(1)

Ryska federationen – unionens viktigaste externa gasleverantör – har inlett en militär aggression mot Ukraina, som är en avtalsslutande part i energigemenskapen. Upptrappningen av den ryska militära aggressionen mot Ukraina sedan februari 2022 har lett till att gasleveranserna har minskat markant, i ett avsiktligt försök att använda gasförsörjning som ett politiskt vapen. Rörledningsflödena av gas från Ryssland via Belarus har upphört och gasleveranserna via Ukraina har stadigt minskat. De totala gasflödena från Ryssland är nu mindre än 30 % av de genomsnittliga gasflödena under perioden 2016–2021. Denna minskning av leveranserna har lett till rekordhöga och volatila energipriser, vilket bidrar till inflation och skapar en risk för ytterligare ekonomisk nedgång i Europa.

(2)

Mot denna bakgrund lade kommissionen, till följd av sitt meddelande av den 8 mars 2022 med titeln REPowerEU: Gemensamma europeiska åtgärder för säkrare och hållbarare energi till ett mer överkomligt pris, fram planen REPowerEU den 18 maj 2022 i syfte att få ett slut på unionens beroende av ryska fossila bränslen så snart som möjligt och allra senast 2027. För att uppnå detta mål innehåller planen REPowerEU åtgärder för energibesparingar och energieffektivitet samt förslag för en snabbare utbyggnad av ren energi för att ersätta fossila bränslen i bostäder, industrin och elproduktionen. Ytterligare åtgärder på försörjningssidan kan bland annat inbegripa bättre samordning av gasinköp och underlättande av europeiska gasmarknadsaktörers gemensamma inköp på den internationella gasmarknaden, samt bästa möjliga åtgärder för att bevara elproduktionskapacitet som inte är beroende av leveranser av importerad gas.

(3)

Unionen har vidtagit ytterligare åtgärder för att öka sin beredskapsnivå avseende avbrott i gasförsörjningen. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1032 (1) antogs för att säkerställa att de underjordiska lagren fylls på inför de kommande vintersäsongerna.

(4)

Kommissionen gjorde vidare ingående översyner av alla nationella krisplaner i februari 2022 och maj 2022 och har också genomfört ingående övervakning av försörjningstryggheten. De åtgärder som vidtagits av unionen sedan februari 2022 har utformats för att möjliggöra en total utfasning av rysk gas senast 2027 och för att minska riskerna vid ytterligare större avbrott i försörjningen.

(5)

Den senaste tidens eskalering av avbrotten i gasleveranserna från Ryssland pekar dock på en betydande risk för att de ryska gasleveranserna på ett plötsligt och ensidigt sätt kan komma att fullständigt upphöra inom en snar framtid. Unionen bör därför föregripa en sådan risk och i en anda av solidaritet förbereda sig för risken att gasleveranserna från Ryssland när som helst upphör helt. Det krävs omedelbara proaktiva åtgärder för att föregripa ytterligare störande åtgärder och stärka unionens motståndskraft mot framtida chocker. Genom samordnade åtgärder på unionsnivå går det att undvika att ett eventuellt avbrott i gasförsörjningen gör allvarlig skada för ekonomin och för medborgarna.

(6)

Den nuvarande rättsliga ramen för försörjningstryggheten för gas i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 (2) beaktar inte i tillräcklig utsträckning avbrott i en större gasleverantörs försörjning som varar längre än 30 dagar. Avsaknaden av en rättslig ram för sådana avbrott gör att det finns en risk för att medlemsstaterna vidtar åtgärder utan samordning, vilket kan hota försörjningstryggheten i angränsande medlemsstater och lägga en ytterligare börda på industrin och konsumenterna i unionen.

(7)

I sin resolution av den 7 april 2022 om slutsatserna från Europeiska rådets möte av den 24–25 mars 2022 begärde Europaparlamentet att en plan skulle läggas fram för fortsatt garanterad energiförsörjning för unionen på kort sikt. Vid sina möten den 31 maj och den 23 juni 2022 bad Europeiska rådet kommissionen att lägga fram förslag för att utan dröjsmål förbättra beredskapen inför eventuella större försörjningsavbrott, i syfte att garantera energiförsörjning till överkomliga priser. Till följd av denna begäran av Europeiska rådet undersöker kommissionen tillsammans med unionens internationella partner olika sätt att dämpa de stigande energipriserna, inbegripet möjligheten att där så är lämpligt införa tillfälliga pristak. I enlighet med denna begäran fortsätter kommissionen också arbetet med att optimera den europeiska elmarknadens funktion, inbegripet gasprisernas effekter på den, så att den är bättre rustad att stå emot alltför stor prisvolatilitet i framtiden, ger el till överkomliga priser och är helt anpassad till ett energisystem där fossila bränslen fasats ut, samtidigt som man bevarar den inre marknadens integritet, upprätthåller incitamenten för den gröna omställningen, bevarar försörjningstryggheten och undviker oproportionerliga budgetkostnader.

(8)

Enligt artikel 122.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt kan rådet på förslag av kommissionen i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna besluta om lämpliga åtgärder med hänsyn till den ekonomiska situationen, särskilt om det uppstår allvarliga försörjningsproblem i fråga om vissa varor, särskilt på energiområdet. Risken för att de ryska gasleveranserna upphör fullständigt före slutet av 2022 utgör en sådan situation.

(9)

Med tanke på den överhängande risken för avbrott i gasleveranserna till unionen bör medlemsstaterna vidta åtgärder nu för att minska sin efterfrågan inför vintersäsongen 2022–2023. En sådan frivillig minskning av efterfrågan skulle i synnerhet bidra till att fylla lagren, så att de inte är tömda i slutet av vintersäsongen 2022–2023 och skulle därmed göra det möjligt för medlemsstaterna att klara av eventuella köldknäppar i februari och mars 2023 och göra det lättare att fylla lagren för att säkerställa en tillräcklig försörjningstrygghet för vintersäsongen 2023–2024. En minskad efterfrågan på gas kommer också bidra till att säkerställa ett tillräckligt utbud och driva ner energipriserna, vilket gynnar konsumenterna i unionen. Åtgärder som vidtas på unionsnivå för att minska efterfrågan skulle därför gynna alla medlemsstater genom att minska risken för mer betydande inverkan på deras ekonomier.

(10)

Volymen av den frivilliga minskningen av efterfrågan tar hänsyn till de volymer av gasefterfrågan som skulle riskera att inte levereras i händelse av ett fullständigt avbrott i de ryska gasleveranserna. Minskningsinsatsen bör vara densamma för alla medlemsstater, på grundval av en jämförelse med varje medlemsstats genomsnittliga förbrukning under de senaste fem åren.

(11)

Det är möjligt att åtgärder för frivillig minskning av efterfrågan inte i sig räcker till för att säkerställa försörjningstryggheten och marknadens funktion. I syfte att snabbt hantera de specifika utmaningarna med den pågående och förväntade allvarliga förvärringen av gasförsörjningsbristerna och undvika snedvridningar mellan medlemsstaterna, bör därför ett nytt instrument inrättas som gör det möjligt att kräva att alla medlemsstater minskar efterfrågan på gas. Det bör kunna tas i bruk i tillräckligt god tid före hösten 2022. Inom ramen för ett sådant instrument skulle rådet, på förslag av kommissionen, genom ett genomförandebeslut kunna tillkännage unionsberedskap. Genom att rådet ges genomförandebefogenhet tas tillräcklig hänsyn till den politiska karaktären av beslutet att utlösa en skyldighet att minska efterfrågan i hela unionen och till dess övergripande konsekvenser för medlemsstaterna. Innan kommissionen lägger fram ett sådant förslag bör den samråda med de berörda riskgrupper som anges i bilaga I till förordning (EU) 2017/1938 (riskgrupper) och den grupp för samordning av gasförsörjningen som inrättades genom den förordningen. Unionsberedskap bör endast tillkännages om åtgärderna för frivillig minskning av efterfrågan visar sig vara otillräckliga för att hantera risken för en allvarlig försörjningsbrist. Fem eller flera behöriga myndigheter i medlemsstater som har tillkännagett nationell beredskap enligt artikel 11.1 b i förordning (EU) 2017/1938 bör ges möjlighet att begära att kommissionen lägger fram ett förslag för rådet om att tillkännage unionsberedskap.

(12)

Unionsberedskapen bör fungera som en för unionen särskild krisnivå som utlöser en obligatorisk minskning av efterfrågan, oberoende av de nationella krisnivåerna enligt artikel 11.1 i förordning (EU) 2017/1938. När unionsberedskap har tillkännagetts bör medlemsstaterna minska sin gasförbrukning inom en i förväg fastställd period. Volymen av den obligatoriska minskningen av efterfrågan tar hänsyn till de volymer av gasefterfrågan som kan vara i riskzonen i händelse av ett fullständigt avbrott i de ryska gasleveranserna till unionen och bör ta full hänsyn till minskningar av efterfrågan som redan uppnåtts. Volymen av den obligatoriska minskningen av efterfrågan bör även ta hänsyn till den fyllnadsnivå som rapporterats enligt artikel 6d.1 och 6d.2 i förordning (EU) 2017/1938, utvecklingen i fråga om diversifiering av gaskällor, inbegripet leveranser av flytande naturgas (LNG) och utvecklingen av utbytbarheten mellan bränslen i unionen.

(13)

Minskningar av efterfrågan som uppnåtts av medlemsstaterna innan unionsberedskapen tillkännagetts kommer att avspeglas i volymen av den obligatoriska minskningen av efterfrågan.

(14)

Med tanke på de betydande snedvridningar av den inre marknaden som sannolikt kommer att uppstå om medlemsstaterna utan samordning reagerar på ett potentiellt eller faktiskt ytterligare avbrott i de ryska gasleveranserna, är det mycket viktigt att alla medlemsstater minskar sin efterfrågan på gas i en anda av solidaritet. Alla medlemsstater bör därför uppnå målen för frivillig och obligatorisk minskning av efterfrågan. Även om vissa medlemsstater kan vara mer utsatta för effekterna av ett avbrott i de ryska gasleveranserna än andra, kan alla medlemsstater påverkas negativt och bidra till att begränsa den ekonomiska skada som orsakas av ett sådant avbrott, om det så sker i form av att frigöra ytterligare volymer av gas i rörledning eller LNG-last som kan användas av medlemsstater med betydande gasunderskott, genom den positiva effekt på gaspriserna som en minskning av efterfrågan sannolikt kommer att ha eller genom att undvika marknadssnedvridningar genom osamordnade och motstridiga åtgärder för att minska efterfrågan. Denna förordning återspeglar därför principen om energisolidaritet, som domstolen nyligen har bekräftat som en grundläggande princip i unionsrätten (3).

(15)

Vissa medlemsstater har dock inte möjlighet att frigöra betydande volymer av rörledningsgas till förmån för andra medlemsstater, på grund av sin specifika geografiska eller fysiska situation, såsom att de inte är synkroniserade med det europeiska elsystemet eller saknar direkt sammanlänkning med en annan medlemsstats sammanlänkade gassystem. Medlemsstaterna bör därför ges möjlighet att åberopa en eller flera grunder för att begränsa sina skyldigheter till obligatorisk minskning av efterfrågan. De berörda medlemsstaterna bör åta sig att göra sitt yttersta för att undanröja sammanlänkningsunderskottet så snart som möjligt.

(16)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 (4) inrättas en ram för medlemsstaternas och berörda intressenters samarbete i en regional miljö för att utveckla mer sammankopplade energinät i syfte, i synnerhet, att ansluta regioner som för närvarande är isolerade från de europeiska energimarknaderna och att stärka befintliga och främja nya gränsöverskridande sammanlänkningar. Gränsöverskridande sammanlänkningar bidrar i hög grad till försörjningstryggheten. Mot bakgrund av det nuvarande avbrottet i gasleveranserna från Ryssland spelar sådana gränsöverskridande sammanlänkningar en nyckelroll när det gäller att i en anda av solidaritet säkerställa den inre energimarknadens funktion och distribuera gas till andra medlemsstater. I detta sammanhang bör medlemsstaterna fortsätta sina ansträngningar för att förbättra integreringen av sina nät genom att bedöma den potentiella ökningen av ny gränsöverskridande sammanlänkningskapacitet i linje med målen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/869 (5).

(17)

För att underlätta medlemsstaternas ansträngningar att fullgöra målen i förordning (EU) 2022/1032 vad gäller gaslagring bör även den volym av gas som medlemsstaterna använder för lagring utöver delmålet för den 1 augusti 2022 beaktas vid fastställandet av volymen av deras obligatoriska minskning av efterfrågan.

(18)

För att ta tillräcklig hänsyn till det höga beroendet av gas inom medlemsstaternas kritiska industrier bör medlemsstaterna dessutom kunna utesluta gasförbrukningen inom dessa industrier när de fastställer volymen av sin obligatoriska minskning av efterfrågan. Kommissionens övervakning bör säkerställa att nationella begränsningar inte leder till otillbörliga snedvridningar av den inre marknaden. Medlemsstaterna bör också kunna begränsa volymen av sin obligatoriska minskning av efterfrågan om en sådan begränsning är nödvändig för att maximera gasleveranserna till andra medlemsstater och om de kan styrka att deras kapacitet för sammanlänkning för kommersiell export till andra medlemsstater eller deras inhemska LNG-infrastruktur används i största möjliga utsträckning för att omdirigera gas till andra medlemsstater. Kommissionen bör övervaka att villkoren för tillämpning av dessa undantag är uppfyllda.

(19)

Medlemsstaterna bör, när det gäller särskilda efterfrågeförhållanden från sammanlänkade medlemsstater, tillfälligt kunna begränsa den obligatoriska minskningen av efterfrågan när så krävs för att säkerställa försörjningstryggheten för energi, bland annat när en medlemsstat står inför en elkris i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/941 (6). Hänsyn bör också tas till lagringskapaciteten och den lagringsnivå som överstiger delmålet i bilaga Ia till förordning (EU) 2017/1938.

(20)

Medlemsstaterna bör fritt kunna välja lämpliga åtgärder för att uppnå en minskning av efterfrågan. När medlemsstaterna fastställer lämpliga åtgärder för att minska efterfrågan och prioriterar kundgrupper bör de överväga att använda sig av de åtgärder som anges i kommissionens meddelande av den 20 juli 2022 med titeln Spara gas för en trygg vinter. Medlemsstaterna bör särskilt överväga ekonomiskt effektiva åtgärder såsom auktioner eller anbudssystem, genom vilka de kan stimulera minskad konsumtion på ett ekonomiskt effektivt sätt. De åtgärder som vidtas på nationell nivå kan också omfatta ekonomiska incitament eller kompensation till berörda marknadsaktörer.

(21)

Alla åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att uppnå en minskning av efterfrågan måste vara förenliga med unionsrätten, särskilt förordning (EU) 2017/1938. I synnerhet bör sådana åtgärder vara nödvändiga, tydligt definierade, transparenta, proportionella, icke-diskriminerande och kontrollerbara, och bör inte i onödan snedvrida konkurrensen eller hindra att den inre gasmarknaden fungerar som den ska eller äventyra försörjningstryggheten för gas i andra medlemsstater eller i unionen. Det är nödvändigt att beakta skyddade kunders intressen även när det gäller gasförsörjningen till centraliserade värmesystem i händelse av en försörjningskris.

(22)

För att säkerställa att åtgärder för att minska efterfrågan genomförs på ett samordnat sätt bör medlemsstaterna upprätta regelbundet samarbete inom var och en av de berörda riskgrupperna. Medlemsstaterna får komma överens om de samordningsåtgärder som är bäst lämpade i en viss region. Kommissionen och gruppen för samordning av gasförsörjningen bör kunna få en överblick över de nationella åtgärder som medlemsstaterna genomfört och utbyta bästa praxis för samordning av åtgärder inom riskgrupperna. Medlemsstaterna bör också använda andra organ för att samordna sina åtgärder.

(23)

För att säkerställa att de nationella krisplanerna återspeglar de åtgärder för frivillig eller obligatorisk minskning av efterfrågan som fastställs i denna förordning bör den behöriga myndigheten i varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att uppdatera den nationella krisplan som inrättats enligt artikel 8 i förordning (EU) 2017/1938 senast den 31 oktober 2022. Med tanke på den begränsade tidsramen för den uppdateringen bör samordningsförfarandena enligt artikel 8.6–8.11 i förordning (EU) 2017/1938 inte tillämpas. Varje medlemsstat bör dock samråda med andra medlemsstater om uppdateringen av sin nationella krisplan. Kommissionen bör sammankalla riskgrupperna, gruppen för samordning av gasförsörjningen eller andra berörda organ för att diskutera potentiella frågor som rör åtgärder för att minska efterfrågan.

(24)

Regelbunden och ändamålsenlig övervakning och rapportering är viktiga för att bedöma medlemsstaternas framsteg med att genomföra åtgärderna för frivillig och obligatorisk minskning av efterfrågan, och för att mäta dessa åtgärders sociala och ekonomiska inverkan liksom hur de påverkar sysselsättningen. Varje medlemsstats behöriga myndighet eller en annan enhet som utsetts av medlemsstaten bör övervaka den minskning av efterfrågan som uppnåtts på dess territorium och regelbundet rapportera resultaten till kommissionen. Gruppen för samordning av gasförsörjningen bör bistå kommissionen i övervakningen av fullgörandet av skyldigheterna att minska efterfrågan.

(25)

För att hindra betydande ekonomisk skada för unionen som helhet är det viktigt att varje medlemsstat minskar sin efterfrågan efter det att unionsberedskap har tillkännagetts. Denna minskning kommer att säkerställa att det finns tillräckligt med gas för alla, även under vintern. Minskningen av efterfrågan runtom i unionen är ett uttryck för solidaritetsprincipen, som fastställs i fördraget. Det är därför motiverat att kommissionen strikt övervakar att medlemsstaterna genomför de obligatoriska minskningarna av efterfrågan. Om kommissionen upptäcker en risk för att en medlemsstat eventuellt inte kan fullgöra sin skyldighet till obligatorisk minskning av efterfrågan, bör kommissionen kunna begära att den medlemsstaten lämnar in en plan med en strategi och åtgärder för hur den obligatoriska minskningen av efterfrågan faktiskt ska uppnås. Den medlemsstaten bör ta vederbörlig hänsyn till kommissionens eventuella kommentarer och förslag avseende den planen.

(26)

Eftersom solidaritetsprincipen ger varje medlemsstat rätt att få stöd av angränsande medlemsstater under vissa omständigheter, bör medlemsstater som begär sådant stöd också agera i en anda av solidaritet när det gäller att minska sin inhemska efterfrågan på gas. När medlemsstaterna begär en solidaritetsåtgärd enligt artikel 13 i förordning (EU) 2017/1938 bör de därför ha genomfört alla lämpliga åtgärder för att minska efterfrågan på gas. Kommissionen bör kunna begära att den medlemsstat som begär en solidaritetsåtgärd lämnar in en plan med åtgärder för hur eventuella ytterligare minskningar av efterfrågan ska uppnås. Den medlemsstaten bör ta vederbörlig hänsyn till kommissionens yttrande.

(27)

Kommissionen bör regelbundet informera Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning.

(28)

Med tanke på den överhängande fara för försörjningstryggheten för gas som den ryska militära aggressionen mot Ukraina medför bör denna förordning träda i kraft så snart som möjligt.

(29)

Med tanke på att de åtgärder som anges i denna förordning är exceptionella bör denna förordning tillämpas i ett år efter dess ikraftträdande. Senast den 1 maj 2023 bör kommissionen rapportera till rådet om hur den fungerar och får, om så är lämpligt, föreslå att dess tillämpningsperiod förlängs.

(30)

Eftersom målet för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.