Gemensam ståndpunkt (EG) nr 28/2003

antagen av rådet den 18 mars 2003

inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/.../EG av den...om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG

(2003/C 125 E/05)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1) Genom grönboken om handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom Europeiska unionen inleddes en debatt i hela Europa om huruvida det är lämpligt med ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom Europeiska unionen och hur detta skulle fungera. I meddelandet om det europeiska klimatförändringsprogrammet beaktas möjligheterna att införa gemenskapsstrategier och -åtgärder genom en process där alla berörda parter deltar, inbegripet ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (nedan kallat "gemenskapens system") på grundval av grönboken. I sina slutsatser av den 8 mars 2001 bekräftar rådet att det europeiska klimatförändringsprogrammet och den verksamhet som grundas på grönboken är av särskild vikt och betonar att det skyndsamt behöver vidtas konkreta åtgärder på gemenskapsnivå.

(2) I det sjätte miljöhandlingsprogrammet som fastställts genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002(5) anges det att klimatförändring är en prioriterad fråga för åtgärder och att ett system för handel med utsläppsrätter som omfattar hela gemenskapen bör upprättas till 2005. I programmet anges det att gemenskapen har åtagit sig att minska sina utsläpp av växthusgaser med 8 % fram till 2008-2012 jämfört med 1990 års nivåer, och att världens växthusgasutsläpp på längre sikt måste minskas med ungefär 70 % jämfört med 1990 års nivåer.

(3) Ändamålet med Förenta nationernas konvention om klimatförändringar, som godkändes genom rådets beslut 94/69/EG av den 15 december 1993 om slutande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring(6), är att uppnå en stabilisering av koncentrationen av växthusgaser i atmosfären på en nivå som förhindrar farliga antropogena inverkningar på klimatsystemet.

(4) Kyotoprotokollet, som godkändes genom rådets beslut 2002/358/EG av den 25 april 2002 om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, och gemensamt fullgörande av åtaganden inom ramen för detta(7), kommer, när det träder i kraft, att förplikta gemenskapen och dess medlemsstater att minska sina sammanlagda antropogena utsläpp av de växthusgaser som står upptagna i förteckningen i bilaga A till protokollet med 8 % jämfört med 1990 års nivåer under perioden 2008-2012.

(5) Gemenskapen och dess medlemsstater har enats om att gemensamt fullgöra sina åtaganden att minska de antropogena utsläppen av växthusgaser enligt Kyotoprotokollet, i enlighet med beslut 2002/358/EG. Detta direktivs syfte är att bidra till ett effektivare fullgörande av Europeiska gemenskapens och dess medlemsstaters åtaganden, genom en effektiv europeisk marknad för utsläppsrätter för växthusgaser, med minsta möjliga försvagning av ekonomisk utveckling och sysselsättning.

(6) Genom rådets beslut 93/389/EEG av den 24 juni 1993 om en övervakningsmekanism för utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser i gemenskapen(8) inrättas en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser och utvärdering av de framsteg som gjorts för att uppfylla de åtaganden som är hänförliga till sådana utsläpp. Denna mekanism kommer att vara till hjälp för medlemsstaterna när de fastställer det sammanlagda antal utsläppsrätter som de kan fördela.

(7) Det krävs gemenskapsbestämmelser om medlemsstaternas fördelning av utsläppsrätter för att bevara den inre marknadens integritet och undvika snedvridning av konkurrensen.

(8) Medlemsstaterna får föreskriva att de endast utfärdar utsläppsrätter med giltighet under en femårsperiod som inleds 2008 till personer som innehaft utsläppsrätter som annullerats, motsvarande den minskning av utsläppen som dessa personer gjort på sitt nationella territorium under en treårsperiod som inleds 2005.

(9) Med början under den nämnda femårsperioden kommer överlåtelser av utsläppsrätter till en annan medlemsstat att medföra motsvarande justeringar av den tilldelade mängden enligt Kyotoprotokollet.

(10) Medlemsstaterna bör se till att verksamhetsutövare inom vissa bestämda verksamhetsområden innehar tillstånd för utsläpp av växthusgaser samt övervakar och rapporterar sina utsläpp av de växthusgaser som angivits för dessa verksamhetsområden.

(11) Medlemsstaterna bör föreskriva påföljder för överträdelser av detta direktiv och se till att dessa påföljder tillämpas. Påföljderna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(12) För att insyn skall garanteras, bör allmänheten ha tillgång till uppgifter om fördelningen av utsläppsrätter och resultaten av övervakningen av utsläppen, med förbehåll endast för de begränsningar som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation(9).

(13) Medlemsstaterna bör lämna in en rapport om genomförandet av detta direktiv, vilken bör sammanställas i enlighet med rådets direktiv 91/692/EEG av den 23 december 1991 om att standardisera och rationalisera rapporteringen om genomförandet av vissa direktiv om miljön(10).

(14) Införande av ytterligare anläggningar i gemenskapens system bör överensstämma med detta direktiv.

(15) Detta direktiv bör inte hindra någon medlemsstat från att upprätthålla eller införa nationella system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser från andra verksamheter än sådana som anges i bilaga I eller ingår i gemenskapens system, eller från anläggningar som är tillfälligt undantagna från gemenskapens system.

(16) Medlemsstaterna får delta i internationell handel med utsläppsrätter i egenskap av parter i Kyotoprotokollet med andra parter som anges i bilaga B till protokollet.

(17) Att koppla gemenskapens system till system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser i tredje länder kommer att öka kostnadseffektiviteten i fullgörandet av gemenskapens mål att minska utsläppen i enlighet med beslut 2002/358/EG om gemensamt fullgörande av åtaganden.

(18) Erkännandet av tillgodohavanden från projektbaserade mekanismer för att fullgöra skyldigheterna enligt detta direktiv från och med 2005 kommer att öka kostnadseffektiviteten i minskningarna av de globala utsläppen av växthusgaser och kommer att föreskrivas i ett direktiv, i vilket projektbaserade mekanismer, inklusive gemensamt genomförande och mekanismen för en ren utveckling, kopplas till gemenskapens system.

(19) I rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar(11) fastställs en allmän ram för förebyggande och begränsning av föroreningar, enligt vilken tillstånd för utsläpp av växthusgaser kan utfärdas. Direktiv 96/61/EG bör ändras, så att det säkerställs att inga gränsvärden sätts för direkta utsläpp av växthusgaser från anläggningar som omfattas av det här direktivet och så att medlemsstaterna kan välja att inte införa krav avseende energieffektivitet hos förbränningsenheter eller andra enheter som släpper ut koldioxid på platsen, utan att det påverkar andra krav i direktiv 96/61/EG.

(20) Detta direktiv är förenligt med Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och med Kyotoprotokollet. Direktivet bör ses över mot bakgrund av utvecklingen på detta område och för att hänsyn skall kunna tas till erfarenheter i samband med genomförandet och till framsteg med övervakningen av växthusgasutsläpp.

(21) Handel med utsläppsrätter bör ingå i ett omfattande och samordnat paket av strategier och åtgärder som genomförs på medlemsstats- och gemenskapsnivå. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget, kan medlemsstaterna, för de verksamheter som omfattas av gemenskapens system, beakta följderna av att via regleringar, beskattning eller andra metoder eftersträva samma mål. Vid översynen av detta direktiv bör hänsyn tas till i vilken utsträckning dessa mål uppnåtts.

(22) Skatteinstrumentet kan vara ett nationellt styrmedel för att begränsa utsläpp från anläggningar som är tillfälligt undantagna.

(23) Program och åtgärder bör genomföras på medlemsstats- och gemenskapsnivå inom alla sektorer av Europeiska unionens ekonomi, inte bara industri- och energisektorerna, så att en avsevärd minskning av utsläppen åstadkoms.

(24) Trots de marknadsbaserade mekanismernas mångsidiga potential, bör Europeiska unionens strategi för att minska klimatförändringarna bygga på en avvägning mellan gemenskapens system och andra slag av gemenskapsåtgärder, inhemska åtgärder och internationella åtgärder.

(25) Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och principer som särskilt erkänns i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter.

(26) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(12).

(27) Eftersom målet att upprätta gemenskapens system inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det på grund av den planerade åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Genom detta direktiv införs ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (nedan kallat "gemenskapens system"), vilket syftar till att på ett kostnadseffektivt och ekonomiskt sätt minska utsläppen av växthusgaser.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Detta direktiv skall tillämpas på utsläpp från de verksamheter som anges i bilaga I och för de växthusgaser som anges i bilaga II.

2. Detta direktiv skall tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av kraven enligt direktiv 96/61/EG.

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv avses med

a) utsläppsrätt: en rätt att släppa ut ett ton koldioxidekvivalenter under en fastställd period, giltig endast för uppfyllande av de krav som fastställs i detta direktiv och vilken kan överlåtas i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv,

b) utsläpp: utsläpp i atmosfären av växthusgaser från källor belägna inom en anläggning,

c) växthusgaser: de gaser som anges i bilaga II,

d) tillstånd för utsläpp av växthusgaser: ett tillstånd som utfärdas i enlighet med artiklarna 5 och 6,

e) anläggning: en fast, teknisk enhet där en eller flera av de verksamheter som anges i bilaga I bedrivs, liksom all annan därmed direkt förknippad verksamhet, som tekniskt sett är knuten till de verksamheter som bedrivs på platsen och som kan påverka utsläpp och föroreningar,

f) verksamhetsutövare: varje person som driver eller har ett bestämmande inflytande över en anläggning eller, där detta föreskrivs i nationell lagstiftning, den som har givits rätten att fatta avgörande ekonomiska beslut med avseende på anläggningens tekniska funktionssätt,

g) person: en fysisk eller juridisk person,

h) ny deltagare: varje anläggning som utför en eller flera av de verksamheter som anges i bilaga I, vilken har fått tillstånd för utsläpp av växthusgaser eller förnyat sitt tillstånd för utsläpp av växthusgaser, på grund av en ändring av anläggningens art eller funktion eller dess utvidgning, efter det att den nationella fördelningsplanen anmälts till kommissionen,

i) allmänheten: en eller flera personer och, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis, sammanslutningar, organisationer eller grupper av personer,

j) ton koldioxidekvivalenter: ett ton koldioxid (CO2) eller en mängd av någon annan växthusgas som anges i bilaga II och som har motsvarande potential för global uppvärmning.

Artikel 4

Tillstånd för utsläpp av växthusgaser

Medlemsstaterna skall från och med den 1 januari 2005 se till att inga anläggningar bedriver sådan verksamhet som anges i bilaga I och som resulterar i utsläpp som angetts för den verksamheten, såvida inte verksamhetsutövaren har ett tillstånd som utfärdats av en behörig myndighet i enlighet med artiklarna 5 och 6 eller anläggningen är tillfälligt undantagen från gemenskapens system enligt artikel 27.

Artikel 5

Ansökningar om tillstånd för utsläpp av växthusgaser

En ansökan om tillstånd för utsläpp av växthusgaser som lämnas till den behöriga myndigheten skall innehålla uppgifter om följande:

a) Anläggningen och de verksamheter som bedrivs, inklusive den teknik som används.

b) Råvaror och insatsvaror vars användning sannolikt kommer att ge upphov till utsläpp av de gaser som anges i bilaga I.

c) Källor inom anläggningen till utsläpp av de gaser som anges i bilaga I.

d) Planerade åtgärder för att övervaka och rapportera utsläpp, i överensstämmelse med de riktlinjer som antagits i enlighet med artikel 14.

Ansökan skall dessutom innehålla en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som avses i första stycket.

Artikel 6

Villkor och innehåll för tillståndet för utsläpp av växthusgaser

1. Den behöriga myndigheten skall utfärda tillstånd för utsläpp av växthusgaser från hela eller en del av en anläggning, om den är övertygad om att verksamhetsutövaren är i stånd att övervaka och rapportera utsläppen.

Ett tillstånd för utsläpp av växthusgaser får omfatta en eller flera anläggningar på samma plats, vilka drivs av samma verksamhetsutövare.

2. Tillstånd för utsläpp av växthusgaser skall innehålla följande:

a) Verksamhetsutövarens namn och adress.

b) En redogörelse för anläggningens verksamheter och utsläpp.

c) Övervakningskrav, vilket skall innefatta övervakningsmetod och övervakningsfrekvens.

d) Rapporteringskrav.

e) Skyldighet att överlämna utsläppsrätter motsvarande de sammanlagda utsläppen från anläggningen under kalenderåret, efter kontroll i enlighet med artikel 15, inom fyra månader efter det ifrågavarande kalenderårets slut.

Artikel 7

Förändringar av anläggningarna

Verksamhetsutövaren skall informera den behöriga myndigheten om alla planerade förändringar av anläggningens art eller funktion, eller om utvidgningar av anläggningen, vilka kan innebära att tillstånden för utsläpp av växthusgaser måste förnyas. När så är lämpligt, skall den behöriga myndigheten förnya tillstånden. Om en ny verksamhetsutövare tar över driften av en anläggning, skall den behöriga myndigheten förnya tillståndet och ange den nya verksamhetsutövarens namn och adress.

Artikel 8

Samordning med direktiv 96/61/EG

För anläggningar där det bedrivs sådan verksamhet som anges i bilaga I till direktiv 96/61/EG skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att villkoren och förfarandena för utfärdande av tillstånd för utsläpp av växthusgaser samordnas med de villkor och förfaranden som gäller för tillstånd enligt det direktivet. Kraven i artiklarna 5, 6 och 7 i detta direktiv får integreras med de förfaranden som anges i direktiv 96/61/EG.

Artikel 9

Nationell fördelningsplan

1. Varje medlemsstat skall för var och en av de perioder som avses i artikel 11.1 och 11.2 upprätta en nationell plan över det sammanlagda antal utsläppsrätter som medlemsstaten avser att fördela för den perioden och över hur fördelningen skall genomföras. Planen skall utgå från objektiva och öppna kriterier, däribland dem som anges i bilaga III, med vederbörlig hänsyn till allmänhetens synpunkter. Kommissionen skall senast den 31 december 2003, utan att det påverkar tillämpningen av fördraget, utveckla riktlinjer för genomförandet av de kriterier som anges i bilaga III.

För den period som avses i artikel 11.1 skall planen offentliggöras och anmälas till kommissionen och de övriga medlemsstaterna senast den 31 mars 2004. För de följande perioderna skall planen offentliggöras och anmälas till kommissionen och de övriga medlemsstaterna senast arton månader före den berörda periodens början.

2. De nationella fördelningsplanerna skall granskas av den kommitté som avses i artikel 23.1.

3. Inom tre månader efter det att en nationell fördelningsplan anmälts av en medlemsstat i enlighet med punkt 1 får kommissionen avslå planen eller någon del av denna, på grundval av att den är oförenlig med de kriterier som anges i bilaga III eller med artikel 10. Medlemsstaten skall fatta beslut i enlighet med artikel 11.1 eller 11.2 endast om kommissionen godtagit de föreslagna ändringarna. Varje beslut om avslag från kommissionens sida skall åtföljas av en motivering.

Artikel 10

Fördelningsmetod

För den treårsperiod som börjar den 1 januari 2005 skall medlemsstaterna fördela utsläppsrätter gratis. För den femårsperiod som börjar den 1 januari 2008 skall medlemsstaterna fördela minst 90 % av utsläppsrätterna gratis.

Artikel 11

Fördelning och utfärdande av utsläppsrätter

1. För den treårsperiod som börjar den 1 januari 2005 skall varje medlemsstat bestämma det sammanlagda antal utsläppsrätter som den kommer att fördela för perioden och fördelningen av utsläppsrätterna till verksamhetsutövare för varje anläggning. Detta beslut skall fattas minst tre månader innan den aktuella perioden börjar och grundas på den nationella fördelningsplan som utarbetats i enlighet med artikel 9 och i överensstämmelse med artikel 10, med vederbörlig hänsyn till allmänhetens synpunkter.

2. För den femårsperiod som börjar den 1 januari 2008 och för varje påföljande femårsperiod, skall varje medlemsstat besluta om det sammanlagda antal utsläppsrätter som medlemsstaten kommer att fördela för perioden och inleda processen för fördelningen av utsläppsrätterna till verksamhetsutövare för varje anläggning. Detta beslut skall fattas minst tolv månader innan den aktuella perioden börjar och grundas på den medlemsstatens nationella fördelningsplan som utarbetats i enlighet med artikel 9 och i överensstämmelse med artikel 10, med vederbörlig hänsyn till allmänhetens synpunkter.

3. Beslut som fattas i enlighet med punkt 1 eller 2 skall vara förenliga med kraven i fördraget, särskilt artiklarna 87 och 88 i detta. När medlemsstaterna beslutar om fördelning av utsläppsrätter, skall de beakta behovet av att nya deltagare får tillgång till utsläppsrätter.

4. Den behöriga myndigheten skall senast den 28 februari varje år under den period som avses i punkterna 1 och 2 utfärda ett proportionellt antal av det sammanlagda antalet utsläppsrätter.

Artikel 12

Överlåtelse, överlämnande och annullering av utsläppsrätter

1. Medlemsstaterna skall se till att utsläppsrätter kan överlåtas mellan

a) personer inom gemenskapen,

b) personer inom gemenskapen och personer i tredje land, där utsläppsrätterna erkänts i enlighet med förfarandet i artikel 25, utan andra begränsningar än dem som anges i eller antas i enlighet med detta direktiv.

2. Medlemsstaterna skall se till att utsläppsrätter som utfärdats av en annan medlemsstats behöriga myndighet erkänns, så att en verksamhetsutövare kan fullgöra sina skyldigheter enligt punkt 3.

3. Medlemsstaterna skall se till att verksamhetsutövaren för varje anläggning senast den 30 april varje år överlämnar det antal utsläppsrätter som motsvarar de sammanlagda utsläppen från anläggningen under det föregående kalenderåret i överensstämmelse med den kontroll som utförts i enlighet med artikel 15 och att dessa utsläppsrätter därefter annulleras.

4. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att se till att utsläppsrätter annulleras när som helst på innehavarens begäran.

Artikel 13

Utsläppsrätternas giltighet

1. Utsläppsrätterna skall vara giltiga under den period som anges i artikel 11.1 eller 11.2 och för vilken de utfärdats.

2. Utsläppsrätter som inte längre är giltiga och som inte överlämnats och annullerats i enlighet med artikel 12.3 skall annulleras av den behöriga myndigheten, fyra månader efter det att den första femårsperiod som avses i artikel 11.2 börjat löpa.

Medlemsstaterna får utfärda utsläppsrätter till personer för den innevarande perioden i syfte att ersätta utsläppsrätter som har innehafts av dessa personer men som annullerats i enlighet med första stycket.

3. Utsläppsrätter som inte längre är giltiga och som inte överlämnats och annullerats i enlighet med artikel 12.3 skall annulleras av den behöriga myndigheten, fyra månader efter det att varje därpå följande femårsperiod som avses i artikel 11.2 börjat löpa.

Medlemsstaterna skall utfärda utsläppsrätter till personer för den innevarande perioden i syfte att ersätta utsläppsrätter som har innehafts av dessa personer men som annullerats i enlighet med första stycket.

Artikel 14

Riktlinjer för övervakning och rapportering av utsläpp

1. Kommissionen skall senast den 30 september 2003 anta riktlinjer för övervakning och rapportering av utsläpp från de verksamheter som anges i bilaga I av de växthusgaser som anges för dessa verksamheter, i enlighet med förfarandet i artikel 23.2. Riktlinjerna skall grundas på de principer för övervakning och rapportering som anges i bilaga IV.

2. Medlemsstaterna skall se till att utsläppen övervakas i enlighet med riktlinjerna.

3. Medlemsstaterna skall se till att varje verksamhetsutövare vid en anläggning efter slutet av varje kalenderår rapporterar utsläppen från anläggningen under det berörda kalenderåret till den behöriga myndigheten i enlighet med riktlinjerna.

Artikel 15

Kontroll

Medlemsstaterna skall se till att de rapporter som lämnas in av verksamhetsutövarna i enlighet med artikel 14.3 kontrolleras i enlighet med kriterierna i bilaga V och att den behöriga myndigheten underrättas om detta.

Medlemsstaterna skall se till att verksamhetsutövare vars rapport har kontrollerats senast den 31 mars varje år avseende det föregående årets utsläpp och inte befunnits vara tillfredsställande i enlighet med de kriterier som anges i bilaga V, inte kan överlåta fler utsläppsrätter förrän en rapport från den berörda verksamhetsutövaren kontrollerats och befunnits vara tillfredsställande.

Artikel 16

Påföljder

1. Medlemsstaterna skall fastställa regler om påföljder för överträdelser av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv och vidta de åtgärder som krävs för att se till att dessa regler tillämpas. Påföljderna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den 31 december 2003 och alla senare ändringar av dem så snart som möjligt.

2. Medlemsstaterna skall se till att namnen offentliggörs på de verksamhetsutövare som bryter mot kraven på överlämnande av tillräckligt många utsläppsrätter enligt artikel 12.3.

3. Medlemsstaterna skall se till att verksamhetsutövare som inte senast den 30 april varje år överlämnar tillräckligt många utsläppsrätter för att täcka en anläggnings utsläpp under det föregående året åläggs att betala en avgift för de överskridande utsläppen. Avgiften skall vara 100 euro för varje ton koldioxidekvivalenter som släpps ut från anläggningen och som verksamhetsutövaren inte överlämnat utsläppsrätter för. Betalning av avgiften får inte befria verksamhetsutövaren från skyldigheten att överlämna det antal utsläppsrätter som motsvarar de överskridande utsläppen, när denne skall överlämna utsläppsrätter för det följande kalenderåret.

4. Under den treårsperiod som börjar den 1 januari 2005 skall medlemsstaterna tillämpa ett lägre avgiftsbelopp på 40 euro för varje ton koldioxidekvivalenter som släpps ut av anläggningen och som verksamhetsutövaren inte överlämnat utsläppsrätter för. Betalning av avgiften får inte befria verksamhetsutövaren från skyldigheten att överlämna det antal utsläppsrätter som motsvarar de överskridande utsläppen, när denne skall överlämna utsläppsrätter för det följande kalenderåret.

Artikel 17

Tillgång till information

Beslut om fördelning av utsläppsrätter och sådana rapporter om utsläpp som krävs enligt tillståndet för utsläpp av växthusgaser och som innehas av den behöriga myndigheten skall göras tillgängliga för allmänheten av denna myndighet, med de begränsningar som fastställs i artikel 3.3 och artikel 4 i direktiv 2003/4/EG(13).

Artikel 18

Behörig myndighet

Medlemsstaterna skall vidta de administrativa åtgärder som krävs, däribland att utse en eller flera lämpliga behöriga myndigheter för att genomföra bestämmelserna i detta direktiv. Om fler än en behörig myndighet utses, måste myndigheternas verksamhet inom ramen för detta direktiv samordnas.

Artikel 19

Register

1. Medlemsstaterna skall sörja för att ett register upprättas och förs i syfte att se till att utfärdande, innehav, överlåtelse och annullering av utsläppsrätter redovisas korrekt. Medlemsstaterna får föra sina register inom ramen för ett gemensamt system tillsammans med en eller flera andra medlemsstater.

2. Alla personer har rätt att inneha utsläppsrätter. Registret skall vara tillgängligt för allmänheten och omfatta separata konton för redovisningen av de utsläppsrätter som innehas av varje person till och från vilken utsläppsrätter utfärdas eller överlåts.

3. För att genomföra detta direktiv skall kommissionen anta en förordning i enlighet med förfarandet i artikel 23.2 för införande av ett standardiserat och säkert system av register i form av standardiserade elektroniska databaser som innehåller gemensamma uppgifter för spårning av utfärdande, innehav, överlåtelse och annullering av utsläppsrätter, för att i förekommande fall ge allmänheten tillgång till register, garantera sekretess och se till att inga överlåtelser genomförs som är oförenliga med skyldigheter enligt Kyotoprotokollet.

Artikel 20

Central förvaltare

1. Kommissionen skall utse en central förvaltare, som skall föra en oberoende transaktionsförteckning, i vilken utfärdande, överlåtelse och annullering av utsläppsrätter redovisas.

2. Den centrala förvaltaren skall genomföra automatiska kontroller av varje transaktion i registren med hjälp av den oberoende transaktionsförteckningen, för att se till att inga oegentligheter uppkommer vid utfärdandet, överlåtelsen eller annulleringen av utsläppsrätter.

3. Om oegentligheter framkommer vid en automatisk kontroll, skall den centrala förvaltaren underrätta den eller de berörda medlemsstaterna, som inte får registrera den ifrågavarande transaktionen eller ytterligare transaktioner med de berörda utsläppsrätterna förrän oegentligheterna undanröjts.

Artikel 21

Medlemsstaternas rapportering

1. Medlemsstaterna skall varje år överlämna en rapport till kommissionen om tillämpningen av detta direktiv. I rapporten skall särskild uppmärksamhet ägnas metoderna för fördelning av utsläppsrätter, förandet av register, tillämpningen av riktlinjerna om övervakning och rapportering, kontrollen samt frågor som gäller efterlevnaden av direktivet och eventuell beskattning av utsläppsrätter. Den första rapporten skall skickas till kommissionen senast den 30 juni 2005. Den skall sammanställas på grundval av ett frågeformulär eller en mall som skall utformas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 6 i direktiv 91/692/EEG. Detta frågeformulär eller denna mall skall sändas till medlemsstaterna minst sex månader innan tidsfristen för inlämnandet av den första rapporten löper ut.

2. Kommissionen skall på grundval av de rapporter som avses i punkt 1 inom tre månader från det att rapporterna inkommit från medlemsstaterna offentliggöra en rapport om tillämpningen av detta direktiv.

3. Kommissionen skall organisera ett informationsutbyte mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter om utvecklingen av fördelningen av utsläppsrätter, förandet av register, övervakning, rapportering, kontroll och efterlevnad.

Artikel 22

Ändringar av bilaga III

Kommissionen får för perioden 2008-2012 i enlighet med förfarandet i artikel 23.2 ändra bilaga III på grundval av de rapporter som avses i artikel 21 och de erfarenheter som görs vid tillämpningen av direktivet.

Artikel 23

Kommitté

1. Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats med stöd av artikel 8 i beslut 93/389 EEG.

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 24

Förfaranden för unilateralt införande av ytterligare verksamheter och gaser

1. Från och med 2008 får medlemsstaterna bedriva handel med utsläppsrätter i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv för verksamheter, anläggningar och växthusgaser som inte anges i bilaga I, förutsatt att kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 23.2 godkänner att sådan verksamhet, sådana anläggningar och växthusgaser inbegrips, med beaktande av alla relevanta kriterier, särskilt konsekvenserna för den inre marknaden, möjliga snedvridningar av konkurrensen, systemets miljömässiga integritet och det planerade övervaknings- och rapporteringssystemets tillförlitlighet.

Från och med 2005 får medlemsstaterna på samma villkor bedriva handel med utsläppsrätter för anläggningar som bedriver sådan verksamhet som anges i bilaga I under de kapacitetsgränser som anges i bilagan.

2. Fördelning av utsläppsrätter till anläggningar som bedriver sådan verksamhet skall specificeras i den nationella fördelningsplan som avses i artikel 9.

3. Kommissionen får på eget initiativ eller skall på begäran av en medlemsstat anta riktlinjer för övervakning och rapportering av utsläpp från verksamheter, anläggningar och växthusgaser som inte anges i bilaga I, i enlighet med förfarandet i artikel 23.2, om övervakningen och rapporteringen av dessa utsläpp kan göras med tillräcklig noggrannhet.

4. Om sådana åtgärder införs, skall det vid översyn enligt artikel 30 även övervägas om bilaga I bör ändras, så att den på ett enhetligt sätt omfattar utsläpp från dessa verksamheter i hela gemenskapen.

Artikel 25

Kopplingar till andra system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser

1. Avtal bör slutas med de tredje länder som anges i bilaga B till Kyotoprotokollet och som har ratificerat protokollet, för att möjliggöra ömsesidigt erkännande av utsläppsrätter mellan gemenskapens system och andra system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med de regler som fastställs i artikel 300 i fördraget.

2. Om ett sådant avtal som avses i punkt 1 har ingåtts, skall kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 23.2 utarbeta erforderliga bestämmelser om ömsesidigt erkännande av utsläppsrätter inom ramen för det avtalet.

Artikel 26

Ändring av direktiv 96/61/EG

I direktiv 96/61/EG skall följande stycken läggas till i artikel 9.3:"Om utsläppen av växthusgaser från en anläggning fastställs i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/.../EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG(14) för en verksamhet som bedrivs vid denna anläggning, skall tillståndet inte omfatta gränsvärden för direkta utsläpp av denna gas, såvida inte detta är nödvändigt för att förhindra betydande lokala föroreningar.

För verksamheter som förtecknas i bilaga I till direktiv 2003/.../EG får medlemsstaterna välja att inte införa krav på effektiv energianvändning för förbränningsanläggningar eller andra anläggningar som avger koldioxid på platsen.

Vid behov skall de behöriga myndigheterna ändra tillståndet enligt vad som är lämpligt.

De tre föregående styckena skall inte tillämpas på anläggningar som är tillfälligt undantagna från systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen i enlighet med artikel 27 i direktiv 2003/.../EG."

Artikel 27

Tillfälligt undantag för vissa anläggningar

1. Medlemsstaterna får hos kommissionen ansöka om att vissa anläggningar och verksamheter tillfälligt skall undantas från gemenskapens system fram till och med den 31 december 2007. I ansökningarna skall varje sådan anläggning anges, och ansökningarna skall offentliggöras.

2. Om kommissionen, efter att ha beaktat eventuella synpunkter från allmänheten på en sådan ansökan, i enlighet med förfarandet i artikel 23.2 finner att anläggningarna och verksamheterna

a) till följd av nationell politik kommer att begränsa sina utsläpp lika mycket som om de vore underkastade bestämmelserna i detta direktiv,

b) kommer att vara underkastade krav på övervakning, rapportering och kontroll, vilka motsvarar de krav som föreskrivs enligt artiklarna 14 och 15, och

c) kommer att vara underkastade påföljder som åtminstone motsvarar de påföljder som avses i artikel 16.1 och 16.4, om de nationella kraven inte uppfylls,

skall kommissionen medge ett tillfälligt undantag från gemenskapens system för dessa anläggningar.

Det måste garanteras att det inte sker någon snedvridning av den inre marknaden.

Artikel 28

Bildande av sammanslutningar

1. Medlemsstaterna får tillåta att verksamhetsutövare för de anläggningar där det bedrivs en av de verksamheter som anges i bilaga I bildar en sammanslutning av anläggningar med samma verksamhet under den period som anges i artikel 11.1 och/eller den första femårsperiod som anges i artikel 11.2 i enlighet med punkterna 2-6 i denna artikel.

2. Verksamhetsutövare som bedriver en verksamhet som anges i bilaga I och som vill bilda en sammanslutning skall lämna in en ansökan till den behöriga myndigheten och ange vilka anläggningar som de önskar skall ingå i sammanslutningen och under vilken tidsperiod samt lägga fram bevis för att en förtroendeman kommer att fullgöra skyldigheterna enligt punkterna 3 och 4.

3. Verksamhetsutövare som önskar bilda en sammanslutning skall utse en förtroendeman

a) till vilken det totala antalet utsläppsrätter skall utfärdas, beräknat per anläggning som verksamhetsutövarna har, genom undantag från artikel 11,

b) som skall ansvara för överlämnandet av utsläppsrätter motsvarande de totala utsläppen från anläggningar i sammanslutningen genom undantag från artiklarna 6.2 e och 12.3, och

c) som inte skall ha rätt att göra ytterligare överlåtelser om en verksamhetsutövares rapport inte har befunnits vara tillfredsställande enligt andra stycket i artikel 15.

4. Förtroendemannen skall vara underkastad de påföljder som fastställts för överträdelser av kraven på överlämnande av tillräckligt många utsläppsrätter för att täcka de totala utsläppen från anläggningarna i sammanslutningen, genom undantag från artikel 16.2-16.4.

5. En medlemsstat som vill tillåta att det bildas en eller flera sammanslutningar skall lämna in den ansökan som avses i punkt 2 till kommissionen. Utan att det påverkar tillämpningen av fördraget, får kommissionen inom tre månader efter mottagandet avslå en ansökan som inte uppfyller kraven i detta direktiv. Skälen till ett sådant beslut skall anges. Vid avslag får medlemsstaten tillåta att det bildas en sammanslutning endast om föreslagna ändringar godkänns av kommissionen.

6. Om förtroendemannen inte rättar sig efter de påföljder som anges i punkt 4, skall alla verksamhetsutövare för anläggningarna i sammanslutningen hållas ansvariga enligt artikel 12.3 och artikel 16 för utsläpp från sina egna anläggningar.

Artikel 29

Force majeure

Under den period som anges i artikel 11.1 får medlemsstaterna ansöka hos kommissionen om att ytterligare utsläppsrätter skall utfärdas för vissa anläggningar under omständigheter som faller inom ramen för force majeure. Kommissionen skall avgöra huruvida force majeure föreligger och i så fall tillåta att medlemsstaten utfärdar ytterligare icke-överlåtbara utsläppsrätter till dessa anläggningars verksamhetsutövare.

Artikel 30

Översyn och vidare utveckling

1. På grundval av de framsteg som gjorts i fråga om övervakningen av utsläpp av växthusgaser får kommissionen senast den 31 december 2004 till Europaparlamentet och rådet överlämna ett förslag om att ändra bilaga I, så att den innefattar andra verksamheter och utsläpp av de andra växthusgaser som anges i bilaga II.

2. På grundval av erfarenheterna av tillämpningen av detta direktiv och de framsteg som gjorts i fråga om övervakningen av utsläpp av växthusgaser, skall kommissionen med hänsyn till den internationella utvecklingen sammanställa en rapport om tillämpningen av detta direktiv och därvid beakta

a) huruvida bilaga I bör ändras, så att den innefattar andra verksamheter och utsläpp av de andra växthusgaser som anges i bilaga II, i syfte att ytterligare öka systemets ekonomiska effektivitet,

b) kopplingen mellan gemenskapens handel med utsläppsrätter och den internationella handeln med utsläppsrätter som kommer att inledas 2008,

c) ytterligare harmonisering av fördelningsmetoden och kriterierna för de nationella fördelningsplaner som avses i bilaga III,

d) utnyttjandet av tillgodohavanden från projektbaserade mekanismer,

e) sambandet mellan handeln med utsläppsrätter och annan politik och andra åtgärder som genomförs i samma syfte på medlemsstats- och gemenskapsnivå, inbegripet beskattning,

f) om det är lämpligt att införa ett gemensamt register för hela gemenskapen,

g) nivån för påföljderna för alltför stora utsläpp, med beaktande av bland annat inflationen,

h) hur marknaden för utsläppsrätter fungerar, särskilt eventuella störningar på marknaden,

i) hur gemenskapens system skall anpassas till en utvidgad europeisk union,

j) bildande av sammanslutningar.

Kommissionen skall överlämna rapporten till Europaparlamentet och rådet senast den 30 juni 2006, vid behov åtföljd av förslag.

3. Det är önskvärt och viktigt att koppla de projektbaserade mekanismerna, inklusive gemensamt genomförande och mekanismen för en ren utveckling, till gemenskapens system för att uppnå målen att både minska de globala utsläppen av växthusgas och uppnå kostnadseffektivitet i gemenskapens system. Därför kommer utsläppstillgodohavandena från de projektbaserade mekanismerna att erkännas för användning i detta system enligt de närmare bestämmelser som antas av Europaparlamentet och rådet på förslag från kommissionen, vilka bör tillämpas parallellt med gemenskapens system 2005.

Artikel 31

Genomförande

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 2003. De skall genast underrätta kommissionen om detta. Kommissionen skall underrätta de övriga medlemsstaterna om dessa lagar och andra författningar.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Kommissionen skall underrätta de övriga medlemsstaterna om detta.

Artikel 32

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 33

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i...

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EGT C 75 E, 26.3.2002, s. 33.

(2) EGT C 221, 17.9.2002, s. 27.

(3) EGT C 192, 12.8.2002, s. 59.

(4) Europaparlamentets yttrande av den 10 oktober 2002 (ännu ej offentliggjort i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 18 mars 2003 och Europaparlamentets beslut av den...(ännu ej offentliggjort i EUT).

(5) EGT L 242, 10.9.2002, s. 1.

(6) EGT L 33, 7.2.1994, s. 11.

(7) EGT L 130, 15.5.2002, s. 1.

(8) EGT L 167, 9.7.1993, s. 31. Beslutet ändrat genom beslut 1999/296/EG (EGT L 117, 5.5.1999, s. 35).

(9) EGT L 41, 14.2.2003, s. 26.

(10) EGT L 377, 31.12.1991, s. 48.

(11) EGT L 257, 10.10.1996, s. 26.

(12) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(13) EGT L...

(14) EGT L...

BILAGA I

VERKSAMHETSKATEGORIER SOM AVSES I ARTIKLARNA 2.1, 3, 4, 14.1, 28 OCH 30

1. Anläggningar eller delar av anläggningar som används för forskning, utveckling och provning av nya produkter och processer omfattas inte av detta direktiv.

2. Nedan angivna tröskelvärden avser normalt sett produktionskapacitet eller produktion. Om samma verksamhetsutövare utövar flera verksamheter som omfattas av samma rubrik inom en och samma anläggning eller på en och samma plats, skall dessa verksamheters produktionskapacitet räknas samman.

>Plats för tabell>

BILAGA II

VÄXTHUSGASER SOM AVSES I ARTIKLARNA 3 OCH 30

Koldioxid (CO2)

Metan (CH4)

Dikväveoxid (N2O)

Fluorkolväten (HFC)

Perfluorkolväten (PFC)

Svavelhexafluorid (SF6)

BILAGA III

KRITERIER FÖR DE NATIONELLA FÖRDELNINGSPLANER SOM AVSES I ARTIKEL 9, 22 OCH 30

1. Den sammanlagda mängden utsläppsrätter som fördelas för en period skall stämma överens med medlemsstatens skyldighet att begränsa sina utsläpp enligt beslut 2002/358/EG och Kyotoprotokollet, varvid hänsyn skall tas till dels vilken andel av de sammanlagda utsläppen dessa utsläppsrätter utgör i jämförelse med utsläpp från källor som inte omfattas av detta direktiv och dels nationell energipolitik, och bör stämma överens med den nationella klimatstrategin.

2. Den sammanlagda mängden utsläppsrätter som fördelas skall stämma överens med bedömningen av faktiska och planerade framsteg mot uppfyllandet av medlemsstaternas bidrag till gemenskapens åtaganden enligt beslut 93/389/EEG.

3. De mängder utsläppsrätter som fördelas skall stämma överens med möjligheterna, bland annat de tekniska möjligheterna, för de verksamheter som omfattas av detta system att minska utsläppen. Medlemsstaterna får grunda sin fördelning av utsläppsrätter på den genomsnittliga mängden utsläpp av växthusgaser per produkt inom varje verksamhet och på vilka framsteg som kan uppnås inom varje verksamhet.

4. Planen skall stämma överens med övrig gemenskapslagstiftning och gemenskapens övriga politiska styrmedel. Hänsyn skall tas till oundvikliga utsläppsökningar till följd av nya krav i lagstiftningen.

5. Planen skall inte göra skillnad mellan företag eller sektorer på ett sätt som otillbörligt gynnar vissa företag eller verksamheter i enlighet med kraven i fördraget, i synnerhet artiklarna 87 och 88 i detta.

6. Planen skall innehålla uppgifter om hur nya deltagare skall kunna inträda i gemenskapens system i den berörda medlemsstaten.

7. Planen får beakta tidigare vidtagna åtgärder och skall innehålla uppgifter om hur dessa åtgärder beaktas.

8. Planen skall innehålla uppgifter om hur hänsyn tas till ren teknik, bland annat energieffektiv teknik.

9. Planen skall ge allmänheten möjlighet att lämna synpunkter och innehålla uppgifter om arrangemangen för beaktande av dessa synpunkter, innan beslut fattas om fördelning av utsläppsrätter.

10. Planen skall innehålla en förteckning över de anläggningar som omfattas av detta direktiv tillsammans med de mängder utsläppsrätter som skall fördelas till var och en.

11. Planen får innehålla information om hur befintlig konkurrens från länder eller enheter utanför unionen kommer att beaktas.

BILAGA IV

DE PRINCIPER FÖR ÖVERVAKNING OCH RAPPORTERING SOM AVSES I ARTIKEL 14.1

Övervakning av koldioxidutsläpp

Utsläppen skall övervakas antingen genom beräkning eller med hjälp av mätningar.

Beräkning

För beräkning av utsläpp skall följande formel användas:

Verksamhetsuppgifter × emissionsfaktor × oxidationsfaktor

Verksamhetsuppgifter (bränsleförbrukning, produktionstakt osv.) skall övervakas utgående från leveransdata eller mätningar.

Allmänt vedertagna emissionsfaktorer skall tillämpas. Verksamhetsspecifika emissionsfaktorer kan godtas för alla bränslen. Standardvärden kan godtas för alla bränslen utom för icke-kommersiella sådana (avfallsbränslen som däck och processgaser från industrianläggningar). Flötsspecifika standardvärden för kol samt EU-specifika respektive tillverkarlandspecifika standardvärden för naturgas kräver ytterligare utveckling. Standardvärden från FN:s internationella klimatpanel (IPCC) kan godtas för raffinaderiprodukter. Emissionsfaktorn för biomassa skall vara noll.

Om emissionsfaktorn inte beaktar huruvida delar av kolet är oxiderat eller inte, skall dessutom en oxidationsfaktor tillämpas. Om verksamhetsspecifika emissionsfaktorer har beräknats, som redan tar hänsyn till oxidation, behöver oxidationsfaktorn inte tillämpas.

Standardvärden för oxidationsfaktorn som utvecklats i enlighet med direktiv 96/61/EG skall tillämpas, om inte verksamhetsutövaren kan visa att verksamhetsspecifika faktorer är mer exakta.

En separat beräkning skall genomföras för varje verksamhet, anläggning och bränsle.

Mätning

Mätning av utsläpp skall göras med hjälp av standardmetoder eller allmänt vedertagna metoder och styrkas genom kompletterande beräkningar av utsläppen.

Övervakning av utsläpp av andra växthusgaser

Standardiserade eller allmänt vedertagna metoder skall tillämpas. De skall utarbetas av kommissionen i samråd med samtliga berörda parter och godkännas i enlighet med förfarandet i artikel 23.2.

Rapportering av utsläpp

Varje verksamhetsutövare skall tillhandahålla följande uppgifter i sin rapport från en anläggning:

A. Uppgifter rörande anläggningen, bland annat följande:

- Anläggningens namn.

- Dess adress, med postnummer och land.

- Typ av och antal verksamheter som omfattas av bilaga I och som bedrivs inom anläggningen.

- Adress, telefonnummer, fax och e-postadress till en kontaktperson.

- Namn på anläggningens ägare samt eventuellt moderföretag.

B. För varje verksamhet som omfattas av bilaga I och som bedrivs inom den anläggning för vilken utsläppen beräknas:

- Verksamhetsuppgifter.

- Emissionsfaktorer.

- Oxidationsfaktorer.

- Sammanlagda utsläpp.

- Osäkerhet.

C. För varje verksamhet som omfattas av bilaga I och som bedrivs inom den anläggning för vilken utsläppen mäts:

- Sammanlagda utsläpp.

- Uppgifter om mätmetodernas tillförlitlighet.

- Osäkerhet.

D. För utsläpp från förbränning skall rapporten dessutom innehålla oxidationsfaktorn, såvida inte oxidationen redan tagits med i beräkningen vid utvecklingen av verksamhetsspecifika emissionsfaktorer.

Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att samordna rapporteringskraven med befintliga rapporteringskrav, i syfte att i möjligaste mån minska företagens rapporteringsbörda.

BILAGA V

DE KRITERIER FÖR KONTROLL SOM AVSES I ARTIKEL 15

Allmänna principer

1. Utsläppen från varje verksamhet som anges i förteckningen i bilaga I skall kontrolleras.

2. Kontrollförfarandet skall omfatta granskning av den rapport som sammanställts i enlighet med artikel 14.3 och av övervakningen under det föregående året. Det skall också omfatta en kontroll av huruvida övervakningssystemen och de rapporterade uppgifterna och den information som ges om utsläppen är tillförlitliga, trovärdiga och korrekta, i synnerhet följande:

a) De rapporterade uppgifterna om verksamheterna samt de mätningar och beräkningar som ligger till grund för dessa uppgifter.

b) Val och användning av emissionsfaktorer.

c) De beräkningar som ligger till grund för fastställandet av de sammanlagda utsläppen.

d) Om mätning tillämpas: de valda mätmetodernas lämplighet och användning.

3. Rapporterade utsläpp får endast valideras, om det är möjligt att med hjälp av tillförlitliga och trovärdiga uppgifter fastställa utsläppen med en hög grad av säkerhet. En hög grad av säkerhet innebär att verksamhetsutövaren skall kunna visa följande:

a) Att de rapporterade uppgifterna inte är motstridiga.

b) Att uppgifterna har samlats in i enlighet med tillämpliga vetenskapliga normer.

c) Att den berörda redovisningen för anläggningen är komplett och samstämmig.

4. Kontrollören skall ha tillgång till alla anläggningar och all information som kan beröra de aspekter som skall kontrolleras.

5. Kontrollören skall beakta huruvida anläggningen är registrerad i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (EMAS).

Metodik

Strategisk analys

6. Kontrollerna skall utgå från en strategisk analys av all verksamhet som bedrivs inom anläggningen. Detta förutsätter att kontrollören har god överblick över alla verksamheter och deras betydelse för utsläppen.

Processanalys

7. I förekommande fall skall kontrollerna av de inlämnade uppgifterna genomföras på plats inom anläggningen. Kontrollören skall tillämpa punktkontroller för att fastställa huruvida de rapporterade uppgifterna är tillförlitliga.

Riskanalys

8. Kontrollören skall kontrollera uppgifternas tillförlitlighet för alla de enskilda källor till växthusgasutsläpp inom en anläggning som bidrar till denna anläggnings sammanlagda utsläpp.

9. På grundval av denna analys skall kontrollören uttryckligen fastställa vilka källor som uppvisar en hög risk för felaktiga uppgifter samt vilka andra aspekter av övervaknings- och rapporteringsförfarandet som kan medföra fel i fastställandet av de sammanlagda utsläppen. Detta omfattar i synnerhet valet av emissionsfaktorer och de beräkningar som krävs för att fastställa nivån på utsläppen från enskilda utsläppskällor. Särskild uppmärksamhet skall ägnas de källor som uppvisar en hög risk för felaktiga uppgifter och ovannämnda aspekter av övervakningsförfarandet.

10. Kontrollören skall beakta eventuella effektiva riskkontrollmetoder som tillämpas av verksamhetsutövaren för att minimera graden av osäkerhet.

Rapportering

11. Kontrollören skall sammanställa en rapport om valideringsprocessen, i vilken det skall anges huruvida rapporteringen enligt artikel 14.3 är tillfredsställande. I rapporten skall alla frågor som har med det utförda arbetet att göra tas upp. Rapporteringen enligt artikel 14.3 kan anges vara tillfredsställande, om kontrollören finner att uppgifterna om de sammanlagda utsläppen inte är materiellt felaktiga.

Minimikrav avseende kontrollörens kompetens

12. Kontrollören, som skall vara oberoende av verksamhetsutövaren, skall utföra sina uppgifter på ett korrekt, objektivt och professionellt vis och ha kunskap om följande:

a) Bestämmelserna i detta direktiv samt relevanta normer och riktlinjer som antagits av kommissionen enligt artikel 14.1.

b) Lagstiftning och förvaltningsbestämmelser som berör den verksamhet som skall kontrolleras.

c) Metoderna för sammanställning av alla uppgifter för varje enskild utsläppskälla i anläggningen, och i synnerhet avseende insamling, mätning, beräkning och rapportering av uppgifter.

RÅDETS MOTIVERING

I. INLEDNING

1. Den 23 oktober 2001 förelade kommissionen rådet sitt förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG.

2. Regionkommittén avgav sitt yttrande den 14 mars 2002.

3. Ekonomiska och sociala kommittén avgav sitt yttrande den 29 maj 2002.

4. Europaparlamentet antog sitt yttrande vid första behandlingen den 10 oktober 2002.

5. Den 18 mars 2003 antog rådet sin gemensamma ståndpunkt i enlighet med artikel 251.2 i fördraget.

II. SYFTE

Det föreslagna direktivets allmänna syfte är att skapa ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen genom att inrätta en EU-ram och garantera en EU-omfattande marknad för utsläppsrätter. Ett sådant instrument är en hörnsten i kommissionens strategi för att uppnå Kyotomålet på det mest kostnadseffektiva sättet. Handeln med utsläppsrätter kommer att sänka kostnaderna för att minska utsläppen genom att säkerställa att minskningarna sker där de blir billigast. Samtidigt är handeln med utsläppsrätter miljöeffektiv genom att det uppnås en på förhand fastställd minskning av utsläppen från de berörda verksamheterna. Genom förslaget säkerställs att den inre marknaden fungerar väl och oacceptabla snedvridningar av konkurrensen undviks.

Direktivet är särskilt viktigt för att säkerställa att rättsliga åtaganden att minska utsläppen av växthusgaser enligt Kyotoprotokollet, som ratificerades av Europeiska gemenskapen(1) och dess medlemsstater den 31 maj 2002, fullföljs på ett mer kostnadseffektivt sätt.

III. ANALYS AV DEN GEMENSAMMA STÅNDPUNKTEN

1. Allmänt

Av de 73 ändringar som föreslogs av Europaparlamentet vid första behandlingen ingår 23 i den gemensamma ståndpunkten (helt, delvis eller i princip, genom identiska eller liknande formuleringar, eller enligt andemeningen). Rådet anser att den gemensamma ståndpunkten inte innebär någon ändring av strategin eller målen i kommissionens ursprungliga förslag och noterar att kommissionen också stöder den gemensamma ståndpunkten i dess nuvarande form.

2. Europaparlamentets ändringar

Vid omröstningen i plenum den 10 oktober 2002 antog Europaparlamentet 73 ändringar av förslaget. 23 av dessa har införlivats med rådets gemensamma ståndpunkt (18 gäller artikeldelen, tre ingressen och två bilagorna), antingen ordagrant, delvis eller enligt andemeningen.

a) De ändringar som godtagits förtecknas nedan i den ordning i vilken de införlivats med den gemensamma ståndpunkten.

Ändring 10: Den första meningen godtas och införlivas med skäl 24.

Ändring 13: Godtas och införlivas med skäl 25.

Ändring 15: Återspeglad i skäl 5.

Ändring 102: Återspeglad i princip och delvis i artikel 10. Relevant är även artikel 30 c, och notera rådets och kommissionens uttalande till protokollet om att de är införstådda med att "alla slags intäkter från fördelning under den femårsperiod som börjar den 1 januari 2008 skall komma den fördelande medlemsstaten tillgodo."

Ändring 35: Återspeglad i artikel 19.3.

Ändring 39: I princip återspeglad i artikel 14.3.

Ändring 40: Godtas i artikel 16.2.

Ändring 41: Godtas.

Ändring 42: Godtas.

Ändring 46: Återspeglad i artikel 17.

Ändring 43: Återspeglad i artikel 21.

Ändring 49: Godtas i princip och delvis i artikel 22 genom en tydlig tidsgräns för användande av kommittéförfarandet.

Ändrings 51 och 103: Godtas i princip och delvis i Artikel 24.1 (Notera även skäl 17).

Ändring 16: Återspeglad i och införlivad med artikel 24. Notera även skäl 14.

Ändring 17: Återspeglad i och införlivad med artikel 24.

Ändring 50: Återspeglad i och införlivad med artikel 27.

Ändring 55: Återspeglad i artikel 30.2.

Ändring 56: Införlivad med artikel 30.2 b.

Ändring 57: Införlivad med artikel 30.2 c.

Ändring 58: Införlivad med artikel 30.2 i.

Ändring 73: Godtas i princip och delvis och införlivas med bilaga III, punkt 10.

Ändring 74: Godtas delvis och införlivas med bilaga IV.

b) De 50 ändringar som har förkastats återges i den ordning i vilken de var avsedda att tillämpas på kommissionens förslag, tillsammans med skälen till att de förkastats.

Ingressen

Ändring 1: I ändringen hänvisas det till ett yttrande från Europaparlamentet som avgavs i samband med ett annat, separat förslag från kommissionen och därför anser rådet att den inte är på sin plats.

Ändring 2: Medlemsstaternas marginal för skönsmässig bedömning i dessa frågor begränsas av gemenskapslagstiftningen och därför kan medlemsstaterna inte alltid handla så fritt som ändringen förutsätter.

Ändring 3: Behovet av en integrerad gemenskapsstrategi (som återspeglas i skälen 7 and 27) utesluter inte ett behov för enskilda medlemsstater att separat vidta åtgärder för att minska växthusgaserna.

Ändring 91: Systemet för handel med utsläppsrätter bör överlåta åt verksamhetsutövarna att avgöra vilken teknik de skall använda och inte påtvinga dem några tekniska standarder som kan inskränka valmöjligheterna.

Ändring 6: Det bör vara medlemsstaternas sak att besluta vilka kvantiteter som skall fördelas. Dessutom är den föreslagna formuleringen normativ och passar därför inte i en ingress. Det kan noteras att det i bilaga III punkt 8 föreskrivs att planen skall innehålla uppgifter om hur hänsyn tas till ren teknik, bland annat energieffektiv teknik.

Ändring 8: Ändringen innebär i grund och botten att man i ingressen till direktivet gör uttalanden om vad Europeiska gemenskapen kommer att göra inom ramen för internationella förhandlingar om klimatförändringar, vilket inte är lämpligt.

Ändring 9: Enligt rådets uppfattning återger det föreslagna skälet inte på ett korrekt sätt systemets karaktär i den gemensamma ståndpunkten. Att fastställa mål och utarbeta instrument för sektorer som inte omfattas av direktivet är överdrivet och olämpligt. Kopplingen till och samspelet med beskattningen återspeglas i nuvarande skäl 22 samt i artikel 30 e om översyn.

Ändring 11 är en normativ bestämmelse som inte passar i en ingress och skattefrågan återspeglas i nuvarande skäl 22 samt i artikel 30 e om översyn. Vad beträffar innehållet är det tvivelaktigt om den typ av generellt förbud som föreslås allmänt kan ses som det bästa alternativet, oberoende av eventuella särskilda omständigheter.

Ändring 12: I den gemensamma ståndpunkten räknar man klart med att fluorerande gaser skall tas med i framtiden, när de kan övervakas och rapporteras på ett adekvat sätt; detta framgår av artikel 24.3-4. Att införa dem tidigare skulle enligt rådets uppfattning vara förhastat.

Ändring 14: Direktivet riktar sig till medlemsstaterna och det är olämpligt att i ingressen till detta direktiv göra uttalanden om vad Europeiska gemenskapen bör göra inom ramen för internationella förhandlingar om klimatförändringar.

Artikeldelen

Ändring 97: Förkastas av samma skäl som ändring 6 ovan.

Ändring 19 förutsätter en övervakning av omfattningen redan innan övervakningskraven angetts i tillståndet.

Ändring 20: Enligt systemet i den gemensamma ståndpunkten får verksamhetsutövarna öka eller minska sina faktiska utsläpp, med förbehåll endast för kravet att verksamhetsutövarna har motsvarande utsläppsrätter för den berörda perioden.

Ändring 21: Utfärdandet av tillstånd bör inte vara föremål för andra rättsliga krav än de som anges i direktivet eller som är tillämpliga oberoende av om de omnämns (t.ex. allmänna principer för gemenskapsrätten).

Ändring 22: Syftet med den bestämmelse som är föremål för ändringen är att uppnå överensstämmelse med tillståndsbestämmelserna i det befintliga IPPC-direktivet och denna bestämmelse bör behållas. Med undantag för väsentlig information om namn och adress på nya verksamhetsutövare bör det vara den behöriga myndighetens sak att avgöra vilka delar av ett tillstånd som kan behöva uppdateras.

Ändring 23 skulle göra kriterierna i bilaga III uttömmande och därigenom beröva medlemsstaterna den flexibilitet som är nödvändig för att återspegla olika nationella förhållanden när de fastställer mål för sina enheter.

Ändring 24: Den föreslagna övre gränsen är onödig på grund av de gränser som följer av medlemsstaternas mål enligt Kyotoprotokollet, kriterierna i bilaga III till den gemensamma ståndpunkten samt fördragets bestämmelser om statligt stöd. Ändringen skulle foga ytterligare komplikationer till dessa befintliga skyddsåtgärder och är onödig. Totalt skulle detta dessutom förmodligen innebära allvarligare inskränkningar för vissa medlemsstater än för andra, vilket medför risk för snedvridning av konkurrensen.

Ändring 25: Medlemsstaterna bör få möjlighet att belöna skyndsamma åtgärder (se bilaga III.7) enligt vad de anser vara lämpligt.

Ändring 26 kan skapa allvarliga och skadliga följder för det snabba handläggandet av de nationella fördelningplanerna, till exempel genom att en medlemsstat som underlåter att lägga fram sin fördelningsplan hindrar de andra medlemsstaterna från att inleda handeln.

Ändring 27: Befintliga nationella system för handel som är oförenliga med det aktuella förslaget kan inte anslutas utan att särskilda åtgärder vidtas. Medlemsstaternas rätt att upprätthålla befintliga nationella system vars räckvidd går utöver den som föreslås i detta direktiv framgår av skäl 15.

Ändring 29: Denna ändring hör samman med ändring 24 och avslås av samma orsaker. Den tidsfrist som anges i ändringen är dessutom alltför kort och skulle inte ge medlemsstaterna tillräckligt med tid att uppfylla bestämmelserna på rätt sätt.

Ändring 76: Medlemsstaterna bör få bestämma hur de vill avgöra fördelningen av utsläppsrätterna på nya verksamhetsutövare, med det allmänna förbehållet att själva tillgången till utsläppsrätterna är garanterad (i detta avseende, se artikel 11.3).

Ändring 31: Denna ändring hör samman med ändring 24 och avslås av samma skäl.

Ändring 32: Anslutningen av nya medlemsstater kommer att medföra att fler källor - och följaktligen, mer utsläpp - förs in i systemet. Antalet utsläppsrätter måste därför öka. När det gäller frågan om ett eventuellt sammanlagt överutbud på utsläppsrätter, bör det noteras att kommissionen övervakar de nationella fördelningsplanerna och kan avslå dem (se artikel 9.3 och kriterierna i bilaga III).

Ändring 33: Det bör noteras att det i den gemensamma ståndpunkten inte fastställs några begränsningar av överföringar mellan verksamhetsutövare inom en medlemsstat eller mellan medlemsstater förutom dem som föreskrivs i Kyotoprotokollet och besluten enligt detta, och att de ursprungliga utsläppsrätterna fördelas på verksamhetsutövare snarare än på anläggningar.

Ändring 34: Den annullation som föreslås kan skada målet att minska växthusgasutsläppen genom att vissa incitament till att stänga berörda anläggningar eller minska kapaciteten tas bort. Dessutom blir förfarandena ohanterliga och byråkratiska att genomföra.

Ändring 36 om lagring omfattas delvis av artikel 13, men lagring görs frivillig för medlemsstaterna under perioderna 2005-2007 och 2008-2012. Obligatorisk lagring mellan dessa perioder skulle bli problematisk för vissa medlemsstater och med tanke på deras olika förhållanden anser rådet att detta bör förbli en fråga för medlemsstaterna eget avgörande.

Ändring 37: Lagring, men inte lån föreskrivs i artikel 13, inte minst eftersom det finns ett behov av att säkert känna till hur många utsläppsrätter som skall fördelas vid inledningen av varje period.

Ändring 38: Tillämpningen av en sådan bestämmelse skulle bli onödigt komplicerad och fördelarna tveksamma.

Ändring 80: Behörigheten i sakfrågan ligger hos medlemsstaterna och de kan själva avgöra hur de använder inkomsterna från sådana böter.

Ändring 45: Harmonisering av skatter styrs av särskilda bestämmelser i fördraget, och kan inte föreskrivas i detta direktiv.

Ändrings 47-48: Kontroll av lagenligheten finns redan föreskriven i medlemsstaterna (jämför till exempel artikel 6 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna) och de föreslagna ändringarna är därför överflödiga.

Ändrings 52-53: Rådet kommer (i medbeslutande med Europaparlamentet) att diskutera villkoren för att koppla systemet med utsläppsrätter till de flexibla mekanismerna från Kyoto inom ramen för det särskilda förslaget om dessa, som kommissionen skall lägga fram under 2003. Rådet vill inte föregripa dessa överläggningar i detta direktiv (se också artikel 30.3).

Ändring 54: Upprepar i huvudsak bestämmelserna i artikel 30.2, där det föreskrivs att kommissionen skall se över, rapportera och lägga fram lämpliga förslag senast den 30 juni 2006.

Ändring 59: Utformningen av gemenskapens system bör bekräftas i samband med detta medbeslutandeförfarande för att säkerställa högsta säkerhet för marknaden och verksamhetsutövarna.

Bilagor

Ändring 61: se kommentarerna till ändring 12 ovan.

Ändring 62-63: Att i framtiden andra växthusgaser och verksamheter innefattas föreskrivs i artikel 26, men rådet anser att koldioxid bör vara utgångspunkten. Med hänsyn till detta, tjänar det inget till att innefatta aluminiumanläggningar i detta skede. De tröskelvärden som föreslås i ändringarna skulle dessutom orsaka stora administrativa bördor.

Ändring 64: Bilaga II är inte rätt plats för dessa faktorer, vilka dessutom är föremål för regelbunden översyn av FN:s mellanstatliga klimatpanel.

Ändring 65-66: Rådet avvisar tanken om en "övre gräns" (se kommentarerna till ändring 24) och fördelningen bör stämma överens med gemenskapens rättsligt bindande åtaganden enligt Kyotoprotokollet och medlemsstaternas mål enligt avtalet om delning av bördorna, så att dessa mål säkert kan uppfyllas.

Ändring 78 hör samman med tanken på en övre gräns och är inte godtagbar (se kommentarerna till ändringarna 24 och 65).

Ändring 79 hör samman med ändring 78 och kan inte godtas av samma skäl.

Ändring 68: Se kommentarerna till ändring 12.

Ändring 70: Medlemsstaterna får belöna skyndsamma åtgärder på ett sätt som de finner lämpligt, under förutsättning att åtgärderna är förenliga med bestämmelserna i fördraget om statligt stöd och med de kriterier som anges i bilaga III (se också kommentarer till ändring 76). Det är inte rättsligt godtagbart att i detta direktiv söka fastställa vad som kunde innebära otillbörlig diskriminering, och att ange något som redan gäller i detta avseende enligt fördraget vore onödigt.

Ändring 104: Medlemsstaterna bör avgöra vilken metod de vill använda för att se till att nya deltagare får korrekt tillgång till utsläppsrätterna (se även kommentarer om ändring 76).

Ändring 96: Medlemsstaterna bör - mot bakgrund av deras olika nationella omständigheter - avgöra i vilken utsträckning och på vilket sätt de vill belöna skyndsamma åtgärder (se också kommentarerna till 76 och 70).

IV. SLUTSATSER

De ändringar som rådet gjort i kommissionens ändrade förslag tillmötesgår önskemål från vissa medlemsstater, som fick stöd av Europaparlamentet, om att de befintliga instrumenten under vissa omständigheter skall få fortsätta att gälla till slutet av 2007 som ett alternativ till att relevanta anläggningar införlivas i systemet för handel med utsläppsrätter. För den femårsperiod som inleds 2008, kommer bestämmelsen om att inrätta en "pool" att underlätta överföringen mellan olika instrument, som t.ex. långsiktiga nationella avtal som förhandlats fram, och handel med utsläppsrätter. I den gemensamma ståndpunkten införlivas många av de ändringar som Europaparlamentet föreslog vid första behandlingen. Översyner kommer att göras senast den 31 december 2004 och den 30 juni 2006, i synnerhet för att undersöka om utsläpp av andra växthusgaser kan övervakas tillräckligt väl och om systemets räckvidd kan utvidgas. Från och med 2008 kommer medlemsstaterna att ensidigt kunna ta med utsläpp av andra gaser, och efter en översyn kommer det att övervägas om systemet skall harmoniseras genom medbeslutandeförfarande. I räckvidden för systemet för handel med utsläppsrätter innefattas energi, ångvärmeproduktion över 20 MW, medan medlemsstaterna kan utsträcka systemet från och med 2005 till att omfatta lägre tröskelvärden. Det bör också noteras att det ursprungliga förslaget att tillämpa kommittéförfarande för att se över bilaga III har begränsats till perioden 2008-2012 i den gemensamma ståndpunkten, vilket är nödvändigt enbart av tidsanpassningsskäl.

Kravet i den gemensamma ståndpunkten på att medlemsstaterna under perioden 2008-2012 fördelar minst 90 % av utsläppsrätterna gratis ger företag och medlemsstater större visshet om vad som kan förväntas i framtiden, och frågan om ytterligare harmonisering av fördelningsmetoden kommer att behandlas i den översyn som skall göras senast den 30 juni 2006.

Når det gäller de närmare villkoren för hur gemenskapens system för handel med utsläppsrätter skall kopplas till Kyotoprotokollets s.k. projektbaserade mekanismer, kan det noteras att denna fråga inte tas upp i den gemensamma ståndpunkten. På grundval av kommissionens kommande förslag om de projektbaserade mekanismerna, kommer rådet och Europaparlamentet att besluta om dessa villkor genom medbeslutande. I den gemensamma ståndpunkten godtas vidare Europaparlamentets ståndpunkt om att gemenskapens system för handel med utsläppsrätter bör kopplas till system i tredje länder endast om dessa har ratificerat Kyotoprotokollet.

EU ratificerade Kyotoprotokollet den 31 maj 2002, och har åtagit sig att införa åtgärder för att minska växthusgasutsläppen. Handel med utsläppsrätter kommer att minska utsläppen på ett kostnadseffektivt sätt, och gemenskapen kommer att i hög grad dra fördel av erfarenheterna av handeln med utsläppsrätter från 2005 så att den är förberedd när den internationella handeln med utsläppsrätter inleds 2008 enligt Kyotoprotokollet.

EU går i spetsen när det gäller att ta itu med klimatförändringarna och bevisa att växthusgasutsläppen kan minskas på ett kostnadseffektivt sätt. Kommissionen skall anta riktlinjer för övervakningen senast den 30 september 2003 och riktlinjer för fördelningskriterier senast den 31 december 2003, medan medlemsstaterna skall anta lagstiftning om genomförandet senast den 31 december 2003 och fastställa sina fördelningsplaner senast den 31 mars 2004. De anslutande länderna skall göra detta senast vid tidpunkten för deras anslutning. Ett snabbt slutförande av direktivet om handel med utsläppsrätter är nödvändigt för att garantera att denna tidtabell hålls och att Europa behåller ledningen i den globala kampen mot klimatförändringar.

(1) Rådets beslut 2002/358/EG av den 25 april 2002 om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, och gemensamt fullgörande av åtaganden inom ramen för detta (EGT L 130, 15.5.2002, s. 1).