Artikel 2.28 | Artikel 58.1 | Artikel 2.29 | --- | Artikel 2.30 | Artikel 52.12 | Artikel 2.31 | Bilaga VII, del 2, första meningen Bilaga VIII, del 3, punkt 1 | Artikel 2.32 | --- | Artikel 2.33 | Artikel 52.13 | Artikel 3.2 | Artikel 4.1, andra stycket | Artikel 4.1–4.3 | Artikel 4.1, första och andra styckena | Artikel 4.4 | Artikel 58.2 | Artikel 5.1 | Artikel 54.1, första stycket | Artikel 5.2 | Artikel 54.1 a och b | Artikel 5.3 a | Artikel 54.2 | Artikel 5.3 b | Artikel 54.3 | Artikel 5.3 tredje stycket | Artikel 54.4 | Artikel 5.4 | --- | Artikel 5.5 | Artikel 54.6 | Artikel 5.6 | Artikel 53 | Artikel 5.7 | Bilaga VII, del 4, punkt 1 | Artikel 5.8 första stycket | Bilaga VII, del 4, punkt 2 | Artikel 5.8 andra stycket | Artikel 54.5 | Artikel 5.9 | --- | Artikel 5.10 | Artikel 54.7 | Artikel 5.11–5.13 | --- | Artikel 6 | --- | Artikel 7.1, inledningsfrasen och första, andra, tredje och fjärde strecksatsen | Artikel 59 | Artikel 7.1, andra delen | --- | Artikel 7.2 | --- | Artikel 8.1 | Artikel 8, inledningsfrasen och punkt 1 | Artikel 8.2 | Bilaga VII, del 6, punkt 1 | Artikel 8.3 | Bilaga VII, del 6, punkt 2 | Artikel 8.4 | Bilaga VII del 6, punkt 3 | Artikel 8.5 | --- | Artikel 9.1, inledningsfrasen | Artikel 57.1, inledningsfrasen | Artikel 9.1, första stycket, första, andra och tredje strecksatserna | Artikel 57, första stycket, leden a, b och c | Artikel 9.1, andra stycket | Artikel 57, andra stycket | Artikel 9.1, tredje stycket | Bilaga VII, del 8, punkt 4 | Artikel 9.2 | Artikel 58.3 | Artikel 9.3 | Bilaga VII, del 8, punkt 1 | Artikel 9.4 | Bilaga VII, del 8, punkt 2 | Artikel 9.5 | Bilaga VII, del 8, punkt 3 | Artikel 10 | Artikel 4.9 | Artikel 9.2 | Artikel 11.1, tredje till sjätte meningarna | --- | Artikel 12.1, andra stycket | Artikel 60.1, första stycket | Artikel 12.1, tredje stycket | Artikel 60.1, andra stycket | Artikel 12.2 | Artikel 60.2 | Artikel 12.3 | Artikel 60.3 | Artikel 13.2 och 13.3 | --- | Artikel 14 | Artikel 19 | Artikel 16 | Artikel 70 | Bilaga I, första och andra meningen i inledningsfrasen | Artikel 51 | Bilaga I, tredje meningen i inledningsfrasen och förteckningen över verksamheter | Bilaga VII, del 1 | Bilaga IIA, del I | Bilaga VII, del 2 | Bilaga IIA, del 2 | Bilaga VII, del 3 | Bilaga IIA, del II, sista meningen i stycke 6 | --- | Bilaga IIB, punkt 1, första och andra meningarna | Artikel 54.1 b | Bilaga IIB, punkt 1, tredje meningen | Artikel 54.1, andra stycket | Bilaga IIB, punkt 2 | Bilaga VII, del 5 | Bilaga IIB, punkt 2, andra stycket led i och tabellen | --- | Bilaga III, punkt 1 | --- | Bilaga III, punkt 2 | Bilaga VII, del 7, punkt 1 | Bilaga III, punkt 3 | Bilaga VII, del 7, punkt 2 | Bilaga III, punkt 4 | Bilaga VII, del 7, punkt 3 | Artikel 1, andra stycket | --- | Artikel 2.1 | Artikel 38.1, första stycket | Artikel 2.2, inledningsfrasen | Artikel 38.2, inledningsfrasen | Artikel 2.2 a, inledningsfrasen | Artikel 38.2 a, inledningsfrasen | Artikel 2.2 a i–v | Artikel 38.2 a i | Artikel 2.2 a vi | Artikel 38.2 a ii | Artikel 2.2 a vii | Artikel 38.2 a iii | Artikel 2.2 a viii | Artikel 38.2 a iv | Artikel 2.2 b | Artikel 38.2 b | Artikel 3.2, första stycket | Artikel 3.24 | Artikel 3.2, andra stycket | --- | Artikel 3.3 | Artikel 3.25 | Artikel 3.4, första stycket | Artikel 3.26 | Artikel 3.4, andra stycket | Artikel 38.1, andra stycket | Artikel 3.5, första stycket | Artikel 3.27 | Artikel 3.5, andra stycket | Artikel 38.1, tredje stycket | Artikel 3.5, tredje stycket | Artikel 38.1, andra stycket | Artikel 3.6 | Bilaga VI, del 1, a | Artikel 3.7 | Artikel 3.28 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Bilaga VI, del 1, b | Artikel 3.10 | Artikel 3.29 | Artikel 3.13 | Artikel 3.30 | Artikel 4.2 | Artikel 39 | Artikel 4.4, inledningsfrasen och leden a och b | Artikel 40.1, inledningsfrasen och leden a och b | Artikel 4.4 c | Artikel 40.1 e | Artikel 4.5 | Artikel 40.2 | Artikel 4.6 | Artikel 40.3 | Artikel 4.7 | Artikel 40.4 | Artikel 4.8 | Artikel 49 | Artikel 5 | Artikel 47 | Artikel 6.1 första stycket | Artikel 45.1 | Artikel 6.1 andra stycket och 6.2 | Artikel 45.2 | Artikel 6.1 tredje stycket | Artikel 45.3, första stycket | Artikel 6.1 fjärde stycket | Artikel 45.3, andra stycket | Artikel 6.3 | Artikel 45.4 | Artikel 6.4 första och andra meningarna i första stycket och artikel 6.4 andra stycket | Artikel 46.1 | Artikel 6.4 tredje meningen i första stycket | Artikel 46.2 | Artikel 6.4 tredje stycket | Artikel 46.3, andra stycket | Artikel 6.4 fjärde stycket | Artikel 46.4 | Artikel 6.5 | Artikel 41.1 | Artikel 6.6 | Artikel 45.5 | Artikel 6.7 | Artikel 45.6 | Artikel 6.8 | Artikel 45.7 | Artikel 7.1 och artikel 7.2, första stycket | Artikel 41.2 första stycket | Artikel 7.2, andra stycket | Artikel 41.2 andra stycket | Artikel 7.3 och artikel 11.8, första stycket, inledningsfrasen | Bilaga VI, del 6, första delen av punkt 2.7 | Artikel 7.4 | Artikel 41.2 andra stycket | Artikel 7.5 | --- | Artikel 8.1 | Artikel 40.1 c | Artikel 8.2 | Artikel 41.3 | Artikel 8.3 | --- | Artikel 8.4 första stycket | Artikel 41.4 första stycket | Artikel 8.4 andra stycket | Bilaga VI, del 6, första delen av punkt 3.2 | Artikel 8.4 tredje stycket | Bilaga VI, del 6, andra delen av punkt 3.2 | Artikel 8.4 fjärde stycket | --- | Artikel 8.5 | Artikel 41.4, andra och tredje stycket | Artikel 8.6 | Artikel 40.1 c och d | Artikel 8.7 | Artikel 41.4 | Artikel 8.8 | --- | Artikel 9 första stycket | Artikel 48.1 | Artikel 9 andra stycket | Artikel 48.2 | Artikel 9, tredje stycket | Artikel 48.3 | Artikel 10.1 och 10.2 | --- | Artikel 10.3 första meningen | Artikel 43.2 | Artikel 10.3 andra meningen | --- | Artikel 10.4 | Artikel 43.3 | Artikel 10.5 | Bilaga VI, del 6, andra delen av punkt 1.3 | Artikel 11.1 | Artikel 43.1 | Artikel 11.2 | Bilaga VI, del 6, punkt 2.1 | Artikel 11.3 | Bilaga VI, del 6, punkt 2.2 | Artikel 11.4 | Bilaga VI, del 6, punkt 2.3 | Artikel 11.5 | Bilaga VI, del 6, punkt 2.4 | Artikel 11.6 | Bilaga VI, del 6, punkt 2.5 | Artikel 11.7, första delen av första meningen i första stycket | Bilaga VI, del 6, första delen av punkt 2.6 | Artikel 11.7, andra delen av första meningen i första stycket | Bilaga VI, del 6, punkt 2.6 a | Artikel 11.7, andra meningen i första stycket | --- | Artikel 11.7, andra stycket | --- | Artikel 11.7 a | Bilaga VI, del 6, punkt 2.6 b | Artikel 11.7 b och c | --- | Artikel 11.7 d | Bilaga VI, del 6, punkt 2.6 c | Artikel 11.7 e och f | --- | Artikel 11.8, första stycket, leden a och b | Bilaga VI, del 3, punkt 1, första och andra stycket | Artikel 11.8 c | Bilaga VI, del 6, andra delen av punkt 2.7 | Artikel 11.8 d | Bilaga VI, del 4, punkt 2.1, andra stycket | Artikel 11.8, andra stycket | Bilaga VI, del 6, tredje delen av punkt 2.7 | Artikel 11.9 | Artikel 43.4 | Artikel 11.10 a, b och c | Bilaga VI, del 8, punkt 1.1 a, b och c | Artikel 11.10 d | Bilaga VI, del 8, punkt 1.1 d | Artikel 11.11 | Bilaga VI, del 8, punkt 1.2 | Artikel 11.12 | Bilaga VI, del 8, punkt 1.3 | Artikel 11.13 | Artikel 43.5, första stycket | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 43.5 andra stycket | Artikel 11.14 | Bilaga VI, del 6, punkt 3.1 | Artikel 11.15 | Artikel 40.1 e | Artikel 11.16 | Bilaga VI, del 8, punkt 2 | Artikel 11.17 | Artikel 9.2 a | Artikel 12.1 | Artikel 50.1 | Artikel 12.2, första meningen | Artikel 50.2 | Artikel 12.2, andra meningen | --- | Artikel 12.2, tredje meningen | Artikel 50.3 | Artikel 13.1 | Artikel 40.1 f | Artikel 13.2 | Artikel 42 | Artikel 13.3 | Artikel 41.5 | Artikel 13.4 | Bilaga VI, del 3, punkt 2 | Artikel 14 | --- | Artikel 15 | --- | Artikel 16 | --- | Artikel 17.2 och 17.3 | --- | Artikel 20 | --- | Bilaga I | Bilaga VI, del 2 | Bilaga II, första delen (onumrerad) | Bilaga VI, del 4, punkt 1 | Bilaga II, punkt 1, inledningsfrasen | Bilaga VI, del 4, punkt 2.1 | Bilaga II, punkterna 1.1–1.2 | Bilaga VI, del 4, punkterna 2.2–2.3 | Bilaga II, punkt 1.3 | --- | Bilaga II, punkt 2.1 | Bilaga VI, del 4, punkt 3.1 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Bilaga VI, del 4, punkt 3.2 | Bilaga II, punkt 2.2 | Bilaga VI, del 4, punkt 3.3 | Bilaga II, punkt 3 | Bilaga VI, del 4, punkt 4 | Bilaga III | Bilaga VI, del 6, punkt 1 | Bilaga IV, tabellen | Bilaga VI, del 5 | Bilaga IV, sista meningen | --- | Bilaga V, a, tabellen | Bilaga VI, del 3, punkt 1.1 | Bilaga V, a, sista meningarna | --- | Bilaga V, b, tabellen | Bilaga VI, del 3, punkt 1.2 | Bilaga V, b, sista meningen | --- | Bilaga V, c | Bilaga VI, del 3, punkt 1.3 | Bilaga V, d | Bilaga VI, del 3, punkt 1.4 | Bilaga V, e | Bilaga VI, del 3, punkt 1.5 | Bilaga V, f | Bilaga VI, del 3, punkt 3 | Bilaga VI | Bilaga VI, del 7 | Artikel 1 | Artikel 31 | Artikel 2.2 | Bilaga V, del 1, punkt 1 och del 2, punkt 1 | Artikel 2.3 andra delen | Bilaga V, del 1, punkt 1 och del 2, punkt 1 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Bilaga V, del 1, sista meningen i punkt 1 | Artikel 2.4 | --- | Artikel 2.6 | Artikel 3.18 | Artikel 2.7, första stycket | Artikel 3.19 | Artikel 2.7, andra stycket och leden a–i | Artikel 31, andra stycket | Artikel 2.7, andra stycket, led j | --- | Artikel 2.7, tredje stycket | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 32.1 | Artikel 2.7, fjärde stycket | Artikel 32.2 | Artikel 2.8 | Artikel 3.21 | Artikel 2.9 | Artikel 32.2 | Artikel 2 .10 | --- | Artikel 2.11 | Artikel 3.20 | Artikel 2.12 | Artikel 3.22 | Artikel 2.13 | --- | Artikel 3 | --- | Artikel 4.1 | --- | Artikel 4.2 | Artikel 33.2 | Artikel 4.3–4.8 | --- | Artikel 5.1 | Bilaga V, del 1, punkt 2, sista meningen | Artikel 5.2 | --- | Artikel 6 | --- | Artikel 7.1 | Artikel 34 | Artikel 7.2 | Artikel 33.4 | Artikel 7.3 | Artikel 33.5 | Artikel 8.1 | Artikel 37.1 | Artikel 8.2, första delen av första stycket | Artikel 37.2, första delen av första stycket | Artikel 8.2, andra delen av första stycket | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 37.2, andra delen av första stycket | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 37.2, andra stycket | Artikel 8.2, andra stycket | --- | Artikel 8.2 a–d | --- | Artikel 8.3 och 8.4 | --- | Artikel 9 | Artikel 33.1 | Artikel 10.1, första meningen | Artikel 33.6 | Artikel 10.1, andra meningen | --- | Artikel 10.2 | --- | Artikel 12 | Artikel 35.1 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Artikel 35.2, 35.3 och 35.4 | Artikel 13 | Bilaga V, del 3, tredje delen av punkt 8 | Artikel 14 | Bilaga V, del 4 | Artikel 15 | --- | Artikel 18.2 | --- | Bilaga I | --- | Bilaga II | --- | Bilaga III och IV | Bilaga V, punkt 2 av del 1 och del 2 | Bilaga V A | Bilaga V, del 1, punkt 3 | Bilaga V B | Bilaga V, del 2, punkt 3 | Bilaga VI A | Bilaga V, del 1, punkterna 4 och 5 | Bilaga VI B | Bilaga V, del 2, punkterna 4 och 5 | Bilaga VII A | Bilaga V, del 1, punkterna 6 och 7 | Bilaga VII B | Bilaga V, del 2, punkterna 6 och 7 | Bilaga VIII A punkt 1 | --- | Bilaga VIII A punkt 2 | Bilaga V, del 3, första delen av punkt 1 och punkterna 2, 3 och 5 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Bilaga V, del 3, andra delen av punkt 1 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Bilaga V, del 3, punkt 4 | Bilaga VIII A punkt 3 | --- | Bilaga VIII A punkt 4 | Bilaga V, del 3, punkt 6 | Bilaga VIII A punkt 5 | Bilaga V, del 3, punkterna 7 och 8 | Bilaga VIII A punkt 6 | Bilaga V, del 3, punkterna 9 och 10 | --- | --- | --- | --- | --- | --- | --- | Bilaga V, del 4 | Bilaga VIII B | --- | Bilaga VIII C | --- | Bilaga IX | Bilaga IX | Bilaga X | Bilaga X | [pic][pic][pic] [1] http://circa.europa.eu/Public/irc/env/ippc_rev/library [2] EUT C […], […], s. […]. [3] EUT C […], […], s. […]. [4] EUT C […], […], s. […]. [5] EUT C […], […], s. […]. [6] EGT L 54, 25.2.1978, s. 19. Direktivet senast ändrat genom direktiv 91/692/EG (EGT L 377, 31.12.1991, s. 48). [7] EGT L 378, 31.12.1982, s. 1. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 807/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 36). [8] EGT L 409, 31.12.1992, s. 11. [9] EGT L 257, 10.10.1996, s. 26. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 166/2006 (EUT L 33, 4.2.2006, s. 1). [10] EGT L 85, 29.3.1999, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/42/EG (EUT L 143, 30.4.2004, s. 87). [11] EGT L 332, 28.12.2000, s. 91. [12] EGT L 309, 27.11.2001, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2006/105/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 368). [13] KOM(2005) 446 slutlig, 21.9.2005. [14] KOM(2006) 231 slutlig, 22.9.2006. [15] KOM(2005) 666 slutlig, 21.12.2005. [16] EGT L 242, 10.9.2002, s. 1. [17] EUT L 275, 25.10.2003, s. 32. Direktivet ändrat genom direktiv 2004/101/EG (EUT L 338, 13.11.2004, s. 18). [18] EGT L 175, 5.7.1985, s. 40. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2003/35/EG (EUT L 156, 25.6.2003, s. 17). [19] EGT L 10, 14.1.1997, s. 13. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2003/105/EG (EUT L 345, 31.12.2003, s. 97). [20] EGT L 309, 27.11.2001, s. 22. Direktivet senast ändrat genom rådets direktiv 2006/105/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 368). [21] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11). [22] EGT L 159, 29.6.1996, s. 1. [23] EGT L 117, 8.5.1990, s. 1. [24] Rådets direktiv 90/220/EEG av den 23 april 1990 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön (EGT nr L 117, 8.5.1990, s. 15). Direktivet ändrat genom direktiv 94/151/EG (EGT nr L 103, 22.4.1994, s. 20). [25] EGT L 106, 17.4.2001, s. 1. [26] EGT 196, 16.8.1967, s. 1. [27] EGT L 200, 30.7.1999, s. 1. [28] EGT L 163, 14.6.1989, s. 32. [29] EGT L 203, 15.7.1989, s. 50. [30] EGT L 365, 31.12.1994, s. 34. [31] EUT L ... . [32] EGT L 226, 6.9.2000, s. 3. [33] EGT nr L 336, 7.12.1988, s. 1 Direktivet senast ändrat genom direktiv 90/656/EEG (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 59). [34] EUT L 275, 25.10.2003, s. 32. [35] EUT L 143, 30.4.2004, s. 56. [36] EUT L ... . [37] EGT L 163, 14.6.1989, s. 32. [38] EGT L 203, 15.7.1989, s. 50. [39] EGT L 365, 31.12.1994, s. 34. [40] EGT L 296, 21.11.1996, s. 55. [41] Se s. 22 i detta nummer av EGT. [42] EGT L 175, 5.7.1985, s. 40. Direktivet senast ändrat genom rådets direktiv 97/11/EG (EGT L 73, 14.3.1997, s. 5). [43] EGT L 273, 10.10.2002, s. 1. [44] EGT L 74, 27.3.1993, s. 81. [45] EGT L 30, 6.2.1993, s. 1. [46] Rådets direktiv 90/313/EEG av den 7 juni 1990 om rätt att ta del av miljöinformation (EGT L 158, 23.6.1990, s. 56). Direktivet ändrat genom 1994 års anslutningsakt. [47] EUT L 136, 29.5.2007, s. 33. [48] EGT 196, 16.8.1967, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 98/98/EG (EGT L 355, 30.12.1998, s. 1). [49] EGT L 84, 5.4.1993, s. 1. [50] EGT L 161, 29.6.1994, s. 3. [51] EGT L 227, 8.9.1993, s. 9. [52] EGT L 377, 31.12.1991, s. 48. [53] EGT L 158, 23.6.1990, s. 56. [54] EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 48. [55] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. [56] Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 17.7.1999, s. 23). [57] EGT L 135, 30.5.1991, s. 40. [58] EGT L 327, 22.12.2000, s. 1. [59] Ytterligare utsläpp kan uppstå från verksamhet för vilken tillstånd meddelats den 1 juli 1987 eller senare. [60] I fråga om förbränningsanläggningar för vilka tillstånd meddelats före den 1 juli 1987 men som då ännu inte tagits i bruk gäller följande. Utsläpp som inte har beaktats vid fastställandet av de utsläppstak som anges i denna bilaga skall följa de krav för nya anläggningar som fastställs i detta direktiv eller inräknas i de sammanlagda utsläppen från befintliga anläggningar, vilka utsläpp inte får överskrida de tak som fastställs i denna bilaga. [61] Ytterligare utsläpp kan uppstå från verksamhet för vilken tillstånd meddelats den 1 juli 1987 eller senare. [62] I fråga om förbränningsanläggningar för vilka tillstånd meddelats före den 1 juli 1987 men som då ännu inte tagits i bruk gäller följande. Utsläpp som inte har beaktats vid fastställandet av de utsläppstak som anges i denna bilaga skall följa de krav för nya anläggningar som fastställs i detta direktiv eller inräknas i de sammanlagda utsläppen från befintliga anläggningar, vilka utsläpp inte får överskrida de tak som fastställs i denna bilaga. [63] Medlemsstaterna får av tekniska skäl uppskjuta genomförandet av etapp 1 såvitt gäller reduktionen av NOx-utsläpp i högst två år, om kommissionen underrättas om detta senast en månad efter anmälan av detta direktiv. [64] Medlemsstaterna får av tekniska skäl uppskjuta genomförandet av etapp 1 såvitt gäller reduktionen av NOx-utsläpp i högst två år, om kommissionen underrättas om detta senast en månad efter anmälan av detta direktiv. [65] Medlemsstaterna får av tekniska skäl uppskjuta genomförandet av etapp 1 såvitt gäller reduktionen av NOx-utsläpp i högst två år, om kommissionen underrättas om detta senast en månad efter anmälan av detta direktiv. [66] Förutom när det gäller de ”yttersta randområdena” där 850 till 200 mg/Nm3 (linjär minskning) skall gälla. [67] Förutom när det gäller de ”yttersta randområdena” där 850 till 200 mg/Nm3 (linjär minskning) skall gälla. [68] Rådet kommer att fastställa utsläppsgränsvärden i fråga om sådan gas efter förslag från kommissionen grundade på ytterligare tekniska erfarenheter. [69] Förutom när det gäller de ”yttersta randområdena” där följande värden skall gälla: Fasta bränslen i allmänhet: 650 Fasta bränslen med mindre än 10 % flyktiga beståndsdelar: 1300 Flytande: 450 Gasformigt: 350 [70] Till den 31 december 2015 skall för anläggningar med en installerad tillförd effekt på mer än 500 MW och som från 2008 inte är i drift mer än 2000 timmar per år (rullande medelvärde över fem år) - om de erhållit tillstånd enligt artikel 4.3 a, gälla ett utsläppsgränsvärde för kväveoxider (mätt som NO2) på 600 mg/Nm3, - om de omfattas av en nationell plan enligt artikel 4.6, göras en bedömning av deras bidrag till den nationella planen på grundval av ett gränsvärde om 600 mg/Nm3. Från och med den 1 januari 2016 skall för anläggningar som inte är i drift mer än 1 500 timmar per år (rullande medelvärde över fem år) gälla ett utsläppsgränsvärde för kväveoxider (mätt som NO2) på 450 mg/Nm3. [71] Fram till den 1 januari 2018 skall för anläggningar vilka under den tolvmånadersperiod som upphörde den 1 januari 2001, och vilka drevs och fortsätter att drivas med fasta bränslen vars flyktiga innehåll är mindre än 10 %, 1 200 mg/Nm3 gälla. [72] Förutom när det gäller de ”yttersta randområdena” där 300 mg/Nm3 skall gälla. [73] Förutom när det gäller de ”yttersta randområdena” där 300 mg/Nm3 skall gälla. [74] Ett gränsvärde på 100 mg/Nm3 får tillämpas på sådana anläggningar som erhållit tillstånd enligt artikel 4.3 och som har en installerad tillförd effekt på minst 500 MWt och som förbränner fast bränsle med ett värmeinnehåll på mindre än 5800 kJ/kg (nettovärmevärde), med en fukthalt på minst 45 viktprocent, en kombinerad fukt- och askhalt som överstiger 60 viktprocent och en kalciumoxidhalt som överstiger 10 %. [75] Ett gränsvärde på 100 mg/Nm3 får tillämpas på sådana anläggningar som har en installerad tillförd effekt som understiger 500 MWt och som förbränner flytande bränsle med en askhalt som överstiger 0,06 %. [76] Fram till den 1 januari 2007 och utan att det påverkar tillämplig gemenskapslagstiftning gäller inte detta gränsvärde för anläggningar som endast förbränner farligt avfall. [77] Fram till den 1 januari 2007 och utan att det påverkar tillämplig gemenskapslagstiftning gäller inte detta gränsvärde för anläggningar som endast förbränner farligt avfall. [78] Fram till den 1 januari 2007 och utan att det påverkar tillämpningen av befintlig gemenskapslagstiftning skall utsläppsgränsvärdet för NOx inte gälla anläggningar som förbränner enbart farligt avfall. [79] Fram till den 1 januari 2007 och utan att det påverkar tillämpningen av befintlig gemenskapslagstiftning skall utsläppsgränsvärdet för NOx inte gälla anläggningar som förbränner enbart farligt avfall. [80] Fram till den 1 januari 2007 medelvärden för befintliga anläggningar som fått sitt drifttillstånd före den 31 december 1996 och som endast förbränner farligt avfall. [81] Fram till den 1 januari 2007 medelvärden för befintliga anläggningar som fått sitt drifttillstånd före den 31 december 1996 och som endast förbränner farligt avfall. [82] Fram till den 1 januari 2007 medelvärden för befintliga anläggningar som fått sitt drifttillstånd före den 31 december 1996 och som endast förbränner farligt avfall. [83] För tillämpningen av utsläppsgränsvärden för NOx, skall cementugnar i drift som har ett tillstånd i enlighet med gällande gemenskapslagstiftning och som börjar samförbränna avfall efter det datum som nämns i artikel 20.3 inte anses vara nya anläggningar. [84] EGT L 42, 23.2.1970, s 1–15. [85] Medlemsstaterna kan för ämmena i spalten «Parametrar» välja mellan att analysera ofiltrerat eller filtrerat vatten. [86] Medlemsstaterna kan för ämnena i spalten «Parametrar» välja mellan att analysera ofiltrerat eller filtrerat vatten. [87] Arter som är representativa för utsläppsplatsen, särskilt vad avser deras känslighet för bioackumulation, t.ex. Mytilus edulis, Crangon crangon, flundra, rödspotta, torsk, makrill, mullus, sill, sjötunga (eller andra lämpliga bentiska arter). [88] Proverna skall tas vid samma tid på året och om möjligt 50 cm under vattenytan. [89] Medlemsstaterna kan för ämmena i spalten «Parametrar» välja mellan att analysera ofiltrerat eller filtrerat vatten. [90] Medlemsstaterna kan för ämmena i spalten «Parametrar» välja mellan att analysera ofiltrerat eller filtrerat vatten. [91] Om sulfatprocessen används för produktionen. [92] Skall mätas när mättekniken tillåter att kontinuerliga mätningar utförs och om klorprocessen används. [93] Data skall vara tillräckligt representativa och signifikanta. [94] Provtagningen skall utföras vid samma tid på året. [95] Vid övervakning av ytvatten och grundvatten skall särskilt uppmärksammas material som transporteras från lagringsplatsen med rinnande vatten. [96] #‰$‰Provtagning skall om möjligt utföras 50 cm under vattenytan. [97] Provtagningen skall utföras vid samma tid på året. [98] Vid övervakning av ytvatten och grundvatten skall särskilt uppmärksammas material som transporteras från lagringsplatsen med rinnande vatten. [99] Obligatoriskt om lagrings- eller deponeringsplatsen innehåller avfall från sulfatprocessen. [100] Obligatoriskt om lagrings- eller deponeringsplatsen innehåller avfall från klorprocessen. [101] Omfattar även mätning av Fe i filtratet (suspenderade fasta ämnen). [102] Obligatoriskt om lagrings- eller deponeringsplatsen innehåller avfall från klorprocessen. [103] Obligatoriskt om avfall från sulfatprocessen injiceras i marken. [104] Obligatoriskt om avfall från klorprocessen injiceras i marken. [105] Omfattar även mätning av Fe i filtratet (suspenderade fasta ämnen). [106] Obligatoriskt om avfall från klorprocessen injiceras i marken. [pic] Graph deleted – substantial deletion Graph deleted – substantial deletion