(1)

Utsläppen av växthusgaser måste omedelbart minska, särskilt för att minska havsnivåhöjningen och sannolikheten för extrema väderhändelser som redan påverkar alla regioner i världen (1), samt för att minska de ekonomiska och sociala kostnader som är förknippade med den globala uppvärmningens effekter (2). Unionen och dess medlemsstater är parter i Parisavtalet, som antogs den 15 december 2015 inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) (Parisavtalet) (3), enligt vilket parterna ska hålla ökningen av den globala medeltemperaturen långt under 2 °C över förindustriell nivå samt göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå.

(2)

Klimatförändringar och miljöförstöring utgör allvarliga hot som kräver omedelbara åtgärder, vilket bekräftades senast i den sjätte utvärderingsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) om de fysikaliska grunderna. Mänskligt lidande och ekonomiska förluster till följd av allt vanligare klimatrelaterade extrema händelser, såsom översvämningar, värmeböljor, torka och skogsbränder, förekommer allt oftare. I unionen uppgår dessa förluster redan till i genomsnitt 12 miljarder EUR per år (4).

Dessa förluster skulle kunna komma att uppgå till ytterligare 175 miljarder EUR, som är 1,38 % av unionens BNP, per år om den globala uppvärmningen når 3 °C över förindustriell nivå, jämfört med 65 miljarder EUR för 2 °C och 36 miljarder EUR per år för 1,5 °C. Detta skulle på ett oproportionerligt sätt drabba vissa grupper, särskilt människor som redan befinner sig i utsatta situationer och regioner som redan står inför utmaningar.

(3)

Kommissionens meddelande av den 11 december 2019 med titeln Den europeiska gröna given (den europeiska gröna given) fastställs strategin för att unionen ska bli den första klimatneutrala världsdelen och omvandla unionen till ett hållbart, rättvisare och mer välmående samhälle som respekterar planetens gränser. Behovet av en rättvis omställning är en integrerad del av den europeiska gröna given, där det underströks att ingen person och ingen plats får hamna efter. I den europeiska klimatlagen (5) fastställs ett bindande unionsomfattande mål om klimatneutralitet senast 2050 och ett bindande mellanliggande mål om en inhemsk nettominskning av växthusgasutsläppen på minst 55 % senast 2030 jämfört med 1990 års nivåer. Det åttonde miljöhandlingsprogrammet (6) syftar till att påskynda den gröna omställningen till en klimatneutral, hållbar, giftfri, resurseffektiv, motståndskraftig och konkurrenskraftig cirkulär ekonomi baserad på förnybar energi, på ett rättvist, jämlikt och inkluderande sätt, och till att skydda, återställa och förbättra miljöns tillstånd.

(4)

Mot bakgrund av Rysslands anfallskrig mot Ukraina fastställs i kommissionens meddelande av den 18 maj 2022 med titeln Planen REPowerEU (REPowerEU-planen), i enlighet med Versaillesförklaringen av den 10 och 11 mars 2022, åtgärder i syfte att gradvis minska unionens beroende av fossila bränslen från Ryssland genom att diversifiera gasförsörjningen och påskynda minskningen av beroendet av fossila bränslen, inbegripet genom att bygga ut solkraft, vindkraft och värmepumpar, fasa ut fossila bränslen i industrin och möjliggöra snabbare tillståndsgivning för projekt för förnybar energi.

(5)

Omvandlingen till en klimatneutral ekonomi och ett klimatneutralt samhälle kräver heltäckande politiska åtgärder och betydande investeringar på många områden, såsom klimatåtgärder, energi, transporter, miljö, industri, forskning och innovation (7). För att uppnå det bindande målet på unionsnivå för 2030 utfärdade kommissionen den 14 juli 2021 ett meddelande med titeln 55 %-paketet (Fit for 55): nå EU:s klimatmål 2030 för klimatneutralitet (55 %-paketet). 55 %-paketet innehåller förslag i syfte att uppdatera relevant lagstiftning, inbegripet EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS) (8), direktiven om energibeskattning, energieffektivitet och förnybar energi, förordningen om utsläppsnormer för koldioxid från personbilar och lätta lastbilar, förordningen om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, direktivet om infrastruktur för alternativa bränslen samt förordningen om ansvarsfördelning i sektorer utanför det nuvarande EU ETS, närmare bestämt transport- och byggsektorerna.

Dessutom ingår förslag på ny lagstiftning, särskilt för att stödja användningen av renare bränslen inom luftfart och sjöfart, samt för att inrätta en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna och inrätta en social klimatfond, som är direkt kopplad till det föreslagna nya systemet för handel med utsläppsrätter för bränslen som används i byggnader och vägtransporter. 55 %-paketet, i kombination med åtgärder på unionsnivå för att stödja och stimulera nödvändiga offentliga och privata investeringar, har som syfte att bidra till att stödja och påskynda tillväxten på nya marknader, t.ex. för rena bränslen och utsläppssnåla fordon, och därmed minska kostnaderna för en hållbar omställning för både företag och enskilda.

(6)

Europeiska rådet åtog sig vid mötet den 20 juni 2019, i En ny strategisk agenda 2019–2024, att säkerställa en rättvis omställning till klimatneutralitet som är inkluderande och där ingen lämnas efter. På internationell nivå har medlemsstaterna ställt sig bakom FN:s mål för hållbar utveckling och ratificerat Parisavtalet, där det hänvisas till vikten av en rättvis omställning på arbetsmarknaden och av att skapa anständigt arbete och arbetstillfällen av god kvalitet, samt behovet av anpassning och kapacitetsuppbyggnad i jämställdhetsfrämjande syfte. Riktlinjer från Internationella arbetsorganisationen utgör en internationellt etablerad politisk ram för en rättvis omställning till miljömässigt hållbara ekonomier och samhällen för alla (9). Dessutom har 54 parter (länder och arbetsmarknadsparter) ställt sig bakom Schlesienförklaringen om solidaritet och rättvis omställning (Solidarity and Just Transition Silesia Declaration) (10), som antogs vid UNFCCC:s 24:e partskonferens (COP24) i Katowice, inbegripet kommissionen på unionens vägnar och 21 enskilda medlemsstater. Unionen och tio medlemsstater undertecknade förklaringen om stöd för villkoren för en rättvis omställning internationellt (Supporting the Conditions for a Just Transition Internationally), som antogs vid UNFCCC:s 26:e partskonferens (COP26) i Glasgow, och åtog sig att inkludera information om rättvis omställning i tvåårsrapporter inom ramen för transparensramverket i samband med att de rapporterar om sin politik och sina åtgärder för att nå sina nationellt fastställda bidrag.

(7)

Rättvisa och solidaritet är grundläggande principer i unionens politik för att uppnå den gröna omställningen och en förutsättning för ett brett och varaktigt stöd från allmänheten. I den europeiska gröna given betonas att omställningen måste vara rättvis och inkluderande, sätta människorna främst och ägna särskild uppmärksamhet åt att stödja de regioner, branscher, arbetstagare, hushåll och konsumenter som står inför de största utmaningarna. I kommissionens meddelande av den 14 januari 2020 med titeln Ett starkt socialt Europa för rättvisa omställningar betonas dessutom att genomförandet av den europeiska gröna given kommer att ge Europa de verktyg som krävs för att sträva efter mer konvergens uppåt, social rättvisa och delat välstånd. I kommissionens meddelande av den 23 februari 2022 om anständigt arbete i världen för en global rättvis omställning och en hållbar återhämtning sätts främjandet av anständigt arbete i världen i centrum för en rättvis omställning och en inkluderande, hållbar och motståndskraftig återhämtning från pandemin.

(8)

I kommissionens meddelande av den 4 mars 2021 med titeln Handlingsplanen för den europeisk pelare för sociala rättigheter (11) betonas att enighet, samordning och solidaritet behövs för att ta steget mot ett grönare och mer digitalt decennium där européerna kan utvecklas. Där föreslogs tre överordnade EU-mål för 2030, nämligen att minst 78 % av befolkningen i åldrarna 20–64 ska vara sysselsatta senast 2030 (12), att minst 60 % av alla vuxna ska delta i utbildning varje år (13) och att antalet personer som löper risk för fattigdom eller social utestängning bör minskas med minst 15 miljoner senast 2030 (14). Dessa överordnade mål för 2030 välkomnades av unionens ledare vid det informella mötet mellan stats- och regeringscheferna i Porto den 7–8 maj 2021 och av Europeiska rådet i dess slutsatser av den 24–25 juni 2021.

(9)

Med rätt kompletterande politik (15) kan den gröna omställningen sammantaget skapa omkring 1 miljon nya arbetstillfällen av hög kvalitet (16) i unionen senast 2030 och 2 miljoner senast 2050 (17) i branscher som bygg och anläggning, informations- och kommunikationsteknik (IKT) eller förnybar energi, och samtidigt motverka den långvariga minskningen av medelkvalificerade arbetstillfällen till följd av automatisering och digitalisering. I ett pessimistiskt scenario kan dock effekterna av den gröna omställningen till klimatneutralitet, om den inte stöds av en lämplig policymix, innebära BNP-förluster på upp till 0,39 % i unionen och förluster av arbetstillfällen på upp till 0,26 % (18).

(10)

Effekterna av den gröna omställningen på näringsliv och sysselsättning kommer att variera beroende på sektor, yrke, region och land, vilket innebär förändringar av sysselsättningen inom sektorer och industriella ekosystem samt betydande omfördelningar av arbetskraft mellan dem (19). Omstruktureringar och anpassningar av berörda företag, sektorer och ekosystem kräver utveckling av nya affärsmodeller och stora omfördelningar av arbetskraft mellan sektorer och regioner. Till exempel förväntas förlorade arbetstillfällen inom viss gruvverksamhet eller energiproduktion baserad på fossila bränslen, liksom i delar av bilindustrin. Omvänt förväntas nya arbetstillfällen inom cirkulär värdebevaring och hållbar frakt och energiproduktion. Medlemsstaterna bör därför följa precisa strategier, med fokus på de enskilda regioner och ekosystem som berörs, i samarbete med arbetsmarknadens parter och/eller lokala och regionala myndigheter och intressenter.

(11)

Genom att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet för alla och samtidigt vidta åtgärder för att lindra och förebygga energi- och transportfattigdom kan den gröna omställningen bidra till att höja inkomsterna och minska ojämlikheten och fattigdomen överlag (20). På så sätt kan den bidra till att ta itu med redan existerande socioekonomiska ojämlikheter och social exkludering, förbättra hälsa och välbefinnande och främja jämlikhet, inbegripet jämställdhet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt vissa befolkningsgrupper, särskilt dem som redan befinner sig i utsatta situationer. Detta gäller framför allt låg- och medelinkomsthushåll, som lägger en stor andel av sin inkomst på väsentliga tjänster som energi, transporter och boende, samt mikroföretag och små och medelstora företag. Modelleringsresultat visar att frågan om huruvida miljöskatter får progressiv eller regressiv verkan till stor del beror på instrumentens utformning, t.ex. i vilken utsträckning inkomstskattesänkningar eller andra alternativ för omläggning av skatteintäkter riktas in på låginkomsttagare (21).

(12)

Cirkulär värdebevaring, inbegripet affärsmodeller för reparation, återanvändning, återtillverkning och tjänstefiering, kan främja överkomlig och hållbar tillgång till varor och tjänster. Den skapar också arbetstillfällen och möjligheter på olika kompetensnivåer, inbegripet för kvinnor, personer med funktionsnedsättning och grupper i utsatta situationer, genom enheter inom den sociala ekonomin som är verksamma på dessa områden. Genom att främja produkternas cirkularitet minskar de koldioxidutsläppen kraftigt, samtidigt som de arbetstillfällen som skapas ligger nära de produkter som behöver bevaras, renoveras eller delas.

(13)

Enligt de senaste uppgifterna i EU-statistik över inkomst- och levnadsvillkor för 2019/2020 påverkades omkring 8 % av unionens befolkning av energifattigdom, dvs. över 35 miljoner människor, som inte kunde hålla sina hem tillräckligt varma, med betydande skillnader mellan medlemsstaterna och mellan olika inkomstgrupper (22). Sammantaget uppskattar observationsgruppen för energifattigdom, på grundval av en kombination av indikatorer, att över 50 miljoner hushåll i unionen befinner sig i energifattigdom (23). Energifattigdom, som beror på en kombination av låg inkomst, en hög andel disponibel inkomst som går till energi samt låg energieffektivitet, har under en tid varit en stor utmaning för unionen. Dessutom ökar risken för energifattigdom med höga och volatila energipriser, som drivs på av ett antal faktorer, inbegripet sådana som har att göra med Rysslands anfallskrig mot Ukraina och unionens efterföljande politiska reaktion. Denna form av fattigdom drabbar inte bara låginkomsthushåll utan även lägre medelinkomsthushåll i många medlemsstater.

Hushåll med ett energibehov över genomsnittet, vilka inbegriper barnfamiljer, inbegripet sådana med ensamstående föräldrar, personer med funktionsnedsättning och äldre, drabbas också hårdare av energifattigdom (24) och dess effekter. Kvinnor, särskilt sådana som är ensamstående föräldrar och äldre kvinnor, (25) påverkas också särskilt av energifattigdom. Utöver energifattigdom används begreppet transportfattigdom allt oftare när vissa befolkningsgrupper inte kan få tillgång till en socialt och materiellt nödvändig nivå av transporttjänster. Utan rätt kompletterande åtgärder för att lindra och förebygga energi- och transportfattigdom riskerar dessa fattigdomstyper att förstärkas särskilt på grund av att utsläppskostnaderna och kostnaderna för anpassning till mer effektiva och utsläppssnåla alternativ internaliseras i prisbildningen.

(14)

Principer om social rättvisa, sammanhållning och solidaritet är fast förankrade i utformningen av relevanta klimat-, energi- och miljöramar på unionsnivå, inbegripet genom principen om att förorenaren ska betala och ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna samt i viss omfördelning av utsläppsrätter inom ramen för EU ETS för solidaritet, tillväxt och sammanlänkningar inom unionen och deras användning för moderniseringsfonden, som bidrar till de betydande investeringsbehoven i medlemsstater med lägre inkomster när de moderniserar sina energisystem. Dessutom ger unionens energilagstiftning medlemsstaterna verktyg för att skydda energifattiga och utsatta hushållskunder och samtidigt undvika att snedvrida marknaden. Även om dessa verktyg bidrar till att underlätta den gröna omställningen, är de också avsedda att tillhandahålla de medel som behövs för att säkerställa det skydd som krävs mer allmänt, vilket till exempel framgår av kommissionens meddelande av den 13 oktober 2021 med titeln Ta itu med stigande energipriser: En verktygslåda för åtgärder och stöd och REPowerEU-planen.

(15)

Medlemsstaterna har en rad verktyg till sitt förfogande för att beskriva och samordna sina åtgärder för en rättvis omställning. Nationella energi- och klimatplaner utarbetade i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (26) bör innehålla en bedömning av antalet hushåll som lever i energifattigdom och en beskrivning av de åtgärder som krävs för att hantera energiomställningens sociala och territoriella konsekvenser. Territoriella planer för en rättvis omställning utarbetade i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1056 (27) bör identifiera de områden som är berättigade till stöd från Fonden för en rättvis omställning fram till 2027. Nationella planer för återhämtning och resiliens, utarbetade i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 (28) och finansierade av NextGenerationEU, innehåller reformer och investeringar för att främja den gröna omställningen, tillväxt för alla, social och territoriell sammanhållning, resiliens och framtidsutsikter för nästa generation, och ska genomföras fram till 2026. Vissa åtgärder för en rättvis omställning genomförs också inom andra program och initiativ, särskilt sammanhållningsfonderna.

(16)

Med utgångspunkt i särskilt principerna och strategierna i den europeiska gröna given och den europeiska pelaren för sociala rättigheter, finns det utrymme för att förbättra utformningen av politiken på ett övergripande och övergripande sätt och säkerställa samstämmighet i utgifterna på unionsnivå och nationell nivå. I kommissionens meddelande av den 17 september 2020 med titeln En EU-omfattande bedömning av nationella energi- och klimatplaner Att driva på den gröna omställningen och främja ekonomisk återhämtning genom integrerade energi- och klimatplaner konstaterade kommissionen att även om de slutliga nationella energi- och klimatplanerna innehåller vissa indikatorer och strategier för energifattigdom, ger de inte alltid en tydlig prioritering av finansieringsbehoven för en rättvis övergång, omskolning, kompetenshöjning och stöd till anpassningar på arbetsmarknaden. De territoriella planerna för en rättvis omställning bör inriktas på utvalda territorier och förväntas därför inte innehålla någon övergripande strategi och politik för en rättvis omställning på nationell nivå. Även om de reformer och investeringar som de stöder och hjälper till att finansiera är utformade för att ge varaktiga effekter, är både de territoriella planerna för en rättvis omställning och landsbygdsprogrammen tidsbegränsade.

(17)

En rättvis omställning till klimatneutralitet i unionen före 2050 ska säkerställa att ingen hamnar efter, i synnerhet de arbetstagare och hushåll som påverkas mest av den gröna omställningen och då särskilt de som redan befinner sig i utsatta situationer. I detta syfte bör medlemsstaterna, i enlighet med den här rekommendationen, införa heltäckande politiska paket (29), stärka övergripande inslag som främjar en rättvis grön omställning och utnyttja offentlig och privat finansiering optimalt. I de politiska paketen bör hänsyn tas till de personer och hushåll som påverkas mest av den gröna omställningen, särskilt av förlorade arbetstillfällen men också av förändrade arbetsvillkor och/eller nya krav på arbetsuppgifterna, samt dem som drabbas av negativa effekter på disponibel inkomst, utgifter och tillgång till väsentliga tjänster. Som en del av de grupper som påverkas mest bör de politiska paketen särskilt, men inte enbart, beakta människor och hushåll i utsatta situationer, däribland personer som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden exempelvis på grund av kompetens, regionala arbetsmarknadsförhållanden eller andra särdrag som kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Människor och hushåll i utsatta situationer kan även inbegripa personer som lever i eller riskerar att drabbas av fattigdom och/eller energifattigdom, som står inför hinder för rörlighet eller alltför höga boendekostnader, däribland hushåll med ensamstående föräldrar – oftare kvinnor än män. De politiska paketen bör anpassas till lokala förhållanden, med beaktande av behoven i de mest utsatta och avlägset belägna delarna av unionen, inbegripet de yttersta randområdena och öarna.

(18)

Aktivt stöd till sysselsättning av god kvalitet bör inriktas på att hjälpa de arbetstagare, arbetssökande, personer som varken arbetar eller studerar samt egenföretagare som påverkas mest av den gröna omställningen. I synnerhet behöver underrepresenterade personer som kvinnor, lågkvalificerad arbetskraft, personer med funktionsnedsättning, äldre eller personer med jämförelsevis låg förmåga att anpassa sig till förändringar på arbetsmarknaden stöd för att förbättra sin anställbarhet och hitta arbete, i linje med kommissionens rekommendation (EU) 2021/402 (30). Med utgångspunkt i tidigare politiska riktlinjer, särskilt den rekommendationen och rådets beslut (EU) 2020/1512 (31) och (EU) 2021/1868 (32), bör de politiska paketen därför inkludera skräddarsydda åtgärder för att stödja anställnings- och övergångsincitament, stöd till entreprenörskap, särskilt för kvinnor eller personer med funktionsnedsättning, och åtgärder för att skapa arbetstillfällen av god kvalitet, särskilt för mikroföretag och små och medelstora företag och i de mest drabbade regionerna. Sådana åtgärder, i kombination med adekvat unionsstöd, kan också bidra till att hantera utmaningarna för arbetsmarknaden, såsom de som beror på tillströmningen av flyktingar från Ukraina, särskilt i de mest berörda medlemsstaterna. De bör också främja ett effektivt genomförande och en effektiv tillämpning av befintliga regler om arbetsvillkor och stöd till socialt ansvarsfull omstrukturering i överensstämmelse med befintliga regler och standarder. Arbetsmarknadens parter har en viktig roll att spela när det gäller att genom dialog bidra till att åtgärda den gröna omställningens effekter på sysselsättning och samhälle.

(19)

Tillgång till högkvalitativ och inkluderande utbildning och livslångt lärande för alla är avgörande för att arbetskraften ska ha den kompetens som krävs för att genomföra den gröna omställningen. Aspekter som rör rättvis omställning bör därför integreras i utvecklingen och genomförandet av nationella kompetensstrategier, med beaktande av kommissionens förslag i den europeiska kompetensagendan (33) och den uppdaterade nya industristrategin (34). Kompetenspartnerskap i kompetenspakten kommer också att vara en viktig effektmultiplikator. Aktuella arbetsmarknads- och kompetensinventeringar och framtidsprognoser, även på regional nivå, sektorsnivå och yrkesnivå, gör det möjligt att kartlägga och föregripa relevanta yrkesspecifika och övergripande kompetensbehov, inbegripet som en grund för att anpassa kursplaner för att tillgodose den gröna omställningens kompetensbehov. Yrkesutbildning bör ge ungdomar och vuxna, med särskilt fokus på kvinnor och lågkvalificerad arbetskraft, de färdigheter som krävs för att klara den gröna omställningen, i enlighet med rådets rekommendation 2020/C 417/01 (35).

Lärlingsplatser och avlönade praktikplatser, inbegripet med starka utbildningsinslag, särskilt för ungdomar, bidrar till övergångar på arbetsmarknaden, särskilt till verksamheter som bidrar till klimat- och miljömål och sektorer med särskild kompetensbrist. Att öka vuxnas deltagande i livslångt lärande bör främjas för att tillgodose behoven av kompetenshöjning och omskolning, bland annat genom att ge enskilda möjlighet att söka utbildning som är skräddarsydd för deras behov och, när så är lämpligt, genom korta, kvalitetssäkrade kurser om färdigheter för den gröna omställningen, med beaktande av rådets rekommendation av den 16 juni 2022 (36), som syftar till att göra det lättare att värdesätta och erkänna resultaten av sådana kurser.

(20)

Utformningen av skatte- och bidragssystemen och systemen för socialt skydd bör granskas mot bakgrund av den gröna omställningens särskilda behov, vilket även återspeglar principen om att förorenaren ska betala och behovet av att kompletterande politik inte inför subventioner för förbrukning av fossila bränslen, inte låser in konsumenterna i en viss teknik, inte minskar incitamenten för byggnadsrenoveringar och substitution av värmeenergisystem och inte minskar incitament inom ramen för energieffektivitetsåtgärder i största allmänhet. En kombination av olika politiska åtgärder kan stödja de mest utsatta hushållen och de arbetstagare som påverkas mest av den gröna omställningen. Beroende på den nationella och individuella situationen kan detta till exempel innebära en skatteväxling från arbete till klimat- och miljömål såsom föreslås i förslaget till översyn av energiskattedirektivet (37), en översyn av arbetslöshetssystem och/eller tidsbegränsat och riktat direkt inkomststöd om det är nödvändigt. Systemen för socialt skydd, inbegripet politiken för social inkludering, kan ses över och vid behov anpassas till den gröna omställningen, särskilt för att tillhandahålla inkomsttrygghet under bland annat övergångar mellan arbeten, och för att tillhandahålla lämpliga sociala tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster och omsorgstjänster genom lämplig social infrastruktur, särskilt i de mest drabbade områdena, till exempel landsbygdsområden och avlägsna områden, såsom de yttersta randområdena, för att förebygga social utestängning och hantera hälsorisker. För att förebygga och bekämpa social utestängning av barn har investeringarna i social infrastruktur för barn till syfte att säkerställa att behövande barn får tillgång till väsentliga tjänster, såsom föreskrivs i rådets rekommendation (EU) 2021/1004 (38).

(21)

För att bygga upp fysisk och ekonomisk motståndskraft mot klimatförändringarnas oåterkalleliga effekter på ett inkluderande sätt måste riskmedvetenhet, riskminskning och risköverföringslösningar främjas, särskilt genom ökad tillgång till försäkringslösningar och investeringar i katastrofriskhantering och anpassning för att minska klimatförändringarnas fysiska effekter, varigenom förluster och skillnaderna i fråga om klimatskydd minskas, med beaktande av mikroföretag och små och medelstora företag samt landsbygdsområden och avlägsna områden, såsom de yttersta randområdena och öarna. Katastrofriskhantering, inbegripet civilskyddssystem på nationell nivå och unionsnivå, bör stärkas för att bättre förebygga, förbereda sig inför och reagera på klimatrelaterade chocker.

(22)

Alla har rätt att få tillgång till väsentliga tjänster av god kvalitet, inbegripet energi, transporter, vatten, sanitet, finansiella tjänster och digital kommunikation, och stöd för lika tillgång till sådana tjänster bör göras tillgängligt för behövande (39). Vidare bör subventionerade bostäder och bostadsbidrag finnas för dem som behöver det (40). Låg- och medelinkomsthushåll, utsatta kunder, inbegripet slutanvändare, personer som är drabbade av eller riskerar att drabbas av energifattigdom samt personer som bor i subventionerade bostäder kan dessutom gagnas av tillämpningen av principen om energieffektivitet först. Förutom att skydda och stärka energikonsumenterna behövs särskilda åtgärder för att förebygga och ta itu med de bakomliggande orsakerna till energifattigdom, särskilt genom att främja investeringar i ökad energieffektivitet, särskilt i den subventionerade bostadssektorn. De föreslagna uppdateringarna av energieffektivitetsdirektivet (41), och direktivet om byggnaders energiprestanda (42) avser också att ta itu med de viktigaste icke-ekonomiska hindren för renovering som delade incitament, ägarbebodda miljöer och samägarstrukturer. I detta sammanhang bör särskild uppmärksamhet riktas mot kvinnor och särskilda grupper som löper större risk att drabbas av energifattigdom, såsom personer med funktionshinder, ensamstående föräldrar, äldre personer, barn och personer med minoritetsbakgrund i fråga om ras eller etnisk tillhörighet.

Gamla och nya rörlighetsutmaningar kan hanteras genom stödåtgärder och utveckling av nödvändig infrastruktur, exempelvis kollektivtrafik. Överkomliga priser, tillgänglighet och säkerhet för hållbar rörlighet och olika transportslag, inbegripet privata och offentliga transporter, är avgörande för att säkerställa att alla kan dra nytta av och vara delaktiga i den gröna omställningen. Rörlighet i städer spelar en viktig roll i detta sammanhang, vilket också återspeglas i kommissionens meddelande av den 14 december 2021 med titeln EU:s nya ram för mobilitet i städer.

(23)

En strategi för en rättvis omställning som omfattar hela samhället bör stödja politiska åtgärder som bygger på samordning av politiken och stärkt operativ kapacitet på alla nivåer och alla relevanta politikområden och ge regionala och lokala myndigheter en aktiv roll. Den bör även baseras på att arbetsmarknadens parter är involverade på alla nivåer och stadier samt att det civila samhället och de berörda parterna deltar på ett verkningsfullt och ändamålsenligt sätt. Sådan samordning och sådant engagemang skulle kunna säkerställa att principerna om rättvisa och solidaritet i den europeiska gröna given integreras i utformningen, genomförandet och övervakningen av politiken redan från början, och på så sätt ligga till grund för ett brett och långsiktigt stöd för en inkluderande politik som främjar den gröna omställningen.

(24)

Ett robust faktaunderlag är centralt för en välunderbyggd socialpolitik och arbetsmarknadspolitik som säkerställer en rättvis och inkluderande omställning. I detta syfte underlättar den gradvisa harmoniseringen av och enhetligheten i definitioner, begrepp, klassificeringar och metoder, särskilt på grundval av kommissionens rekommendation (EU) 2020/1563 (43), bedömningar och jämförbarhet mellan dem. Ytterligare forskning och innovation kan bidra till den kunskapsbas som ligger till grund för politiken och den offentliga debatten. Diskussioner med allmänheten i all dess mångfald och med viktiga intressenter, exempelvis om resultaten av utvärderingar, prognoser och övervakning, kan i sin tur bidra till beslutsfattande och egenansvar.

(25)

Det behövs lämpligt detaljerade könsuppdelade uppgifter och indikatorer av hög kvalitet, särskilt för att bedöma klimatförändringarnas sysselsättningsmässiga, sociala och fördelningspolitiska effekter. Sådana uppgifter och indikatorer är för närvarande inte fullständigt tillgängliga. Vissa framsteg har exempelvis gjorts med att mäta energifattigdom, men indikatorer för att bedöma transportfattigdom kan utvecklas mer i enlighet med nationella förhållanden. Övervakning och utvärdering kan stärkas genom ett antal åtgärder, med fokus på indikatorer, resultattavlor samt småskaliga pilotprojekt och politiska experiment. Åtgärderna bör bygga vidare på eller utgå från befintliga resultattavlor som den sociala resultattavlan och resultattavlan för den europeiska gröna given, som innehåller relevant information om specifika aspekter av politiken för en rättvis omställning.

(26)

Optimal och effektiv användning av offentlig och privat finansiering och mobilisering av alla tillgängliga resurser och effektiv användning av dem är särskilt viktigt mot bakgrund av de betydande investeringsbehov som den gröna omställningen innebär. På unionsnivå stöds relevanta åtgärder genom unionens budget och NextGenerationEU. De kommer att genomföras inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF), mekanismen för en rättvis omställning inbegripet fonden för en rättvis omställning, Europeiska socialfonden+ (ESF+), Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Sammanhållningsfonden, återhämtningsstödet för sammanhållning och Europas territorier (React-EU), Erasmus+ och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare, Life-programmet, Horisont Europa-programmet, moderniseringsfonden och innovationsfonden (44) och de fonder som omfattas av den gemensamma jordbrukspolitiken. Dessutom stöder kommissionen medlemsstaterna genom Instrumentet för tekniskt stöd genom att tillhandahålla skräddarsydd teknisk expertis för att utforma och genomföra reformer, inbegripet sådana som främjar en rättvis omställning till koldioxidneutralitet.

(27)

Den europeiska planeringsterminen är ramen för samordning av unionens ekonomiska politik och sysselsättningspolitik. Den kommer att fortsätta att inneha denna roll i återhämtningsfasen och i främjandet av den gröna och digitala omställningen, är uppbyggd kring de fyra dimensionerna av konkurrenskraftig hållbarhet och stöder genomförandet av målen för hållbar utveckling. Under den europeiska planeringsterminen kommer kommissionen att noga övervaka socioekonomiska utfall och effekter och vid behov föreslå riktade landsspecifika rekommendationer för att säkerställa att ingen hamnar efter. Komplementaritet med de åtgärder som får stöd av faciliteten för återhämtning och resiliens ska prioriteras. Övervakningen av den här rekommendationen kommer därför att ske på lämpligt sätt i samband med den europeiska planeringsterminen, även inom ramen för relevanta kommittéer, inom deras respektive behörighetsområden, på grundval av lämpliga bedömningar, utvärderingar av politikens konsekvenser och genomförandet av den vägledning som ges i den här rekommendationen. Övervakningssystemet kommer inte att medföra onödiga administrativa bördor för medlemsstaterna.

(28)

Dessutom bör medlemsstaterna, som en del av utkastet till och slutversionen av deras nationella energi- och klimatplanerna för 2023 respektive 2024, i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) 2018/1999, utgå från denna rekommendation för att överväga att integrera konsekvensbedömningar om sysselsättning, sociala frågor och fördelningseffekter och rättvis omställning i energiunionens fem dimensioner, och ytterligare stärka de politiska åtgärderna för att hantera dessa konsekvenser, med särskild inriktning på energifattigdom.

(29)

Dessutom kan övervakningen av genomförandet av rekommendationen bygga på befintligt underlag mot bakgrund av de etablerade multilaterala övervakningsprocesserna, t.ex. den europeiska planeringsterminen. Rådet eller kommissionen kan begära att sysselsättningskommittén och kommittén för socialt skydd, i enlighet med artikel 150 respektive 160 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och i samarbete med andra relevanta kommittéer, särskilt kommittén för ekonomisk politik, inom sina respektive behörighetsområden granskar genomförandet av denna rekommendation på grundval av lämplig rapportering från kommissionen och andra multilaterala övervakningsverktyg. Mot denna bakgrund arbetar kommissionen också för att förbättra tillgången till uppgifter, uppdelade efter kön, uppdatera och använda befintliga ramar och metodologiska riktlinjer, bland annat för mätning av energi- och transportfattigdom och miljöskillnader, och för att utvärdera de politiska åtgärdernas effektivitet och faktiska inverkan.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.