Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Att ge WTO ett mänskligare ansikte: EESK:s förslag"

(2003/C 133/16)

Den 17 januari 2002 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén i enlighet med artikel 23.3 i arbetsordningen att utarbeta ett yttrande om "Att ge WTO ett mänskligare ansikte: EESK:s förslag".

Facksektionen för yttre förbindelser, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 12 mars 2003. Föredragande var Dimitrios Dimitriadis.

Vid sin 398:e plenarsession den 26 och 27 mars 2003 (sammanträdet den 26 mars) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 89 röster för, 2 röster emot och 1 nedlagd röst.

1. Sammanfattning

1.1. Sedan ministerkonferensen i Doha för ett år sedan har WTO försökt hitta lösningar på ett antal svåra problem som organisationens medlemsstater och deras befolkning står inför till följd av att den internationella handeln avreglerats. WTO har dragit lärdom av de fleråriga förhandlingsrundor som ägt rum inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) och av de vägledande principer som bygger på beslut fattade under ministerkonferenserna i Singapore, Genève(1), Seattle(2) och Doha. Organisationen står nu inför ett antal avgörande beslut, som måste väga in den nya världsekonomiska situationen (problem på grund av avregleringen av handel, miljöproblem, strukturomvandling inom jordbruket m.m.) och världssamfundets reaktioner på svåra humanitära och sociala problem (sociala orättvisor, ökad fattigdom, farliga epidemier osv.).

1.2. Sedan den fjärde ministerkonferensen i Doha, där frågan om hållbar utveckling togs upp på dagordningen, och inför den femte ministerkonferensen (i Cancún, Mexiko) har WTO uppmanats att i sin externa verksamhet ta särskild hänsyn till de minst utvecklade länderna genom att överföra resurser och teknisk kunskap samt, när det gäller organisationens interna verksamhet, att komma till rätta med brister i informationen (där sådana finns) och att möjliggöra en parlamentarisk kontroll, samtidigt som representanter för det civila samhället bör rådfrågas och informeras om WTO:s interna verksamhet, på samma sätt som inom FN och kommissionen.

1.3. Detta yttrande om WTO avser att komplettera kommitténs tidigare yttranden inför de olika ministerkonferenserna, som främst behandlat konferensernas dagordning och de tekniska frågor som avhandlats i olika förhandlingsrundor. Syftet med detta yttrande är att vara ett konstruktivt bidrag till den globala debatten och till kommissionens ansträngningar att ge denna internationella organisation ett mänskligare ansikte, så att utvecklingsländernas berättigade önskemål skall kunna tillgodoses och hänsyn tas till det organiserade civila samhällets kritik att WTO saknar lyhördhet, insyn, anpassningsförmåga och flexibilitet.

1.4. I syfte att formalisera ovanstående krav föreslår EESK följande:

1.4.1. WTO bör ges en parlamentarisk dimension. Trots att detta förslag innebär en rad svårigheter krävs en bredare demokratisk dialog och att valda representanter involveras i WTO:s verksamhet.

1.4.2. En institutionaliserad dialog bör skapas mellan WTO och det organiserade civila samhällets representanter. Det är viktigt att ge dessa aktörer ett erkännande och att få till stånd konkreta och strukturerade regler för en dialog.

1.4.3. En institutionaliserad dialog bör skapas mellan WTO och övriga internationella organisationer (FN, Världsbanken, Internationella valutafonden, OECD, ILO m.fl.) och med regionala transnationella organisationer, så att verksamheten kan samordnas och man därmed kan nå bättre resultat samt undvika överlappningar av program och resursslöseri.

1.4.4. De minst utvecklade länderna bör få kontinuerligt stöd genom att det överförs resurser och teknisk kunskap, så att de kan delta fullt ut i WTO:s arbete. Kommittén inser att dessa länder skiljer sig mycket åt i ekonomiskt och socialt hänseende. Länderna bör därför delas in i fler och tydligare kategorier.

1.4.5. Särskild hänsyn bör tas till utvecklingsländernas utsatta situation i fråga om fattigdom(3), epidemier, miljö och jordbruksproduktion när dessa frågor påverkar handelspolitiken och ligger inom ramen för WTO:s målsättningar.

1.5. EESK betonar att det omedelbart bör utarbetas en internationell strategi för balanserad utveckling och välstånd för alla nationer, med särskild hänsyn till miljön och arbetsvillkoren.

1.6. Vi vill också framhålla behovet av en internationell konsumentskyddsstrategi.

2. Det internationella ekonomiska läget - utvecklingsländernas och de minst utvecklade ländernas ekonomiska utveckling

2.1. Avskaffandet av handelshinder och andra hinder på global nivå har successivt inneburit att en ny världsordning för den internationella handeln har vuxit fram, med både positiva och negativa konsekvenser. Den viktigaste konsekvensen är utan tvekan de nationella ekonomiernas ökade ömsesidiga beroende och deras ökade beroende av den internationella handeln. Detta ömsesidiga beroende, tillsammans med användningen av ny teknik som påskyndat den internationella handeln, förstärker behovet av att kontrollera världshandeln genom välfungerande internationella institutioner. Dessa organisationer måste präglas av ett nära inbördes samarbete, så att man undviker överlappande åtgärder och strategier, framför allt i regioner vilkas ekonomiska utveckling är beroende av internationellt bistånd och de internationella organisationernas program.

2.2. Marknadsekonomins framväxt och den ökade handeln kan medföra positiva effekter på lång sikt för hela världen(4). Men det krävs ett internationellt regelverk och kontroll via internationella organisationer för att de kortsiktiga negativa effekterna av en okontrollerad avreglering skall kunna undvikas i de länder som har svagast ekonomi, och för att man skall undvika unilaterala, bilaterala eller multilaterala regleringar som innebär nya hinder för den fria rörligheten för varor och tjänster. Detta behov tillgodoses av WTO, som inrättades efter långa internationella förhandlingar, och som en överväldigande majoritet av världens länder har anslutit sig till på frivillig basis.

2.3. Trots många goda intentioner (FN:s millenniekonferens, FN:s toppmöte för livsmedelssäkerhet och FN:s toppmöte om hållbar utveckling) samt olika initiativ och globala program, lever en femtedel av jordens befolkning(5) under fattigdomsstrecket (1 US-dollar per dag). Detta visar på den enorma utmaning som den globala ekonomins starka aktörer står inför och bristerna i den politik som hittills förts. De hopplösa levnadsförhållanden(6) som en stor del av världens befolkning lever under skapar kedjereaktioner med okontrollerbara följder.

2.4. Problemens betydande och globala omfattning illustreras av det organiserade civila samhällets, inklusive olika frivilligorganisationers och arbetsmarknadsparternas, reaktioner på överläggningarna inom olika internationella organisationer. Det budskap som nu börjar tas på allvar inom alla internationella organisationer, särskilt WTO, är att det krävs en internationell strategi för att främja välstånd och en balanserad utveckling i världens länder, främja demokrati och verka för en fördjupad demokratisk kontroll i hela världen. Dagens svåra sociala och ekonomiska situation ställer krav på internationellt samarbete mellan världens industri- och utvecklingsländer, antingen via befintliga internationella organisationer eller genom att det inrättas nya organisationer på områden där dessa saknas.

2.5. Avregleringen av marknader och av den internationella handeln under de senaste tio åren har inneburit en unik möjlighet för några av de minst utvecklade länderna(7) att stärka den egna befolkningens inkomster snabbare än under de senaste 50 åren(8). Ett antal exempel visar på frihandelns fördelar för utvecklingsländerna. Från 2002 innebär sänkta handelshinder både i industriländerna och i de minst utvecklade länderna en välfärdsvinst på mellan 250 och 620 miljarder USD per år, varav en tredjedel tillfaller de minst utvecklade länderna(9). Sänkta jordbrukssubventioner torde innebära globala inkomstökningar på över 128 miljarder USD per år, varav 30 miljarder tillfaller de minst utvecklade länderna.

2.6. I en grupp bestående av 18 utvecklingsländer - bl.a. Bangladesh, Ghana, Indien, Kina, Nepal, Uganda och Vietnam - har exportens andel av BNP ökat mycket snabbt sedan 1980. Många forskare anser att detta skett tack vare att handeln utsatts för internationell konkurrens(10), men det finns även motsatta teorier.

2.7. Inkomstökningarna för de fattigaste utvecklingsländerna, som utgör 20 % av denna grupp, är större än motsvarande ökning för återstående 80 %. Detta är tydligt i Ostasien, en region där mer än en tredjedel av utvecklingsländernas befolkning bor. Under de senaste 40 åren har detta område omvandlats från en av världens fattigaste regioner till dagens dynamiska region.

2.8. Trots att vissa delar av dessa länders ekonomier har förbättrats, återstår fortfarande mycket att göra. Det är ett ofrånkomligt faktum att förhållandet mellan BNP per capita för de fattigaste 5 procenten av jordens länder och för de rikaste 5 procenten var 1:30 när GATT upprättades i slutet av 1940-talet, mot 1:78 i dag. Och skillnaden är ännu tydligare på det sociala området. Ländernas ekonomiska tillväxt har inte åtföljts av motsvarande sociala framsteg. Utvecklingen har inte heller stärkt demokratin eller de mänskliga rättigheterna. Indexet för mänsklig fattigdom, som bl.a. tar hänsyn till människors levnadsförhållanden, utbildning och livslängd, har förändrats i mycket liten utsträckning.

2.9. Ekonomin i de flesta av de minst utvecklade länderna är fortfarande direkt beroende av jordbruksprodukter(11), men även exporten av bearbetade jordbruksprodukter utgör ett grundläggande problem. Detta får direkta sociala konsekvenser på grund av världsmarknadsprisernas volatilitet och prisfallet för dessa produkter på medellång och lång sikt(12). I upp till 50 utvecklingsländer kommer minst en tredjedel av exportintäkterna från råvaruexport, och för 40 av dessa länder utgör intäkterna från råvaruexport hälften av landets exportintäkter(13).

2.10. EU försöker på många olika sätt att inkludera utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna i den globala ekonomin(14). Cotonou-avtalet (av den 23 juni 2002) mellan EU och länderna i Afrika, Västindien och Stilla havet (AVS-länderna) är ett viktigt initiativ som kombinerar handel och utveckling. Avtalet syftar till att avreglera handeln ("Allt utom vapen"-initiativet) och medger tullfri export från samtliga AVS-länder till EU, med undantag för vapen, inom ett antal år. Vid översynen av gemenskapens allmänna preferenssystem (2002-2004), som innebar sänkta tullar för de minst utvecklade länderna, infördes också ytterligare en klausul (som också medger sanktioner) om respekten för grundläggande arbetsnormer och miljöbestämmelser.

2.11. EU tar tillvara alla möjligheter i olika multilaterala samtal för att främja en kontinuerlig utveckling av världens minst utvecklade länder. Den internationella konferensen på temat "Finansiering för utveckling" i Monterrey (Mexiko) den 18-22 mars 2002 var ytterligare ett steg framåt, eftersom EU och USA då öronmärkte ytterligare 30 miljarder USD i utvecklingsbistånd från och med 2004 - den största biståndsökningen någonsin. Detta åtagande var också riktat till världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg i augusti 2002. Det skulle dock visa sig vara omöjligt för industriländerna att komma överens om ett tydligt åtagande och konkreta åtgärder för att minska klyftan mellan Nord och Syd eller att fastställa regler för hållbar utveckling.

2.12. Förutsättningarna för en global hållbar utveckling är följande: skuldlättnader eller rentav skuldeftergifter för tredje världen(15), minskad arbetslöshet och internationella arbetsmarknadsnormer som mål samt särskild hänsyn till världens ekosystem och förbättrat folkhälsoskydd.

2.13. För att uppnå ovanstående måste industrivärlden, som har störst ansvar, a) öppna de inhemska marknaderna för varor från de minst utvecklade länderna, b) överföra resurser och kunskap till utvecklingsländerna i tillräcklig omfattning, c) bidra till ökad medvetenhet och förbättrad representativitet i de internationella organisationernas administrativa strukturer. Samtidigt måste utvecklingsländerna: a) anta principer för insyn, b) införa ett effektivt politiskt styre, c) anta demokratins grundprinciper, d) komma till rätta med inhemsk korruption, e) införa fullt fungerande marknader, f) tillämpa internationella arbetsmarknadsnormer, g) fastställa genomförbara makroekonomiska mål. Avregleringar av handeln kan innebära önskvärda ekonomiska framsteg för de minst utvecklade länderna(16), förutsatt att världens starka ekonomier vidtar kraftfulla åtgärder som sträcker sig längre än det magra bistånd som de traditionellt anslår till tredje världen. Industrivärlden måste också investera i den strukturomvandling som krävs, framför allt i basinfrastruktur. Utvecklingsländerna förutsätts också utveckla förmågan att agera i en konkurrensutsatt miljö genom program för att främja företagarandan. Utvecklingsländerna måste likaledes bidra till att det startas små och medelstora företag och införs regler om insyn i hur det internationella biståndet används, i syfte att bekämpa korruption.

2.14. Fördelarna med WTO såsom internationell organisation är många, eftersom organisationen

- främjar avreglering av handel och är ett uttryck för viljan att införa ett internationellt regelverk för den internationella handeln i dagens globaliserade värld,

- institutionellt sett är ett mellanstatligt, multinationellt organ,

- har antagit ett beslutsförfarande som bygger på samförstånd mellan organisationens medlemmar(17); om samförstånd inte kan uppnås hålls omröstning och det krävs en bred majoritet för att fatta beslut, vilket ger organisationen större demokratisk legitimitet än andra internationella organisationer, såsom Internationella valutafonden och Världsbanken,

- består av ett stort antal medlemsstater (144) som skiljer sig mycket åt ekonomiskt och socialt, vilket gör att WTO präglas av den mångfald som kännetecknar vår värld,

- har en struktur som innebär att den förutom att främja avregleringar av handeln och lösa handelstvister också kan och skall a) stärka utvecklingsländerna, b) främja en rättvis arbetsfördelning i världen och c) införa normer som syftar till att slå vakt om miljön, livsmedelssäkerheten och folkhälsan, i enlighet med organisationens regler och strategiska mål.

2.15. Den största delen av jordens befolkning väntar fortfarande på att se fördelarna med minskad handelspolitisk protektionism. Därför blir också de protester som framförs av organisationer inom det civila samhället mot internationella organisationer - och framför allt mot WTO såsom den organisation som främst representerar avregleringar av handeln - alltmer högljudda. Den utmaning som alla står inför, framför allt industrivärldens och de minst utvecklade ländernas regeringar, är att göra handeln och de internationella investeringarna till en drivkraft för utveckling och minskad fattigdom.

2.16. EESK har i egenskap av institutionell representant för det civila samhällets organisationsliv i EU deltagit aktivt i den internationella dialogen och beaktat alla dessa ståndpunkter. Kommittén anser därför att WTO behöver ett mänskligare ansikte, dels därför att de internationella handelsavtalen i dagens globaliserade miljö medför konsekvenser för våra arbetsplatser, vår hälsa och vår miljö, dels därför att alla åtgärder som vidtas först måste ha godkänts och debatterats av det civila samhället enligt ett förfarande för praktiskt deltagande.

3. Hur har dialogen om internationell handel utvecklats (utvecklingsagendan från Doha)?

3.1. Utvecklingsagendan från den fjärde ministerkonferensen i Doha innebar att världen tog ett steg framåt mot en ny inriktning på den framtida världshandeln, vilket ingav vissa förhoppningar inför den nya förhandlingsrunda som inleddes i januari 2003 och som planeras avslutas i januari 2005. Dess huvudsakliga mål är följande: a) Frågan om hållbar utveckling skall stå i centrum för förhandlingarna om avreglering av handeln(18). b) Stöd till utvecklingsländernas och de minst utvecklade ländernas utveckling. c) Åtgärder för att komma till rätta med det gissel som epidemier utgör i de minst utvecklade länderna. Beslutet att avsätta utvecklingsbistånd till åtgärder som syftar till att främja ekonomiska och institutionella framsteg i utvecklingsländerna bygger i huvudsak på tidigare överenskommelser inom WTO(19). I Doha beslutades också om att tillämpa avtalet om intellektuell äganderätt utan att inskränka medlemsstaternas rätt att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda folkhälsan (läkemedelspatent).

3.2. I sitt yttrande från oktober 2001(20) om förberedelserna inför konferensen i Doha framhåller EESK att konferensen borde ta större hänsyn till utvecklingsländernas förväntningar och problem än vad som var fallet i Seattle. Kommittén påpekar att den sociala dialogen och dialogen om miljö har stött på betydande hinder, eftersom utvecklingsländerna fokuserat på andra frågor, exempelvis tillämpningen av bestämmelser, utveckling och tillträdet till marknader.

3.3. I det uttalande som offentliggjordes efter mötet den 14 december 2001 mellan kommissionär Pascal Lamy och representanter för det civila samhället poängteras att kommissionens huvudsakliga mål med mötet i Doha hade uppnåtts, om vi bortser från arbetsmarknadsfrågorna. Ett viktigt beslut hade också fattats inom ramen för utvecklingsagendan från Doha om tekniskt bistånd till utvecklingsländerna och stimulansåtgärder för kapacitetsuppbyggnad. Åtgärderna kommer att vidtas i samarbete med andra biståndsgivare såsom Världsbanken och UNCTAD samt via gemenskapens biståndspolitik och utvecklingsprogram(21).

3.4. EESK välkomnar kommissionens försök att övertyga WTO:s allmänna råd att ta initiativ till en global fond för förvaltningen av det tekniska utvecklingsbiståndet, så att utvecklingsländerna kan delta till fullo i förhandlingarna.

3.5. EESK beklagar att det tagit så lång tid att ta upp de frågor som anges på utvecklingsagendan från Doha och anmodar världens industriländer och utvecklingsländer att verka för att de nödvändiga förhandlingarna avslutas.

4. Handelsförhandlingarnas sociala dimension

4.1. Sociala rättigheter på arbetsplatsen

4.1.1. Frågan om sociala rättigheter på arbetsplatsen togs upp som diskussionsämne för första gången vid ministerkonferensen i Singapore(22) och därefter i Doha(23), trots att denna fråga är problematisk för många utvecklingsländer.

4.1.2. EESK anser att den internationella dialogen om sociala rättigheter måste påskyndas och beklagar att utvecklingsländerna visade minskat intresse för och framförde invändningar mot denna fråga under ministerkonferensen i Doha.

4.1.3. Kommentar: EESK anser att ILO är det forum som bäst lämpar sig för arbetsrelaterade spörsmål, vilket också framgår av kommitténs yttrande om "Mänskliga rättigheter på arbetsplatsen"(24). WTO måste bidra till att lösa dessa problem genom positiva åtgärder och genom att införa bestämmelser i arbetsordningen som gör det möjligt att utesluta medlemmar som bryter mot internationella arbetsnormer, så att dessa länder inte längre kan dra nytta av sitt WTO-medlemskap.

4.1.4. EESK välkomnar det meddelande från kommissionen som publicerades i juli 2001 om arbetsnormer och arbetsmarknadspolitisk styrning med beaktande av globaliseringen.

4.1.5. EESK stöder helt ILO:s arbete och välkomnar inrättandet av ett globalt arbetsutskott inom ILO som skall behandla globaliseringens sociala dimensioner. Kommittén anmodar WTO att inleda ett konkret samarbete med detta utskott. Det globala utskottet kan komma att bidra till att världssamfundet får större kunskap om globaliseringens komplicerade konsekvenser för arbetsmarknaden och den sociala utvecklingen.

4.1.6. EESK anser sig också vara redo att inleda ett formellt samarbete med WTO, ILO och de nationella ekonomiska och sociala råden inom de ovannämnda områdena.

4.1.7. EESK betonar att man under de kommande handelsförhandlingarna bör anta grundläggande arbetsbestämmelser och verka för att det införs bestämmelser om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Kommittén understryker dessutom behovet av åtgärder mot barnarbete i utvecklingsländerna.

4.1.8. EESK efterlyser ett strukturerat rådgivningsförfarande mellan kommittén och ILO:s globala arbetsutskott om globaliseringens sociala dimensioner och anmodar WTO att bjuda in ILO som observatör till såväl ministerkonferenserna som WTO:s övriga organ(25).

4.2. Handel och miljö

4.2.1. EESK välkomnar de internationella miljösatsningarna och efterlyser snabba förhandlingar och övergripande program på detta område. Det är viktigt att undanröja osäkerheten på miljöskyddsområdet, om goda resultat skall kunna uppnås.

4.2.2. EESK stöder tanken på att integrera målet om hållbar utveckling på området för internationell handel, eftersom en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling är en av de tre faktorer som ligger till grund för en hållbar utveckling. Stora utmaningar på miljöområdet och en omfattande global miljöförstöring medför att världens internationella organisationer måste rikta in sitt arbete på att uppnå detta mål. Detta blir än viktigare när man ser till de framsteg som gjordes på miljöskyddsområdet vid konferensen i Johannesburg.

4.2.3. Kommentar: EESK välkomnar att Dohadeklarationen(26) omfattar en överenskommelse mellan WTO:s medlemsstater att diskutera de miljöfrågor som påverkas av handeln. Den efterföljande diskussionen gjorde det möjligt att dra vissa slutsatser, som kommer att behandlas framdeles, trots de invändningar som framfördes från olika håll.

4.3. Intellektuell äganderätt och folkhälsa

4.3.1. De svåra epidemier (hiv/aids och malaria) som fortsätter att drabba framför allt de minst utvecklade ländernas befolkning, i synnerhet länderna söder om Sahara, utgör en skamfläck för dagens civilisation och delar in mänskligheten i de som av ekonomiska skäl har och de som inte har tillgång till grundläggande medicinsk behandling(27).

4.3.2. EESK

- anser att rätten till hälsa är människans viktigaste tillgång och främsta rättighet,

- påpekar att de länder som inte tillverkar läkemedel är mer missgynnade än läkemedelstillverkande länder,

- välkomnar det särskilda uttalandet vid ministerkonferensens i Doha(28) om medlemsstaters rätt att värna om folkhälsan,

- välkomnar beslutet av rådet för intellektuell äganderätt (av den 27 juni 2002) om en förlängning av övergångsperioden för skyddet av den intellektuella äganderätten fram till 2016 för de minst utvecklade länderna,

- anser att det krävs ett flexibelt samförstånd som innebär att de minst utvecklade ländernas behov av skydd mot epidemier tillgodoses till fullo och att den intellektuella äganderätten stärks, så att inte nödvändig forskning och utveckling avbryts,

- betonar den särskilda roll som Världshälsoorganisationen spelar såsom det organ som har det huvudsakliga ansvaret för att följa upp och vidta åtgärder mot sjukdomar som utvecklas till epidemier och hotar stora befolkningsgrupper,

- anser att frågorna om folkhälsa och fattigdomsminskning hör ihop och att de är av lika stor betydelse för vår planet,

- ställer sig bakom Europaparlamentets betänkande av den 12 februari 2003 om generiska läkemedel (P5-TA-PROV (2003) 0052/12.2.2003),

- anser att de senaste medicinska forskningsrönen måste vara lättillgängliga för de minst utvecklade länderna.

4.3.3. EESK ställer sig bakom kommissionens ansträngningar att så snabbt som möjligt uppnå samförstånd mellan WTO:s medlemsstater när det gäller att a) fastställa listan över de medlemsstater som av folkhälsoskäl har rätt att undantas från WTO:s bestämmelser(29) om skyddet av den intellektuella äganderätten, b) komplettera artikel 31 f i WTO:s avtal om intellektuell äganderätt med en undantagsklausul för läkemedel och c) definiera begreppet "läkemedel"(30).

4.3.4. EESK anmodar WTO:s samtliga medlemsstater, och framför allt USA, att omedelbart komma till rätta med de låsta förhandlingspositionerna avseende ändringen av artikel 31 f i WTO:s avtal om skydd av den intellektuella äganderätten, så att globalt samförstånd kan uppnås.

4.3.5. Beträffande denna viktiga fråga om skyddet av folkhälsan och av den intellektuella äganderätten föreslår EESK följande: a) det mer begränsade skyddet av den intellektuella äganderätten i fråga om patent på läkemedel utökas till att gälla inte bara hiv/aids och malaria utan också andra svåra epidemier, i linje med kommissionens förslag, b) listan över världens 49 minst utvecklade länder bör utvidgas till att omfatta 72 länder, med undantag för Kina som anses kunna framställa råvaror för läkemedelstillverkning, c) offentliga eller politiska åtgärder skall inte vidtas för att förhindra läkemedelsexport när folkhälsan för stora befolkningsgrupper hotas, d) kraftfulla åtgärder skall vidtas av de minst utvecklade länderna mot illegal vidareförsäljning på världsmarknaden av läkemedel som landet köpt till ett lägre pris än de intellektuella äganderättskostnaderna för att komma till rätta med en epidemi och e) hela systemet och tolkningarna av avtalet bör präglas av flexibilitet, så att man verkligen kan komma till rätta med olika epidemier.

4.4. Balans i fråga om livsmedelsbehov

4.4.1. Kommentar: EESK betonar att det är nödvändigt att uppnå balans i fråga om världens växande livsmedelsbehov och komma till rätta med de enorma orättvisor som kännetecknar fördelningen av livsmedel runtom i världen(31). Det finns likaledes behov av ett bredare samförstånd i viktiga jordbrukspolitiska frågor.

4.4.2. Kommentar: EESK håller också med FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) om att åtgärder bör vidtas kontinuerligt för att tillgodose efterfrågan på livsmedel genom att effektivisera vattenhanteringssystemen, höja grödornas produktivitet ("more crops per drop") och utveckla nya vattenkällor(32).

5. Behovet av att modernisera WTO

5.1. WTO:s syn på sig själv

5.1.1. WTO har utvecklats från ett forum för tekniska handelsförhandlingar till en mellanstatlig organisation som för en internationell handelspolitik via medlemsstaternas utrikeshandelsministrar. Handelsavtal kontrolleras å ena sidan via systemet för kontroll av handelspolitiken och å andra sidan via WTO:s effektiva tvistlösningssystem. Om det visar sig nödvändigt kan organisationen godkänna handelssanktioner. Det står därför helt klart att WTO måste verka globalt och att organisationen måste vara helt öppen för insyn.

5.1.2. WTO hävdar för närvarande(33) att organisationen: a) förbättrat insynen sedan GATT, b) har en lättöverskådlig hemsida där allmänheten har tillgång till WTO:s dokument och beslut, c) tagit initiativ till en seriös dialog med representanter för medlemsstaternas parlament, handelskammare, fackföreningar och det organiserade civila samhället genom olika konferenser, d) utarbetat kort- och långsiktiga utbildningsprogram(34) och tagit initiativ till den s.k. Genève-veckan som återkommer varje halvår och dit det fattigaste länderna bjuds in för att få information om hur den internationella handeln och förhandlingarna om Dohas utvecklingsagenda utvecklas; alla kostnader finansieras via WTO:s budget, e) har ett nära samarbete med andra internationella organisationer för att verka för ökat tekniskt bistånd till de minst utvecklade länderna, t.ex. genom det integrerade hjälpprogrammet - ett gemensamt initiativ av IMF, Internationella handelscentrumet, UNCTAD, UNDP, Världsbanken och det gemensamma stödprogrammet för tekniskt bistånd, som syftar till att hjälpa de fattigaste länderna att delta i internationella handelsförhandlingar. Trots detta erkänner WTO:s sekretariat att organisationen behöver bli mer demokratisk och att man bör hjälpa utvecklingsländerna att delta till fullo i organisationens arbete och beslutsfattande.

5.2. Kommissionens syn på WTO

5.2.1. Inför ministerkonferensen i Doha inrättade kommissionen genom kommissionär Pascal Lamy en expertgrupp bestående av representanter för olika ekonomiska och sociala intressegrupper, och lade fram ett antal förslag till hur WTO:s arbetssätt och funktion skulle kunna ses över. Kommissionen har vid upprepade tillfällen hävdat att utvecklingsländerna behöver ökat tekniskt bistånd för att kunna delta i WTO:s arbete. Enligt kommissionen bör man omedelbart verka för ökad insyn, information och offentlighet inom WTO samtidigt som man ser till att utvecklingsländerna kan delta i arbetet. Det sistnämnda är av stor betydelse, eftersom utvecklingsländerna utgör 100 av WTO:s 144 medlemsstater. I samband med att den nya förhandlingsrundan inleddes lade kommissionen fram följande förslag avseende WTO:s informella funktion och arbetssätt:

a) Öppna sammanträden med parlamentariker från WTO:s medlemsstater och allmänheten bör hållas varje år, i syfte att lyfta fram de politiska frågor som påverkar världshandelssystemet.

b) Man bör få till stånd bättre rådfrågningsförfaranden, i syfte att uppnå enighet i frågor som rör insyn och deltagande, samtidigt som man ser till att organisationen fungerar effektivt.

c) En mindre rådgivande grupp utan beslutanderätt bör införas. Denna grupp bör i förekommande fall ge råd till generaldirektören om det löpande arbetet i WTO:s allmänna råd.

EESK ställer sig i princip bakom kommissionens förslag. I fråga om inrättandet av en rådgivande grupp anser kommittén dock att de urvalskriterier som skall gälla för dess medlemmar först måste fastställas, så att urvalsprocessen sker helt enligt regelboken och på ett effektivt sätt. Gruppen bör få största möjliga manöverutrymme och bör i förlängningen också ges tydliga och klart avgränsade befogenheter.

5.3. EESK:s syn på WTO

5.3.1. EESK har bidragit till att få till stånd en strukturerad dialog mellan kommissionen och det civila samhället på europeisk nivå, men har också arbetat globalt genom att främja en dialog med det civila samhällets organisationer i exempelvis de länder som ingår i partnerskapet EU-Medelhavsländerna, Latinamerika, Kina och Indien.

EESK delar helt kommissionens synsätt och ser mycket positivt på de viktiga åtgärder som kommissionen har vidtagit när det gäller att verka för att WTO får ett mänskligare ansikte och för att skapa en strukturerad och innehållsrik dialog med det civila samhället.

5.3.2. EESK har vid upprepade tillfällen framhållit sin syn på insyn och på frågan om att mer aktivt involvera det civila samhällets aktörer i WTO:s arbete, trots starka reservationer från många utvecklingsländer som präglas av ett stort demokratiskt underskott(35)(36). Kommittén anser därför att tiden nu är mogen för att reformera WTO och verka för ökad insyn och demokrati i organisationen, samtidigt som dess mellanstatliga karaktär upprätthålls.

5.3.3. En av de viktigaste frågor som tagits upp av de ekonomiska och sociala intresseorganisationerna gäller frågan om extern och intern insyn i WTO:s förfaranden och verksamhet. Ytterligare framsteg på detta område skulle innebära ökad effektivitet för alla WTO-medlemmar, framför allt i fråga om beslutsfattandet.

I denna fråga vill EESK särskilt uppmärksamma följande aspekter:

5.3.3.1. Tillgång till WTO:s dokumentation och arkiv

5.3.3.1.1. Den allvarligaste kritik som riktas mot WTO:s bristande insyn gäller rätten att ta del av organisationens dokument samt det sätt på vilket dessa dokument distribueras och cirkulerar. Enligt ett viktigt beslut som nyligen fattades av WTO:s allmänna råd(37) skall WTO:s samtliga dokument vara offentliga, med undantag för vissa ärenden där en medlemsstat har rätt att begära att ett dokument hemligstämplas i högst 90 dagar.

5.3.3.1.2. EESK välkomnar detta beslut och uppmanar WTO:s allmänna råd att fortsätta att behandla frågan om ökad insyn i WTO:s byråkratiska verksamhet.

5.3.3.2. Det civila samhällets rådgivande funktion (frivilligorganisationernas roll)

5.3.3.2.1. Extern insyn i WTO:s verksamhet(38) kan i första hand uppnås på nationell nivå. En dialog om WTO mellan medlemsstaternas regeringar och representanter från det civila samhället skulle inte enbart bidra till att skapa underlag för samförståndslösningar utan också vara ett sätt att sprida information och kunskap till dem som berörs av WTO:s beslut, t.ex. företag, arbetstagare, konsumenter, värdepappersmarknader, importörer och leverantörer. Denna informationsprocess skulle främja globaliseringen och avregleringen av handeln ytterligare. Medlemsstaternas regeringar skulle samtidigt få större möjligheter att erhålla stöd i form av sakkunskap från berörda grupper och organisationer, t.ex. nationella handels- och näringslivsorganisationer. Vissa av de minst utvecklade länderna präglas av ett stort demokratiskt underskott, ett outvecklat civilt samhälle och en total avsaknad av dialog mellan arbetsmarknadens parter och andra frivilligorganisationer. WTO bör tillämpa samma förfarande för samarbetet med det civila samhällets aktörer på internationell nivå som det som gäller för det lyckade samarbetet i WTO-frågor mellan kommissionen och det civila samhället i EU.

5.3.3.2.2. Frivilligorganisationernas roll har ofta diskuterats av WTO:s medlemsstater. WTO har vid flera tillfällen framhållit att ett visst lands medborgarintressen enbart kan komma till uttryck via landets officiella regering. Denna begränsning utesluter dock inte förbindelser mellan WTO:s medlemsstater och representanter för olika frivilligorganisationer(39). Under den första ministerkonferensen i Singapore 1996 deltog representanter för 108 frivilligorganisationer. Till ministerkonferensen i Doha har över 600 representanter för frivilligorganisationer uppgett att de deltog.

5.3.3.2.3. EESK vill peka på den särskilda roll som kännetecknar de frivilligorganisationer(40) som inte representerar arbetsmarknadens parter, när det gäller att ta upp särskilt känsliga samhällsfrågor. Kommittén anser att ett lands medborgarintressen måste representeras av organisationer som är oberoende av landets regering. En absolut nödvändig förutsättning för en legitim och effektiv representation är att representanterna väljs demokratiskt bland större medborgargrupper och att organisationens finansiering redovisas öppet.

5.3.3.2.4. EESK har definierat representativitetskriterier för frivilligorganisationer på europeisk nivå i ett tidigare yttrande(41), och följande kriterier skulle kunna tillämpas för förbindelserna mellan frivilligorganisationer och WTO. Organisationen skall

- ha en varaktig struktur på internationell nivå eller i stora delar av världen,

- ha direkt tillgång till medlemmarnas sakkunskaper, vilket möjliggör en snabb och konstruktiv rådfrågning,

- företräda allmänna angelägenheter av internationellt samhällsintresse,

- vara sammansatt av organisationer som på nationell nivå är erkända som representativa för de intressen de företräder,

- vara representerad i det stora flertalet av WTO:s medlemsstater,

- ha redovisningsskyldighet gentemot medlemmarna,

- ha mandat att representera och agera på internationell nivå,

- vara oberoende och självständig.

5.3.3.2.5. Det civila samhällets enda officiella möjlighet att ta del av WTO:s beslut har hittills varit de symposier och konferenser som organiseras i samband med ministerkonferenserna, i vilka medlemsstaternas ackrediterade diplomater med ekonomiskt ansvar deltar. Det civila samhällets representanter anser att detta deltagande är otillräckligt, eftersom ministerkonferenserna äger rum mycket sällan och också skiljer sig mycket från WTO:s löpande arbete.

5.3.3.2.6. EESK ställer sig bakom kommissionens och Europaparlamentets förslag om att WTO bör införa ett särskild remissförfarande som omfattar arbetsmarknadens parter och andra frivilligorganisationer. Kommittén står till kommissionens förfogande när det gäller att spela en dylik roll. Vi föreslår också att det inrättas särskilda ackrediteringsregler, så att den ömsesidiga dialogen vilar på stark och bärkraftig grund och så att det kan skapas en trovärdig institutionell ram.

5.3.3.2.7. EESK föreslår att det civila samhällets representanter får tillträde till det löpande arbetet inom WTO och ges möjlighet att delta i allmänna rådets möten såsom observatörer.

5.3.3.3. Parlamentens och det civila samhällets möjligheter att få tillträde till det rådgivande arbetet och till systemet för kontroll av handelspolitiken

5.3.3.3.1. I enlighet med WTO:s stadga är syftet med systemet för kontroll av handelspolitiken(42)(43) att följa upp och förbättra medlemsstaternas efterlevnad av organisationens regler, bestämmelser och åtaganden i olika multilaterala handelsavtal. Systemet syftar också till att regelbundet analysera konsekvenserna av ett medlemslands handelspolitik och praktiska agerande för såväl medlemsstaternas ekonomier som det multilaterala världshandelssystemet. I praktiken har dock många problem konstaterats, framför allt vid analysen av handelspolitikens konsekvenser för medlemsstaterna och i fråga om trovärdigheten i medlemsstaternas rapporter om ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser.

5.3.3.3.2. EESK efterlyser ett mer aktivt deltagande och ökad rådfrågning av representanter för medlemsstaternas regeringar och det civila samhället på nationell nivå. Man bör även fortsättningsvis utarbeta rapporter om systemet för kontroll av handelspolitiken samt lämna information på detta område innan medlemsstaternas rapporter offentliggörs.

5.3.3.4. Hur kan det civila samhället informeras om framsteg i handelsförhandlingarna?

5.3.3.4.1. Det civila samhället skulle kunna informeras om de framsteg som görs i de kommande förhandlingsrundorna via ett särskilt förfarande på nationell och europeisk nivå och, naturligtvis, via WTO:s sekretariat genom regelbundet återkommande öppna seminarier.

5.3.3.5. De ekonomiska och sociala rådens roll

5.3.3.5.1. WTO bör inrätta en samtalsgrupp som representerar stora delar av det civila samhället. De ekonomiska och sociala råden, i de länder som har sådana organ, är forum som lämpar sig mycket väl för samtal om hur samarbetet med WTO kan utvecklas kontinuerligt.

5.3.3.5.2. EESK föreslår att de ekonomiska och sociala råden, i de länder som har sådana organ, deltar i större utsträckning i WTO:s arbete. Kommittén föreslår också att motsvarande organ inrättas i utvecklingsländer med demokratiskt underskott och bristfällig social dialog.

5.3.3.5.3. EESK föreslår att det utarbetas ett yttrande om samordningen av de ekonomiska och sociala råden på internationell nivå (t.ex. Afrikas ekonomiska och sociala råd och Kinas ekonomiska och sociala råd) och om frågor som behandlas inom WTO. Sådana gemensamma yttranden bör därefter överlämnas vid ministerkonferenserna såsom det civila samhällets bidrag.

5.3.3.6. Särskilda regler för kommunikation med det civila samhället

5.3.3.6.1. De flesta internationella organisationer - såsom FN, Världsbanken och OECD - har i varierande grad infört särskilda regler för kontakterna med det civila samhällets organisationer och för ett ömsesidigt informationsutbyte. WTO påstår sig vara annorlunda i förhållande till övriga organisationer, eftersom dess beslut inte bara är bindande utan också skall följas upp. I vissa fall leder WTO:s beslut till straff i form av handelssanktioner. Denna argumentation håller inte, eftersom andra internationella organisationer har liknande förfaranden, t.ex. när det gäller att utarbeta och kontrollera efterlevnaden av avtal samt lösa tvister.

5.3.3.6.2. I tidigare yttranden(44) har EESK redan framfört följande förslag till grundläggande principer för en uppförandekodex:

- En uttrycklig deklaration om att avstå från alla former av våld och att främja den ömsesidiga dialogen.

- Arbetslivs- och frivilligorganisationerna som undertecknat kodexen förbinder sig att följa vissa öppenhetsregler (syfte, medlemmar, organisation, finansiering osv.).

- WTO:s sekretariat åtar sig att organisera detta samråd på operationell nivå (information och tillgång till dokument, rådfrågning, avrapportering, utvärderingar, forum på Internet osv.) och bland annat en årlig offentlig konferens.

- Företrädarna för det civila samhället och frivilligorganisationerna erbjuds att delta i informationskampanjer och läges- och uppgiftsanalyser och att överta ansvarsuppgifter inom WTO:s verksamhet, exempelvis att lägga fram förslag som är till nytta för WTO:s institutioner i ämnen som berör WTO:s insatser, att stödja genomförandet av WTO:s åtaganden och program, ge värdefulla bidrag till panelerna och att bidra till att studera tillämpningssvårigheterna och genomförandeläget.

- WTO:s medlemsstater uppmanas att tillämpa sådana samrådsförfaranden med företrädarna för det civila samhället och frivilligorganisationerna på europeisk nivå.

5.3.3.7. Parlamentarisk kontroll

5.3.3.7.1. Kommissionens och Europaparlamentets förslag att eventuellt införa en parlamentarisk kontroll av handelspolitiken skulle bidra till att öka insynen i WTO:s verksamhet och ge medlemsstaterna mer information, men framför allt skulle en sådan kontroll bidra till att göra WTO:s verksamhet och beslutsgång mer demokratisk.

5.3.3.7.2. En parlamentarisk kontroll skulle också bidra till att skapa ökad förståelse för handelspolitikens ekonomiska och sociala konsekvenser för varje enskild medlemsstat.

5.3.3.7.3. EESK ställer sig i princip positiv till att det införs en parlamentarisk dimension inom WTO, trots de svårigheter detta innebär, eftersom medlemsstaterna representeras av tjänstemän och inte av folkvalda under det löpande arbetet inom WTO:s allmänna råd mellan ministerkonferenserna.

5.3.3.8. Det civila samhällets tillträde till systemet för tvistlösning

5.3.3.8.1. Det organiserade civila samhället har inte tillträde till sammanträdena i de särskilda paneler som utgör WTO:s tvistlösningsinstans eller till överläggningarna i andrainstansen. I regel arbetar dessa paneler i enlighet med gällande internationell offentlig rätt och det finns ingen anledning att hindra det civila samhällets organisationer från att fritt ta del av information om de ärenden som behandlas eller vilka beslut som fattas i internationella handelstvister så snart som de berörda parterna informerats.

5.3.3.8.2. I artikel 13.1 i promemorian om bestämmelser och förfaranden för tvistlösning anges mycket tydligt att varje panel har rätt att inhämta information och teknisk sakkunskap från den person eller organisation som panelen bedömer vara lämplig. Konfidentiell information som lämnas till panelen får inte föras vidare, om inte personen, organisationen eller myndigheten i fråga lämnat sitt godkännande. Panelen kan dessutom begära information från varje källa som bedöms vara relevant eller ta hjälp av sakkunniga för att få deras syn på vissa aspekter av ärendet. I praktiken har dock det civila samhällets bidrag var mycket begränsat.

5.3.3.8.3. EESK ställer sig positiv till att involvera det civila samhället i systemet för tvistlösning, så att man kan ge råd i frågor som kräver fackkunskap, t.ex. frågor som rör arbetslivet, miljön eller folkhälsan. Skälen för detta är följande: a) Panelernas och appelationsinstansens medlemmar är ofta experter på internationell handelsrätt. b) Handelsavtalen får ofta direkta eller indirekta konsekvenser för utvecklingen på arbetsmarknaden - t.ex. ett lands arbetslöshet - miljön, folkhälsan eller den ekonomiska utvecklingen.

5.3.3.8.4. EESK anmodar de minst utvecklade länderna att inte längre motsätta sig att representanter för det civila samhället involveras i systemet för tvistlösning. Kommittén stöder kommissionens förslag på detta område, som syftar till ökad öppenhet och större demokratisk medvetenhet inom WTO.

5.4. Hur kan man stärka utvecklingsländernas och de minst utvecklade ländernas möjligheter att delta i WTO:s institutionella process?

5.4.1. Många utvecklingsländer saknar helt eller delvis möjlighet att delta i WTO:s arbete och har således svårt att förstå handelspolitiken och dess konsekvenser. De känner inte heller alltid till samtliga bestämmelser på regional, nationell och internationell nivå. Trots kommissionens omfattande ekonomiska stöd kan utvecklingsländerna sällan skicka representanter regelbundet till WTO:s olika kommittéer och sammanträden, där viktiga förhandlingsfrågor avgörs, eftersom utvecklingsländerna saknar personer med relevanta kvalifikationer och eftersom de inte har råd att finansiera ständiga representationer eller delegationer. Inrättandet av AVS-ländernas representationskontor(45) var ett steg i rätt riktning när det gäller att stödja dessa länder i de internationella handelsförhandlingarna.

5.4.2. Utvecklingsagendan från Doha innehåller en särskild hänvisning till de minst utvecklade ländernas svårigheter att delta i de internationella handelsförhandlingarna och en konkret tidsplan för stödåtgärder(46).

5.4.3. Enligt EESK är det mycket viktigt att se till att utvecklingsländerna har de ekonomiska och mänskliga resurser som krävs för att kunna genomföra de bestämmelser som beslutats.

5.4.4. Enligt EESK finns ett konstant behov av ökade WTO-anslag till tekniskt bistånd och fortbildning för de minst utvecklade länderna vid sidan om andra internationella organisationers program, så att dessa länder kan delta i WTO:s arbete på lika villkor. Det är också viktigt att öka kontrollerna av hur dessa anslag används, i syfte att undvika resursslöseri och förhindra korruption.

5.5. Hur kan man öka medlemsstaternas allmänna deltagande och samtidigt effektivisera WTO?

5.5.1. Det stora antalet medlemmar är en komplicerande faktor när vi ser till antalet medlemsstater som måste delta i överläggningarna eller vara närvarande i organisationens formella och informella organ. Vid sidan om att institutionalisera de småskaligare ministerkonferenserna föreslår EESK att det inrättas organ med ett begränsat antal medlemsstater - dvs. ett hanterbart antal medlemmar - genom att man tillämpar en urvals- och omröstningsmodell som passar WTO:s syften, utan att man för den skull rubbar den grundläggande demokratiska principen "en medlemsstat - en röst".

5.6. Institutionaliserat samarbete med andra internationella organisationer

5.6.1. I dagens globaliserade ekonomiska och sociala tillvaro är det viktigt att vara medveten om att handel inte idkas i ett vakuum och att handelsförhandlingarna påverkas av och påverkar andra internationella organisationers beslut och åtgärder. Ett samarbete mellan WTO och andra internationella organisationer är avgörande för att det globala samarbetet skall bli effektivt.

5.6.2. Två viktiga internationella initiativ är det gemensamma stödprogrammet för tekniskt bistånd och det samarbete mellan WTO och UNCTAD vid inrättandet av internationella handelscentrum som skall hjälpa utvecklingsländer och övergångsekonomier att delta i den internationella handeln. Andra viktiga initiativ har varit WTO:s samarbete med Världshälsoorganisationen(47), Internationella valutafonden, Internationella teleunionen, Världsbanken och Världsorganisationen för immateriell äganderätt(48).

5.7. Hur kan systemet för tvistlösning förändras?

5.7.1. Med hänsyn till de senaste sex årens erfarenheter av systemet för tvistlösning accepterar WTO att systemet behöver förbättras på en rad punkter, trots att det utgör ett viktigt bidrag när det gäller att lösa handelstvister mellan medlemsstaterna. Vid ministerkonferensen i Doha beslutade medlemsstaterna att inleda förhandlingar om hur detta system skall kunna förbättras och uppdateras, med siktet inställt på att arbetet skall ha avslutats i maj 2003.

5.7.2. Kommissionen har lagt fram konkreta förslag på hur systemet skall kunna omarbetas. Ett förslag är t.ex. att panelens medlemmar utnämns permanent till skillnad från i dag när panelerna sätts samman från fall till fall. Kommissionen har även lagt fram förslag avseende genomförandet av beslut, öppenhet, snabbare beslut, beslut från det rådgivande rättsliga organet och möjligheten att bidra till rättstolkningen som s.k. amicus curiae.

5.7.3. Även om EESK stöder alla dessa förslag, vill kommittén ändå framhålla att ett rättvist och effektivt system för tvistlösning bör bygga på följande principer: För det första är alla medlemsstater lika inför lagen, för det andra skall alla ha direkt tillträde till systemet för tvistlösning och för det tredje skall systemet lyda under internationell lag. Det är dock mycket tveksamt om utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna verkligen kan dra full nytta av WTO:s system i dess nuvarande utformning. För det första blir tolkningen och tillämpningen av WTO:s olika bestämmelser och avtal alltmer komplicerad och svårhanterlig. EESK anser det därför vara nödvändigt att ge dessa länder bistånd i form av såväl pengar som kunskap och utbildning, för att de skall kunna analysera, förstå och tillämpa WTO:s avtal på ett korrekt sätt. För det andra är dessa länders möjligheter att delta i överläggningarna och försvara sina intressen i paneler eller i appelationsinstansen för närvarande mycket begränsade, eftersom bestämmelserna är mycket komplicerade och överläggningarna går mycket snabbt. Under 2001 inrättades dock ett rådgivningscentrum för WTO-lagstiftning, vilket enligt EESK:s uppfattning har fyllt ett stort tomrum. Rådgivningscentrumets tjänster börjar redan bära frukt (jfr resultatet av tvisten mellan Peru och EU beträffande definitionen av sardiner). Vid sidan om EU:s medlemsstater, som redan lämnat betydande bidrag till inrättandet av detta rådgivningscentrum, bör även WTO:s övriga medlemsstater bidra till dess fortsatta utveckling.

5.7.4. Trots avsevärda förbättringar är WTO:s system för tvistlösning fortfarande svårtillgängligt för utvecklingsländerna. Detta beror till viss del på deras svaga ekonomi, som gör det omöjligt för de flesta utvecklingsländer att dra största möjliga fördel av systemet(49). Utvecklingsländerna får inte tillträde till eller kan inte använda sig av systemet av följande skäl: a) De har inte de inhemska system för utrikeshandel som krävs för att kanalisera nödvändig information till regeringen eller kräva att länder som bryter mot bestämmelser ändrar sin politik. b) Det saknas en medvetenhet på nationell nivå i fråga om WTO:s bestämmelser, konventioner och system. c) Utvecklingsländernas offentliga förvaltningstjänstemän saknar tillräckliga sakkunskaper. d) Den politiska viljan saknas ofta. e) Utvecklingsländerna har inte råd att anlita experthjälp.

5.7.5. EESK ser med oro på att ett antal WTO-avtal brister i tydlighet, vilket oundvikligen leder till att medlemsstater överklagar inom ramen för systemet för tvistlösning. Kommittén uppmanar samtliga parter att verka för tydligare avtal.

5.7.5.1. EESK ser vidare med oro på de direkta och allvarliga konsekvenser som vissa tvistlösningsfall får för tredje man inom privata sektorn (speciellt små och medelstora företag och konsumenter). Ett indraget tillstånd från en WTO-medlem innebär inte några sanktioner gentemot den stat eller organ i den stat som vidtagit de åtgärder som strider mot WTO:s bestämmelser, utan i stället ibland existenshotande sanktioner gentemot företagen, som inte varit delaktiga i åtgärderna. På grund av att de inte direkt kan åberopa WTO:s lagstiftning har dessa företag för närvarande i praktiken inga rättsliga möjligheter att kräva ersättning från de organ i den egna staten (eller statsförbundet) som bevisligen handlat rättsvidrigt enligt WTO:s tvistlösningsförfarande. En sådan situation är inte förenlig med de rättspolitiska principer som gäller inom Europeiska unionen. För att öka acceptansen för och rättskraften hos WTO:s tvistlösningsmekanism bör kommissionen i samarbete med ministerrådet såväl inom ramen för WTO som internt inom EU verka för att denna brist snarast avhjälps.

5.7.6. I fråga om systemet för tvistlösning föreslår EESK följande: a) Ökat tekniskt bistånd och rättslig hjälp till de minst utvecklade länderna. b) Snabbare handläggning. Ärendets ekonomiska betydelse bör vara avgörande för handläggningstiden och systemets alla delar bör inte tillämpas för mindre ärenden (under 1 miljon USD). c) AVS-ländernas representationskontor i Genève bör förstärkas, så att full hänsyn tas till dessa länders utsatta situation. d) Representanter för det civila samhället med relevanta sakkunskaper bör i större utsträckning få delta i panelerna, som ansvarar för den första utredningen vid överträdelser.

5.8. Sanktioner

5.8.1. Som en sista utväg kan WTO ta till sanktioner för att se till att medlemsstaterna följer de bestämmelser och förfaranden som man kommit överens om inom organisationen, i linje med de multilaterala handelsavtalen. Det är först efter det att man har försökt vidta alla åtgärder som föreskrivs i avtalet om tvistlösning, och om överträdelserna fortsätter, som sanktioner kan införas.

5.8.2. Sanktioner mot en eller flera medlemsstater påverkar ofta en stor grupp av länder och inverkar ofta negativt på handeln med tredje land eller världens utvecklingsländer.

5.8.3. Det är dock allmänt känt att sanktioner är ett sätt att tvinga länder att anpassa sig efter beslut som fattats av panelen, appelationsinstansen eller organet för tvistlösning som inte alls lämpar sig för världens utvecklingsländer eller de minst utvecklade länderna. Dessa länder är direkt beroende av import, vilket innebär att sanktioner sällan utgör något tänkbart alternativ. EESK stöder därför kommissionens förslag att ge dessa länder möjlighet att under vissa omständigheter begära direkt ekonomisk kompensation eller dra nytta av andra kompensatoriska handelsfördelar, i stället för att införa handelssanktioner.

5.8.4. EESK ser med oro på att antalet anmälningar ökar. Kommittén anser att kompromisslösningar är att föredra framför rättsliga medel och sanktioner. EESK anmodar WTO:s medlemsstater att ta initiativ till en bred debatt om WTO:s sanktionsbestämmelser och om kommissionens förslag till förfarande som skall tillämpas innan sanktioner införs och som ger en medlemsstat möjlighet att erbjuda kompensation vid överträdelser. Denna debatt måste tydliggöra sanktionernas samtliga aspekter (när, hur och av vem kan sanktioner införas), i syfte att verka för ökad flexibilitet och insyn.

Bryssel den 26 mars 2003.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger Briesch

(1) Europaparlamentets resolution av den 18 juni 1998 om WTO:s andra ministerkonferens, EGT C 210, 6.7.1998.

(2) Europaparlamentets resolution av den 15 december 1999 om WTO:s tredje ministerkonferens i Seattle, EGT C 296, 18.10.2000.

(3) Europaparlamentets betänkande om fattigdomsutrotning - P5_TA(2002) 0389.

(4) a) Världsbanken bedömer att avskaffandet av alla handelshinder skulle öka världens aggregerade inkomster med 2,8 biljoner USD och innebära att 320 miljoner människor undslipper fattigdom senast år 2015.

b) Europaparlamentets betänkande om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om EU:s strategi inför WTO:s millennierunda, A5-0062/1999, EGT C 189, 7.7.2000.

(5) Världsbankens årsrapport 2002, kapitel 1: "Meeting the Poverty Challenge: the World Bank's Goals and Strategies".

(6) Europaparlamentets betänkande om fattigdomsutrotning - P5_TA(2002) 0389.

(7) 30 av FN:s 49 minst utvecklade medlemsstater är medlemmar i WTO: Angola, Bangladesh, Benin, Burkina Faso, Burundi, Centralafrikanska republiken, Djibouti, Gambia, Guinea-Bissau, Guinea-Conakry, Haiti, Lesotho, Madagaskar, Malawi, Maldiverna, Mali, Mauretanien, Moçambique, Myanmar, Nigeria, Rwanda, Senegal, Sierra Leone, Salomonöarna, Tanzania, Tchad, Togo, Uganda, Zaire och Zimbabwe.

Nio länder med ännu lägre utvecklingsnivå håller på att ansluta sig: Buthan, Kambodja, Kap Verde, Demokratiska folkrepubliken Laos, Nepal, Samoa, Sudan, Vanuatu och Yemen (WT/TPR/OV/8, 8.5.2002).

(8) Europaparlamentets betänkande om öppenhet och demokrati i internationell handel, A5-0331/2001, EGT C 112, 9.5.2002.

(9) a) WTO: "Overview of Developments in the International Trading Environment", WT/TPR/OV/8, 15.11.2002.

b) IMF och Världsbanken: "Market Access for Developing Country Exports, Selected Issues", 27.9.2002, avsnitt 5.

(10) David Dollar och Aart Kraay: "Growth is Good for the Poor", Världsbanken.

(11) Europaparlamentets betänkande om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om EU:s strategi inför WTO:s millennierunda, A5-0062/1999, EGT C 189, 7.7.2000.

(12) WTO:s årsrapport 2002, punkt 17.

(13) UNCTAD, 2002: "The least-developed Countries Report 2002: Escaping the Poverty Trap", del II, kapitel 3; "Trade", del II, kapitel 3-4, UNCTAD, Genève.

(14) Översyn av Europeiuska unionens handelspolitik 2002: "Rigged Rules and Double Standards - trade globalisation and the fight against poverty", s. 20 (kommissionens kommentarer av den 17 april 2002).

(15) "A Genuine Development Agenda for the Doha round of WTO negotiations", gemensamt uttalande den 28.1.2002 av Rädda barnen, Oafod, Oxfam, Actionaid, Worldvision, Christian Aid, Fairtrade och Traidcraft, punkt 14.

(16) a) Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet - Handel och utveckling - Att hjälpa utvecklingsländerna att dra nytta av handeln, KOM(2002) 513 slutlig, 18.9.2002.

b) Europeiska unionens råd: Handel och utveckling - rådets slutsatser, 20.11.2002, 14514/02.

(17) Marrakesh-avtalet om inrättandet av Världshandelsorganisationen, artikel IX.1

(18) Om målen för utvecklingsagendan från Doha uppnås, beräknas välfärdsvinsten av att ha undanröjt hinder för handeln med varor - både i industrivärlden och i utvecklingsländerna - uppgå till mellan 250 och 620 miljarder USD per år, varav cirka en tredjedel tillfaller utvecklingsländerna. (IMF och Världsbanken: "Market Access for Developing Country Exports - Selected Issues", 27.9.2002, s. 5).

(19) "Overview of Developments in the International Trading Environment", punkt 97, WT/TPR/OV/8, 15.11.2002.

(20) EGT C 36, 8.2.2002.

(21) Meddelande från april 2000 samt rådets slutsatser av den 10 november 2002.

(22) Ministerkonferensens uttalande i Singapore.

(23) Ministerkonferensens uttalande i Doha, artikel 8, WT/MIN(01)DEC/1, 20.12.2001.

(24) EGT C 260, 17.9.2001, s. 14.

(25) Europaparlamentets betänkande om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om EU:s strategi inför WTO:s millennierunda, A5-0062/1999, EGT C 189, 7.7.2001.

(26) Ministerkonferensens uttalande i Doha, artikel 8, WT/MIN(01)DEC/1, 20.12.2001.

(27) Enligt Oxfam News dör över 15 miljoner människor varje år på grund av infektionssjukdomar och 40 miljoner människor har hiv/aids. Många av dessa personer har inte råd med mediciner som kan rädda eller förlänga deras liv.

(28) Ministerkonferensens uttalande i Doha om skyddet av den intellektuella äganderätten, WT/MIN(01)DEC/2, 20.11.2001.

(29) WTO:s avtal för skydd av den intellektuella äganderätten, artikel 31.

(30) a) GD Handel: "Contribution to the WTO - Communication from the European Committees and their Member States to the TRIP's Council Relating to Paragraph 6 of the Doha Declaration on the TRIPs Agreement and Public Health", 18.6.2002.

b) WTO:s råd för skydd av den intellektuella äganderätten: Utkast till kompromisslösning (Perex Motta), 16.12.2002.

c) Skrivelse från kommissionär Pascal Lamy till ministrarna för WTO:s medlemsstater, 7.1.2003 - 5/6.

d) WTO:s råd för skydd av den intellektuella äganderätten, 4.3.2002 (IP/C/W/339).

e) WTO:s kommitté för handel och utveckling: "The WTO Work Program on Special and Differential Treatment - Communication from the European Committees", TN/CTD/W/26, 11.12.2002.

f) WTO:s kommitté för handel och utveckling: "Monitoring Mechanisms for Special and Differential (S& D) Treatment Provisions - Joint Communication for the African Group in the WTO", TN/CTD/W/23, 11.12.2002.

(31) Ministerkonferensens uttalande i Doha, artikel 13, WT/MIN(01)/DEC/1, 20.11.2001.

(32) FAO:s 26:e regionala konferens för främre Orienten, 9-13 mars 2002.

(33) Årsrapport 2002.

(34) a) WT/COMTD/W/89/Rev. 1, 14.1.2002

b) WTO Training Institute: "WTO Trade Policy Courses: A proposal for Expansion".

(35) EGT C 368, 20.12.1999.

(36) EGT C 36, 8.2.2002.

(37) WTO: "Procedures for the circulation and derestriction of WTO documents" (14 maj 2002), WT/L/452, 16.5.2002.

(38) G. Marceau och P. Pedersen: "Is the WTO open and transparent? A discussion of the relationship of the WTO with non-governmental organisations and civil society's claim for more transparency and public participation", J.W.T. Vol. 33 No 1, s. 5-49 (1999).

(39) Frågan om förbindelser mellan WTO och frivilligorganisationer behandlas i artikel V:2 i Marrakesh-avtalet och i allmänna rådets riktlinjer, 18.6.1996 (WT/L/162).

(40) Internationella centrumet för handel och hållbar utveckling: "Association Schemes and Other Arrangements for Public Participation in International Fora".

(41) EGT C 125, 27.5.2002.

(42) Avtal om inrättandet av Världshandelsorganisationen, artikel III.4.

(43) Avtal om inrättandet av Världshandelsorganisationen, artikel III.3.

(44) Punkterna 3.9, 3.9.1, 3.9.2, 3.9.3, 3.9.4 och 3.9.5 i "Förberedelser inför WTO:s fjärde ministerkonferens: EESK:s ställningstagande", EGT C 36, 8.2.2002.

(45) Detta kontor finansieras av EU till en kostnad av 1,4 miljoner EUR.

(46) Beslut av ministerkonferensen i Doha - Stödåtgärder, WT/MIN(01), 17-20.11.2001.

(47) WTO:s avtal och folkhälsan, 20.8.2002.

(48) WT/COMTD/W/102, 16.7.2002.

(49) B. Hoeckman och P. Mavroidis: "Enforcing Multilateral Commitments: Dispute Settlement and Developing Countries", 14.9.1999. WTO:s och Världsbankens konferens om utvecklingsländer inför millenierundan.