52000AC0597

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring för nittonde gången av rådets direktiv 76/769/EEG om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (azofärger)"

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr C 204 , 18/07/2000 s. 0090 - 0092


Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring för nittonde gången av rådets direktiv 76/769/EEG om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (azofärger)"

(2000/C 204/18)

Den 10 april 2000 beslutade rådet att i enlighet med artikel 95 i EG-fördraget rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovennämnda förslag.

Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som ansvarat för det förberedande arbetet, antog sitt yttrande den 5 april 2000. Föredragande var Alma Williams.

Vid sin 373:e plenarsession den 24-25 maj 2000 (sammanträdet den 25 maj 2000) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 73 röster för och 1 nedlagd röst.

1. Inledning

1.1. Kommissionens förslag om användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga produkter berör både konsumenternas och arbetstagarnas hälsa. Syftet är främst att skydda folkhälsan genom att förbjuda användning av farliga azofärger och se till att textil- och läderartiklar som färgas med sådana färgämnen inte längre släpps ut på marknaden. Vissa av dessa produkter, till exempel leksaker, kläder och skor kan innebära en risk för de konsumenter som är mest känsliga, särskilt gravida kvinnor och små barn.

1.2. Genom förslaget läggs ännu en ändring som förbättrar säkerheten till det befintliga direktivet om farliga ämnen(1). Texten kompletteras med tillägg till bilagorna.

1.3. Förslaget betonar också hur viktigt det är att harmonisera den inre marknaden. Eftersom några medlemsstater redan har lagstiftat om begränsningar av marknadsföring och användning av vissa cancerframkallande azofärgämnen är det i högsta grad nödvändigt att få till stånd en samordnad, gemensam strategi för att fatta beslut om EU-lagstiftning som garanterar en harmonisering, vilken också skall gälla kandidatländerna.

1.4. Förslaget bör också uppfylla WTO:s krav, så att varje begränsning av användningen av azofärgämnen grundas på en väl definierad hälsorisk för konsumenterna.

2. Bakgrundsinformation

2.1. Azofärger (färgämnen och pigment) är de organiska färgmedel som används mest. De innehåller alla minst en azoförening. Azoföreningen kan i kroppen genom reduktiv avspjälkning avge motsvarande aromatiska amin. Förslaget innebär alltså inte ett förbud mot alla azofärger utan endast de lösliga azofärgämnen som kan avspjälkas och avge någon av de 21 angivna aminerna som är cancerframkallande. De flesta azopigment berörs inte eftersom de praktiskt taget är olösliga och därför inte avspjälkas under normala förhållanden.

2.2. Azofärgämnen ger mycket fin färg åt olika slags produkter, däribland vissa sorters handskar, väskor, portföljer, stolsöverdrag, skor och remmar tillverkade av läder; dessutom produkter som kläder, sängkläder, mössor, leksaker och även peruker av textilmaterial.

2.3. Sedan faran med vissa azofärgämnen upptäcktes har dessa i stor utsträckning ersatts med andra färgämnen (inklusive andra azofärgämnen), trots att alternativen ofta är dyrare. Inom EU har man kommit mycket längre med att ersätta azofärgämnena än i vissa andra länder.

2.4. Eftersom det finns lagstiftning om förbud mot vissa azofärgämnen i vissa medlemsstater har kommissionen redan inlett direkta åtgärder. Kommissionen har tagit initiativet till studier om riskbedömning, kostnads- och intäktsanalys och effekten av ett förbud för leverantörsländerna. Dessutom har Vetenskapliga kommittén för toxicitet, ekotoxicitet och miljö avgett ett yttrande i januari 1999 där man drar slutsatsen att den cancerrisk som förknippas med användningen av vissa azofärgämnen ger anledning till oro. Arbetsgruppen för begränsning av utsläppande på marknaden och användning av farliga ämnen och preparat tillstyrkte i mars 1999 kommissionens utkast till förslag om att förbjuda farliga azofärgämnen. Arbetsgruppen föreslog också en provningsmetod som överensstämmer med de rättsliga kraven.

3. Allmänna kommentarer

3.1. Direktivet om vissa farliga ämnen (76/769/EEG) har ändras så många gånger att det har blivit svårt att använda. Kommissionen bör därför skyndsamt skriva om och uppdatera hela det grundläggande direktivet.

3.2. Kommittén stöder kommissionens förslag och anser det vara riktigt att betoningen ligger på skyddet av folkhälsan, med avseende på både konsumenter och arbetstagare. Det är dock troligt att det är arbetstagarna som utsätts för störst risk i samband med bearbetning av produkter som innehåller de potentiellt farliga azofärgerna, i och med att deras exponering är längre och återkommande samt att de antagligen utsätts för högre koncentrationer. Kommittén rekommenderar därför att särskilda åtgärder vidtas när det gäller företag.

3.3. Kommittén vill påpeka att företagsledningen bör föra statistik över arbetare som redan kan ha påverkats negativt av farliga azofärger eller som kan komma att påverkas i framtiden, med tanke på direkta orsakssamband.

3.4. Kommittén ser också med oro på användning och tillverkning av dessa potentiellt farliga azofärgämnen i tredje länder där säkerhetsnormerna inte alltid är lika stränga som inom EU. Först och främst gäller vår oro skyddet och utbildningen av arbetstagarna. Dessutom ser vi med oro på import till EU av konsumentvaror från länder där man fortfarande använder farliga färgämnen vid tillverkningen. I Fjärran Östern och i Afrika, till exempel, kan azofärgämnen användas och tillverkas lokalt, utan kontroller, statistik eller officiellt tillkännagivande av vilket slags färger som används.

3.5. Kommittén uppmanar därför till strikt kontroll, effektiv övervakning och provtagning vid införselställena när såväl produkter som själva färgämnena importeras från tredje land.

3.5.1. Kommittén vill även uppmana kommissionen att be medlemsstaterna att lägga fram ett förslag i WTO och ILO om förbud mot tillverkning av produkter som innehåller farliga azofärger.

4. Särskilda kommentarer

4.1. Förslagets räckvidd

4.1.1. Detta skulle behöva klargöras.

4.1.2. I andra stycket i punkt två i motiveringen framgår det tydligt att "endast lösliga azofärger ... utgör en risk för människors hälsa. ... azofärgämnen, som definitionsmässigt är lösliga, samt en mycket liten andel azopigment som också är lösliga. Eftersom dessa pigment ännu inte har genomgått någon riskbedömning omfattas de inte av några särskilda bestämmelser i detta direktiv ..."

4.1.3. Skillnaden mellan lösliga azofärgämnen och olösliga azofärgpigment framgår inte tydligt i förslaget. Texten behöver därför ändras och göras tydligare på denna punkt.

4.2. Artikel 2

4.2.1. I artikeln anges två olika datum för medlemsstaterna när det gäller att anta och tillämpa bestämmelserna. Det är orealistiskt att tro att dessa korta tidsgränser kan hållas med tanke på lagstiftningsförfarandena i EU och i varje medlemsstat. Tidsfristen för tillämpningen bör vara två år efter det att direktivet trätt i kraft.

4.3. Bilaga

4.3.1. Första tabellens andra spalt: Den engelska texten börjar helt korrekt med "Azodyes". I flera andra språkversioner har dock skillnaden mellan azofärgämnen och azofärger gått förlorad. Kommissionen måste därför se till att alla språkversioner återger direktivets intentioner på ett riktigt sätt.

4.4. Bilaga B: Analysmetoder

4.4.1. Analysmetoderna i bilagan utgår från en enda medlemsstat. Det har uppstått problem med att överföra dessa metoder till andra länder. De har därför utvärderats genom undersökningar på området för standarder, mätning och provning inom ramen för fjärde ramprogrammet för forskning, och bättre metoder håller på att tas fram. Analysmetoderna i förslaget bör därför ersättas av EU-metoder så snart sådana färdigställts.

Bryssel den 25 maj 2000.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Beatrice Rangoni Machiavelli

(1) 76/769/EEG, EGT L 262, 27.9.1976, s. 201.