51998XG0716(01)

Förklarande rapport om protokollet, utarbetat på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen, om Europeiska gemenskapernas domstols tolkning av konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål (Text godkänd av rådet den 28 maj 1998)

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr C 221 , 16/07/1998 s. 0065 - 0068


FÖRKLARANDE RAPPORT om protokollet, utarbetat på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen, om Europeiska gemenskapernas domstols tolkning av konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål (Text godkänd av rådet den 28 maj 1998) (98/C 221/05)

I. ALLMÄNT

1. Vid sitt möte den 10 och 11 december 1993 gav Europeiska rådet i uppdrag åt en arbetsgrupp, kallad "Arbetsgruppen för utvidgning av Brysselkonventionen", att överväga möjligheterna att utvidga Brysselkonventionens tillämpningsområde, särskilt på det familjerättsliga området.

Under arbetet med en sådan utvidgning vilket arbete resulterade i konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål ansågs det nödvändigt att ge domstolen behörighet att tolka dess bestämmelser i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning. Ett utkast till protokoll om domstolens tolkning har följaktligen utarbetats.

Efter den politiska kompromissen i december 1997 har presidiet begärt Europaparlamentets synpunkter i enlighet med artikel K 6 i fördraget om Europeiska unionen om texten till utkastet till konvention och om de väsentliga delarna av utkastet till protokollet. Europaparlamentets synpunkter har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning av den 18 maj 1998 (1).

Rådet antog den 28 maj 1998 de två akterna om utarbetande, å ena sidan, av konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål, nedan kallad konventionen, och å andra sidan, protokollet om Europeiska gemenskapernas domstols tolkning av konventionen om domstols behörighet, och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål vilket är föremål för denna förklarande rapport. Dessa två instrument undertecknades samma dag av samtliga medlemsstaters företrädare.

2. a) Föreskrifterna i protokollet grundar sig framför allt på bestämmelserna i artikel 177 i EG-fördraget. De har i mycket stor utsträckning påverkats av protokollet av den 3 juni 1971 (nedan kallat 1971 års protokoll) om domstolens tolkning av konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område liksom av protokollet av den 26 maj 1997, i vilket domstolen ges behörighet att tolka konventionen om delgivning i Europeiska unionens medlemsstater avhandlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (nedan kallat 1997 års protokoll).

Protokollet har särskilt övertagit de två sätt för anhängiggörande vid domstolen som anges i 1971 års protokoll.

b) Villkoren för protokollets ikraftträdande liknar dem som infördes genom första och andra protokollet av den 19 december 1988 (nedan kallade 1988 års protokoll) om domstolens tolkning av konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, och är identiska med dem som anges i 1997 års protokoll.

Principen om att ge domstolen behörighet slås visserligen fast i konventionen (artikel 45), men det är i protokollet till den som villkoren för anhängiggörande vid domstolen bestäms liksom vilka nationella domstolar som är behöriga att begära förhandsavgöranden av domstolen.

Protokollet kan inte träda i kraft före konventionen. Konventionen träder i kraft när de femton medlemsstaterna har ratificerat den, protokollet när tre av dessa stater har antagit det.

Enligt dessa villkor kan protokollet tidigast träda i kraft samtidigt som konventionen. Endast domstolarna i en medlemsstat som är part både i konventionen och i protokollet kommer därigenom att kunna begära att domstolen meddelar ett avgörande eller uttalar sig i en tolkningsfråga.

c) Slutbestämmelserna, till sist, liknar dem som utarbetats av Europeiska unionens råd när det gäller de konventioner som utarbetas inom ramen för avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen. De sammanfaller med slutbestämmelserna i konventionen, med förbehåll för nödvändig anpassning.

II. KOMMENTARER TILL ARTIKLARNA

Artikel 1

3. I artikel 1 upprepas den princip som fastslås i 1971 och 1997 års protokoll om att ge domstolen behörighet att tolka bestämmelserna i konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål liksom bestämmelserna i själva protokollet.

Artikel 2

4. Artikel 2 utgör en ny bestämmelse i förhållande till 1971, 1988 och 1997 års protokoll. Punkt 2 föreskriver att varje medlemsstat skall ange enligt vilket av de två alternativa system som anges i artikel 2.2 som den medlemsstatens domstolar skall vara behöriga att begära förhandsavgörande av domstolen i en tolkningsfråga.

Denna utformning har valts eftersom vissa delegationer önskade begränsa denna behörighet till de högsta instanserna. Dessa delegationer ansåg nämligen att beslut på de områden som konventionen omfattar måste fattas så snabbt som möjligt för att inte skada enskildas intressen vid förfaranden om äktenskapsskillnad, hemskillnad, annullering av äktenskap (särskilt som de nationella domstolarna inte har någon möjlighet i sådana fall att meddela interimistiska beslut eller beslut om säkerhetsåtgärder) eller när det gäller beslut om föräldraansvar för makarnas gemensamma barn. Med hänsyn härtill torde endast de fall bli föremål för prövning i de högsta nationella instanserna som kräver att domstolens avgörande inhämtas.

Den mekanism som föreskrivs i denna artikel bygger på artikel K 7 i dess lydelse i Amsterdamfördraget, undertecknat 1997.

Det är vid den underrättelse som föreskrivs i artikel 9.2 som varje medlemsstat bör ange valet av behöriga domstolar. Det preciseras inte i texten men det har stått klart under arbetet att de medlemsstater, som har angivit att enbart de högsta domstolarna har rätt att begära att domstolen meddelar förhandsavgöranden, när som helst kan utvidga denna möjlighet till att gälla även andra domstolar när de utgör överinstans.

5. I punkt 2 fastställs vilka av medlemsstaternas domstolar som har rätt att begära förhandsavgöranden av domstolen i tolkningsfrågor, på grundval av den förklaring som medlemsstaten i fråga har angivit med tillämpning av punkt 1 i denna artikel.

Det handlar för det första om medlemsstaternas högsta domstolar, vilka förtecknas i artikel 3.1.

För det andra rör det, enligt artikel 2.2, medlemsstaternas övriga domstolar när de utgör överinstans. Först och främst avses således appellationsdomstolar, utom när dessa utgör första instans, men även övriga nationella domstolar som avgör ett ärende i egenskap av överinstans.

De domstolar som utgör första instans har däremot inte rätt att anhängiggöra ärenden vid domstolen.

Artikel 3

6. I denna artikel namnges medlemsstaternas högsta domstolar som är behöriga att begära förhandsavgöranden av domstolen i tolkningsfrågor.

Förteckningen är uttömmande och den medlemsstatens eventuella andra högsta domstolar har inte rätt att anhängiggöra ärenden vid domstolen, även om deras beslut rör frågor inom det civilrättsliga området.

7. Förteckningen i punkt 1 kan ändras på begäran av den berörda medlemsstaten. Detta är en möjlighet som användes för första gången i 1997 års protokoll.

En sådan ändring kan visa sig vara nödvändig t.ex. i samband med förändringar av en medlemsstats domstolsorganisation.

Framställningen skall ges in till rådets generalsekreterare i dennes egenskap av depositarie för protokollet. Depositarien skall så snart som möjligt meddela övriga medlemsstater, inbegripet dem som ännu inte är parter i protokollet.

Beslut om ändring av förteckningen fattas av rådet i enlighet med de tillämpliga förfarandereglerna.

När beslut om ändringen har antagits får den verkan enligt de villkor som anges i rådets beslut (t.ex. ikraftträdandet av en sådan ändring). På grund av beslutets art har det inte ansetts nödvändigt att medlemsstaterna skall anta beslutet i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser. Särskilda bestämmelser för att göra ändringar har därför föreskrivits, vilka utgör undantag från förfarandet enligt artikel 11 i protokollet.

Om en stat som blir medlem i Europeiska unionen ansluter sig till protokollet, skall denna vid deponeringen av sitt anslutningsinstrument ange villkoren för tillämpningen av artikel 2, liksom vilken eller vilka av dess högsta domstolar som skall ha rätt att begära att domstolen meddelar avgöranden i en tolkningsfråga (artikel 10.3).

En sådan mekanism gör det möjligt för medlemsstaterna, även för dem som inte är parter i protokollet, att kontrollera vilka domstolar som angetts och bidrar därmed till att bevara konsekvens i systemet.

Artikel 4

8. Denna artikel, som bygger på artikel 177 i EG-fördraget och motsvarar artikel 3 i 1971 års protokoll och artikel 3 i 1997 års protokoll avser förfarandet för förhandsavgöranden.

I punkt 1 anges att de i artikel 3.1 nämnda domstolarna är skyldiga att begära domstolens förhandsavgörande om de anser att en tolkning är nödvändig för att de skall kunna döma i saken.

En sådan bestämmelse syftar, i den mån den ålägger de högsta domstolarna en förpliktelse, till att främja en enhetlig tillämpning av konventionen i Europeiska unionens medlemsstater.

9. I punkt 2 i denna artikel föreskrivs att en domstol, när den dömer som överinstans, har rätt att begära att domstolen meddelar ett tolkningsavgörande, om den anser att ett sådant är nödvändigt beträffande en fråga som uppkommit i ett ärende vid den.

Artikel 5

10. Varje medlemsstat, även om den inte är part i protokollet, liksom kommissionen och Europeiska unionens råd får inkomma till domstolen med inlagor eller skriftliga synpunkter när domstolen har fått en begäran om ett tolkningsavgörande.

Artikel 6

11. Denna artikel motsvarar artikel 4 i 1971 års protokoll och artikel 4 i 1997 års protokoll. Artikeln föreskriver ett andra förfarande, enligt vilken det offentligas högsta representant vid kassationsdomstolarna eller varje annan myndighet som utses av en medlemsstat har rätt att begära att domstolen uttalar sig i en tolkningsfråga i de fall då enligt deras uppfattning en lagakraftvunnen dom, som har meddelats av en domstol i deras stat antingen strider mot den tolkning som gjorts antingen av EG-domstolen eller av en sådan domstol som avses i artikel 2.2 i en annan medlemsstat, som är part i protokollet.

Denna bestämmelse syftar också den till att främja en enhetlig tolkning av konventionen.

Det åligger den behöriga myndigheten att bedöma lämpligheten av att begära en tolkning av domstolen i ett sådant fall.

Artikel 7

12. I likhet med 1971 och 1997 års protokoll fastlås i denna artikel principen om att stadgan för domstolen och dess rättegångsregler skall tillämpas.

Artikel 8

13. Artikeln anger att inga reservationer får göras till detta protokoll och den föranleder inga särskilda synpunkter.

Artikel 9

14. I denna artikel föreskrivs att protokollet träder i kraft enligt de regler som Europeiska unionens råd har föreskrivit på området.

För att domstolen skall kunna utöva sin behörighet så snart som möjligt träder protokollet i kraft 90 dagar efter det att tre av de femton stater som var medlemmar i Europeiska unionen den 28 maj 1998, dagen för rådets antagande av rättsakten om utarbetande av detta protokoll, har deponerat sina antagandeinstrument.

Protokollet kan emellertid inte träda i kraft innan konventionen. Konventionen träder enligt dess artikel 47 i kraft 90 dagar efter det att en underrättelse om att alla konstitutionella krav för konventionens antagande uppfyllts, har mottagits från den av de stater, som var medlemmar i Europeiska unionen när rådet antog akten om utarbetande av konventionen som sist fullgör denna formalitet.

En tillämpning i förväg av konventionen i enlighet med dess artikel 47.4 kan inte utgöra grund för att ge tolkningsbehörighet för domstolen enligt artikel 45. Inte ens om alla medlemsstaterna skulle anta protokollet får domstolen rätt att tolka bestämmelserna i konventionen så länge denna inte har trätt i kraft.

Artikel 10

15. I denna artikel fastslås att protokollet är öppet för anslutning av varje stat som blir medlem i Europeiska unionen. Tredje land kan däremot inte ansluta sig vare sig till konventionen eller till protokollet.

Artikeln innehåller bestämmelser om anslutning till protokollet och föreskriver särskilt förenklade villkor för ändring av den förteckning över högsta domstolar som återfinns i artikel 3.2 till följd av att sådana domstolar angetts av den nya medlemsstaten.

Under tiden mellan deponeringen av anslutningsinstrumentet och ikraftträdandet av protokollet i förhållande till den anslutande medlemsstaten skall rådet besluta om ändringar, som skall göras i förteckningen över högsta domstolar.

Artikel 11

16. Denna artikel avser förfarandet för ändring i protokollet.

Samtliga medlemsstater liksom kommissionen har rätt att föreslå ändringar.

Rådet skall rekommendera medlemsstaterna, att i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser, anta de ändringar som rådet beslutar.

Detta förfarande är inte tillämpligt när det gäller enkla ändringar av förteckningen över de högsta domstolarna.

Artikel 12

17. I denna artikel anförtros rådets generalsekreterare rollen som depositarie för protokollet.

Generalsekreteraren skall meddela medlemsstaterna alla underrättelser som rör protokollet och säkerställa att dessa offentliggörs i C-serien i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

(1) EGT C 152, 18.5.1998.