(1)

Sedan Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 (4) om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (faciliteten), antogs har det inträffat geopolitiska händelser utan motstycke som orsakats av Rysslands anfallskrig mot Ukraina och vars direkta och indirekta förvärrande av konsekvenserna av covid-19-krisen i hög grad har påverkat samhället och ekonomin i unionen samt unionens invånare och dess ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning. Framför allt är det tydligare än någonsin att unionens energitrygghet och energioberoende är oumbärliga för en framgångsrik, hållbar och inkluderande återhämtning från covid-19-krisen, eftersom de också är viktiga faktorer som bidrar till resiliens för unionens ekonomi.

(2)

På grund av de direkta kopplingarna mellan en hållbar återhämtning, som bygger unionens resiliens och energitrygghet, minskar beroende av fossila bränslen, särskilt från Ryssland, och unionens roll i en rättvis och inkluderande omställning, är faciliteten ett lämpligt instrument för att bidra till unionens hantering av dessa nya utmaningar. Detta är också fallet mot bakgrund av unionens klimat- och miljölagstiftning och unionens internationella åtaganden, och särskilt Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (5).

(3)

I Versaillesförklaringen av den 10–11 mars 2022 uppmanade stats- och regeringscheferna kommissionen att senast i slutet av maj samma år föreslå en REPowerEU-plan för att gradvis minska unionens beroende av import av fossila bränslen från Ryssland, vilket senare upprepades i Europeiska rådets slutsatser av den 24–25 mars 2022. Det målet bör nås i god tid före 2030 på ett sätt som är förenligt med den europeiska gröna given som fastställs i kommissionens meddelande av den 11 december 2019 och med de klimatmål för 2030 och 2050 som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (6).

(4)

Facilitetens förmåga att stödja reformer och investeringar som är avsedda att diversifiera energiförsörjningen, särskilt avseende fossila bränslen, och öka resiliensen, säkerheten och hållbarheten hos unionens energisystem och på så sätt bidra till ekonomiskt överkomlig energi och stärka unionens strategiska oberoende tillsammans med en öppen ekonomi, bör förbättras. För att uppnå dessa mål måste unionen öka energieffektiviteten och tillförlitligheten samt resiliensen hos överförings- och distributionsnäten, främja systemflexibilitet, minimera överbelastning, bland annat genom ökad nät- och ellagringskapacitet, främja digitalisering, säkerställa resilienta leveranskedjor, cybersäkerhet och skydd och klimatanpassning av all infrastruktur, samtidigt som det strategiska energiberoendet minskas.

(5)

I syfte att maximera komplementariteten, enhetligheten och samstämmigheten i unionens och medlemsstaternas politik och åtgärder för att främja oberoendet, tryggheten och hållbarheten hos unionens energiförsörjning bör dessa energirelaterade reformer och investeringar fastställas i ett särskilt REPowerEU-kapitel i planerna för återhämtning och resiliens.

(6)

Den effektiva omställningen till grön energi och den snabba minskningen av beroendet av energi från fossila bränslen på ett inkluderande sätt kräver åtgärder för att öka energieffektiviteten och energibesparingarna i byggnader och tillhörande kritisk energiinfrastruktur och för att snabbare fasa ut fossila bränslen inom industrin. Det är absolut nödvändigt att snabbt öka investeringarna i energieffektivitetsåtgärder, såsom användningen av hållbara och effektiva uppvärmnings- och kylningslösningar, som är ett effektivt sätt att möta några av de mest akuta utmaningarna när det gäller energiförsörjning och energikostnader. Därför bör stöd också ges till reformer och investeringar som ökar energieffektiviteten och fasar ut fossila bränslen från industrin, bland annat genom användning av koldioxidsnåla bränslen såsom koldioxidsnål vätgas, användning av förnybar vätgas och andra förnybara drivmedel av icke-biologiskt ursprung, och ökar energibesparingar i medlemsstaternas ekonomier i linje med unionens energi- och klimatmål och rättsliga ram. Kommissionen bör särskilt uppmuntra medlemsstaterna att i sina REPowerEU-kapitel inkludera åtgärder till stöd för utfasningen av fossila bränslen i industrin.

(7)

Utfasningen av beroendet av import av ryska fossila bränslen förväntas leda till en minskning av unionens totala energiberoende. REPowerEU-kapitlen bör bidra till att öka och stärka unionens strategiska oberoende, utan att i alltför hög grad öka dess beroende av import av råvaror från tredjeländer.

(8)

Vid utarbetandet av planerna för återhämtning och resiliens och REPowerEU-kapitlen bör medlemsstaterna samordna sin ekonomiska politik på ett sådant sätt att de uppnår de mål för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning som anges i artikel 174 i fördraget i syfte att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna, med särskild uppmärksamhet på avlägsna, perifera och isolerade områden och öar, som redan har ytterligare begränsningar.

(9)

I syfte att maximera räckvidden för unionens insatser bör alla medlemsstater som lämnar in en plan för återhämtning och resiliens efter ikraftträdandet av denna förordning och som kräver användning av ytterligare finansiering i form av lån, eller, i enlighet med nya regler som ska fastställas enligt denna ändringsförordning, från auktionering av medel från utsläppshandelssystemet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (7) eller överföringar från den brexitjusteringsreserv som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1755 (8) vara skyldiga att inkludera ett REPowerEU-kapitel i sin plan för återhämtning och resiliens. I enlighet med den befintliga möjligheten att lämna in ett utkast till plan för återhämtning och resiliens enligt förordning (EU) 2021/241, och för att säkerställa ett korrekt utarbetande av REPowerEU-kapitlen kan medlemsstaterna lämna in ett utkast till REPowerEU-kapitel innan de lämnar in en ändrad plan för återhämtning och resiliens. Onödig administrativ börda bör undvikas.

(10)

REPowerEU-kapitlen bör omfatta nya reformer och investeringar som har inletts tidigast den 1 februari 2022, vilka bidrar till REPowerEU-målen och hanterar de kriseffekter som orsakats av den senaste tidens geopolitiska händelser. Åtgärder som ingår i rådets redan antagna genomförandebeslut och som bidrar till REPowerEU-målen kan emellertid inkluderas i REPowerEU-kapitlet om den berörda medlemsstaten efter det att det högsta ekonomiska bidraget har uppdaterats omfattas av en minskning av dess högsta ekonomiska bidrag. I det fallet bör medlemsstaten kunna inkludera sådana åtgärder i REPowerEU-kapitlet upp till ett belopp av uppskattade kostnader motsvarande minskningen av det högsta ekonomiska bidraget.

(11)

En medlemsstat bör i sitt REPowerEU-kapitel kunna inkludera den utökade delen av åtgärder som ingår i rådets redan antagna genomförandebeslut tillsammans med motsvarande delmål och mål. En sådan utökning bör medföra en materiell förbättring av åtgärdernas ambitionsnivå, vilket återspeglas i utformningen av eller nivån på motsvarande delmål och mål, samtidigt som det byggs vidare på de åtgärder som ingår i rådets redan antagna genomförandebeslut.

(12)

En medlemsstat bör lämna in sitt REPowerEU-kapitel i form av ett tillägg till sin plan för återhämtning och resiliens. Ett REPowerRU-kapitel bör innehålla en förklaring av hur åtgärderna däri är förenliga med den berörda medlemsstatens insatser för att uppnå REPowerEU-målen, med beaktande av åtgärderna inbegripna i rådets redan antagna genomförandebeslut, samt en förklaring av det övergripande bidraget från dessa åtgärder och andra nationellt finansierade och unionsfinansierade förstärkande eller kompletterande åtgärder till REPowerEU-målen.

(13)

REPowerEU-kapitlen bör bland annat bidra till att öka andelen hållbar och förnybar energi i energimixen och till att hantera flaskhalsar i energiinfrastrukturen. Vad gäller naturgasinfrastrukturen bör reformerna och investeringarna i REPowerEU-kapitlen för att diversifiera försörjningen bort från Ryssland bygga på de behov som för närvarande identifieras i den bedömning som genomförs och godkänns av det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas, fastställas i en anda av solidaritet vad gäller försörjningstrygghet och ta hänsyn till den berörda medlemsstatens strategiska behov inom energitrygghet och förstärkta beredskapsåtgärder, inklusive energilagring, som vidtagits som en anpassning till nya geopolitiska hot, utan att undergräva det långsiktiga bidraget till den gröna omställningen.

(14)

Det bör införas ett lämpligt bedömningskriterium som kommissionen kan använda för att bedöma reformerna och investeringarna i REPowerEU-kapitlen och för att säkerställa att de är lämpliga för att uppnå de särskilda REPowerEU-målen. Betyget A bör krävas enligt det nya bedömningskriteriet som en förutsättning för kommissionens godkännande av planen för återhämtning och resiliens.

(15)

Det är inte tillräckligt att investera i enbart infrastruktur och teknik för att säkerställa att beroendet av fossila bränslen minskas med tanke på den rådande bristen på arbetskraft och kompetens. I det sammanhanget är det redan möjligt att avsätta medel för omskolning och kompetenshöjning för att öka arbetskraftens gröna kompetens samt för forskning om och utveckling av innovativa lösningar med koppling till den gröna omställningen. Medlemsstaterna uppmuntras att investera ytterligare i omskolning och kompetenshöjning, särskilt när det gäller grön kompetens och teknik och relaterad digital kompetens och teknik, för att säkerställa att ingen hamnar på efterkälken under den gröna omställningen. Om en medlemsstat i sitt REPowerEU-kapitel inkluderar åtgärder som rör omskolning och kompetenshöjning av människor, bör kommissionen överväga om sådana åtgärder avsevärt bidrar till att stödja en omskolning av arbetskraften till grön kompetens och tillhörande digital kompetens.

(16)

Mot bakgrund de ekonomiska och sociala effekterna av den nuvarande energikrisen, där ihållande höga och volatila energipriser förvärrar effekterna av covid-19-krisen genom att ytterligare öka den ekonomiska bördan för konsumenterna, särskilt för de mest utsatta, inbegripet hushåll med låga inkomster och för utsatta företag, inbegripet mikroföretag samt små och medelstora företag, och med beaktande av principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör REPowerEU-kapitlen också kunna innehålla åtgärder för att strukturellt bidra till hanteringen av energifattigdom genom långvariga reformer och investeringar. Reformer och investeringar som syftar till att bekämpa energifattigdom bör ge ett högre ekonomiskt stöd till energieffektivitetssystem, inbegripet genom särskilda finansieringsinstrument, strategier för ren energi och system för att minska energiefterfrågan för de hushåll och företag, inbegripet mikroföretag samt små och medelstora företag, som står inför allvarliga svårigheter på grund av höga energiräkningar.

(17)

Åtgärder som vidtas av medlemsstaterna för att minska energiefterfrågan bör ge incitament till investeringar i energibesparingar.

(18)

Tillämpningen av ett nytt regelverk gällande REPowerEU-kapitlen bör inte påverka något annat rättsligt krav i förordning (EU) 2021/241 om inte annat föreskrivs.

(19)

Planen för återhämtning och resiliens, inklusive REPowerEU-kapitlet, bör bidra till att på ett ändamålsenligt sätt ta itu med alla eller en betydande del av de utmaningar som identifierats i de relevanta landsspecifika rekommendationerna, inbegripet de landsspecifika rekommendationer som antogs under den europeiska planeringsterminen 2022 och som bland annat avser de energiutmaningar som medlemsstaterna står inför.

(20)

En effektiv omställning till grön energi och ett minskat energiberoende kräver betydande digitala investeringar. I linje med förordning (EU) 2021/241 bör medlemsstaterna förklara hur åtgärderna i planen för återhämtning och resiliens, inklusive åtgärderna i REPowerEU-kapitlet, förväntas bidra till den digitala omställningen och hantera de utmaningar som följer av den, och huruvida de motsvarar ett belopp som bidrar till det digitala målet baserat på metoden för digital märkning. Med tanke på den aldrig tidigare skådade brådskan och betydelsen av att ta itu med de energiutmaningar som unionen står inför bör reformerna och investeringarna i REPowerEU-kapitlet dock inte beaktas när planens totala tilldelning beräknas vid tillämpningen av det krav på digitala mål som fastställs i förordning (EU) 2021/241. Medlemsstaterna bör dock sträva efter att i största möjliga utsträckning inkludera åtgärder i REPowerEU-kapitlen vilka bidrar till det digitala målet grundat på metoden för digital märkning.

(21)

Långdragna administrativa förfaranden är några av de största hindren för utbyggnaden av förnybar energi. I dessa hinder ingår komplexiteten i de tillämpliga reglerna för urval av platser och administrativa tillstånd för projekt, komplexiteten och varaktigheten för bedömningen av projektens miljöpåverkan, problem med nätanslutning, och personalbegränsningar hos tillståndsgivande myndigheter eller nätoperatörer. Ytterligare förenkling och påskyndande av de administrativa tillståndsförfarandena för förnybar energi och tillhörande kraftnätsinfrastruktur krävs för att säkerställa att unionen uppnår sina energi- och klimatmål. Rekommendationer lämnades till medlemsstaterna inom ramen för den europeiska planeringsterminen 2022 för att skynda på utbyggnaden av förnybar energi. Såsom tillkännages i kommissionens meddelande av den 18 maj 2022 med titeln REPowerEU-planen har kommissionen föreslagit en ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 (9) om energi från förnybara energikällor i syfte att införa ett snabbare tillståndsförfarande för förnybar energi. Dessutom har tillfälliga krisregler införts genom rådets förordning (EU) 2022/2577 (10) om fastställande av en ram för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi.

(22)

Enligt artikel 18.4 q i förordning (EU) 2021/241 bör medlemsstaterna tillhandahålla en sammanfattning av den samrådsprocess som genomförts i enlighet med nationella rättsliga ramar, med lokala och regionala myndigheter, arbetsmarknadens parter och andra berörda parter som berörs av genomförandet av deras planer för återhämtning och resiliens. Detta samråd bör kompletteras för att ta upp reformer och investeringar som ska ingå i ett potentiellt REPowerEU-kapitel på ett sätt som ger berörda parter tillräckligt med tid för att reagera, samtidigt som det säkerställs att den berörda medlemsstaten skyndsamt slutför REPowerEU-kapitlet. Den uppdaterade sammanfattningen bör innehålla en redogörelse för de berörda parter som rådfrågats, en förklaring av resultatet av det kompletterande samrådet och en beskrivning av hur de synpunkter som inkommit från parterna återspeglades i REPowerEU-kapitlen.

(23)

Tillämpningen av principen ”orsaka inte betydande skada” i den mening som avses i artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (11) (principen ”orsaka inte betydande skada”) är mycket viktig för att säkerställa att de reformer och investeringar som genomförs som en del av återhämtningen från covid-19-krisen genomförs på ett hållbart sätt. Den bör fortsätta att tillämpas på de reformer och investeringar som stöds av faciliteten, med ett riktat undantag för att skydda unionens akuta farhågor gällande energitryggheten. Med tanke på målet att diversifiera energiförsörjningen bort från ryska leverantörer bör de reformer och investeringar som anges i REPowerEU-kapitlen och som är nödvändiga för att förbättra energiinfrastruktur och energianläggningar för att omedelbart säkerställa försörjningstryggheten när det gäller gas vara berättigade till ekonomiskt stöd inom ramen för faciliteten även om de inte uppfyller principen ”orsaka inte betydande skada”. Oljeinfrastruktur och oljeanläggningar omfattas i regel inte av REPowerEU-kapitlet. Undantagsvis bör en medlemsstat som på grund av sitt särskilda beroende av råolja och sitt geografiska läge fram till och med den här ändringsförordningens ikraftträdande omfattas av det exceptionella och tillfälliga undantaget i artikel 3m.4 i rådets förordning (EU) nr 833/2014 (12) kunna inkludera oljeinfrastruktur och oljeanläggningar som är nödvändiga för att säkerställa den omedelbara försörjningstryggheten i REPowerEU-kapitlet.

Kommissionen bör bedöma huruvida åtgärder som förväntas tillfredsställa det omedelbara behovet av trygg energiförsörjning berättigar till undantag från principen ”orsaka inte betydande skada”. Vid denna bedömning bör kommissionen bland annat beakta riskerna för inlåsningseffekter och bristen på renare samt tekniskt och ekonomiskt genomförbara alternativ som skulle kunna påbörjas inom en jämförbar tidsram. En sådan bedömning bör vara proportionell och beakta hur brådskande uppnåendet av REPowerEU-målen är. I tveksamma fall bör kommissionen kunna begära att medlemsstaterna tillhandahåller relevant information som underlag till bedömningen. Utvärderingen av renare alternativ bör utföras inom rimliga gränser.

(24)

Alla åtgärder i planerna för återhämtning och resiliens bör vidtas i enlighet med unionens och medlemsstaternas tillämpliga miljölagstiftning, särskilt vad gäller miljökonsekvensbedömningar och naturskydd. För åtgärder som omfattas av undantaget från principen ”orsaka inte betydande skada” bör medlemsstaterna göra tillfredsställande ansträngningar för att när så är möjligt begränsa den potentiella skadan för miljömål i den mening som avses i artikel 17 i förordning (EU) 2020/852 och för att begränsa skadan, genom andra åtgärder, inbegripet åtgärderna i REPowerEU-kapitlen.

(25)

REPowerEU-kapitlen bör vara förenliga med medlemsstaternas nationella energi- och klimatplaner och med de klimatmål för unionen som fastställs i förordning (EU) 2021/1119.

(26)

Faciliteten återspeglar den europeiska gröna given som Europas strategi för hållbar tillväxt och vikten av att ta itu med klimatförändringarna i linje med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och Förenta nationernas mål för hållbar utveckling; faciliteten ska bidra till att integrera klimatfrågor och miljömässig hållbarhet och till att uppnå det övergripande målet att 30 % av utgifterna i unionens budget ska stödja klimatmålen. I det syftet bör de åtgärder som stöds genom faciliteten och som ingår i planerna för återhämtning och resiliens i medlemsstaterna bidra till den gröna omställningen, inbegripet den biologiska mångfalden, eller till att ta itu med de utmaningar som följer av den, och bör motsvara ett belopp som utgör minst 37 % av det totala anslaget för planen för återhämtning och resiliens och minst 37 % av den uppskattade totala kostnaden för de åtgärder som ingår i REPowerEU-kapitlet baserat på den metod för klimatspårning som anges i bilaga VI till förordning (EU) 2021/241. Den metoden bör användas i enlighet med detta för åtgärder som inte direkt kan hänföras till ett insatsområde som förtecknas i den bilagan. Om den berörda medlemsstaten och kommissionen enas, bör det vara möjligt att öka koefficienterna för stödet till klimatmålen till 40 % eller 100 % för enskilda investeringar, vilket förklaras i planen för återhämtning och resiliens, för att ta hänsyn till kompletterande reformåtgärder som på ett trovärdigt sätt ökar deras inverkan på klimatmålen. I det syftet bör det vara möjligt att öka koefficienterna för stöd till klimatmålen upp till ett totalt belopp på 3 % av tilldelningen för planen för återhämtning och resiliens för enskilda investeringar. Faciliteten bör stödja verksamhet som till fullo respekterar unionens normer och prioriteringar för klimat och miljö och principen ”orsaka inte betydande skada”.

(27)

Medlemsstaterna bör i tillämpliga fall i REPowerEU-kapitlen inkludera åtgärder som har en dimension eller verkan som är gränsöverskridande eller omfattar flera länder, i enlighet med kommissionens senaste behovsbedömning, och som bland annat bidrar till att skapa ett europeiskt mervärde. Det bör också beaktas att åtgärder som genomförs i en medlemsstat kan få spridningseffekter i andra medlemsstater. Kommissionen bör underlätta samarbete mellan medlemsstaterna så tidigt som möjligt i syfte att utveckla åtgärder som har en dimension eller verkan som är gränsöverskridande eller omfattar flera länder som ska ingå i REPowerEU-kapitlen. Medlemsstaterna bör sträva efter att säkerställa att dessa åtgärder omfattar ett belopp som motsvarar minst 30 % av de uppskattade kostnaderna för åtgärderna i REPowerEU-kapitlet. Utöver åtgärder med en dimension som är gränsöverskridande eller omfattar flera länder bör åtgärder på nationell nivå som bidrar till att trygga energiförsörjningen i unionen som helhet i linje med REPowerEU-målen, särskilt när det gäller att åtgärda befintliga flaskhalsar i fråga om överföring, distribution och lagring av energi, i enlighet med kommissionens senaste behovsbedömning, vilket ökar potentialen för gränsöverskridande flöden mellan medlemsstaterna anses ha en dimension eller verkan som är gränsöverskridande eller omfattar flera länder. Åtgärder som minskar beroendet av fossila bränslen och minskar energiefterfrågan bör också anses ha en positiv gränsöverskridande verkan eftersom de frigör ytterligare kapacitet eller försörjning för andra medlemsstater.

(28)

Det bör införas ett lämpligt bedömningskriterium som kommissionen kan använda för att bedöma reformernas och investeringarnas gränsöverskridande effekt eller effekt på flera länder i REPowerEU-kapitlen.

(29)

Ytterligare incitament bör ges för att få medlemsstaterna att begära lånestöd, i syfte att säkerställa att medlemsstaterna utnyttjar de tillgängliga medlen samtidigt som principerna om likabehandling, solidaritet, proportionalitet och öppenhet iakttas. I det syftet bör medlemsstaterna senast 30 dagar efter ikraftträdandet av denna förordning så tydligt som möjligt meddela kommissionen om huruvida de har för avsikt att lämna in en begäran om lånestöd. Kommissionen bör för Europaparlamentet och rådet samtidigt, på lika villkor och utan onödigt dröjsmål lägga fram en översikt över medlemsstaternas avsikter och det föreslagna fortsatta arbetet med fördelningen av tillgängliga medel. Underrättelsen om en avsikt bör inte påverka medlemsstaternas möjlighet att begära lånestöd till och med den 31 augusti 2023 i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) 2021/241, inbegripet när det gäller begäranden som överstiger 6,8 % av deras bruttonationalinkomst (BNI) där de relevanta villkoren är tillämpliga. Detta bör inte heller påverka kommissionens möjlighet att ingå motsvarande låneavtal efter det att rådets relevanta genomförandebeslut har antagits.

(30)

Medlemsstaterna uppmanas att lämna in REPowerEU-kapitlen så snart som möjligt och helst senast två månader efter den dag då denna ändringsförordning träder i kraft. I enlighet med artikel 19.1 i förordning (EU) 2021/241 bör kommissionen bedöma den ändrade planen för återhämtning och resiliens som medlemsstaten har lämnat in inom två månader och lägga fram ett förslag till rådets genomförandebeslut. Med tanke på de brådskande de utmaningar som medlemsstaterna står inför, bör kommissionen sträva efter att slutföra bedömningen av de ändrade planerna för återhämtning och resiliens utan onödigt dröjsmål.

(31)

För att uppmuntra till en hög ambitionsnivå för reformer och investeringar som ska ingå i REPowerEU-kapitlet bör dessutom nya särskilda finansieringskällor tillhandahållas.

(32)

Genom rådets förordning (EU) 2022/1854 (13) införs ett tillfälligt solidaritetsbidrag för unionsföretag och fasta driftställen med verksamhet inom råpetroleum-, naturgas-, kol- och raffinaderisektorerna som är tillämpligt i alla medlemsstater. Medlemsstaterna uppmanas att använda en del av intäkterna från det tillfälliga bidraget till att främja synergier och komplementaritet med reformer och investeringar i sina REPowerEU-kapitel på ett enhetligt sätt, i syfte att finansiera åtgärder som genomförs på nationell nivå i enlighet med REPowerEU-målen.

(33)

Den aktuella ekonomiska och geopolitiska situationen kräver att unionen mobiliserar tillgängliga medel för att snabbt diversifiera unionens energiförsörjning och minska beroendet av fossila bränslen före 2030. Mot bakgrund av detta bör direktiv 2003/87/EG göra det möjligt att under exceptionella omständigheter genom auktionering tillgängliggöra en andel utsläppsrätter från innovationsfonden och en andel utsläppsrätter som tilldelats medlemsstaterna, utom utsläppsrätter som fördelats av solidaritets-, tillväxts- och sammankopplingshänsyn, och att styra inkomster till reformer och investeringar som bidrar till REPowerEU-målen, inom ramen för faciliteten. Auktioneringen av utsläppsrätter från innovationsfonden och utsläppsrätter som tilldelats medlemsstaterna bör också tidigareläggas. En andel utsläppsrätter ur reserven för marknadsstabilitet som annars skulle ogiltigförklaras bör användas till att komplettera innovationsfonden.

(34)

I samband med unionens krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna till följd av effekterna av Rysslands anfallskrig mot Ukraina bör riktade och extraordinära tillfälliga åtgärder enligt den sammanhållningspolitiska ram för 2014–2020 som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (14) genom en flexibel användning av medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF) och Sammanhållningsfonden hjälpa små och medelstora företag som påverkas särskilt mycket av höjda energipriser samt utsatta hushåll att täcka energikostnader som ådragits och betalats från och med den 1 februari 2022. Sådant stöd är helt i linje med REPowerEU-målen.

(35)

I synnerhet Eruf bör i undantagsfall användas för att ge stöd i form av rörelsekapital till små och medelstora företag som påverkas särskilt mycket av höjda energipriser. Stöd till små och medelstora företag som påverkas särskilt mycket av höjda energipriser bör vara proportionellt och förenligt med tillämpliga regler för statligt stöd. Dessutom bör ESF i undantagsfall användas för att ge stöd till utsatta hushåll, såsom dessa definieras i nationella regler, för att hjälpa dem att täcka sina energikostnader även i avsaknad av åtgärder som ökar anställbarheten för de människor som får stöd, dvs. aktiva åtgärder. Dessa är exceptionella åtgärder som är absolut nödvändiga för att hantera energikrisen till följd av Rysslands anfallskrig mot Ukraina. De säkerställer att människor som får stöd har tillgång till grundläggande tjänster och bidrar också därigenom till omständigheter som bidrar till god hälsa som är nödvändiga för att delta på arbetsmarknaden. Stöd kan ges från Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden utan åtskillnad. Utöver ESF bör det dessutom vara möjligt att använda Eruf och Sammanhållningsfonden för att stödja behållandet av arbetstillfällen genom system för korttidsarbete och likvärdiga system, inbegripet stöd till egenföretagare. Sådana system syftar till att skydda anställda och egenföretagare mot risken för arbetslöshet. De medel som anslås till sådana system ska endast användas för att stödja arbetstagare och egenföretagare. Unionsstöd till sådana system för korttidsarbete och likvärdiga system bör vara tidsbegränsat. Det bör också vara möjligt att använda de React-EU-medel som anges i artikel 92a i förordning (EU) nr 1303/2013 för dessa tre typer av stöd för att stärka medlemsstaternas pågående ansträngningar för en resilient återhämtning i sina ekonomier efter covid-19-krisen.

(36)

Särskilda programplaneringsarrangemang bör göra det möjligt att öronmärka medel inom särskilda insatsområden och bidra till särskilda investeringsprioriteringar. För att medlemsstaterna ska få ett betydande stöd i sina insatser för att begränsa konsekvenserna av energikrisen bör de i undantagsfall omfattas av en medfinansieringsgrad på 100 %, som ska tillämpas på de särskilda insatsområdena för operativa program som uteslutande tillhandahåller sådant stöd fram till slutet av programperioden 2014–2020. Dessa begränsade och riktade åtgärder bör komplettera strukturåtgärderna inom ramen för sammanhållningspolitiken till stöd för produktion av ren energi och främjande av energieffektivitet. För att ta hänsyn till unionens budgetbegränsningar bör kommissionens utbetalningar till sådana insatser inom ramen för de särskilda prioriteringarna vara högst 5 000 000 000 EUR 2023.

(37)

För att ge medlemsstaterna och regionerna tillräcklig flexibilitet att hantera de nya utmaningarna bör Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 (15) ändras så att medlemsstaterna får möjlighet att begära upp till 7,5 % av medlen inom ramen för Eruf, Europeiska socialfonden+ och Sammanhållningsfonden för att bidra till REPowerEU-målen. Dessa fonder bör kunna stödja REPowerEU-mål om ett sådant stöd omfattas av den berörda fondens tillämpningsområde, bidrar till dess specifika mål och är förenligt med reglerna i förordning (EU) 2021/1060 och de fondspecifika förordningarna, inbegripet principen ”orsaka inte betydande skada”.

(38)

Medlemsstaterna bör kunna överföra hela eller delar av sina preliminära anslag från medlen i brexitjusteringsreserven till faciliteten. Covid-19-krisen, som har förvärrats av hotet mot unionens energitrygghet, har förstärkt de negativa återverkningarna av Förenade kungarikets utträde ur unionen i medlemsstater, inbegripet deras regioner och lokalsamhällen, och sektorer, särskilt i de som drabbas hårdast av utträdet. De åtgärder som ska finansieras inom ramen för brexitjusteringsreserven och de reformer och investeringar som ska finansieras inom ramen för faciliteten kan tjäna liknande syften och ha ett liknande innehåll. Både brexitjusteringsreserven och faciliteten har som yttersta syfte att mildra de negativa effekterna på den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen. I detta sammanhang, även om reformer och investeringar inom ramen för faciliteten i första hand syftar till att hantera pandemins ekonomiska konsekvenser, kan de också bidra till att motverka oförutsedda och negativa konsekvenser i de medlemsstater och sektorer som drabbas hårdast av brexit. Slutligen överskrider de uppförda åtagande- och betalningsbemyndigandena inom både brexitjusteringsreserven och faciliteten taken i den fleråriga budgetramen. I detta scenario, och med tanke på de störningar på den globala energimarknaden som har förorsakats av den senaste tidens geopolitiska utveckling, är det lämpligt att ge medlemsstaterna flexibilitet genom att tillåta överföringar från brexitjusteringsreserven till faciliteten, vilket kommer att göra det möjligt att tillgodose målen för bådadera och i slutändan uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

(39)

Utbetalningar av ytterligare finansiering till medlemsstater som inkluderar ett REPowerEU-kapitel i sin plan för återhämtning och resiliens bör göras enligt reglerna för faciliteten till och med slutet av 2026.

(40)

En begäran som lämnats i en plan för återhämtning och resiliens om särskild finansiering, inklusive en tilldelning från auktioneringen av utsläppsrätter inom utsläppshandelssystemet enligt direktiv 2003/87/EG och överföringar av tillgångar från Eruf, Europeiska socialfonden eller sammanhållningsfonden vilka regleras av artikel 26 i förordning (EU) 2021/1060 samt överföring av resurser från brexitjusteringsreserven, för åtgärder som ingår i ett REPowerEU-kapitel, bör återspegla ett större ekonomiskt behov kopplat till reformer och investeringar i det kapitlet.

(41)

För att säkerställa att det ekonomiska stödet tidigareläggs för att bättre kunna hantera den nuvarande energikrisen bör på en medlemsstats begäran, ett belopp av den ytterligare finansiering som krävs för att finansiera åtgärder i en medlemsstats REPowerEU-kapitel, som ska lämnas in tillsammans med REPowerEU-kapitlet i en ändrad plan för återhämtning och resiliens, kunna betalas ut i form av två utbetalningar av förfinansiering.

Kommissionen bör i möjligaste mån göra den första utbetalningen av förfinansiering inom två månader efter det att kommissionen ingår det rättsliga åtagande avseende förordning (EU) 2021/241 och den andra utbetalningen inom tolv månader efter det att rådets genomförandebeslut om godkännande av bedömningen av planen för återhämtning och resiliens innehållande ett REPowerEU-kapitel har trätt i kraft. Dessa betalningar bör göras under förutsättning att det finns tillgängliga medel, särskilt tillgängligheten av medel från NextGenerationEU-kontot, medel som godkänts i unionens årliga budget och intäkter från auktionering av utsläppsrätter inom utsläppshandelssystemet enligt direktiv 2003/87/EG och faktisk förhandsöverföring av medel från program med delad förvaltning, om så begärs.

(42)

För att respektera den fleråriga budgetramens betalningstak bör ett tak fastställas för utbetalningar som motsvarar förfinansieringen av de belopp som överförts enligt förordning (EU) 2021/1060.

(43)

Kommissionen bör övervaka genomförandet av de reformer och investeringar som beskrivs i REPowerEU-kapitlet och deras bidrag till REPowerEU-målen, och tillhandahålla information avseende detta, särskilt genom utbyten under dialogen om återhämtning och resiliens, genom rapportering i resultattavlan för återhämtning och resiliens och genom ett särskilt avsnitt i den årsrapport som ska läggas fram för Europaparlamentet och rådet.

(44)

Den senaste tidens geopolitiska händelser har i hög grad påverkat priserna på energi, livsmedel och byggmaterial och har även orsakat brister i de globala leveranskedjorna, lett till ökad inflation och skapat nya utmaningar, bland annat risk för energifattigdom och högre levnadskostnader. Ett svar på de utmaningarna skulle kunna krävas. Det skulle kunna vara att denna utveckling har en direkt inverkan på kapaciteten att genomföra åtgärderna i planerna för återhämtning och resiliens. I den utsträckning medlemsstaterna kan visa att detta innebär att ett visst delmål eller mål helt eller delvis inte längre kan uppnås bör sådana situationer kunna åberopas som objektiva omständigheter enligt förordning (EU) 2021/241. I den utsträckning medlemsstaterna kan visa att uppnåendet av ett visst delmål eller mål står i strid med uppnåendet av REPowerEU-målen skulle dessutom även sådana situationer kunna åberopas som objektiva omständigheter enligt den förordningen. En begäran om ändring bör inte heller försvåra det övergripande genomförandet av planerna för återhämtning och resiliens, inbegripet medlemsstaternas reform- och investeringsinsatser.

(45)

Förordningarna (EU) 2021/241, (EU) nr 1303/2013, (EU) 2021/1060 och (EU) 2021/1755 samt direktiv 2003/87/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(46)

För att snabbt kunna tillämpa de åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör den träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.