(1)

Enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska unionen bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter.

(2)

Enligt artikel 10.3 i EU-fördraget har varje medborgare rätt att delta i unionens demokratiska liv. I Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) föreskrivs bland annat rätten till respekt för privatlivet och familjelivet (artikel 7), skydd av personuppgifter (artikel 8), yttrandefrihet och informationsfrihet, vilket innefattar respekt för mediernas frihet och mångfald (artikel 11) samt rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol (artikel 47).

(3)

Den rätt till yttrandefrihet och informationsfrihet som fastställs i artikel 11 i stadgan innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Även om detta inte är en absolut rättighet måste varje begränsning av den vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i rättigheten; begränsningar får endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter (artikel 52.1 i stadgan).

(4)

Enligt artikel 52.3 i stadgan och förklaringarna till stadgan bör dess artikel 11 ha samma innebörd och räckvidd som artikel 10 om yttrandefrihet och informationsfrihet i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, såsom den tolkats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet skyddas genom artikel 10 i konventionen. Inom konventionens tillämpningsområde måste varje begränsning vara föreskriven i lag, vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle och svara mot de legitima mål som fastställs i artikel 10.2 i konventionen.

(5)

Genom konventionen införs även en positiv skyldighet för de avtalsslutande staterna att skydda mediernas frihet och mångfald och skapa förutsättningar som främjar deltagande i den offentliga debatten (1). I rättspraxis vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna fastställs att yttrandefriheten utgör en av de viktigaste grunderna i ett demokratiskt samhälle och inte bara gäller uppgifter eller tankar som upplevs som positiva eller som anses vara harmlösa eller ointressanta, utan även sådana som kan såra, chockera eller oroa en stat eller dess befolkningsgrupper (2). Domstolen har vidare slagit fast att även små och informella kampanjgrupper måste kunna verka i ett demokratiskt samhälle och att det finns ett starkt allmänintresse av att grupper och personer även utanför mittfåran kan bidra till den offentliga debatten genom att sprida uppgifter och tankar i frågor av allmänt samhällsintresse (3).

(6)

Journalister har en viktig roll när det gäller att främja den offentliga debatten samt förmedla och ta emot information, åsikter och tankar (4). Det är mycket viktigt att de får det utrymme de behöver för att kunna bidra till en öppen, fri och rättvis debatt och motverka desinformation och annan manipulativ inblandning av till exempel aktörer från tredjeland. Journalister bör kunna utöva sitt värv för att säkerställa att medborgarna i Europas demokratiska samhällen kan ta del av en mångfald av åsikter.

(7)

Även människorättsförsvarare har en viktig roll i de europeiska demokratierna, inte minst för att värna grundläggande rättigheter, demokratiska värden, social inkludering, miljöskydd och rättsstatsprincipen. De bör kunna delta aktivt i det offentliga livet och yttra sig i politiska frågor och beslutsprocesser utan att behöva oroa sig för hot. Med människorättsförsvarare avses personer eller organisationer som försvarar grundläggande rättigheter och andra rättigheter, däribland miljö- och klimaträttigheter, kvinnors rättigheter, rättigheter för hbtqi-personer, rättigheter för personer med minoritetsbakgrund vad gäller ras eller etniskt ursprung, arbetstagares rättigheter eller religionsfrihet.

(8)

Det är en förutsättning för en välmående och blomstrande demokrati att alla kan delta aktivt i den offentliga debatten. För att säkerställa ett meningsfullt deltagande bör alla ha tillgång till tillförlitlig information som gör att de kan bilda sig en egen uppfattning och använda sitt eget omdöme i ett offentligt rum där olika åsikter kan uttryckas fritt.

(9)

För att främja en sådan miljö är det viktigt att skydda journalister och människorättsförsvarare mot uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten (s.k. munkavleprocesser [eng. SLAPPs]). Det handlar om rättsprocesser som antingen är uppenbart ogrundade, eller helt eller delvis ogrundade, där det finns inslag av missbruk som ger anledning att tro att det huvudsakliga syftet med rättsprocessen är att hindra, begränsa eller bestraffa deltagande i den offentliga debatten. Indikationer på sådant missbruk kan vara att rättsanspråken, eller en del av dem, är oproportionerliga, orimliga eller oskäliga, att sökandena har lagt fram flera rättsanspråk i liknande ärenden eller att det före den uppenbart ogrundade rättsprocessen eller rättegångsmissbruket har förekommit trakasserier eller hot från sökandens eller dess företrädares sida. Sådana mål utgör ett missbruk av rättsprocessen och belastar i onödan domstolarna, eftersom syftet inte är att skipa rättvisa, utan att trakassera och tysta svarandena. Utdragna processer skapar en belastning på nationella domstolssystem.

(10)

Uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten innebär att rättssystemet missbrukas på en rad olika sätt, framför allt genom civilrättsliga eller straffrättsliga mål, men även genom förvaltningsrättsliga mål, och med åberopande av olika rättsliga grunder.

(11)

Sådana rättsprocesser inleds ofta av mäktiga privatpersoner eller juridiska personer (till exempel lobbygrupper, företag och statliga organ) i ett försök att tysta den offentliga debatten. Det finns ofta en obalans i maktförhållandet mellan parterna, där sökanden har en starkare ekonomisk eller politisk ställning än svaranden. Även om en den inte alltid är ett inslag i uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk kan en sådan obalans i maktförhållandet avsevärt öka de skadliga effekterna och den avskräckande inverkan på deltagande i den offentliga debatten.

(12)

Uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten kan ha en negativ inverkan på journalisters och människorättsförsvarares trovärdighet och anseende, och även uttömma deras ekonomiska och andra resurser. De kan även få negativa psykologiska konsekvenser för de personer som utgör måltavlor och deras familjer. Uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten gör det svårare för journalister och människorättsförsvarare att verka. Sådana rättsprocesser kan fördröja eller stoppa offentliggörandet av information i frågor av allmänt intresse. De kan mer generellt ha en avskräckande inverkan på journalister och människorättsförsvarare genom att framför allt leda till självcensur av rädsla för framtida rättsprocesser, vilket i sin tur kan leda till en utarmning av den offentliga debatten som är negativ för samhället som helhet. Utdragna rättsprocesser, ekonomisk press och hotet om straffrättsliga påföljder är starka verktyg för att skrämma och tysta kritiska röster.

(13)

De som blir måltavlor för uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten dras ofta in i flera rättsprocesser i flera olika jurisdiktioner samtidigt. Rättsprocesser som inleds i en medlemsstats jurisdiktion mot en person med hemvist i en annan medlemsstat är i regel mer komplicerade och kostsamma för svaranden. Sökande i uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten kan dessutom använda olika processrättsliga verktyg för att dra ut på förfarandet och öka kostnaderna, eller väcka talan i en jurisdiktion som de uppfattar som gynnsam för deras mål i stället för vid den domstol som är bäst lämpad att pröva ärendet.

(14)

Uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten blir allt vanligare i Europeiska unionen. På senare tid har olika undersökningar (5) visat att sådana rättsprocesser ökar i samtliga medlemsstater.

(15)

I sin resolution av den 25 november 2020 (6) fördömde Europaparlamentet användningen av strategiska rättegångar mot allmänhetens deltagande (här kallat munkavleprocesser) för att tysta eller skrämma undersökande journalister och medier och skapa ett klimat av rädsla kring deras rapportering om vissa ämnen, samt uppmanade kommissionen att utarbeta ett förslag för att stoppa dem. I sin resolution (7) av den 11 november 2021, Stärkande av demokratin och mediernas frihet och mångfald i EU: otillbörlig användning av civil- och straffrättsliga åtgärder för att tysta journalister, icke-statliga organisationer och det civila samhället, lyfte Europaparlamentet än en gång upp detta fenomen och att det behövs effektiva skyddsåtgärder för de som utsätts i hela unionen.

(16)

Europarådets plattform för att främja skyddet av journalistik och journalisters säkerhet (8) rapporterar även att antalet anmälningar av allvarliga hot mot journalisters säkerhet och mediefriheten i Europa har ökat, vilket inkluderar flera fall av juridisk skrämseltaktik. I 2021 års årliga rapport från partnerorganisationerna till Europarådets plattform för att främja skyddet av journalistik och journalisters säkerhet framhölls också att anmälningar som handlade om munkavleprocesser ökade påtagligt 2020 jämfört med året innan, i fråga om både antal och berörda jurisdiktioner som är medlemmar i Europarådet (9). I sin rekommendation om skydd för journalistik och säkerhet för journalister och andra medieaktörer (10) av den 13 april 2016 uppmanade Europarådet sina medlemsstater att vidta nödvändiga rättsliga och/eller andra åtgärder för att förhindra oseriös, otillbörlig eller illvillig användning av lagstiftning och rättsliga förfaranden för att skrämma och tysta journalister och andra medieaktörer.

(17)

I kommissionens rapporter om rättsstatsprincipen 2020 (11) och 2021 (12) understryks att journalister och andra som bidrar till att skydda allmänintresset i flera av medlemsstaterna allt oftare utsätts för olika typer av hot och attacker i samband med sina publikationer och sitt arbete, däribland munkavleprocesser.

(18)

Ett särskilt flagrant exempel på hur rättsprocesser har utnyttjas för att hindra deltagande i den offentliga debatten är fallet med journalisten Daphne Caruana Galizia, som när hon mördades hade dragits in i fler än 40 civil- och straffrättsliga förtalsprocesser till följd av sitt undersökande journalistiska arbete.

(19)

I sin handlingsplan för demokrati (13), som lades fram den 3 december 2020, framhöll kommissionen både den viktiga roll som en mångfald av fria medier har i demokratier och civilsamhällets betydelse. Handlingsplanen tar bland annat upp att en mångfald av fria medier är viktiga för att medborgarna ska kunna fatta välgrundade beslut och för att bekämpa informationsmanipulering och inblandning genom exempelvis desinformation. I detta sammanhang har kommissionen redan antagit rekommendation (EU) 2021/1534 om säkerställande av journalisters och andra mediearbetares skydd, säkerhet och egenmakt i Europeiska unionen (14). Syftet med den rekommendationen är att alla mediearbetare ska ha säkrare arbetsvillkor, fritt från rädsla och hotelser både på och utanför nätet. Med tanke på att uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten utgör ett allt större hot mot mediefrihet och deltagande i den offentliga debatten bör unionen utveckla en enhetlig och effektiv policy för att motverka sådana processer. Denna rekommendation kompletterar rekommendation (EU) 2021/1534 genom att innehålla särskilda rekommendationer vad gäller uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten. Förutom journalister och andra mediearbetare omfattar den även skydd av människorättsförsvarare. Denna rekommendation bör angripa det specifika hot som uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten utgör och därmed bidra till att systemet med vikter och motvikter i en välmående demokrati fungerar som det ska. Den bör ge medlemsstaterna vägledning så att de kan vidta effektiva, lämpliga och proportionerliga åtgärder för att hantera sådana rättsprocesser och i detta sammanhang särskilt skydda journalister och människorättsförsvarare. Rekommenderade åtgärder bör till exempel vara insatser för att öka medvetenheten och expertkunskaperna hos framför allt juridiska yrkesgrupper och personer som utsatts för uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten, så att de som blir måltavlor för sådana rättsprocesser får stöd och för att möjliggöra en bättre övervakning.

(20)

För att fastställa ett effektivt skydd mot uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten och förhindra att fenomenet får fäste i unionen bör medlemsstaterna säkerställa att deras rättsliga ramar för civil-, straff-, handels- och förvaltningsrättsliga processer innehåller de skyddsåtgärder som behövs för att hantera sådana rättsprocesser med full respekt för demokratiska värden och grundläggande rättigheter, inbegripet rätten till en opartisk domstol och rätten till yttrandefrihet. För att fastställa ett konsekvent och effektivt skydd mot uppenbart ogrundade rättsprocesser som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten bör medlemsstaterna sträva efter att göra det möjligt att avvisa sådana ärenden i ett tidigt skede. De bör även sträva efter att fastställa andra rättsmedel mot rättegångsmissbruk, närmare bestämt en möjlighet att ålägga sökande som har missbrukat rättegångsförfarandet i syfte att hindra deltagande i den offentliga debatten att bära samtliga rättegångskostnader, att besluta om skadestånd till fysiska eller juridiska personer som har lidit skada på grund av sådana rättsprocesser, samt att utdöma effektiva, proportionerliga och avskräckande böter för den part som väckt talan i sådana rättsprocesser. Det främsta syftet med att ge domstolarna möjlighet att utdöma böter är att avskräcka potentiella sökande från att missbruka rättegångsförfarandet i syfte att hindra deltagande i den offentliga debatten. Sådana böter bör stå i proportion till de inslag av rättegångsmissbruk som har identifierats. När domstolarna fastställer bötesbeloppet bör de ta hänsyn till den skadliga eller avskräckande inverkan på deltagande i den offentliga debatten som rättsprocesserna kan ha, bland annat med avseende på rättsanspråkets karaktär, om sökanden har inlett flera eller samordnade rättsprocesser i liknande ärenden och om det har gjorts försök att skrämma, trakassera eller hota svaranden.

(21)

Medlemsstaterna bör sträva efter att i sin nationella lagstiftning införa liknande skyddsåtgärder för inhemska ärenden som de som ingår i EU-rättsakter för att motverka uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten när det gäller civilrättsliga mål med gränsöverskridande implikationer. Detta skulle ge ett konsekvent och effektivt skydd mot sådana rättsprocesser och bidra till att förhindra att fenomenet får fäste i unionen.

(22)

Medlemsstaterna bör framför allt se över sina nuvarande rättsliga ramar när det gäller förtal för att säkerställa att begrepp och definitioner inte kan åberopas av målsägande mot journalister eller människorättsförsvarare i samband med uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten.

(23)

För att förhindra en avskräckande inverkan på deltagande i den offentliga debatten bör medlemsstaterna säkerställa att bötesbeloppen för förtal inte är orimliga eller oproportionerliga. De bör framför allt utgå från Europarådets riktlinjer och rekommendationer (15) med avseende på den rättsliga ramen för förtal, i synnerhet straffrätten. I detta sammanhang uppmanas medlemsstaterna att avskaffa fängelsestraff för förtal i sina rättsliga ramar. I sin resolution 1577 (2007) (16) uppmanade Europarådets parlamentariska församling medlemsstater som fortfarande har fängelsestraff för förtal att utan dröjsmål avskaffa dem, även om de inte tillämpas i praktiken. Medlemsstaterna uppmanas även att främja användning av förvaltnings- eller civilrätten för att hantera förtalsmål, under förutsättning att dessa bestämmelser har en mindre repressiv verkan än bestämmelserna i straffrätten (17).

(24)

Förtalsmål bör bara handläggas enligt ett straffrättsligt förfarande som en sista utväg; förvaltnings- eller civilrättsliga förfaranden bör användas i första hand i linje med riktlinjerna från internationella organisationer. FN:s människorättsråd (18) och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (19) har rekommenderat att förtal ska strykas ur den straffrättsliga lagstiftningen. Även Europarådet har framfört reservationer i detta sammanhang (20).

(25)

Rätten till skydd av personuppgifter konkretiseras närmare i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (21). Rätten till skydd av personuppgifter är inte en absolut rättighet. I artikel 85 i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs att medlemsstaterna i lag ska förena rätten till skydd av personuppgifter med yttrande- och informationsfriheten, inbegripet behandling som sker för journalistiska ändamål eller för akademiskt, konstnärligt eller litterärt skapande.

(26)

Medlemsstaterna bör uppmana självreglerande organ och juristsamfund att om nödvändigt anpassa sina yrkesetiska regler, inbegripet uppförandekoder, till denna rekommendation. Medlemsstaterna bör i relevanta fall även säkerställa att uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten omfattas av de yrkesetiska regler, samt tillhörande disciplinära sanktioner, som ska hindra eller förbjuda juridiska yrkesgrupper från att agera på ett sätt som kan utgöra rättegångsmissbruk eller strida mot deras andra yrkesmässiga förpliktelser avseende rättsprocessens integritet. Detta bör åtföljas av lämpliga upplysnings- och utbildningsinsatser för att öka kunskaperna om och effekterna av befintliga yrkesetiska regler som är relevanta när det gäller uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten.

(27)

De juridiska yrkesgrupperna är nyckelaktörer i uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten, eftersom de antingen företräder målsägande, åtalar enskilda personer eller dömer i tvister. Det är därför av yttersta vikt att de har de kunskaper och den kompetens som krävs för deras uppdrag. Medlemsstaterna bör stödja och tillhandahålla utbildningsmöjligheter för de juridiska yrkesgrupperna. Utbildning kan bidra väsentligt till att öka deras kunskaper och förmåga att upptäcka uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten, inbegripet fall där tredjeländer är inblandade, och vidta lämpliga åtgärder. Sådan utbildning bör riktas till domstolsväsendet och dess personal på alla nivåer – domare, åklagare och övrig personal på domstolar och åklagarmyndigheter – men även till andra juridiska yrkesgrupper som har anknytning till domstolsväsendet eller på annat sätt deltar i rättskipningen, oavsett hur de definieras i nationell lagstiftning, deras rättsliga status eller interna organisation, på regional och lokal nivå, där uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten kan behandlas i första instans. Utbildningen bör även riktas till andra juridiska yrkesgrupper, till exempel behöriga advokater. Utveckling av lokal utbildningskapacitet kan bidra till utbildningens långsiktiga hållbarhet.

(28)

Om även journalister, ledamöter i pressnämnder, mediearbetare och människorättsförsvarare omfattas av sådan utbildning kan det göra det lättare för dem att inse när de ställs inför sådana rättsprocesser och ge dem kritisk juridisk kompetens för att minska risken att utsättas för uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten eller ge dem bättre kunskaper att hantera dem. Det kan även bidra till en kunnig rapportering om munkavleprocesser. Utbildningen för journalister bör även omfatta de etiska normer och riktlinjer som fastställs av nationella press- eller medienämnder. För att bidra till en allmän kapacitetsuppbyggnad och stärka institutionernas agerande mot uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten kan utbildningen även involvera dataskyddsmyndigheter, nationella människorättsinstitutioner, ombudsmannainstitutioner och statliga medietillsynsorgan.

(29)

Institutioner som erbjuder juristutbildning och juristsamfund är särskilt väl lämpade att tillhandahålla utbildning om uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten, samt att fastställa mål för sådan utbildning och bedöma vilken utbildningsmetod som är lämpligast. Om juridiska yrkeskategorier tillhandahåller utbildning för andra juridiska yrkeskategorier kan alla lära sig som grupp genom att utbyta erfarenheter och utveckla ett ömsesidigt förtroende. Utbyten av relevant praxis på europeisk nivå bör uppmuntras, bland annat med stöd från kommissionen och med deltagande av det europeiska nätverket för rättslig utbildning. Det är av yttersta vikt att juridiska yrkesgrupper och deras samfund deltar i alltifrån utarbetande av behovsanalyser till utvärdering av resultat för att säkerställa att utbildningen är ändamålsenlig och hållbar.

(30)

Utbildningen bör ta upp yttrande- och informationsfrihet och andra grundläggande rättigheter enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt nationell lagstiftning, och innefatta praktisk vägledning om tillämpning av relevant rättspraxis, begränsningar av och kopplingar mellan grundläggande rättigheter, inbegripet yttrandefrihet, rättssäkerhetsgarantier och andra relevanta bestämmelser i den nationella lagstiftningen. Särskild hänsyn bör tas till Europarådets handbok för jurister om skyddet av rätten till yttrandefrihet enligt konventionen (22).

(31)

Utbildningen bör bland annat ta upp personuppgiftsskydd, som kan åberopas i samband med uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten. Den bör även ta upp informationsmanipulering och inblandning genom exempelvis desinformation.

(32)

Utbildningen bör utgå från nationella rättsliga ramar och nationell kontext. Om dessa kombineras på ett strukturerat och sammanhållet sätt med vägledning från Europarådet, vittnesmål från personer som utsatts för uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten, samt bästa praxis från andra medlemsstater kan detta bidra till att målen med utbildningen om uppenbart ogrundade rättsprocesser och rättegångsmissbruk uppnås. Utbildningen kan även användas för att främja utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna.

(33)

För att nå ut till en större målgrupp och erbjuda stöd bör utbildningen om uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten dra optimal nytta av ny teknik, till exempel onlineutbildning. Tillgång till e-resurser, uppdaterat utbildningsmaterial och fristående inlärningsverktyg avseende relevant lagstiftning och vägledning skulle komplettera de positiva effekterna av sådan utbildningsverksamhet.

(34)

För att skapa synergieffekter med liknande initiativ för utbildning av juridiska yrkesgrupper kan utbildningsmoduler om uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten ingå i utbildning om närliggande ämnen, såsom yttrandefrihet och etiska riktlinjer. Användning av befintliga material och utbildningsmetoder bör uppmuntras, däribland de som tillhandahålls genom den europeiska e-juridikportalen, Unescos globala verktygslåda för rättsliga aktörer (23) och Europarådets onlineutbildning i mänskliga rättigheter för jurister (HELP, Human Rights Education for Legal Professionals) (24).

(35)

Om kursplanerna för jurist- och journalistutbildningar omfattar uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten får jurister och journalister bättre förutsättningar att känna igen sådana rättsprocesser och de kunskaper som krävs för att agera, samtidigt som det främjar utveckling av expertis och professionell kompetens bland föreläsarna. Denna kunskap skulle kunna tillhandahållas av högre lärosäten genom kompletterande kurser och seminarier under de sista åren av ett utbildningsprogram, till exempel för jurist- och journaliststuderande.

(36)

Medlemsstaterna bör stödja upplysningskampanjer om uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten som organiseras av nationella organ, däribland nationella människorättsinstitutioner och det civila samhällets organisationer.

(37)

Informationsverksamhet om uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten kan ske i form av publikationer, meddelanden, offentliga möten, konferenser, workshoppar och webbinarier.

(38)

Personer som är måltavlor för uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten har ofta svårt att hitta information om tillgängliga stödresurser. För att göra det lättare att hitta organisationer som kan ge stöd i fall av uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk, och för att säkerställa ett effektivt stöd mot sådana processer, bör information samlas in och vara tillgänglig kostnadsfritt på en och samma plats. Medlemsstaterna bör därför inrätta en nationell kontaktpunkt som ska samla in och dela med sig av information om tillgängliga resurser.

(39)

Ett underliggande syfte med upplysningsinsatser när det gäller uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten bör vara att öka medvetenheten om vikten av ett offentligt rum som möjliggör demokratisk delaktighet och där medborgarna kan ta del av både en mångfald av åsikter och tillförlitlig, saklig information.

(40)

Upplysningskampanjerna bör samordnas med de nationella kontaktpunkterna och andra behöriga myndigheter för att säkerställa att de får avsedd verkan. Kampanjerna bör även eftersträva synergieffekter med andra upplysningskampanjer om närliggande ämnen – till exempel främjandet av en öppen, fri och rättvis debatt – och skyddet av rätten till yttrandefrihet bör integreras med upplysningsinsatser för att uppmuntra medborgardelaktighet, åsiktspluralism och tillgång till tillförlitlig information. I relevanta fall bör synergieffekter även eftersträvas med insatser för att stärka mediernas motståndskraft, informationskunskap, journalistiska normer och faktakontroll i samband med åtgärder mot desinformation, informationsmanipulering och inblandning, däribland från utlandet. Målgruppen kan bland annat vara mediearbetare, jurister och medlemmar i civilsamhällets organisationer, yrkesgrupper som arbetar med kommunikation, akademiker, tankesmedjor, politiker, offentliganställda, myndigheter och privata företag.

(41)

Medlemsstaterna bör med alla medel de anser vara lämpliga sträva efter att säkerställa tillgång till information om rättssäkerhetsgarantier och andra skyddsåtgärder i sina nationella rättsliga ramar, inbegripet information om de organisationer som kan ge stöd i fall som rör uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten.

(42)

Sådana stödresurser kan omfatta advokatbyråer som kostnadsfritt försvarar personer som är måltavlor för uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten, juridiska institutioner vid universitet som tillhandahåller sådant stöd, organisationer som registrerar och rapporterar om munkavleprocesser, samt organisationer som tillhandahåller ekonomiskt och annat stöd till de som är måltavlor för uppenbart ogrundade eller oskäliga rättsprocesser.

(43)

Personer som blir måltavlor för uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten måste vara väl rustade för sådana rättsprocesser. Det är därför nödvändigt att medlemsstaterna bygger upp en kapacitet för att kunna erbjuda stöd till dessa personer. Medlemsstaterna bör erbjuda finansiering och informera om den finansiering som finns tillgänglig på unionsnivå för organisationer som tillhandahåller vägledning och stöd för personer som blir måltavlor för uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk.

(44)

En mer systematisk övervakning av uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten är nödvändig för att bättre tackla detta fenomen. Data som samlas in bör innehålla tillräcklig information för att myndigheter och andra berörda aktörer ska kunna kvantifiera och förstå fenomenet, bland annat för att kunna ge rätt stöd till de utsatta. Medlemsstaterna bör med hänsyn till sina institutionella arrangemang när det gäller domstolsstatistik (25) ge en eller flera myndigheter i uppdrag att samla in och aggregera data om uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten vid de nationella domstolarna. Dessa myndigheter kan samla in data från flera berörda aktörer. För att underlätta insamlingen kan de myndigheter som fått i uppdrag att samla in data inrätta kontaktpunkter, så att rättsliga myndigheter, yrkessamfund, icke-statliga organisationer, människorättsförsvarare, journalister och andra berörda parter kan utbyta data om uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk. Medlemsstaterna bör ge en av dessa myndigheter i uppdrag att samordna informationen och rapportera aggregerade data som samlats in på nationell nivå till kommissionen varje år, vilket ska påbörjas senast före utgången av 2023. Medlemsstaterna bör säkerställa ansvarighet när det gäller de data som samlas in. För detta ändamål bör de säkerställa att insamlingen av data sker i enlighet med yrkesmässiga standarder och att de myndigheter som ansvarar för datainsamlingen och statistiken har en tillräcklig grad av oberoende. Kraven på uppgiftsskydd måste efterlevas.

(45)

När medlemsstaterna ger sina myndigheter i uppdrag att samla in och rapportera data kan de sträva efter att skapa synergieffekter med relevanta instrument gällande rättsstatsprincipen och skyddet av grundläggande rättigheter. Om det finns nationella institutioner för de mänskliga rättigheterna kan dessa spela en viktig roll, liksom exempelvis ombudsmannamyndigheter, jämlikhetsorgan eller behöriga myndigheter som utsetts enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 (26). Nationella kontaktpunkter som tillhandahåller en översikt över stödresurser och organisationer eller myndigheter som fått i uppdrag att samla in och rapportera data kan ingå i samma organisation om hänsyn tas till de krav och kriterier som beskrivs i denna rekommendation.

(46)

De myndigheter som fått i uppdrag att samla in data bör offentliggöra information om uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten i tillgängliga format på sina webbplatser och, i relevanta fall, via andra lämpliga kanaler. De bör i detta sammanhang säkerställa att de grundläggande rättigheterna respekteras fullt ut, däribland rätten till privatliv och skydd av personuppgifter, vad gäller de personer som medverkar i uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten.

(47)

För att fastställa hur länge uppenbart ogrundade rättsprocesser eller fall av rättegångsmissbruk pågår bör om möjligt exakta uppgifter samlas in om de händelser, handlingar eller åtgärder som inledde och avslutade rättsprocesserna och de datum då de inträffade. I relevanta fall bör insamlade data även omfatta information om ärendets bakgrund, till exempel om det har förekommit upprepade rättsprocesser mot samma svarande eller av samma målsägande.

(48)

Vid behov skulle den EU-expertgrupp mot munkavleprocesser som inrättats av kommissionen (27) kunna ge stöd till utarbetandet av jämförbara kriterier som enkelt kan tillämpas av de myndigheter som medlemsstaterna har gett i uppdrag att samla in och rapportera data om uppenbart ogrundade rättsprocesser eller rättegångsmissbruk som syftar till att hindra deltagande i den offentliga debatten.

(49)

EU-expertgruppen mot munkavleprocesser stöder utbyte och spridning av praxis och kunskaper bland juridiska yrkesgrupper om strategiska rättsprocesser för att hindra offentlig debatt. Den skulle bland annat kunna ge myndigheterna tekniskt stöd för att inrätta kontaktpunkter, ta fram utbildningsmaterial och organisera juridiskt bistånd.

(50)

Programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/692 (28), har till syfte att skydda och främja de rättigheter och värden som fastställs i fördragen och stadgan. För att värna och utveckla demokratiska samhällen baserade på rättsstatsprincipen omfattar programmet bland annat finansiering av kapacitetsuppbyggnad och upplysning om bestämmelserna i stadgan, inbegripet yttrandefriheten. I det program för rättsliga frågor som inrättades genom förordning (EU) 2021/692 (29) föreskrivs bland annat en möjlighet att finansiera verksamhet i samband med rättslig utbildning som syftar till att främja en gemensam rättslig kultur och en kultur baserad på rättsstatsprincipen samt att stödja och främja ett konsekvent och effektivt genomförande av unionens rättsliga instrument som är relevanta i samband med programmet.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.