52003AE1394

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar" (KOM(2003) 441 slutlig – 2003/0174 (COD))

Europeiska unionens officiella tidning nr C 032 , 05/02/2004 s. 0057 - 0060


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar"

(KOM(2003) 441 slutlig - 2003/0174 (COD))

(2004/C 32/11)

Den 5 september 2003 beslutade rådet att i enlighet med artikel 152 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslag.

Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 6 oktober 2003. Föredragande var Adrien Bedossa.

Vid sin 403:e plenarsession den 29 och 30 oktober 2003 (sammanträdet den 29 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 125 röster för och 2 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Det finns två viktiga skäl till att EU-kommissionen snabbt lägger fram detta förslag till förordning om inrättande av ett europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar.

1.1.1. Det första är att utkastet till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa snart kommer att antas. I det förslaget identifieras gemensamma frågor för att trygga folkhälsan som ett område där gemenskapens befogenheter mycket tydligt måste förstärkas.

1.1.2. Det andra skälet har att göra med folkhälsoproblemens kontinuerliga, världsomspännande aktualitet sedan mer än tjugo år tillbaka. Utgångspunkten är upptäckten av och den explosionsartade spridningen av muterande virus, t.ex. HIV i början av 1980-talet och, i början av det här året, muteringen av coronaviruset, vilket ledde till allmän beredskap från Kina till Kanada till följd av uppkomsten av den svåra akuta respiratoriska sjukdomen (SARS), som fått många olika, ännu inte helt klarlagda konsekvenser.

1.2. Vi skall inte heller glömma den bioterrorism som från och med slutet av 1980-talet hotar Japan och USA.

1.3. Något som framstår tydligt när man studerar dessa omfattande epidemiers nyare historia är att riskerna omedelbart sprids över hela jordklotet: HIV, som utan tvivel uppkom vid Kongoflodens stränder, identifierades första gången i Norfolk i USA, och mutationen av coronaviruset spreds på mindre än tre månader från Guangdong i Kina till Toronto i Kanada.

Detta innebär att spridningen av dessa epidemier påskyndas avsevärt av internationella resor och kommunikationssystem.

1.4. Ytterligare en begränsning är framträdande: De sociala trygghetssystemen i de olika medlemsstaterna är visserligen mycket olika, men alla EU-medborgare kräver att staten i allt större utsträckning skall skydda dem mot hälsorisker. I folkhälsofrågor utgår myndigheterna dessutom från principerna om försiktighet, tidig varning, information och öppenhet, trots att det ibland är svårt att på en och samma gång tillgodose alla dessa krav.

1.4.1. Situationen skiljer sig mycket åt mellan olika delar av Europeiska unionen: I vissa länder finns moderna och välavpassade system, medan sådana saknas i andra medlemsstater. Dessa skillnader kommer att bli större när EU utvidgas. Av detta skäl är det helt klart nödvändigt att inrätta ett välfungerande europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar.

1.5. Europeiska kommissionen har sedan 1999 administrerat ett nätverk för övervakning av smittsamma sjukdomar, men detta samarbete har hittills endast lett till otillräckliga punktinsatser.

Systemet behöver förstärkas betydligt i framtiden om Europeiska unionen skall kunna kontrollera det på ett effektivt sätt. Vid sitt möte i Göteborg i juni 2001 uttalade sig Europeiska rådet också för inrättandet av ett centrum för förebyggande och kontroll av smittsamma sjukdomar.

Det skall noteras att medlemsstaterna i början av juni 2003, efter SARS-epidemins utbrott, gav ett mycket starkt stöd till förslaget om att inrätta detta centrum.

2. Allmänna synpunkter

2.1. Det krävs en systematisk och strukturerad metod för kontroll av smittsamma sjukdomar och av andra allvarliga hälsorisker. Detta visar hur viktigt det är att arbeta förebyggande, vilket också helt riktigt återspeglas i benämningen på centrumet och i avgränsningen av dess uppdrag (artikel 3 i förslaget).

På livsmedelsområdet har de på varandra följande utbrotten av bovin spongiform encefalopati, Creutzfeldt-Jacobs sjukdom, scrapie och kycklinginfluensa inneburit allmänt spridda, allvarliga hälsorisker.

2.2. På miljöområdet betraktas nu också den kraftiga ökningen av sjukdomar och dödsfall på grund av asbest, exponering för kemiska ämnen, utvecklingen av luftvägssjukdomar orsakade av luftföroreningar, samt den förhöjda dödligheten till följd av värmeböljan, dvs. av den globala uppvärmningen, som allvarliga folkhälsokriser som även de har epidemiska kännetecken. Förebyggande och kontroll av dessa nya hälsokriser kräver att man går utöver en smittskyddsmodell som endast är anpassad till smittsamma sjukdomar, inte minst eftersom miljöfaktorer får allt större inverkan även på dessa sjukdomar. Dessa kriser pekar på vikten av att studera hur flera riskfaktorer samverkar och ackumuleras och kan leda till svåra sjukdomar och hälsokriser. Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar bör ha en sådan struktur och utrustning att det kan genomföra komplexa analyser och till exempel ta fram mekanismerna bakom samverkan mellan och ackumulering av olika riskfaktorer.

3. Hälsorisker

3.1. Hälsorisker kan i framtiden komma att ha mycket olika ursprung: Såväl en mängd regioner i den industrialiserade världen som utvecklingsregioner som i stort sett saknar hälsovårdsinrättningar kan bli drabbade, särskilt med tanke på att det ännu inte finns något försvar mot dödliga hemorragiska febrar, t.ex. den som orsakas av ebolaviruset.

Allvarliga kriser orsakade av influensavirus, som är i ständig omvandling, utgör en reell hälsorisk.

3.2. Till detta skall läggas de kemiska, toxiska och mikrobiska ämnen av "normalt" ursprung och de som avsiktligt kan spridas vid "bioterroristiska" attacker: t.ex. sarin i Japan, mjältbrandsbakterier i USA, botulinum-toxin, paralyserande gas eller giftgas i Irak

3.3. Två parametrar måste kontrolleras:

- Hur lång tid det tar att reagera vid allvarliga hälsokriser, och hur snabba insatserna sedan är, beror på de befintliga systemen för samordning av insatserna och är av avgörande betydelse när det gäller att angripa dessa kriser. SARS-krisen är det senaste exemplet på detta.

- Det nätverk som byggs upp måste vara kopplat till andra internationella nätverk: Det måste finnas förbindelser med Världshälsoorganisationen (WHO) och med det amerikanska CDC-nätverket (Center for Disease Control and Prevention) i Atlanta.

3.4. Konsekvenserna av dessa kriser ligger inte bara på folkhälsoplanet (där en reaktion på allmänhetens farhågor måste tillhandahållas) utan även på det ekonomiska planet - i samband med SARS-krisen drabbades många asiatiska länders ekonomi, liksom i lägre grad vissa europeiska turist- och transportföretag.

3.5. Genom beslut nr 2119/98/EG om att bilda ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar i gemenskapen åtgärdas den rådande oordningen.

3.6. Flera EU-medlemsstater förfogar över strukturer som är effektiva inom det egna landet men där samordningen mellan de olika medlemsstaterna är högst begränsad. På EU-nivå krävs samordning av övervakning, tidig varning och olika insatser, och detta bildar tillsammans det "nätverk av nätverk" som utgör grunden för gemenskapsinsatserna, för uppföljningen av dessa insatser och för de tekniska åtgärder som behövs.

3.7. Dessa krav förutsätter en betydande och stadigvarande ökning av de ekonomiska anslagen så att uppgifterna kan utföras.

Det vetenskapliga samråd och den samordning av de olika ländernas folkhälsopolitik som syftar till att tillgodose dessa krav och fullgöra de ålagda uppgifterna, kräver en betydande finansiering om man vill öka utrymmet för oberoende vetenskapliga yttranden och säkerställa ett effektivt operativt samarbete.

3.8. Uppsplittringen av de befintliga strukturerna är ogynnsam. Nya mekanismer bör införas som kan hjälpa medlemsstaterna och kommissionen att utföra sitt arbete.

Utvidgningen med tio nya medlemsstater - av vilka de flesta har otillräckligt utbyggd hälsovård - kan medföra att övervakningens effektivitet blir bristfällig.

3.9. Europeiska unionen bör kunna försätta medlemsstaterna och deras hälsoskyddsmyndigheter i ständig beredskap mot alla former av angrepp mot folkhälsan: De övergripande kontakterna med WHO och andra specialorgan på världsnivå måste möjliggöra ett permanent informationsutbyte mellan nätverken, så att lämplig utrustning snabbt och varaktigt kan installeras för skydd mot attacker, oavsett var de inträffar.

3.10. De sanitära kriser som Europeiska unionens medlemsstater har drabbats av under det senaste årtiondet har lett till att EU:s och medlemsstaternas beslutsfattare samt allmänheten har blivit betydligt villigare att acceptera de ansträngningar som krävs för att bekämpa dessa folkhälsokriser.

4. Särskilda kommentarer

4.1. För att möta EU-medborgarnas ökande krav när det gäller dessa sanitära kriser, som har olika och ibland flera ursprung, räcker det om endast ett land i Europeiska unionen från olika håll samlar in den kompetens, sakkunskap och erfarenhet som behövs för att skapa en specialiserad och samordnad kunskapsbank.

4.2. Det nätverk som krävs måste innehålla flera komponenter:

- Tillräckligt mycket utbildad och kompetent personal

- De befintliga smittskyddscentrumen måste få en viktig plats i denna struktur och se till att deras modeller för förebyggande och kontroll är anpassade till riskutvecklingen och framför allt beaktar miljörelaterade hälsoproblem

- Alla medverkande parter skall ha tillgång till denna informationskälla. Nätverkets vetenskapliga yttranden skall vara normgivande och möjliggöra för kommissionen att utarbeta olika typer av åtgärds- och lagstiftningsförslag.

4.3. Genom detta centrum som fungerar som en oberoende europeisk byrå skulle samverkanseffekterna mellan de nationella smittskyddscentrumen mobiliseras och öka betydligt. Centrumet bör skapa bästa möjliga samarbete mellan länderna i EU efter utvidgningen, och även med andra EU-organ, t.ex. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) och Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA), som har särskild kompetens i fråga om läkemedelsövervakning, så att dubbelarbete mellan organen undviks.

4.4. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén instämmer helt i kommissionens analys när det gäller avgränsning och utformning av det uppdrag som Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar skall ha:

- Övervakning och nätverksarbete mellan befintliga laboratorier i syfte att snabbt uppnå en harmonisering av övervakningsmetoderna och ökad jämförbarhet och kompatibilitet när det gäller kontrolldata, vilka bör kunna sammanställas inom mycket snäva tidsramar.

- Vetenskapliga yttranden på hög nivå som erkänns av vetenskapliga myndigheter och av den akademiska världen, samt standardisering av laboratoriemetoder; bland annat måste hög kompetens och oberoende när det gäller det vetenskapliga arbetet kunna garanteras.

4.5. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén vill med eftertryck framhålla vikten av en permanent vetenskaplig övervakning; denna bör samverka med ett system för tidig och ytterst snabb varning, varigenom man skall kunna undvika att kriser förvärras eller sprids.

4.6. Kommittén anser att det tekniska biståndet i vissa fall inte skall begränsas till EU:s medlemsstater

Man måste vara uppmärksam på signaler från andra håll som kan ge anledning till snabba insatser. Europeiska unionen måste kunna erhålla stöd från och erbjuda bistånd till alla dem som kan bidra i olika insatsområden: EU-organ, WHO, det amerikanska CDC-nätverket (Center for Disease Control and Prevention), organisationer för humanitära sjukvårdsinsatser samt utländska organisationer med verksamhet i krishärdar som kan påverka omvärlden och särskilt EU.

4.7. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén instämmer i att centrumet vid sidan av dessa forskningsinsatser och förebyggande åtgärder skall ha en ledande roll när det gäller samordningen av insatser vid allvarliga hälsorisker som berör hela gemenskapen. Centrumet skall samordna de insatser som görs av berörda parter, t.ex. de myndigheter som ansvarar för folkhälsan, räddningstjänsten, armén och det civila samhället.

4.8. EESK noterar med intresse hur centrumet är tänkt att organiseras:

- Begränsad storlek men med stort inflytande tack vare de samordningseffekter som skapas med de nationella instituten.

EESK hyser dock farhågor när det gäller verksamheten i dess inledningsskede, med tanke på de snålt tilltagna personalresurserna.

- Den administrativa organisationen är av allt att döma tydlig och flexibel, och den ger möjlighet att permanent kontrollera att de åtgärder som vidtas av EU och på nationellt initiativ ligger i linje med varandra.

4.9. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén stöder eftertryckligen inrättandet av en rådgivande grupp (artikel 18) men vill påpeka att reglerna för dess sammansättning måste vara ytterst tydliga och noggranna. Den får inte bara bestå av medlemmar av motsvarande nationella centrum, eftersom det är denna grupp som vid sidan av direktören är den del av centrumet som är viktigast när det gäller att säkerställa att Europeiska unionen utformar en kraftfull folkhälsopolitik.

5. Slutsats

5.1. Europeiska kommissionen har reagerat snabbt på den internationella hälsokris som SARS framkallade.

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén är övertygad om att dessa hälsorisker kommer att bli allt fler i framtiden och ha flera olika fronter - kemiska, toxiska, klimatologiska, virologiska eller bakteorologiska - och att resistens mot behandling kommer att accentuera riskerna, t.ex. när det gäller tuberkulos, aids, malaria och dödliga hemorragiska febrar.

5.2. Inrättandet av detta centrum innebär att Europeiska unionen uppmuntras att förstärka sin folkhälsopolitik i enlighet med definitionen i artikel 152, enligt lydelsen i det utkast till konstitution för Europeiska unionen som skall behandlas under regeringskonferensen.

Bryssel den 29 oktober 2003.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger Briesch