52000DC0457

Rapport från kommissionen om verkningarna av den övergångsperiod som beviljats Förenade kungariket vad gäller vissa föreskrifter i rådets direktiv 94/33/EG om skydd av minderåriga i arbetslivet /* KOM/2000/0457 slutlig */


RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN om verkningarna av den övergångsperiod som beviljats Förenade kungariket vad gäller vissa föreskrifter i rådets direktiv 94/33/EG om skydd av minderåriga i arbetslivet

1. Inledning

1.1. Rådets direktiv 94/33/EG om skydd av minderåriga i arbetslivet (i det följande kallat "direktivet") antogs den 22 juni 1994 och offentliggjordes i EGT L 216/12 (20.8.1994).

1.2. I ingressen till direktivet sägs att "barn och ungdomar" måste betraktas som "särskilda riskgrupper", och att åtgärder måste vidtas med avseende på deras säkerhet och hälsa, och vidare anges att den maximala arbetstiden för minderåriga bör "strikt begränsas" och nattarbete bör förbjudas för minderåriga med undantag för visst arbete som anges i nationell lagstiftning.

1.3. I den sista meningen i ingressen föreskrivs emellertid att:

"Införlivandet av vissa av bestämmelserna i detta direktiv innebär särskilda svårigheter för en viss medlemsstat vad gäller dess system för att skydda minderåriga i arbetslivet. Denna medlemsstat bör därför, för en passande period, ges tillstånd att inte införliva de ifrågavarande bestämmelserna."

1.4. Medlemsstaten i fråga var Förenade kungariket, och i artikel 17.1 b föreskrivs att:

"Förenade kungariket får dock under en fyraårsperiod från och med den dag som anges i punkt a [den 22 juni 1996, genomförandedatum] uppskjuta genomförandet av artikel 8.1 b vad gäller bestämmelsen om den maximala arbetstiden per vecka samt artikel 8.2 och artikel 9.1 b och 9.2."

1.5. Artikel 17.1 b innehåller vidare en föreskrift om att kommissionen "skall framlägga en rapport om verkningarna av denna bestämmelse.

2. direktivet

2.1. De bestämmelser i direktivet som är relevanta är följande. I artikel 8 med rubriken "Arbetstid" föreskrivs i punkt 1:

"De medlemsstater som utnyttjar möjligheten i artikel 4.2 b eller c skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att begränsa barns arbetstid till

(a) .......,

(b) två timmar per skoldag och 12 timmar i veckan för arbete som utförs under skolterminen vid sidan om skolutbildningen, om detta inte är förbjudet enligt nationell lagstiftning eller strider mot nationell praxis. Den dagliga arbetstiden får aldrig överstiga sju timmar. Denna gräns får ökas till åtta timmar för barn som har fyllt 15 år,

(c) .........,

(d) .........."

I artikel 4 med rubriken "Förbud mot barnarbete" föreskrivs i punkt 2 följande:

"Med hänsyn till målet i artikel 1 får medlemsstaterna genom lagar eller andra författningsregler fastställa att förbud mot arbete av barn inte gäller för

(a) ........,

(b) barn som är minst 14 år och som arbetar inom ramarna för en kombinerad teoretisk och praktisk eller rent praktisk utbildningsplan eller i företagsförlagd praktik, om detta arbete utförs i överensstämmelse med de villkor som den behöriga myndigheten har fastställt,

(c) barn som är minst 14 år och som utför annat lättare arbete än det som anges i artikel 5. Annat lättare arbete än det som anges i artikel 5 får dock under ett begränsat antal timmar i veckan och i de fall som fastställts i nationell lagstiftning utföras av barn som har fyllt 13 år.

2.2. I artikel 8.2 föreskrivs att medlemsstaterna "skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att begränsa ungdomars arbetstid till åtta timmar om dagen och 40 timmar i veckan".

I artikel 8.5 föreskrivs att medlemsstaterna genom lagar eller andra författningsbestämmelser får medge undantag från punkterna 1.a och 2 i undantagsfall eller när det är berättigat av objektiva skäl.

Medlemsstaterna skall genom lagar eller andra författningsbestämmelser bestämma villkoren, begränsningarna och proceduren för att genomföra sådana undantag

2.3. Artikel 9, rubricerad "Nattarbete", innehåller i punkt 1 b en bestämmelse om att medlemsstaterna "skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att förbjuda att ungdomar arbetar mellan kl. 22.00 och kl. 6.00 eller mellan kl. 23.00 och kl. 7.00" och fortsätter i punkt 2 med följande föreskrift:

"(a) Medlemsstaterna får genom lagar eller andra författningsbestämmelser möjliggöra att ungdomar arbetar inom särskilt angivna verksamheter under den period då nattarbete är förbjudet enligt punkt 1 b.

I dessa fall skall medlemsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att ungdomarna står under tillsyn av en vuxen, då en sådan tillsyn är nödvändig för att skydda ungdomarna.

(b) Vid tillämpning av a skall dock arbete mellan kl. 24.00 och kl. 4.00 förbli förbjudet."

2.4. Enligt artikel 3 med rubriken "Definitioner" avses med

i. barn: varje person som är under 15 år eller som ännu omfattas av skolplikt enligt nationell lag,

ii. ungdomar: varje person som har fyllt 15 men inte 18 år och som inte längre omfattas av skolplikt enligt nationell lag,

iii. arbetstid: varje period då den minderåriga är på sin arbetsplats och står till arbetsgivarens förfogande samt därvid utför sina arbetsuppgifter eller åligganden i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis.

Termen "minderårig" definieras vidare som "varje person som är under 18 år i enlighet med artikel 2.1", enligt vilken direktivet avser "personer under 18 år som har ett anställningskontrakt eller ett anställningsförhållande som definieras i eller omfattas av den gällande lagstiftningen i en medlemsstat".

3. Förarbeten till direktivet

3.1. Varken kommissionens ursprungliga förslag (EGT C 84/7, 4.4.92) eller dess ändrade förslag (EGT C 77/1. 18.3.93) innehöll någon bestämmelse som innebar tillstånd för Förenade kungariket att inte genomföra de relevanta bestämmelserna under en övergångsperiod. Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (EGT C 313/70, 30.11.92) uppmärksammade därför inte denna fråga. Likartade förhållanden gäller med avseende på Europeiska parlamentets yttrande (EGT C 21/167, 25.1.93) (första behandlingen).

3.2. Första gången övergångsperioden nämns är i rådets gemensamma ståndpunkt av den 24 november 1993 (C3-0504/93-94/0383 (SYN)). Enligt det samarbetsförfarande som beskrivs i artikel 189 c i fördraget återsändes förslaget, i den lydelse det fått i den gemensamma ståndpunkten, till parlamentet för en andra behandling.

3.3. Rådets gemensamma ståndpunkt prövades av parlamentets utskott för sociala frågor, sysselsättning och arbetsmiljö. I sin rapport (PE Dok A3-108/94) anger utskottet, sida 15, att en utskottsledamot från Förenade kungariket hade meddelat att Förenade kungariket redan hade regler som begränsar barns arbetstider helt i linje med det föreslagna direktivet. Utskottet fann följaktligen den föreslagna övergångsperioden "obegriplig". I parlamentets beslut av den 9 mars 1994 (EGT C 91/98, 28.3.94) rekommenderas att både artikel 17.1 b och den sista meningen i inledningen stryks.

3.4 När direktivet antogs av rådet den 22 juni 1994, utsträcktes trots denna rekommendation övergångsperioden till att också omfatta begränsning av arbetstiden per vecka för barn. Det framgår av protokollet från rådets möte att delegationerna från två medlemsstater valde att lägga ned sina röster när direktivet antogs. Även om kommissionen uttryckte kraftiga reservationer mot den ursprungliga bestämmelsen, enligt vilken Förenade kungariket fick tillstånd att temporärt avstå från att genomföra vissa åligganden enligt direktivet, var den beredd att godkänna denna lösning med avseende på ungdomar för att ge Förenade kungariket möjlighet till en övergångsperiod för att anpassa sitt system för ungdomar, men ansåg att situationen var annorlunda när det gäller barn.

4. lagstiftningen i förenade kungariket

4.1. Direktivet genomfördes i Storbritannien och Nordirland genom olika ministerieförordningar om ändring av gällande lagstiftning. Artiklarna 6 och 7 i direktivet genomfördes till exempel i Storbritannien genom Health and Safety (Young Persons) Regulations 1997 (SI 1997/135) (förordningar om minderårigas hälsa och säkerhet), som var en ändring av Management of Health and Safety at Work Regulations (förordningarna om tillsyn över hälsa och säkerhet i arbetet), (SI 1992/2051 som ändrades genom SI 1994/2865), och i Nordirland genom Health and Safety (Young Persons) Regulations (NI) 1997 (SR 1997/387), (förordningar om mindrårigas hälsa och säkerhet), som var en ändring av Management of Health and Safety at Work Regulations (NI) 1992 (förordningarna om tillsyn över hälsa och säkerhet i arbetet), (SR 1992/459 som ändrades genom SR 1994/478). Dessa förordningar trädde i kraft den 3 mars 1997 respektive 1 oktober 1997 och kallas i det följande förordningarna 1997.

4.2. De relevanta föreskrifterna i direktivet med avseende på "barn" genomfördes i Storbritannien genom Children (Protection at Work) Regulations 1998 (SI 1998/276) (förordningar om skydd av barn i arbetet), som var en ändring av Children and Young Persons Acts 1933 och 1963, (lagar om barn och minderåriga), som gällde i England och Wales, och Children and Young Persons Act 1937, som gällde i Skottland. Dessa förordningar trädde i kraft den 4 augusti 1998 och kallas i det följande förordningarna 1998. Liknande förordningar antogs för Nordirland.

4.3. De relevanta bestämmelserna om "ungdomar" i direktivet genomfördes i Storbritannien genom Working Time Regulations 1998 (SI 1998/1833) (förordningar om arbetstid), genom vilka även bestämmelserna i rådets förordning 93/104/EG om vissa aspekter av arbetstidens förläggning genomförs. Dessa förordningar trädde i kraft den 1 oktober 1998 och kallas i fortsättningen arbetstidsförordningarna. Liknande förordningar antogs för Nordirland.

4.4. Förordningarna 1997 definierar "barn" som "varje person som fortfarande omfattas av skolplikt" och en "minderårig" som "varje person som är under 18 år". Arbetstidsförordningarna definierar en "vuxen arbetstagare" som en "arbetstagare som har fyllt 18 år" och en "ung arbetstagare" som en arbetstagare som har fyllt 15 men inte 18 år och som inte längre omfattas av skolplikt. Regeln för fastställande av den ålder då skolplikten upphör är följande: när en person fyller 16 år mellan 1 september och 31 januari påföljande år, skall han eller hon inte anses ha uppnått den ålder då skolplikten upphör förrän vid slutet av den vårtermin under vilken den aktuella januari månad infaller. En person som fyller 16 år mellan 1 februari och 31 augusti skall inte anses ha uppnått den ålder då skolplikten upphör förrän fredagen före den sista måndagen i maj det aktuella året.

4.5. Förordningarna 2 och 8 i förordningarna 1998 ändrar lagarna från 1933 och 1937 (omnämnda i punkt 4.2 ovan) så att de föreskriver att ett barn inte får arbeta mer än åtta timmar eller, om han eller hon är under 15 år, mer än fem timmar någon dag, som han eller hon är ledig från skolan, och som inte är en söndag, eller mer än 35 timmar i veckan, eller om han eller hon är under 15 år, mer än 25 timmar i någon vecka som han eller hon är ledig från skolan.

4.6. Arbetstidsförordningarna föreskriver att en arbetstagares arbetstid inbegripet övertid inte under någon referensperiod som är tillämplig i hans eller hennes fall får överskrida ett genomsnitt av 48 timmar under en sjudagarsperiod (se förordning 4). Ingen skillnad görs mellan "unga" och "vuxna arbetstagare". Däremot görs skillnad mellan sådana arbetstagares rätt till viloperioder per 24-timmars- och 7-dagars perioder samt till raster (se förordningarna 10, 11 och 12).

4.7. Likaså görs skillnad med avseende på en arbetsgivares skyldigheter vad gäller nattarbete. Arbetstidsförordningarna definierar "nattarbete" som "arbete nattetid" och "nattetid" i sin tur definieras som en period vars varaktighet är minst sju timmar och innefattar perioden mellan midnatt och kl. 05.00 enligt vad som fastställts i gällande kollektivavtal eller, i avsaknad av ett sådant fastställande, perioden mellan kl. 23.00 och kl. 06.00.

4.8. I förordning 6 i arbetstidsförordningarna föreskrivs vidare att en arbetsgivare inte skall ge en ung arbetstagare i uppdrag att arbeta mellan kl. 22.00 och 06.00 ("den begränsade perioden") om inte

i) arbetsgivaren har sett till att den unge arbetstagaren får genomgå en gratis hälsoundersökning innan han eller hon påbörjar arbetet eller

ii) det gjorts en undersökning av den unge arbetstagarens hälsa och förmåga innan han eller hon satts att arbeta under den begränsade perioden vid ett tidigare tillfälle och arbetsgivaren inte har anledning att tro att denna undersökning inte längre är giltig.

Arbetsgivaren måste också garantera att varje ung arbetstagare som sätts att arbeta under den begränsade perioden får möjlighet till regelbunden och kostnadsfri kontroll av sin hälsa och förmåga.

4.9. Enligt punkt 4 i förordning 6 gäller inte de krav som anges ovan när det arbete en ung arbetstagare sätts att utföra är av "exceptionellt slag".

4.10. Det framgår sålunda att Förenade kungariket har utnyttjat möjligheten att temporärt avstå från att genomföra de relevanta bestämmelserna i enlighet med artikel 17.1 b.

5. motivering för övergångsperioden

5.1. Före genomförandet av direktivet publicerade det brittiska handelsdepartementet ett dokument om samråd rörande åtgärder för att genomföra EG-direktivet om skydd av minderåriga i arbetslivet (Consultation Document on Measures to Implement Provisions of the EC Directive on the Protection of Young People at Work) (URN97/508). Detta dokument behandlade direktivets bestämmelser om åtgärder för att säkerställa att unga arbetstagare (dvs. de som var över den ålder då skolplikten upphör men under 18 år) fick rätt till viloperioder, raster och kostnadsfri kontroll av hälsotillstånd och förmåga innan de tas i anspråk för nattarbete och med regelbundna intervaller därefter.

5.2. Den dåvarande brittiska regeringens inställning framfördes i punkterna 1.5 och 1.6 i samrådsdokumentet enligt följande:

"Regeringen anser att Förenade kungariket genom lagen om hälsa och säkerhet etc. i arbetet 1974 redan har ett effektivt system för skydd av minderårigas hälsa och säkerhet i arbetslivet. Genomförandet av direktivet bör inte tillåtas att avbryta unga människors möjligheter till sysselsättning eller utbildning, om de inte innebär någon verklig risk för hälsa eller säkerhet. Dessa argument ingår som en väsentlig del i regeringens framgångsrika motstånd mot tillämpningen i Förenade kungariket av bestämmelser i direktivet, genom vilka annars maximal arbetstid per vecka skulle ha införts för minderåriga (artikel 8.1 b och 8.2) samt nattarbete förbjudits (artikel 9.1 och 9.2). Förenade kungariket tillåts enligt artikel 17.1 b i direktivet att uppskjuta genomförandet av dessa bestämmelser till juni 2000. Rådet kan välja att förlänga denna tid. Detta ger Förenade kungariket möjlighet att "fortsätta att ställa sig utanför" potentiellt kostsamma och olämpliga begränsningar av minderårigas arbetstid.

Det åligger dock Förenade kungariket att genomföra tillräckliga åtgärder för att säkerställa efterlevnaden av de krav i direktivet som beskrivs ovan. Regeringen hoppas att svar på detta dokument om samråd skall hjälpa den att uppfylla detta åliggande på ett sådant sätt att minderårigas sysselsättning och utbildningsmöjligheter inte minskas på något betydande sätt."

5.3. Motiveringen för övergångsperioden synes sålunda vara att införandet av maximal arbetstid per vecka och förbud mot nattarbete, även med den flexibilitet som medges i direktivet, skulle störa och/eller minska sysselsättnings- eller utbildningsmöjligheter, som inte innebär någon verklig hälso- eller säkerhetsrisk, för minderåriga.

5.4. Det bör erinras om att den dåvarande brittiska regeringen hade inlett ett bestridande av den rättsliga grunden för rådets direktiv 93/104/EG med avseende på vissa aspekter av arbetstidens förläggning, bland annat på grund av att det inte fanns något tillförlitligt bevis för något samband mellan "arbetstid" och hälsa och säkerhet. Se mål C-84/94, Förenade kungariket mot Europeiska unionens råd [1996] E.C.R. 1-5755.

Domstolen tillbakavisade Förenade kungarikets argumentering i sin dom av den 12 november 1996.

5.5. Den övergångsperiod som anges i artikel 17.1 b förefaller ha välkomnats av Brittiska arbetsgivareföreningen (Confederation of British Industry, CBI), som intog ståndpunkten att unga arbetstagare var tillräckligt skyddade genom de lagstadgade föreskrifter som redan fanns. Den brittiska landsorganisationen (Trades Union Congress, TUC) å andra sidan motsatte sig i sitt svar på handelsdepartementets dokument om samråd utnyttjandet av övergångsperioden enligt artikel 17.1 b med avseende på ungdomars arbetstid.

5.6. På det hela taget var svaren på regeringens dokument om samråd skiftande. Två exempel lämnas i det följande. Small Business Bureau stödde det temporära undantaget "från de godtyckliga begränsningar av minderårigas arbetstider, inklusive förbudet mot nattarbete, som anges i direktivet om skydd av minderåriga i arbetslivet". Organisationen ansåg det "uppenbart förnuftigt" att minderårigas möjligheter till utbildning och sysselsättning inte skulle störas genom införande av sådana begränsningar, eftersom alla angelägenheter rörande sådana arbetstider "vederbörligen tillgodosetts" genom vidtagna åtgärder för hälsa och säkerhet. Organisationen tillade att det var "svårt att inte dra slutsatsen att dessa föreskrifter utarbetats av personer som inte uppskattar faktorer förknippade med sysselsättning av minderåriga och de åtgärder som redan vidtagits för att skydda dem".

5.7. Övergångsperioden kritiseras emellertid av Greater Manchester Low Pay Unit som ansåg att regeringen försatte de minderåriga i Förenade kungariket "i ett mycket ogynnsamt läge" genom att vägra dem det skydd som andra medlemsstater erbjöd. Greater Manchester Low Pay Unit instämde inte i bedömningen att gällande lagstiftning gav tillräckligt skydd och sade att ett fullständigt genomförande var nödvändigt för att skydda "dessa unga arbetstagare som inte får vederbörlig behandling av arbetsgivarna". Organisationen "ansåg bestämt" att sysselsättning av minderåriga "inte skulle ske till priset av deras hälsa och säkerhet eller vägas mot några eventuella kostnader för företagen".

6. utarbetandet av denna rapport

6.1. För att utarbeta den rapport som föreskrivs i artikel 17.1 b i direktivet anlitade kommissionen en oberoende expert för att skaffa fram uppgifter om hur övergångsperioden använts i Förenade kungariket samt om arbetsmarknadsparternas ståndpunkter i denna fråga.

6.2. Möten anordnades med berörda tjänstemän inom CBI, TUC och handelsdepartementet, vid vilka frågan om övergångsperioden enligt artikel 17.1 b diskuterades utförligt. Dokumentation tillhandahölls antingen vid eller efter dessa möten.

6.3. CBI:s Human Resources Directorate ansåg att den övergångsperiod som beviljats Förenade kungariket enligt artikel 17.1 b skulle förlängas. CBI uttryckte åsikten att skyddet för barn och ungdomar i Förenade kungariket var både "lämpligt och tillräckligt", och att en utebliven förlängning av övergångsperioden i fråga "skulle skapa stelhet och leda till opraktiskhet inom sådana sektorer som radio och television, detaljhandel, hotell och restauranger". CBI uttryckte vidare åsikten att en utebliven förlängning skulle påverka minderårigas "anställbarhet" och "skulle kunna underminera innovativa projekt skapade för att ge marginaliserade minderåriga praktiska färdigheter".

6.4. Undantaget från tillämpningen av artikel 8.1 b och 8.2 ansågs vara av särskild betydelse för verksamhet inom scenkonsten (särskilt radio- och televisionssändningar) och hotell- och restaurangbranschen. CBI förklarade att de inte kände till någon uppgift som tydde på att "äldre ungdomars" (dvs. de som slutat skolan) hälsa och säkerhet tog skada av att deras arbetstid överskred den 40-timmarsgräns som anges i direktivet.

6.5. Vad gäller undantaget från tillämpningen av artikel 9.1 b och 9.2 intog CBI ståndpunkten att många sektorer anställde ungdomsarbetare, för vilka den gräns som satts för nattarbete i direktivet skulle visa sig opraktisk. Utom hotell- och restaurangbranschen nämnde CBI posthantering, tidningsdistributörer och detaljhandlare som de som var mest berörda. En utebliven förlängning av övergångsperioden skulle förhindra en tidig start på arbetsdagen och skulle hindra ungdomar från post- och tidningsutdelning. Det skulle även begränsa postverkets möjligheter att ta in ungdomar som slutat skolan på sitt postaspirantprojekt. Inom detaljhandelssektorn anställs ungdomar ofta i "nattarbetsteam", huvudsakligen för påfyllning av hyllor. Dessutom kan det hända att kvällstiden, om det blir rusning, utsträcks över gränsen kl. 22.00 eller kl. 23.00. Om övergångsperioden inte skulle förlängas och arbetet inte skulle kunna omorganiseras inom direktivets gränser, skulle dessa ungdomars anställningsavtal upphöra och kvällstjänstgöring vid rusningstid skulle förbehållas anställda över 18 år.

6.6. CBI:s åsikt var i huvudsak att effekten av övergångsperioden enligt artikel 17.1 b var en ökning av sysselsättningsmöjligheterna för minderåriga inom de ovan nämnda sektorerna och att en utebliven förlängning skulle minska dessa möjligheter. CBI var också oroliga att om det inte fanns tillräcklig flexibilitet, skulle unga arbetstagare lockas in i den "svarta ekonomin", vilken skulle vara till större skada för deras hälsa och säkerhet.

6.7. CBI medgav att det fanns många möjligheter till avvikelse i direktivet, vilket potentiellt skulle kunna ge den nödvändiga flexibiliteten för att minimera en möjlig minskning av minderårigas anställningsmöjligheter. CBI var emellertid orolig för att dessa avvikelser innebar problem i Förenade kungariket, vars system "tillgodoser individuella rättigheter snarare än det system av kollektiva rättigheter som gäller i andra EU-stater". Detta innebar att termer som "berättigat av objektiva skäl" inte skulle kunna bestämmas genom kollektiva överenskommelser utan var frågor som måste avgöras i varje enskilt fall, och utan en fortsättning av övergångsperioden enligt artikel 17.1 b skulle arbetsgivarna följaktligen kunna utsättas för en "betydande osäkerhet" tills rättspraxis fastställts.

6.8. TUC:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor företrädde inställningen att övergångsperioden enligt artikel 17.1 b inte skulle förlängas. TUC hyste rent av åsikten att den inte skulle ha utnyttjats överhuvudtaget. TUC hävdar att 16- till 18-åringar befinner sig "i en övergångsfas mellan utbildning på heltid och heltidssysselsättning" och inte är fullständigt integrerade på arbetsmarknaden.

6.9. TUC uttryckte även åsikten att ungdomar ännu inte uppnått "intellektuell och fysisk mognad", och att deras personliga utveckling skulle kunna skadas om de inte får särskilt skydd. TUC ansåg att bestämmelserna om arbetstid i direktivet skulle "återinföra en blygsam nivå av reglering som är nödvändig för skydd av minderåriga i arbetslivet". (Användningen av ordet återinföra berodde på att bestämmelsen i lagen om anställning av kvinnor, unga personer och barn av 1920, som förbjöd anställning av minderåriga för nattarbete inom industriföretag, upphävdes genom lagen om anställning 1989).

6.10. TUC hänvisade till en rapport om arbetskraft i skolåldern som var baserad på en undersökning TUC hade beställt 1996. TUC var "förskräckt" över att många barn arbetade olagligt och många timmar, och över att detta "negativt påverkade deras hälsa och utbildning". 23 procent av de barn under 13 år som omfattades av undersökningen uppgav att de hade ett betalt arbete, vanligen tidningsutdelning (pojkar) och jobb som barnvakt (flickor) men även en del butiksarbete. 36 procent av dem som undersökts uppgav att de arbetade före kl. 7.00 och 53 procent uppgav att de hade arbetat efter kl. 19. Undersökningen visade att detta arbete "uppenbart hade en negativ inverkan på skolprestationerna" i det avseendet att 28 procent av dem som omfattades av undersökningen var "för trötta" för att läsa sina läxor eller göra skolarbetet på grund av sitt jobb. 19 procent uppgav dessutom att de råkat ut för olycksfall eller skadat sig i arbetet.

6.11. TUC ansåg att verkningarna av övergångsperioden enligt artikel 17.1 b innebar en fortsatt risk för minderårigas hälsa, utbildning och välfärd.

6.12. TUC var även av den uppfattningen att det inte hade blivit något uppsving vad gäller arbeten för unga till följd av upphävandet 1989 av de relevanta bestämmelserna i lagen om anställning av kvinnor, unga personer och barn av 1920. TUC uppgav också att vad gäller tidningsutdelning motsatte sig Newsagents Federation inte ett fullständigt genomförande av direktivet.

7. slutsatser

7.1. På grundval av de åsikter som framförts av i förhållandena insatta tjänstemän från de viktigaste organisationerna representerande båda sidor i Förenade kungarikets näringsliv samt med stöd av den dokumentation som lämnats antingen under eller efter diskussionerna kan verkningarna av övergångsperioden enligt artikel 17.1 b i direktivet, så som de uppfattas av dessa organisationer, sammanfattas på följande sätt. Arbetsgivarna är för övergångsperioden eftersom den ökar unga människors möjligheter till sysselsättning, medan fackföreningarna motsätter sig den därför att den innebär en fortsatt risk för unga människors hälsa, utbildning och välfärd.

7.2. Fackföreningarnas åsikter stöds av en undersökning som utförts av Market and Opinion Research International (MORI), även om denna undersökning var begränsad till elever mellan 11 och 16 år.

7.3. Ingen av arbetsmarknadens parter framlade några bevis för att minderårigas sysselsättningsmöjligheter påverkats av att de relevanta bestämmelserna i direktivet inte genomförts. Det bör också framhållas att det inte verkar föreligga några statistiska uppgifter till stöd för argumentet att upphävandet 1989 av regleringen av arbetstiden för personer mellan 16 och 18 år ökade sysselsättningsmöjligheterna för dessa personer.

7.4. Kommissionen har varit i förbindelse med Förenade kungarikets behöriga myndigheter i syfte att informera dem om kommissionens nära förestående godkännande av rapporten om artikel 17.1 b. Förenade kungarikets myndigheter var medvetna om utgången av övergångsperioden och informerades av kommissionens tjänstemän om reglerna om den flexibilitet som medges i artiklarna 8.5 och 9.2 i direktivet.

Mot bakgrund av ovanstående finner kommissionen:

* Den sexåriga genomförandeperioden var tillräcklig för att göra det möjligt för Förenade kungariket att fortlöpande anpassa sin lagstiftning till alla de minimikrav som fastställts på gemenskapsnivå i rådets direktiv om skydd för minderåriga i arbetslivet. Eftersom det handlar om minderårigas säkerhet och hälsa, måste ett fullständigt genomförande och en effektiv tillämpning av dess bestämmelser i alla femton medlemsstaterna vara en förpliktelse av yttersta vikt.

* Direktivet innehåller tillräckliga möjligheter till avvikelse i artiklarna 8.5 och 9.2 som ger den nödvändiga flexibiliteten. Den särskilda svårighet som CBI angett om användningen av dessa enskilda avvikelser förefaller inte stödjas av erfarenheterna från Irland, den andra medlemsstaten med ett sedvanerättssystem som också tillgodoser individuella rättigheter: se Protection of Young Persons (Employment) Act 1996.

* Eftersom fristen för genomförandet av det första stycket i artikel 8.1 b rörande föreskriften om maximal arbetstid per vecka och även för artikel 8.2 samt artikel 9.1 b och 9.2 löpte ut den 22 juni 2000, måste Förenade kungariket säkerställa ett fullständigt genomförande av bestämmelserna i rådets direktiv 94/33/EG.