Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om:

- "Förslag till rådets förordning om den gemensamma organisationen av marknaden för ris", och

- "Förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1251/1999 om upprättande av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor för att inkludera ris"

(2001/C 14/27)

Den 19 juni 2000 beslutade rådet att i enlighet med artiklarna 36 och 37 i EG-fördraget rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslagen.

Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som ansvarade för det förberedande arbetet, antog sitt yttrande den 6 oktober 2000. Föredragande var Maria Luísa Santiago.

Vid sin 376:e plenarsession den 19 oktober 2000 antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 42 röster för, 12 röster emot och 8 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Den europeiska marknaden för ris är i klar obalans, konstaterar kommissionen i sitt förslag till förordning för sektorn. Enligt kommissionen beror denna obalans dels på ökad import och produktion, dels på den begränsning av exportbidragen som GATT-avtalet innebär. Kommissionen slår också fast att detta problem kräver en snabb lösning genom att den gemensamma organisationen av marknaden för ris anpassas och den europeiska produktionen minskas.

1.2. Kommissionen föreslår därför följande:

- Att rissektorn integreras i systemet för jordbruksgrödor.

- Att man avskaffar systemet med intervention och interventionspriser för ris.

- Att man om möjligt skall återgå till det system med fasta tullar som man kom överens om under Uruguayrundan.

- Att arealstödet för ris höjs från 52,65 euro per ton till 63 euro per ton för att kompensera producenterna för prissänkningen.

- Att införa ett likadant system för arealuttag som det som gäller för spannmål.

- Införa krav på att certifierat utsäde används.

1.3. Kommissionen menar att dessa åtgärder skulle kunna återställa balansen på marknaden, göra den konkurrenskraftig gentemot den internationella marknaden samt ta igen den ekonomiska skada som orsakats av att stora mängder ris under de senaste åren bjudits ut för intervention.

2. Allmänna kommentarer

2.1. Ris är en gröda som bevattnas genom att man sätter den under vatten, och den kräver alltså stora mängder vatten. Vattnet har en värmereglerande funktion som är grundläggande för plantans utveckling. Plantan skall växa i vatten under hela sin livscykel. Vattenskiktet skall helst vara lågt så att solljuset når ned, och det bör också hållas så jämnt som möjligt. Det innebär att det före sådden regleras exakt på millimetern med hjälp av laserteknik. Regleringen av vattennivån i plantsängarna är avgörande för plantornas utveckling och kontroll av skadegörare, och man har därför ett välutvecklat system med bevattningskanaler, diken, jordvallar mellan plantsängarna samt gångar till sängarna.

2.1.1. Plantsängarna anläggs utan lutning för att man skall kunna utnyttja vattnet maximalt. När man skall anpassa marken till odling av andra grödor måste man åstadkomma en lätt ytdränering genom att terrassera marken eller arbeta om den så att den sluttar något. Denna förändring, som alltid blir kostsam på grund av att man måste flytta jordmassor, skulle kunna utgöra ett alternativ i områden där man inte traditionellt odlat ris.

2.1.2. De flesta områden där man traditionellt odlar ris är sankmarker med tunt jordlager och bristande inre och ytlig avrinning, eller flodstränder som svämmas över med jämna mellanrum och har en jordmån av slam samt hög salthalt i grundvattnet. I det första fallet utgör problem med vattensjuka ett hinder för att odla annat än ris, i det andra fallet utgör salthalten ett hinder. Det är nödvändigt att sätta riset under vatten för att förhindra att grundvattnet stiger och lerans molekyler absorberar natrium, eftersom det skulle leda till att den löses upp och jorden förlorar den fasthet som krävs för alla former av odling.

2.1.3. Kommissionens farhågor om att man skall utöka arealerna för risodling är inte berättigade, eftersom ytan effektivt begränsas av de förutsättningar som krävs för odlingen och även av den specialiserade mekaniseringen som i många områden hindrar övergången till odling av andra grödor.

2.2. Risodlingen är mycket viktig för att bevara miljön i odlingsområdena. Anpassningen till så särskilda jord- och klimatförhållanden innebär en perfekt samklang med natur och miljövärden. Risodlingarnas rika ekosystem har ett ovedersägligt värde, dels med tanke på landskapet, dels med tanke på djurlivet, eftersom odlingarna är lämpliga häckningsplatser för sjöfåglar. Risodlingarna är unika ekosystem som inte uppstår genom någon annan form av odling. Odlingen i sötvatten ger utrymme för små arter som flodkräfta, som i sin tur för med sig en rik fauna - främst flyttfåglar som änder, svanar, storkar och beckasiner.

2.3. Även om risodlingen i dag är nästan fullständigt mekaniserad kräver den mer arbetskraft per ha än andra typer av spannmål, eftersom en sådan hög grad av specialisering krävs och plantsängarnas vattenreglering medför mycket arbete.

2.4. Risodlingen har i vissa regioner i södra Europa en avgörande betydelse för användningen och planeringen av markområdena och för den sociala jämvikten på landsbygden. Även kommissionen konstaterar i ett dokument(1) att i Italien och Frankrike äger endast 33,8 % respektive 47,8 % av producenterna risodlingar på över 30 ha. I Spanien, Portugal och Grekland äger endast 6,9 %, 9,9 % respektive 1 % av odlarna över 30 ha. I dessa medlemsstater sker risodlingen i liten skala, och mellan 77 och 85 % av producenterna äger mindre än 10 ha. Risodlarna är ofta starkt specialiserade, och närmare 65 % av odlarna odlar ris på över 50 % av sin mark. Dessa odlare står för över 78 % av den totala risodlingen, något som innebär att en stor del av de små producenterna är i stort sett fullständigt beroende av denna gröda när det gäller jordbrukets avkastning.

2.4.1. Enligt nyare uppgifter (Eurostat 1997) är t.ex. över 50 % av odlingarna i Grekland och Portugal under 5 ha och över 50 % av odlingarna i Spanien under 10 ha.

2.5. Större delen av gemenskapens risproduktion består av underarten Japonica (mellankornigt), som främst konsumeras i de sydliga medlemsstater där det även produceras: Spanien, Italien, Frankrike, Grekland och Portugal.

2.5.1. I de norra medlemsstaterna konsumeras dock huvudsakligen Indicaris (långkornigt) som importeras från tredje land, men som på senare år även odlats i EU. Gemenskapens produktion av Indicaris har ökat från 27000 ton 1988/1989 till 120000 ton 1999/2000, och täcker nu närmare 55 % av konsumtionen av detta ris i gemenskapen(2).

2.5.2. Ris är ett hälsosamt livsmedel som är rikt på sammansatta kolhydrater, närmare bestämt stärkelse. Ris är rikt på protein, och med sina åtta essentiella aminosyror anses det vara den proteinrikaste spannmålsgrödan. Det innehåller praktiskt taget inget fett, kolesterol eller gluten.

2.5.3. Den största skillnaden mellan de olika rissorter som konsumeras i EU, Indica och Japonica, har att göra med typen av stärkelse. Stärkelsen i Indica består av amylos, en polysackarid där makromolekylerna är ogrenade, vilket innebär att den har svårt att binda vätska. Det är ett lättkokt ris som inte klibbar, men det tar å andra sidan inte upp smaken av andra ingredienser. Japonica består huvudsakligen av amylopektin, en polysackarid med grenade makromolekyler som är känslig för alltför mycket vatten men lätt tar smak av övriga ingredienser. Detta ris kräver en mer omsorgsfull tillagning och passar i en mängd olika rätter där riset tillagas ihop med kött, fisk, grönsaker eller en blandning av dessa ingredienser. Det finns en mängd varianter, alla lika goda, näringsmässigt välbalanserade och hälsosamma. De motsvarar fullt ut dagens krav på kvalitet och konsumentsäkerhet.

2.6. Fram till 1996 var gemenskapens rismarknad stabil, utan interventionsåtgärder och med marknadspriser som låg mycket nära interventionspriset.

2.6.1. Överskottet av Japonicaris exporterades till tredje land med exportbidrag, och Indicariset importerades främst av de norra medlemsstaterna till tullavgifter som varierade beroende på paddyrisets värde.

2.7. Förhandlingarna under Uruguayrundan 1993/1994 inverkade negativt på sektorn, inte så mycket på grund av att man gav efter för de ofrånkomliga kraven på avreglering som på grund av den utformning av gränshindren som EU gick med på.

2.8. De rörliga avgifterna konverterades till fasta tullar och skulle sänkas med sammanlagt 36 % fram till 2000. De europeiska odlarna fick ett arealstöd som endast delvis kompenserade de sänkta marknadspriserna.

2.8.1. Vid förhandlingarna om GATT-avtalet fick förhandlarnas ointresse för ris allvarliga konsekvenser, eftersom de jämställde det med annan spannmål i fråga om tullavgifter och inte tog hänsyn till att ris i motsats till annan spannmål genomgår en industriell förbehandling i form av avlägsnande av ytterskalet och polering.

2.8.2. Denna lucka i förhandlingarna utnyttjades genast av USA, som krävde att man skulle införa en särskild importklausul, not 7, som går ut på ett avgiftsschema som beräknas på så sätt att priset på importerat ris efter det att tull erlagts aldrig är högre än en viss procent av gemenskapens interventionspris på ris, det vill säga:

- för Japonicaris: 188 % av interventionspriset för paddyris,

- för Indicaris: 180 % av interventionspriset för paddyris.

Detta gäller oavsett priset/kvaliteten på riset i fråga.

2.8.3. Denna överenskommelse innebar att man senare var tvungen att bevilja en särskild minskning för Basmatiris eftersom priserna på detta ris i genomsnitt låg 250 euro per ton högre än referenspriserna för världsmarknaden. I dag importerar gemenskapen detta ris tullfritt eller till låg tullsats, och importen har naturligtvis ökat - från ca 40000 ton 1994/1995 till ca 100000 ton 1998/1999.

2.8.4. Man bör även ta upp den risimport som sker på förmånsvillkor - 160000 ton råris från AVS-staterna och ULT (gemenskapens utomeuropeiska länder och territorier) med reducerad tull för AVS-staterna och tullfrihet för ULT.

2.8.5. I samband med anslutningen av nya medlemsstater öppnades en ny tullkvot för 63000 ton polerat ris per år tullfritt och 20000 ton råris per år till tullen 88 euro per ton.

2.8.6. Importen på förmånsvillkor - tullfritt eller till låg tullsats - utgör sammanfattningsvis 200000 ton ris eller 40 % av den totala importen. Tullen på övriga 60 % är endast ca 200 euro per ton i stället för 264 euro per ton, som man från början enades om. Om man i denna beräkning även tar med Basmatiris, AVS-staterna och ULT sjunker den nuvarande genomsnittliga tullen till 110 euro per ton.

2.9. I kombination med sänkningen av exportbidragen, som begränsar exporten av Japonicaris, ledde detta till att gemenskapens rismarknad kom ur balans. Importen ökade kraftigt och de interna priserna sjönk under interventionspriserna. Intervention var en logisk följd, och den fick större omfattning än någonsin tidigare i denna sektor, något som gjorde det nödvändigt att se över den gemensamma organisationen av marknaden för ris. Man kan slå fast att Europa var den stora förloraren och att de utomeuropeiska exportörerna fick alla fördelar.

2.10. Det är viktigt att betona att den internationella marknaden är attraktiv även om den europeiska risproduktionen utgör en mycket liten del av den totala produktionen i världen (0,4 %).

2.11. Å andra sidan har USA, som är ett av de största exportländerna, tillämpat en stödpolitik för produktionen för att kompensera de sänkta priserna på världsmarknaden, och detta har lett till att odlingsytan och produktiviteten har ökat.

2.12. USA har en dominerande ställning när det gäller prissättning och prisutveckling. Ris är en av de produkter som säljs på Chicago-börsen, och de internationella priserna fluktuerar till följd av intensiv spekulation som inte behöver ha någon anknytning till läget för ris i Europa.

2.13. Risets undanskymda ställning i förhållande till brödsäd leder till att det ofta används som ett förhandlingsinstrument för att få till stånd fördelaktigare internationella handelsavtal för spannmål, som har större politisk och social betydelse i EU.

3. Särskilda kommentarer

3.1. Att marknaden för ris har särskilda förutsättningar erkändes i gemenskapslagstiftningen redan på 60-talet, när man införde den gemensamma organisationen av olika marknader. 1967 utarbetades en förordning som införde en gemensam marknad för ris. Att man inrättade en särskild organisation av marknaden för ris vid sidan av den för spannmål berodde naturligtvis på att man måste ta hänsyn till rissektorns särskilda förutsättningar, såväl när det gäller odlingsmetoderna som produktion och konsumtion. Dessa särdrag har inte försvunnit, och det finns ingen mening med att försöka förbise dem.

3.2. Båda dessa gemensamma marknadsordningar bygger på samma grundprinciper som man bör hålla i minnet (interventionspris, system för internationellt handelsutbyte, en gemensam marknad och frihandel, gemenskapspreferenser samt en rimlig levnadsstandard för producenterna). Att integrera riset i systemet för jordbruksgrödor skulle logiskt sett innebära att behålla systemet med interventionspriser och inte att avskaffa det, som kommissionen föreslår.

3.3. Ris är inte en gröda som går att jämställa med andra typer av spannmål, för även om den ger större avkastning är den också betydligt kostsammare att odla. Att införliva riset i det allmänna systemet för jordbruksgrödor skulle vara mycket negativt för sektorn, i synnerhet med tanke på hur styvmoderligt riset behandlas i förhållande till övriga grödor.

3.4. Om systemet med interventionspriser avskaffas (och bevaras för övrigt spannmål) blir odlarna helt utlämnade åt industrins prissättning och villkor, även på grund av att interventionspriset alltid har fungerat som ett riktpris för marknaden. Kommissionen medger själv i sitt förslag(3) att "även om användningen av intervention är begränsad har denna en viktig funktion för att fastställa marknadspriserna". Denna prisreglerande funktion har inte upphört, och att man de senaste åren använt sig av interventionsköp är följden av illa skötta handelspolitiska förhandlingar. Producenterna kunde inte styra över dessa förhandlingar men tvingas nu att stå för notan.

3.5. Enligt kommissionen kommer avskaffandet av systemet med interventionspriser att leda till en prissänkning på mellan 10 och 11 %. En marknadsundersökning(4) som genomförts av sakkunniga inom området förutsäger emellertid en prissänkning på ris i gemenskapen på 25-30 %. Det skulle innebära att den höjning av arealstödet med 10,35 euro per ha som kommissionen föreslagit motsvarar en kompensation på 12 %. Andra typer av spannmål får däremot inom ramen för agenda 2000 en kompensation på 50 % för prissänkningar.

3.6. När det gäller stödet för ris är det lika stort som det som fastställts för spannmål i Agenda 2000, men kommissionens förslag är inte tydligt i fråga om vilken avkastning man skall använda för ris. I artikel 1.5 i det nya förslaget (som ändrar artikel 4.2) står det uttryckligen att om majs behandlas separat, vilket är fallet i medlemsstater med risproduktion, "skall majsavkastningen användas för majs och avkastningen från 'andra sädesslag än majs' användas för spannmål, oljeväxter, ris och oljelin samt lin och hampa för fiberproduktion(5)".

3.6.1. Företrädare för kommissionen försäkrar emellertid att detta inte är kommissionens intention, utan att man vill behålla varje lands avkastning och areal. Därför måste man göra ett förtydligande om hur dokumentet skall tolkas, eftersom det inte korrekt uttrycker kommissionens ståndpunkt.

3.7. Majs behandlas separat eftersom det är en gröda som kräver bevattning, och om sunt förnuft får råda bör även ris behandlas separat, eftersom produktionskostnaderna är högre och det har en viktig och oersättlig social, miljömässig och markbevarande funktion.

3.8. Liksom för alla andra jordbruksgrödor måste arealuttag göras för ris. Kommissionen har inte tagit hänsyn till svårigheterna att förena odlingsmetoderna för ris med uttag av jordbruksmark (kontroll av vattenflödet och kostnaden för detta, odlingarnas struktur etc.). I det föreliggande förslaget är dessutom kompensationen för arealuttag densamma som för övrig spannmål och täcker inte ens den kostnad för vatten och jordomflyttning som arealuttaget medför.

3.9. Kravet på certifierat utsäde innebär en onödig kostnadsökning som endast gagnar företagen som säljer utsäde. Odlaren använder alltid en del certifierat utsäde samt utvalt utsäde från de egna skördarna. Beräkningen av mängden utsäde för varje sådd varierar, eftersom såddens täthet beror på temperaturen i början av och under sådden.

3.10. Tanken att stöd till privat lagerhållning skulle utgöra ett alternativ till systemet med interventionspriser är fullständigt orealistisk, och dessutom rör det sig om en vag och mycket allmän icke-obligatorisk bestämmelse som skulle kunna placeras i avdelningen med allmänna bestämmelser, men aldrig i avdelningen om inre marknaden som övriga gemensamma marknadsordningar. Dessutom inkluderar kommissionen inte någon kostnadsberäkning för privat lagerhållning i sin finansieringsöversikt.

4. Slutsatser

4.1. Kommittén instämmer i att marknaden för ris är i obalans samt att interventionslagren medför alltför stora kostnader, men anser att de föreslagna åtgärderna inte kommer att återställa balansen på marknaden utan i stället omöjliggöra risproduktion i unionen.

4.2. Förslagets grundtankar utgår från att förhandlingar om handelsavtal kommer att få ett positivt resultat, trots att detta inte alls är givet. Kommissionen lägger fram förslag om förändringar med mycket negativa följder för sektorn, men kan inte garantera att de förutsättningar som åtgärderna utgår från verkligen kommer att råda.

4.3. Kommittén stöder inte att man avskaffar systemet med interventionspriser och frågar sig om det inte är så att kommissionen försöker vidta denna åtgärd i en undanskymd sektor för att få möjlighet att sedan vidta samma åtgärd för andra typer av spannmål.

4.4. Kommittén uppmanar kommissionen att förtydliga vad som menas med stöd till privat lagerhållning om sektorn råkar i kris samt genomföra en kostnadsberäkning för detta. Det rör sig om en mycket vag icke bindande bestämmelse som saknar kostnadsberäkning i finansieringsöversikten.

4.5. Kommittén vill erinra om att även om man lyckas väl i förhandlingarna med de stater som exporterar ris kommer detta endast att beröra 60 % av dagens import. Resten importeras till låg tullsats eller tullfritt, och därför ifrågasätter ESK lämpligheten i att före WTO-förhandlingarna genomföra en sådan drastisk reform med så stora negativa följder för sektorn. Det vore mer logiskt att återställa tullavgifterna till rätt nivå och analysera marknaden och först därefter om så behövs genomföra en balanserad och rättvis reform inom sektorn.

4.6. Kommittén föreslår att kommissionen närmare undersöker möjligheten till direkta bidrag till producenterna och då tar hänsyn till de sociala och miljömässiga aspekter som kännetecknar risodlingen i EU.

4.7. Kommittén vill uppmärksamma kommissionen på risets viktiga och oersättliga roll för bevarandet av ekosystemen i sankmarker och naturreservat i södra Europa, för fysisk planering samt för bevarande av risodlingarnas särskilda djur- och växtliv.

4.8. Kommissionen kan inte ändra de grundprinciper som de gemensamma marknadsordningarna vilar på utan att skapa stor ojämlikhet mellan olika producenter. Budgetbegränsningarna bör inte gå ut över bara några få eftersom alla bidrar till att bevara jordbruket och utgör delar av den europeiska jordbruksmodellen.

Bryssel den 19 oktober 2000.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Göke Frerichs

(1) KOM(95) 331 slutlig, s. 10 - EGT C 21, 25.1.1996.

(2) KOM(2000) 278 slutlig.

(3) KOM(95) 331 slutlig.

(4) Promemoria "EU rice policy reform proposals: budgetary and policy implications" av Graham Brookes, 29.8.2000 (endast på engelska).

(5) Förordning (EG) nr 1251/1999.

BILAGA

till Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande

Ändringsförslag som avslogs

Under debatten avslogs följande ändringsförslag, som dock stöddes av minst en fjärdedel av de röstande:

Punkt 4.2

Byt ut andra meningen enligt följande:

"Kommittén inser de allvarliga följderna för utvecklingsländer, särskilt vad gäller den viktiga indiska och pakistanska handeln med Basmatiris. Utökade gränshinder mot dessa länder i samband med diskussionerna kring ett nytt jordbruksavtal för WTO är svåra att rättfärdiga."

Resultat av omröstning

För: 20, emot: 33, nedlagda: 5.

Punkt 4.5

Stryk sista meningen.

Motivering

Det skulle innebära betydande höjningar av tullavgifter och konsumentpriser.

En reform av rismarknaden genom att minska interventionspriset med ca 25 % (och skärpa interventionskriterier) är ett annat sätt att undvika eventuella handelstvister. Detta skulle få ned priset så att överskottsproduktion av Japonica kan exporteras utan att det behövs några exportbidrag. Genom att behålla interventionen, och skyddsnätet för odlarna, ligger förslaget i linje med WTO-bestämmelserna, och man behöver inte erbjuda ersättning till tredje land.

Resultat av omröstning

För: 19, emot: 41, nedlagda: 2.