KOMMISSIONENS REKOMMENDATION

av den 8 februari 2023

om unionsmål för resiliens mot katastrofer

(2023/C 56/01)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen (1), särskilt artikel 6.5, och

av följande skäl:

(1)

Syftet med unionens civilskyddsmekanism (civilskyddsmekanismen), som inrättades genom beslut nr 1313/2013/EU, är att stärka samarbetet mellan EU och medlemsstaterna och underlätta samordningen på civilskyddsområdet för att effektivisera system för förebyggande av, beredskap för och insatser vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor.

(2)

Enligt artikel 6.5 i beslut nr 1313/2013/EU ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna fastställa och utveckla unionsmål för resiliens mot katastrofer på civilskyddsområdet och anta rekommendationer för att göra dessa till en icke-bindande gemensam utgångspunkt som ska fungera som stöd för förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder i händelse av katastrofer som får eller kan få gränsöverskridande effekter för flera länder.

(3)	Det geografiska tillämpningsområdet för unionsmålen för resiliens mot katastrofer omfattar unionen och dess medlemsstater samt de deltagande staterna i civilskyddsmekanismen (2) i enlighet med artikel 4.4a och 4.12 i beslut nr 1313/2013/EU.

(4)

EU står inför allt vanligare förkommande och allt allvarligare naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor. Klimatförändringar och miljöförstöring ökar riskerna för EU eftersom väderrelaterade händelser, skadliga föroreningar, vattenbrist och förlust av biologisk mångfald blir allt vanligare och alltmer intensiva. Dessutom får katastrofer i allt större utsträckning effekter över gränser och sektorer. Förutom att de kräver människoliv och påverkar människors hälsa undergräver katastrofer det ekonomiska välståndet och innebär oersättliga förluster för miljön, den biologiska mångfalden och kulturarvet. Resiliensen mot katastrofer bör därför stärkas på EU-nivå och i medlemsstaterna. Unionsmålen för resiliens mot katastrofer ska bidra till att stärka resiliensen och förbättra EU:s och dess medlemsstaters förmåga att hantera effekterna av nuvarande och framtida katastrofer. Övergripande och integrerade strategier för katastrofriskhantering är avgörande för att kunna stärka resiliensen.

(5)	Arbetet med att stärka resiliensen mot katastrofer bör underbyggas av specifika övergripande principer och strategier.

(6)	Unionsmålen för resiliens mot katastrofer som bifogas denna rekommendation fastställdes i samarbete med medlemsstaterna.

(7)	Särskild uppmärksamhet ägnades åt utsatta gruppers särskilda behov vid fastställandet av unionsmålen för resiliens mot katastrofer. Deras behov bör beaktas vid genomförandet och översynen av unionsmålen för resiliens mot katastrofer.

(8)

Synergier och komplementaritet med relevanta internationella ramar för resiliens, såsom Sendai-ramverket för katastrofriskreducering, och andra sektorsspecifika initiativ från EU:s sida för att bygga upp resiliensen bör eftersträvas vid genomförandet och vidareutvecklingen av unionsmålen för resiliens mot katastrofer i syfte att förbättra EU:s och dess medlemsstaters samlade kapacitet att klara effekterna av naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor.

(9)

Samarbetet måste därför fördjupas och utvidgas till nationella och lämpliga lokala och regionala myndigheter inte bara på civilskyddsområdet, samt till leverantörer av viktiga tjänster, inbegripet inom transportsektorn, och intressenter inom den privata sektorn, icke-statliga organ, forskarsamhället och kulturarvsexperter. Att data snabbt kan göras tillgängliga för vidareutnyttjande på ett interoperabelt sätt kommer att underlätta det sektorsövergripande och gränsöverskridande samarbetet.

(10)	Sådant samarbete kan också omfatta civil-militärt samarbete i enlighet med beslut nr 1313/2013/EU (3).

(11)

Medlemsstaternas behöriga myndigheter, kommissionen och relevanta EU-byråer bör, inom ramen för sina respektive mandat, vara redo att reagera på naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor av skilda slag och varierande omfattning, inbegripet industrirelaterade olyckor, sjöfarts- och andra transportrelaterade olyckor, hot mot människors hälsa och krissituationer som kännetecknas av osäkerhet samt störande händelser som skulle kunna innebära problem för civilskyddsinsatser eller driftskontinuitet.

(12)

Enligt artikel 6.5 i beslut nr 1313/2013/EU ska unionsmålen för resiliens vid katastrofer baseras på nuvarande och framåtblickande scenarier, inbegripet klimatförändringarnas effekter på katastrofrisker, data om tidigare händelser och sektorsövergripande konsekvensbedömningar, med särskild hänsyn till utsatta grupper. Samtidigt ska det i samband med planeringen av katastrofhantering och utarbetandet av scenarier, i enlighet med artikel 10 i beslut nr 1313/2013/EU, tas hänsyn till det arbete som utförts i samband med unionsmålen för resiliens mot katastrofer. Utvecklingen av mål och utarbetande av scenarier är därför nära kopplade till varandra. Scenarierna kommer att ge underlag och riskspecifik information som bör ligga till grund för utformningen av målen, men det bör i unionsmålen för resiliens mot katastrofer också fastställas områden som är viktiga för resiliensen mot katastrofer, mål som i sin tur kan ligga till grund för utarbetandet av scenarier.

(13)	Unionsmålen för resiliens mot katastrofer bör därför regelbundet ses över och revideras mot bakgrund av de framsteg som gjorts i fråga om utveckling och genomförande av målen, nya omständigheter och förändrade behov.

(14)	Den rapportering som avses i artikel 34.2 i beslut nr 1313/2013/EU bör ge regelbunden information bland annat om de framsteg som gjorts för att uppnå unionsmålen för resiliens mot katastrofer.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

INNEHÅLL OCH SYFTE

I enlighet med artikel 6.5 i beslut nr 1313/2013/EU fastställs i denna rekommendation unionsmål för resiliens mot katastrofer på civilskyddsområdet samt allmänna principer för deras genomförande, rapportering och översyn.

Unionsmålen för resiliens mot katastrofer är en icke-bindande gemensam utgångspunkt som ska fungera som stöd för förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder i händelse av katastrofer som får eller kan få gränsöverskridande effekter för flera länder, i syfte att förbättra EU:s och dess medlemsstaters kapacitet att hantera sådana katastrofer och effekterna av dem. I målen fastställs prioriterade områden och därmed sammanhängande specifika mål för att stärka civilskyddsmekanismens och medlemsstaternas resiliens mot katastrofer.

ÖVERGRIPANDE PRINCIPER OCH STRATEGIER FÖR ATT STÄRKA RESILIENSEN MOT KATASTROFER

Risklandskapet förändras snabbt. Effekterna av allt vanligare förekommande och alltmer allvarliga naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan blir kännbara över landsgränser och sektorer och orsakar mänskliga och ekonomiska förluster. För att civilskyddsaktörer även fortsättningsvis på ett effektivt sätt ska kunna hantera ett brett spektrum av framtida allvarliga störningar måste resiliensen mot katastrofer stärkas.

Arbetet med att stärka resiliensen mot katastrofer på civilskyddsområdet bör vara följande:

a)	Heltäckande: genom att omfatta hela katastrofhanteringscykeln; förebyggande, beredskap, insatser och återhämtning.

b)	Föregripande: genom att minska underliggande katastrofrisker där så är möjligt och säkerställa att beredskapen är tillräckligt hög för att kunna reagera på katastrofer på ett ändamålsenligt och effektivt sätt.

Sektorsövergripande och gränsöverskridande: genom att främja en strategi som tar hänsyn till sambandet mellan flera risker säkerställer man samstämmighet mellan berörda politiska sektorer och uppmuntrar till samarbete mellan medlemsstater som är utsatta för samma risker. Samarbete och samordning bör bidra till samstämmighet och bättre synergier samt till att främja konsekventa åtgärder mellan sektorer, förvaltningsnivåer, inbegripet regioner, myndigheter och intressenter.

Baserat på kunskap och evidens: genom att förlita sig på en gedigen förståelse för katastrofrisker, inbegripet ekonomiska, miljömässiga och sociala effekter av katastrofer. Forskning och innovation bör därför stödjas och kunskapsutbyte, inbegripet resultat av god praxis från forskning, datautbyte, kontinuerlig utvärdering och lärande, bör främjas.

e)	Inkluderande: genom att se till att ingen lämnas utanför med hänsyn till människors särskilda behov och orsaker till deras sårbarhet, såsom kön, ålder, ekonomisk, utbildningsmässig och social bakgrund, funktionsnedsättning samt geografisk exponering för specifika risker.

f)	Hållbart: genom att ta hänsyn till naturbaserade lösningar, klimatförändringarnas och miljöförstöringens inverkan på katastrofrisker samt åtgärder för att förebygga och begränsa katastrofers inverkan på miljön, varvid särskild vikt bör läggas på att minimera civilskyddsinsatsernas miljöpåverkan.

UNIONSMÅLEN FÖR RESILIENS MOT KATASTROFER

För att stärka resiliensen mot katastrofer på civilskyddsområdet krävs åtgärder på följande områden:

a)	Föregripa – bättre riskbedömningar, föregripande kapacitet och planering av katastrofriskhantering.

b)	Förbereda – öka befolkningens riskmedvetenhet och beredskap.

c)	Varna – bättre tidiga varningar.

d)	Agera – förbättra civilskyddsmekanismens insatskapacitet.

e)	Säkra – säkerställa ett robust civilskyddssystem.

Unionsmålen för resiliens mot katastrofer som anges i punkt 5 fastställs i bilagan till denna rekommendation.

Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder inom ramen för civilskyddsmekanismen i syfte att uppnå unionsmålen för resiliens mot katastrofer. De uppmuntras att främja samarbete med nationella, regionala och internationella partner, organisationer i det civila samhället och aktörer från den privata sektorn.

De uppmuntras att säkerställa synergier och komplementaritet med relevanta internationella, europeiska eller nationella ramar, strategier, planer och program för resiliens i syfte att ytterligare stärka EU:s och medlemsstaternas samlade kapacitet att hantera effekterna av katastrofer.

I synnerhet ska medlemsstaterna, i enlighet med artikel 6.1 c i beslut nr 1313/2013/EU, ta hänsyn till unionsmålen för resiliens mot katastrofer och de risker i samband med katastrofer som får eller kan få gränsöverskridande effekter för flera länder när de vidareutvecklar och förbättrar planeringen av katastrofriskhantering på nationell eller lämplig subnationell nivå, inbegripet när det gäller gränsöverskridande samarbete.

10.

Medlemsstaterna uppmuntras att delta i de inbördes utvärderingar av bedömningen av riskhanteringsförmågan som avses i artikel 6.1 e i beslut nr 1313/2013/EU för att stödja genomförandet av unionsmålen för resiliens mot katastrofer.

11.

Kommissionen bör, genom unionens kunskapsnätverk för civilskydd, som inrättats i enlighet med artikel 13 i beslut nr 1313/2013/EU, och andra åtgärder inom ramen för civilskyddsmekanismen, stödja genomförandet av unionsmålen för resiliens mot katastrofer.

ÖVERSYN OCH RAPPORTERING

12.

Unionsmålen för resiliens mot katastrofer bör regelbundet ses över och revideras mot bakgrund av de framsteg som gjorts i genomförandet av målen och som en följd av nya omständigheter och föränderliga behov, med beaktande av det utarbetande av scenarier och den planering av katastrofriskhantering som avses i artikel 10.1 i beslut nr 1313/2013/EU.

13.

När det gäller den rapportering vartannat år som avses i artikel 34.2 i beslut nr 1313/2013/EU, uppmuntras kommissionen och medlemsstaterna att i nära samarbete fastställa en metod för att övervaka framstegen i genomförandet av unionsmålen för resiliens mot katastrofer. En sådan metod bör inbegripa en analys av läget och utgångspunkterna för vart och ett av de områden som omfattas av målen samt fastställande av lämpliga indikatorer.

14.

Medlemsstaterna uppmanas att till kommissionen inkomma med relevant information om genomförandet av unionsmålen för resiliens mot katastrofer.

Utfärdad i Bryssel den 8 februari 2023.

På kommissionens vägnar

Janez LENARČIČ

Ledamot av kommissionen

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 924.

(2) Mot bakgrund av artikel 28.1 i beslut nr 1313/2013/EU ska hänvisningar till medlemsstaterna betraktas som hänvisningar även till deltagande stater enligt definitionen i artikel 4.12 i beslut nr 1313/2013/EU. Albanien, Bosnien och Hercegovina, Island, Montenegro, Nordmakedonien, Norge, Serbien, och Turkiet deltar i unionens civilskyddsmekanism.

(3) Att använda militära medel under civil ledning som en sista utväg kan bli ett värdefullt bidrag till katastrofinsatserna. I de fall då det anses vara lämpligt att använda militära resurser vid civilskyddsinsatser bör samarbetet med militären följa de tillvägagångssätt, förfaranden och kriterier som fastställts av rådet eller dess behöriga organ för att göra militära resurser som är relevanta för civilskyddsinsatserna tillgängliga för civilskyddsmekanismen och var i överensstämmelse med relevanta internationella riktlinjer.

BILAGA

Unionsmål nr 1 för resiliens mot katastrofer: Föregripa – bättre riskbedömningar, föregripande kapacitet och planering av katastrofriskhantering

Goda kunskaper om befintliga och nya typer av risker är en förutsättning för att kunna förebygga eller begränsa de negativa effekterna av katastrofer. Medlemsstaterna och kommissionen bör därför fortsätta att förbättra kapaciteten att identifiera och bedöma katastrofrisker, särskilt sådana med potentiella gränsöverskridande och sektorsövergripande effekter. Katastrofscenarier som omfattar hela Europa bör förbättra EU:s kapacitet att föregripa framtida kriser och fara för människors liv och hälsa. Medlemsstaterna och kommissionen bör också basera sig på sektorsspecifika och sektorsövergripande riskbedömningar (1) . Medlemsstaterna och kommissionen bör vidta föregripande åtgärder i form av konkreta förebyggande åtgärder, beredskapsåtgärder och riskhanteringsplanering på EU-nivå och nationell och lämplig subnationell nivå. Medlemsstaterna bör utnyttja det stöd som finns tillgängligt inom ramen för unionens civilskyddsmekanism (civilskyddsmekanismen) och andra EU-medel (2) för att främja smarta investeringar i katastrofförebyggande arbete som syftar till att skydda medborgarna mot katastrofer, anpassa sig till klimatförändringarna och främja den gröna omställningen.

Mål: Att senast 2030 förbättra EU:s och medlemsstaternas kapacitet att identifiera och bedöma relevanta katastrofrisker med potentiella gränsöverskridande och sektorsövergripande effekter och använda denna information för att stärka det katastrofförebyggande arbetet och katastrofberedskapen, inbegripet strategier för katastrofriskreducering, arbete med att förutse katastrofer, katastrofriskplanering och insatsverksamhet.

För att stödja och övervaka genomförandet av detta mål bör följande specifika mål eftersträvas:

Specifika mål

1.1

Förbättra kapaciteten att utarbeta scenarier som omfattar hela EU:

Senast i slutet av 2023 bör kommissionen, i samarbete med medlemsstaterna, ha tagit fram de viktigaste gränsöverskridande och sektorsövergripande scenarierna som omfattar 16 av de största riskerna som EU är exponerat för.

Medlemsstaterna bör säkerställa att deras katastrofscenarier ingår i scenarier som omfattar hela Europa.

Scenarierna bör sedan ligga till grund för EU:s och medlemsstaternas katastrofförebyggande arbete, beredskap, inbegripet strategier för katastrofriskreducering, arbete med att förutse katastrofer samt riskhanteringsplanering och insatsverksamhet.

Efter 2023 bör scenarierna uppdateras kontinuerligt och utvidgas vid behov.

1.2

Förbättra riskbedömningen:

Kommissionen bör ytterligare förbättra EU:s översikt över risker för naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan i enlighet med artikel 5.1 c i Europaparlamentets och rådets beslut 1313/2013/EU (3) för att ge ett omfattande europeiskt perspektiv på katastrofrisker. EU:s översikt över katastrofrisker bör bygga på nationella, subnationella och gränsöverskridande riskbedömningar på civilskyddsområdet och relevanta unionsomfattande riskbedömningar (4) samt på sektorsspecifika och sektorsövergripande riskbedömningar som genomförs i enlighet med unionsrätten.

Riskbedömningen på EU-nivå bör baseras på bättre identifiering och sektorsövergripande analys av allvarliga och nya typer av risker och deras kaskadeffekter samt av särskilt utsatta eller sårbara områden och grupper, och ta hänsyn till områden i EU som löper liknande risker.

Medlemsstaterna bör vid behov ytterligare förbättra riskbedömningen på nationell och subnationell nivå även för gränsöverskridande risker. Riskbedömningar i medlemsstaterna bör följa en flerriskstrategi. Medlemsstaterna bör inkludera en genomgång av nya typer av risker samt en bedömning av gränsöverskridande risker, klimatförändringarnas effekter och kaskadeffekter. Nationella, subnationella och gränsöverskridande riskbedömningar på civilskyddsområdet bör bygga på och stödja riskbedömningar som görs inom närliggande politikområden.

1.3

Förbättra den föregripande kapaciteten:

Förutom att utarbeta scenarier bör medlemsstaterna och kommissionen också ytterligare stärka framsyns- och riskplaneringsverksamheten, såsom horisontspaning, analys och forskning, för att göra det möjligt att i ett tidigt skede identifiera nuvarande och nya risker och utmaningar och för att stödja genomförandet av anpassningsåtgärder, förebyggande åtgärder eller beredskapsåtgärder i förbindelse med nära förestående störande händelser.

1.4

Förbättra riskhanteringsplaneringen:

Kommissionen bör säkerställa att bedömningen av civilskyddsmekanismens kapacitetsbehov och kapacitetsbrister baseras på sektorsövergripande riskbedömningar och scenarier och följer en flerriskstrategi.

Medlemsstaterna bör se till att strategier, ramar eller riskhanteringsplaner på nationell och, i tillämpliga fall, subnationell nivå följer en flerriskstrategi. Strategierna, ramarna eller planerna bör baseras på relevanta scenarier och på gränsöverskridande och sektorsövergripande samarbete och bör säkerställa anpassning, förebyggande och beredskap.

Medlemsstaterna bör vidareutveckla riskhanteringsplanerna för gränsöverskridande risker med utgångspunkt i ett förbättrat samarbete i gränsöverskridande områden.

I detta syfte bör kommissionen och medlemsstaterna, när så är lämpligt, ta hänsyn till klimatförändringarnas effekter, katastrofernas kaskadeffekter och utsatta gruppers särskilda behov.

1.5

Förbättra civilskyddets förmåga att utarbeta förebyggande åtgärder:

Medlemsstaternas civilskyddsmyndigheter bör stärka sin förebyggande verksamhet, bl.a. åtgärder för bättre återuppbyggnad efter katastrofer (5) för att uppnå en hög skyddsnivå mot katastrofer.

Unionsmål nr 2 för resiliens mot katastrofer: Förbereda – öka befolkningens riskmedvetenhet och beredskap

En befolkning som är medveten om och har beredskap inför kriser är en viktig del av resiliensen mot katastrofer, eftersom individer och samhällen ofta är de som drabbas först och de som först reagerar på katastrofer. Allmänhetens medvetenhet om risker och tillräckliga kunskaper om hur man kan förebygga, förbereda sig inför och reagera på katastrofer minskar i hög grad de negativa effekterna av katastrofer. Därför bör allmänhetens kunskaper om katastrofrisker och förebyggande åtgärder ökas och individens och samhällenas egenskydd, beteende och beredskap förbättras så att de kan hantera katastrofer samtidigt som man främjar en riskförebyggande kultur och förtroende för civilskyddsmyndigheterna. Med stöd av kommissionen bör medlemsstaterna intensifiera arbetet med att informera allmänheten så att katastrofförebyggande åtgärder och katastrofberedskap blir en integrerad del av medborgarnas vardag. De bör också främja samhällsengagemang och frivilliga initiativ till katastrofförebyggande åtgärder och katastrofberedskap. Medlemsstaterna bör vid behov samarbeta med lokala och regionala myndigheter samt med partner, inbegripet den privata sektorn och det civila samhällets organisationer, även i ett gränsöverskridande sammanhang.

Mål: Att fram till 2030 avsevärt öka EU-befolkningens katastrofriskmedvetenhet och beredskap i varje medlemsstat.

För att stödja och övervaka genomförandet av detta mål bör följande specifika mål eftersträvas:

Specifika mål

2.1

Öka den generella riskmedvetenheten:

Medlemsstaterna bör vidareutveckla sina strategier för att öka riskmedvetenheten och intensifiera arbetet med att öka riskmedvetenheten för att säkerställa att befolkningen i större utsträckning är medveten om regionala och allvarliga nationella risker. Strategierna för att öka riskmedvetenheten bör också, när så är lämpligt, omfatta säsongsboende.

Kommissionen bör stödja medlemsstaternas åtgärder för att öka riskmedvetenheten och vid behov komplettera dem med åtgärder på EU-nivå för att öka riskmedvetenheten.

—	Senast 2030 bör 90 % av EU:s befolkning (6) vara väl medveten om katastrofriskerna i sin region.

2.2

Förbättra allmänhetens tillgång till information om katastrofrisker:

EU:s och medlemsstaternas myndigheter bör se till att EU:s befolkning enkelt kan få tillgång till information om katastrofrisker och deras möjliga effekter.

EU:s och medlemsstaternas myndigheter bör ta hänsyn till utsatta gruppers och funktionsnedsatta personers särskilda behov och omständigheter när de tillhandahåller information om katastrofrisker.

2.3

Öka befolkningens medvetenhet om och vidtagande av riskförebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder:

Medlemsstaterna bör säkerställa att befolkningen, inbegripet utsatta grupper och personer med funktionsnedsättning, blir mer medveten om riskförebyggande åtgärder och om de beredskapsåtgärder som de kan vidta med avseende på de vanligaste typerna av katastrofer. Härigenom bör den andel av befolkningen som har vidtagit förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder öka.

Kommissionen bör stödja medlemsstaternas riskförebyggande åtgärder och åtgärder för att höja allmänhetens beredskap och komplettera dem med relevanta åtgärder på EU-nivå.

2.4

Stärka den riskförebyggande kulturen bland befolkningen:

Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att

(a)	säkerställa att kunskapen om riskförebyggande åtgärder och tillit till och förtroende för behöriga civilskyddsmyndigheter och förståelsen för räddningstjänstens uppdrag ökar bland befolkningen,

(b)	säkerställa att befolkningen har förmåga att bedöma tillförlitligheten hos information om katastrofrisker, inbegripet förmågan att identifiera tillförlitliga källor till sådan information och sådana varningar,

(c)	stärka allmänhetens engagemang och frivilliga deltagande i civilskyddsarbetet.

Kommissionen bör stödja medlemsstaternas åtgärder för att stärka en riskförebyggande kultur och komplettera dem med relevanta åtgärder på unionsnivå.

Unionsmål nr 3 för resiliens mot katastrofer: Varna – bättre tidiga varningar

Effektiva system för tidig varning och övervakning är avgörande för att kunna föregripa och förbereda sig inför katastrofer. De hjälper offentliga myndigheter och människor som hotas av katastrofer att agera i god tid för att minimera personskador, dödsfall och skador på egendom, miljö och kulturarv. Systemen för tidig varning bör regelbundet utvärderas och förbättras på EU-nivå och i medlemsstaterna. Nyckelfunktionerna bör stärkas för system för tidig varning, t.ex. prognoser, upptäckt, övervakning av risker och deras effekter, samt snabbt utfärdade och lättbegripliga varningar till befolkningen, inbegripet utsatta grupper. Centrumet för samordning av katastrofberedskap (ERCC) bör proaktivt stödja medlemsstaterna och snabbt kunna bistå civilskyddsmyndigheterna när de inkommer med en begäran om en konsekvensbedömning av en specifik identifierad eller förväntad händelse.

Mål: Att fram till 2030 förbättra effektiviteten och interoperabiliteten hos system för tidig varning i EU för att möjliggöra snabba och effektiva insatser vid katastrofer och undvika eller minska katastrofernas negativa effekter, med särskilt fokus på att stärka tidig varning för risker med gränsöverskridande effekter som omfattar flera länder och allvarliga nationella risker.

För att stödja och övervaka genomförandet av detta mål bör följande specifika mål eftersträvas:

Specifika mål

3.1

Förbättra kapaciteten för prognoser, upptäckt och övervakning:

Kommissionen, särskilt ERCC, relevanta EU-byråer och medlemsstaterna bör förbättra sin kapacitet att utarbeta prognoser för, upptäcka och övervaka risker och deras effekter, bland annat genom bättre samordning när det gäller gränsöverskridande risker och risker som omfattar flera länder samt bättre integrering av och interoperabilitet mellan systemen.

I system för upptäckt och prognoser bör det i förekommande fall tas hänsyn till klimatförändringar och miljöförstöring.

3.2

Förbättra varningar till allmänheten:

Medlemsstaterna bör förbättra sina system för varningar till allmänheten för att möjliggöra bättre risk-, nöd- och kriskommunikation om förväntade effekter och om åtgärder som ska vidtas. Samordning mellan berörda myndigheter och tjänster bör främjas. Det bör fastställas tydliga informationsflöden och ansvarsområden. Varningar till allmänheten i medlemsstaterna bör baseras på utbyggda varningssystem för gränsöverskridande katastrofer och katastrofer som omfattar flera länder.

Medlemsstaterna bör säkerställa att varningar till allmänheten vid behov utfärdas på flera språk, är inkluderande och anpassade till utsatta gruppers särskilda behov, inbegripet personer med funktionsnedsättning.

Varningarna bör nå den riskutsatta befolkningen i god tid och på ett effektivt sätt.

Medlemsstaterna bör se till att allmänheten lätt kan förstå varningssignaler och meddelanden.

Unionsmål nr 4 för resiliens mot katastrofer: Agera – förbättra civilskyddsmekanismens insatskapacitet

Begäran om hjälp blir allt vanligare och de typer av insatser som efterfrågas alltmer skiftande. Civilskyddsmekanismen bör vara rustad för att kunna hantera nya typer av risker och en sannolik ökning av gränsöverskridande katastrofer som omfattar flera länder. Civilskyddsmekanismen bör därför stärkas med lämpliga typer av och lämpligt antal resurser för att kunna fortsätta att effektivt hjälpa medlemsstaterna att hantera katastrofer som överstiger deras nationella kapacitet. Civilskyddsmekanismens insatskapacitet bör ses över regelbundet. Kommissionen bör tillsammans med medlemsstaterna vid behov fortsätta att utveckla relevanta insatsresurser i den europeiska civilskyddspoolen och rescEU.

Mål: Fram till 2024 ytterligare utveckla civilskyddsmekanismens insatskapacitet när det gäller skogsbränder, översvämningar, sök och räddning, kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära händelser (CBRN) samt hot mot människors hälsa. Detta mål och dess specifika mål ska dessutom fram till 2024 vidareutvecklas och resurser tillkomma på områden såsom tillfälligt boende, nödförsörjning på energiområdet och transport.

För att stödja och övervaka genomförandet av detta mål bör följande specifika mål eftersträvas:

Specifika mål (7)

4.1

Insatser vid skogsbränder (8):

Civilskyddsmekanismen bör minst kunna tillgodose behoven i sex medlemsstater samtidigt, när den nationella kapaciteten är ansträngd, under minst en och högst sju dagar med resurser för luftburen skogsbrandsbekämpning.

Parallellt bör civilskyddsmekanismen minst kunna tillgodose behoven i fyra medlemsstater samtidigt, när den nationella kapaciteten är ansträngd, under minst sju och högst 14 dagar med resurser för markbaserad bekämpning av skogsbränder.

Dessutom bör civilskyddsmekanismen, vid två samtidiga begäranden om hjälp på grund av skogsbränder, kunna sända ut team med experter på och utvärdering av brandbekämpning som bistår med taktisk rådgivning.

4.2

Insatser vid översvämningar:

Civilskyddsmekanismen bör minst kunna tillgodose behoven i tre medlemsstater samtidigt när dessa har drabbats av översvämningar och vars nationella kapacitet är ansträngd. Sådana insatser bör ha en total kapacitet att pumpa minst 20 000 kubikmeter vatten per timme i upp till 21 dagar.

Dessutom bör civilskyddsmekanismen kunna säkerställa insatser för begränsning av översvämningar, avfallshantering, bedömning av dammar samt sök- och räddningsinsatser i en översvämningssituation.

4.3

Sök- och räddningsinsatser:

Civilskyddsmekanismen bör minst kunna genomföra sök- och räddningsinsatser i minst fyra medlemsstater samtidigt i olika miljöer och olika typer av katastrofer. Sådana insatser pågår dygnet runt i sju dagar under medelsvåra sök- och räddningsförhållanden i urbana områden och under tio dagar vid svåra sök- och räddningsförhållanden i urbana områden.

Ytterligare kapacitet bör kunna sättas in för särskilda sök- och räddningsinsatser i bergsområden och i grottor samt i form av experter på vulkanologi, seismologi, dammbedömning och byggteknik.

4.4

CBRN-insatser:

Civilskyddsmekanismen bör minst kunna hantera begäran om hjälp från tre medlemsstater samtidigt för dekontaminering i minst 14 dagar i rad för sammanlagt 500 personer, däribland 50 skadade personer, 15 000 kvadratmeter utomhusyta och 200 kvadratmeter inomhusyta per timme, under förutsättning att dekontamineringen kan göras med vatten, inbegripet kapacitet att dekontaminera kritisk utrustning eller bevis.

Dessutom bör civilskyddsmekanismen minst kunna hantera begäran om hjälp från två medlemsstater samtidigt för övervakning av radiologisk och nukleär strålning i minst tio dagar i rad för sammanlagt 100 personer, tio fordon, 10 000 kvadratmeter utomhusyta och 1 000 kvadratmeter inomhusyta per timme.

Vidare bör civilskyddsmekanismen säkerställa att den har möjlighet att tillhandahålla specifikt CBRN-relaterat expertstöd genom utplacering av experter eller s.k. reachbackstöd.

4.5

Insatser vid hot mot människors hälsa (9):

Civilskyddsmekanismen bör minst kunna hantera begäran om hjälp från tre medlemsstater samtidigt för behandling av totalt 800 öppenvårdspatienter per dag i minst två veckor via moduler för akutsjukvårdsgrupp (EMT) av typ 1 (öppen akutvård) och inrätta operationssalar för totalt 60 sjukhuspatienter via moduler för akutsjukvårdsgrupp av typ 2 (sluten kirurgisk akutvård). Sådana insatser har en minsta kapacitet att utföra 45 mindre kirurgiska ingrepp per dag i två veckor.

Civilskyddsmekanismen bör minst kunna hantera begäran om hjälp från fem medlemsstater samtidigt för medicinsk evakuering med en total kapacitet på 24 intensivvårdspatienter och 200 icke-intensivvårdspatienter per dag samt sex patienter med mycket smittsamma sjukdomar per dag i upp till 14 dagar.

Civilskyddsmekanismen bör minst kunna hantera begäran om hjälp från tre medlemsstater samtidigt för mobil laboratorieanalys, inbegripet potentiell CBRN-kapacitet, med en total kapacitet på 150 prover per dag under en period på upp till 14 dagar.

Dessutom bör civilskyddsmekanismen, i samarbete med myndigheten för beredskap och insatser vid hälsokriser (Hera), säkerställa tillgången och tillgängligheten till kritiska medicinska motåtgärder, särskilt behandlingsmetoder och medicintekniska produkter, för att hantera allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa.

Vidare bör civilskyddsmekanismen kunna tillhandahålla särskild folkhälsorådgivning och epidemiologisk rådgivning genom utsända relevanta experter på plats och vid behov s.k. reachbackstöd.

Unionsmål nr 5 för resiliens mot katastrofer: Säkra – säkerställa ett robust civilskyddssystem

Centrumet för samordning av katastrofberedskap (ERCC) och civilskyddsmyndigheterna i medlemsstaterna bör fortsätta att stärka sin driftskontinuitet. De bör dessutom anpassa sin planering för driftskontinuitet till sektorsövergripande gränsöverskridande katastrofer. I detta syfte bör ERCC och medlemsstaternas civilskyddsmyndigheter säkerställa sektorsövergripande och gränsöverskridande samarbete och främja partnerskap med aktörer inom t.ex. den privata sektorn, det civila samhället och frivilligorganisationer. Civilskyddsmekanismen bör stödja genomförandet av stresstester när det gäller krisledningsrummens driftskontinuitet och samarbeta med medlemsstaterna om uppföljningen av erfarenhetsåterföring och rekommendationer.

Mål: Att senast 2027 säkerställa driftskontinuitet för ERCC och dess motparter på civilskyddsområdet i medlemsstaterna och se till att viktiga funktioner fortsätter att fungera, även vid allvarliga katastrofer med sektorsövergripande och gränsöverskridande kaskadeffekter, samtidiga och återkommande katastrofer, utdragna nödsituationer och nya typer av katastrofrisker.

För att stödja och övervaka genomförandet av detta mål bör följande specifika mål eftersträvas:

Specifika mål

5.1

Förbättra kapaciteten för planering av driftskontinuitet:

ERCC och medlemsstaternas motparter bör regelbundet se över planer och förfaranden så att de blir mer flexibla och bättre kan anpassas till de förväntade effekterna av nuvarande och framtida katastrofer. Planer och förfaranden bör baseras på scenarier och konsekvensanalyser. De bör, när så är lämpligt, omfatta områden såsom personalförvaltning, regelbunden utbildning och regelbundna övningar, hantering av försörjningskedjan och utrustningsbehov, lagring, överskott samt motståndskraft och säkerhet i informations- och kommunikationstekniksystem (IKT).

5.2

Förbättra den sektorsövergripande samordningskapaciteten:

ERCC och medlemsstaternas motparter bör göra följande:

(a)

Förbättra det sektorsövergripande samarbetet och interoperabiliteten mellan förfaranden så att behöriga civilskyddsmyndigheter, andra relevanta tjänster och partner, inbegripet leverantörer av samhällsviktiga tjänster, organisationer i det civila samhället, volontärer och den akademiska världen i tillämpliga fall på ett snabbt, ändamålsenligt och effektivt sätt kan skala upp insatsåtgärderna.

(b)	Upprätthålla och inrätta sektorsövergripande nätverk och samarbeten mellan myndigheter och med relevanta partner i perioder mellan katastrofer.

5.3

Förbättra kapaciteten för gränsöverskridande samordning:

ERCC och medlemsstaternas motparter bör göra följande:

(a)	Förbättra det gränsöverskridande samarbetet och interoperabiliteten mellan förfaranden, system och verktyg för att möjliggöra ett effektivt och ändamålsenligt informationsutbyte, stödja system för operativt beslutsstöd och värdnationsstöd.

(b)	Upprätthålla och skapa gränsöverskridande samarbeten mellan civilskyddsmyndigheter och andra relevanta tjänster.

5.4

Förbättra kapaciteten för kommunikation och informationshantering avseende katastrofrisker:

ERCC och medlemsstaternas motparter bör göra följande:

(a)	Förbättra både interoperabiliteten mellan system och förfaranden som stöder civilskyddets insatser och samordningen av insatsåtgärder mellan relevanta myndigheter och partner.

(b)	Säkerställa att system och förfaranden för kommunikation och informationshantering stöder homogen risk-, nöd- och kriskommunikation mellan berörda myndigheter och med relevanta externa partner.

5.5

Förbättra kapaciteten för utvärdering efter katastrofer:

ERCC och medlemsstaternas motparter bör göra följande:

(a)

Systematiskt genomföra erfarenhetsåterföring efter en katastrof. Erfarenhetsåterföringen bör omfatta hela katastrofhanteringscykeln (förebyggande, beredskap, insatser och återhämtning). Den bör inbegripa civilskyddsmyndigheter och, i förekommande fall, andra relevanta myndigheter, tjänster och partner som deltog i hanteringen av den katastrof som utvärderas.

(b)	Säkerställa att slutsatserna av erfarenhetsåterföringen ges spridning och genomförs på lämpligt sätt i hela katastrofhanteringscykeln.

(1) Riskbedömningar, som genomförs på olika förvaltningsnivåer och av olika aktörer beroende på omständigheterna, ingår till exempel i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2557 av den 14 december 2022 om kritiska entiteters motståndskraft och om upphävande av rådets direktiv 2008/114/EG (EUT L 333, 27.12.2022, s. 164). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2371 av den 23 november 2022 om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nr 1082/2013/EU (EUT L 314, 6.12.2022, s. 26), Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG (EUT L 197, 24.7.2012, s. 1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker (EUT L 288, 6.11.2007, s. 27).

(2) Relevanta EU-medel är till exempel faciliteten för resiliens och återhämtning, de sammanhållningspolitiska fonderna, fonden för jordbruk och landsbygdsutveckling, instrumentet för tekniskt stöd, Horisont Europa och Life-programmet.

(3) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen (EUT L 347, 20.12.2013, s. 924).

(4) Till de unionsomfattande riskbedömningarna hör till exempel den europeiska klimatriskbedömningen, i enlighet med punkt 14 i ”Att bygga upp ett klimatresilient Europa – den nya EU-strategin för klimatanpassning”, COM (2021) 82 final, 24 februari 2021.

(5) ”Bättre återuppbyggnad” efter en katastrof innebär att hänsyn tas till förebyggande åtgärder, katastrofriskreducering, miljöanpassning och till andra principer för hållbar utveckling och utformning, i stället för att bara återuppbygga på samma sätt som före katastrofen.

(6) På grundval av definitionen av befolkning i Eurobarometerundersökningar på civilskyddsområdet: personer som är bosatta i en medlemsstat och som är över 15 år.

(7) Definitionen av de specifika målen baseras på de tekniska minimikraven på insatsresurser på de berörda områdena, vilka definieras i kommissionens tillämpliga genomförandebeslut, samt på operationell erfarenhet och återkoppling från medlemsstaternas experter som sänts ut när dessa resurser satts in.

(8) På grund av produktionsproblem förväntas kapaciteten för luftburen skogsbrandsbekämpning nå full kapacitet först 2030.

(9) I målen för insatser vid hot mot människors hälsa ingår inte EMT2 rescEU-resursen, som håller på att utvecklas och som förväntas bli fullt operativ efter 2024.