[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION | Bryssel den 13.11.2007 KOM(2007) 698 slutlig2007/0248 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation och förordning (EG) nr 2006/2004 om konsumentskyddssamarbete (framlagt av kommissionen){SEK(2007) 1472 } { SEK(2007) 1473 } MOTIVERING Bakgrund - Skäl och syfte En av de viktigaste delarna i ett informationssamhälle för alla är att säkerställa en hög skyddsnivå för konsumenters och användares rättigheter, inklusive rätten till integritets- och dataskydd inom elektronisk kommunikation, eftersom det gör det möjligt för en smidig utveckling och breda utnyttjande av nya innovativa tjänster och tillämpningsområden. EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster bygger på premissen om att en öppen och konkurrenskraftig marknad erbjuder de bästa medlen för att främja innovation och användares val. Det måste dock erkännas att enbart konkurrens kanske inte är tillräckligt för att tillgodose behoven hos samtliga medborgare och skydda användarnas rättigheter, den konkurrensbaserade strategin i regelverket kompletteras av särskilda bestämmelser som skyddar samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter, liksom personuppgifter. Detta förslag är ett av tre lagförslag för att ändra det nuvarande regelverket. Detta lagstiftande reformförslag omfattar ändringar till direktivet om samhällsomfattande tjänster[1] och direktivet om integritet och elektronisk kommunikation[2]. Ett andra lagstiftande reformförslag[3] omfattar ändringar i de andra tre direktiven. Detta kompletteras av ett tredje lagförslag om att skapa en europeisk myndighet för marknaden för elektronisk kommunikation (nedan kallad “europeiska myndigheten”)[4]. De tre lagförslagen åtföljs av en konsekvensanalys[5] och ett meddelande som kartlägger de viktigaste politiska riktlinjerna och rapporterar om det offentliga samrådet[6]. Det nuvarande lagstiftande reformförslaget anpassar regelverket genom att stärka vissa av rättigheterna för konsumenter och användare (särskilt med tanken att förbättra tillträde och främja ett informationssamhälle för alla) och säkerställa att elektronisk kommunikation är pålitlig, säker, tillförlitlig och ger ett bra skydd för enskilda personer när det gäller integritet och personuppgifter. Förslaget ändrar inte det nuvarande tillämpningsområdet eller konceptet om samhällsomfattande tjänster i Europeiska unionen, som kommer att få ett separat samråd 2008. Det ligger i linje med kommissionens program för bättre lagstiftning, som avser att garantera att lagstiftningsåtgärderna förblir proportionella till de politiska målen och utgör en del av kommissionens gemensamma strategi för att stärka och fullborda den inre marknaden. Det nuvarande förslaget innehåller följande två mål: 1. Stärka och förbättra konsumentskyddet och användarnas rättigheter inom sektorn för elektronisk kommunikation, genom att bland annat ge konsumenter mer information om priser och leveransvillkor och underlätta tillträde till och användning av elektronisk kommunikation, inklusive larmtjänster, för användare med funktionshinder. 2. Förbättra skyddet för enskilda personer med avseende på integritet och behandling av personuppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation, särskilt genom bättre säkerhetsrelaterade bestämmelser och förbättrade genomförandemekanismer. - Allmän bakgrund I juni 2005 föreslog kommissionen en ny strategi, - i2010-initiativet: Det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning — om en bred politisk orientering för att främja en öppen och konkurrensutsatt digital ekonomi, som en del av den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och jobb. Att skapa ett gemensamt europeiskt område för information, som är en av huvudpelarna i i2010-initiativet, är en reformering av regelverket en av de största utmaningarna, med en särskild betoning på säkerhet och integritetsskydd och skydd av personuppgifter. För att uppnå ett informationssamhälle för alla är det dessutom centralt att en lämplig nivå för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster uppfylls. I enlighet med principerna om bättre lagstiftning innehåller regelverket bestämmelser om en periodisk översyn för att säkerställa att reglerna håller jämna steg med den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen. Den 29 juni 2006 presenterade kommissionen en rapport[7] till Europaparlamentet och rådet om hur regelverket för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster fungerade. I rapporten konstaterade kommissionen att regelverket hade inneburit betydande fördelar för medborgare, konsumenter och företag i fråga om en större valfrihet, lägre priser och mer innovation, men det fanns rum för förbättring inom konsumentskydd och säkerhet för att se till att den höll jämna steg med den tekniska utvecklingen och fortsatte att vara effektiv under kommande årtionde. - Gällande bestämmelser på det område som berörs av förslaget Syftet med detta förslag är att ändra följande två direktiv: direktivet om samhällsomfattande tjänster och direktivet om integritet och elektronisk kommunikation. - Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden I direktivet om samhällsomfattande tjänster fastställs sektorspecifika åtgärder som kompletterar existerande EU-lagstiftning om konsumentskydd. Direktivet om integritet och elektronisk kommunikation kompletterar direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter genom att införa särskilda bestämmelser om sektorn för elektronisk kommunikation. SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSANALYS - Samråd med berörda parter Samrådsmetoder, viktiga målsektorer och allmän beskrivning av deltagarna Kommissionens enheter startade ett samråd i två steg i slutet av 2005. I det första steget ingick en uppmaning om att lämna synpunkter i samband med en offentlig utfrågning med över 440 deltagare (hölls i januari 2006) och cirka 160 förslag från berörda parter. I uppmaningen att lämna synpunkter ombads berörda parter ge sin syn på allmänna frågor i samband med regleringen av elektronisk kommunikation. Dessa åsikter beaktades av kommissionen när den förberedde sitt meddelande av den 29 juni 2006 om översynen[8], medföljande arbetsdokument och konsekvensanalysen. Offentliggörandet av dessa dokument inledde andra steget av det offentliga samrådet, som varade till oktober 2006. En offentlig workshop genomfördes i oktober 2006 för att tillåta berörda parter att uttrycka sina åsikter om samrådsdokumenten. Det kom in 224 svar från ett brett urval av berörda parter både inom och utanför EU. 52 industriförbund, 12 yrkesförbund och fackföreningar samt 15 brukargrupper skickade in skriftliga kommentarer, liksom 18 medlemsstater och Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter (ERG). Sammanfattning av svaren och hur de har beaktats Generellt sett stöddes förslagen om samhällsomfattande tjänster av konsumentorganisationerna och Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter, liksom av de flesta medlemsstaterna. Operatörer var däremot i allmänhet mer för själv- och samreglerande strategier. Detta gällde särskilt en öppnare redovisning av taxor och en förenklad användning av elektroniska kommunikationstjänster och utrustning samt tillträde till larmtjänster för användare med funktionshinder. När det gäller förslagen om att förstärka säkerhetsbestämmelserna i direktivet om integritet och elektronisk kommunikation gick det i de inlämnade bidragen att skönja ett brett stöd för de generella målen men åsikterna var mer nyanserade när det gällde de föreslagna åtgärderna för att uppnå dessa mål. Generellt sett gav medlemsstaterna ett försiktigt stöd till kommissionens förslag, konsumentorganisationerna var också för och dataskyddsmyndigheterna ansåg att kommissionens förslag inte alltid gick tillräckligt långt. Industrin däremot tenderade att gynna alternativ som inte avsåg något reglerande ingripande. Resultaten av det offentliga samrådet har beaktats i det aktuella förslaget. - Insamling och utnyttjande av experthjälp Fackområden och vetenskapliga områden som berörs Undersökningen “Preparing the next steps in regulation of electronic communications — a contribution to the review of the electronic communications regulatory framework” (Hogan & Hartson, Analysys), 2006. Sammanfattning av råd som mottagits och utnyttjats Genom undersökningen bekräftades att regelverket var sunt och att målen var de rätta. Den påvisade dock behovet av vissa justeringar på vissa områden. Vid undersökningen granskades åtgärder för att skydda användarnas rättigheter samt integritet, säkerhet och konfidentialitet vid onlinekommunikation. I och med den lades ett antal rekommendationer för ändring fram, inbegripet förbättrad insyn och offentliggörande av information för slutanvändare, införandet av anmälningar av säkerhetsöverträdelser enligt direktivet om integritet och elektronisk kommunikation och nationella myndigheters uttryckliga rätt att tillhandahålla riktlinjer för säkerhet. Åtgärder för att göra expertråden tillgängliga för allmänheten Undersökningen finns att läsa på: http://ec.europa.eu/information_society/policy/ecomm/library/ext_studies/index_en.htm#2006 - Konsekvensanalys I rapporten om konsekvensanalysen från juni 2006 ges en inledande analys av ett antal allmänna politiska alternativ. Denna analys förbättrades efter det offentliga samrådet. Den andra konsekvensanalysen, som offentliggjordes tillsammans med det aktuella förslaget, fokuserar på en mer specifik uppsättning alternativ till de förslag som har de mest långtgående effekterna. De grupper som påverkas mest av de föreslagna ändringarna är företag, offentliga myndigheter, medborgare och det europeiska samhället i stort, eftersom samtliga utnyttjar elektronisk kommunikation. Denna grupp av berörda parter är inte homogen och dess medlemmar har motstridande intressen. De viktiga aktörer som påverkas av det aktuella förslaget är leverantörer av elektronisk kommunikation, nätoperatörer och nationella tillsynsmyndigheter. Konsekvensanalysen finns tillgänglig på:http://ec.europa.eu/information_society/policy/ecomm/library/public_consult/index_en.htm#communication_review FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER - Sammanfattning av den föreslagna åtgärden Syftet med förslaget är att ändra det nuvarande direktivet om samhällsomfattande tjänster och direktivet om integritet och elektronisk kommunikation. De viktigaste förslagen till ändringar i direktivet om samhällsomfattande tjänster är följande: - Förbättrad insyn och offentliggörande av information för slutanvändare. - Förenklad användning av och tillgång till elektronisk kommunikation för användare med funktionshinder. - Förenklat byte av leverantör för konsumenter genom bland annat striktare bestämmelser om nummerportabilitet. - Förstärkta skyldigheter i samband med larmtjänster. - Säkerställa grundläggande anslutning och tjänstekvalitet. - Modernisera särskilda bestämmelser i direktivet för att anpassa dem till den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen, inbegripet upphävande av ett antal föråldrade eller överflödiga bestämmelser. De viktigaste förslagen till ändringar i direktivet om integritet och elektronisk kommunikation är följande: - Införa obligatoriska anmälningar av säkerhetsöverträdelser där följden blir att användarnas personuppgifter tappas bort eller äventyras. - Stärka genomförandebestämmelser förbundna till nät och informationssäkerhet för att antas i samråd med den europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation. - Stärka genomförandebestämmelserna och bestämmelserna om verkställande för att säkerställa att åtgärderna är tillräckliga på medlemsstatsnivå för att bekämpa elektronisk skräppost. - Förtydliga att direktivet även kan tillämpas på kommunikationsnät för allmänheten som stöder insamling av uppgifter och identifieringsanordningar (inklusive trådlösa anordningar som t.ex. utrustning för identifiering med radiofrekvens). - Modernisera vissa bestämmelser som har blivit inaktuella, inklusive upphävande av vissa föråldrade eller överflödiga bestämmelser. - Rättslig grund Artikel 95 i EG-fördraget - Subsidiaritetsprincipen Den föreslagna åtgärden innebär en ändring av Europeiska unionens befintliga regelverk och berör därmed ett område där gemenskapen redan har utövat sin behörighet. Förslaget uppfyller därmed subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5 i EG-fördraget. Regelverkets modell bygger dessutom på principen om decentraliserad lagstiftning i medlemsstaterna, vilket ger de nationella myndigheterna ansvaret att övervaka de nationella marknaderna enligt gemensamt uppställda principer och förfaranden. - Proportionalitetsprincipen Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen, eftersom det föreslår en harmonisering på lägsta möjliga nivå. Uppgiften att utarbeta genomförandeåtgärder överlämnas till de nationella tillsynsmyndigheterna eller till medlemsstaterna. När det krävs harmonisering på en högre nivå kan kommissionen enligt bestämmelse anta detaljerade tekniska genomförandeåtgärder. Denna strategi gör det möjligt att göra de regler som utformas i förhand tillräckligt flexibla för att kunna följa den tekniska utvecklingen och förändringarna på marknaden inom den aktuella sektorn samtidigt som de beaktar de mål och principer som angetts av lagstiftaren. Ändringsförslagen går inte utöver vad som behövs för att uppnå en bättre lagstiftning inom sektorn och säkerställa ett starkt skydd för användarnas rättigheter. De är förenliga med proportionalitetsprincipen enligt artikel 5 i EG-fördraget. - Val av rättsligt instrument Föreslaget rättsligt instrument: direktiv. Övriga instrument skulle vara olämpliga, eftersom syftet med detta förslag är att ändra de två nuvarande direktiven. BUDGETKONSEKVENSER Förslaget får inga konsekvenser för gemenskapens budget. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Förenkling Det aktuella förslaget syftar till att minska den administrativa bördan för de offentliga myndigheterna genom att upphäva en del inaktuella bestämmelser, som t.ex. skyldigheten att bestämma minimiutbudet av tjänster för hyrda förbindelser och andra skyldigheter enligt det tidigare regelverket (taxor till slutkunder, val eller förval av nätoperatör). Andra förenklingar införs för de nationella tillsynsmyndigheterna. De behöver inte längre överlämna information om utförda kontroller på slutkundsmarknaden och om de system för kostnadskalkyler som används av de berörda företagen. I förslaget föreslås dessutom att vissa inaktuella bestämmelser upphävs, t.ex. övergångsbestämmelserna för att förenkla övergången mellan det ”gamla” regelverket från 1998 och EU:s ram för elektronisk kommunikation från 2002. Förslaget ingår i kommissionens rullande program för uppdatering och förenkling av gemenskapens regelverk och dess arbets- och lagstiftningsprogram enligt 2007/INFSO/001. - Upphävande av befintlig lagstiftning Om förslaget antas kommer det att leda till att kommissionens beslut 2003/548/EG av den 24 juli 2003 om minimiutbudet av hyrda förbindelser med harmoniserade egenskaper och tillhörande standarder som avses i artikel 18 i direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster)[9] upphävs. - Översyn/ändring/tidsfristklausul I direktiven som ska ändras ingår redan en klausul om regelbunden översyn. - Korrelationstabell Medlemsstaterna måste lämna in texten till de nationella bestämmelser som genomför direktivet i den nationella lagstiftningen till kommissionen, liksom en korrelationstabell mellan dessa bestämmelser och detta direktiv. - Europeiska ekonomiska samarbetsområdet Den föreslagna åtgärden gäller en EES-fråga och bör därför utvidgas till att omfatta Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. - Detaljerad förklaring av förslaget I artikel 1 ingår ändringar av direktivet om samhällsomfattande tjänster Syftet med de föreslagna ändringarna är följande: Förbättra insynen och offentliggörandet av information till användare I artikel 21.2-21.6 är syftet att öka insynen vid prissättning till förmån för konsumenterna genom att införa en skyldighet för operatörerna att offentliggöra jämförbar, adekvat och aktuell information i ett lättillgängligt format (punkt 2) och tillåta tredje part att använda allmänt tillgängliga taxor (t.ex. för att sälja eller tillhandahålla interaktiva guider) och för de nationella tillsynsmyndigheterna att göra dessa guider tillgängliga på marknaden om de saknas (punkt 3). De nationella tillsynsmyndigheterna får befogenheter att kräva bättre översyn av taxor (punkt 4) från operatörerna liksom tydlig information om möjliga begränsningar av tillträde till alla typer av innehåll och tillämpningar (punkt 5). Kommissionens möjlighet att kunna vidta genomförandeåtgärder är till för att, vid behov, säkerställa, en miniminivå av harmonisering på detta område (punkt 6). Förenklad användning av och tillträde till elektronisk kommunikation för användare med funktionshinder Genom artikel 7 ersätts medlemsstaternas möjlighet att vidta särskilda åtgärder för användare med funktionshinder med en uttalad skyldighet att göra det. Genom artikel 22 utökas de nationella tillsynsmyndigheternas befogenheter när det gäller att kräva att operatörerna offentliggör information för slutanvändare om kvaliteten på deras tjänster så att det även omfattar likvärdigt tillträde för slutanvändare med funktionshinder. Genom artikel 26.4 införs skyldighet för medlemsstaterna att säkerställa att slutanvändare med funktionshinder kan få tillträde till larmtjänster i syfte att uppnå målet om elektronisk kommunikation för alla. Genom artikel 33 tillhandahålls en gemenskapsmekanism som ska behandla frågor om tillträde till elektroniska tjänster för att säkerställa att användare med funktionshinder har likvärdigt tillträde till de elektroniska kommunikationstjänster som används av andra slutanvändare (punkt 4). Genom punkt 3 krävs att medlemsstaterna informerar den europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation om vidtagna åtgärder och framåtskridandet av tillträdet till elektroniska tjänster. Förstärkt skyldighet att tillhandahålla information om varifrån samtalet kommer i samband med larmtjänster Genom artikel 26 moderniseras direktivet så att utvecklingen på marknaden och den tekniska utvecklingen beaktas för att säkerställa att användare av en tjänst som erbjuder samtal även får tillgång till larmtjänster (punkt 2) och skyldigheten stärks att överföra information till larmmyndigheter (punkt 5). Kommissionens möjlighet, genom punkt 7, att kunna vidta genomförandeåtgärder är till för att, vid behov, säkerställa en miniminivå av harmonisering inom detta område. Grundläggande tillträde och tjänsternas kvalitet (“nätneutralitet och friheter”) Genom artikel 20.5 tillhandahålls en mekanism för god insyn vid möjliga begränsningar av slutanvändarnas val av lagligt innehåll och tillämpningar för att berättiga slutanvändare att kunna göra ett välinformerat val av tjänster och därmed tillåta dem att skörda samtliga förmåner i den tekniska utvecklingen i informationssamhället. Genom artikel 22 beviljas de nationella tillsynsmyndigheterna befogenheter att förhindra försämrad kvalitet på tjänsterna genom att införa lägstanivåer för kvaliteten på nättjänster för slutanvändare. Kommissionens möjlighet att kunna vidta genomförandeåtgärder är till för att, vid behov, säkerställa, en miniminivå av harmonisering inom detta område (punkt 3). Andra rättigheter för konsumenter och användare Genom artikel 9 tillåts de nationella tillsynsmyndigheterna övervaka taxorna för slutkunder om inget företag står som leverantör av samhällsomfattande tjänster och förtydligar tillämpningsområdet för särskilda alternativ för taxor. Funktionshinder läggs till som ett kriterium i punkt 3. Genom artikel 20.2 h säkerställs att konsumentavtal tillhandahåller ett minimum av information om säkerhet för elektroniska kommunikationstjänster. Genom artikel 20.4 säkerställs att konsumenter blir ordentligt informerade av sin leverantör av elektroniska kommunikationstjänster om det ingår tillgång till larmtjänster. Genom artikel 20.6 säkerställs att slutanvändarna tydligt informeras om deras skyldigheter i fråga om copyright och liknande rättigheter, samt om de vanligaste överträdelserna och deras rättsliga följder innan kontraktet sluts (och regelbundet därefter). Detta ska inte påverka bestämmelserna i direktiv 2000/31/EG om elektronisk handel[10]. Artikel 27.2 och 27.3 syftar till att främja utvecklingen av det europeiska nummerutrymmet (ETNS) som erbjuder en möjlighet till utveckling av alleuropeiska tjänster. Genom artikel 28.1 och 28.2 utvecklas tillträdet till gränsöverskridande tjänster vilket därmed bidrar till genomförandet av den inre marknaden för medborgare och företag. Genom artikel 30 begränsas inte längre rätten till nummerportabilitet till allmänt tillgängliga telefonitjänster (PATS) utan den är istället knuten till rätten till nummer från nationella nummerplaner, för att säkerställa att konsumenterna fullt ut kan dra fördel av nummerportabiliteten. Den högsta tidsgränsen för själva nummerportabiliteten är dessutom satt till en arbetsdag. I punkt 4 införs ett förfarande som tillåter anpassningar till den kommande tekniska utvecklingen. Detta kompletteras av ändringar i del C i bilaga I. De nationella tillsynsmyndigheterna kommer dessutom att behöva säkerställa att konsumenter inte avskräcks från att byta tjänsteleverantör när det ligger i deras intresse. Genom artikel 31 stärks medlemsstaternas skyldighet att granska och försvara regler om sändningsplikt för att säkerställa att dessa regler är proportionella och anpassade till marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen. I artikel 33 syftar den nya punkten till att säkerställa att konsumenternas intressen på lämpligt sätt beaktas i de nationella tillsynsmyndigheternas beslutsfattande. Tekniska justeringar av direktivets formulering I artikel 1.1 återspeglas detta av att vissa aspekter om terminalutrustning omfattas av regelverket. Detta ligger i linje med bestämmelserna om tillträde till och användning av elektronisk kommunikation inklusive terminalutrustning, för användare med funktionshinder. I artikel 2 c förtydligas definitionen av allmänt tillgängliga telefonitjänster (PATS). Det är i linje med ändringsförslaget till artikel 26 om att skyldigheten om tillgång till larmtjänster endast införs för vissa leverantörer. Det förtydligas dessutom att där tillträde till larmtjänster är obligatoriskt kan användare ringa till larmnumret 112 avgiftsfritt och utan att behöva använda betalningsmedel. I artikel 4 görs en teknisk anpassning till utformningen av samhällsomfattande tjänster genom att skilja tillträdet från tillhandahållandet av elektroniska kommunikationstjänster. Detta påverkar inte tillämpningsområdet eller tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster för konsumenter och slutanvändare. I artikel 8.3 får de nationella tillsynsmyndigheterna bedöma effekterna av att en leverantör för samhällsomfattande tjänster avyttrar det lokala accessnätet till en separat juridisk enhet. I artikel 23 ligger ändringsförslaget i linje med införandet av ett särskilt kapitel om säkerhet i ramdirektiv 2002/21/EG. I artikel 26.1 ligger ändringsförslaget i linje med ändringen av artikel 2 c. I artikel 37 uppdateras kommittéförfarandet för att återspegla ändringarna till beslut 1999/468/EG. Följande bestämmelser ändras för att återspegla den tekniska utvecklingen och utvecklingen på marknaden: - Artikel 20.2 och 20.3. - Artikel 25. - Artikel 27.1 och 27.2. - Artikel 29. - Artikel 34. - Bilagorna I, II och III.[11] Borttagande av inaktuella eller föråldrade bestämmelser I artikel 1.2 är hänvisningen till bestämmelsen om marknader utanför distributionsnäten om hyrda förbindelser föråldrad och utgår därmed (se ändringar i artikel 18 nedan). I artikel 2 b upphör definitionen att gälla eftersom den inte längre är nödvändig. Artikel 16 utgår eftersom den gällde införda skyldigheter för medlemsstaterna för att förenkla övergången mellan det ”gamla” regelverket från 1998 och EU:s ram för elektronisk kommunikation från 2002, som nu båda är inaktuella. Artikel 17.3 utgår eftersom den är överflödig. Denna information lämnas till kommissionen av de nationella tillsynsmyndigheterna enligt “artikel 7-förfarandet”. Kommissionen har dessutom befogenheter att lämna motiverade begäran för information till de nationella tillsynsmyndigheterna (artikel 5.2 i ramdirektiv 2002/21/EG). Artikel 18 utgår eftersom det inte längre är nödvändigt att behålla villkoret om ett minimiutbud av hyrda förbindelser. Detta villkor var berättigat när EU:s ram för elektronisk kommunikation från 2002 trädde i kraft eftersom marknaden inte var tillräckligt konkurrenskraftig då. Denna ändring innebär även att bilaga VII utgår liksom en mindre justering i artikel 35. Artikel 19 utgår eftersom den är överflödig. Den infördes i direktivet om samhällsomfattande tjänster för att förenkla övergången mellan det ”gamla” regelverket från 1998 och EU:s ram för elektronisk kommunikation från 2002. Val och förval av nätoperatör är en av de skyldigheter som de nationella tillsynsmyndigheterna kan ålägga operatörer med ett betydande inflytande på marknaden. Dessa tillträdesskyldigheter behandlas lämpligare i tillträdesdirektiv 2002/19/EG. I artikel 2 ingår ändringar av direktivet om integritet och elektronisk kommunikation Syftet med de föreslagna ändringarna är följande: Anmälan av säkerhetsöverträdelser från nätoperatörer och Internetleverantörer I artikel 4.3 säkerställs att slutanvändare meddelas om säkerhetsöverträdelser som lett till att deras personuppgifter försvunnit eller på annat sätt äventyrats och informeras om tillrådliga försiktighetsåtgärder som de kan vidta för att minimera en möjlig ekonomisk förlust eller social skada som kan bli resultatet av en sådan säkerhetsöverträdelse. I artikel 4.4 säkerställs en lägsta harmoniseringsnivå genom att kommissionen beviljas möjligheten att vidta tekniska genomförandeåtgärder i områdena säkerhet och överträdelseanmälan, utnyttja expertråd som ges av den europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation. Förbättrade genomförandemekanismer Genom artikel 13.6 införs möjligheten för bland annat Internetleverantörer och andra parter med ett legitimt intresse att vidta rättsliga åtgärder mot personer som ägnar sig åt att skicka elektronisk skräppost. Detta bör bli ett viktigt verktyg i kampen mot oönskad reklam inom Europeiska unionen. Genom artikel 15 a stärks genomförande och verkställighetsmekanismer som för närvarande finns på plats för att göra det möjligt för behöriga myndigheter att vidta effektiva åtgärder mot överträdelser. Kommissionen ska få befogenheter att anta tekniska genomförandeåtgärder i detta område och utnyttja expertråd från den europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation för att säkerställa harmoniserade villkor för tillhandahållandet av tjänster som omfattar gränsöverskridande dataflöden. Tekniska justeringar av direktivets formulering I artikel 2 e antas definitionen för “samtal” för att säkerställa konsekvens i hela regelverket. I artikel 3.1 förtydligas att direktivet ska tillämpas på kommunikationsnät för allmänheten som stöder datainsamling och identifieringsanordningar (inklusive trådlösa anordningar som t.ex. utrustning för identifiering med radiofrekvens). I artikel 5.3 säkerställs att användningen av så kallad spionvara och annan uppsåtlig programvara även i fortsättningen är förbjuden enligt EG-lagstiftningen, oavsett vilken metod som används för att skicka och installera den på en användares utrustning (distribution via nedladdningar från Internet eller via extern datalagringsmedia, som t.ex. cd-romskivor, USB-minnen, flash-drivar etc.). Genom artikel 14a införs en standardbestämmelse för kommittéförfarandet. Borttagande av inaktuella eller föråldrade bestämmelser Artikel 3.2 och 3.3 utgår eftersom de är överflödiga. Den tekniska utvecklingen kommer att göra de berättigade undantagen på grund av teknisk omöjlighet eller oproportionerlig ekonomisk ansträngning föråldrade då de aktuella ändringarna träder i kraft. Artikel 3: ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 om konsumentskyddssamarbete Detta ändrar Europaparlamentets och rådets förordning om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete)[12] när det gäller skydd av konsumenterna mot oönskade kommersiella meddelanden (skräppost), genom att förstärka det gränsöverskridande samarbetet och kontrollen av efterlevnad i linje med en existerande gemenskapsmekanism som införs genom den förordningen. 2007/0248 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV av den om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation och förordning (EG) nr 2006/2004 om konsumentskyddssamarbete (Text av betydelse för EES) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95, med beaktande av kommissionens förslag[13], med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[14], med beaktande av Regionkommitténs yttrande[15], efter att ha hört Europeiska datatillsynsmannen[16], i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget[17], och av följande skäl: 1. Kommissionen granskar regelbundet att de fem direktiven Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektivet)[18], Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektivet)[19], Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektivet)[20], Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktivet om samhällsomfattande tjänster)[21] samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation)[22] som utgör det befintliga regelverket för elektroniska kommunikationsnät och tjänster, fungerar, särskilt när det gäller att avgöra om det behövs ändringar på grund av den tekniska utvecklingen och utvecklingen på marknaden. 2. Kommissionen lade fram sina granskningsresultat i sitt meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 29 juni 2006 om översynen av EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. 3. Reformen av EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, inklusive förstärkningen av bestämmelser för användare med funktionshinder, är ett viktigt steg mot målet om att uppnå ett gemensamt europeiskt informationsområde och på samma gång ett informationssamhälle för alla. Dessa mål är en del av den strategiska ramen för utvecklingen av informationssamhället som det står beskrivet i meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: “i2010 – Det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning”. 4. För tydlighets och enkelhets skull behandlas endast ändringarna i direktiv 2002/22/EG och direktiv 2002/58/EG i den aktuella rättsakten. 5. Definitionerna måste anpassas till principen om teknikneutralitet och vara förenliga med den tekniska utvecklingen. Särskilt villkoren för tillhandahållandet av en tjänst bör vara skilda från de faktiska definierande delarna av en allmänt tillgänglig telefonitjänst, dvs. en tjänst tillgänglig för allmänheten för utgående eller inkommande samtal, direkt eller indirekt via val eller förval av nätoperatör eller återförsäljning, nationella och/eller internationella samtal via ett nummer eller flera nummer i en nationell eller internationell nummerplan. En tjänst som inte uppfyller alla dessa villkor är inte en allmänt tillgänglig telefonitjänst. 6. Det är nödvändigt att förtydliga att tillämpningen av vissa bestämmelser även ska beakta situationer där en leverantör av tjänster säljer vidare eller byter varumärke på allmänt tillgängliga telefonitjänster som levereras av ett annat företag. 7. Nätutvecklingen går alltmer mot tekniken för “Internetprotokoll” (IP), som ett resultat av den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen, och konsumenterna kan i allt större utsträckning välja mellan ett utbud av konkurrerande leverantörer av telefonitjänster. Medlemsstaterna bör därför kunna skilja skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster genom att tillhandahålla anslutning till kommunikationsnät för allmänheten från en fast plats från tillhandahållandet av en allmänt tillgänglig telefonitjänst (inklusive samtal till larmtjänster via larmnumret 112). En sådan uppdelning bör inte påverka omfattningen när det gäller skyldigheterna att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster som fastställs och ses över på gemenskapsnivå. Medlemsstater som använder andra nationella larmnummer förutom 112 kan påtvinga företag liknande skyldigheter i fråga om tillträde till de nationella larmnumren. 8. De nationella tillsynsmyndigheterna ska kunna övervaka utvecklingen och nivån på taxorna till slutkunder för tjänster som ingår i skyldigheterna att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, även när en medlemsstat ännu inte har utsett det företag som ska tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. 9. Inaktuella bestämmelser för att förenkla övergången mellan det ”gamla” regelverket från 1998 och EU:s ram för elektronisk kommunikation från 2002 bör upphävas, tillsammans med andra bestämmelser som överlappar eller är kopior av redan fastställda bestämmelser i direktiv 2002/21/EG. 10. Kraven om att tillhandahålla ett minimiutbud av hyrda förbindelser för slutkunder, som var nödvändigt för att säkerställa den fortsatta tillämpningen av bestämmelserna i regelverket från 1998 om hyrda förbindelser, där marknaden fortfarande inte var tillräckligt konkurrenskraftig när regelverket 2002 trädde i kraft, är inte längre nödvändiga och bör upphöra att gälla. 11. Ett fortsatt införande val eller förval av nätoperatör direkt via gemenskapslagstiftningen kan hämma den tekniska utvecklingen. Dessa lösningar bör snarare införas av de nationella tillsynsmyndigheterna som ett av marknadsanalys i enlighet med förfarandena i direktiv 2002/21/EG. 12. Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster bör säkerställa att deras konsumenter är tillräckligt informerade om de har tillgång eller inte till larmtjänster och få tydlig och genomsynlig information i det inledande konsumentavtalet och sedan under regelbundna intervaller, t.ex. i fakturainformationen till kunderna. Kunder bör även hållas välinformerade om eventuella åtgärder som leverantören av elektroniska kommunikationstjänster kan vidta för att ta itu med säkerhets- eller integritetsöverträdelser, eftersom sådana åtgärder skulle kunna direkt eller indirekt påverka kundens data, integritet eller andra aspekter i den tillhandahållna tjänsten. 13. Abonnenternas rättighet att upphäva sina kontrakt utan straffavgifter avser justeringar i avtalsvillkoren som införs av leverantörerna av elektroniska kommunikationsnät och/eller kommunikationstjänster. 14. En konkurrenskraftig marknad bör garantera att slutanvändare har tillträde till och kan distribuera lagligt innehåll och använda lagliga tillämpningar och/eller tjänster, i enlighet med i artikel 8 i direktiv 2002/21/EG. Med tanke på den ökade betydelsen av elektroniska tjänster för konsumenter och företag bör användare i alla fall vara välinformerade om begränsningar och/eller inskränkningar som införts av tjänstens eller nätets leverantör vid användningen av elektronisk kommunikation. Där det finns en brist på effektiv konkurrens bör nationella tillsynsmyndigheter använda de rättsliga medel som finns i direktiv 2002/19/EG för att säkerställa att användarnas tillgång till särskilda typer av innehåll eller tillämpningar inte är oresonligt begränsade. 15. Att ha tillgång till öppna, aktuella och jämförbara taxor är viktigt för konsumenterna på konkurrensutsatta marknader med flera tjänsteleverantörer. Konsumenter av elektroniska tjänster ska enkelt kunna jämföra priser för olika tjänster som erbjuds dem på marknaden utifrån taxeinformation som offentliggörs i lättillgänglig form. För att konsumenterna enkelt ska kunna jämföra priser ska de nationella tillsynsmyndigheterna få rätt att kräva operatörer på bättre insyn för taxor och säkerställa att tredje part har nyttjanderätt med samma taxor som offentliggjorts för allmänheten av företagen som tillhandahåller elektroniska tjänster. De bör även tillhandahålla prisguider i de fall där marknaden inte har. Operatörer ska inte ha rätt till någon ersättning vid denna användning av taxor som redan offentliggjorts och därmed blivit officiellt. Dessutom bör användare informeras ordentligt om priset och tjänsten innan de köper en tjänst, särskilt om ett gratisnummer innebär några extra kostnader. Kommissionen kan vidta tekniska genomförandeåtgärder för att säkerställa att slutanvändare gynnas av en konsekvent gemenskapsstrategi för taxor med god insyn. 16. En konkurrenskraftig marknad bör garantera att användare får den kvalitet på tjänsten som de kräver, men i vissa fall kan det vara nödvändigt att säkerställa att allmänna kommunikationsnät uppnår ett minimum av kvalitetsnivå för att förhindra försämrade tjänster, blockering av tillträde och långsammare nättrafik. Kommissionen bör särskilt kunna vidta genomförandeåtgärder för att identifiera de kvalitetsnormer som de nationella tillsynsmyndigheterna använder. 17. I framtida IP-nät, där tillhandahållande av en tjänst kan skiljas från tillhandahållande av nät bör medlemsstaterna avgöra vilka lämpliga steg som bör tas för att säkerställa tillgängligheten till allmänt tillgängliga telefonitjänster som levereras med allmänna kommunikationsnät och oavbrutet tillträde till larmtjänster i händelse av att nätet ligger nere på grund av katastrofer eller på grund av force majeure . 18. Telefonisttjänster täcker ett urval av olika tjänster för slutanvändare. Tillhandahållandet av sådana tjänster bör ske genom en förhandling mellan leverantörer av allmänna kommunikationsnät och telefonisttjänster, vilket är fallet för andra kundsupporttjänster, och tillhandahållandet av dessa tjänster behöver inte fortsättningsvis regleras. Därför bör den motsvarande skyldigheten upphävas. 19. Slutanvändare ska kunna ringa och ha tillträde till larmtjänster med vilken telefonitjänst som helst där det går att ringa från via ett eller flera nummer i den nationella eller internationella telefonnummerplanen. Larmmyndigheter ska kunna hantera och ta emot samtal till larmnumret 112 minst lika effektivt och snabbt som samtal till övriga nationella larmnummer. Det är viktigt att öka medvetenheten om 112 för att förbättra säkerhetsskyddet för medborgare som reser inom EU. Därför bör medborgare informeras om att 112 kan användas som enda larmnummer när man reser inom EU. Medborgarna kan få information i internationella bussterminaler, tågstationer, hamnar och flygplatser samt i telefonlistor, telefonkiosker, abonnent- och fakturainformation. Skyldigheten att tillhandahålla information om varifrån samtalet kommer bör stärkas för att öka skyddet för Europeiska unionens medborgare. Bland annat bör operatörerna vara skyldiga att förse larmtjänster med information om varifrån samtalet kommer med en “push”. För att motsvara den tekniska utvecklingen, inklusive där det leder till ökad detaljerad lokaliseringsinformation, ska kommissionen ha rätt att vidta tekniska genomförandeåtgärder för att säkerställa det effektiva genomförandet av larmnumret 112 i hela gemenskapen till förmän för EU:s medborgare. 20. Medlemsstaterna bör vidta särskilda åtgärder för att säkerställa att larmtjänster, inklusive larmnumret 112, är lika lättillgängligt för personer med funktionshinder, särskilt döva, hörselskadade, personer med talsvårigheter och dövblinda användare. Detta kan innebära tillhandahållandet av särskild terminalutrustning för hörselskadade användare, textrelätjänster, eller annan speciell utrustning. 21. Länderna som tilldelats det internationella prefixet “3883” av den internationella teleunionen har delegerat ansvar för det europeiska nummerutrymmet (ETNS) till Europeiska post- och telesammanslutningen (CEPT) genom sin kommitté för elektronisk kommunikation (ECC). Utvecklingar inom teknik och på marknaden visar att ETNS är en möjlighet för alleuropeiska tjänster att utvecklas men att det för närvarande hindras från att realisera sin potential på grund av överdrivna byråkratiska förfarandemässiga krav och en brist på samordning mellan nationella administrationer. För att främja utvecklingen av ETNS, bör dess administration (vilket inkluderar tilldelning, övervakning och utveckling) överföras till den europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr…/… av den […][23], nedan kallad “den europeiska myndigheten”. Den europeiska myndigheten bör se till samordningen med de länder som delar prefixet “3883” men är inte medlemsstater för de medlemsstater som blivit tilldelade “3883”. 22. En enda marknad innebär att slutanvändare har tillträde till samtliga nummer, inklusive de från de nationella nummerplanerna i andra medlemsstater och tillträde till tjänster inklusive informationssamhällets tjänster, som använder icke-geografiska nummer inom gemenskapen, inklusive bland andra gratisnummer och nummer till betalteletjänster. Slutanvändarna ska även ha tillträde till nummer från det europeiska nummerutrymmet (ETNS) och den allmänna internationella frisamtalstjänsten (UIFN). Gränsöverskridande tillträde till nummerresurser och tilläggstjänster bör inte hindras förutom i objektivt motiverade, som t.ex. när det är nödvändigt för att bekämpa bedrägeri och missbruk t.ex. i samband med vissa betalteletjänster eller när numret anses ha ett endast nationellt syfte (t.ex. nationella koder). Användare bör informeras i förväg på ett tydligt sätt om det förekommer några avgifter för gratisnummer, som t.ex. internationella samtalstaxor för nummer tillgängliga genom vanliga internationella uppringningskoder. För att säkerställa att slutanvändare har tillträde till nummer och tjänster inom gemenskapen kan kommissionen vidta genomförandeåtgärder. 23. För att utnyttja den konkurrenskraftiga miljön bör konsumenter kunna göra välinformerade val och byta leverantör när de vill. Det är viktigt att säkerställa att konsumenterna kan göra detta utan att hindras av juridiska, tekniska eller praktiska hinder, inklusive avtalsvillkor, förfaranden, avgifter etc. Detta undantar dock inte möjligheten att införa rimliga minimiperioder för avtal i konsumentkontrakt. Att kunna flytta numret är centralt när det gäller att förenkla konsumenternas val och konkurrensen på marknaderna för elektroniska kommunikationstjänster och bör genomföras med minsta möjliga dröjsmål. För att kunna anpassa nummerportabilitet till marknadens och den tekniska utvecklingen, inklusive möjligheten att flytta abonnentens personliga register och profilinformation som lagrats på nätet ska kommissionen kunna vidta tekniska genomförandeåtgärder inom detta område. I en bedömning om huruvida tekniska eller marknadsmässiga villkor tillåter att nummer flyttas mellan näten som tillhandahåller tjänster från en fast anslutningspunkt och mobila nät bör särskild hänsyn tas till priser för användare och byteskostnader för företag som tillhandahåller tjänster från en fast anslutningspunkt och mobila nät. 24. En televisionssändning är en linjär audiovisuell medietjänst, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv om audiovisuella medietjänster av den [….] 2007, som tillhandahålls av en leverantör av medietjänster för att samtidigt kunna se program från en programtablå, en leverantör av medietjänster kan tillhandahålla flera audio eller audiovisuella programkanaler. En skälig sändningsplikt kan tillämpas men endast för specifika sändningskanaler som tillhandahålls av en bestämd leverantör av medietjänster. Medlemsstaterna bör tillhandahålla en tydlig motivering för sändningsplikten i sina nationella lagar och förordningar för att säkerställa att denna plikt är proportionell, tydligt definierad och har god insyn. I det avseendet ska regler för sändningsplikt utformas på ett sådant sätt att det ger tillräckliga motiv för effektiva investeringar i infrastruktur. Regler om sändningsplikt kan periodvis granskas för att hålla dem aktuella i förhållande till den tekniska och marknadsutvecklingen för att säkerställa att de fortsätter vara proportionella i förhållande till de mål som ska nås. Med tanke på den snabba utvecklingen inom teknik och marknadsvillkor bör en sådan fullständig granskning utföras minst vart tredje år och kräva ett offentligt samråd för samtliga berörda parter. En eller flera sändningskanaler kan kompletteras med tjänster för att förbättra tillgängligheten för användare med funktionshinder, som t.ex. en videotexttjänst, textningstjänst, en taltjänst eller teckenspråk. 25. För att överbrygga befintliga brister i termer av konsumentsamråd och på lämpligt sätt se till att ett tillbörligt beaktande tas till medborgarnas intressen bör medlemsstaterna fastställa en lämplig samrådsmekanism. Mekanismen kan vara ett organ som, oberoende från den nationella tillsynsmyndigheten liksom tjänsteleverantörerna, kunde granska konsumentrelaterade frågor, som t.ex. konsumentbeteende och mekanismer för att byta leverantör. Detta organ skulle fungera med god insyn och bidra till de existerande mekanismerna för samråd med intresserade parter. Där det finns ett behov av att förenkla tillträdet och användningen av elektroniska kommunikationstjänster och terminalutrustning för användare med funktionshinder, och utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse[24] särskilt funktionshinderkrav i enlighet med artikel 3.3 f, kan kommissionen vidta genomförandeåtgärder. 26. De skyldigheter som åläggs företagen utses att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster bör meddelas till kommissionen. 27. Avregleringen av marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och tjänster och den snabba tekniska utvecklingen har tillsammans sporrat konkurrensen och den ekonomiska tillväxten vilket resulterat i att många olika tjänster för slutanvändare finns tillgängliga genom allmänna kommunikationsnät. Det finns ett behov utav att säkerställa att konsumenter och användare får samma skydd för integriteten och personlig data, oavsett vilken teknik som används för att tillhandahålla en viss tjänst. 28. Tekniska framsteg tillåter utvecklingen av nya tillämpningar baserade på apparater för datainsamling och identifiering, vilket kan vara trådlösa apparater som använder radiofrekvenser. Till exempel utrustning för radiofrekvensidentifiering (RFID) använder radiofrekvenser för att fånga data från unikt identifierade etiketter, som kan sändas över existerande kommunikationsnät. Den utbredda användningen av sådana tekniker kan ge avsevärda ekonomiska och sociala fördelar och därmed bidra betydelsefullt till den inre marknaden om medborgarna accepterar användningen av den. För att uppnå detta är det nödvändigt att säkerställa individernas grundläggande rättigheter, särskilt om integritetsskyddet och dataskyddet beaktas. När sådan utrustning ansluts till allmänna kommunikationsnät eller används i elektroniska kommunikationstjänster som en grundläggande infrastruktur ska de lämpliga bestämmelserna i direktiv 2002/58/EG, inklusive dem om säkerhet, trafik, lokalisering och konfidentialitet, tillämpas. 29. En säkerhetsöverträdelse som innebär att en abonnent personliga uppgifter tappas bort eller äventyras kan, om den inte beaktas på ett lämpligt och snabbt sätt, innebära en betydande ekonomisk förlust eller social skada, inklusive identitetsbedrägeri. Därför ska abonnenter som utsetts för denna typ av säkerhetsöverträdelser meddelas omedelbart för att man ska kunna vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder. Meddelandet bör innehålla information om åtgärder som tagits av leverantören för att ta itu med överträdelsen, liksom rekommendationer för den berörda användaren. 30. De nationella tillsynsmyndigheterna ska främja EU-medborgarnas intressen genom att bland annat säkerställa en hög skyddsnivå för personliga uppgifter och integritet. I detta syfte måste de få nödvändig befogenhet för att kunna utföra sina uppgifter, inklusive omfattande och pålitliga uppgifter om faktiska säkerhetsöverträdelser som har lett till att individers personliga uppgifter har äventyrats. 31. En bestämmelse bör införas för att man med genomförandeåtgärder ska kunna upprätta en gemensam uppsättning krav för att uppnå en lämplig nivå av integritetsskydd och säkerhet av personliga uppgifter som överförs eller används i samband med elektroniska kommunikationsnät på den inre marknaden. 32. Vid utarbetningen av detaljerade regler för form och förfaranden som går att tillämpa vid anmälan om säkerhetsöverträdelser, bör vederbörlig hänsyn tas till omständigheterna kring överträdelsen, inklusive om de personliga uppgifterna var skyddade av kryptering eller annat, som betydligt begränsade sannolikheten för identitetsbedrägeri eller andra former av missbruk. Dessutom bör sådana regler och förfaranden beakta brottsbekämpande myndigheters rättsintressen i fall där en för tidig redovisning kan riskera att i onödan hämma undersökningen av omständigheterna kring en överträdelse. 33. Den europeiska myndigheten bör bidra till en högre säkerhetsnivå för personuppgifter och integritet i gemenskapen genom att bland annat tillhandahålla expertis och rådgivning och främja utbytet av bästa praxis i riskbedömning och fastställa gemensamma metoder för riskbedömning. Den europeiska myndigheten bör särskilt bidra till harmoniseringen av lämpliga tekniska och organisationsmässiga säkerhetsåtgärder. 34. Programvara som i hemlighet övervakar användarens handlingar och/eller underminerar driften för användarens terminalutrustning i uppdrag från tredje part (så kallad ”spionvara”) utgör ett allvarligt hot mot användarnas integritet. En hög och likvärdig skyddsnivå för användarnas privata sfär måste fastställas, oavsett om oönskade spionprogram av misstag laddas ner via elektroniska kommunikationsnät eller skickas och installeras genom att vara gömd i programvara som distribueras på annan extern datalagringsmedia, som t.ex. CD, CD-ROM och USB-minnen. 35. Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster måste investera ordentligt för att bekämpa oönskad reklam (“spam”). De har också en större kunskap och fler resurser än slutanvändare för att kunna upptäcka och identifiera personer som ägnar sig åt att skicka elektronisk skräppost (“spammers”). Leverantörer av e-post-tjänster och andra leverantörer av tjänster bör därför få rätt att vidta rättsliga åtgärder mot personer som ägnar sig åt att skicka elektronisk skräppost och därmed försvara sina kunders intressen, liksom deras egna legitima affärsintressen. 36. Behovet av att säkerställa en lämplig skyddsnivå för integritet och personuppgifter som skickas eller används i samband med elektroniska kommunikationstjänster inom gemenskapen kräver effektiva genomförande- och verkställighetsåtgärder för att tillhandahålla lämpliga motiv för efterlevnad. De nationella tillsynsmyndigheterna bör få tillräckliga befogenheter and resurser för att effektivt kunna undersöka fall av bristande efterlevnad, inklusive möjligheten att inhämta relevant information, som kan behövas för att fatta beslut om klagomål och för att kunna införa sanktioner i fall av bristande efterlevnad. 37. Gränsöverskridande samarbete och kontroll av efterlevnad bör förstärkas i linje med de mekanismer för gränsöverskridande samarbete som redan finns i gemenskapen, till exempel den som införs genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen genom en ändring av den förordningen[25]. 38. Åtgärder som är nödvändiga för genomförandet av direktivet om samhällsomfattande tjänster och direktivet om integritet och elektronisk kommunikation bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfarande som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter. 39. Kommissionen bör särskilt beviljas befogenheter att anta genomförandeåtgärder för bättre översyn av taxor, lägsta kvalitetsnivå för tjänstekraven, 112-tjänsterna genomförs effektivt, effektivt tillträde till nummer och tjänster, förbättrad tillgänglighet för slutanvändare med funktionshinder liksom ändringsförslag för att anpassa bilagorna till den tekniska utvecklingen eller ändringar i marknadsefterfrågan. Kommissionen ska även få befogenheter för att vidta genomförandeåtgärder om informations och anmälningskrav liksom gränsöverskridande samarbete. Eftersom dessa åtgärder är av allmänt intresse och utformade att komplettera detta direktiv genom att lägga till nya icke väsentliga delar, ska de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5 a i beslut 1999/468/EG. När det, på grund av tvingande och brådskande skäl inte är möjligt att iaktta de normala tidsfristerna för detta förfarande bör kommissionen kunna tillämpa det skyndsamma förfarandet i artikel 5a.6 i ovan nämnda beslut. 40. Direktiv 2002/22/EG och direktiv 2002/58/EG bör därför följaktligen ändras. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Ändringar i direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster) Direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster) ska ändras på följande sätt: 41. Artikel 1 ska ersättas med följande: ”Artikel 1 Befintliga uppgifter och tillämpningsområde 1. Inom ramen för direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) avser detta direktiv tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster till slutanvändare. Målet är att genom effektiv konkurrens och valmöjligheter säkerställa att det i hela gemenskapen finns tillgång till allmänt tillgängliga tjänster av god kvalitet och hantera situationer där slutanvändares behov inte tillgodoses på ett tillfredsställande sätt av marknaden. I detta direktiv ingår även bestämmelser om terminalutrustning i konsumentens lokaler. 2. I detta direktiv fastställs slutanvändares rättigheter och motsvarande skyldigheter för företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. När det gäller att säkerställa tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster på öppna och konkurrensutsatta marknader definieras i detta direktiv ett minimiutbud av tjänster av väl definierad kvalitet som är tillgängliga för samtliga slutanvändare till ett överkomligt pris med hänsyn till de speciella nationella förhållandena och utan att konkurrensen snedvrids. I detta direktiv fastställs även skyldigheter avseende tillhandahållande av vissa obligatoriska tjänster.” 42. I artikel 2 43. ska punkt b utgå. 44. ska punkt c ersättas med följande: ”c) allmänt tillgänglig telefonitjänst : en tjänst som är allmänt tillgänglig för uppringning och mottagning, direkt eller indirekt via val eller förval av nätoperatör eller återförsäljning, nationella och/eller internationella via ett eller flera nummer inom en nationell eller internationell nummerplan,” 45. Artikel 4 ska ersättas med följande: ”Artikel 4 Tillhandahållande av tillträde i en fast anslutningspunkt och telefonitjänster 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att samtliga rimliga krav på anslutning till ett allmänt kommunikationsnät uppfylls av minst ett företag. 2. Den tillhandahållna anslutningen ska göra det möjligt att stöda röst-, telefax- och datakommunikation med en datahastighet som tillåter funktionellt tillträde till Internet, med beaktande av den aktuella teknik som används av majoriteten av abonnenterna samt den tekniska genomförbarheten. 3. Medlemsstaterna ska säkerställa att samtliga rimliga krav för tillhandahållande av en telefonitjänst via nätanslutningen som anges i punkt 1, som tillåter uppringning och mottagning av nationella och internationella samtal och samtal till larmtjänster via larmnumret 112 uppfylls av minst ett företag.” 46. Artikel 5.2 ska ersättas med följande: ”2. Abonnentförteckningarna i punkt 1 ska, med förbehåll för artikel 12 i direktiv 2002/58/EG, omfatta samtliga abonnenter av allmänt tillgängliga telefonitjänster.” 47. Artikel 7 ska ersättas med följande: ”Artikel 7 Särskilda åtgärder för användare med funktionshinder 1. Medlemsstaterna ska vidta särskilda åtgärder för slutanvändare med funktionshinder för att säkerställa tillgång till och överkomliga priser på allmänt tillgängliga telefonitjänster, inklusive tillgång till larmtjänster, nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar i samma utsträckning som för andra slutanvändare. 2. Medlemsstaterna ska vidta särskilda åtgärder, mot bakgrund av nationella förhållanden, för att säkerställa att även slutanvändare med funktionshinder kan dra nytta av det utbud av företag och tjänsteleverantörer som är tillgängligt för flertalet slutanvändare.” 48. I artikel 8 ska följande punkt införas som punkt 3: ”3. När en operatör utsedd i enlighet med punkt 1 väljer att dela upp sin verksamhet genom att avyttra en väsentlig del av eller samtliga sina tillgångar till det lokala accessnätet till en separat juridisk enhet med annat ägande ska den meddela den nationella tillsynsmyndigheten i förväg och i god tid för att den nationella tillsynsmyndigheten ska kunna bedöma effekten av den avsedda affären för tillhandahållande av tillträde i en fast anslutningspunkt och tillhandahållande av telefonitjänster i enlighet med artikel 4. De nationella tillsynsmyndigheterna får införa villkor i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 2002/20/EG (auktorisationsdirektivet).” 49. I artikel 9 ska punkterna 1, 2 och 3 ersättas med följande: ”1. De nationella tillsynsmyndigheterna ska övervaka utvecklingen av och nivån på taxorna för slutkunder när det gäller de tjänster som i artiklarna 4, 5, 6 och 7 anges vara omfattade av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och som tillhandahålls av utsedda företag eller, om inget företag utsetts i förhållande till de tjänsterna, på annat sätt tillgängliga på marknaden, särskilt i förhållande till nationella konsumentpriser och inkomster. 2. Medlemsstaterna får mot bakgrund av nationella förhållanden kräva att utsedda företag erbjuder konsumenterna olika taxealternativ eller taxepaket som skiljer sig från dem som erbjuds till vanliga kommersiella villkor, särskilt för att säkerställa att låginkomsttagare eller personer med särskilda sociala behov inte hindras från tillträde till eller användning av tillträde till nät som anges i artikel 4.1, eller de tjänster som identifieras i artiklarna 4.3, 5, 6 och 7 som omfattas av skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och tillhandahålls av utsedda företag. 3. Medlemsstaterna får, förutom varje bestämmelse om att utsedda företag ska erbjuda särskilda taxealternativ eller iaktta prisbegränsningar eller geografisk utjämning eller andra liknande ordningar, säkerställa att konsumenter med låga inkomster, funktionshinder eller särskilda sociala behov får stöd.” 50. Rubriken på kapitel III ska ersättas med följande: ” REGLERING AV FÖRETAG MED BETYDANDE INFLYTANDE PÅ SÄRSKILDA SLUTKUNDSMARKNADER” 51. Artikel 16 ska utgå. 52. Artikel 17 ska ändras på följande sätt: 53. Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna inför lämpliga regleringsskyldigheter för företag som kan anses ha ett betydande inflytande på en bestämd slutkundsmarknad i enlighet med artikel 14 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) om a) en nationell tillsynsmyndighet avgör till följd av en marknadsanalys som utförts i enlighet med artikel 16 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) att det inte råder någon effektiv konkurrens på en viss slutkundsmarknad, som fastställts i enlighet med artikel 15 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet), och b) den nationella tillsynsmyndigheten fastslår att de skyldigheter som införs i enlighet med direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet) inte skulle leda till att målen i artikel 8 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) uppfylls.” 54. Punkt 3 ska utgå. 55. Artiklarna 18 och 19 utgår. 56. Artiklarna 20 och 21 ska ersättas med följande: ”Artikel 20 Avtal 1. Denna artikel ska gälla utan att det påverkar andra gemenskapsregler om konsumentskydd, särskilt direktiv 93/13/EG och direktiv 97/7/EG, och nationella regler i enlighet med gemenskapslagstiftningen. 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att konsumenter som abonnerar på tjänster som ger anslutning till ett allmänt kommunikationsnät och/eller tillträde till det allmänna telefonnätet har rätt till ett avtal med ett eller flera företag som tillhandahåller sådana tjänster och/eller anslutning. I avtalet ska åtminstone följande anges: a) Leverantörens namn och adress. b) De tjänster som tillhandahålls, kvalitetsnivån på de tjänster som erbjuds och tidsfrister för basanslutningen. c) De typer av underhållstjänster som erbjuds. d) Detaljerade uppgifter om priser och taxor, liksom sätt att få aktuell information om gällande taxor och underhållsavgifter. e) Avtalets löptid samt villkoren för förlängning och upphörande av tjänsterna respektive förlängning och uppsägning av avtalet, inklusive direkta kostnader för möjlighet att flytta nummer och andra identifieringsuppgifter. f) De ersättnings- och återbetalningssystem som gäller om de avtalade tjänsternas kvalitetsnivåer inte uppfylls. g) Metoden för inledande av tvistlösningsförfarandet enligt artikel 34. h) Den åtgärd som företaget som tillhandahåller anslutning och/eller tjänster kan tänkas vidta i samband med säkerhets- eller integritetsincidenter eller hot och sårbarhet. Medlemsstaterna får utöka dessa skyldigheter till att även gälla andra slutanvändare. 3. Informationen som anges i punkt 2 ska även gälla om avtal ingås mellan konsumenter och leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster som inte tillhandahåller anslutning till ett allmänt kommunikationsnät och/eller allmänt tillgängliga telefonitjänster. Medlemsstaterna får utöka denna skyldighet till att även gälla andra slutanvändare. 4. Medlemsstaterna ska säkerställa att om avtal ingås mellan abonnenter och företag som levererar elektroniska kommunikationstjänster som tillåter talkommunikation ska abonnenter tydligt informeras om tillträde till larmtjänster ingår. Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster ska säkerställa att konsumenter får tydlig information om bristen på tillgång till larmtjänster innan avtal ingås och regelbundet därefter. 5. Medlemsstaterna ska säkerställa att om avtal ingås mellan abonnenter och företag som levererar elektroniska kommunikationstjänster och/eller nät ska abonnenter få tydlig information innan avtalet ingås och regelbundet därefter om varje ändring som införs av leverantören som kan begränsa deras förmåga att ha tillgång till och kunna distribuera lagenligt innehåll och använda lagenliga applikationer och/eller tjänster efter eget val. 6. Medlemsstaterna ska säkerställa att om avtal ingås mellan abonnenter och företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster och/eller nät ska abonnenterna få tydlig information innan avtalet ingås och regelbundet därefter om deras skyldigheter att respektera upphovsrätt och relaterade rättigheter. Utan att det påverkar bestämmelserna i direktiv 2000/31/EG om elektronisk handel omfattar detta skyldigheten att informera abonnenter om de vanligaste typerna av överträdelser och dess rättsliga konsekvenser. 7. Abonnenter ska ha rätt att häva sina avtal utan påföljd om de underrättas om ändringar i avtalsvillkoren som föreslagits av operatörerna. Abonnenter ska underrättas i god tid, minst en månad i förväg, före alla sådana ändringar och ska samtidigt informeras om sin rätt att utan påföljd häva sådana avtal om de inte godtar de nya villkoren.” ”Artikel 21 Insyn och offentliggörande av information 1. Medlemsstaterna ska i enlighet med bestämmelserna i bilaga II säkerställa att slutanvändare och konsumenter får tillgång till öppet redovisad, jämförbar, tillräcklig och aktuell information om gällande priser, taxor och allmänna villkor för tillträde till och användning av tjänsterna som anges i artiklarna 4, 5, 6, och 7. 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att företag som tillhandahåller allmänna elektroniska kommunikationsnät och/eller kommunikationstjänster offentliggör jämförbar, tillräcklig och aktuell information om gällande priser och taxor för tillträde till och användning av de tjänster de levererar till konsumenter. Denna information ska offentliggöras i ett lättillgängligt format. 3. De nationella tillsynsmyndigheterna ska uppmuntra tillhandahållandet av information som gör det möjligt för slutanvändarna och konsumenterna att göra en oberoende uppskattning av kostnaderna för olika alternativa användningsmönster med hjälp av interaktiva guider eller liknande tekniker. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna tillhandahåller dessa guider eller tekniker när de inte finns tillgängliga på marknaden. Tredje part ska ha rätt att utan kostnad använda de taxor som offentliggjorts av företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och/eller tjänster, för att sälja eller tillhandahålla dessa interaktiva guider eller liknande tekniker. 4. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna kan ålägga företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät att tillhandahålla tillämplig taxeinformation till kunder vid tidpunkten och platsen för försäljningen för att säkerställa att konsumenter får all information om prisvillkoren. 5. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna kan ålägga företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster och/eller kommunikationsnät att tillhandahålla begärd information i enlighet med artikel 20.5 till konsumenter i en tydlig, omfattande och lättillgänglig form. 6. Kommissionen kan, för att säkerställa att slutanvändare gynnas av en konsekvent strategi för öppet redovisade taxor liksom tillhandahållandet av information i enlighet med artikel 20.5 i gemenskapen, efter samråd med den europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation (nedan kallad myndigheten ), vidta lämpliga tekniska genomförandeåtgärder inom detta område, som t.ex. i detalj ange metodik eller förfaranden. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 37.2. Kommissionen kan, vid tvingande, brådskande skäl, tillämpa det skyndsamma förfarandet som anges i artikel 37.3.” 57. Artikel 22 ska ändras på följande sätt: 58. Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna, sedan de beaktat de berörda parternas synpunkter, har möjlighet att kräva att de företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationsnät och/eller tjänster offentliggör jämförbar, adekvat och aktuell information om tjänsternas kvalitet till slutanvändarna, inklusive lika tillträde för slutanvändare med funktionshinder. Informationen ska på begäran även lämnas till de nationella tillsynsmyndigheterna innan den offentliggörs.” 59. Följande punkt ska läggas till som punkt 3: ”3. Kommissionen kan, för att förhindra en försämring av tjänsten och avtagande av nättrafiken, efter samråd med den europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation, vidta tekniska genomförandeåtgärder när det gäller en lägsta kvalitetsnivå för tjänstekraven som ska fastställas av den nationella tillsynsmyndigheten för företag som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det regleringsförfarande med prövning som avses i artikel 37.2. Kommissionen kan, av tvingande och brådskande skäl, tillämpa det brådskande förfarande som anges i artikel 37.3.” 60. Artikel 23 ska ersättas med följande: ”Artikel 23 Tillgång på tjänster Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa tillgången på allmänt tillgängliga telefonitjänster som tillhandahålls i allmänna kommunikationsnät i händelse av nätsammanbrott av katastrofkaraktär eller i fall av force majeure . Medlemsstaterna ska säkerställa att företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga telefonitjänster vidtar rimliga åtgärder för att säkerställa en oavbruten tillgång till larmtjänster.” 61. Artikel 25 ska ändras på följande sätt: 62. Rubriken ska ersättas med följande: “ Nummerupplysningstjänster ” 63. Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3. Medlemsstaterna ska säkerställa att slutanvändare som är anslutna till en offentligt tillgänglig telefontjänst har tillgång till nummerupplysningstjänster i enlighet med artikel 5.1 b.” 64. Punkt 5 ska ersättas med följande: ”5. Punkterna 1, 2, 3 och 4 ska gälla, om inte annat följer av gemenskapslagstiftningen om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet, särskilt artikel 12 i direktiv 2002/58/EG.” 65. Artiklarna 26, 27 och 28 ska ersättas med följande: ”Artikel 26 Larmtjänster och det gemensamma europeiska larmnumret 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att samtliga slutanvändare av tjänster som anges i punkt 2, även användare av telefonautomater, utöver övriga nationella larmnummer som specificerats av de nationella tillsynsmyndigheterna kan ringa larmtjänster avgiftsfritt genom att använda det gemensamma europeiska larmnumret 112. 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att företag som tillhandahåller en uppringningstjänst av nationella och/eller internationella samtal via ett eller flera nummer inom en nationell eller internationell nummerplan tillhandahåller tillträde till larmtjänster. 3. Medlemsstaterna ska säkerställa att samtal till det gemensamma europeiska larmnumret 112 besvaras korrekt och behandlas på det sätt som bäst passar den nationella organisationen av larmsystem. Dessa samtal ska besvaras och hanteras minst lika snabbt och effektivt som samtal till nationella larmnummer, där sådana fortfarande används. 4. Medlemsstaterna ska säkerställa att slutanvändare med funktionshinder har tillträde till larmtjänster. För att kunna säkerställa att slutanvändare med funktionshinder har tillträde till larmtjänster när de reser till andra medlemsstater, kan de vidtagna åtgärderna inbegripa efterlevnad av relevanta standarder eller specifikationer som offentliggjorts i enlighet med bestämmelserna i artikel 17 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet). 5. Medlemsstaterna ska säkerställa att information om varifrån samtalet kommer tillhandahålls avgiftsfritt till de myndigheter som ansvarar för larmtjänster för alla samtal till det gemensamma europeiska larmnumret 112. Medlemsstaterna ska kräva att information om varifrån samtalet kommer tillhandahålls automatiskt så fort samtalet till larmnumret når den myndighet som ansvarar för larmtjänsten. 6. Medlemsstaterna ska säkerställa att medborgarna får tillräcklig information om att det gemensamma europeiska larmnumret 112 finns och hur det ska användas, särskilt genom initiativ speciellt inriktade på personer som reser mellan olika medlemsstater. Medlemsstaterna ska lämna in en årlig rapport till kommissionen och den europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation om de åtgärder som vidtagits i det avseendet. 7. Kommissionen kan, för att säkerställa det effektiva genomförandet av 112-tjänster i medlemsstaterna, inbegripet tillträde för slutanvändare med funktionshinder när de reser till andra medlemsstater, efter samråd med den europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation, vidta tekniska genomförandeåtgärder. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 37.2. Kommissionen kan, vid tvingande, brådskande skäl, tillämpa det skyndsamma förfarandet som anges i artikel 37.3.” ”Artikel 27 Europeiska prefix 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att prefixet 00 är det standardiserade internationella prefixet. Särskilda system för samtal mellan närliggande orter belägna inom olika medlemsstater kan komma att införas eller förlängas. Slutanvändare på sådana platser ska få fullständig information om sådana system. 2. De medlemsstater som tilldelades det internationella prefixet “3883” av den internationella teleunionen (ITU) ska ge den europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation ensamt ansvar över hanteringen av det europeiska telefonnummerområdet. 3. Medlemsstaterna ska säkerställa att samtliga företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga telefonitjänster hanterar alla samtal till och från det europeiska telefonnummerområdet, med taxor som inte överstiger den maximala taxa som de tillämpar vid samtal till och från andra medlemsstater.” ”Artikel 28 Tillträde till nummer och tjänster 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna vidtar alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att a) slutanvändare har tillträde till och kan använda tjänster, inbegripet informationssamhällets tjänster, som tillhandahålls inom gemenskapen, och b) slutanvändare har tillträde till samtliga nummer som tillhandahålls inom gemenskapen, inbegripet dem i medlemsstaternas nationella nummerplaner, dem från det europeiska nummertelefonutrymmet och den allmänna internationella frisamtalstjänsten. De nationella tillsynsmyndigheterna ska i enskilda fall kunna blockera tillgång till nummer och tjänster där det är motiverat på grund av bedrägeri eller missbruk. 2. Kommissionen kan, för att säkerställa att slutanvändare har en effektiv tillgång till nummer och tjänster inom gemenskapen, efter samråd med den europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation, vidta tekniska genomförandeåtgärder. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 37.2. Kommissionen kan, vid tvingande, brådskande skäl, tillämpa det skyndsamma förfarandet som anges i artikel 37.3. Varje teknisk genomförandeåtgärd av detta slag kan periodvis granskas för att beakta marknadens utveckling och den tekniska utvecklingen.” 66. Artikel 29 ska ändras på följande sätt: 67. Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna har möjlighet att kräva att alla företag som driver allmänt tillgängliga telefonitjänster och/eller allmänna kommunikationsnät erbjuder sina slutanvändare de tilläggstjänster som finns i förteckningen i del B i bilaga I, om det är tekniskt möjligt och ekonomiskt genomförbart.” 68. Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3. Utan att bestämmelserna i artikel 10.2 åsidosätts, får medlemsstaterna införa skyldigheterna i bilaga I del A punkt e, avseende avstängning som ett allmänt krav för alla företag som tillhandahåller tillträde till allmänna kommunikationsnät och/eller allmänt tillgängliga telefonitjänster.” 69. Artikel 30 ska ersättas med följande: ”Artikel 30 Förenklat byte av leverantör 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att alla abonnenter med nummer från den nationella nummerplanen som kräver detta kan behålla sina nummer oberoende av vilket företag som tillhandahåller tjänsten i enlighet med bestämmelserna i bilaga I, del C. 2. De nationella tillsynsmyndigheterna ska säkerställa att operatörerna följer kostnadsorienteringsprincipen vid prissättningen för tillhandahållande av nummerportabilitet och att eventuella direkta avgifter för abonnenter inte hämmar användningen av denna facilitet. 3. De nationella tillsynsmyndigheterna får inte belägga nummerportabilitet med slutkundstaxor som snedvrider konkurrensen, till exempel genom att införa särskilda eller gemensamma slutkundstaxor. 4. Flyttningen av nummer och dess efterföljande aktivering ska utföras med minsta möjliga försening, inte längre än en arbetsdag från abonnentens inledande begäran. 5. Kommissionen kan, efter samråd med den europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation och efter att ha beaktat de tekniska och marknadens villkor, ändra bilaga I i enlighet med förfarandet som anges i artikel 37.2. En sådan ändring kan mer specifikt tillhandahålla a) nummerportabilitet mellan fasta och mobila nät, b) möjlighet för abonnenter att flytta med identifieringsuppgifter och relaterad information, i vilket fall även bestämmelserna i punkterna 2, 3 och 4 ska gälla för dessa identifieringsuppgifter. 6. De nationella tillsynsmyndigheterna ska, utan att det påverkar tillämpningen av den kortaste abonnemangsperiod som medges, säkerställa att villkor och förfaranden vid uppsägning av avtalet inte hämmar bytet av leverantör av tjänster.” 70. I artikel 31 ska punkt 1 ersättas med följande: ”1. Företag som omfattas av medlemsstaternas jurisdiktion och som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät som används för distribution av radio- och tv-sändningar till allmänheten, där ett betydande antal slutanvändare av sådana nät använder dem som sitt huvudsakliga medel för att ta emot radio- och tv-sändningar, får av medlemsstaterna åläggas skälig sändningsplikt (“must carry”) för överföring av vissa angivna kanaler och tjänster för radio- och televisionssändningar samt tillträdestjänster. Sådana skyldigheter ska endast införas när det är nödvändigt för att uppfylla mål av allmänt intresse som är klart och särskilt fastställda av varje medlemsstat i respektive nationell lagstiftning och de ska vara proportionerliga och öppna för insyn. Skyldigheterna som anges i det första stycket ska ses över av medlemsstaterna senast ett år efter det datum som nämns i artikel <tidsfrist för genomförandet av ändringsrättsakten>, utom när medlemsstaterna har genomfört en sådan granskning under de senaste två åren. Medlemsstaterna ska se över sändningsplikten (“must carry”) åtminstone vart tredje år.” 71. Artikel 33 ändras på följande sätt: 72. a) I punkt 1 läggs följande andra stycke till: ”Medlemsstaterna ska bland annat säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna fastställer en samrådsmekanism som ser till att ett tillbörligt beaktande tas i deras beslutsfattningsprocess till konsumentintressena inom elektronisk kommunikation.” 73. b) Följande punkter 3 och 4 läggs till: 3. Medlemsstaterna ska lämna en årlig rapport till kommissionen och den europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation om de åtgärder som vidtagits och framstegen som gjorts med att förbättra samverkan, användning av och tillträde till elektroniska kommunikationstjänster och terminalutrustning för slutanvändare med funktionshinder. 4. Kommissionen kan, utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 1999/5/EG, särskilt funktionshinderkrav i enlighet med artikel 3.3 f och för att förbättra tillträdet till elektroniska kommunikationstjänster och utrustning för slutanvändare med funktionshinder, efter samråd med den europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation, vidta lämpliga tekniska genomförandeåtgärder för att ta itu med de frågor som tagits upp i rapporten som anges i punkt 3, efter ett offentligt samråd. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 37.2. Kommissionen kan, vid tvingande, brådskande skäl, tillämpa det skyndsamma förfarandet som anges i artikel 37.3.” 74. Artikel 34.1 ska ersättas med följande: ”1. Medlemsstaterna ska säkerställa att förfaranden som är enkla och öppna för insyn till en låg kostnad kan tas i anspråk för reglering av olösta tvister utanför domstol mellan konsumenter och företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och/eller tjänster, när det gäller avtalsvillkor och/eller verkställande av kontrakt i fråga om leverans av dessa nät eller tjänster. Medlemsstaterna ska besluta om åtgärder för att säkerställa att sådana förfaranden möjliggör en rättvis och snabb tvistlösning och får, om så är nödvändigt, införa ett system för återbetalning och/eller ersättning. Medlemsstaterna får utöka dessa skyldigheter till att även gälla tvister som berör andra slutanvändare. Medlemsstaterna ska säkerställa att organ som ansvarar för reglering av dessa tvister lämna tillämplig information för statistiska skäl till kommissionen och den europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation.” 75. Artikel 35 ska ersättas med följande: ”Artikel 35 Anpassning av bilagorna Ändringar som är nödvändiga för att anpassa bilagorna I, II, III och VI till den tekniska utvecklingen eller förändringar av efterfrågan på marknaden ska antas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 37.2.” 76. I artikel 36 ska punkt 2 ersättas med följande: ”2. De nationella tillsynsmyndigheterna ska till kommissionen anmäla de skyldigheter som åläggs företagen utses att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Alla ändringar som påverkar de skyldigheter som åläggs företagen eller som rör de företag som omfattas av bestämmelserna i detta direktiv ska utan dröjsmål anmälas till kommissionen.” 77. Artikel 37 ska ersättas med följande: ”Artikel 37 Kommitté 1. Kommissionen ska biträdas av den kommunikationskommitté som inrättas genom artikel 22 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet). 2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 a.1–5 a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.” 3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 a.1, 5 a.2, 5 a.4 och 5 a.6 samt artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.” 78. Bilagorna I, II och III ska ersättas med bilagorna I, II och III till detta direktiv. 79. Bilaga VII ska utgå. Artikel 2 Ändringar i direktiv 2002/58/EG (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation) Direktiv 2002/58/EG (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation) ska ändras på följande sätt: 80. Artikel 2 e ska ersättas med följande: ”e) samtal : en förbindelse som upprättas genom en allmänt tillgänglig telefonitjänst och som tillåter tvåvägskommunikation.” 81. Artikel 3 ska ersättas med följande: ”Artikel 3 Berörda tjänster Detta direktiv ska tillämpas på behandling av personuppgifter i samband med att allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster tillhandahålls i allmänna kommunikationsnät inom gemenskapen, inbegripet allmänna kommunikationsnät som stöder datainsamling och identifikationsutrustning.” 82. Artikel 4 ska ändras på följande sätt: 83. Rubriken ska ersättas med följande: ” Säkerhet vid databehandling” 84. Följande punkter ska läggas till som punkterna 3 och 4: ”3. Vid en säkerhetsöverträdelse, som leder till en oavsiktlig eller olaglig förstörelse, förlust, ändring eller ett inte auktoriserad avslöjande av eller tillgång till personuppgifter som överförts, lagrats eller på annat sätt behandlats i samband med tillhandahållandet av allmänna kommunikationsnät i gemenskapen, ska leverantören av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster, utan onödiga dröjsmål, meddela den berörda abonnenten och den berörda nationella tillsynsmyndigheten om denna överträdelse. Meddelandet till abonnenten ska åtminstone beskriva vilken slags överträdelse det gäller och rekommendera åtgärder för att mildra dess möjliga negativa effekter. Anmälan till den nationella tillsynsmyndigheten ska dessutom beskriva konsekvenserna och de åtgärder som leverantören vidtagit. 4. För att säkerställa ett konsekvent genomförande av åtgärderna som anges i punkterna 1, 2 och 3 kan kommissionen, efter samråd med den europeiska myndigheten för marknaden för elektronisk kommunikation (nedan kallad Europeiska myndigheten ), och Europeiska datatillsynsmannen, vidta tekniska genomförandeåtgärder om bland annat omständigheterna, form och förfaranden som kan tillämpas för informations- och anmälningskraven som anges i denna artikel. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 14a.2. Kommissionen kan, i särskilt brådskande fall, tillämpa det skyndsamma förfarandet som anges i artikel 14a.3.” 85. I artikel 5 ska punkt 3 ersättas med följande: ”3. Medlemsstaterna ska säkerställa att lagringen av information eller för att få tillgång till information som redan är lagrad i en abonnents eller användares terminalutrustning endast är tillåten på villkor att abonnenten eller användaren i fråga har tillgång till klar och fullständig information, bland annat om ändamålen med behandlingen, i enlighet med direktiv 95/46/EG, och erbjuds rätten att vägra sådan behandling av den dataregisteransvarige. Detta får inte förhindra någon teknisk lagring eller åtkomst som endast sker för att utföra eller underlätta överföringen av en kommunikation via ett elektroniskt kommunikationsnät eller som är absolut nödvändigt för att leverera en av informationssamhällets tjänster som användaren eller abonnenten uttryckligen har begärt.” 86. I artikel 13 ska följande punkt införas som punkt 6: ”6. Medlemsstaterna ska utan att det påverkar tillämpningen av några administrativa åtgärder, bland annat enligt artikel 15a.2, säkerställa att en fysisk eller juridisk person som önskar bekämpa överträdelser av nationella bestämmelser, antagna i enlighet med denna artikel, inklusive en leverantör av elektroniska kommunikationstjänster som skyddar sina legitima affärsintressen eller sina kunders intressen, får vidta rättsliga åtgärder och föra saken till domstol.” 87. Följande artikel ska införas som artikel 14 a: ”Artikel 14 a Kommitté 1. Kommissionen ska biträdas av den kommunikationskommitté som inrättas genom artikel 22 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet). 2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 a.1–5 a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet. 3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 a.1, 5 a.2, 5 a.4 och 5 a.6 samt artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.” 88. Följande artikel ska införas som artikel 15 a: ”Artikel 15 a Genomförande och verkställighet 1. Medlemsstaterna ska upprätta straffregler som är tillämpliga för överträdelser av de nationella bestämmelserna antagna i enlighet med detta direktiv och särdirektiven och ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de genomförs. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen om dessa bestämmelser senast före den [ tidsfrist för genomförande av ändringsakten ] och ska meddela den utan dröjsmål om alla senare ändringsförslag som påverkar dem. 2. Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillämpningen av tillgängliga rättsåtgärder, säkerställa att den nationella tillsynsmyndigheten har befogenhet att kräva att överträdelserna, som anges i punkt 1 upphör. 3. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna har alla nödvändiga undersökande befogenheter och resurser, inbegripet tillgång till all information de kan behöva, för att kunna övervaka och stärka de nationella bestämmelserna antagna i enlighet med detta direktiv. 4. För att säkerställa ett effektivt gränsöverskridande samarbete i verkställandet av nationella lagar som antagits i enlighet med detta direktiv och för att skapa harmoniserade villkor för tillhandahållandet av tjänster som medför gränsöverskridande dataflöden kan kommissionen vidta tekniska genomförandeåtgärder efter samråd med den europeiska myndigheten och de berörda tillsynsmyndigheterna. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 14 a.2. Kommissionen kan, vid tvingande, brådskande skäl, tillämpa det skyndsamma förfarandet som anges i artikel 14a.3.” Artikel 3 Ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 I bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete)[26] ska följande punkt läggas till: ”17. Avseende konsumentskydd: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom sektorn för elektronisk kommunikation: artikel 13 (EGT L 201, 31.7.2002, s. 3).” Artikel 4 Genomförande 89. Medlemsstaterna ska senast den [..] anta och offentliggöra de lagar, förordningar och administrativa bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast skicka texten till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv. De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den [...]. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Medlemsstaterna ska fastställa hur en sådan hänvisning ska göras. 90. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texterna till de huvudsakliga bestämmelser i den nationella lagstiftningen som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Arti kel 5 Ikraftträdande Detta direktiv träder i kraft den […] dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Arti kel 6 Adressater Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar Ordförande Ordförande BILAGA I BESKRIVNING AV DE TJÄNSTER OCH FACILITETER SOM AVSES I ARTIKEL 10 (KONTROLL AV UTGIFTER) OCH ARTIKEL 29 (YTTERLIGARE FACILITETER) Del A De faciliteter och tjänster som avses i artikel 10 är följande: a) Specificerad teleräkning. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna, med förbehåll för kraven i tillämplig lagstiftning om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet, kan fastställa den grundläggande detaljeringsgraden för specificerade teleräkningar som ska tillhandahållas avgiftsfritt av utsedda företag (enligt artikel 8) till konsumenterna för att dessa ska kunna i) kontrollera sina avgifter för användningen av det allmänna kommunikationsnätet i en fast anslutningspunkt och/eller därtill hörande allmänt tillgängliga telefonitjänster, och ii) på lämpligt sätt övervaka sin användning och sina utgifter och därigenom ha rimlig kontroll över sina räkningar. Vid behov kan en mer detaljerad specifikation erbjudas abonnenterna till ett överkomligt pris eller utan avgift. Samtal som är avgiftsfria för den uppringande abonnenten, inbegripet samtal till hjälplinjer, får inte anges på den uppringande abonnentens specificerade teleräkning. b) Selektiva samtalsspärrar för utgående samtal, avgiftsfritt. Dvs. en tjänst med hjälp av vilken abonnenten, på begäran riktad till ett bestämt företag som tillhandahåller telefonitjänster, avgiftsfritt kan spärra vissa typer av samtal eller vissa typer av nummer. c) System för förhandsbetalning. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna får kräva att utsedda företag gör det möjligt för konsumenterna att förhandsbetala tillträde till det allmänna kommunikationsnätet och användning av allmänna telefonitjänster. d) Betalningar av anslutningsavgifter som är fördelade över tiden. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna får kräva att utsedda företag tillåter konsumenterna att betala för anslutning till det allmänna kommunikationsnätet genom betalningar som är fördelade över tiden. e) Utebliven betalning av räkningar. Medlemsstaterna ska ge tillstånd till särskilda åtgärder som ska vara proportionella, icke-diskriminerande och offentliggjorda, och som ska vidtas då operatörernas räkningar inte betalas, i enlighet med artikel 8. Åtgärderna ska säkerställa att abonnenten vederbörligen varnas innan tjänsten avbryts eller stängs av. Varje tjänsteavbrott ska normalt sätt röra endast den aktuella tjänsten. Med undantag för fall av bedrägeri, upprepad försenad betalning eller utebliven betalning ska medlemsstaterna säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna kan godkänna en avstängning från nätet på grund av utebliven betalning av räkningar för tjänster tillhandahållna över nätet. Avstängning på grund av utebliven betalning av räkningar får endast ske efter det att abonnenten i vederbörlig ordning fått en varning. Medlemsstaterna får föreskriva att fullständig avstängning endast sker efter en angiven tidsfrist, under vilken tjänster som inte ger upphov till någon avgift för abonnenten (t.ex. samtal till 112) är. Del B Förteckning över faciliteter som anges i artikel 29. a) Tonval eller DTMF (dual-tone multi-frequency operation). Detta innebär att det allmänna kommunikationsnätet är beskaffat på ett sådant sätt att tonvalstelefoner kan användas med hjälp av DTMF-toner som definierats i ETSI ETR 207 för genomgående signalering genom nätet både inom en medlemsstat och mellan medlemsstaterna. b) Nummerpresentation Detta innebär att den uppringandes telefonnummer visas hos den som blir uppringd innan samtalet påbörjas. Denna facilitet ska tillhandahållas i enlighet med tillämplig lagstiftning om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet, särskilt direktiv 2002/58/EG. Operatörerna bör i den mån det är tekniskt möjligt tillhandahålla uppgifter och signaler som gör det lättare att erbjuda nummerpresentation och tonvalstjänster mellan olika medlemsstater. Del C Genomförande av bestämmelserna om nummerportabilitet som anges i artikel 30. Kravet att samtliga abonnenter med nummer från den nationella nummerplanen, får om de begär behålla sina nummer oberoende av det företag som tillhandahåller tjänsten ska gälla a) geografiska nummer från en bestämd plats, b) icke geografiska nummer från en obestämd plats. Denna punkt gäller inte flyttning av nummer mellan nät som tillhandahåller tjänster från en fast anslutningspunkt och mobila nät. BILAGA II INFORMATION SOM SKA OFFENTLIGGÖRAS I ENLIGHET MED ARTIKEL 21 (INSYN OCH OFFENTLIGGÖRANDE AV INFORMATION) En nationell tillsynsmyndighet ansvarar för att informationen i denna bilaga offentliggörs i enlighet med artikel 21. Det är den nationella tillsynsmyndigheten som avgör vilken information som ska offentliggöras av de företag som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät och/eller allmänt tillgängliga telefonitjänster och vilken information som ska offentliggöras av den nationella tillsynsmyndigheten för att därigenom säkerställa att konsumenterna kan göra välgrundade val. När information offentliggörs av företag som tillhandahåller tillträde till ett allmänt kommunikationsnät och/eller driver allmänt tillgängliga telefonitjänster kan den nationella tillsynsmyndigheten ange det sätt på vilket informationen ska offentliggöras för att säkerställa att konsumenterna blir välinformerade. 91. Företagets/företagens namn och adress Det vill säga namn och adress till huvudkontoret för sådana företag som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät och/eller allmänt tillgängliga telefonitjänster. 92. Beskrivning av tjänster som erbjuds 93. De erbjudna tjänsternas omfattning 94. Standardtaxor där det även anges vad som ingår i taxan (t.ex. tillträdesavgifter, alla typer av användaravgifter, underhållskostnader) samt detaljerade upplysningar om gällande rabatter och särskilda eller riktade taxor. 95. Ersättnings-/återbetalningsregler innefattar upplysningar om eventuella ersättnings- eller återbetalningssystem. 96. Typer av erbjudna underhållstjänster. 97. Villkor för grundabonnemang, inklusive, om det är tillämpligt, den kortaste abonnemangsperiod som medges, uppsägning av avtalet, förfaranden och direktkostnader i samband med flyttning av nummer samt andra identifieringsuppgifter. 98. Tvistlösningsförfaranden, inbegripet sådana som har utarbetats av företaget. 99. Information om rättigheter när det gäller samhällsomfattande tjänster, inklusive, om det är tillämpligt, de tjänster och faciliteter som avses i bilaga I. BILAGA III PARAMETRAR FÖR TJÄNSTERNAS KVALITET PARAMETRAR FÖR LEVERANSTID OCH TJÄNSTENS KVALITET, DEFINITIONER OCH MÄTMETODER I ENLIGHET MED ARTIKLARNA 11 OCH 22 För företag utsedda att tillhandahålla tillträde till allmänna kommunikationsnät PARAMETER (Anmärkning 1) | DEFINITION | MÄTMETOD | Leveranstider för basanslutning till nätet | ETSI EG 201 769-1 | ETSI EG 201 769-1 | Felfrekvens per anslutning | ETSI EG 201 769-1 | ETSI EG 201 769-1 | Väntetid för reparation av fel | ETSI EG 201 769-1 | ETSI EG 201 769-1 | För företag utsedda att tillhandahålla allmänt tillgängliga telefonitjänster Väntetid för koppling av samtal (Anmärkning 2) | ETSI EG 201 769-1 | ETSI EG 201 769-1 | Svarstid för telefonisttjänster | ETSI EG 201 769-1 | ETSI EG 201 769-1 | Svarstid för nummerupplysningstjänster | ETSI EG 201 769-1 | ETSI EG 201 769-1 | Andel av allmänt tillgängliga telefonautomater för mynt och kort som är i funktion | ETSI EG 201 769-1 | ETSI EG 201 769-1 | Felfrekvens för teleräkningar | ETSI EG 201 769-1 | ETSI EG 201 769-1 | Felfrekvens vid uppkoppling av samtal (Anmärkning 2) | ETSI EG 201 769-1 | ETSI EG 201 769-1 | Versionsnumret för ETSI EG 201 769-1 är 1.1.1 (april 2000). Anmärkning 1 Parametrarna ska tillåta att verkställandet kan analyseras på en regional nivå, dvs. inte mindre än nivå 2 i nomenklaturen för statistiska territoriella enheter (NUTS) som fastställts av Europeiska gemenskapernas statistikkontor(Eurostat). Anmärkning 2 Medlemsstaterna kan besluta sig för att inte kräva att den aktuella information om verkställandet för dessa två parametrar ska sparas, om det finns bevis som visar att verkställandet inom dessa två områden är tillfredsställande. [1] Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, EGT L 108, 24.4.2002. [2] Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation, EGT L 201, 31.7.2002. [3] KOM(2007) 697. [4] KOM(2007) 699. [5] SEK(2007) 1472. [6] KOM(2007) 696. [7] KOM(2006) 334 slutlig. [8] Se fotnot 7. [9] EUT L 186, 25.7.2003, s. 43. [10] EGT L 178, 17.7.2000, s. 1. [11] Den fortsatta lämpligheten av bestämmelserna i bilaga VI om driftskompatibilitet hos digital televisionsutrustning för konsumenter beaktades. Eftersom undersökningen fortfarande pågår kan dock kommissionen ändra dessa bestämmelser på ett snabbare sätt med hjälp kommittéförfarandebefogenheter (artiklarna 35 och 37). [12] EUT L 364, 9.12.2004, s. 1. [13] EUT C […], […], s. […]. [14] EUT C , s. . [15] EUT C , s. . [16] EUT C , s. . [17] EUT C , s. . [18] EGT L 108, 24.4.2002, s. 7. [19] EGT L 108, 24.4.2002, s. 21. [20] EGT L 108, 24.4.2002, s. 33. [21] EGT L 108, 24.4.2002, s. 51. [22] EGT L 201, 31.7.2002, s. 37. [23] EUT C […], […], s. […]. [24] EGT L 91, 7.4.1999, s. 10. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1). [25] EUT L 364, 9.12.2004, s. 1. [26] EUT L 364, 9.12.2004, s. 1.