[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 5.12.2006

KOM(2006) 762 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

KONVERGENSRAPPORT DECEMBER 2006

(utarbetad i enlighet med artikel 122.2 i fördraget) {SEK(2006) 1570}

1. SYFTE MED RAPPORTEN

Enligt artikel 122.2 i fördraget skall kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB) minst vartannat år, eller på begäran av en medlemsstat som beviljats undantag, rapportera till rådet om hur medlemsstaterna fullgör sina förpliktelser när det gäller att förverkliga den ekonomiska och monetära unionen.

Kommissionens och ECB:s senaste ordinarie konvergensrapporter antogs i oktober 2004 och behandlade de tio medlemsstater som gick med i EU i maj 2004 samt Sverige[1]. På begäran av respektive nationell myndighet bedömdes Litauen och Slovenien i konvergensrapporter som gavs ut i maj 2006[2]. Den här rapporten gäller övriga nio medlemsstater som omfattas av undantag: Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Ungern, Malta, Polen, Slovakien och Sverige[3]. En mer ingående bedömning av konvergenssituationen i dessa länder finns i en teknisk bilaga till rapporten [SEK(2006) 1570].

Innehållet i de rapporter som sammanställs av kommissionen och ECB regleras av artikel 121.1 i fördraget. Enligt denna skall rapporterna omfatta en granskning av i vilken utsträckning varje medlemsstats nationella lagstiftning är förenlig med artiklarna 108 och 109 i fördraget och med stadgan för Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska centralbanken (ECB). I rapporterna skall också granskas om de berörda medlemsstaterna har uppnått en hög grad av varaktig konvergens med hänvisning till hur väl de uppfyller de fyra konvergenskriterierna (prisstabilitet, sunda offentliga finanser, stabil växelkurs och stabilitet i de långfristiga räntornas utveckling). En rad andra faktorer som nämns i sista stycket i artikel 121.1 skall också beaktas i rapporten. De fyra konvergenskriterierna beskrivs närmare i ett protokoll som fogats till fördraget (protokoll nr 21 om konvergenskriterier).

Granskningen av huruvida den nationella lagstiftningen , inklusive de nationella centralbankernas stadgar, är förenlig med artiklarna 108 och 109 i fördraget och med ESCB/ECB-stadgan kräver en bedömning av efterlevnaden av förbudet mot finansiering via sedelpressarna, s. k. monetär finansiering (artikel 101 i EG-fördraget); efterlevnaden av förbudet mot positiv särbehandling hos finansinstitut (artikel 102 i EG-fördraget); överensstämmelse med ESCB:s mål (artikel 105.1 i EG-fördraget); centralbankens oberoende (artikel 108 i EG-fördraget); och integreringen av nationella centralbanker i ESCB (flera artiklar i EG-fördraget och ESCB-stadgan).

Prisstabilitetskriteriet definieras enligt följande i artikel 121.1 första strecksatsen i fördraget: ”En hög grad av prisstabilitet […] skall framgå av att inflationstakten ligger nära den i de högst tre medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet”.

I artikel 1 i protokollet om konvergenskriterierna anges dessutom att ”kriteriet om prisstabilitet […] innebär att en medlemsstat under en tid av ett år före granskningen skall uppvisa en hållbar prisutveckling och en genomsnittlig inflationstakt som inte med mer än 1,5 procentenheter överstiger inflationstakten i de, högst tre, medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet. Inflationen skall mätas med hjälp av konsumentprisindex på en jämförbar grund, med beaktande av skillnader i nationella definitioner”. Kravet på stabilitet innebär att en tillfredsställande inflationstakt framför allt måste uppnås genom att inputkostnader och andra faktorer som påverkar prisutvecklingen i strukturellt hänseende utvecklas väl, snarare än återspegla tillfälliga faktorers inverkan. Undersökningen av konvergens omfattar därför en granskning av faktorerna bakom inflationen och utsikterna på medellång sikt. En bedömning görs också av huruvida landet de närmaste månaderna verkar kunna uppnå referensvärdet.

Referensvärdet för inflationen beräknades i oktober 2006 till 2,8 procent[4]. Polen, Finland och Sverige var de tre länder som hade uppnått bäst resultat i fråga om prisstabilitet.

I artikel 121 tredje strecksatsen i fördraget beskrivs växelkurskriteriet som ”iakttagande av det normala fluktuationsutrymmet enligt Europeiska monetära systemets växelkursmekanism under minst två år utan devalvering i förhållande till någon annan medlemsstats valuta”.

I artikel 3 i protokollet om konvergenskriterier anges följande: ”Kriteriet om deltagande i Europeiska monetära systemets växelkursmekanism […] innebär att kursrörelserna för en medlemsstats valuta skall ha legat inom det normala fluktuationsutrymmet enligt Europeiska monetära systemets växelkursmekanism, utan att några allvarliga spänningar har uppstått, under minst de två senaste åren före granskningen. Särskilt skall medlemsstaten inte på eget initiativ ha devalverat sin valutas bilaterala centralkurs i förhållande till någon annan medlemsstats valuta under denna period.”

Den aktuella tvåårsperioden för bedömningen av växelkursstabiliteten i den här rapporten löper från november 2004 till oktober 2006.

Konvergenskriteriet om sunda offentliga finanser definieras i artikel 121.1 andra strecksatsen i fördraget som ”en hållbar finansiell ställning för den offentliga sektorn; detta skall framgå av att den offentliga sektorns finanser inte uppvisar ett alltför stort underskott enligt bestämmelserna i artikel 104.6”. I artikel 2 i protokollet om konvergenskriterier anges också att kriteriet betyder att ”medlemsstaten vid tidpunkten för granskningen inte får vara föremål för något beslut av rådet enligt artikel 104.6 i detta fördrag om att ett alltför stort underskott föreligger”.

I artikel 121.1 fjärde strecksatsen i fördraget krävs ”varaktighet i den konvergens som medlemsstaten har uppnått och i dess deltagande i Europeiska monetära systemets växelkursmekanism, såsom det kommer till uttryck i den långfristiga räntenivån ”. I artikel 4 i protokollet om konvergenskriterier anges också att ”kriteriet om konvergens i räntesatserna […] innebär att en medlemsstat under en tid av ett år före granskningen skall ha haft en genomsnittlig långfristig nominell räntesats som inte med mer än två procentenheter överstiger motsvarande räntesats i de, högst tre, medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet. Räntesatserna skall beräknas på grundval av långfristiga statsobligationer eller jämförbara värdepapper, med beaktande av skillnader i nationella definitioner”.

Referensvärdet för den långristiga räntenivån beräknades till 6,2 procent i oktober 2006.

Enligt artikel 121 i fördraget skall också andra faktorer som är relevanta för ekonomisk integration och konvergens beaktas. Bland dessa ytterligare faktorer ingår resultatet av marknadsintegrationen vad gäller finansiella marknader och produktmarknader, utvecklingen av bytesbalansen samt utvecklingen av enhetsarbetskraftskostnader och andra prisindex. De senare omfattas av bedömningen av prisstabilitet.

2. BEDÖMNINGAR AV DE ENSKILDA MEDLEMSSTATERNA

2.1. Tjeckien

I 2004 års konvergensrapport bedömde kommissionen att Tjeckien uppfyllde två konvergenskriterier (prisstabilitet och långfristig räntenivå). Bedömningen av lagstiftningskonvergens visade att Tjeckiens lagstiftning inte var helt förenlig med artikel 109 i fördraget och ESCB/ECB-stadgan.

Den tjeckiska centralbankslagen (CNB) har ändrats flera gånger under senare år, framför allt 2005 och 2006. Ingen av dessa oförenligheter som konstaterades i kommissionens konvergensrapport 2004 har emellertid åtgärdats.

Vad gäller centralbankens integrering i ESCB vid ett införande av euron är inte Tjeckiens lagstiftning, särskilt inte den tjeckiska centralbankslagen, helt förenlig med artikel 109 i fördraget och med ESCB/ECB-stadgan.

Den årliga inflationen, beräknad enligt det harmoniserat konsumentprisindexet (HIKP), har i Tjeckien legat under 3,5 procent sedan början av 2002. Genomsnittet under åren 1999–2005 låg på 2,3 procent. Inflationstrycket verkar ha dämpats de senaste åren. Löneinflationen har begränsats på grund av en svag arbetsmarknad, även om konjunkturen gradvis förbättrades 2003–2005. Ökningen av importpriserna har i stor utsträckning kunnat begränsas tack vare en trendmässig appreciering av korunans nominella effektiva växelkurs. Den tjeckiska inflationen har trots detta varit något volatil då den påverkats av administrerade priser, anslutningen till EU och fluktuationer i livsmedels- och importpriser. En måttlig ökning av inflationen förväntas 2007–2008 till följd av en förbättrad konjunktur och planerade höjningar av punktskatter och administrativt reglerade priser. Inflationen på medellång sikt kommer till stor del att bero på hur växelkursen utvecklas, givet den tjeckiska ekonomins höga grad av öppenhet samt på inriktningen av finanspolitiken. Den genomsnittliga inflationen i Tjeckien under tolvmånadersperioden har sedan april 2005 legat på eller under referensvärdet. Den genomsnittliga inflationstakten i Tjeckien under de tolv månaderna fram till oktober 2006 var 2,2 procent, vilket är lägre än referensvärdet på 2,8 procent. Den kommer troligen att ligga kvar under referensvärdet de närmaste månaderna. Tjeckien uppfyller således kriteriet i fråga om prisstabilitet.

Tjeckien omfattas för närvarande av rådets beslut om att det föreligger ett alltför stort underskott (rådets beslut av den 5 juli 2004)[5]. Rådet rekommenderade Tjeckien att på ett trovärdigt och varaktigt sätt minska underskottet till under tre procent av BNP senast 2008. Det ökade underskottet i de offentliga finanserna efter 2000 har i stor utsträckning berott på övergångsrelaterade engångstransaktioner, framför allt i samband med omstruktureringen av företags- och banksektorn, samt på ökade sociala utgifter. Den markanta minskningen av underskottet 2004, till 2,9 procent av BNP, berodde i huvudsak på ett uppsving i ekonomisk tillväxt och en ny möjlighet för statliga myndigheter att överföra icke utnyttjade anslag. Den ekonomiska situationen har medverkat till att konsolidera de offentliga finanserna under senare år. Den starka tillväxten har dock inte utnyttjats fullt ut för att påskynda den finanspolitiska anpassningen. Den offentliga skuldkvoten har ökat markant jämfört med 2000 men ligger ändå relativt lågt på omkring 30 procent av BNP. Underskottet i den offentliga sektorns finanser uppgick till 3,6 procent av BNP 2005, medan statsskulden uppgick till för 30,4 procent av BNP[6]. Tjeckien uppfyller således inte kriteriet om de offentliga finansernas ställning.

Den tjeckiska korunan deltar inte i ERM II. Sedan 1998 har Tjeckien haft ett uttryckligt inflationsmål i kombination med en flytande växelkurs. Den tjeckiska korunan har upplevt en lång period av nominell appreciering sedan slutet av 1990-talet, med undantag för en period från mitten av 2002 till våren 2004. Under de två åren före denna bedömning, dvs. från november 2004 till oktober 2006, steg korunan i värde gentemot euron med omkring tio procent. Tjeckien uppfyller således inte växelkurskriteriet.

Den genomsnittliga långfristiga räntan i Tjeckien under året fram till oktober 2006 var 3,8 procent, vilket är lägre än referensvärdet på 6,2 procent. De genomsnittliga långfristiga räntesatserna i Tjeckien har legat under referensvärdet sedan landet gick med i EU. Sedan början av 2005 har avkastningen på tjeckiska statsobligationer legat mycket nära den inom euroområdet, med en spread på mindre än 35 räntepunkter. Efter en period under 2005 med en svagt positiv ränteskillnad blev räntespreaden negativ under första halvåret 2006. Tjeckien uppfyller således kriteriet i fråga om konvergens i långfristiga räntesatser.

Andra faktorer har också undersökts, däribland marknadsintegrationen vad gäller de finansiella marknaderna och produktmarknaderna samt bytesbalansens utveckling. Den tjeckiska ekonomin är i hög grad integrerad med EU. Framför allt är handeln med andra medlemsstater och de utländska investeringarna omfattande och märkbara framsteg har gjorts inom integreringen av den inhemska finansiella sektorn med den bredare EU-sektorn, i huvudsak genom en hög andel utländskt ägande av finansiella intermediärer. Tjeckiens utrikeshandelsställning har förbättrats under senare år. Underskottet i bytesbalansen har minskat betydligt, från omkring 6 procent av BNP 2003 till strax under 2 procent av BNP 2005, mycket tack vare ett uppsving i varuexporten. På finansieringssidan härrör överskottet i transfereringsbalansen huvudsakligen från ett avsevärt större inflöde av direkta utländska nettoinvesteringar, vilka uppgick till omkring 8 procent av BNP under 2005.

Mot bakgrund av denna bedömning konstaterar kommissionen att Tjeckiens ställning som ”medlemsstat med undantag” inte bör ändras.

2.2. Estland

I 2004 års konvergensrapport bedömde kommissionen att Estland uppfyllde två av konvergenskriterierna (de om prisstabilitet och de offentliga finansernas ställning) och att det inte fanns någon anledning till varför Estland inte skulle uppfylla kriteriet i fråga om räntenivåer. I bedömningen av lagstiftningskonvergens konstaterades att lagstiftningen i Estland inte var helt förenlig med artikel 109 i fördraget och med ESCB/ECB-stadgan.

Beträffande centralbankens integrering i ESCB vid et införande av euron bedömdes lagstiftningen i Estland (särskilt lagen om den estniska centralbanken Eesti Pank, Republiken Estlands konstitution samt valutalagstiftningen och lagen om skydd av den estländska kronan) inte vara helt förenlig med artikel 109 i fördraget och ESCB/ECB-stadgan.

Ett förslag till ändring av lagen om Eesti Pank lades fram för Riigikogu (parlamentet) i september 2005 och antogs den 7 juni 2006. Den bristande överensstämmelse som lyftes fram i 2004 års konvergensrapport rörande lagen om Eesti Pank har avlägsnats. Beträffande centralbankens integrering i ESCB inför eurons införande är artikel 111 i Estlands konstitution inte helt formellt förenlig med kraven i fördraget och ESCB-stadgan. Det avgörande som fälldes den 11 maj 2006 av författningsenheten vid Estlands högsta domstol ger dock klarhet i juridiskt hänseende, framför allt vad gäller att artikel 111 inte kan tillämpas sedan euron införts i Estland. Därmed försvinner behovet av ytterligare ändringar.

Den nationella lagstiftningen i Estland kan betraktas som helt förenlig med kraven i fördraget och ESCB-stadgan, under förutsättning att lagen om växelkursen och den estländska kronans stabilitet avskaffas samma dag som euron införs.

En stark trendmässig minskning av inflationen, mätt som harmoniserat konsumentprisindex (HIKP), har noterats i Estland det senaste decenniet, med en lägsta nivå på 1,4 procent år 2003. Inflationen ökade emellertid till 3 procent under 2004 och till 4,1 procent under 2005, och har sedan dess legat kvar på höga nivåer. Dtta berodde inledningsvis i huvudsak på externa prischocker (framför allt högre världsmarknadspriser på olja) och justeringar av indirekta skatter, samtidigt som inflationstrycket på senare tid verkar ha ökat på grund av att en starkt stigande efterfrågan och en i snabb takt alltmer ansträngd arbetsmarknad skapar tilltagande kapacitetsbegräsningar i ekonomin. Inflationen förväntas vara hög under en period till följd av stark efterfrågan och kraftiga löneökningar, högre priser på hushållsenergi samt ökade indirekta skatter för att uppfylla EU:s krav. Den genomsnittliga inflationstakten i Estland under tolvmånadersperioden har legat över referensvärdet sedan september 2004. Den genomsnittliga inflationstakten i Estland de senaste tolv månaderna fram till oktober 2006 uppgick till 4,3 procent, vilket är högre än referensvärdet på 2,8 procent. Den kommer troligen att ligga kvar över referensvärdet de närmaste månaderna. Estland uppfyller således inte kriteriet i fråga om prisstabilitet.

Estland omfattas inte av något rådsbeslut om att det föreligger ett alltför stort underskott. Mellan 2000 och 2005 noterade Estland ett genomsnittligt offentligt överskott på 1,1 procent av BNP. Uppsatta budgetmål har med jämna mellanrum överträffats, bland annat tack vare en stark utveckling av de offentliga inkomsterna. År 2005 noterade Estland ett överskott i den offentliga sektorns finanser på 2,3 procent, samma nivå som året tidigare[7]. Det konjunkturrensade överskottet minskade något under 2005, vilket tyder på en expansiv finanspolitik i en period av mycket stark tillväxt. Den offentliga bruttoskulden uppgick till 4,5 procent av BNP under 2005, den lägsta av alla EU:s medlemsstater. Myndigheterna har utnyttjat den starka tillväxtperioden till att bygga upp betydande offentliga reserver. Estland uppfyller således kriteriet i fråga om de offentliga finansernas ställning.

Den estländska kronan har deltagit i ERM II sedan den 28 juni 2004, dvs. i över två år då denna rapport antas. Före inträdet i ERM II hade Estland sedan 1992 med framgång tillämpat ett sedelfondssystem knutet till D-marken, och därefter euron. Vid anslutningen till ERM II åtog sig Estland ensidigt att behålla sin sedelfond i mekanismen. Ytterligare indikatorer, som de kortfristiga räntornas och valutareservens utveckling, tyder inte på att valutakursen utsätts för någon press. Sedelfonden åtnjuter hög trovärdighet hos finansmarknaden och allmänheten. Under den aktuella tvåårsperioden har den estländska kronan inte avvikit från sin centralkurs och några allvarliga spänningar har inte uppstått. Estland uppfyller således växelkurskriteriet.

Som ett resultat av att Estlands offentliga skuldsättning är så låg finns det ingen långfristig statsobligation eller motsvarande säkerhet att använda som riktmärke för att bedöma varaktig konvergensens i de långfristiga räntesatserna. En ränteindikator baserad på långfristiga banklån i estländska kronor till hushåll och företag utanför finanssektorn visade ett genomsnitt på 4,1 procent under året fram till september 2006[8]. Med utgångspunkt från hur ränteindikatorn utvecklas och med hänsyn till bland annat den låga offentliga skuldnivån finns det ingen anledning att tro att Estland inte uppfyller konvergenskriteriet i fråga om långfristiga räntenivåer.

Andra faktorer har också undersökts, däribland marknadsintegrationen vad gäller de finansiella marknaderna och produktmarknaderna samt bytesbalansens utveckling. Den estländska ekonomin är i hög grad integrerad med EU. Framför allt är handeln med andra medlemsstater och de utländska investeringarna omfattande och märkbara framsteg har gjorts inom integreringen av den inhemska finanssektorn med den bredare EU-sektorn, i huvudsak genom en hög andel utländskt ägande i finansiella intermediärer och utbredd användning av euron som valuta vid inlåning och investeringar. Estlands underskott i bytesbalansen har sedan 2002 varit över 10 procent av BNP. Det stora underskottet i bytesbalansen avspeglar i stor utsträckning den snabba upphämtningsprocessen där utländskt sparande mobiliseras via extern upplåning för att öka inhemska investeringar och höja produktiviteten. Den externa ställningen innebär dock att det finns ett betydande finansieringsbehov på medellång sikt och inflödet av kapital måste användas produktivt. Bytesbalansunderskottet har i huvudsak finansierats genom ett betydande inflöde av utländska investeringar och koncernintern bankutlåning.

Mot bakgrund av denna bedömning drar kommissionen slutsatsen att Estlands ställning som ”medlemsstat med undantag” inte bör ändras.

2.3. Cypern

I 2004 års konvergensrapport bedömde kommissionen att Cypern uppfyllde två av konvergenskriterierna (de om prisstabilitet och den långfristiga räntenivån). Bedömningen av lagstiftningskonvergens visade att lagstiftningen i Cypern inte är helt förenlig med artikel 109 i fördraget och med ESCB/ECB-stadgan.

Ingen nationell lagstiftning har än så länge införts för att lösa de problem med den lagstiftningskonvergens som lyftes fram i 2004 års konvergensrapport. Ett förslag om ändring av lagen från 2002 och 2003 om Cyperns centralbank lades dock fram för parlamentet den 12 oktober 2006 för att lösa problemen och skapa full överensstämmelse med fördraget och ESCB/ECB-stadgan. I sin nuvarande utformning undanröjer detta lagförslag alla de punkter om bristande förenlighet som togs upp i 2004 års konvergensrapport.

I avvaktan på att det nya lagförslaget antas är dock lagstiftningen i Cypern, särskilt lagen om Cyperns centralbank, inte helt förenlig med artikel 109 i fördraget och ESCB/ECB-stadgan i fråga om centralbankens integrering med ESCB vid ett införande av euron.

Cypern har traditionellt sett haft en relativt låg, om än tidvis volatil, inflation, vilket avspeglar att landet är en liten ekonomi som är öppen för externa prischocker. Den genomsnittliga inflationen enligt HIKP uppgick till 2,7 procent 1999–2005, men kulminerade kring 6 procent våren 2000 och därefter vintern 2003. I det sistnämnda fallet berodde detta delvis på ökade mervärdesskattesatser och punkskatter i samband med EU-anslutningen. Inflationen ökade även i början av 2006 men har dämpats de senaste månaderna och låg i oktober 2006 på 1,7 procent. Svängningarna avspeglar i huvudsak energi- och livsmedelsprisernas inverkan. I takt med att energiprishöjningarna klingar av förväntas inflationen gradvis avta. Höjd moms och höjda punktskatter på grund av EU:s krav förväntas dock få en tydlig inflationsdrivande effekt då de nuvarande undantagen upphör att gälla vid utgången av 2007 eller tidigare. Inflationen på medellång sikt kommer i hög utsträckning att vara avhängig av hur ett möjligt lönetryck kan begränsas. Den genomsnittliga inflationen i Cypern under tolvmånadersperioden har legat under referensvärdet sedan augusti 2005. Den genomsnittliga inflationstakten i Cypern under de senaste tolv månaderna fram till i oktober 2006 var 2,3 procent, vilket är lägre än referensvärdet på 2,8 procent, och kommer troligen att stanna kvar under referensvärdet de närmaste månaderna. Cypern uppfyller således prisstabilitetskriteriet.

Cypern omfattas för närvarande inte av något rådsbeslut om alltför stort underskott. Beslutet om att det förelåg ett sådant underskott i Cypern som rådet antog den 5 juli 2004[9] har upphävts genom rådets beslut av den 11 juli 2006[10]. Underskottet i den offentliga sektorns finanser uppgick som högst till 6,3 procent av BNP under 2003, men minskade markant under följande år, till 2,3 procent av BNP 2005[11]. Under de sex åren fram till 2005 visade de samlade intäkts- och utgiftskvoterna i genomsnitt en uppåtgående trend. De sammanlagda inkomsterna ökade tack vare en blandning av strukturella åtgärder och punktinsatser. Bland de förstnämnda ingick en anpassning av mervärdesskattesatserna till gemenskapens regelverk och åtgärder för att stävja skattefusk medan engångsåtgärderna bestod av en extraordinär utdelning på tidigare vinster i halvstatliga organisationer samt en skatteamnesti. Utgiftsökningen begränsades genom införandet av ett tak för den nominella ökningstakten i löpande primära utgifter och kapitalutgifter, en politik som landet har fortsatt driva i de påföljande budgetarna. Under 2005 minskade statsskulden till 69,2 procent av BNP. Cypern uppfyller således kriteriet i fråga om de offentliga finansernas ställning.

Det cypriotiska pundet har deltagit i ERM II sedan den 2 maj 2005, dvs. i 19 månader då denna rapport antas. Före anslutningen till ERM II tillämpade Cyperns centralbank ett system för att hålla fluktuationerna gentemot euron inom ett relativt smalt band på ±2,25 procent från centralkursen. Ett bredare officiellt fluktuationsutrymme på ±15 procent hade tillämpats sedan 2001, men detta bredare band utnyttjades inte i praktiken. Under den del av granskningsperioden då valutan inte var knuten till ERM II låg pundet nära den framtida centralkursen. Efter anslutningen till ERM II har pundet fortsatt att hålla sig nära centralkursen och några allvarliga spänningar har inte uppstått. Cypern uppfyller således inte växelkurskriteriet.

Den genomsnittliga långfristiga räntenivån i Cypern under året fram till oktober 2006 uppgick till 4,1 procent, under referensvärdet på 6,2 %. De genomsnittliga långfristiga räntesatserna i Cypern har legat under referensvärdet sedan november 2005. De långfristiga räntesatserna i Cypern har minskat markant de senaste åren. Liten spridning på avkastningen gentemot euroområdet utgör ett bevis på att marknaderna i räntan vägt in den låga kvarvarande landrisken. Cypern uppfyller således konvergenskriteriet i fråga om långfristiga räntenivåer.

Andra faktorer har också undersökts, däribland integreringen av finansiella marknader och produktmarknader samt bytesbalansens utveckling. Den cypriotiska ekonomin är i hög grad integrerad med EU. Framför allt ökar handeln och de utländska direktinvesteringarna och det cypriotiska finansiella systemet är i mycket hög grad sammanlänkat med EU:s och andra länders finansiella system via utländska bankfilialer och dotterbolag i Cypern. Cyperns underskott i bytesbalansen har ökat på senare år och uppgick 2005 till 5,7 procent av BNP. Underskottet i bytesbalansen avspeglar stora skillnader i handeln med varor och tjänster netto. Tidigare har betydande överskott i tjänstehandeln inte fullt ut uppvägt mycket stora underskott i varuhandel och en negativ transfereringsbalans. På finansieringssidan märktes ett betydande, om än ojämnt, nettoinflöde av utländska direktinvesteringar.

Mot bakgrund av denna bedömning drar kommissionen slutsatsen att Cyperns ställning som ”medlemsstat med undantag” inte bör ändras.

2.4. Lettland

I 2004 års konvergensrapport bedömde kommissionen att Lettland uppfyllde två konvergenskrav (om de offentliga finansernas ställning och de långfristiga räntenivåerna). Bedömningen av lagstiftningskonvergens visade att lagstiftningen i Lettland inte var helt förenlig med artikel 109 i fördraget och ESCB/ECB-stadgan.

Lagen om Lettlands centralbank har ändrats två gånger sedan 2004 års konvergensrapport godkändes (i december 2005 och juni 2006). Bara en del av den bristande överensstämmelse som lyftes fram har dock rättats till.

När det gäller centralbankens integrering med ESCB vid ett införande av euron är lagstiftningen i Lettland, särskilt lagen om Lettlands centralbank, inte helt förenlig med artikel 109 i fördraget och ESCB/ECB-stadgan.

Den årliga genomsnittliga inflationen i Lettland har huvudsakligen legat över 6 procent sedan 2004, vilket avspeglar effekterna av externa prischocker och justeringar av administrerade priser och indirekta skatter liksom ökade kapacitetsbegränsningar i samband med en uthållig, snabb real BNP-tillväxt. Inflationstakten har på senare tid dämpats något, till 5,6 procent i oktober 2006. Externa faktorer (framför allt energipriserna) har visserligen haft en markant pådrivande effekt på inflationsutfallet under senare tid, men faktorer på efterfrågesidan verkar också ha fått allt större betydelse för den fortsatt höga inflationen, vilket visas av relativt höga kärninflationsnivåer. Inflationen förväntas ligga kvar på höga nivåer ytterligare en tid, vilket avspeglar trycket från de stigande arbetskostnaderna mot bakgrund av en överhettad arbetsmarknad, mycket hög ekonomisk aktivitet, höjda punktskatter och en konjunkturförstärkande expansiv finanspolitik. Den genomsnittliga inflationen i Lettland under tolvmånadersperioden har legat över referensvärdet sedan landet gick med i EU. Den genomsnittliga inflationstakten i Lettland under de tolv månaderna fram till oktober 2006 var 6,7 procent, vilket är högre än referensvärdet på 2,8 procent, och kommer sannolikt att stanna kvar över referensvärdet de närmaste månaderna. Lettland uppfyller således inte prisstabilitetskriteriet.

Lettland omfattas inte av något rådsbeslut om att det föreligger ett alltför stort underskott. Efter den ryska valutakrisen 1998 avbröts en tid av finanspolitisk konsolidering tvärt 1999 när underskottet plötsligt ökade till 5,3 procent av BNP. I den offentliga sektorns finanser noterades följaktligen ett mindre underskott på i genomsnitt 1,8 procent av BNP under 2000–2004, medan ett marginellt överskott på 0,1 procent av BNP kunde noteras 2005. Samtidigt fortsatte skattetrycket att minska, från 32 procent av BNP 1999 till 29 procent 2005. Både de primära inkomst- och utgiftskvoterna har minskat stadigt. Ställningen i de offentliga finanserna uppvisade balans 2005 och den offentliga skulden uppgick till 12,1 procent av BNP[12]. Lettland uppfyller således kriteriet i fråga om de offentliga finansernas ställning.

Den lettiska valutan lats har deltagit i ERM II sedan den 2 maj 2005, dvs. i 19 månader då denna rapport antas. Före inträdet i ERM II var lats fram till slutet av 2004 knuten till valutakorgen SDR och till euron från den 1 januari 2005 och framåt. Under den del av granskningsperioden då valutan inte var knuten till ERM II minskade lats måttligt i värde gentemot euron och har därefter stabiliserats sedan den åter knutits till euron. Vid inträdet i ERM II åtog sig Lettland ensidigt att hålla lats inom ett fluktuationsband på ±1 procent kring centralkursen. Sedan anslutningen till ERM II har valutan legat kvar nära centralkursen och några allvarliga spänningar har inte uppstått. Andra indikatorer, såsom den kortfristiga ränteutvecklingen och valutareserven, tyder inte på att valutakursen utsätts för någon press. Lettland uppfyller således inte växelkurskriteriet.

Den genomsnittliga långfristiga räntenivån i Lettland under året fram till oktober 2006 låg på 3,9 procent, under referensvärdet på 6,2 %. Den genomsnittliga långfristiga räntenivån i Lettland har legat under referensvärdet sedan anslutningen till EU. Efter inträdet i ERM II har den långfristiga räntespreaden i förhållande till euroområdet fluktuerat kring relativt måttliga nivåer, vilket visar att valutapariteten är stabil och att investerarna har förtroende för den. Lettland uppfyller således kriteriet i fråga om långfristiga räntenivåer.

Andra faktorer har också undersökts, däribland integreringen av finansiella marknader och produktmarknader samt bytesbalansens utveckling. Den lettiska ekonomin blir i allt högre grad integrerad med ekonomin i EU. Framför allt är handeln med och de utländska investeringarna från andra medlemsstater omfattande och betydande framsteg har gjorts i fråga om den inhemska finansiella sektorns integrering i den bredare EU-sektorn, i huvudsak genom en hög andel utländskt ägande av finansiella intermediärer och genom samgåendet mellan den inhemska börsen och den nordiska börskoncernen OMX. Lettlands underskott i bytesbalansen har överstigit 10 procent av BNP sedan 2004 och uppgick till 12,7 procent av BNP 2005. Det stora underskottet i bytesbalansen som framför allt orsakas av ett betydande underskott i varuhandeln – som delvis uppvägs av en positiv tjästebalans och transfereringsbalans – avspeglar i stor utsträckning den snabba upphämtningsfasen i ekonomin där utländskt kapital mobiliserats, där utländskt sparande genom utlandslån och har därigenom kanaliserats till ökade inhemska investeringar och främjar ökad produktivitet. Den externa ställningen visar dock att det finns stora finansieringsbehov på medellång sikt och att inflödet måste användas produktivt. Underskottet i bytesbalansen har i huvudsak finansierats genom ett positivt nettoinflöde av utländska investeringar och stor koncernintern bankutlåning, samt genom betydande insättningsmedel från utländska medborgare.

Mot bakgrund av denna bedömning konstaterar kommissionen att Lettlands ställning som ”medlemsstat med undantag” inte bör ändras.

2.5. Ungern

I 2004 års konvergensrapport drog kommissionen slutsatsen att Ungern inte uppfyllde något konvergenskriterium. Granskningen av lagstiftningskonvergens visade att Ungerns lagstiftning inte är helt förenlig med artikel 109 i fördraget och med ESCB/ECB-stadgan.

Det ungerska parlamentet ändrade lagen om centralbanken Magyar Nemzeti i slutet av 2004. Ändringarna avhjälpte dock inte den bristande överensstämmelse som lyftes fram i konvergensrapporten 2004. Det råder också bristande överensstämmelse i fråga om förbudet mot monetär finansiering.

Beträffande centralbankens integrering med ESCB vid ett införande av euron liksom vad gäller förbudet mot monetär finansiering är inte den ungerska lagstiftningen (särskilt inte lagen om centralbanken Magyar Nemzeti, Ungerns konstitution och lagen om kreditinstitut) helt förenlig med artikel 109 i fördraget och ESCB/ECB-stadgan.

Inflationen, mätt som det harmoniserde konsumentprisindexet (HIKP), minskade från omkring 10 procent i början av 2000-talet till omkring 4 procent 2003 för att sedan öka igen under 2004, huvudsakligen på grund av höjda energi- och livsmedelspriser. Inflationen har emellertid mattats av sedan i slutet av 2004 och låg på strax över 2 procent vid början av 2006, till stor del på grund av ett plötsligt prisfall på förädlade livsmedel i kombination med lägre energipriser. På senare tid har inflationen i Ungern åter ökat, driven av höjda livsmedelspriser, ändrade indirekta skatter och administrerade priser som infördes under sommaren samt en fördröjd effekt av deprecieringen av växelkursen första halvåret 2006. Inflationen förväntas öka ytterligare på grund av övervältringseffekter av flera åtgärder som genomfördes under 2006 samt på grund av kraftigt höjda reglerade priser och indirekta skatter som planeras 2007. Flera reformer inom sjukvård och utbildning som beräknas genomföras före utgången av 2007 förväntas dessutom driva upp priserna. Den genomsnittliga inflationen i Ungern under tolvmånadersperioden har legat över referensvärdet sedan anslutningen till EU. Den genomsnittliga inflationstakten i Ungern under de senaste tolv månaderna fram till oktober 2006 uppgick till 3,5 procent, vilket är högre än referensvärdet på 2,8 procent. Inflationen kommer sannolikt att ligga kvar över referensvärdet de närmaste månaderna. Ungern uppfyller således inte prisstabilitetskriteriet.

Ungern omfattas för närvarande av ett rådsbeslut om att det föreligger ett alltför stort underskott (rådets beslut av den 5 juli 2004)[13]. Rådet rekommenderade Ungern att vidta åtgärder på medellång sikt för att senast 2008 få ner underskottet till under 3 procent av BNP på ett trovärdigt och varaktigt sätt. I november 2005 beslutade rådet att Ungern inte hade vidtagit tillräckliga åtgärder för att följa dess rekommendationer. Den 1 september 2006 lade Ungern fram ett justerat konvergensprogram som utgjorde underlag när rådet i oktober 2006 gav Ungern ytterligare ett år på sig för att korrigera underskottet (till 2009). Varje år från 2001 och framåt har Ungern bedrivit en expansiv finanspolitik som drivits på av stora ökningar i offentliga utgifter (framför allt löner inom den offentliga sektorn och sociala transfereringar) och skattesänkningar som inte har uppvägts av motsvarande utgiftsminskningar. Sedan 2002 har budgetunderskottet varje år legat en bra bit över 6 procent av BNP, och var 2005 7,8 procent av BNP, medräknat kostnaderna för en pensionsreform. År 2006 meddelade regeringen betydande budgetöverskridanden. Efter korrigerande insatser siktar myndigheterna på ett underskott på 10,1 procent av BNP detta år[14]. Statsskulden har ökat till 61,7 procent av BNP, trots mycket stora inkomster från privatiseringar. Ungern uppfyller således inte kriteriet ifråga om de offentliga finansernas ställning.

Den ungerska valutan forint, som sedan 2001 är ensidigt bunden till euron med en fluktuationsutrymme på ( 15 procent, deltar inte i ERM II. Under större delen av tiden sedan den ensidiga kopplingen till euron har forinten fluktuerat inom den övre delen av detta fluktuationsband. Från augusti 2005 och framåt minskade dock forinten kraftigt i värde gentemot euron och nådde en lägsta notering i juni 2006, varefter den gradvis började stärkas igen. Under de två åren före denna granskning, dvs. från november 2004 till oktober 2006, sjönk forinten i värde gentemot euron med omkring 9 procent. Ungern uppfyller således inte växelkurskriteriet.

Den genomsnittliga långfristiga räntan i Ungern under året fram till oktober 2006 uppgick till 7,1 procent, vilket överstiger referensvärdet 6,2 procent. De genomsnittliga långfristiga räntenivåerna i Ungern har legat över referensvärdet sedan anslutningen till EU. Obligationsräntespreaden i förhållande till euroområdet ökade från omkring 280 räntepunkter i juni 2006 till ungefär 350 räntepunkter i augusti 2006 och till omkring 375 punkter i oktober 2006. Ungern uppfyller således inte konvergenskriteriet i fråga om långfristiga räntenivåer.

Andra faktorer har också undersökts, däribland integreringen av finansiella marknader och produktmarknader samt bytesbalansens utveckling. Den ungerska ekonomin är i hög grad integrerad med EU. Framför allt är handeln med och de utländska investeringarna från andra medlemsstater omfattande och betydande framsteg har gjorts inom den inhemska finansiella sektorns integrering med den bredare EU-sektorn, i huvudsak genom en hög andel utländskt ägande av finansiella intermediärer. Ungerns underskott i bytesbalansen minskade från en kulmen på 8,5 procent av BNP år 2004 till 6,8 procent av BNP 2005 till följd av ett lägre underskott i varu- och tjänstehandeln. Det stora underskottet i bytesbalansen under senare år, som bland annat avspeglar ett underskott i det offentliga sparandet, har framför allt finansierats genom varaktigt höga utländska nettoinvesteringar (med undantag för 2003 då de föll avsevärt) och portföljinvesteringar. Under första halvåret 2006 sjönk portföljinvesteringarna kraftigt sedan de utländska investerarnas hade bedömt att de grundläggande ekonomiska nyckeltalen i Ungern hade försämrats.

Mot bakgrund av denna bedömning konstaterar kommissionen att Ungerns ställning som ”medlemsstat med undantag” inte bör ändras.

2.6. Malta

I 2004 års konvergensrapport bedömde kommissionen att Malta uppfyllde ett konvergenskriterium (om långfristiga räntenivåer). Bedömningen av lagstiftningskonvergens visade att lagstiftningen i Malta inte var helt förenlig med artikel 109 i fördraget och ESCB/ECB-stadgan.

Trots att maltas centralbankslag ändrades två gånger under 2005 undanröjde inte lagändringarna alla de oförenligheter som lyftes fram i 2004 års konvergensrapport. Ett nytt lagförslag om ändring av Maltas centralbankslag lades fram för parlamentet den 13 november 2006 för att lösa med de kvarvarande frågeställningarna och säkerställa full förenlighet med fördraget och ESCB/ECB-stadgan. I sin nuvarande utformning undanröjer detta lagsförslag alla de oförenligheter som konstaterades i 2004 års konvergensrapport.

I avvaktan på att det nya lagförslaget antas är inte Maltas lagstiftning, särskilt inte lagen om Maltas centralbank, helt förenlig med artikel 109 i fördraget och ESCB/ECB-stadgan när det gäller centralbankens integrering med ESCB vid ett införande av euron.

Inflationen (HIKP) i Malta har fluktuerat kring 2,5 procent de senaste åren och uppvisat viss volatilitet, framför allt beroende på att Malta är en öppen ekonomi som är känslig för externa chocker (särskilt vad gäller livsmedels- och energipriser) och för förändringar i indirekta skatter. Inflationen ökade avsevärt hösten 2005, i huvudsak på grund av kraftigt höjda reglerade priser på energi och tillhörande produkter. Inflationen har kännetecknats av en betydande grad av volatilitet under 2006, och minskade kraftigt i oktober, huvudsakligen till följd av en gynnsam utveckling av oljepriserna. Inflationen (HIKP), frånräknat energipriserna, har legat kvar på ett genomsnitt under 2 procent under 2006. En måttlig kärninflation tyder på att inflationstrycket har förblivit begränsat, på grund av ett negativt produktionsgap och ett svagt lönetryck. Inflationen på medellång sikt beräknas ligga kvar på måttliga nivåer i takt med att energiprishöjningarna klingar av. Det finns fortfarande risk för indirekta eller andrahandseffekter av höjda energipriser, även om det hittills inte funnits några tecken på några sådana övervältringseffekter. Den genomsnittliga inflationen i Malta under tolvmånadersperioden har legat över referensvärdet sedan i maj 2006. Den genomsnittliga inflationstakten i Malta under de tolv månaderna fram till oktober 2006 var 3,1 procent, vilket överstiger referensvärdet på 2,8 procent, och kommer de närmaste månaderna sannolikt att återgå till en nivå nära referensvärdet. Malta uppfyller således inte prisstabilitetskriteriet.

Malta omfattas för närvarande av ett rådsbeslut om att det föreligger ett alltför högt underskott (rådets beslut av den 5 juli 2004)[15]. Rådet rekommenderade Malta att vidta åtgärder på medellång sikt för att senast 2006 få ner underskottet till under 3 procent av BNP på ett trovärdigt och varaktigt sätt. Maltas underskott i den offentliga sektorns finanser har legat på relativt höga nivåer de senaste åren (inberäknat till följd av engångstransaktioner) och var som högst omkring 10 procent av BNP 2003 men minskade sedan de följande åren i samband med regeringens finanspolitiska konsolideringsprogram. Inkomstkvoten har följt en uppåtgående trend, medan utgifterna ökade fram till 2003 för att därefter minska. Den offentliga skulden ökade markant det första halvåret av decenniet och nådde en kulmen på omkring 75 procent år 2004. Det offentliga underskottet uppgick till 3,2 procent av BNP år 2005 och statsskulden minskade något till 74,2 procent av BNP[16]. Malta uppfyller således inte kriteriet om de offentliga finansernas ställning.

Den maltesiska liran har deltagit i ERM II sedan den 2 maj 2005, dvs. i 19 månader då denna rapport antas. Före inträdet i ERM II var liran knuten till en valutakorg av euro-dollar-pund. Under den del av granskningsperioden då valutan inte var knuten till ERM II låg liran kvar nära den framtida centralkursen. Vid inträdet i ERM II åtog sig de maltesiska myndigheterna ensidigt att hålla liran kring centralkursen. Under ERM II-deltagandet har liran förblivit stabil i förhållande till centralkursen och några allvarliga spänningar har inte uppstått. Andra indikatorer, till exempel utvecklingen av de kortfristiga räntenivåerna och den utländska valutareserven, tyder inte på något tryck på valutakursen. Malta uppfyller således inte växelkurskriteriet.

Den genomsnittliga långfristiga räntan i Malta under året fram till oktober 2006 låg på 4,3 procent, vilket understeg referensvärdet på 6,2 procent. De genomsnittliga långfristiga räntesatserna i Malta har legat under referensvärdet sedan EU-anslutningen. Den långsiktiga obligationsräntespreaden gentemot euroområdet har fluktuerat på relativt måttliga nivåer de senaste åren och höll sig kring 50 räntepunkter hösten 2006. Den begränsade spridningen på avkastningen gentemot euroområdet visar att en begränsad kvarvarande landrisk vägts in i räntan av marknaden. Malta uppfyller således konvergenskriteriet för långfristiga räntenivåer.

Andra faktorer har också undersökts, däribland integreringen av finansiella marknader och produktmarknader samt bytesbalansens utveckling. Maltas ekonomi är starkt integrerad i EU:s. Framför allt är handeln med och de utländska investeringarna från andra medlemsstater omfattande och Maltas finansiella system är i hög grad sammanlänkat med andra länders, både inom och utanför EU, via etableringen av finansiella intermediärer och gränsöverskridande tjänster. Maltas nuvarande bytesbalans har varit relativt volatil de senaste åren, vilket är en följd av att ekonomin är liten och har en smal sektoriell bas. Utrikeshandelsställningen uppvisar stora olikheter vad gäller handeln med varor och tjänster netto, med ett stort underskott i varuhandeln, som delvis kompenseras av ett stort överskott i tjänstehandeln. Underskottet i bytesbalansen har ökat markant under senare år och uppgick 2005 till 10,6 procent av BNP. Denna ökning avspeglade besvärliga mrknadsförhållanden inom de dominerande elektronik- och turistsektorerna och, under 2005, en kraftig ökning av oljenotan. På finansieringssidan har flödet av utländska direktinvesteringar varit betydande, om än ojämnt. Den externa ställningen tyder på att det finns ett betydande finansieringsbehov på medellång sikt.

Mot bakgrund av denna bedömning konstaterar kommissionen att Maltas ställning som ”medlemsstat med undantag” inte bör ändras.

2.7. Polen

I 2004 års konvergensrapport bedömde kommissionen att Polen inte uppfyllde något konvergenskriterium. Bedömningen av lagstiftningskonvergens visade att lagstiftningen i Polen inte är helt förenlig med artikel 109 i fördraget och med ESCB/ECB-stadgan.

Den polska centralbankslagen ändrades 2004 och 2006, även om ingen av ändringarna gällde den bristande överensstämmelse som uppmärksammades i 2004 års konvergensrapport. Det förekommer dessutom bristande överensstämmelse i fråga om monetär finansiering.

Vad gäller centralbankens integrering i ESCB vid ett införande av euron och förbudet mot monetär finansiering är lagstiftningen i Polen (särskilt den polska centralbankslagen, landets konstitution och lagen om bankgarantifonder) inte helt förenlig med artikel 109 i fördraget och med ESCB/ECB-stadgan.

Efter en hög och volatil inflation på 1990-talet har inflationen (HIKP) i Polen minskat markant till en mycket låg nivå, i genomsnitt 2,1 procent, under 2002–2005. Den underliggande inflationen har dämpats de senaste par åren. Löneinflationen har dämpats av en svag arbetsmarknad, även om konjunkturen gradvis har förbättrats under 2005–2006. Ökningen av importpriserna har saktat av avsevärt sedan 2004, vilket återspeglar en appreciering av zlotyns nominella effektiva växelkurs. Den polska inflationen har detta till trots varit tämligen volatil, framför allt på grund av effekterna av EU-anslutningen och fluktuationer i livsmedels- och importpriser. En svag uppgång i inflationen från den nuvarande låga nivån förväntas mot bakgrund av ett förbättrat konjunkturläge och planerade höjningar av indirekta skatter under 2007–2008. Bibehållandet av en gynnsam inflationsutveckling på medellång sikt kommer att avhänga av att löneökningarna följer produktivitetsutvecklingen, eftersom den beräknade minskningen av arbetslösheten kan komma att leda till ett något ökat lönetryck. Den genomsnittliga inflationen i Polen under tolvmånadersperioden har legat på eller under referensvärdet sedan november 2005. Den genomsnittliga inflationstakten i Polen under de tolv månaderna fram till oktober 2006 var 1,2 procent, vilket är under referensvärdet på 2,8 procent. Den kommer sannolikt att ligga kvar under referensvärdet de närmaste månaderna. Polen uppfyller således prisstabilitetskriteriet.

Polen omfattas för närvarande av ett rådsbeslut om alltför stort underskott (rådets beslut av den 5 juli 2004)[17]. Rådet rekommenderade Polen att senast 2007 få ner underskottet under 3 procent av BNP på ett trovärdigt och hållbart sätt. Den 28 november 2006 beslutade rådet att de åtgärder för att följa rekommendationerna från juli 2004 som Polen vidtagit visat sig vara otillräckliga. Den offentliga sektorns finanser uppvisade ett negativt saldo åren 2000–2005 och ett genomsnittligt underskott på 3,2 procent av BNP. Underskottet ökade 2001 och 2003 när de offentliga utgifterna som andel av BNP nådde en kulmen. Underskottet minskade 2004–2005, bland annat på grund av inkomstskattereformer, frysning av indexeringen av sociala transfereringar, lägre offentliga investeringar än beräknat och vissa förändringar av periodiseringsmetoderna i redovisningen. Underskottet i den offentliga sektorns finanser uppgick till 2,5 procent av BNP år 2005. Om man inte medräknar det obligatoriska avgiftsbaserade pensionssystemet i den offentliga sektorn skulle det offentliga underskottet ligga på ungefär 4,4 procent av BNP.[18] [19] Den offentliga skuldkvoten ökade med omkring 6 procentenheter mellan 2000 och 2005. Den offentliga skulden uppgick till 42,0 procent av BNP. Sifferuppgiften frånräknat det obligatoriska avgiftsbaserade pensionssystemet skulle vara 47,3 procent av BNP. Polen uppfyller således inte kriteriet i fråga om de offentliga finansernas ställning.

Den polska zlotyn deltar inte i ERM II. Sedan växelkursregimen med täta, små förändringar av växelkursen ("crawling peg") övergavs 2000 har Polen bedrivit en penningpolitik med inflationsmål i förening med flytande växelkurs. Zlotyns kurs har fluktuerat betydligt de senaste par åren. Valutan stärktes mycket 2000–2001, men föll märkbart fram till i början av 2004. De två åren före bedömningen, dvs. från november 2004 till oktober 2006, ökade zlotyn i värde gentemot euron med omkring 8,5 procent. Polen uppfyller således inte växelkurskriteriet.

Den genomsnittliga långfristiga räntan i Polen låg under året fram till oktober 2006 på 5,2 procent, under referensvärdet på 6,2 procent. De genomsnittliga långfristiga räntesatserna har legat på eller under referensvärdet sedan augusti 2005. Den polska långfristiga räntan har fluktuerat de senaste åren, vilket framför beror på omsvängningar i inflationsutsikterna och ändrad penningpolitisk inriktning, samt på marknadens ändrade bedömningar av landets utsikter, vilket har påverkat landets riskpålägg. Den långfristiga räntespreaden gentemot euroområdet minskade markant jämfört med början av 2000-talet. Räntespreaden minskade till en lägsta nivå på runt 100 räntepunkter under våren 2006, men ökade igen till över 150 räntepunkter under sommaren. Polen uppfyller således kriteriet i fråga om långfristiga räntesatser.

Andra faktorer har också undersökts, däribland integreringen av finansiella marknader och produktmarknader samt bytesbalansens utveckling. Den polska ekonomin är högt integrerad i EU:s. Framför allt växer handeln med och de utländska investeringarna från andra medlemsstater och väsentliga framsteg har gjorts i fråga om integreringen av den inhemska finansiella sektorn i den bredare EU-sektorn, i huvudsak genom en hög andel utländskt ägande av finansiella intermediärer. Polens underskott i bytesbalansen ökade tillfälligt till strax över 4 procent av BNP under 2004, till stor del på grund av en stor ökning av underskottet i transfereringsbalansen, huvudsakligen till följd av kraftiga vinsthemtagningar från utländska direktinvesteringar, men minskade därefter till 1,7 procent av BNP 2005. Inflödet av utländska direktinvesteringar ligger visserligen på en låg nivå jämfört med andra medlemsstater, men har i stort sett varit tillräckliga för att finansiera underskotten i bytesbalansen på senare år.

Mot bakgrund av denna bedömning konstaterar kommissionen att Polens ställning som ”medlemsstat med undantag” inte bör ändras.

2.8. Slovakien

I 2004 års konvergensrapport bedömde kommissionen att Slovakien uppfyllde ett kriterium (det om långfristiga räntenivåer). Bedömningen av lagstiftningskonvergens visade att lagstiftningen i Slovakien inte var helt förenlig med artikel 109 i fördraget och med ESCB/ECB-stadgan.

Den slovakiska centralbankslagen ändrades 2004 och 2005, dock utan att den bristande överensstämmelse som belystes i 2004 års konvergensrapport avhjälptes. Det finns också en bristande överensstämmelse när det gäller förbudet mot monetär finansiering.

Beträffande centralbankens integrering i ESCB vid ett införande av euron och förbudet mot monetär finansiering är inte lagstiftningen i Slovakien (särskilt inte den slovakiska centralbankslagen och lagen om skydd av kreditinstitut) helt förenlig med artikel 109 i fördraget och ESCB/ECB-stadgan.

De senaste åren har Slovakien haft en volatil och periodvis hög inflation (HIKP) till följd av externa faktorer och justeringen av administrerade priser samt indirekta skatter. Korunans trendmässiga appreciering under perioden 2002–2005 gav en dämpande effekt på inflationen. Justerat för effekterna av administrerade prisökningar har inflationsutvecklingen som helhet varit relativt gynnsam. På senare tid har det inhemska efterfrågetrycket och energipriserna bidragit till en uppgång i inflationen från i genomsnitt 2,8 procent 2005 till runt 5 procent sommaren 2006. Inflationen förväntas dämpas under 2007 och 2008, huvudsakligen på grund av lägre höjningar av administrerade priser, medan en stark efterfrågan och löneökningar i viss mån beräknas driva på inflationen. Den genomsittliga inflationen i Slovakien under tolvmånadersperioden har legat över referensvärdet sedan anslutningen till EU. Den genomsnittliga inflationstakten i Slovakien de senaste 12 månaderna fram till oktober 2006 uppgick till 4,3 procent, vilket är över referensvärdet på 2,8 procent, och den kommer troligen att ligga kvar över referensvärdet de närmaste månaderna. Slovakien uppfyller således inte prisstabilitetskriteriet.

Slovakien omfattas för närvarande av ett rådsbeslut om att det föreligger ett alltför stort underskott (rådets beslut av den 5 juli 2004)[20]. Rådet rekommenderade Slovakien att vidta åtgärder på medellång sikt för att senast 2007 få ner underskottet under 3 procent av BNP på ett trovärdigt och hållbart sätt. Slovakiens underskott i de offentliga finanserna nådde nivåer på runt 7 procent av BNP i början av decenniet men har minskat avsevärt sedan 2002. Både inkomst- och utgiftskvoten har minskat, den senare i snabbare takt. Den offentliga skulden har minskat markant sedan 2000, när den uppgick till omkring 50 procent av BNP. Underskottet i den offentliga sektorns finanser uppgick till 3,1 procent av BNP år 2005, medan den offentliga skulden uppgick till 34,5 procent av BNP.[21] Slovakien uppfyller således inte kriteriet om de offentliga finansernas ställning.

Den slovakiska korunan har deltagit i ERM II sedan den 28 november 2005, dvs. i 12 månader då denna rapport antas. Före inträdet i ERM II hade Slovakien en begränsat fluktuerande växelkursregim ("managed float"). Under den del av granskningsperioden då korunan inte deltog i ERM II ökade valutans värde till en början måttligt gentemot euron och låg sedan fast nära den framtida centralkursen. Efter inträdet i ERM II har korunan legat kvar över centralkursen, förutom under en kortare period sommaren 2006 då osäkerhet efter valet om datumet för införandet av euron och finsnspolitisk osäkerhet i förening med ett mer allmänt tryck på de centraleuropeiska valutorna ledde till ett betydande nedåtgående tryck, vilket motverkades av interventioner av centralbanken. Sedan juli 2006 har korunan visat en tydligt apprecierande trend och låg 5,5 procent över centralkursen vid granskningsperiodens slut. Slovakien uppfyller således inte växelkurskriteriet.

Den genomsnittliga långfristiga räntan i Slovakien var 4,3 procent under året fram till oktober 2006, under referensvärdet på 6,2 procent. Den genomsnittliga långfristiga räntan i Slovakien har legat under referensvärdet efter EU-anslutningen. Spreaden i förhållande till euroområdets långsiktiga riktmärkesobligationer har minskat markant sedan regeringens reformprogram antogs 2002 och hade blivit negativ under flera månader 2005, innan den åter blev positiv 2006 till följd av en uppgång i inflationstakten och påföljande höjningar av de viktigaste styrräntorna. Slovakien uppfyller således kriteriet i fråga om långfristiga räntenivåer.

Andra faktorer har också undersökts, däribland integreringen av finansiella marknader och produktmarknader samt bytesbalansens utveckling. Den slovakiska ekonomin är i hög grad integrerad med EU. Framför allt är handeln med och de utländska investeringarna från andra medlemsstater omfattande och märkbara framsteg har gjorts inom integreringen av den inhemska finansiella sektorn med den bredare EU-sektorn, i huvudsak genom en hög andel utländskt ägande av finansiella intermediärer. Slovakiens bytesbalans har varit mycket volatil de senaste åren till följd av svängningar i exportutvecklingen, vilket förklaras av att utländska direktinvesteringar skapat ny produktionskapacitet, framför allt inom bilbranschen. Efter stora förbättringar 2003 ökade underskottet i bytesbalansen till 8,6 procent av BNP 2005. Slovakiens försämrade externa ställning de senaste åren har orsakats av en livaktig privatkonsumtion och ökad import i samband med utländska investeringar. Stora mängder ny exportinriktad produktionskapacitet förväntas stimulera exporten de närmaste åren. Underskottet i bytesbalansen har huvudsakligen finansierats genom stort inflöde av utländska nettoinvesteringar.

Mot bakgrund av denna bedömning konstaterar kommissionen att Slovakiens ställning som ”medlemsstat med undantag” inte bör ändras.

2.9. Sverige

I 2004 års konvergensrapport bedömde kommissionen att Sverige uppfyllde tre av konvergenskriterierna (de om prisstabilitet, de offentliga finansernas ställning och den långfristiga räntenivån). Bedömningen av lagstiftningskonvergens visade att lagstiftningen i Sverige inte var helt förenlig med artikel 109 i fördraget och med ESCB/ECB-stadgan.

Riksbankslagen ändrades 2004 och 2006, men den bristande överensstämmelse som konstaterades i 2004 års konvergensrapport har inte åtgärdats. Bristande överensstämmelse har också fastställts när det gäller lagen om valuta- och kreditreglering.

Beträffande centralbankens finansiella oberoende och dess integrering i ESCB vid ett införande av euron är den svenska lagstiftningen, särskilt riksbankslagen, grundlagen och lagen om växelkursen, inte helt förenlig med artiklarna 108 och 109 i fördraget och ESCB/ECB-stadgan.

Inflationen (HIKP) har i Sverige generellt sett legat under 2 procent de senaste par åren, med undantag för perioder under 2001 och 2003 när höjda elpriser bidrog till en högre inflationstakt. Den relativt kraftiga ekonomiska tillväxten har i huvudsak drivits på av stora produktivitetsvinster, som till stor del har uppvägt löneökningarnas effekter på enhetsarbetskostnaderna. Ett gradvis genomslag av den stärkta kronkursen mellan 2002 and 2004 och den internationella konkurrensens och globaliseringens inflationsdämpande inverkan på priserna på importerade förädlade varor har också bidragit till en låg inflation. En stark efterfrågetillväxt och förbättrade arbetsmarknadsvillkor förväntas ge ett visst måttligt tryck uppåt på priserna. Inflationsutsikterna på medellång sikt är dock fortfarande gynnsamma mot bakgrund av positiva faktorer på utbudssidan och väl förankrade inflationsförväntningar. Den genomsnittliga inflationen i Sverige under tolvmånadersperioden har under senare år legat stabilt under referensvärdet. Den genomsnittliga inflationstakten i Sverige under de tolv månaderna fram till oktober 2006 var 1,5 procent, vilket är lägre än referensvärdet på 2,8 procent, och den kommer sannolikt att ligga kvar under referensvärdet de närmaste månaderna. Sverige uppfyller således prisstabilitetskriteriet.

Sverige omfattas inte av något rådsbeslut om alltför stort underskott. Sverige hade ett genomsnittligt överskott i de offentliga finanserna under perioden 2000–2005 på 2,0 procent av BNP. Detta höga genomsnittliga överskottet avspeglar den svenska regelbaserade budgetramen. Överskottet i de offentliga finanserna uppgick 2005 till 3,0 procent av BNP. Om det obligatoriska avgiftsbaserade pensionssystemet inte räknades med i den offentliga sektorn skulle överskottet i de offentliga finanserna uppgå till 2,0 procent av BNP.[22] [23] Den offentliga skulden till 50,4 procent of BNP. Siffran utan de obligatoriska avgiftsbaserade pensionssystemet skulle bli 50,9 procent av BNP. Sverige uppfyller således kriteriet i fråga om de offentliga finansernas ställning.

Den svenska kronan deltar inte i ERM II. Sverige bedriver en penningpolitik med uppställda inflationsmål kombinerat med en flytande växelkurs. Bortsett från en snabb depreciering av valutan omedelbart efter det att den fasta växelkursen avskaffades 1992 har kronans kurs oftast rört sig inom ett relativt smalt band gentemot D-marken och därefter gentemot euron. Från november 2004 till oktober 2006 minskade kronan i värde gentemot euron med något under 3 procent. Sverige uppfyller således inte växelkurskriteriet.

De genomsnittliga långfristiga räntan i Sverige låg under året fram till oktober 2006 på 3,7 procent, under referensvärdet på 6,2 procent. Den genomsnittliga långfristiga räntesatserna i Sverige har de senaste åren legat stabilt under referensvärdet. Räntespreaden i förhållande till euroområdets långfristiga ränta har minskat markant efter 2003, från omkring 50 räntepunkter till nuvarande minus 10 räntepunkter, vilket bland annat visar en negativ räntedifferens i förhållande till euroområdet. Sverige uppfyller således kriteriet i fråga om långfristiga räntesatser.

Andra faktorer har också undersökts, däribland integreringen av finansiella marknader och produktmarknader samt bytesbalansens utveckling. Den svenska ekonomin är starkt integrerad med ekonomin i övriga EU. Särskilt växer handelsförbindelserna med övriga medlemsstater och den inhemska finansiella sektorn är starkt integrerad med den bredare finansiella sektorn i EU, främst genom svenskt ägande av finansiella intermediärer i Norden och Baltikum och genom sammanslagningen av den svenska börsen med OMX-gruppen som består av de nordiska börserna.

Sverige har i flera år uppvisat ett överskott i bytesbalansen på omkring 6–7 procent av BNP till följd av en stark exportutveckling. Nettoutflöde av investeringskapital (svenska direktinvesteringar utomlands) förklarar huvuddelen underskotten i transfereringsbalansen.

Mot bakgrund av denna bedömning konstaterar kommissionen att Sveriges ställning som ”medlemsstat med undantag” inte bör ändras.

[1] Europeiska kommissionen, konvergensrapport 2004, KOM(2004) 690 slutlig, 20.10.2004, samt Europeiska centralbanken, konvergensrapport 2004, oktober 2004.

[2] Europeiska kommissionen, konvergensrapport 2006 om Litauen, KOM(2006) 223, slutlig, 16.5.2006; Europeiska kommissionen, konvergensrapport 2006 om Slovenien, KOM(2006) 224 slutlig, 16.5.2006; samt Europeiska centralbanken, konvergensrapport maj 2006, maj 2006.

[3] Danmark och Förenade kungariket förhandlade fram undantagsklausuler innan Maastrichtfördraget antogs och ingår inte i tredje etappen av EMU. Fram tills dessa medlemsstater meddelar att de önskar medverka i tredje etappen och införa den gemensamma valutan omfattas de inte av rådets bedömningar av huruvida de uppfyller nödvändiga villkor för eurons införande.

[4] Sista datum för uppgifter som används i denna rapport är den 17 november 2006.

[5] 2005/185/EG, EUT L 62, 9.3.2005, s. 20.

[6] För 2006 beräknar kommisionens avdelningar i sin höstprognos ett underskott i den offentliga sektorns finanser på 3,5 procent av BNP.

[7] För 2006 beräknar kommisionens avdelningar i sin höstprognos ett underskott i den offentliga sektorns finanser på 2,5 procent av BNP.

[8] Senast tillgängliga uppgifter.

[9] 2005/184/EG, EUT L 62, 9.3.2005, s. 19.

[10] 2006/627/EG, EUT L 256, 20.9.2006, s. 13–14.

[11] För 2006 beräknar kommisionens avdelningar i sin höstprognos ett underskott i den offentliga sektorns finanser på 1,9 procent av BNP.

[12] För 2006 beräknar kommisionens avdelningar i sin höstprognos ett underskott i den offentliga sektorns finanser på 1,0 procent av BNP

[13] 2004/918/EG, EUT L 389, 30.12.2004, s. 27.

[14] Kommissionens avdelningar beräknar i sin höstprognos ett underskott i de offentliga finanserna på samma nivå.

[15] 2005/186/EG, EUT L 62, 9.3.2005, s. 21.

[16] För 2006 beräknar kommisionens avdelningar i sin höstprognos ett underskott i den offentliga sektorns finanser på 2,9 procent av BNP.

[17] 2005/183/EG, EUT L 62, 9.3.2005, s. 18.

[18] Polen utnyttjar en övergångsperiod för att genomföra Eurostats beslut av den 2 mars 2004 om klassificering av finansierade pensionssystem. Under denna period, som löper ut med den första rapporten om de offentliga finanserna 2007, kan Polen bokföra intäkter och utgifter från finansierade pensionssystem inom staten, vilket ger ett lägre underskott i de offentliga finanserna.

[19] För 2006 beräknar kommisionens avdelningar i sin höstprognos ett underskott i den offentliga sektorns finanser på 2,2 procent av BNP (siffran frånräknat det obligatoriska avgiftsbaserade pensionssysemet skulle vara 4,2 procent).

[20] 2005/182/EG, EUT L 62, 9.3.2005, s. 16–17.

[21] För 2006 beräknar kommisionens avdelningar i sin höstprognos ett underskott i den offentliga sektorns finanser på 3,4 procent av BNP.

[22] Sverige utnyttjar en övergångsperiod för att genomföra Eurostats beslut av den 2 mars 2004 om klassificering av avgiftsfinansierade pensionssystem. Under denna period, som löper ut med den första anmälan om situationen för de offentliga finanserna 2007, kan Sverige bokföra intäkter och utgifter från avgiftsfinansierade pensionssystem inom den offentliga sektorn, vilket ger ett högre överskott i de offentliga finanserna.

[23] För 2006 beräknar kommisionens avdelningar i sin höstprognos ett överskott i den offentliga sektorns finanser på 2,8 procent av BNP (siffran frånräknat det obligatoriska avgiftsbaserade pensionssysemet skulle vara 1,7 procent av BNP).