18.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 43/18


Yttrande från Regionkommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tjänster på den inre marknaden”

(2005/C 43/06)

REGIONKOMMITTÉN HAR AVGETT DETTA YTTRANDE

med beaktande av

förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tjänster på den inre marknaden (KOM(2004) 2 slutlig – 2004/0001 COD),

rådets beslut av den 20 februari 2004, att i enlighet med artikel 265, första stycket, samt artiklarna 71 och 80 i EG-fördraget, rådfråga kommittén i denna fråga,

ordförandens beslut av den 5 april 2004 att ge utskottet för ekonomisk politik och socialpolitik i uppdrag att utarbeta ett yttrande i ärendet,

meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet – En strategi för tjänster på den inre marknaden (KOM(2000) 888 slutlig),

yttrandet om kommissionens meddelande ”En strategi för tjänster på den inre marknaden”, CdR 134/2001 slutlig av den 13 juni 2001 (1),

kommissionens rapport till rådet och Europaparlamentet – En strategi för tjänster på den inre marknaden (KOM(2002) 441 slutlig),

det yttrande som antogs av utskottet för ekonomisk politik och socialpolitik den 6 juli 2004 (föredragande Fritz Schröter, ordförande i utskottet för Europafrågor och förbundsfrågor i Thüringens delstatsparlament (DE–PPE) (CdR 154/2004 rév. 1)

och av följande skäl:

1.

tjänsternas stora betydelse för den europeiska ekonomin,

2.

att den stora potential att skapa tillväxt- och sysselsättning som finns på tjänsteområdet hittills inte har kunnat förverkligas på grund av de många hinder som hämmar utvecklingen av tjänsteverksamhet på den inre marknaden.

Yttrandet antogs vid Regionkommitténs 56:e plenarsession den 29–30 september 2004 (sammanträdet den 30 september).

Regionkommitténs synpunkter och rekommendationer

1.   Kommitténs bedömning

1.1

Kommittén välkomnar kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tjänster på den inre marknaden, som präglas av målsättningen att avskaffa de hinder som fortfarande finns för att kunna förverkliga en inre marknad för tjänster inom EU.

1.2

Om de målsättningar som fastslogs på Europeiska rådets möte i Lissabon – att senast år 2010 göra EU till världens mest dynamiska och kunskapsbaserade ekonomi – skall kunna förverkligas, förutsätter det att den inre marknaden för tjänster fungerar fullt ut

1.3

Kommittén hänvisar till rapporten om tillståndet på den inre marknaden för tjänster, där det fastslås att det tio år efter ett totalt genomförande av den inre marknaden, finns en enorm diskrepans mellan visionen om en europeisk union med integrerad ekonomi och den verklighet den europeiska allmänheten och tjänsteleverantörerna står inför.

1.4

ReK stöder målsättningen att skapa en rättslig ram som innebär att man avskaffar de hinder att etablera sig fritt som finns för tjänsteföretag samt hindren för den fria rörligheten för tjänster inom unionen. Både tillhandahållare av tjänster och tjänstemottagare måste garanteras den rättssäkerhet som är nödvändig om de effektivt skall kunna utöva sina grundläggande friheter, dvs. både etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster.

1.5

ReK anser att det är motiverat att direktivet i princip bygger på principen om ursprungsland. Det innebär att tillhandahållare av tjänster i första hand är bundna av den lagstiftning som gäller i det land där de är etablerade. Denna princip är baserad på likvärdiga skyddsnivåer i de enskilda medlemsstaterna, dvs. att bestämmelser för hälso- och sjukvård samt konsumenträtt och andra säkerhetsstandarder är jämförbara. Tanken är därmed att överföra principen om ömsesidigt erkännande som är en avgörande förutsättning för den fria rörligheten för varor på den inre marknaden, till att även omfatta fri rörlighet för tjänster.

1.6

Det är viktigt att tillhandahållarna av tjänster får möjlighet att utifrån förhållanden de är förtrogna med agera på marknader i andra medlemsländer.

1.7

Kommittén betonar dock att varken innehållet i principen om ursprungsland eller dess tillämpningsområde klart framgår av förslaget till direktiv. Tillämpningen av denna princip skulle medföra problem, särskilt i samband med sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster. Övervakningen av dessa tjänster bör alltid ske i enlighet med lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten och utföras av det aktuella landets myndigheter.

1.8

Förslagen om förenklade administrativa förfaranden är i princip riktiga. För att skapa en fri marknad för tjänster krävs det att de administrativa förfarandena förenklas och att förfaranden kan ske på elektronisk väg.

1.9

Det är utomordentligt viktigt att direktivet omfattar ömsesidig information och kommunikation, så att tillhandahållare av tjänster verkligen får tillgång till en gemensam marknad, samtidigt som mottagare av tjänster utan risk kan köpa tjänster inom hela gemenskapen.

1.10

ReK välkomnar att det föreslagna direktivet bygger på ömsesidigt förtroende och stöd från medlemsstaterna samt på en gemensam översyn av befintliga bestämmelser och en översyn av huruvida dessa är förenliga med målet att få en fri marknad för tjänster.

2.   Regionkommitténs rekommendationer

KOMMITTÉNS BEDÖMNING

2.1

Kommittén stöder det horisontella tillvägagångssättet i direktivet. På detta sätt går det att undvika detaljerade bestämmelser och en fullständig harmonisering av medlemsstaternas regelverk inom området.

2.2

Det bör dock påpekas att detta horisontella tillvägagångssätt medför en risk för överlappningar med befintliga sektorsrelaterade gemenskapsbestämmelser.

2.3

Därför är det positivt att det i direktivet finns vissa allmänna undantag vad gäller dess tillämpning i syfte att kunna förebygga sådana överlappningar. Undantagen gäller följande områden: finansiella tjänster, tjänster och nät inom området elektronisk kommunikation som regleras i samband med ”telekompaketet” samt tjänster på transportområdet. Skatteväsendet är också uttryckligt undantaget, liksom samtliga områden som är förbundna med utövande av offentlig makt.

2.4

Kommittén påpekar dock att direktivet å andra sidan i princip skall kunna tillämpas kumulativt, tillsammans med andra, befintliga gemenskapsinstrument

2.5

Det finns därmed risk för att framför allt de befintliga sektorsövergripande bestämmelserna undergrävs. Detta beror på att man i praktiken alltid kommer att kunna tillämpa det föreslagna direktivet i de fall då det inte finns uttryckliga regler i de sektorsrelaterade bestämmelserna. I tveksamma fall får man utgå från att de befintliga sektorspecifika bestämmelserna redan reglerar berörda områden fullt ut eller att enskilda situationer inte regleras alls vilket då sker med avsikt.

2.6

Regionkommittén kräver därför att det skall vara helt uteslutet att tillämpa direktivet kumulativt inom de områden där det redan finns sektorspecifika bestämmelser och specialbestämmelser. Man måste kunna garantera att direktivet inte leder till nya och kompletterande regler inom dessa områden.

2.7

Kommittén anser att de planerade allmänna undantagen från principen om ursprungsland skall utgöra en garanti för kompatibilitet med de befintliga rättsakterna. Samtliga tjänsteområden där det redan i dag finns eller planeras sektorspecifika bestämmelser undantas från principen om tillämpning av ursprungsland, exempelvis posttjänster, elektricitets-, gas- och vattenförsörjning, utstationering av arbetstagare, avfallstransporter, erkännande av yrkeskvalifikationer och tillståndssystemet för ersättning av utgifter för sjukhusvård.

2.8

Kommittén vill påpeka att ursprungslandsprincipen kan vara till nackdel för ärliga företag och konsumenter, eftersom den gör det möjligt att kringgå strikta nationella normer vad gäller yrkesmässiga kvalifikationer eller kvaliteten på tillhandahållandet av tjänster. Därför måste man förhindra att ursprungslandsprincipen utnyttjas enbart för att kringgå de nationella föreskrifter som gäller för ekonomisk verksamhet.

2.9

Kommittén vill dessutom påpeka att man i direktivförslaget överhuvudtaget inte behandlar det aktuella förslaget till direktiv om arbetsvillkor för personal som hyrs ut av bemanningsföretag (KOM(2002) 149).

2.10

Kommittén fastslår dock att dessa områden visserligen är undantagna i direktivet men att det samtidigt kan komma delvis kompletterande bestämmelser, som därmed leder till konkurrerande tillämpning. Detta gäller framför allt följande områden: erkännande av yrkeskvalifikationer genom reglerna om yrkesförsäkring, kommersiella meddelanden, utstationering av arbetstagare genom kompletterande riktlinjer, som går utöver bestämmelserna för de rena förvaltningsmetoderna, samt även tilläggsbestämmelser om ersättning för utgifter i samband med vård.

2.11

Det finns risk för att detta kan leda till ett stort antal överlappande bestämmelser och därmed till bristande tydlighet i systemet.

2.12

Regionkommittén kräver därför att de bestämmelser i direktivet, som lika väl kan tillämpas enligt befintliga eller planerade särskilda regler också tillämpas enligt dessa. På så sätt kan man i de kommande samråden undvika att föra en sektorspecifik diskussion i samband med detta direktiv. Faran för detta har redan visat sig vara välgrundad vid förhandlingarna om vissa av direktivets tillämpningsområden.

2.13

Problemet med överlappande/konkurrerande regler gäller framför allt de föreslagna bestämmelserna för utstationering av arbetstagare.

2.14

Kommittén noterar att direktivet i detta sammanhang förutom regler som gäller förfarande och behörighet – till skillnad från principen om ursprungsland är det den medlemsstat där arbetstagarna utstationeras som anses behörig – också omfattar andra regler, som direkt anknyter till det gällande direktivet om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och som kompletterar eller överlappar dessa. De åtgärder som medlemsstaterna kan tillämpa för att genomföra en kontroll eller översyn fastställs eller inskränks. Enligt artikel 17.5 i direktivförslaget införs visserligen ett undantag från tillämpningen av ursprungslandsprincipen för utstationeringsdirektivet. Kommittén är övertygad om att förbudet mot kontrollförfaranden i artikel 24 i direktivförslaget gör undantagsbestämmelsen i artikel 17.5 absurd. Det är nämligen fortfarande oklart hur ursprungsmedlemsstaten skall få kännedom om eventuella förseelser i utstationeringsstaten, som inte längre får genomföra några kontroller eller beivra förseelserna. Även om detta vore möjligt är det oklart hur ursprungsstaten skall kunna verka i en främmande stat utanför sin jurisdiktion.

2.15

Kommittén påpekar att faran delvis ligger i att kontrollen kan bli mindre effektiv och att bestämmelserna i det föreslagna direktivet därför omedelbart inverkar på regelverket i direktivet om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster.

2.16

Därför är det rimligt att införa motsvarande riktlinjer i samband med genomförandet av översynen och kontrollen i enlighet med direktivet ”om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster” även i detta direktiv, i den mån detta faktiskt skulle erfordras.

2.17

Kommittén anser att det i direktivet är oklart i hur stor grad detta skall tillämpas i den särskilt känsliga frågan om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Det är de behöriga nationella, regionala och lokala myndigheternas ensak att definiera vilka tjänster som är av allmänt in

2.18

Kommittén önskar påpeka att ett införande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i tillämpningsområdet för direktivet om tjänster och målsättningen med detta, nämligen att vidareutveckla den inre marknaden och skapa ett område utan inre gränser även för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, skulle inskränka handlingsutrymmet för behöriga myndigheter på nationell, regional och lokal nivå.

2.19

Därför välkomnar kommittén uttryckligen att kommissionen hittills i diskussionen om direktivet sagt att detta inte på något vis är utformat för de särskilda krav som gäller för tjänster i allmänhetens intresse eller att det skulle syfta till att liberalisera dessa områden eller till att avskaffa monopol.

2.20

Kommittén konstaterar dock att denna inställning inte hittills förankrats i själva direktivet.

2.21

Kommittén begär därför att kommissionen ändrar detta och principiellt undantar tjänster av allmänt intresse från direktivets tillämpningsområde (och inte endast partiellt i fråga om räckvidden för principen om ursprungsland), för att förebygga alla diskussioner när direktivet sedan skall genomföras och för att undvika frampressade beslut att alltför snabbt tvinga fram en harmonisering genom gemenskapsövergripande bestämmelser. Detta motsvarar också kommissionens ståndpunkt enligt den nyligen framlagda vitboken om tjänster i allmänhetens intresse.

2.22

I detta sammanhang måste man särskilt ta hänsyn till de känsliga områdena hälso- och sjukvård samt social trygghet.

2.23

Kommittén föreslår att även denna typ av tjänster av allmänt intresse uttryckligen undantas från direktivets tillämpningsområde. Detta motsvarar också kommissionens intention, så som den beskrivits i den senaste vitboken om tjänster av allmänt intresse, att år 2005 lägga fram ett meddelande där just frågan om sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster behandlas, eftersom dessa frågor har särskild betydelse.

2.24

Även här, i förslaget till direktiv, skapas nya bestämmelser som överlappar redan gällande regler.

2.25

Därför föreslår kommittén att anpassningen av de rättsliga reglerna – i den mån detta krävs för att kunna följa EG-domstolens rättspraxis – regleras i motsvarande specialbestämmelser. Bestämmelserna i artikel 23 bör därför strykas i direktivet om tjänster.

2.26

För att underlätta tolkningen av direktivet borde det i detta finnas uttryckliga och tydliga referenser till titlar på andra bestämmelser som också skall beaktas.

2.27

Kommittén framhäver framför allt de regionala och lokala myndigheternas betydelse för att kunna genomföra det föreslagna direktivet. Det kommer att ställas avsevärda krav på dessa.

2.28

Hittills har man inte i tillräcklig utsträckning tagit hänsyn till hur genomförandet av direktivet påverkar de regionala och lokala myndigheterna. I direktivet talas det om de enskilda medlemsstaterna trots att det främst är regionala och lokala myndigheter som i praktiken kommer att ansvara för det administrativa genomförandet.

2.29

I detta sammanhang kan det uppstå problem med befogenhetsfördelningen i de fall då direktivets genomförande på regional och lokal nivå förutsätter ny organisation, ett enhetligt förvaltningsförfarande eller övergripande samarbete. Vissa bestämmelser står i strid med författningen till exempel i länder organiserade som förbundsstater, exempelvis: ”Tillståndet skall ge tillhandahållaren av tjänsterna rätt att starta eller att utöva tjänsteverksamhet på hela landets territorium” (artikel 10.4) eller ”inrättandet av en gemensam kontaktpunkt där alla de förfaranden och formaliteter som är nödvändiga för de skall kunna starta en tjänsteverksamhet skall kunna fullgöras” (artikel 6). Kommittén vill påminna om att unionen i enlighet med det konstitutionella fördraget skall respektera sina medlemsstaters nationella identitet, som kommer till uttryck i deras politiska och konstitutionella grundstrukturer.

2.30

Kommittén befarar att samtliga nationella tillståndsförfaranden faller inom direktivets tillämpningsområde och att man därmed måste undersöka om de skall behållas, avskaffas eller anpassas, och i vilket fall som helst förenklas. Så omfattande ingrepp i medlemsstaternas förfaranderättigheter strider mot proportionalitetsprincipen. Man måste därför klargöra att endast de tillståndsförfaranden som gäller inledande av en ny ekonomisk verksamhet faller inom direktivets tillämpningsområde. Alla lagstadgade förfaranden som även avser områden utanför ekonomisk verksamhet för genomförande av verksamhet av allmänt intresse måste undantas från tillämpningsområdet.

2.31

Det finns risk för att genomförandet av direktivet på regional och lokal nivå både motverkar insatser för att minska förvaltningen och försök att avreglera verksamheten.

2.32

Kommittén påpekar att genomförandet av direktivet på regional och lokal nivå förutsätter ytterligare personalresurser som är svåra att förutse och inte minst ekonomiska medel. Detta gäller framför allt det gränsövergripande samarbetet, det elektroniska informationsutbytet, arbetet med att utse kontaktpersonerna och samordna deras uppgifter, översynen av i vilken mån de befintliga reglerna är förenliga med målsättningarna i direktivet och den regionsövergripande utvärdering av vidtagna åtgärder som också måste ske vid senare tillfälle.

2.33

Kommissionen har inte uttalat sig om vilka insatser – framför allt finansiella sådana – som kommer att krävas. De enda siffror som hittills nämnts i sammanhanget är cirka 3,4 miljoner euro för kommissionens del.

2.34

Kommittén kräver därför motsvarande beräkningar av de enskilda medlemsstaternas kostnader.

2.35

Medlemsländerna måste få stöd eller kompensation under en övergångstid. Det är endast under denna förutsättning som det överhuvudtaget är möjligt att snabbt kunna genomföra de planerade förenklade, gränsöverskridande förfarandena. Man måste på alla sätt undvika att det ställs för höga krav på regionala och kommunala myndigheter.

2.36

Kommittén inser vilka allmänna problem som kan uppstå inom lokala och regionala myndigheter. Det kan röra sig om språkliga hinder i kommunikationen med myndigheter eller tillhandahållare av tjänster i andra länder eller problem att erkänna betyg, intyg och andra dokument, som tillhandahållare av tjänster fått i ett annat medlemsland och som därmed är skrivet på ett annat språk. Detta gäller också för förfaranden på elektronisk väg.

2.37

Därför krävs det att man åtminstone under en övergångsperiod beaktar dessa problem i tillräcklig utsträckning. Detta kan ske genom att kräva åtminstone icke auktoriserade

2.38

Man kan också förvänta sig problem i samband med de planerade åtgärderna för att säkra att tjänsterna håller en viss kvalitet och framför allt i samband med åtgärderna för att kontrollera och övervaka tillhandahållare av tjänster. Principen om ursprungsland gör att det finns risk för att möjligheten att agera mot oseriösa tillhandahållare av tjänster, som är registrerade i något annat medlemsland, inskränks till ett ömsesidigt gränsöverskridande stöd. Detta leder till risk för orimliga förseningar.

2.39

Det är därför positivt att direktivet omfattar vittgående bestämmelser om ömsesidigt stöd, som ett sätt att hantera de risker som finns.

2.40

ReK uppmanar kommissionen att tillsammans med den planerade kommittén även i tillräcklig omfattning ta hänsyn till lokala och regionala myndigheters intressen när man fastställer vilka kompletterande åtgärder som krävs för kontroll. Om det skulle visa sig att genomförandet av direktivet och av kontrollen leder till nya problemställningar, som inte går att förutse i dag, måste även dessa lösas på praktiskt och lämpligt sätt.

2.41

Kommittén påpekar att även yrkessammanslutningar kan ställas inför liknande problem som statliga myndigheter. Detta gäller framför allt kontrollen av tillhandahållare av tjänster som har sitt säte i deras region och som bedriver sin verksamhet inom ett annat medlemsland. I den mån yrkessammanslutningar utför statliga uppgifter, kommer de att ställas inför liknande svårigheter som dem som kan drabba medlemsstaternas myndigheter vid genomförandet av det föreslagna direktivet.

2.42

Det är därför nödvändigt att i samband med genomförandet av direktivet se till att yrkessammanslutningarna även i framtiden kan utföra de uppgifter de hittills haft. Befintliga obligatoriska medlemskap leder för närvarande till att tillhandahållare av tjänster som planerar att etablera sig i ett annat medlemsland genast måste vända sig till den yrkessammanslutning som har ansvaret på orten. När man talar om gemensamma kontaktpunkter är det därför viktigt att ta hänsyn till befintliga ansvarsområden och tillståndsgivande organ.

2.43

Kommittén betonar i detta sammanhang de nya utmaningar och uppgifter som yrkessammanslutningarna står inför, framför allt som gemensam kontaktpunkt eller vid utarbetandet av nya yrkesetiska regler på gemenskapsnivå.

2.44

Kommittén uppmanar medlemsstaterna, lokala och regionala myndigheter samt alla övriga berörda parter att i god tid förbereda sig på de utmaningar som blir en följd av direktivet.

2.45

Det är viktigt att man inte reflexmässigt försöker förhindra utvecklingen utan att man tvärtom tar den chans detta direktiv ger för allmänheten i medlemsländerna, för tillhandahållare av tjänster och för den gemensamma inre marknaden.

Bryssel den 30 september 2004

Regionkommitténs

ordförande

Peter STRAUB


(1)  EGT C 357, 14.12.2001, s. 65.