30.4.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 121/1


Yttrande från Regionkommittén om ”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Grundläggande riktlinjer för en hållbar europeisk turism”

(2004/C 121/01)

REGIONKOMMITTÉN HAR AVGETT DETTA YTTRANDE med beaktande av

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Grundläggande riktlinjer för en hållbar europeisk turism (KOM(2003) 716 slutlig),

kommissionens beslut av den 21 november 2003 att i enlighet med artikel 265 första stycket i EG-fördraget rådfråga Regionkommittén i ärendet,

presidiets beslut av den 27 januari 2004 att ge utskottet för territoriell sammanhållningspolitik i uppdrag att utarbeta ett yttrande i ärendet,

Regionkommitténs yttrande om ”En samarbetsstrategi för den europeiska turismens framtid” (CDR 99/2002 fin) (1),

slutsatserna från konferensen Euromeeting 2003 om en hållbar europeisk turism, som regionen Toscana anordnade tillsammans med Regionkommitténs COTER-utskott,

Utvecklingsplanering i europeiskt perspektiv (ESDP), och Regionkommitténs yttrande om ESDP (CdR 266/98 fin) (2),

det utkast till yttrande (CdR 397/2003 rév. 1) som antogs den 18 februari 2004 av utskottet för territoriell sammanhållningspolitik (föredragande: Adan Martin Menis, regionpresident i regionen Kanarieöarna (ES–ELDR),

och av följande skäl:

1)

Turismsektorn är en av de viktigaste sektorerna och den expanderar kraftigt inom världsekonomin och EU:s ekonomi.

2)

Turismen kan i stor utsträckning bidra till målen att upprätthålla en hög och stabil ekonomisk tillväxt och sysselsättning, en social utveckling som tillgodoser allas behov, effektivt miljöskydd och rationellt utnyttjande av naturresurserna.

3)

De naturliga, ekonomiska, sociala och kulturella basresurser som utgör sektorns ekonomiska hållbarhet är begränsade och kommer inte att hålla för en fortsatt obegränsad ökning av den europeiska turismen.

4)

I den genomförandeplan som antogs vid Världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg uppmanas aktörerna att satsa på hållbar turism och föreslås åtgärder för att ändra på ohållbara konsumtions- och produktionsmönster.

5)

Turismen är ett globalt fenomen med lokal förankring och de hållbarhetsproblem som hänger samman med turismen varierar från globala problem som måste lösas globalt till lokala problem som kräver åtgärder på fältet. Turismen är framför allt ett lokalt och regionalt ansvarsområde. Åtgärder som rör turism måste i stor utsträckning utformas och genomföras lokalt för att det skall vara möjligt att ta itu med de särskilda behov och begränsningar som finns.

6)

I artikel 2 i EG-fördraget anges att en av gemenskapens uppgifter är att främja en hållbar utveckling av näringslivet. Turismen har stora möjligheter att bidra till att hållbarhetsmålen uppnås, och i artikel 3 u i fördraget står det att gemenskapen skall vidta åtgärder på turismområdet för att uppnå de mål som anges i artikel 2. Åtgärder för en hållbar turism måste ligga i linje med de övergripande riktlinjer för hållbar utveckling inom EU som fastställts i den europeiska strategin för hållbar utveckling.

7)

En hållbar utveckling av turismen har varit en prioriterad fråga för EU-institutionerna sedan mitten av 1990-talet. I sitt meddelande en samarbetsstrategi för den europeiska turismens framtid, från november 2001, föreslår kommissionen att man skall ”främja en hållbar utveckling av turistverksamheten i Europa genom utformning och genomförande av en Agenda 21”.

8)

Denna målsättning fick starkt stöd av Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

Yttrandet antogs vid Regionkommitténs 54:e plenarsession den 21–22 april 2004 (sammanträdet den 21 april).

Regionkommitténs ståndpunkt

Regionkommittén medger att det i ett dokument som detta är svårt att sammanfatta prioriteringar och strategier för en hållbar europeisk turism eftersom de är lika komplexa som turismens olika regionala former, lika varierande som turismutbudet och konsumenternas efterfrågan samt lika skiftande som de många metoder som myndigheter och företag använder för att marknadsföra turistmålen.

Bortsett från ett antal synpunkter på några av kommissionens påståenden ställer sig kommittén mycket positiv till kommissionens meddelande, som utgör EU:s första större övergripande ställningstagande till de utmaningar som är förknippade med en hållbar turism.

Kommittén anser att även om det finns andra initiativ som är väsentliga för en hållbar utveckling, till exempel ESDP (Utvecklingsplanering i europeiskt perspektiv), är det viktigaste med detta meddelande att det klargör vilka åtgärder som krävs särskilt i regionerna och på turistmålen för att uppnå en hållbar turism.

ReK framhåller att kommissionen öppnar nya möjligheter för lokala och regionala myndigheter att föra en hållbar turismpolitik i en strävan efter balans mellan hållbarhetens tre pelare. ReK vill också påpeka att gemensamma insatser och effektiv förvaltning är nyckelfaktorer för att främja turistindustrins utveckling och komma till rätta med den bristande samordningen mellan aktörernas olika arbetsmetoder.

Kommittén ser positivt på att kommissionen också föreslår medverkan av europeiska medborgare och turister, företag i den privata sektorn, arbetsmarknadens parter, internationella organisationer, lokala, regionala och nationella myndigheter samt aktörer i det civila samhället.

1.   Utmaningar och mål för en hållbar turism

Den största utmaningen: hållbar verksamhet och tillväxt

1.1

Regionkommittén anser att det kan finnas ytterligare utmaningar för en hållbar turism i vissa geografiska områden, t.ex. Medelhavsområdet och Alperna, men också i andra områden som öar, EU:s yttersta randområden och utvecklingsländerna.

1.2

Kommittén delar kommissionens uppfattning att hållbar utveckling av så kallad massturism är den utmaning som kommer att bidra mest till att uppnå en hållbar turism.

1.3

Massturismen har medfört stora miljömässiga, landskapsmässiga och sociala påfrestningar på många orter. Ur ett europeiskt perspektiv har dock effekterna på hållbarheten uppvägts av de positiva sociala följderna för medborgarna både i destinationsländerna och turisternas hemländer.

1.4

På många turistorter väljer man i dag att inte öka utbudet kvantitativt utan satsa på en kvalitetsökning genom omvandling av infrastruktur och produkter samt kontinuerlig förnyelse, samtidigt som man begränsar tillväxten och utformar nya strategier för planering och hållbar förvaltning inom turismen.

1.5

Kommittén anser att den nya målsättningen, det vill säga att utveckla turismen med utgångspunkt i hållbarhetskriterier, uppmuntrar människor att erbjuda och välja hållbara turismalternativ i stället för en turism som tillgodoser omedelbara intressen och kortsiktig efterfrågan. Men denna målsättning stöter på problem av politisk, ekonomisk och juridisk art som i många fall ligger utanför behörighetsområdet.

1.6

ReK anser också att problemen kan förvärras på de orter där turismen är den främsta källan till välstånd och näringsverksamhet.

1.7

Problemen kan också öka på öar, i bergsområden och i sårbara och avlägsna områden där effekterna av bristande hållbarhet förstärks genom isoleringen.

1.8

När de regionala och lokala aktörerna antar dessa stora utmaningar måste de kunna räkna med största möjliga samarbetsvilja och förståelse från de nationella regeringarna och EU-institutionerna, som bör vara beredda att använda de lämpligaste rättsliga, ekonomiska och politiska medlen för att undvika att de regionala och lokala initiativen för hållbar turism misslyckas.

1.9

Det är särskilt viktigt att på ett korrekt sätt anpassa de gemenskapsbestämmelser som reglerar statsstöd till en begränsad och hållbar tillväxt samt utveckling av en hållbar turism i områden som kännetecknas av permanenta naturbetingade och geografiska handikapp, där turismen kan äventyra sårbara och värdefulla naturresurser.

En balanserad strategi för hållbarhetens tre pelare

1.10

ReK värdesätter att kommissionen erkänner vikten av partnerskap mellan alla aktörer samt goda styrelseformer.

1.11

Enligt kommittén måste de lokala och regionala turistmyndigheterna gå stärkta ur denna process och ha möjlighet att samordna sin verksamhet med andra myndigheter och organ på alla nivåer för att kunna uppnå samverkanseffekter och goda förvaltningsrutiner och därmed uppnå de fastställda målen.

1.12

Enligt ReK måste också alla lokala och regionala myndigheter och politikområden med ett klart inflytande på utformningen av en hållbar turism få fler möjligheter och bidra till planering, utformning och tillämpning av hållbara turismmönster.

1.13

Kommittén anser att hela turistnäringen och övriga berörda aktörer måste kunna delta redan från början i utformningen av den nya politiken för hållbara turistmål.

Hållbara konsumtionsmönster

1.14

Kommissionen påpekar på goda grunder att två av de största problemen för att uppnå hållbara turistkonsumtionsmönster är säsongsspridningen och transporterna.

1.15

Enligt kommittén är säsongsspridningen ett regionalt problem, som dock också präglar många europeiska turistmål och turistprodukter, och man måste utforma och använda modellerna med hänsyn till denna faktor.

1.16

ReK anser att vid eventuella EU-åtgärder som rör säsongsspridningen måste EU vara mycket försiktig för att inte orsaka marknadssnedvridningar som påverkar turistmål och turistprodukter vilkas konkurrensfördel består i andras lågsäsong.

1.17

Transportfrågan måste analyseras ur flera synvinklar, däribland effektivitet i förhållande till förbrukning och utsläpp, den rikedom och de övriga vinster som genereras samt de hållbarhetsmål som turistmålen och EU:s regioner måste eftersträva. Här bör man beakta olika akter och protokoll som undertecknats, t.ex. Alpkonventionens transportprotokoll och andra akter som inneburit framsteg på detta område.

1.18

Analysen utifrån förbrukning bör dock innefatta andra viktiga variabler för att undvika bristfälliga och motsägelsefulla slutsatser.

1.19

Om nedanstående aspekter ingår i ett helhetsperspektiv är det möjligt att göra en fullständigare analys av konsumtionsmönstrens hållbarhet:

Främjande av hållbara turismutgifter.

Ökade möjligheter för turister att fatta beslut och välja.

Skydd av turisternas rättigheter.

Turismen som sammanhållande faktor i Europa.

Turismen som faktor för omfördelning av resurser.

Turismen som katalysator för fred.

1.20

Regionkommittén håller inte med om att få turister är intresserade av hållbar turism. Tvärtom menar kommittén att flertalet europeiska turister eftersträvar hållbarhet och efterfrågar hållbara produkter, även om uppfattningen om vad som menas med hållbara produkter varierar i hög grad från en turist till en annan. Därför måste turistmålen och turismföretagen vinnlägga sig om att erbjuda hållbara turismprodukter. Turistmålen måste få större möjligheter att utveckla hållbara turismprodukter som marknadsförs med betoning av produkternas hållbara egenskaper och hållbarhetsmål samt främja turisternas valmöjligheter.

1.21

ReK anser att man måste stärka sambandet mellan hållbarhet och konkurrenskraft. Detta samband är visserligen bräckligt och motsägelsefullt, men det utgör likväl den bästa möjligheten att lyfta fram hållbarhet i debatten och få fler aktörer att sträva efter samma mål.

Hållbara produktionsmönster

1.22

Regionkommittén berömmer kommissionen för redogörelsen om ”hållbar utveckling av turistmålen”.

1.23

Det utgör ett de av viktigaste bidragen i hela meddelandet.

1.24

ReK välkomnar kommissionens hänvisningar till följande:

Turistmålet som komplett turismprodukt.

Vikten av att turismverksamhet kombinerar offentliga och privata intressen för att uppnå en hållbar produktion.

Bräckliga och beroende ”monoekonomier”, utan indirekta effekter.

Samma förutsättningar för lokala företag och vinster som går tillbaka till turistmålen.

Detta motiverar åtgärder som syftar till utforma regionala turistmönster i enlighet med marknadens potential och turistmålens och turismregionernas intresse av hållbar turism.

1.25

ReK välkomnar kommissionens hänvisningar till följande:

Det traditionella kulturlandskapet.

Kultur- och naturarvsresurser, infrastrukturer, gästfrihet och turistanläggningar som turistmålens basresurser.

Klokt markutnyttjande.

Den lokala identiteten och lokalbefolkningens behov.

Dessa hänvisningar visar att man måste koppla den lokala och regionala turismpolitiken till övriga politikområden genom en god förvaltningspraxis.

1.26

Regionkommittén instämmer i kommissionens synpunkt att man måste ta hänsyn till natur- och kulturområdenas mottagandekapacitet samt att det är viktigt att analysera mottagandekapaciteten vid utformningen av hållbara turistmönster på lokal och regional nivå.

1.27

Kommittén välkomnar kommissionens hänvisningar till sekundärt boende och pensionärsboende samt endagsbesök som avspeglar behovet av att noggrant definiera företeelser som är förknippade med turism och undersöka deras positiva och negativa effekter innan man utformar politiska åtgärder och regelverk.

II.   Var står vi i dag?

Många initiativ

2.1

Regionkommittén anser att en av de intressantaste slutsatserna i ESDP (Utvecklingsplanering i europeiskt perspektiv) är uppmaningen till företag och förvaltningen inom olika branscher, däribland turismsektorn, att ta sitt ansvar för den fysiska planeringen. Detta är ett av de viktigaste dokumenten som uppmanar bland annat turismsektorn att bidra till den fysiska planeringen och man måste därför stärka dess kapacitet att bidra med nya kunskaper och metoder. Det förutsätter att man ökar turisternas valmöjligheter, utformar hållbara turistprodukter och i regionalpolitiken ständigt strävar efter att beakta lokalbefolkningens engagemang i en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar turism.

Långsam utveckling

2.2

Regionkommittén håller med om att utvecklingen av en hållbar turism har gått långsamt. Det är därför nödvändigt att formulera grundläggande riktlinjer för att styra utvecklingen mot hållbara mål.

2.3

ReK ser positivt på kommissionens strävan att utforma en europeisk turismpolitik utifrån en ”nedifrån och upp”-strategi som uttryckligen bygger på subsidiaritetsprincipen och på turistmålens ansvar för att utveckla hållbara turismprodukter.

2.4

Kommittén instämmer i kommissionens bedömning att små och medelstora företag och turistmålen spelar en avgörande roll för att hållbarhetsinitiativ skall lyckas.

III.   Att ta itu med utmaningarna: politiska alternativ

3.1

Regionkommittén delar kommissionens uppfattning att åtgärderna skall inriktas på följande punkter:

Effektivt genomförande av befintliga initiativ.

Åtgärder för att dra största möjliga fördel av effekterna av gemenskapens politik och åtgärder.

Kompletterande åtgärder.

Kommittén anser att dessa punkter borde ha fördjupats ytterligare.

IV.   Genomförande av en hållbar turism: grundläggande riktlinjer för Europeiska gemenskapens tillvägagångssätt

Ett allmänt koncept för framtida åtgärder

4.1

Regionkommittén instämmer i kommissionens synpunkt att man måste engagera alla berörda parter på alla nivåer, från lokal till global nivå.

4.2

Kommittén känner en viss oro inför kommissionens synpunkt att frågor som rör säsongskoncentration av hållbara turistresor måste behandlas i instanser över lokal och regional nivå.

4.3

Om dessa högre instanser stimulerar en viss efterfrågan från turisternas sida finns det en risk att det missgynnar andra turistmål som inte får del av dessa stimulansåtgärder, vilket innebär snedvridning av marknaden, även när det gäller turistmål utanför gemenskapen.

4.4

ReK anser att kommissionen gör rätt i att koppla den politiska strävan och företagens och arbetsmarknadens strävan att uppnå en hållbar turism till särskilda eller sektorsspecifika formuleringar i Agenda 21. Om lokala och regionala myndigheter utformade sin turismpolitik utifrån hållbarhetskriterier – som i meddelandet tillskrivs stor betydelse för hållbarhetspolitikens berättigande, målsättningar och strategier – skulle det utgöra ett utmärkt tillfälle att ge Agenda 21-processen en nystart, eftersom den i dag har en underordnad administrativ, politisk, företagsekonomisk och social roll för en lång rad europeiska regioner och turistmål.

4.5

ReK bedömer att det i detta sammanhang öppnar sig nya möjligheter för lokala och regionala myndigheter genom att man skapar lokala och regionala ramar för åtgärder som syftar till att främja hållbar turism. Dessa ramar bör i sin tur vara kopplade till ramar på nationell och europeisk nivå. Det gäller särskilt för de turistförvaltningar som behöver stärka sin kapacitet men också för alla regionala myndigheter och politikområden som inverkar på en hållbar turism, däribland miljö, fysisk planering, sysselsättning, jordbruk, natur- och kulturarv och utbildning. Om dessa myndigheter och politikområden bygger på en hållbar turism får de också nya förutsättningar att bidra till nya turisminsatser.

4.6

Kommittén instämmer i att information är en central fråga för utveckling av hållbar turism. Turism är en verksamhet som bedrivs utan tillräcklig överblick och utförlig information. Turismföretagen och turistmålen kan bara rikta in sig på effektiva hållbarhetsstrategier om de har tillgång till basinformation om sin verksamhet. En stor del av denna information kan bara tas fram och samlas in på turistmålen.

4.7

ReK anmodar EU-institutionerna att främja och stödja nätverk mellan turistmål för insamling och utbyte av information.

4.8

Det finns också annan viktig information som turistmålen och nätverken av turistmål saknar. Kommissionen skulle i detta sammanhang kunna spela en central roll som regionerna och medlemsstaterna inte kan ta på sig.

Vad kommissionen har för avsikt att göra

4.9

Regionkommittén ser positivt på de konsekvensbedömningar som kommissionen har initierat, särskilt på turismområdet. De utgör utmärkta exempel på hur man kan främja principerna för goda styrelseformer i Europas regioner och turistmål.

4.10

Kommittén stöder kommissionens avsikt att utarbeta och genomföra ett internt arbetsprogram för att öka EU-politikens genomslagskraft.

4.11

ReK anser att indikatorerna för den europeiska turismens hållbarhet inte bara är ett mål i sig ”för mätning av hållbar turism” utan de är också viktiga som katalysatorer för en hållbar utveckling. Det är därför av avgörande betydelse att de berörda parterna (turismnäringen, myndigheterna, det civila samhället osv.) redan från början medverkar i utarbetandet av indikatorer. Det är också viktigt att indikatorerna är enkla och användarvänliga, så att alla kan förstå dem och fortsätta att bidra med information.

4.12

Enligt kommittén innebär själva arbetet med att mäta hållbarhet att man gör framsteg, i och med aktörernas strävan att förstå turismens konsekvenser, upptäckten av alternativ och utvecklingen av socialt kapital.

4.13

ReK stöder ett samarbetsavtal om hållbar turism med Världsturistorganisationen.

4.14

ReK ser positivt på att kommissionen skall inrätta en grupp för hållbar turism bestående av företrädare för lokala, regionala och nationella myndigheter, turismföretag, fackföreningar och det civila samhället.

4.15

Eftersom Regionkommittén är det EU-organ som företräder EU:s lokala och regionala myndigheter är den också den instans som bör utse de myndighetsföreträdare som skall ingå i gruppen i samarbete med alleuropeiska organisationer som företräder de lokala och regionala myndigheterna.

4.16

Kommittén föreslår att gruppens medlemmar väljs från geografiska regionala sammanslutningar som representerar hela spektrat av olika turistmål.

4.17

Eurostat bör stödja arbetet inom gruppen för hållbar turism och definiera europeiska indikatorer och främja lokala och regionala indikatorer för hållbar turism. Det skulle kunna innebära ett stort kvalitativt steg framåt mot en hållbar turism.

4.18

ReK instämmer i kommissionen synpunkt att säsongsspridning och hållbara transporter är två viktiga problem för hållbara konsumentval inom fritidsturismen och att det måste inrättas en expertgrupp som sammanträder regelbundet. Kommissionen vill dock upprepa att denna grupp i sitt arbete också bör ta hänsyn till övergripande analyser och till andra viktiga variabler för att undvika bristfälliga och motsägelsefulla slutsatser.

4.19

Kommittén anser att man under alla omständigheter måste gå mycket försiktigt till väga i eventuella upplysningskampanjer, särskilt sådana som riktar sig till konsumenterna, så att man kan undvika spänningar mellan olika turistmål och produkter. Kampanjerna måste därför vara tillräckligt allmänna. Men det kan samtidigt vara viktigt att använda lämpliga medel för att de lokala och regionala myndigheterna på de olika turistorterna skall ta till sig och förstå riktlinjerna i kommissionens meddelande och ansluta sig till initiativen för att omsätta dessa i praktiken.

4.20

Turisterna måste däremot vara medvetna om att de har rätt att konsumera hållbara turismprodukter i enlighet med stadgan om turisters rättigheter och skyldigheter. Detta skulle därför kunna hjälpa turismnäringen och turistmålen att anpassa sitt utbud till de hållbara modeller som efterfrågas i EU och omvärlden.

4.21

Regionkommittén instämmer i kommissionens bedömning av de möjligheter som ryms i initiativet ”företagens sociala ansvar”, som syftar till att stimulera utvecklingen och införa god praxis för en hållbar produktion.

4.22

ReK välkomnar kommissionens strävan att främja initiativ på turistmålen på följande områden:

Allmän användning av det lokala Agenda 21-verktyget på de europeiska turistmålen.

Utveckling av lokalt anpassningsbar teknik för att hantera mottagandekapacitet.

Utbyte och information mellan turistmål.

”Bottom-up”-strategin.

Utveckling och spridning av god praxis.

Användning av informations- och kommunikationsteknik.

4.23

Kommittén är förvissad om att kommissionen kommer att avsätta de medel som dessa initiativ kräver. ReK hoppas att dessa mål skall omfattas av de nuvarande riktlinjerna för gemenskapsstöd eller ingå i program som bedöms vara lämpliga för detta, till exempel genom att man stärker programmet Interreg III, som skulle kunna stödja framför allt nätverk mellan turistmål finansiellt, eller andra program som anses lämpliga för detta ändamål.

4.24

Det är viktigt att anordna tematiska möten om turism som omfattar lokala och regionala myndigheter, deras sammanslutningar och berörda aktörer med målet att förmedla och förklara samt definiera regionernas, turismnäringens och det civila samhällets roll i de grundläggande riktlinjerna för en europeisk hållbar turism med hänsyn till mål, metoder och framsteg.

4.25

Konkurrenskraft bör också ingå i kommissionens åtgärder för att bidra till strävan att stärka turistmålens kapacitet och ta hänsyn till den rumsliga dimensionen och fysisk planering. Strategin kommer därmed att inriktas på tre områden: konkurrenskraft, kvalitet och hållbarhet.

Vad andra aktörer kan göra

Europeiska medborgare och turister

4.26

Regionkommittén anser att de europeiska turisterna måste informeras korrekt om stadgan om turisters rättigheter och skyldigheter.

4.27

Kommittén anmodar de berörda aktörerna på turistmålen att försvara turisternas intressen och rättigheter när det gäller hållbar turism och införa rutiner för att inhämta turisternas synpunkter.

4.28

Turistmålen bör särskilt lyfta fram sina hållbarhetsinriktade fördelar och mål.

4.29

Rek föreslår att ovanstående punkter uttryckligen skall ingå i åtgärderna för att genomföra Agenda 21 eller i planerna för en hållbar utveckling på turismområdet.

Företag från den privata sektorn och arbetsmarknadens parter

4.30

Regionkommittén stöder helt och fullt denna punkt i meddelandet.

4.31

Det är nödvändigt att stärka förbindelserna mellan små och medelstora företag, utbildningen av dessa företags ledning och personal samt underlätta deras medverkan i beslutsprocessen och deras tillgång till kvalitetssystem.

4.32

EU:s åtgärder bör uttryckligen omfatta dessa målsättningar.

Europeiska turistmål och offentliga myndigheter

4.33

Regionkommittén stöder helt och fullt denna punkt i meddelandet och vill ge kommissionen en eloge för formuleringen av punkten.

4.34

Enligt kommittén har de lokala och regionala turistmyndigheterna ett utmärkt tillfälle att förbereda sig och engagera sig i utvecklingen av en hållbar turism genom att skapa samverkanseffekter och samordna sitt arbete med andra myndigheter i enlighet med de enskilda regionernas planer för att uppnå de fastställda målen.

4.35

Kommittén anser också att samtliga berörda lokala och regionala myndigheter har klara valmöjligheter när det gäller att införliva hållbar turism i sina åtgärder och målsättningar.

4.36

ReK välkomnar kommissionens hänvisning till trepartsavtal som ett instrument för samarbete mellan olika myndigheter. Turismen kan på så sätt bli ett av de områden där man använder trepartsavtal.

4.37

Kommissionen bör göra en effektivitetsanalys för att säkerställa att stärkningen av EU:s nuvarande insatser för en hållbar europeisk turism inte upplöses i osammanhängande åtgärder på turistmålen samtidigt som de varierande målen finns kvar.

Internationella organisationer och nationella regeringar

4.38

Regionkommittén stöder helt och fullt denna punkt i meddelandet.

Grupper från det civila samhället

4.39

Regionkommittén stöder helt och fullt denna punkt men påminner om att dessa gruppers och hela den tredje sektorns deltagande förutsätter kompetensutveckling, det vill säga verklig kapacitet att delta i processer som förutsätter fullständig, detaljerad och tillgänglig information, och det krävs därför särskilda insatser på detta område.

V.   Slutsatser

5.1

Regionkommittén välkomnar kommissionens avsikt att rapportera om framstegen i genomförandet till rådet och övriga gemenskapsinstitutioner samt att förbereda tillämpningen av en Agenda 21 för europeisk turism. Kommittén anser dock att den detaljerade utformningen av Agenda 21 för europeisk turism bör ske senast 2005.

5.2

Kommittén begär att ReK skall vara bland de organ som informeras om detta.

Bryssel den 21 april 2004

Regionkommitténs

ordförande

Peter STRAUB


(1)  EGT C 66, 19.3.2003, s. 14.

(2)  EGT C 93, 6.4.1999, s. 36.