3.2.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 28/18

1.1

Detta meddelande från kommissionen anknyter till många tidigare arbeten på EU-nivå: kommissionens rapport om riskhantering från januari 2001, rådsdiskussionen under Sveriges ordförandeskap våren 2001, Spaniens memorandum och den internationella konferensen i Madrid i början av 2002 om jordbruksförsäkringar och inkomstgarantier, Greklands memorandum och seminariet i Thessaloniki 2003 om naturkatastrofer samt den konferens som det nederländska ordförandeskapet anordnade i december 2004 om materiella och immateriella kostnader för bekämpning av djursjukdomar.

1.2

Meddelandet har utarbetats för att uppfylla kommissionens åtagande i form av en deklaration i samband med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) i juni 2003 i Luxemburg:

”Kommissionen skall undersöka särskilda åtgärder för att hantera risker, kriser och nationella nödsituationer inom jordbruket. Kommissionen skall lägga fram en rapport för rådet, åtföljd av lämpliga förslag, före slutet av 2004. Kommissionen skall framför allt undersöka möjligheterna att finansiera åtgärderna genom att en procent av moduleringen direkt återgår till medlemsstaterna och införandet i samtliga gemensamma organisationer av marknaderna av en artikel som ger kommissionen befogenhet att agera i kriser som berör hela gemenskapen, enligt den modell som gäller för den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött”.

1.3

Meddelandet tillmötesgår också rådets slutsatser från december 2003 där kommissionen uppmanas att fortsätta att leda debatten och att upprätta en förteckning över tillgängliga riskhanteringsinstrument, att undersöka för- och nackdelar med olika riskhanteringsalternativ och eventuella nya instrument (gemensam organisation av marknaden, ekonomiska åtaganden, konkurrensregler) och slutligen att utvärdera och anpassa riktlinjerna för statligt stöd inom jordbrukssektorn.

1.4

Den gemensamma jordbrukspolitiken tryggade tidigare jordbruksinkomsterna genom en rad marknads- och prisstabiliserande åtgärder. Efter den senaste reformen är dock jordbrukarna mer direkt utsatta för en rad risker. Kommissionen vill därför pröva nya instrument inom GJP för att hjälpa jordbrukarna att förbättra sin risk- och krishanteringskapacitet.

1.5

I olika arbetsdokument har kommissionen upprättat en förteckning av befintliga risker inom jordbruket. Det kan gälla risker på det mänskliga eller personliga planet, risker för kapital (byggnader osv.), ekonomiska risker, ansvarsrelaterade risker (t.ex. bioteknik-), produktionen (t.ex. väderförhållanden), eller priser. Kommissionen har också upprättat en förteckning över befintliga riskhanteringsverktyg: skuldsättning och investeringar (skattefritt sparande), anpassning av produktionsmetoder, diversifiering, marknadsföringsteknik (kontrakt, integration), terminskontrakt, gemensamma fonder och försäkringar.

1.6

Dessa frågor måste behandlas mer ingående för att i största möjliga mån motsvara förväntningarna och begränsa de negativa följderna av kriser inom jordbrukssektorn.

2.1

På de tre första sidorna i meddelandet tecknar kommissionen bakgrunden till risk- och krishantering inom jordbruket. I de arbetsdokument som bifogas till meddelandet tas många idéer upp. Därefter behandlar kommissionen i sina förslag de önskemål som uttryckligen anges i rådets slutsatser, dvs. en utvidgning av skyddsnätet och finansiering av risk- och krishantering genom modulering. Kommissionen föreslår att detta kan ske på tre sätt, genom försäkring mot naturkatastrofer, stöd till gemensamma fonder och grundskydd mot inkomstförluster.

2.2

Moduleringspengar får endast användas till åtgärder som gynnar landsbygdsutveckling. Syftet med nya riskhanteringsåtgärder är att förbättra jord- och skogsbrukssektorns konkurrenskraft (prioritering 1), efterleva principen om ettårighet, iaktta reglerna om statligt stöd och att uppfylla WTO:s grön box-kriterier.

2.3

Det första förslaget gäller försäkring mot naturkatastrofer. Enligt kommissionen kan detta bidra till att minska de ersättningsbelopp som medlemsstaterna utbetalar vid varje enskild händelse. Jordbrukarens försäkringspremiekostnader skall kunna subventioneras upp till 50 %. Ersättning skall betalas ut då produktionsförlusten överskrider 30 % av den genomsnittsliga jordbruksproduktionen under de senaste tre åren, eller medianproduktionen under den senaste femårsperioden. I det senare fallet skall den högsta och den lägsta produktionssiffran utgå. Ersättningen får inte överskrida 100 % av inkomstförlusten. Stödet bör inte medföra några krav på typ eller kvantitet för framtida produktion. Ett alternativ till stöd till försäkringspremier är återförsäkring via privata försäkringsbolag.

2.4

Det andra förslaget gäller stöd till gemensamma fonder, som är ett sätt att fördela riskerna mellan producentgrupper. Tillfälligt och gradvis avtagande stöd för administration skall kunna beviljas. Stödet skall beräknas efter hur många jordbrukare som deltar. Fonden skall erkännas formellt av medlemsstaten. Hur väl fonden uppfyller WTO:s grön box-kriterier skall avgöras från fall till fall.

2.5

Det tredje förslaget gäller grundskydd mot inkomstförluster. Förslaget är inspirerat av den kanadensiska modellen och av de s.k. grön box-kriterierna. Likviditeten skall ökas i krissituationer (inkomststöd). Systemet skall vara tillgängligt för alla jordbrukare. Ersättning betalas om förlusten överstiger 30 % av inkomsten under referensperioden (samma som i förslag 1). En definition av inkomst skall fastställas. Ersättningen skall understiga 70 % av inkomstförlusten och bör inte medföra några krav på typ eller kvantitet för framtida produktion.

3.1

EESK välkomnar kommissionens förslag, som inleder diskussionen om en ytterst viktig fråga för jordbrukets framtid. Kommissionen har färdigtställt detta meddelande efter noggrant angivna krav inom en fast ram. EESK anser att detta bara är en första analys, som kommissionen behöver utveckla vidare om man vill komma till rätta med de risker och kriser som beskrivs i inledningen.

3.2

I kapitel 1 (inledning) och kapitel 2 (bakgrund) i meddelandet redogör kommissionen kortfattat för de nya villkoren som gäller efter 2003 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken (införandet av systemet med samlat gårdsstöd) och för de olika åtgärder som vidtagits och de uppdrag rådet haft när det gäller risk- och krishantering inom jordbrukssektorn. Varken kommissionens meddelande eller GD Jordbruks arbetsdokument redogör på ett tydligt sätt för vilka förändringarna är när det gäller de risker som EU:s jordbruk är utsatt för.

3.3

Reformen i juni 2003 gör att jordbrukspriserna blir allt rörligare. Eftersom priserna på insatsvaror redan är lättrörliga ökar därmed sannolikheten för ekonomiska kriser som är till men för jordbruksföretag. Dessutom kommer också klimatförändringarna att öka, enligt många forskare. I krissituationer är jordbrukarna alltid den svagaste länken i kedjan. De behöver effektiva verktyg för att hantera risker och kriser. EESK vill därför yttra sig om de många frågor som kommissionen tagit upp.

3.4

Positivt är att kommissionen lägger fram tre förslag till möjliga nya verktyg för risk- och krishantering. Dessa skall vara frivilliga för medlemsstaterna och utgöra ett komplement. De är intressanta i sig och inget av dem skall på förhand avvisas. I stället skall vart och ett analyseras ingående.

3.5

Kommissionen har undersökt möjligheten att finansiera förslagen genom att använda en procent av moduleringen. Först borde kommissionen dock ha gjort en bedömning av kostnaderna för de föreslagna åtgärderna. EESK understryker att kommissionens förslag är budgetneutralt, men ställer sig frågande till om medlen är tillräckliga i förhållande till behoven.

3.6

Medel från den första pelaren skall ha en stabiliserande effekt på marknader och inkomster, något som jordbrukarna garanterats fram till 2013. Medlen är nödvändiga för många jordbruksföretags överlevnad och man måste därför se till att inte öka moduleringen av direktstödet.

3.7

Moduleringsbeloppen varierar kraftigt mellan medlemsstaterna, och kan till och med vara obefintliga i de nya medlemsstaterna. EESK föreslår därför ett alternativ till en procent av moduleringen, dvs. att varje medlemsstat i stället tilldelar risk- och krishanteringen en del av det nationella anslaget från jordbruksfonden för landsbygdsutveckling upp till ett tak på 0,1 % av den nationella jordbruksproduktionen.

3.8

Kommissionen har för att moduleringspengar skall komma till användning hållit sig inom ramen för landsbygdsutveckling. EESK anser att man måste ha ett bredare synsätt och också överväga andra handlingsmöjligheter, bl.a. gemensamma marknadsorganisationer, konkurrenspolitik, handel osv.

3.9

Även om många risker och kriser behöver undersökas, faller hanteringen inte alltid under den gemensamma jordbrukspolitiken. Risker med koppling till naturkatastrofer som inte går att förutse– och därför inte går att försäkra sig mot – samt till epidemier som mul- och klövsjuka faller inte under den gemensamma jordbrukspolitiken. För dessa speciella situationer bör andra instrument användas, t.ex. veterinärfonden eller solidaritetsfonden. Dessutom diskuteras just nu en EU-mekanism för att hantera naturkatastrofer (1), vilken också skall omfatta risker för jordbruket.

3.10

EESK framhåller att alla dessa åtgärder bara kan ge resultat om de utgör komplement till nuvarande marknadsstyrningsmekanismer inom gemensamma marknadsorganisationer, där instrumenten särskilt anpassats för varje sektor. När det gäller handel är det också nödvändigt att EU i Doharundan håller fast vid gemenskapspreferensen.

3.11.1.1

EESK erinrar om sitt yttrande (2) om ett EU-system för jordbruksförsäkringar. Flera av de önskemål som förs fram i yttrandet är fortfarande aktuella. Jordbruksförsäkringar är ett relevant verktyg för att gardera sig mot ett visst antal bestämda risker, men kan inte ersätta myndigheters ingripanden vid exceptionella risker.

3.11.1.2

Enligt riktlinjerna för statsstöd till jordbrukssektorn kan stöd betalas ut upp till 80 % av kostnaderna för försäkringspremier som täcker förluster i samband med naturkatastrofer, såsom jordbävningar och andra exceptionella händelser. Förluster som uppstår till följd av dåliga väderförhållanden eller djur-och växtsjukdomar skall jämställas med naturkatastrofer endast om skadorna uppgår till en tröskel som fastställts till 20 % av den normala produktionen i mindre gynnade områden och till 30 % i andra områden.

3.11.1.3

De försäkringar som förutom naturkatastrofer även täcker förluster som härrör från dåliga väderförhållanden eller djur- och växtsjukdomar och som understiger dessa trösklar kan få statligt stöd upp till 50 % av försäkringspremiekostnaderna.

3.11.1.4

Kommissionens förslag på detta område innebär ett steg bakåt i förhållande till de bestämmelser som redan finns i fråga om statligt stöd. För att så många jordbrukare som möjligt skall ha ett incitament att använda dessa verktyg är det nödvändigt att införa ett system som är mer attraktivt för mottagaren.

3.11.1.5

I några medlemsstater finns beprövade riskförebyggande mekanismer inom vissa områden (i form av flerriskförsäkringar). EESK stöder kommissionens strävan att skapa ett nytt kompletterande jordbruksförsäkringsverktyg. Nya åtgärder på EU-nivå skall inte utgöra ett hot mot befintliga system som visat sig effektiva på nationell nivå.

3.11.1.6

Även om jordbruksförsäkringar är en övergripande fråga för landsbygdsutvecklingen, måste de också kunna tillämpas inom specifika områden för att anpassas till behoven inom de olika regionerna i EU.

3.11.1.7

Ett stort antal ännu opublicerade arbeten har ägnats åt frågan om återförsäkring. Försäkringskassor och privata försäkringsbolag skulle gemensamt kunna upprätta en återförsäkringsfond. Inrättandet av en återförsäkring på EU-nivå skulle kunna innebära ett verkligt mervärde för gemenskapen.

3.11.2.1

Det stöd som kommissionen föreslår är inte ett tillräckligt starkt incitament. Ett kapital måste åtminstone finnas vid lanseringen av fonderna för att de skall fungera i inledningsfasen, och det är nödvändigt med stöd från producentorganisationerna.

3.11.2.2

Att rådet inte kunde enas om att inrätta en fond för svinuppfödning visar hur svår denna fråga är. Vid en stor kris inom en sektor räcker inte jordbrukarnas inbetalningar. I många fall är det dock tack vare gemensamma fonder som ekonomiskt livskraftiga jordbruksföretag kan överleva en kris.

3.11.2.3

Ett starkt incitament för jordbruksproducenter och andra aktörer i produktions- och distributionsledet att gå samman skulle kunna vara en direkthantering av gemensamma fonder för marknadsåtgärder som marknadsföring, produktbearbetning, lagring och försäljning till tredje land. Detta skulle få alla aktörer att känna ansvar och de skulle få en viktigare roll på marknaden, vilket är i linje med 2003 års reform. När verktyg införs nära de ekonomiska aktörerna snarare än av myndigheter är de oftast effektivare.

3.11.2.4

Om gemensamma fonder har inrättats tidigare skall de inte ersättas av denna nya åtgärd utan vara ett komplement.

3.11.3.1

Förslaget om grundskydd mot inkomstförluster bör testas och utvecklas vidare. Inom EU utgörs inkomststödet inom många områden av direktstöd. Under inga omständigheter bör det förslag som nu läggs fram ersätta direktstödet till jordbrukare. Detta innebär dock inte att kommissionen skall hindras från att pröva nya metoder på lång sikt.

En analys av ett liknande system i Kanada (3) visar att det skulle kunna vara ett intressant instrument inom EU på lång och medellång sikt. Systemet har varit viktigt för några av våra handelspartner, t.ex. USA och Kanada. Såsom systemet tillämpas i Kanada är det ett av deras viktigaste instrument för jordbruksinkomststöd, men det kräver omfattande budgetmedel som EU just nu inte disponerar över.

3.11.4.1

EESK delar kommissionens åsikt att det är nödvändigt att främja utvecklingen av marknadsbaserade riskhanteringsverktyg (försäkringar, terminsmarknader, kontrakts-jordbruk).

3.11.4.2

Vi erinrar om EESK:s yttrande om landsbygdsutveckling (4) och yrkar på att utbildnings- och informationsåtgärder skall finansieras av Europeiska socialfonden och inte falla under landsbygdsutvecklingen, som har andra mål.

3.11.5.1

Landsbygdsutvecklingen i medlemsstaterna sker enligt subsidiaritetsprincipen. Därför är enbart miljöåtgärder inom jordbruket obligatoriska. EESK tillstår att detta är nödvändigt för att säkerställa att landsbygdspolitiken anpassas till de faktiska behoven i EU:s regioner. Sannolikheten för risker och kriser har dock ökat i hela EU. En viss harmonisering måste komma till stånd så att jordbrukarna i hela EU får lika behandling och får tillgång till risk- och krishanteringsåtgärder.

3.12.1.1

På EU-nivå kan främjande åtgärder finansieras genom olika verktyg: landsbygdsutveckling, inre marknaden eller tredje lands marknad. Såsom framhållits tidigare i detta yttrande är en främjande åtgärd på ett tidigt stadium ett mycket effektivt sätt att undvika att en kris förvärras. Kommissionen bör i olika förordningar förenkla genomförandet av dessa åtgärder för att få till stånd snabba insatser.

3.12.2.1

Vid kriser inom en bransch har lagring tidigare visat sig effektivt när det gäller ett visst antal marknadsorganisationer. Genom att sprida försäljningen av produkten över en längre period blir det möjligt att undvika kriser som beror på överproduktion. EU borde tillåta producentorganisationerna att införa detta verktyg inom ramen för de gemensamma fonderna. Det kan också vara ett sätt att uppmuntra jordbrukare att bilda producentorganisationer.

3.12.3.1

Vid större kriser inom EU som har att göra med nötkött kan kommissionen agera utifrån den rättsliga grunden i artikel 38 i förordningen om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (5), som föreskriver att ”om en väsentlig prisökning eller ett väsentligt prisfall noteras på gemenskapsmarknaden och om situationen sannolikt kommer att bestå och därmed störa eller hota att störa marknaden skall nödvändiga åtgärder vidtas”.

3.12.3.2

EESK beklagar att kommissionen ansett att ett allmänt införande av en sådan klausul inte är nödvändigt, eftersom ingen annan marknadsorganisation fått del av en sådan. Ministerrådet delar kommissionens synsätt i denna fråga.

3.12.3.3

EESK vill påminna om att situationen har utvecklats sedan 2003 års reform och att vissa marknadsorganisationer ännu inte har något skyddsnät. En förtroendekris från konsumenternas sida när det gäller fläsk- eller fågelkött, med kraftigt minskad konsumtion som följd, skulle leda till att många jordbruksföretag gick i konkurs.

3.12.3.4

EESK föreslår att ett skyddsnät införs för alla gemensamma marknadsorganisationer, för att alla branscher skall behandlas lika. Kommissionen behöver få en rättslig grund för att agera om så behövs, och EESK uppmanar därför kommissionen och rådet att ompröva sin inställning.

3.12.4.1

I de sektorer vars produkter konsumeras antingen färska eller bearbetade kan man undvika kriser inom färskvaruproduktionen genom att stödja produktbearbetning och tillåta en tillfällig överskottsproduktion av de bearbetade varorna, vars marknad är mindre lättrörlig och därför mindre känslig för variationer i produktionsvolymen. Åtgärderna skulle kunna vidtas antingen av medlemsstaterna eller av producentorganisationerna.

3.12.5.1

Åtgärder för produktionsminskning hör till de effektivaste åtgärderna. Om marknadsprognoserna visar att utbudet kommer att överstiga efterfrågan kan frivilliga eller obligatoriska åtgärder för produktionsminskning före skörd förhindra en kris. Åtgärderna skulle kunna vidtas antingen av medlemsstaterna eller av producentorganisationerna.

4.1.1

Kommissionen definierar kriser som ”en oförutsedd situation som hotar jordbruksföretagens livskraft, antingen lokalt i viss produktionssektor eller i en hel produktionssektor (6)”. EESK anser att man måste göra en klar åtskillnad mellan ekonomiska kriser och övriga kriser samt att ekonomiska kriser skall fastställas utifrån objektiva och tydliga kriterier.

4.1.2

Kommissionen bör i fråga om ekonomiska kriser definiera exakt vad som menas med regional kris, nationell kris och kris på EU-nivå. Definitionerna skall grunda sig på god kännedom om marknaderna, så att man kan fastställa genomsnittspriset under den senaste tre- eller femårsperioden. I det senare fallet räknar man bort det bästa och det sämsta året. Marknaden skall förklaras vara i kris om en varas pris faller med X % under en period av Y dagar. X och Y skall fastställas för varje bransch, av varje medlemsstat och även av varje produktionsområde. När en kris börjar och slutar bedöms av myndigheterna.

4.1.3

För övriga typer av kriser har medlemsstaterna tillräckliga definitioner för att hantera situationen i sitt sammanhang.

4.2.1

Vid kriser får det lägre pris som betalas till producenten inte alltid genomslag för konsumenten (7), vilket hindrar en optimalt fungerande marknad. Rådet bör revidera 1962 års förordning om tillämpning av vissa konkurrensregler på produktion av och handel med jordbruksvaror (8), och utvidga GD Konkurrens arbetsområde så att de får till uppgift att se till att marknaden fungerar väl i krissituationer genom avsteg från de brukliga principerna.

4.2.2

Särskilda verktyg kan inrättas för detta ändamål, bland annat i frukt- och grönsakssektorn. Kommissionen bör godkänna ett offentligt ingripande på marknaden i likhet med de undantagsregler som förekommer inom vissa branscher, t.ex. försäkringsbranschen. Avvikelser från konkurrensreglerna skall vara tidsbegränsade och kontrolleras av myndigheterna under krisen.

4.2.3

Företag som kontrollerar hela produktionskedjan eller distributörer (via centrala inköpsorganisationer) skulle kunna ingå branschavtal om priser.

4.2.4

För obearbetade varor kan skillnaden mellan det pris som betalas till producenten och det pris som konsumenten betalar begränsas.

4.3.1

I WTO-ramavtalet från augusti 2004 om avreglering av handeln med jordbruksprodukter kom man överens om att avskaffa alla exportbidrag förutsatt att övriga befintliga instrument avskaffades parallellt. När och hur snabbt dessa skall avskaffas återstår att fastställa.

4.3.2

Ju öppnare EU:s marknad blir, desto mer utsatta blir dock producenterna för kriser. Vid pågående förhandlingar måste gemenskapspreferensen bibehållas. EU:s sociala, pris- och miljömässiga standarder får inte undergrävas genom social och miljömässig dumpning av billiga importvaror. Kriterierna för självbestämmande i fråga om livsmedel måste beaktas. Därför bör ett system för ett kvalificerat yttre skydd och marknadstillträde inrättas och vidareutvecklas.

4.3.3

Vid krissituationer skall EU begränsa importen och använda alla sina insatsmöjligheter för att underlätta export när framtida WTO-avtal skall genomföras.

4.3.4

Kommissionen skall kunna använda en del av de möjligheter som öppnade sig i Genève för att skapa ett nytt verktyg för hantering av handelsflöden.

4.3.5

Dessa WTO-sanktionerade möjligheter skall inte användas för bidrag till vissa områden, utan t.ex. som en överenskommelse med tredje land (i likhet med den överenskommelse som träffats med Egypten) som skall användas vid gemenskapskriser för att underlätta leveranser från marknader utanför EU utan att för den skull exportera krisen.

4.3.6

I samarbete med behöriga myndigheter i tredje land skall det fastställas ett pris för mottagarlandet som inte skall skapa obalans på den egna marknaden. EU-stöd kan utgå till transportkostnader, administrativa kostnader eller till varukostnader (vid matvaruhjälp).

4.4.1

Inom nuvarande budget som grundar sig på EU:s egna medel och på årliga kostnader är det omöjligt att frångå principen om ettårighet. Detta får dock allvarliga konsekvenser och principen borde i framtiden ses över för att EU skall fungera bättre.

4.4.2

På kort sikt är det möjligt att frångå principen. En lösning skulle kunna vara att betrakta investeringar i stabiliseringsfonder som en kostnad. Fonderna skall bara utnyttjas om det blir nödvändigt under de år då en kris inträffar.

4.5.1

Ett effektivt verktyg för att hantera risker inom handeln är att producenterna kan organisera sig och få ett verkligt inflytande i handelsförhandlingar. Kommissionen måste fortsätta att verka i denna rikting och genom incitament stimulera jordbrukare att bilda producentorganisationer.

4.5.2

Beträffande krishantering önskar EESK att producentorganisationer och övriga aktörer inom produktions- och distributionskedjan samlas på en nivå som är lämplig med hänsyn till de uppdrag som de kan komma att tilldelas.

5.1

Kommissionens förslag är ett steg i rätt riktning för att lösa risk- och krishanteringsfrågan, men det är bara ett första steg.

5.2

Förslagen är endast komplement till hanteringen av jordbruksmarknaderna på EU-nivå via gemensamma organisationer av marknaden och regleringen av handeln. Dessa åtgärder har visat sig effektiva och bör inte skall ifrågasättas.

5.3

EU disponerar redan över verktyg som kan tillgripas vid vissa fall av risker och kriser, och dessa verktyg behöver samordnas. EU:s veterinärfond och solidaritetsfond bör bibehållas och förbättras för att risker och kriser inom jordbruket skall kunna hanteras och kunna komplettera de förslag som beskrivs i detta yttrande.

5.4

2003 års reform av jordbrukspolitiken samt tilltagande klimatförändringar kommer att få stora konsekvenser för jordbruksföretag, som kommer att bli mer utsatta vid risker och kriser. Därför är det nödvändigt att gemenskapspreferensen säkras i den pågående avregleringen av handeln i Doharundan.

5.5

Kommissionens tre förslag bör fördjupas och genomföras på kort och medellång sikt. Förslagen räcker dock inte för att hantera de situationer som kan komma att uppstå under kommande år. Det krävs fortsatt arbete i denna fråga både på branschnivå under kommande reformer av de gemensamma marknadsorganisationerna och vid sektorsövergripande reglering.

5.6

Beträffande finansieringen är det utan tvivel positivt att 1 procent av moduleringen skall avsättas, men man måste försäkra sig om att alla jordbrukare inom EU behandlas lika, t.ex. genom 0,1 procent av den nationella jordbruksproduktionen. I framtiden måste andra finansieringskällor hittas.

5.7

EESK efterlyser uttryckligen förhandsbedömningar och utvärderingar för att dels bedöma nya risker inom jordbruket och vilka budgetbehoven är, i synnerhet till följd av reformen av jordbrukspolitiken, klimatförändringarna och WTO-förhandlingarna, dels analysera hur effektiva de förslag är som lagts fram för att hantera dessa situationer.

5.8

Producentorganisationer och produktions- och distributionskedjor kan utgöra en del av framtiden för europeiskt jordbruk. Kommissionen bör vidta fler åtgärder för att främja utvecklingen av sådana organisationer.

5.9

Positivt är att kommissionen lägger fram tre olika alternativ. Inget av dem skall väljas framför något annat, utan det gäller att hålla möjligheterna öppna och bearbeta dem ytterligare.

5.10

Risk- och krishantering är en mycket viktig fråga för EESK. På grundval av tidigare arbeten om risk- och krishantering är det önskvärt att kommissionen inom en nära framtid sammanställer olika förslag och omsätter dem i ett lagförslag, som EESK hoppas kunna lämna synpunkter på.