Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättandet av en andra fas (2004-2008) av gemenskapens insatsprogram för att förebygga våld mot barn, ungdomar och kvinnor och för att skydda våldsoffer och riskgrupper (Daphné II-programmet)"

(KOM(2003) 54 slutlig)

(2003/C 208/14)

Den 4 mars 2003 beslutade rådet att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslag.

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 2 april 2003. Föredragande var Ann Davison.

Vid sin 399:e plenarsession den 14 och 15 maj 2003 (sammanträdet den 14 maj), antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 118 röster för, 2 röster emot och 6 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Kommissionen föreslår att Daphné-programmet omarbetas och förnyas, för att förhindra och bekämpa alla typer av våld mot barn, ungdomar och kvinnor, genom förebyggande åtgärder och genom stöd till våldsoffren. Kommissionen kommer att främja gränsöverskridande insatser, bland andra sektorsöverskridande nätverk, informationsutbyte och forskning men den kommer också att stödja åtgärder för att öka kunskapen om problemet. Europeiska kommissionen föreslår att maximalt 15 % av budgeten går till kompletterande åtgärder på kommissionens egna initiativ, exempelvis undersökningar, utformning av indikatorer, uppgiftsinsamling och seminarier. De nya medlemsstaterna skall också ingå i arbetet. EES-länderna Rumänien, Bulgarien och Turkiet skall vara associerade. Med tanke på utvidgningen och att knappt hälften av alla projekt finansieras planeras en budgetökning på cirka 40 miljoner euro.

1.2. Kommittén är positiv till att det program som den även förut har stött nu förnyas. För EESK är barns och kvinnors mänskliga rättigheter mycket viktiga, vilket framgår av det arbete som utförts inom kommittén, genom bland andra yttranden om:

- Gemenskapens insatsprogram för att förebygga våld mot barn, ungdomar och kvinnor (Daphné-programmet) (2000-2004)(1)

- Kampen mot sexuellt utnyttjande av barn och sexturism(2).

- Gemenskapens fleråriga handlingsplan för att främja en säkrare användning av Internet genom att bekämpa olagligt och skadligt innehåll på globala nät(3)

- Ett program för skydd av barn på Internet(4).

- FN:s fjärde internationella kvinnokonferens(5).

- Nya insatser för Europas ungdom(6).

- En europeisk barnkulturpolitik(7).

1.3. Det är mycket viktigt att öka och sprida kunskapen om dessa frågor. Daphné-programmet är värdefullt eftersom det har en stor multiplikatoreffekt på EU-nivå. EESK betonar att våld mot kvinnor och barn inte enbart utgör ett hot mot deras psykiska och fysiska hälsa, och utan också är ett brott mot deras mänskliga rättigheter. Detta är därför en fråga om ett gemensamt ansvar. I vissa av yttrandena ovan har EESK upprepat sin ståndpunkt att även barnens rättigheter skall tas upp i fördraget.

1.4. När det gäller att underlätta utvecklingen och utbytet av goda erfarenheter, har de medel som på senare år ställts till förfogande genom exempelvis Daphné- och STOP-programmen gjort det möjligt för icke-statliga organisationer, statliga myndigheter och forskningsinstitut att genomföra ett flertal innovativa projekt, aktiviteter och studier. Antalet ansökningar till dessa program har hela tiden varit större än de tillgängliga medlen, vilket visar hur efterfrågade dessa program är. Daphné-initiativet har lett till att i genomsnitt ett av sju mottagna projektförslag kunnat finansieras. EESK ifrågasätter därför om den ökade finansieringen är tillräcklig. Även om de nya medlemsstaterna inte har lika stor befolkning som de befintliga har de i vissa fall större problem av den typ Daphné-programmet kommit till för att kunna åtgärda.

1.5. Därför är EESK mycket positiv till att Daphné-programmet även skall omfatta länderna i Central- och Östeuropa och hoppas att dessa länder reagerar tillräckligt snabbt så att de kan delta i programmet. Kommittén kommer att använda nätverket med de gemensamma rådgivande kommittéerna och andra sätt att informera det civila samhället i de tio kandidatländerna. Det krävs att både föräldrar, skolor och tjänstemän får ökad kunskap om handel med barn från dessa länder och att unga kvinnor inser riskerna att bli indragna i prostitution både i sina egna hemländer och utomlands. I slutdokumentet från världskonferensen i Yokohama påpekades också att det är viktigt att hantera efterfrågan i ursprungsländerna. Det krävs innovativa projekt för att hantera efterfrågesidan och för att uppmuntra både offentlig sektor och näringsliv (försvaret, affärsmän utomlands, resebyråer, hotell, personal i icke-statliga organisationer, organisationer som tillhandahåller barntillsyn, ambassader, lastbilsförare m.fl.) så att de motarbetar handel med kvinnor och barn och deltar i informationskampanjer för att förhindra potentiell efterfrågan. Sådana projekt måste vara inriktade på integration för att garantera största möjliga spridning genom befintliga nätverk och för att utnyttja resurserna maximalt. Det krävs också integration och ökad öppenhet inom Phare-programmet för att hantera tillgången i de tre återstående kandidatländerna.

1.6. Det krävs ny information om vilka resultat som har uppnåtts i medlemsstaterna. Medlemsstaterna har rapporterat om de åtgärder de vidtagit nationellt för att bekämpa kvinnohandel. Det saknas dock motsvarande rapporter om sexuellt utnyttjande av barn, könsstympning och "hedersrelaterad" brottslighet. Detta kan bero på flera olika faktorer, bland annat brist på information eller brist på framsteg eller politisk vilja. På det hela taget verkar det som om det fortfarande krävs stora framsteg för att kunna säkerställa ett effektivt arbete mot sexuellt utnyttjande av barn inom EU, särskilt eftersom barnens rättsliga status enligt fördraget är oklar och barnens rättigheter bara finns med provisoriskt i EU-lagstiftningen. I det nya förslaget understryks behovet av att samla in uppgifter och av att dessa uppgifter måste vara jämförbara över hela Europa. EESK uppmanar medlemsländerna att ta fram sådana uppgifter men inser att det i praktiken krävs vissa stödåtgärder från Daphné-programmet. Därför har kommittén också tagit upp frågan om att det krävs fler uppgifter om hur många barn som utnyttjas via Internet och hur många som råkar ut för övergrepp i samband med kontakter på nätet.

1.7. Programmets verksamhet bör inriktas på att öka kunskapen och överväga eventuella lagstiftningsåtgärder. EESK har exempelvis rekommenderat att det inrättas strikta EU-regler för adoption över nationsgränserna och för tjänstemän och icke-statliga organisationer som arbetar med barn. Det krävs också lagstiftning för att förhindra att kända pedofiler reser utomlands för sexturism eller att de skapar kontakt med barn på Internet, och det krävs att Internetleverantörerna blir skyldiga att skydda barn på Internet.

1.8. Det är viktigt att projekten utnyttjar befintliga nätverk för att få största möjliga spridning - utbildningsdepartement, skolnät, eEurope, initiativ för livslångt lärande, myndigheter för hälso- och sjukvård, företag och fackföreningar samt polismyndigheter.

1.9. EESK anser också att det är viktigt att programmet även omfattar såväl gränsöverskridande initiativ för att synliggöra våld och hot mot kvinnor, barn och ungdomar med funktionshinder, som åtgärder för att förbättra möjligheten att få olika former av stöd åt samtliga människor med funktionshinder som utnyttjas.

1.10. EESK välkomnar det beslut som Europeiska kommissionen nyligen fattade att inrätta en expertgrupp för människohandel som aktivt skall delta i de kommande etapperna i kampen mot människohandeln och som skall göra det möjligt för kommissionen att inhämta synpunkter för eventuella initiativ på området. Inrättandet av denna grupp innebär ett viktigt steg när det gäller tillämpningen av Brysselförklaringen.

1.11. Många av de problem som Daphné-programmet behandlar är kriminella handlingar - bortförande, människohandel, slaveri, stympning och "hedersrelaterad" brottslighet, utnyttjande (även via Internet). Även om Daphné-programmet kan förbättra situationen krävs det en kraftfull insats av samhället som helhet, mera samordnade åtgärder inom Europol och Interpol, och en starkare politisk vilja att få slut på det systematiska våldet. Personer i myndighetsställning som missbrukar sin ställning bör bestraffas särskilt hårt.

2. Utförliga kommentarer

2.1. Projektens omfattning

2.1.1. Kommissionen föreslår att en del av budgeten reserveras för stora projekt på upp till 250000 euro. EESK instämmer i att resurserna kan användas mer ändamålsenligt i sådana stora och effektiva projekt. Båda parter bör arbeta hårt för att minska pappersarbetet. Tonvikten bör ligga på konkreta resultat och god redovisning som bevis för god projektledning. De ansökande som godkänts måste få tydliga riktlinjer om vilken redovisning som krävs så att de i god tid kan förbereda sig.

2.2. Medfinansiering

2.2.1. EESK samtycker till 80 %-gränsen. Det är principiellt viktigt att de som förslår projekt också kan få finansiellt stöd från annat håll. Det kan dock vara problematiskt för vissa icke-statliga organisationer att nå upp till 50 % (vilket ofta krävs i kommissionsprojekt som bygger på medfinansiering).

2.3. Definition av målsättningar och ämnen

2.3.1. EESK stöder förslaget att varje år utse ett fåtal åtgärder som särskilt viktiga att genomföra - utan att för den skull utesluta andra åtgärder. Nya och innovativa projekt bör också uppmuntras.

2.3.2. Kommissionen bör klargöra för de sökande vilka villkor (inklusive expertkunskaper) de kommer att tillämpa i urvalsprocessen.

2.4. Enklare tillträde för icke-statliga organisationer

2.4.1. Om man skall använda elektroniska ansökningsformulär måste de vara lättfattliga och enkla att fylla i. Betalningstiden bör också beräknas utifrån hänsyn till icke-statliga organisationer med begränsad budget och begränsat kassaflöde.

Bryssel den 14 maj 2003.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger Briesch

(1) EESK:s yttrande, EGT C 169, 16.6.1999.

(2) EESK:s yttrande, EGT C 284, 14.9.1998.

(3) EESK:s yttrande, EGT C 284, 14.9.1998.

(4) EESK:s yttrande, EGT C 48, 21.2.2002.

(5) EESK:s yttrande, EGT C 168, 16.6.2000.

(6) EESK:s yttrande, EGT C 149, 21.2.2002.

(7) EESK:s yttrande, EGT C 153, 21.2.2002.