30.11.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 309/1


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2022/2334

av den 29 november 2022

om ändring av genomförandeförordning (EU) 2015/2447 vad gäller tillämpningen av övervakning av beslut som rör bindande besked och om införande av flexibilitet i förfarandena för utfärdande eller upprättande av ursprungsbevis

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (1), särskilt artiklarna 25 och 66, och

av följande skäl:

(1)

När tullformaliteter fullgörs av en innehavare av ett beslut om bindande klassificeringsbesked eller för innehavarens räkning i fråga om varor som omfattas av ett sådant beslut ska enligt artikel 20 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (2) detta anges i tulldeklarationen genom att referensnumret för beslutet om bindande klassificeringsbesked anges. Skyldigheten att i tulldeklarationen ange referensnumret för ett beslut om bindande ursprungsbesked föreskrivs endast i bilaga B till kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 (3) som en anmärkning till dataelement 12 12 001 000.

(2)

För att tullmyndigheterna ska kunna övervaka hur innehavaren av ett beslut om bindande ursprungsbesked använder beslutet och fullgör de skyldigheter som följer av beslutet, bör kravet enligt artikel 20 i genomförandeförordning (EU) 2015/2447 att i tulldeklarationen ange referensnumret för beslutet tillämpas på alla beslut som rör bindande besked.

(3)

Vid det första tekniska mötet om övergångsregler om ursprung som hölls i Bryssel den 5 februari 2020 enades unionen och 20 andra fördragsslutande parter i den regionala konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung (4) (den regionala konventionen eller konventionen) om att under en övergångsperiod från och med den 1 september 2021 tillämpa konventionens reviderade regler (5) (övergångsreglerna om ursprung) parallellt med konventionens regler, i avvaktan på att konventionens reviderade regler antas.

(4)

Sedan den 1 september 2021 har 13 bilaterala protokoll om ursprungsregler mellan unionen och de fördragsslutande parterna i konventionen redan trätt i kraft, genom vilka övergångsreglerna blir tillämpliga (6). Genomförandet av övergångsreglerna med de återstående fördragsslutande parterna fortskrider, under förutsättning att parterna slutför förfarandena för antagande.

(5)

Syftet med övergångsreglerna om ursprung är att införa flexiblare regler för att varor lättare ska kunna omfattas av förmånsursprungsstatus. Eftersom övergångsreglerna om ursprung i allmänhet är flexiblare än konventionens regler om ursprung skulle varor som uppfyller konventionens regler också kunna klassificeras som ursprungsprodukter enligt övergångsreglerna, med undantag för vissa jordbruksprodukter som klassificeras enligt kapitlen 2, 4–15, 16 (utom för bearbetade fiskeriprodukter) och 17–24, för vilka övergångsreglerna inte är flexiblare än konventionens regler. Artiklarna 61 och 62 bör därför ändras så att det införs en möjlighet för EU:s exportörer att ansöka om utfärdande av ett varucertifikat eller att upprätta en ursprungsdeklaration på grundval av leverantörsdeklarationer som gjorts inom ramen för konventionen.

(6)

Övergångsreglerna om ursprung är tillämpliga parallellt med konventionens regler om ursprung, vilket skapar två olika områden för kumulation. Leverantören bör därför i leverantörsdeklarationen ange den rättsliga ram som använts för att fastställa varornas ursprung, så att exportören kan fastställa varornas ursprungsstatus enligt den korrekta ramen för material som uppfyller båda uppsättningarna ursprungsregler.

(7)

Leverantörsdeklarationen i bilagorna 22–17 och 22–18 till genomförandeförordning (EU) 2015/2447 används för produkter som inte har förmånsursprungsstatus. Med tanke på att dessa produkter endast får framställas av icke-ursprungsmaterial bör det vara frivilligt att fylla i den andra punkten i deklarationen. Fotnoterna 4 och 5 i bilaga 22–17 till genomförandeförordning (EU) 2015/2447 och fotnoterna 5 och 6 i bilaga 22–18 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

Enligt artikel 61.3 i genomförandeförordning (EU) 2015/2447 får leverantörer lämna leverantörsdeklarationen när som helst, även efter det att varorna har levererats, och enligt artikel 62.2 b i den förordningen ska leverantörsdeklarationer för längre tid upprättas för sändningar som avsänds under en tidsperiod som inte får infalla mer än 12 månader före eller mer än 6 månader efter dagen för utfärdandet av leverantörsdeklarationen för längre tid. För att kunna använda leverantörsdeklarationer som utfärdats före den dag då denna ändringsförordning träder i kraft för lager av material som byggts upp efter den 1 september 2021 bör denna förordning tillämpas från och med den 1 september 2021, den dag då övergångsreglerna om ursprung mellan unionen och flera fördragsslutande parter i den regionala konventionen träder i kraft.

(9)

Genomförandeförordning (EU) 2015/2447 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Genomförandeförordning (EU) 2015/2447 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 20 ska ersättas med följande:

”Artikel 20

Övervakning av beslut som rör bindande besked

(Artikel 23.5 i kodexen)

När tullformaliteter fullgörs av en innehavare av ett beslut som rör bindande besked eller för innehavarens räkning i fråga om varor som omfattas av det beslutet ska detta anges i tulldeklarationen genom att referensnumret för beslutet anges.”

2.

I artikel 61 ska följande punkter införas som punkterna 1a och 1b:

”1a.   I handeln mellan de fördragsslutande parterna i den regionala konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung (*1) (den regionala konventionen) får, när två eller flera uppsättningar ursprungsregler tillämpas, förmånsberättigande ursprung för varor fastställas i enlighet med en eller flera uppsättningar ursprungsregler.

Leverantörer ska ange den rättsliga ram som används för att fastställa varornas ursprung. Om en sådan rättslig ram inte anges ska det automatiskt anses att leverantörsdeklarationen anger att den regionala konventionen har använts för att fastställa varornas ursprung.

1b.   Vid handel mellan de fördragsslutande parterna i den regionala konventionen får exportören använda leverantörsdeklarationerna som styrkande handlingar vid ansökan om utfärdande av ett varucertifikat eller för att upprätta en ursprungsdeklaration i enlighet med de övergångsregler om ursprung (*2) som är tillämpliga parallellt med den regionala konventionens ursprungsregler, om

a)

leverantörsdeklarationerna anger ursprungsstatus i enlighet med den regionala konventionens ursprungsregler för produkter som klassificeras enligt kapitlen 1, 3 och 16 (för bearbetade fiskeriprodukter) och 25–97 i Harmoniserade systemet,

b)

kumulation inte tillämpas med de fördragsslutande parter i den regionala konventionen som endast tillämpar den regionala konventionen.

Exportören ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att villkoren för att utfärda eller upprätta ett ursprungsbevis enligt en särskild uppsättning ursprungsregler är uppfyllda.

(*1)  EUT L 54, 26.2.2013, s. 1."

(*2)  Övergångsreglerna för ursprung är de reviderade regler i den regionala konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung (EUT L 339, 30.12.2019, s. 1) som tillämpas parallellt med den regionala konventionens nuvarande regler som en övergångsåtgärd i avvaktan på antagandet av den regionala konventionens reviderade regler.”"

3.

I artikel 62 ska följande punkter införas som punkterna 1a och 1b:

”1a.   I handeln mellan de fördragsslutande parterna i den regionala konventionen får, när två eller flera uppsättningar ursprungsregler tillämpas, förmånsberättigande ursprung för varor fastställas i enlighet med en eller flera uppsättningar ursprungsregler.

Leverantörer ska ange den rättsliga ram som används för att fastställa varornas ursprung. Om en sådan rättslig ram inte anges ska det automatiskt anses att leverantörsdeklarationen anger att den regionala konventionen har använts för att fastställa varornas ursprung.

1b.   Vid handel mellan de fördragsslutande parterna i den regionala konventionen får exportören använda leverantörsdeklarationerna som styrkande handlingar för att ansöka om utfärdande av ett varucertifikat eller för att upprätta en ursprungsdeklaration i enlighet med de övergångsregler om ursprung som är tillämpliga parallellt med den regionala konventionen, om

a)

leverantörsdeklarationerna anger ursprungsstatus i enlighet med den regionala konventionens ursprungsregler för produkter som klassificeras enligt kapitlen 1, 3 och 16 (för bearbetade fiskeriprodukter) och 25–97 i Harmoniserade systemet,

b)

kumulation inte tillämpas med de fördragsslutande parter i den regionala konventionen som endast tillämpar den regionala konventionen.

Exportören ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att villkoren för att utfärda eller upprätta ett ursprungsbevis enligt en särskild uppsättning ursprungsregler är uppfyllda.”

4.

I bilaga 22-15 ska fotnot 3 ersättas med följande:

”(3)

Berört land eller territorium eller berörd landgrupp. När förmånsberättigande ursprung för en produkt från ett land, en landgrupp eller ett territorium kan erhållas i enlighet med mer än en ursprungsregel, ska leverantörerna ange den rättsliga ram som använts för att fastställa varornas ursprung (dvs. den regionala konventionen och/eller övergångsreglerna för ursprung).

Om ett land, en landgrupp eller ett territorium är fördragsslutande part i den regionala konventionen och en rättslig ram inte anges ska det automatiskt anses att leverantörsdeklarationen anger att den regionala konventionen har använts för att fastställa varornas ursprung.”

5.

I bilaga 22-16 ska fotnot 5 ersättas med följande:

”(5)

Berört land eller territorium eller berörd landgrupp. När förmånsberättigande ursprung för en produkt från ett land, en landgrupp eller ett territorium kan erhållas i enlighet med mer än en ursprungsregel, ska leverantörerna ange den rättsliga ram som används för att fastställa varornas ursprung (dvs. den regionala konventionen och/eller övergångsreglerna för ursprung).

Om ett land, en landgrupp eller ett territorium är fördragsslutande part i den regionala konventionen och en rättslig ram inte anges ska det automatiskt anses att leverantörsdeklarationen anger att den regionala konventionen har använts för att fastställa varornas ursprung.”

6.

I bilaga 22-17 ska fotnot 4 ersättas med följande:

”(4)

Ifylls i tillämpliga fall. Unionen, land, landgrupp eller territorium.”

7.

I bilaga 22-17 ska fotnot 5 ersättas med följande:

”(5)

Ifylls i tillämpliga fall. Berört land eller territorium eller berörd landgrupp. När förmånsberättigande ursprung för en produkt från ett land, en landgrupp eller ett territorium kan erhållas i enlighet med mer än en ursprungsregel, ska leverantörerna ange den rättsliga ram som används för att fastställa varornas ursprung (dvs. den regionala konventionen och/eller övergångsreglerna för ursprung).

Om ett land, en landgrupp eller ett territorium är fördragsslutande part i den regionala konventionen och en rättslig ram inte anges ska det automatiskt anses att leverantörsdeklarationen anger att den regionala konventionen har använts för att fastställa varornas ursprung.”

8.

I bilaga 22-18 ska fotnot 5 ersättas med följande:

”(5)

Ifylls i tillämpliga fall. Unionen, land, landgrupp eller territorium.”

9.

I bilaga 22-18 ska fotnot 6 ersättas med följande:

”(6)

Ifylls i tillämpliga fall. Berört land eller territorium eller berörd landgrupp. När förmånsberättigande ursprung för en produkt från ett land, en landgrupp eller ett territorium kan erhållas i enlighet med mer än en ursprungsregel, ska leverantörerna ange den rättsliga ram som används för att fastställa varornas ursprung (dvs. den regionala konventionen och/eller övergångsreglerna för ursprung).

Om ett land, en landgrupp eller ett territorium är fördragsslutande part i den regionala konventionen och en rättslig ram inte anges ska det automatiskt anses att leverantörsdeklarationen anger att den regionala konventionen har använts för att fastställa varornas ursprung.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 1.2–1.9 ska tillämpas från och med den 1 september 2021.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 29 november 2022.

På kommissionens vägnar

Ursula VON DER LEYEN

Ordförande


(1)  EUT L 269, 10.10.2013, s. 1.

(2)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 343 29.12.2015, s. 558).

(3)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex (EUT L 343, 29.12.2015, s. 1).

(4)  EUT L 54, 26.2.2013, s. 4.

(5)  EUT L 339, 30.12.2019, s. 1.

(6)  EUT C 202, 19.5.2022, s. 1.