6.12.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 435/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2021/2115

av den 2 december 2021

om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 42 och 43.2,

med beaktande av 1979 års anslutningsakt, särskilt punkt 6 i det därtill fogade protokollet nr 4 om bomull,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av revisionsrättens yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (4), och

av följande skäl:

(1)

I kommissionens meddelande av den 29 november 2017 med titeln Framtiden för livsmedel och jordbruk fastställs utmaningar, mål och inriktning för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020. Bland målen ingår bland annat att göra den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) mer resultatinriktad och marknadsorienterad, förstärka modernisering och hållbarhet, även den ekonomiska, sociala, miljömässiga och klimatrelaterade hållbarheten inom jord- och skogsbruket och i landsbygdsområden, samt bidra till att minska den administrativa börda för stödmottagare som följer av unionslagstiftningen.

(2)

För att hantera den gemensamma jordbrukspolitikens globala dimension och konsekvenser bör kommissionen säkerställa konsekvens i förhållande till unionens övriga externa politikområden och instrument, särskilt på områdena för utvecklingssamarbete och handel. Unionens engagemang för en konsekvent politik för utveckling innebär att utvecklingsmål och utvecklingsprinciper måste beaktas vid utformning av politiken.

(3)

Eftersom den gemensamma jordbrukspolitiken måste kunna reagera bättre på de utmaningar och möjligheter som uppkommer på internationell nivå, unionsnivå, nationell, regional och lokal nivå, och på gårdsnivå, måste förvaltningen av den gemensamma jordbrukspolitiken förenklas och i sina resultat bättre anpassas till unionens mål, samtidigt som den administrativa bördan minskas avsevärt. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör baseras på prestation (nedan kallad genomförandemodellen). Därför bör unionen ställa upp de grundläggande politiska parametrarna, t.ex. den gemensamma jordbrukspolitikens mål och grundläggande krav, samtidigt som medlemsstaterna bör ha större ansvar för hur de uppfyller målen. Genom stärkt subsidiaritet är det möjligt att ta större hänsyn till lokala villkor och behov och jordbruksverksamhetens särskilda karaktär, som är ett resultat av jordbrukets sociala struktur och av strukturella och naturliga skillnader mellan de olika jordbruksregionerna, och skräddarsy stöden så att de så mycket som möjligt bidrar till att unionens mål uppnås.

(4)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (5) (nedan kallad budgetförordningen) och anger särskilt bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av ansvaret hos aktörer i budgetförvaltningen. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget innefattar även en generell villkorlighetsordning för att skydda unionsbudgeten.

(5)

Regler för åtgärder som kopplar unionsfondernas ändamålsenlighet till sund ekonomisk styrning, för territoriell utveckling och för synlighet för stödet från unionsfonderna som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 (6) bör också gälla för stöd till landsbygdsutveckling enligt den här förordningen för säkerställande av överensstämmelse med unionsfonderna vad gäller dessa aspekter.

(6)

Synergier mellan Ejflu och Horisont Europa, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 (7), bör uppmuntra Ejflu till att utnyttja forsknings- och innovationsresultaten optimalt, särskilt sådana som härrör från projekt som finansieras genom Horisont Europa och det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket (EIP), i syfte att främja innovationer inom jordbruket och på landsbygden.

(7)

Med tanke på vikten av att den dramatiska förlusten av biologisk mångfald bekämpas bör stöd inom ramen för denna förordning bidra till integreringen av åtgärder för biologisk mångfald i unionens politik och till uppnåendet av det övergripande målet att anslå 7,5 % av de årliga utgifterna inom ramen för den fleråriga budgetramen till målen för biologisk mångfald 2024 och 10 % av de årliga utgifterna inom ramen för den fleråriga budgetramen 2026 och 2027.

(8)

Medlemsstaterna bör ges möjlighet att precisera vissa definitioner och villkor i sina strategiska GJP-planer. För att säkerställa gemensamma likvärdiga förutsättningar måste vissa ramar dock fastställas på unionsnivå och utgöra nödvändiga gemensamma delar som ska ingå i dessa definitioner och villkor (nedan kallade ramdefinitioner).

(9)

I syfte att förstärka jordbrukets roll när det gäller att tillhandahålla kollektiva nyttigheter, är det nödvändigt att fastställa en lämplig ramdefinition av jordbruksverksamhet. I syfte att säkerställa att unionen kan uppfylla sina internationella förpliktelser i fråga om internt stöd som anges i WTO-avtalet om jordbruk, och i synnerhet att det grundläggande inkomststödet för hållbarhet och därtill hörande interventionstyper fortsätter att anmälas som gröna boxen, dvs. stöd som inte har några, eller endast minimala, handelsstörande effekter eller effekter på produktionen, måste ramdefinitionen av jordbruksverksamhet dessutom omfatta både produktion av jordbruksprodukter och underhåll av jordbruksarealer, samtidigt som jordbrukare ges möjlighet att välja mellan dessa båda typer av aktivitet. För att anpassa detta till lokala förhållanden bör medlemsstaterna fastställa själva definitionen av jordbruksverksamhet och de relevanta villkoren i sina strategiska GJP-planer.

(10)

För att bevara väsentliga unionsomfattande element som säkerställer jämförbarhet mellan medlemsstaterna, dock utan att begränsa medlemsstaterna i deras strävan att uppnå unionens mål, bör en ramdefinition av jordbruksareal fastställas. De relaterade ramdefinitionerna av åkermark, permanenta grödor och permanent gräsmark bör anges i allmänna ordalag så att medlemsstaterna får möjlighet att ytterligare specificera definitionerna i enlighet med lokala villkor.

(11)

Ramdefinitionen av åkermark bör fastställas på ett sätt som gör det möjligt för medlemsstaterna att täcka olika produktionsformer och som omfattar mark i träda för att säkerställa interventionernas frikopplade karaktär.

(12)

Ramdefinitionen av permanenta grödor bör omfatta både areal som faktiskt används för produktion och sådan som inte används, samt plantskolor och skottskog med kort omloppstid, enligt medlemsstaternas egna definitioner.

(13)

Ramdefinitionen av permanent gräsmark bör fastställas så att den, i de fall där gräs och annat örtartat foder fortfarande utgör den dominerande växtligheten, inte utesluter andra arter som kan betas. Den bör också ge medlemsstaterna möjlighet att ange ytterligare kriterier och ta med andra arter än gräs eller annat örtartat foder som kan producera foder, oavsett om de används för faktisk produktion eller inte. Detta kan omfatta arter för vilka delar av växten, såsom blad, blommor, stammar eller frukter, kan betas direkt eller när de faller till marken. Medlemsstaterna bör också kunna besluta om de ska begränsa den mark där gräs och annat örtartat foder inte utgör den dominerande växtligheten eller inte förekommer på betesmarken, inbegripet att begränsa det till sådan mark som används enligt etablerade lokala sedvänjor.

(14)

Ramdefinitionerna av jordbruksareal bör säkerställa att medlemsstaterna inbegriper system för trädjordbruk, där träd odlas på jordbruksskiften där jordbruksverksamhet bedrivs för att förbättra ett hållbart utnyttjande av marken.

(15)

För att säkerställa rättslig säkerhet om att stöd betalas ut för en jordbruksareal som jordbrukaren förfogar över och där en jordbruksverksamhet bedrivs, bör det fastställas en ramdefinition av stödberättigande hektar med alla väsentliga drag. Medlemsstaterna bör särskilt fastställa villkor för hur man avgör huruvida jordbrukaren förfogar över marken. Med hänsyn till sannolikheten för sporadiskt och tillfälligt bruk av jordbruksmark för en verksamhet som strängt taget inte är jordbruksverksamhet, och med tanke på vilken potential vissa former av annan verksamhet än jordbruksverksamhet har för att bidra till en diversifiering av jordbruksföretags inkomster, bör medlemsstaterna fastställa lämpliga villkor som gör att områden som även används för annan verksamhet än jordbruksverksamhet också kan räknas som stödberättigande hektar.

(16)

Med tanke på den gemensamma jordbrukspolitikens höga ambitionsnivå när det gäller miljön bör den stödberättigande arealen inte minskas till följd av genomförandet av vissa regler om grundvillkor eller av systemen för klimatet, miljön och djurskydd (nedan kallade miljösystem) inom ramen för direktstöd. Jordbruksarealer bör inte vara stödberättigande för direktstöd när de används för odling med andra produkter än jordbruksprodukter genom paludikultur inom ramen för antingen unionsprogram eller nationella program som bidrar till uppnåendet av ett eller flera av unionens miljö- eller klimatrelaterade mål. Vidare bör jordbruksarealer förbli stödberättigande för direktstöd när de är föremål för vissa unionskrav som avser miljöskydd, eller beskogade inom ramen för åtgärder för landsbygdsutveckling, inbegripet sådana arealer som är beskogade inom ramen för nationella program som uppfyller kraven, och arealer som omfattas av vissa uttagna åtaganden.

(17)

Med tanke på behovet av förenkling bör medlemsstaterna dessutom kunna besluta att landskapselement som inte i betydande grad hämmar jordbruksverksamhetens prestation på ett skifte fortsatt ska ingå i den stödberättigande arealen. Vid beräkningen av den stödberättigande arealen för permanent gräsmark bör medlemsstaterna, samtidigt som de drar av arealer som upptas av icke stödberättigande element, kunna tillämpa en förenklad metod.

(18)

När det gäller arealer som används för produktion av hampa bör krav på användning av hampfrösorter med en tetrahydrokannabinolhalt som är lägre än 0,3 % ingå i definitionen av stödberättigande hektar, i syfte att skydda folkhälsan och säkerställa samstämmighet med annan lagstiftning.

(19)

I syfte att ytterligare förbättra den gemensamma jordbrukspolitikens prestation bör inkomststöd riktas till aktiva jordbrukare. För att säkerställa en gemensam strategi på unionsnivå, bör en ramdefinition av aktiv jordbrukare med de väsentliga dragen fastställas. Medlemsstaterna bör i sina strategiska GJP-planer, på grundval av objektiva villkor, fastställa vilka jordbrukare som ska anses vara aktiva jordbrukare. För att minska den administrativa bördan bör medlemsstaterna kunna bevilja direktstöd till mindre jordbrukare som också bidrar till landsbygdsområdenas livskraft och fastställa en negativ förteckning över annan verksamhet än jordbruksverksamhet i jämförelse med vilken jordbruksverksamheten typiskt sett är marginell. Den negativa förteckningen bör inte vara det enda sättet att fastställa definitionen utan bör användas som ett kompletterande verktyg som bidrar till att identifiera sådan annan verksamhet än jordbruksverksamhet, utan att det påverkar de berörda personernas möjlighet att bevisa att de uppfyller kriterierna för definitionen av aktiv jordbrukare. För att säkerställa en bättre inkomst, stärka den socio-ekonomiska strukturen i landsbygdsområdena och uppnå närliggande mål bör definitionen av aktiv jordbrukare inte leda till att jordbrukare med flera sysslor eller deltidsarbetande jordbrukare, som vid sidan av jordbruket också ägnar sig åt annan verksamhet, utestängs från stöd.

(20)

I syfte att säkerställa samstämmighet mellan interventionstyperna för direktstöd och interventionstyperna för landsbygdsutveckling när det gäller målet att bidra till generationsskifte bör en ramdefinition av unga jordbrukare med de väsentliga dragen fastställas på unionsnivå.

(21)

I syfte att säkerställa att interventionstyperna för direktstöd och interventionstyperna för landsbygdsutveckling bidrar till uppnåendet av målet att underlätta affärsutveckling i landsbygdsområden på ett samstämt sätt, bör en ramdefinition av nya jordbrukare med gemensamma drag fastställas på unionsnivå.

(22)

För att förverkliga den gemensamma jordbrukspolitikens mål enligt artikel 39 i EUF-fördraget, samt för att se till att unionen på lämpligt sätt hanterar nya utmaningar, är det lämpligt att föreskriva ett antal allmänna mål som återspeglar de riktlinjer som ges i meddelandet Framtiden för livsmedel och jordbruk. Ett antal specifika mål bör definieras ytterligare på unionsnivå och tillämpas av medlemsstaterna i deras strategiska GJP-planer, med beaktande av det faktum att jordbruket i medlemsstaterna utgör en sektor som är nära kopplad till ekonomin i dess helhet. Samtidigt som man uppnår balans mellan olika aspekter av hållbar utveckling, i enlighet med konsekvensbedömningen, bör dessa specifika mål omsätta de allmänna målen för den gemensamma jordbrukspolitiken till mer konkreta prioriteringar och ta hänsyn till relevant unionslagstiftning, särskilt när det gäller klimat, energi och miljö.

(23)

En smartare, moderniserad och mer hållbar gemensam jordbrukspolitik måste omfatta forskning och innovation, i syfte att se till att unionens jordbruk, skogsbruk och livsmedelssystem behåller sin multifunktionalitet, investera i teknisk utveckling och digitalisering, samt förbättra spridningen och den kostnadseffektiva utbyggnaden av teknik, framför allt digital teknik, och tillgången till, och det ökade utbytet av, objektiv, tillförlitlig, relevant och ny kunskap.

(24)

Unionen måste främja en modern, konkurrenskraftig, motståndskraftig och diversifierad jordbrukssektor som drar nytta av högkvalitativ produktion och resurseffektivitet och säkerställer långsiktig livsmedelstrygghet som en del av en konkurrenskraftig och produktiv jordbruksbaserad livsmedelssektor och samtidigt skyddar modellen med familjejordbruk.

(25)

För att stödja jordbruksinkomster som det går att leva på och stärka jordbrukssektorns motståndskraft i hela unionen i syfte att förbättra den långsiktiga livsmedelstryggheten behöver jordbrukarnas ställning i värdekedjan förbättras, särskilt genom att uppmuntra samarbetsformer som involverar och gynnar jordbrukare, och genom att främja korta leveranskedjor och förbättra insynen på marknaden.

(26)

Unionen behöver bättre tillmötesgå samhällets krav när det gäller livsmedel och hälsa, däribland säkra och näringsrika livsmedel av hög kvalitet som produceras på ett hållbart sätt. För att göra framsteg i denna riktning måste särskilda hållbara jordbruksmetoder, såsom ekologiskt jordbruk, integrerat växtskydd, agroekologi, trädjordbruk och precisionsjordbruk främjas. På samma sätt bör åtgärder för att främja högre djurskyddsnivåer och initiativ för att bekämpa antimikrobiell resistens också stimuleras.

(27)

Genomförandemodellen bör inte leda till en situation där det finns 27 olika nationella typer av jordbrukspolitik som riskerar att skada den gemensamma jordbrukspolitikens och den inre marknadens gemensamma karaktär. Medlemsstaterna bör dock ges viss flexibilitet inom ramen för ett starkt gemensamt regelverk. Denna förordning bör därför fastställa unionens mål och fastställa såväl interventionstyperna som de gemensamma unionskrav som är tillämpliga på medlemsstaterna, för att på så sätt säkerställa den gemensamma jordbrukspolitikens gemensamma karaktär. Medlemsstaterna bör ansvara för att med utnyttjande av en högre grad av flexibilitet omsätta unionens regelverk i konkreta stödarrangemang för stödmottagarna. Därvid bör medlemsstaterna följa Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och de allmänna principerna i unionsrätten, och säkerställa att den rättsliga ramen för beviljandet av unionens stöd till stödmottagare grundar sig på deras strategiska GJP-planer och är förenlig med principerna och kraven i denna förordning och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2116 (8). De bör också genomföra sina strategiska GJP-planer i den form de godkänts av kommissionen.

(28)

I syfte att främja en smart och motståndskraftig jordbrukssektor kommer direktstöd även fortsättningsvis att ha en viktig roll i att garantera ett rimligt inkomststöd till jordbrukare. Även investeringar i omstrukturering av jordbruket, modernisering, diversifiering, innovation och införande av nya metoder och ny teknik är nödvändiga för att förbättra jordbrukarnas ersättning på marknaden.

(29)

Inom ramen för den ökade marknadsorientering för den gemensamma jordbrukspolitiken som nämns i kommissionens meddelande Framtiden för livsmedel och jordbruk, kan marknadsexponeringen, klimatförändringarna och de allt vanligare och allt kraftigare extrema väderhändelser som dessa medför, samt sanitära och fytosanitära kriser, leda till risk för prisvolatilitet och ökat tryck på inkomsterna, framför allt för primärproducenter. Även om jordbrukarna ytterst är ansvariga för att utforma sina företagsstrategier och för att förbättra motståndskraften i sina jordbruksföretag, bör en stabil ram inrättas för att säkerställa lämplig riskhantering.

(30)

Att stödja och förbättra miljöskyddet och klimatåtgärderna och bidra till uppnåendet av unionens miljö- och klimatrelaterade mål har framöver en mycket hög prioritet inom unionens jordbruk och skogsbruk. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör ha en uppgift när det gäller att minska den negativa inverkan på miljön och klimatet, inbegripet den biologiska mångfalden, samt när det gäller att öka tillhandahållandet av miljömässiga kollektiva nyttigheter – på alla typer av jordbruksmark och skogsbruksmark (inbegripet områden med högt naturvärde) och i landsbygdsområden i allmänhet. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör därför avspegla en högre ambitionsnivå när det gäller de målen. Den bör innehålla delar som stöder eller på annat sätt leder till en stor uppsättning åtgärder till stöd för målen, inom jordbruk, livsmedelsproduktion, skogsbruk och landsbygdsområden i allmänhet.

(31)

Den bästa kombinationen av olika typer av åtgärder som ska bidra till uppnåendet av de målen kommer att variera mellan medlemsstaterna. Vid sidan av behovet av att öka ansträngningarna för anpassningen till klimatförändringarna, är minskadeväxthusgasutsläpp och ökad koldioxidbindning två viktiga åtgärder när det gäller att begränsa klimatförändringarna. Energiproduktion och energianvändning som stöds genom den gemensamma jordbrukspolitiken bör avse energi som visar tydliga hållbarhetsegenskaper, bland annat när det gäller växthusgaser. Med tanke på förvaltningen av naturresurser kan det vara särskilt betydelsefullt att minska beroendet av kemikalier som konstgödsel och bekämpningsmedel, bland annat för att skydda den biologiska mångfalden; i många delar av unionen krävs det att man snabbt minskar beroendet av bekämpningsmedel och vidtar åtgärder för att stoppa och vända minskningen av populationer av pollinatörer.

(32)

Eftersom många landsbygdsområden i unionen lider av strukturella problem, t.ex. brist på attraktiva arbetstillfällen, kompetensbrist, brist på investeringar i bredband och konnektivitet, digital och annan infrastruktur och grundläggande tjänster, liksom ungdomsflykt, är det viktigt att förstärka den socioekonomiska strukturen i dessa områden, i linje med Cork 2.0-deklarationen Ett bättre liv i landsbygdsområden, framför allt genom sysselsättningsskapande åtgärder och generationsförnyelse, genom att bringa kommissionens tillväxt- och sysselsättningspakt till landsbygden, och genom främjande av social integration, stöd till unga, generationsförnyelse och upprättande av smarta byar över hela Europas landsbygd, och genom att bidra till att minska avfolkningen.

(33)

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundprincip för unionen, och jämställdhetsintegrering är ett viktigt verktyg för att integrera den principen i den gemensamma jordbrukspolitiken. Man bör därför särskilt fokusera på att främja kvinnors deltagande i den socioekonomiska utvecklingen i landsbygdsområden, med särskild uppmärksamhet på jordbruket, och stödja kvinnorna i deras viktiga roll. Medlemsstaterna bör vara skyldiga att i sina strategiska GJP-planer bedöma kvinnornas situation i jordbruket och ta itu med utmaningar härvidlag. Jämställdhet bör ingå som en grundläggande del i utformningen, genomförandet och utvärderingen av interventionerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Medlemsstaterna bör även stärka sin kapacitet när det gäller jämställdhetsintegrering och insamling av data uppdelad efter kön.

(34)

För att stabilisera och diversifiera ekonomin på landsbygden bör stöd ges till företagsutveckling, grundande av nya företag och företags fortlevnad även när det gäller andra företag än jordbruksföretag. Som framgår av meddelandet Framtiden för livsmedel och jordbruk kan nya värdekedjor på landsbygden, till exempel förnybar energi, den nya bioekonomin, den cirkulära ekonomin och ekoturism ge tillväxt- och sysselsättningspotential i landsbygdsområden, samtidigt som naturresurserna bevaras. I detta sammanhang kan finansieringsinstrument och användningen av EU-garantin inom ramen för InvestEU, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 (9), spela en avgörande roll för att garantera tillgången till finansiering och stärka odlingsanläggningars och andra företags tillväxtpotential. Det finns potential för sysselsättningsmöjligheter i landsbygdsområden för tredjelandsmedborgare som vistas lagligt i medlemsstaterna, vilket främjar deras sociala och ekonomiska integration, särskilt inom ramen för lokalt ledda utvecklingsstrategier.

(35)

Den gemensamma jordbrukspolitiken bör även fortsättningsvis säkerställa tryggad livsmedelsförsörjning, vilket innebär tillräcklig tillgång till säker och näringsrik mat vid alla tidpunkter. Dessutom bör den bidra till att förbättra unionsjordbrukets förmåga att reagera på nya samhällskrav på livsmedel och hälsa, inbegripet hållbar jordbruksproduktion, hälsosammare näringsintag, djurskydd och minskning av livsmedelsavfall. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör fortsätta att stödja produktion med specifika och värdefulla egenskaper, och samtidigt hjälpa jordbrukare att anpassa sin produktion efter marknadens signaler och konsumenternas efterfrågan.

(36)

Med tanke på omfattningen av de reformer som krävs för att uppnå målen och hantera problem är det lämpligt att föreskriva en ny rättslig ram i en enda förordning som omfattar unionsstöd som finansieras genom Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), och som ersätter de arrangemang som för närvarande fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 (10) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 (11).

(37)

Denna förordning bör fastställa reglerna för unionsstöd som finansieras genom EGFJ och Ejflu och som tillhandahålls i form av de interventionstyper som anges i strategiska GJP-planer som upprättas av medlemsstaterna och godkänns av kommissionen.

(38)

I syfte att säkerställa att unionen kan uppfylla sina internationella förpliktelser i fråga om internt stöd som anges i WTO-avtalet om jordbruk, bör vissa interventionstyper som omfattas av denna förordning fortsätta att anmälas som gröna boxen, dvs. stöd som inte har några, eller endast minimala, handelsstörande effekter eller effekter på produktionen, eller att anmälas som stöd enligt blå boxen inom ramen för produktionsbegränsande program, och därför undantas från minskningsåtaganden. Även om bestämmelserna i denna förordning för sådana interventionstyper redan är i överensstämmelse med de gröna boxen-krav som fastställs i bilaga 2 till WTO-avtalet om jordbruk eller de blå boxen-krav som fastställs i artikel 6.5, bör det säkerställas att de interventioner som medlemsstaterna planerar i sina strategiska GJP-planer även fortsättningsvis uppfyller dessa krav. I synnerhet bör det grödspecifika stödet för bomull enligt denna förordning även i fortsättningen utformas så att det är förenligt med bestämmelserna i blå boxen.

(39)

Det bör säkerställas att interventioner, inklusive kopplat inkomststöd, är förenliga med unionens internationella åtaganden. Detta omfattar kraven i samförståndsförklaringen mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Förenta staterna inom ramen för GATT om vissa oljeväxtfrön (12), beroende på vad som är tillämpligt efter ändringar av unionens separata basareal för oljeväxter till följd av ändringar av unionens sammansättning.

(40)

Den information om och bedömning av den gemensamma jordbrukspolitikens prestation som är grundad på genomförandet av de strategiska GJP-planerna kommer att beaktas i kommissionens regelbundna bedömningar av konsekvensen i politiken för hållbar utveckling, som fastställs på grundval av Agenda 2030 för hållbar utveckling.

(41)

Det nya systemet med grundvillkor, som bygger på det tidigare systemet med tvärvillkor som tillämpats till år 2022, innebär att en förutsättning för att jordbrukare och andra stödmottagare ska kunna få hela GJP-stödet är att de lever upp till grundläggande normer i fråga om miljö, klimatförändringar, folkhälsa, växtskydd och djurskydd. De grundläggande normerna omfattar, i förenklad form, en förteckning över föreskrivna verksamhetskrav (SMR) och normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden (GAEC-normerna). Dessa grundläggande normer bör ta större hänsyn till miljö- och klimatpolitiska utmaningar och den gemensamma jordbrukspolitikens nya miljörelaterade struktur, för att tillhandahålla en högre ambitionsnivå i fråga om miljö och klimat enligt vad som anges i kommissionens meddelande om Framtiden för livsmedel och jordbruk och den fleråriga budgetramen 2021–2027, fastställd genom rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (13).

(42)

Grundvillkoren har som syfte att bidra till utvecklingen av ett hållbart jordbruk genom att göra stödmottagarna mer medvetna om behovet av att följa dessa grundläggande normer. De har också som syfte att bättre harmonisera den gemensamma jordbrukspolitiken med samhällets förväntningar genom att förbättra överensstämmelsen mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och målen för miljö, folkhälsa, växtskydd och djurskydd. Grundvillkor bör utgöra en integrerad del av den gemensamma jordbrukspolitikens miljörelaterade struktur, som en del av utgångspunkten för mer ambitiösa miljö- och klimatrelaterade åtaganden, och grundvillkoren bör tillämpas i hela unionen. Medlemsstaterna bör införa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för de jordbrukare och andra stödmottagare som inte uppfyller dessa krav, i enlighet med förordning (EU) 2021/2116.

(43)

Ramverket med GAEC-normer syftar till att bidra till begränsning av och anpassning till klimatförändringar, hantering av vattenproblem, skydd och förbättring av mark samt skydd för och kvalitet i fråga om den biologiska mångfalden. Ramen måste anpassas för att särskilt beakta de metoder som fastställts fram till år 2022 inom ramen för miljöanpassning av direktstöden, begränsning av klimatförändringar och behovet av att öka jordbrukens hållbarhet och deras bidrag till den biologiska mångfalden. Det noteras att varje GAEC-norm bidrar till uppnåendet av flera mål. För att genomföra denna ram bör medlemsstaterna fastställa en nationell norm för var och en av de normer som fastställts på unionsnivå, och därvid beakta de särskilda förhållandena i det berörda området, däribland jordmån och klimatförhållanden, befintliga jordbrukssystem, jordbruksmetoder, jordbrukets storlek och jordbrukets struktur, markanvändning samt de yttersta randområdenas särdrag. Medlemsstaterna bör även kunna fastställa andra nationella normer avseende de huvudsakliga målen för GAEC-normerna i syfte att förbättra miljö- och klimatresultaten för ramen för GAEC-normerna. Med tanke på befintliga metoder inom ramen för system för ekologiskt jordbruk bör inga ytterligare krav införas för ekologiska jordbrukare vad gäller växelbruk. När det gäller normerna för växelbruk och minimiandel åkermark för biologisk mångfald bör medlemsstaterna dessutom kunna överväga vissa undantag för att undvika en alltför stor börda för mindre jordbruk eller för att utesluta vissa gårdar som redan uppfyller GAEC-normernas mål eftersom de i betydande omfattning täcks av gräsmark, mark i träda eller baljväxter. Ett undantag bör även göras för kravet på minimiandel åkermark för biologisk mångfald för medlemsstater som huvudsakligen är täckta av skog.

(44)

Föreskrivna verksamhetskrav måste genomföras fullt ut av medlemsstaterna så att de kan integreras på gårdsnivå och säkerställa likabehandling av jordbrukarna. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av reglerna om grundvillkor när det gäller att förbättra politikens hållbarhet bör föreskrivna verksamhetskrav omfatta den viktigaste unionslagstiftningen om miljö, folkhälsa, växtskydd och djurskydd vars genomförande på nationell nivå förutsätter konkreta skyldigheter för enskilda jordbrukare och andra stödmottagare, inklusive skyldigheter enligt rådets direktiv 92/43/EEG (14) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (15) eller rådets direktiv 91/676/EEG (16). I syfte att följa upp det gemensamma uttalandet från Europaparlamentet och rådet som bifogats Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (17) bör de relevanta bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (18) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG (19) ingå som föreskrivna verksamhetskrav i grundvillkoren, och förteckningen över GAEC-normer bör anpassas i enlighet med detta.

(45)

Som bidrag till utvecklingen av ett socialt hållbart jordbruk genom ökad medvetenhet om normer för sysselsättning och sociala villkor hos mottagarna av stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken, bör en ny mekanism för integrering av sociala frågor införas.

(46)

Genom en sådan mekanism bör fullt mottagande av direktstöd och stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken för miljöåtaganden, klimatåtaganden och andra förvaltningsåtaganden, stöd för naturliga eller andra områdesspecifika begränsningar och stöd för områdesspecifika nackdelar på grund av vissa obligatoriska krav kopplas till jordbrukares och andra stödmottagares efterlevnad av grundläggande normer avseende arbets- och sysselsättningsvillkor för jordbruksarbetare samt hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, i synnerhet vissa normer enligt rådets direktiv 89/391/EEG (20) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/104/EG (21) och (EU) 2019/1152 (22). Senast 2025 bör kommissionen bedöma om det är möjligt att inkludera artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 (23) och bör, om så är lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag om detta.

(47)

Medlemsstaterna bör införa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för de jordbrukare och andra stödmottagare som inte uppfyller dessa normer, i enlighet med förordning (EU) 2021/2116. På grund av principen om rättsväsendets oberoende är det inte möjligt att ålägga rättssystemen specifika krav på hur beslut fattas och domar utfärdas utöver vad som föreskrivs i den lagstiftning som beslut och domar grundar sig på.

(48)

Vid fastställandet av mekanismen för sociala grundvillkor bör vederbörlig hänsyn tas till de olika nationella ramarna, så att medlemsstaternas rätt att fastställa de grundläggande principerna för sina sociala system och arbetsmarknadssystem respekteras. Därför bör medlemsstaternas val av verkställighetsmetoder, kollektivförhandling och arbetsmarknadsparternas roll beaktas, i förekommande fall även vid genomförandet av direktiv på det sociala området och sysselsättningsområdet. Nationella arbetsmarknadsmodeller och arbetsmarknadsparternas autonomi bör respekteras. Denna förordning bör inte medföra några skyldigheter för arbetsmarknadens parter eller medlemsstaterna vad gäller verkställighet eller kontroller på områden som enligt de nationella arbetsmarknadsmodellerna omfattas av arbetsmarknadsparternas ansvar.

(49)

På grund av komplexiteten i inrättandet av system på nationell nivå med bibehållen respekt för de nationella systemens autonomi och särdrag bör medlemsstaterna kunna välja att införa sociala villkor vid en senare tidpunkt, dock senast från och med den 1 januari 2025.

(50)

Medlemsstaterna bör säkerställa att det finns jordbruksrådgivningstjänster som är särskilt utformade efter de olika produktionstyperna för att förbättra jordbruks- och landsbygdsföretagens hållbara förvaltning och övergripande prestation. Dessa tjänster ska omfatta de ekonomiska, miljömässiga och sociala dimensionerna och kartlägga nödvändiga förbättringar av alla åtgärder på gårdsnivå som anges i de strategiska GJP-planerna, inbegripet digitalisering. Rådgivningstjänsterna bör göra jordbrukarna och andra GJP-stödmottagare mer medvetna om förhållandet mellan jordbruksdrift och markanvändning, å ena sidan, och vissa normer, krav och uppgifter (bland annat i fråga om miljö och klimat), å andra sidan. Förteckningen över dessa senare omfattar normer som gäller för eller är nödvändiga för jordbrukare och andra GJP-stödmottagare, även kooperativ, och som fastställs i den strategiska GJP-planen, liksom sådana som härrör från lagstiftningen om vatten, hållbar användning av bekämpningsmedel och hantering av näringsämnen, liksom initiativ för att bekämpa antimikrobiell resistens. Rådgivning bör också vara tillgänglig avseende hanteringen av risker och innovationsstöd för utarbetande och genomförande av nya projekt i de operativa grupperna inom EIP, samtidigt som innovativa gräsrotsidéer fångas upp och används. För att främja rådgivningens kvalitet och ändamålsenlighet bör medlemsstaterna integrera alla privata och offentliga rådgivare och rådgivande nätverk i kunskaps- och innovationssystemen inom jordbruket (Akis) så att de kan tillhandahålla aktuell teknisk och vetenskaplig information som tagits fram genom forskning och innovation.

(51)

I syfte att stödja jordbruksföretagens odlingsutfall och miljöprestationer bör information om hantering av näringsämnen med fokus på kväve och fosfat, som är de näringsämnen som ur ett miljöperspektiv kan innebära särskilda utmaningar och därför förtjänar särskild uppmärksamhet, tillhandahållas med hjälp av ett särskilt elektroniskt verktyg för hantering av näringsämnen för ett hållbart jordbruk som medlemsstaterna tillhandahåller enskilda jordbrukare. Verktyget för hantering av näringsämnen för ett hållbart jordbruk bör tillhandahålla beslutsstöd för jordbruksföretaget. I syfte att säkerställa likvärdiga förutsättningar mellan jordbrukare och över hela unionen bör kommissionen kunna ge stöd till medlemsstaterna vid utformningen av det verktyget.

(52)

För att bättre informera och ge råd till jordbrukarna om vilka skyldigheter de har gentemot sina arbetstagare vad gäller den gemensamma jordbrukspolitikens sociala dimension, bör jordbruksrådgivningstjänsterna ge skriftlig information om kraven när det gäller tillhandahållandet av den information som avses i artikel 4 i direktiv (EU) 2019/1152, och om de normer för hälsa och säkerhet som är tillämpliga på jordbruk.

(53)

För att säkerställa en rättvisare fördelning av inkomststöd bör medlemsstaterna kunna fastställa tak för eller minska direktstödsbeloppen över ett visst tak och produkten av denna minskning antingen användas för frikopplat direktstöd, främst för kompletterande omfördelande inkomststöd för hållbarhet, eller överföras till Ejflu. För att undvika negativa effekter på sysselsättningen bör medlemsstaterna ha möjlighet att beakta arbetskraften vid tillämpningen av denna mekanism.

(54)

För att undvika alltför stora administrativa bördor till följd av förvaltningen av många betalningar av små belopp och säkerställa att stödet på ett ändamålsenligt sätt bidrar till att uppnå de mål för den gemensamma jordbrukspolitiken som direktstödet bidrar till, bör medlemsstaterna fastställa krav i fråga om minsta areal eller stödrelaterat minimibelopp för direktstöd i sina strategiska GJP-planer. När medlemsstaterna beviljar djurrelaterat inkomststöd som ska betalas per djur, bör de alltid fastställa en tröskel för minimibelopp, så att jordbrukare som är berättigade till detta stöd men vilkas areal ligger under tröskeln inte missgynnas. På grund av den mycket speciella jordbruksstrukturen på de mindre Egeiska öarna bör Grekland kunna besluta om huruvida en tröskel ska tillämpas inom det området eller inte.

(55)

Med tanke på betydelsen av jordbrukarnas deltagande i riskhanteringsverktyg bör medlemsstaterna tillåtas att avsätta en viss procentandel av direktstödet för att stödja jordbrukarnas bidrag till sådana verktyg.

(56)

I syfte att garantera en miniminivå av inkomststöd inom jordbruket för alla aktiva jordbrukare, samt att efterleva målet att tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard för jordbruksbefolkningen som fastställs i artikel 39.1 b i EUF-fördraget, bör ett årligt arealbaserat frikopplat stöd inrättas som interventionstypen grundläggande inkomststöd för hållbarhet. För att bättre rikta detta stöd bör det vara möjligt att differentiera stödbeloppen efter grupper av territorier, utgående från socioekonomiska förhållanden eller odlingsförhållanden, eller att minska dem med beaktande av övriga interventioner. I syfte att undvika störande effekter på jordbrukarnas inkomster bör medlemsstaterna kunna välja att införa grundläggande inkomststöd för hållbarhet på grundval av stödrätter. I sådana fall bör stödrätternas värde före ytterligare konvergens stå i proportion till deras värde så som det fastställts inom ramen för grundstödordningar enligt förordning (EU) nr 1307/2013, med beaktande av stöd för jordbruksmetoder med gynnsam inverkan på klimatet och miljön. Medlemsstaterna bör också uppnå ytterligare konvergens i syfte att fortsätta att gradvis fjärma sig från historiska värden.

(57)

När frikopplat direktstöd tillhandahålls på grundval av systemet med stödrätter bör medlemsstaterna fortsätta att förvalta en nationell reserv eller reserver per grupp av territorier. Sådana reserver bör i första hand användas för unga jordbrukare och nya jordbrukare. Det behövs också regler om användning och överföring av stödrätter för att säkerställa ett välfungerande system.

(58)

Små jordbruk förblir en hörnsten i det europeiska jordbruket eftersom de spelar en avgörande roll för att stödja sysselsättningen på landsbygden och bidra till territoriell utveckling. För att främja en jämnare fördelning av stödet och för att minska den administrativa bördan för mottagare av små stödbelopp bör medlemsstaterna ha möjlighet att utforma en särskild intervention för små jordbrukare som ersätter de andra direktstödsinterventionerna. För att säkerställa att det stödet riktas bättre bör en differentiering av stödet vara möjlig. För att små jordbrukare ska kunna välja det system som bäst passar deras behov bör jordbrukarnas deltagande i interventionen vara frivilligt.

(59)

Med tanke på det erkända behovet att främja en mer balanserad fördelning av stödet för små och medelstora jordbruksföretag på ett synligt och mätbart sätt bör medlemsstaterna genomföra ett kompletterande omfördelningsinriktat inkomststöd för hållbar utveckling och avsätta minst 10 % av anslaget för direktstöd till sådant stöd. För att göra det enklare att rikta detta kompletterande stöd och ta hänsyn till skillnaderna i fråga om jordbrukens struktur i unionen, bör medlemsstaterna ha möjlighet att föreskriva olika stort kompletterande stöd till olika intervall av hektar och att differentiera stödet efter regional nivå eller efter de grupper av territorier som anges i deras strategiska GJP-planer för det grundläggande inkomststödet för hållbarhet.

(60)

Det ligger inom medlemsstaternas ansvarsområde att sörja för en riktad fördelning av direktstödet och att stärka inkomststödet till dem som behöver det mest. Olika instrument som är tillgängliga för medlemsstaterna kan på ett effektivt sätt bidra till att det målet uppnås, inbegripet tak och nedtrappning, samt interventioner såsom kompletterande omfördelningsinriktat inkomststöd för hållbar utveckling och stöd till små jordbrukare. En översikt över medlemsstaternas insatser i detta avseende bör finnas med i deras strategiska GJP-planer. På grundval av behoven när det gäller en rättvisare fördelning av direktstöd, inbegripet behov som grundar sig på en särskild jordbruksstruktur, bör medlemsstaterna ha möjlighet att välja att antingen tillämpa ett obligatoriskt omfördelningsstöd och motsvarande minimiprocentsats eller vidta andra lämpliga åtgärder, inbegripet omfördelningsstödet till en lägre procentsats.

(61)

Unga jordbrukares etablering och utveckling av ny ekonomisk verksamhet inom jordbrukssektorn innebär en ekonomisk utmaning och är en aspekt som bör beaktas vid utformningen av interventionsstrategin vad avser fördelning och riktande av direktstöd. Denna utveckling är väsentlig för unionens jordbrukssektors konkurrenskraft, och därför bör medlemsstaterna kunna fastställa ett kompletterande inkomststöd till unga jordbrukare. Denna interventionstyp bör ge unga jordbrukare extra inkomststöd efter den inledande etableringsperioden. På grundval av behovsbedömningen bör medlemsstaterna kunna besluta om en beräkningsmetod för stödet, antingen per hektar eller som en klumpsumma, och eventuellt begränsat till ett högsta antal hektar. Eftersom det endast bör omfatta den inledande perioden av företagets livstid bör sådant stöd beviljas endast under en viss period efter det att ansökan om stöd har lämnats in, och kort efter den inledande etableringsperioden. Om stödets varaktighet fortsätter efter år 2027 bör medlemsstaterna säkerställa att inga rättsligt grundade förväntningar skapas hos stödmottagare för perioden efter det året.

(62)

Den gemensamma jordbrukspolitiken bör säkerställa att medlemsstaterna ökar sina miljömässiga resultat genom att respektera de lokala behoven och jordbrukarnas faktiska villkor. Medlemsstaterna bör inom ramen för direktstöd i den strategiska GJP-planen inrätta frivilliga miljösystem för jordbrukare, som bör vara helt samordnade med de andra berörda interventionerna. Medlemsstaterna bör fastställa dem antingen som en utbetalning för att uppmuntra och ge ersättning för tillhandahållandet av kollektiva nyttigheter genom jordbruksmetoder som gynnar miljön och klimatet, eller som en kompensation för genomförandet av sådana metoder. I båda fallen bör systemen syfta till att förbättra den gemensamma jordbrukspolitikens miljö- och klimatprestationer och bör följaktligen gå utöver de obligatoriska krav som redan föreskrivs enligt systemet med grundvillkor.

(63)

För att säkerställa effektivitet bör varje miljösystem i allmänhet täcka minst två åtgärdsområden för klimatet, miljön, djurskyddet och för att bekämpa antimikrobiell resistens. I samma syfte, och även om ersättningen bör baseras på kostnader, inkomstbortfall och transaktionskostnader som härrör från de jordbruksmetoder för vilka åtaganden har gjorts, med beaktande av de mål som fastställts inom ramen för miljösystem, måste stödet utöver det grundläggande inkomststödet återspegla ambitionsnivån för de metoder för vilka åtaganden har gjorts, Medlemsstaterna bör kunna besluta att inrätta miljösystem för jordbruksmetoder som jordbrukare genomför på jordbruksarealer, i synnerhet jordbruksverksamhet men även viss verksamhet som går utöver jordbruksverksamhet. Denna verksamhet kan inbegripa förbättrad förvaltning av permanent betesmark och landskapselement, restaurering av torvmarker, paludikultur samt ekologisk odling.

(64)

Ekologisk odling, reglerad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848 (24), är ett jordbrukssystem som har potential att i väsentlig omfattning bidra till uppnåendet av ett flertal av de specifika målen inom den gemensamma jordbrukspolitiken, och i synnerhet till dess specifika miljö- och klimatmål. Med tanke på det ekologiska jordbrukets positiva effekter på miljön och klimatet bör medlemsstaterna särskilt kunna överväga ekologiskt jordbruk när de inrättar miljösystem för jordbruksmetoder, och i detta sammanhang bedöma den stödnivå som krävs för jordbruksmark som förvaltas inom ramen för systemet för ekologiskt jordbruk.

(65)

Det bör vara möjligt för medlemsstater att inrätta miljösystem som stödordningar på basnivå, som ett villkor för jordbrukare som inleder mer ambitiösa åtaganden för miljön, klimatet och djurskyddet inom ramen för landsbygdsutveckling. För att säkerställa förenkling bör medlemsstaterna kunna inrätta förstärkta miljösystem. Medlemsstaterna bör också kunna planera miljösystem till stöd för metoder för djurskydd och för att bekämpa antimikrobiell resistens.

(66)

För att säkerställa likvärdiga förutsättningar mellan jordbrukare bör ett maximalt anslag fastställas för kopplat inkomststöd inom ramen för direktstöd som medlemsstaterna har rätt att bevilja för att förbättra konkurrenskraften, hållbarheten eller kvaliteten i vissa sektorer och produktionsgrenar som är särskilt viktiga av samhälleliga, ekonomiska, sociala eller miljömässiga skäl och som möter vissa svårigheter. Vid utformningen av dessa interventioner bör medlemsstaterna beakta deras potentiella konsekvenser för den inre marknaden.

(67)

Eftersom det är allmänt erkänt att produktionen av proteingrödor i unionen är förenad med stora svårigheter, finns det inget behov av att påvisa dessa svårigheter när det gäller interventioner för kopplat inkomststöd som är inriktat på dessa grödor. Medlemsstaterna bör tillåtas att använda en ytterligare del av sina tak för direktstöd till att bevilja kopplat inkomststöd specifikt till att stödja produktion av proteingrödor, för att minska unionens underskott på detta område. Vidare bör medlemsstaterna kunna stödja en blandning av baljväxter och gräs inom ramen för kopplat inkomststöd så länge som baljväxterna fortfarande utgör den dominerande grödan i blandningen.

(68)

I enlighet med målen i protokoll nr 4 om bomull, som är fogat till 1979 års anslutningsakt, är det nödvändigt att fortsätta ett grödspecifikt stöd per stödberättigande hektar i samband med odling av bomull, liksom stöd till branschorganisationer i de bomullsproducerande regionerna. Eftersom budgetmedlen för bomull är fasta och inte kan användas för andra ändamål, och eftersom genomförandet av det grödspecifika stödet har en rättslig grund i fördragen, bör stöd för bomull emellertid inte ingå i de interventioner som godkänns i den strategiska GJP-planen, och bör inte vara föremål för prestationsavslut eller prestationsöversyn. Särskilda regler samt undantag från denna förordning och förordning (EU) 2021/2116 bör därför fastställas. För konsekvensens skull är det lämpligt att de anges i den här förordningen.

(69)

I vissa sektorer behövs interventionstyper som bidrar till att uppnå målen för den gemensamma jordbrukspolitiken och stärker synergierna med andra instrument inom den gemensamma jordbrukspolitiken. I enlighet med genomförandemodellen bör det på unionsnivå fastställas minimikrav för innehållet i och målen för sådana interventioner inom vissa sektorer för att säkerställa likvärdiga förutsättningar på den inre marknaden och undvika ojämlik och illojal konkurrens. Medlemsstaterna bör motivera minimikravens införande i sina strategiska GJP-planer och säkerställa samstämmighet med andra interventioner på sektorsnivå. De interventionstyper som ska inrättas på unionsnivå bör fastställas för sektorerna för frukt och grönsaker, vin, biodlingsprodukter, olivolja och bordsoliver och humle, liksom för andra sektorer bland dem som avses i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 (25) och produkter som förtecknas i en bilaga till den här förordningen, för vilka inrättandet av specifika interventioner anses ha gynnsamma effekter på uppnåendet av vissa eller alla de allmänna och specifika mål för den gemensamma jordbrukspolitiken som eftersträvas genom den här förordningen. Framför allt bör baljväxter, med tanke på unionens underskott på vegetabiliskt protein och de miljömässiga fördelar som produktionen av sådana ger, ingå bland de produkter som är förtecknade i den bilagan, samtidigt som EU:s bindningslista för oljeväxter inom ramen för WTO respekteras, och dessa fördelar bör framhållas för jordbrukarna bland annat genom jordbruksrådgivningstjänsten.

(70)

Nationella finansieringsramar eller andra begränsningar i form av tak är nödvändiga för att upprätthålla åtgärdernas specifika inriktning och underlätta programplaneringen för interventioner för biodlingsprodukter, vin, olivolja och bordsoliver, humle och andra sektorer som definieras i denna förordning. För att inte undergräva uppnåendet av de mål som gäller för interventionstyperna inom sektorn för frukt och grönsaker bör inga finansiella begränsningar tillämpas i linje med den nuvarande strategin. Om medlemsstaterna skulle införa stöd för interventionstyper i andra sektorer i sina strategiska GJP-planer bör motsvarande finansiella anslag dras av från tilldelningarna för direktstöd i den berörda medlemsstaten, så att ekonomisk neutralitet bibehålls. Om en medlemsstat väljer att inte införa specifika interventioner för sektorerna för humle eller olivolja och bordsoliver bör denna medlemsstats berörda anslag göras tillgängliga som ytterligare anslag för interventionstyper i form av direktstöd.

(71)

När det gäller interventioner för landsbygdsutveckling fastställs principerna på unionsnivå, särskilt vad avser de grundläggande kraven på medlemsstaterna att tillämpa urvalskriterier. Medlemsstaterna bör emellertid ha stort utrymme för skönsmässig bedömning så att de kan fastställa specifika villkor i enlighet med sina behov. Interventionstyperna för landsbygdsutveckling inbegriper stöd för miljöåtaganden, klimatåtaganden och andra förvaltningsåtaganden som medlemsstaterna bör främja inom sina respektive territorier, i enlighet med deras specifika nationella, regionala eller lokala behov. Medlemsstaterna bör bevilja stöd till jordbrukare och andra markförvaltare som på frivillig basis gör förvaltningsåtaganden som bidrar till begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt till skydd och förbättring av miljön, inklusive vattenkvalitet och vattenkvantitet, luftkvalitet, mark, biologisk mångfald och ekosystemtjänster, inklusive frivilliga åtaganden i Natura 2000 och stöd för den genetiska mångfalden. Stöd i form av utbetalningar för förvaltningsåtaganden får också beviljas när det gäller lokala eller integrerade strategier, samarbetsstrategier och resultatbaserade interventioner.

(72)

Stöd för förvaltningsåtaganden kan särskilt inbegripa premier för ekologiskt jordbruk för underhåll av och omställning till ekologisk mark. Medlemsstaterna bör på grundval av sina ingående analyser av den ekologiska sektorn och med beaktande av de mål som de avser att uppnå med avseende på ekologisk produktion överväga ekologiskt jordbruk för förvaltningsåtaganden i enlighet med det egna landets specifika territoriella behov, tilldela stöd i syfte att öka andelen jordbruksmark som förvaltas inom ramen för systemet för ekologiskt jordbruk och säkerställa att budgetanslagen motsvarar den förväntade tillväxten i ekologisk produktion. Stöd för förvaltningsåtaganden kan också inbegripa betalningar för andra interventionstyper som främjar miljövänliga produktionssystem, såsom agroekologi, bevarande jordbruk och integrerad produktion, tjänster för miljö- och klimatvänligt skogsbruk samt skogsskydd, premier för skogar och inrättande av system för trädjordbruk, djurskydd, bevarande, hållbar användning och utveckling av genetiska resurser, särskilt genom traditionella förädlingsmetoder. Medlemsstaterna bör kunna utarbeta andra system enligt denna interventionstyp, på grundval av de egna behoven. Denna typ av stöd bör endast täcka extra kostnader och inkomstbortfall som följer av åtaganden som går utöver de grundläggande obligatoriska normer och krav som fastställs i unionsrätten och nationell rätt samt den villkorlighet som fastställs i den strategiska GJP-planen. Åtaganden relaterade till denna interventionstyp bör kunna ingås för en i förväg fastställd årlig eller flerårig tidsfrist och löpa längre än i sju år i vederbörligen motiverade fall.

(73)

Skogsbruksinterventioner bör bidra till genomförandet av kommissionens meddelande av den 16 juli 2021 med titeln En ny EU-skogsstrategi för 2030 och, när så är lämpligt, till en ökad tillämpning av system för trädjordbruk. De bör baseras på medlemsstaternas nationella eller subnationella skogsprogram eller jämförbara instrument, som bör bygga på de åtaganden som härrör från Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 (26) och på dem som gjorts av ministerkonferenserna om skydd av skogarna i Europa. Interventionerna bör grunda sig på hållbara skogsbruksplaner eller motsvarande instrument som vederbörligen beaktar verklig lagring och bindning av koldioxid från atmosfären och samtidigt stimulerar skyddet av den biologiska mångfalden och kan omfatta utveckling av skogsområden och hållbart skogsbruk, inbegripet beskogning av mark, förebyggande av bränder och inrättande och regenerering av system för trädjordbruk, skydd, återställande och förbättring av skogens resurser, med beaktande av anpassningsbehov, investeringar för att förbättra och stärka skogsskyddet och skogens motståndskraft, och tillhandahållande av tjänster som har att göra med skogens ekosystem och klimatrelaterade tjänster samt åtgärder och investeringar till stöd för förnybar energi och bioekonomin.

(74)

I syfte att säkerställa en rättvis inkomst och en motståndskraftig jordbrukssektor inom hela unionens territorium bör medlemsstaterna tillåtas att bevilja stöd till jordbrukare i områden med naturliga och andra områdesspecifika begränsningar, inklusive bergsområden och öregioner. När det gäller stöd till områden med naturliga begränsningar och andra specifika begränsningar bör angivandet i enlighet med artikel 32 i förordning (EU) nr 1305/2013 fortsätta att gälla.

(75)

För att den gemensamma jordbrukspolitiken ska ge ökat unionsmervärde i fråga om miljön och stärka dess synergier med finansiering av investeringar i natur och biologisk mångfald är det nödvändigt att behålla en separat åtgärd som syftar till att kompensera bidragsmottagare för nackdelar i samband med genomförandet av Natura 2000, som upprättades genom direktiv 92/43/EEG och direktiv 2000/60/EG. Därför bör det även i fortsättningen beviljas stöd för att hjälpa jordbrukarna och skogsägarna att komma till rätta med särskilda nackdelar till följd av genomförandet av direktiven 92/43/EEG och 2009/147/EG och för att bidra till att Natura 2000-områdena förvaltas på ett effektivt sätt. Stöd bör också göras tillgängligt för jordbrukare för att hjälpa dem att komma till rätta med nackdelar i avrinningsområden till följd av genomförandet av direktiv 2000/60/EG. Stödet bör kopplas till särskilda krav som anges i de strategiska GJP-planerna och som går utöver tillämpliga obligatoriska normer och krav. Medlemsstaterna bör också säkerställa att stöden till jordbrukarna inte leder till dubbelfinansiering från miljösystem, samtidigt som tillräcklig flexibilitet medges i de strategiska GJP-planerna i syfte att underlätta komplementaritet mellan olika interventioner. Medlemsstaterna bör dessutom beakta de specifika behoven inom Natura 2000-områdena vid den övergripande utformningen av de strategiska GJP-planerna.

(76)

Den gemensamma jordbrukspolitikens mål bör även eftersträvas genom stöd för såväl produktiva som icke-produktiva investeringar på eller utanför gårdarna. Sådana investeringar kan bland annat avse infrastruktur för utveckling, modernisering eller anpassning till klimatförändringar av jordbruk och skogsbruk, inbegripet tillgång till jord- eller skogsbruksmark, arrondering och markförbättring, trädjordbruk och försörjning med och besparing av energi och vatten. Detta kan även omfatta investeringar i återställning av jordbruks- eller skogsbrukspotential efter naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer, inbegripet bränder, stormar, översvämningar, skadegörare och sjukdomar. För att säkerställa bättre överensstämmelse mellan de strategiska GJP-planerna och unionens mål, samt för att skapa likvärdiga förutsättningar mellan medlemsstaterna, bör en negativ förteckning över investeringsområden ingå i denna förordning. Medlemsstaterna bör på bästa sätt utnyttja de tillgängliga medlen för investeringar genom att anpassa investeringsstödet till de relevanta unionsreglerna på områdena miljö och djurskydd.

(77)

I synnerhet unga jordbrukare måste modernisera sina jordbruk för att göra dem livskraftiga på lång sikt. Samtidigt har de dock ofta en låg omsättning under de första verksamhetsåren. Det är därför viktigt att medlemsstaterna underlättar och prioriterar investeringsinterventioner som genomförs av unga jordbrukare. I detta syfte bör medlemsstaterna i sina strategiska GJP-planer tillåtas att fastställa högre stödnivåer och andra förmånliga villkor för investeringar i unga jordbrukares jordbruksföretag. Medlemsstaterna bör också tillåtas att ge ökat investeringsstöd till småbruk.

(78)

När medlemsstaterna tillhandahåller stöd för investeringar bör de särskilt beakta det övergripande målet att modernisera jordbruket och landsbygdsområden genom att främja och utbyta kunskap, innovation och digitalisering inom jordbruket och i landsbygdsområden, samt uppmuntra sektorn att värdesätta dessa aspekter. Stöd för investeringar i installation av digital teknik inom jord- och skogsbruket och i landsbygdsområden, t.ex. investeringar i precisionsjordbruk, smarta byar, landsbygdsföretag och -infrastruktur för informations- och kommunikationsteknik, bör ingå i beskrivningen i de strategiska GJP-planerna av hur dessa planer bidrar till det övergripande målet.

(79)

Med beaktande av unionens mål om god status i vattenförekomster, och mot bakgrund av att investeringarna måste ligga i linje med detta mål, är det viktigt att fastställa regler om stöd för modernisering och utveckling av bevattningsinfrastruktur så att vattenanvändningen inom jordbruket inte äventyrar detta mål.

(80)

Mot bakgrund av behovet att åtgärda investeringsgap i unionens jordbrukssektor och öka tillgången till finansiering för prioriterade grupper, särskilt unga jordbrukare och nya jordbrukare med högre riskprofil, bör användning av EU-garantin inom ramen för InvestEU och en kombination av bidrag och finansieringsinstrument uppmuntras. Eftersom användningen av finansieringsinstrument i medlemsstaterna varierar betydligt till följd av skillnader i fråga om såväl tillgång till finansiering som banksektorns utveckling, förekomsten av riskkapital och de offentliga myndigheternas och de potentiella bidragsmottagarnas kunskap om sådana instrument, bör medlemsstaterna i sina strategiska GJP-planer fastställa lämpliga målsättningar, bidragsmottagare och förmånliga villkor, och andra möjliga regler för stödberättigande.

(81)

Unga jordbrukare, nya jordbrukare och andra nya aktörer möter fortfarande avsevärda hinder när det gäller tillgång till mark, höga priser eller tillgång till krediter. Deras företag är mer utsatta för prisvolatiliteten för både insatsvaror och produkter, och de har stora behov i fråga om utbildning i entreprenörskap, riskförebyggande och riskhanteringskompetens. Det är därför viktigt att fortsätta att stödja inrättandet av nya företag och nya jordbruk. Medlemsstaterna bör också i sina strategiska GJP-planer tillåtas att fastställa förmånliga villkor för finansieringsinstrument för unga jordbrukare, nya jordbrukare och andra nya aktörer. Det maximala beloppet för stöd för etablering av unga jordbrukare och nyetablerade jordbruksföretag bör därför ökas upp till 100 000 EUR, som kan utnyttjas även genom eller i kombination med stöd i form av finansieringsinstrument.

(82)

Med hänsyn till behovet av att säkerställa lämpliga riskhanteringsverktyg bör stöd för att hjälpa jordbrukare att hantera sina produktions- och inkomstrisker bibehållas och utvidgas inom ramen för Ejflu. I synnerhet bör försäkringspremier och gemensamma fonder, inbegripet inkomststabiliseringsverktyg, vara möjliga även i fortsättningen, men stöd bör också göras tillgängligt för andra riskhanteringsverktyg. Dessutom bör alla typer av riskhanteringsverktyg ge möjlighet att täcka produktions- eller inkomstrisker samt vid behov kunna inriktas på jordbrukssektorer eller territoriella områden. Medlemsstaterna bör ha rätt att utnyttja förenklade förfaranden, till exempel använda index för att beräkna jordbrukarens produktion och inkomst, samtidigt som det säkerställs att verktygen på ett lämpligt sätt reagerar på jordbrukarens individuella prestation och att överkompensation av förluster undviks.

(83)

Stödet bör möjliggöra inrättande och genomförande av samarbete mellan minst två enheter för att uppnå målen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Stödet bör kunna omfatta alla aspekter av ett sådant samarbete, till exempel inrättande av kvalitetssystem samt informationsåtgärder och främjande åtgärder för dessa, kollektiva miljö- och klimatåtgärder, främjande av korta leveranskedjor och lokala marknader, pilotprojekt, projekt i de operativa grupperna inom EIP, lokala utvecklingsprojekt, smarta byar, köparklubbar och maskinringar, gårdspartnerskap, skogsbruksplaner, nätverk och kluster, socialt jordbruk, andelsjordbruk, åtgärder inom ramen för Leader, och inrättandet av producentgrupper och producentorganisationer samt andra former av samarbete som anses vara nödvändiga för att uppnå de specifika GJP-målen.

(84)

Det är viktigt att stödja utformningen av vissa typer av samarbete, särskilt för operativa grupper inom EIP, Leader-grupper och strategier för smarta byar.

(85)

I meddelandet Framtiden för livsmedel och jordbruk hänvisas till kunskapsdelning och inriktning på innovation som övergripande mål för den nya gemensamma jordbrukspolitiken. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör även fortsättningsvis främja den interaktiva innovationsmodellen, som stärker det samarbete mellan aktörerna som syftar till ett optimerat utnyttjande av kompletterande kunskap och därmed till en spridning av lösningar som kan omsättas i praktiken. Rådgivningstjänsterna bör stärkas inom Akis. Den strategiska GJP-planen bör innehålla information om hur rådgivare, forskare och det nationella GJP-nätverket ska fungera tillsammans. Beroende på vad som är lämpligt bör varje medlemsstat eller region, för att stärka Akis och i linje med sin strategi för Akis, kunna finansiera ett antal åtgärder som syftar till utbyte av kunskap och innovation samt till att göra det lättare för jordbrukare att utarbeta strategier på gårdsnivå med målet att öka motståndskraften i de egna jordbruksföretagen, med hjälp av de interventionstyper som anges i denna förordning. Varje medlemsstat bör dessutom utarbeta en strategi för utveckling av digital teknik och för användning av denna teknik i syfte att visa hur digitaliseringen inom jordbruket och i landsbygdsområden kommer att främjas.

(86)

EGFJ bör fortsätta att finansiera interventionstyper i form av direktstöd och interventionstyper inom vissa sektorer, medan Ejflu bör fortsätta att finansiera åtgärder för landsbygdsutveckling. Reglerna för den ekonomiska förvaltningen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör fastställas separat för de båda fonderna och för den verksamhet som stöds genom var och en av dem, med beaktande av att den nya genomförandemodellen ger medlemsstaterna mer flexibilitet och subsidiaritet för att uppnå sina mål. Interventionstyperna enligt denna förordning bör omfatta perioden från och med den 1 januari 2023 till och med den 31 december 2027.

(87)

Stöd för direktstöd inom ramen för de strategiska GJP-planerna bör beviljas inom nationella anslag som fastställs genom denna förordning. Dessa nationella anslag bör återspegla en fortsättning på de ändringar som innebär att anslagen till de medlemsstater som har den lägsta stödnivån per hektar gradvis ökas, så att gapet i förhållande till 90 % av genomsnittet för unionen minskas med 50 %. För att beakta den reducerade betalningsmekanismen och användningen av dessa belopp i den berörda medlemsstaten, bör de sammanlagda vägledande finansiella anslagen per år i medlemsstatens strategiska GJP-plan tillåtas att överskrida det nationella anslaget.

(88)

För att underlätta förvaltningen av Ejflu-medel bör det fastställas en enda bidragsnivå för stöd från Ejflu i förhållande till de offentliga utgifterna i medlemsstaterna. För att ta hänsyn till deras särskilda betydelse eller art bör särskilda bidragsnivåer anges i förhållande till vissa typer av insatser. När det gäller mindre utvecklade regioner, de yttersta randområdena och de mindre Egeiska öarna, samt övergångsregioner, bör en lämplig Ejflu-bidragsnivå fastställas i syfte att mildra effekterna av de särskilda hinder som uppstår till följd av utvecklingsnivån, den avlägsna belägenheten eller ökaraktären.

(89)

Objektiva kriterier bör fastställas för att klassificera regioner och områden på unionsnivå för stöd från Ejflu. I detta syfte bör fastställandet av regioner och områden på unionsnivå bygga på det gemensamma klassificeringssystem för regioner som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 (27). De senaste klassificeringarna och uppgifterna bör användas för att säkerställa lämpligt stöd, särskilt för att åtgärda eftersläpande regioner och skillnader mellan regioner inom en medlemsstat.

(90)

Ejflu bör inte ge stöd till investeringar som kan skada miljön. Det är därför nödvändigt att i denna förordning föreskriva ett antal regler för uteslutning. Ejflu bör framför allt inte finansiera investeringar i bevattning som inte bidrar till att uppnå eller bevara en god status för det eller de berörda vattenförekomsterna, och bör inte finansiera investeringar i beskogning som inte är förenliga med miljö- och klimatmålen enligt principerna om hållbar skogsförvaltning.

(91)

För att säkerställa tillräcklig finansiering för vissa prioriteringar bör det fastställas regler om lägsta och högsta nivå på finansiella anslag för dessa prioriteringar. Medlemsstaterna bör avsätta ett belopp motsvarande minst 3 % av sina årliga anslag för direktstöd innan någon överföring görs för interventioner som syftar till generationsskifte. Sådana interventioner får inbegripa förbättrat inkomststöd och etableringsstöd. Med tanke på vikten av investeringsstöd för unga jordbrukare som syftar till att göra sina jordbruk livskraftiga på lång sikt och stärka sektorns dragningskraft, bör en andel av utgifterna för investeringsinterventioner med högre stödnivåer för unga jordbrukare också räknas in i det minimibelopp som ska avsättas som bidrag till uppnåendet av det specifika målet att locka och understödja unga jordbrukare och nya jordbrukare och underlätta hållbar affärsutveckling i landsbygdsområden.

(92)

I syfte att säkerställa att tillräcklig finansiering tillhandahålls inom den gemensamma jordbrukspolitiken för att uppnå de miljö- och klimatrelaterade målen och djurskyddsmålen i enlighet med unionens prioriteringar, bör en viss andel av både Ejflu-stödet, inklusive investeringar, och direktstödet avsättas för dessa ändamål. Eftersom system för klimatet, miljön och djurskydd införs för första gången inom ramen för direktstöd bör viss flexibilitet medges i fråga om planering och genomförande, särskilt under de två första åren, så att medlemsstaterna och jordbrukarna kan vinna erfarenheter och säkerställa ett smidigt och framgångsrikt genomförande, samtidigt som ambitionsnivån i fråga om miljö och klimat inom ramen för Ejflu även beaktas. Med tanke på iakttagandet av de övergripande ambitionerna för miljö och klimat bör denna flexibilitet vara villkorad och omfattas av ersättning inom vissa gränser.

(93)

Leader-modellen för lokal utveckling har visat sig vara ändamålsenlig när det gäller att främja utvecklingen på landsbygden, eftersom den genom sin bottom-up-strategi fullt ut tar hänsyn till det sektorsövergripande behovet av en lokalt förankrad landsbygdsutveckling. Framöver bör Leader-modellen därför fortsätta att tillämpas, och dess användning bör förbli obligatorisk med ett minimianslag inom ramen för Ejflu.

(94)

För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringar i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla Förenta nationernas mål för hållbar utveckling, bör den gemensamma jordbrukspolitiken bidra till integreringen av klimatåtgärder i unionens politik och uppnåendet av det övergripande målet att 30 % av utgifterna i unionens budget ska stödja klimatmål. Åtgärder inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken förväntas bidra med 40 % av den gemensamma jordbrukspolitikens totala finansieringsram till uppnåendet av klimatmål. Relevanta åtgärder bör identifieras under de strategiska GJP-planernas utarbetande och genomförande och omprövas i samband med relevanta utvärderingar och översyner.

(95)

Om enhetsbeloppen inte grundar sig på faktiska kostnader eller inkomstbortfall, bör medlemsstaterna fastställa en lämplig nivå på stödet på grundval av en behovsbedömning. Det lämpliga enhetsbeloppet kan vara ett intervall av lämpliga enhetsbelopp snarare än ett enda enhetligt enhetsbelopp eller ett genomsnittligt enhetsbelopp. Medlemsstaterna bör därför också tillåtas att i sina strategiska GJP-planer fastställa ett motiverat maximienhetsbelopp eller minimienhetsbelopp för vissa interventioner utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om stödnivån för de relevanta interventionerna.

(96)

Överföring av ansvar till medlemsstaterna för att bedöma behov och uppnå målsättningar går hand i hand med ökad flexibilitet när det gäller att inrätta en kombination av interventionstyper i form av direktstöd, interventionstyper inom vissa sektorer och interventionstyper för landsbygdsutveckling. Detta bör underbyggas av en viss flexibilitet för att anpassa de relevanta nationella anslagen. När medlemsstaterna anser att det redan avsatta beloppet är alltför lågt för att rymma alla planerade åtgärder, är en viss grad av flexibilitet motiverad, samtidigt som stora fluktuationer i nivåerna för det årliga direkta inkomststödet i förhållande till de tillgängliga beloppen för fleråriga interventioner inom Ejflu måste undvikas.

(97)

För att öka unionsmervärdet och bevara en fungerande inre marknad för jordbruksprodukter samt för att uppnå allmänna och specifika mål för den gemensamma jordbrukspolitiken, bör medlemsstaterna inte fatta beslut enbart utifrån denna förordning, utan inom ramen för en strukturerad process som bör återspeglas i en strategisk GJP-plan. Bestämmelserna på unionsnivå bör fastställa specifika unionsomfattande mål för den gemensamma jordbrukspolitiken, de viktigaste interventionstyperna, prestationsramen och förvaltningsstrukturen. En sådan fördelning av uppgifter syftar till att säkerställa full överensstämmelse mellan de ekonomiska resurser som investerats och de resultat som uppnås.

(98)

För att säkerställa att dessa strategiska GJP-planer får en tydlig strategisk karaktär, och för att underlätta kopplingarna till unionens övriga politik, och i synnerhet till etablerade långsiktiga nationella målsättningar som följer av unionslagstiftningen eller internationella avtal, t.ex. de som gäller klimatförändringar, skog, biologisk mångfald och vatten, är det lämpligt att varje medlemsstat har endast en strategisk GJP-plan, med beaktande av dess konstitutionella och institutionella bestämmelser. Vid behov får den strategiska GJP-planen inkludera regionaliserade interventioner.

(99)

Medlemsstaterna bör, när de utarbetar sina strategiska GJP-planer, analysera sin specifika situation och sina behov, ange målsättningar som är kopplade till uppnåendet av GJP-målen och utforma interventioner som gör det möjligt att uppnå dessa målsättningar, samtidigt som de anpassas till nationella och regionala sammanhang, bland annat i de yttersta randområdena. En sådan process bör stödja ökad subsidiaritet inom en gemensam unionsram, samtidigt som efterlevnaden av de allmänna unionsrättsliga principerna och GJP-målen säkerställs. Det är därför lämpligt att fastställa regler om de strategiska GJP-planernas struktur och innehåll.

(100)

För att säkerställa att medlemsstaternas målsättningar och deras utformning av interventioner är ändamålsenliga och optimerar bidraget till uppnåendet av GJP-målen, är det nödvändigt att basera strategin i de strategiska GJP-planerna på en förhandsanalys av de lokala förhållandena och att göra en bedömning av behoven i samband med GJP-målen. Det är också viktigt att säkerställa att de strategiska GJP-planerna på ett tillfredsställande kan återspegla förändringar i medlemsstaternas förhållanden, strukturer (både interna och externa) och marknadssituationer, och att de därför fortlöpande kan justeras för att avspegla dessa förändringar.

(101)

De strategiska GJP-planerna bör syfta till att säkerställa en ökad enhetlighet mellan de olika GJP-verktygen, eftersom de bör omfatta interventionstyper i form av direktstöd, interventionstyper inom vissa sektorer och interventionstyper för landsbygdsutveckling. De bör också säkerställa och visa att de val som medlemsstaterna gör är ändamålsenliga och överensstämmer med unionens prioriteringar och mål. Mot denna bakgrund bör de strategiska GJP-planerna omfatta en översikt av och en redogörelse för de verktyg som säkerställer en rättvisare fördelning och en mer ändamålsenlig och effektiv målinriktning av inkomststödet. Det är därför lämpligt att de innehåller en resultatinriktad interventionsstrategi som byggs upp kring de specifika GJP-målen, inklusive kvantifierade målsättningar i förhållande till dessa mål. För att göra det möjligt att övervaka målsättningarna på årsbasis är det lämpligt att de grundas på resultatindikatorer.

(102)

Interventionsstrategin bör också lyfta fram komplementariteten både mellan GJP-verktyg och med unionens övriga politik. I synnerhet bör varje enskild strategisk GJP-plan beakta den relevanta miljö- och klimatlagstiftningen, och nationella planer som härrör från denna lagstiftning bör beskrivas inom ramen för analysen av den nuvarande situationen (swot-analysen). Det är lämpligt att upprätta en förteckning över de lagstiftningsinstrument som uttryckligen bör beaktas i den strategiska GJP-planen.

(103)

Det är lämpligt att de strategiska GJP-planerna innehåller en beskrivning av samspelet mellan nationella och regionala interventioner, med tanke på att medlemsstaterna bör ha flexibilitet att välja att delegera en del av utformningen och genomförandet av sina strategiska GJP-planer på regional nivå, på grundval av en nationell ram, för att underlätta samordningen mellan regionerna när det gäller att hantera landsomfattande utmaningar.

(104)

Eftersom de strategiska GJP-planerna bör ge kommissionen möjlighet att axla sitt ansvar för förvaltningen av unionens budget, och medlemsstaterna rättslig säkerhet om vissa delar av den strategiska GJP-planen, bör de strategiska GJP-planerna innehålla en specifik beskrivning av enskilda interventioner, inbegripet villkoren för stödberättigande, budgetanslag, förväntad output och kostnader per enhet. Det krävs en finansieringsplan som ger en överblick över alla budgetära aspekter för varje intervention, samt en målplan.

(105)

För att säkerställa att de strategiska GJP-planerna startar omgående och genomförs på ett effektivt sätt, bör stöd från EGFJ och Ejflu endast beviljas om det finns en sund administrativ infrastruktur. Varje strategisk GJP-plan bör därför omfatta uppgifter om den strategiska GJP-planens samtliga förvaltnings- och samordningsstrukturer, inbegripet kontrollsystem, sanktioner och övervaknings- och rapporteringssystem.

(106)

Med tanke på vikten av det specifika målet att modernisera jordbruket och landsbygdsområden, och med tanke på dess övergripande karaktär är det lämpligt att medlemsstaterna i sina strategiska GJP-planer tar med en särskild beskrivning som visar hur dessa strategiska GJP-planer kommer att bidra till att uppnå detta mål liksom till den digitala omställningen.

(107)

Med tanke på de problem som beror på den administrativa bördan vid delad förvaltning bör förenkling också vara något som särskilt eftersträvas i den strategiska GJP-planen.

(108)

Eftersom det inte är lämpligt att kommissionen godkänner uppgifter som kan betraktas som bakgrund, eller som historisk information, eller som omfattas av medlemsstaternas ansvar, bör viss information tillhandahållas som bilagor till den strategiska GJP-planen.

(109)

I enlighet med punkterna 22 och 23 i det inter institutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (28) bör unionsfonderna utvärderas på grundval av den information som samlats in till följd av specifika krav på övervakning och samtidigt undvika överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna. Dessa krav kan när så är lämpligt innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för en utvärdering av fondernas faktiska konsekvenser.

(110)

Kommissionens godkännande av den strategiska GJP-planen är ett viktigt steg för att säkerställa att strategin genomförs i enlighet med de gemensamma målen. I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör kommissionen förse medlemsstaterna med lämplig vägledning för att lägga fram sammanhängande och ambitiösa interventionsplaner.

(111)

Det är nödvändigt att införa möjligheter för programplanering och för revideringar av de strategiska GJP-planerna, i enlighet med de villkor som fastställs i denna förordning.

(112)

En nationell förvaltande myndighet bör ansvara för förvaltningen och genomförandet av varje enskild strategisk GJP-plan och bör fungera som första kontaktpunkt för kommissionen. Om delar som rör landsbygdsutvecklingspolitiken hanteras på regional nivå bör medlemsstaterna emellertid kunna inrätta regionala förvaltande myndigheter. De förvaltande myndigheterna bör ha möjlighet att delegera delar av sina uppgifter, samtidigt som de har kvar ansvaret för att förvaltningen utförs på ett effektivt och korrekt sätt och säkerställer samstämmigheten och konsekvensen i den strategiska GJP-planen samt samordningen mellan den nationella förvaltande myndigheten och de regionala förvaltande myndigheterna. Medlemsstaterna bör säkerställa att unionens ekonomiska intressen skyddas vid förvaltning och genomförande av sina strategiska GJP-planer, i enlighet med budgetförordningen och förordning (EU) 2021/2116.

(113)

Ansvaret för att övervaka de strategiska GJP-planerna bör delas mellan den nationella förvaltande myndigheten och en nationell övervakningskommitté som inrättats för detta ändamål. Den nationella övervakningskommittén bör ansvara för att övervaka att den strategiska GJP-planen genomförs på ett ändamålsenligt sätt. I detta syfte bör kommitténs ansvar fastställas. Om den strategiska GJP-planen innehåller delar som inrättas av regionerna bör medlemsstaterna och de berörda regionerna kunna inrätta och sätta samman regionala övervakningskommittéer. I detta fall bör bestämmelserna om samordning med den nationella övervakningskommittén klargöras.

(114)

Ejflu bör via tekniskt bistånd, på kommissionens initiativ, främja åtgärder knutna till fullgörandet av de uppgifter som avses i artikel 7 i förordning (EU) 2021/2116. Tekniskt bistånd kan också, på medlemsstaternas initiativ, ges för fullgörandet av de uppgifter som är nödvändiga för en effektiv förvaltning och ett effektivt genomförande av stöd i förhållande till den strategiska GJP-planen. En ökning av det tekniska biståndet på initiativ av medlemsstaterna kan endast göras i de medlemsstater vars Ejflu-anslag inte är högre än 1,1 miljarder EUR. Ejflu-stödet för tekniskt bistånd bör beakta den ökade uppbyggnaden av administrativ kapacitet vad gäller de nya förvaltnings- och kontrollsystemen i medlemsstaterna.

(115)

I ett sammanhang där medlemsstaterna kommer att få mycket större flexibilitet och subsidiaritet vid utformningen av interventioner i syfte att uppnå gemensamma mål, är nätverk ett viktigt verktyg när det gäller att driva och styra politiken samt främja involvering av berörda parter, kunskapsdelning och kapacitetsuppbyggnad för medlemsstaterna och andra aktörer. Nätverksinsatsernas räckvidd kommer att utvidgas så att de inte bara omfattar landsbygdsutveckling utan båda pelarna i den gemensamma jordbrukspolitiken. Ett enda gemensamt GJP-nätverk på unionsnivå bör säkerställa en bättre samordning mellan nätverksinsatser på unionsnivå och på nationell och regional nivå. De europeiska och nationella GJP-nätverken bör ersätta det nuvarande europeiska nätverket för landsbygdsutveckling och EIP-Agri-nätverket på unionsnivå respektive de nationella landsbygdsnätverken. Det europeiska GJP-nätverket bör i möjligaste mån bidra till den verksamhet som bedrivs i de nationella GJP-nätverken. Nätverken kommer att tillhandahålla en plattform för främjande av ökat utbyte av kunskap i syfte att förbättra de strategiska GJP-planernas genomförande och fånga upp resultaten och mervärdet av politiken på unionsnivå, inbegripet av Horisont Europa och dess projekt med flera aktörer. I syfte att uppnå ett förbättrat utbyte av kunskap och innovation bör EIP med bistånd av europeiska och nationella GJP-nätverk stödja genomförandet av den interaktiva innovationsmodellen i enlighet med den metod som beskrivs i denna förordning.

(116)

Varje strategisk GJP-plan bör vara föremål för regelbunden övervakning av genomförandet och framstegen mot de fastställda målen. En sådan ram för den gemensamma jordbrukspolitikens prestationer, övervakning och utvärdering bör inrättas i syfte att påvisa framsteg och bedöma effekter och ändamålsenlighet av politikens genomförande.

(117)

Genomförandemodellens resultatinriktning förutsätter en stabil prestationsram, särskilt eftersom de strategiska GJP-planerna skulle bidra till uppnåendet av allmänna mål för andra strategier med delad förvaltning. En prestationsbaserad politik förutsätter årliga och fleråriga bedömningar på grundval av utvald output, samt resultat- och effektindikatorer, så som fastställs i prestations-, övervaknings- och utvärderingsramen. För detta ändamål bör en begränsad och riktad uppsättning indikatorer väljas på ett sätt som så exakt som möjligt visar huruvida den intervention som får stöd bidrar till att uppnå de uppställda målen. De indikatorer som rör specifika miljö- och klimatmål bör kunna omfatta interventioner som bidrar till att fullgöra de åtaganden som härrör ur relevanta unionslagstiftningsakter.

(118)

Som en del av prestations-, övervaknings- och utvärderingsramen bör medlemsstaterna övervaka de framsteg som gjorts, och årligen rapportera till kommissionen om detta. Informationen från medlemsstaterna utgör grunden för kommissionens rapportering om framstegen mot att uppnå de specifika målen under hela perioden för den strategiska GJP-planen med användning av en uppsättning centrala indikatorer.

(119)

Mekanismer bör inrättas i syfte att vidta åtgärder för att skydda unionens ekonomiska intressen om genomförandet av den strategiska GJP-planen avviker väsentligt från de mål som satts upp. Det bör därför vara möjligt för kommissionen att uppmana medlemsstaterna att lämna in handlingsplaner i händelse av betydande och omotiverade underprestationer. Detta skulle kunna leda till frysningar och, i sista hand, minskningar av unionens medel om de planerade resultaten inte uppnås.

(120)

I enlighet med principen om delad förvaltning bör medlemsstaterna, samtidigt som de i förekommande fall säkerställer att regionerna är involverade i utformningen av utvärderingsplanen och i övervakningen och utvärderingen av den strategiska GJP-planens regionala interventioner, ansvara för utvärderingen av de strategiska GJP-planerna, medan kommissionen bör ansvara för sammanfattningar på unionsnivå av medlemsstaternas förhandsutvärderingar och för de interimsutvärderingar och efterhandsutvärderingar som görs på unionsnivå.

(121)

I syfte att säkerställa en heltäckande och meningsfull utvärdering av den gemensamma jordbrukspolitiken på unionsnivå bör kommissionen använda sig av kontext- och effektindikatorer. Dessa indikatorer bör främst grundas på etablerade informationskällor. Kommissionen och medlemsstaterna bör samarbeta för att säkerställa och ytterligare förbättra robustheten hos de data som behövs för kontext- och effektindikatorerna.

(122)

Vid bedömningen av förslagen till strategiska GJP-planer bör kommissionen bedöma i vilken utsträckning förslagen till strategiska GJP-planer är konsekventa med och bidrar till unionens miljö- och klimatlagstiftning och miljö- och klimatåtaganden och, i synnerhet, till unionens mål för 2030 som anges i kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 med titeln Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem (från jord till bord-strategin) och kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 med titeln EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv (EU:s strategi för biologisk mångfald).

(123)

Medlemsstaterna bör vara skyldiga att genom sina strategiska GJP-planer lägga sig på en generellt högre ambitionsnivå jämfört med tidigare vad gäller den gemensamma jordbrukspolitikens specifika miljö- och klimatmål. En sådan ambitionsnivå bör anses bestå i ett antal delar som bland annat rör effektindikatorer, målsättningar i relation till resultatindikatorer, utformning av interventioner, planerat genomförande av systemet med grundvillkor samt finansiell planering. Medlemsstaterna bör åläggas att i sina strategiska GJP-planer förklara på vilket sätt de ger prov på den generellt högre ambitionsnivå som krävs med avseende på de olika relevanta delarna. Denna förklaring bör inbegripa uppgifter om nationella bidrag till att uppnå unionens mål för 2030 enligt från jord till bord-strategin och EU:s strategi för biologisk mångfald.

(124)

Kommissionen bör utarbeta en sammanfattande rapport om medlemsstaternas strategiska GJP-planer i syfte att bedöma medlemsstaternas gemensamma insatser och gemensamma ambition när det gäller att uppnå de specifika målen för den gemensamma jordbrukspolitiken i början av genomförandeperioden, med beaktande av unionens mål för 2030 enligt från jord till bord-strategin och EU:s strategi för biologisk mångfald.

(125)

Kommissionen bör lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet i syfte att göra en bedömning dels av medlemsstaternas tillämpning av den nya genomförandemodellen, dels av interventionerna i medlemsstaternas strategiska GJP-planer, med avseende på interventionernas samlade bidrag till uppnåendet av unionens miljö- och klimatåtaganden, i synnerhet de som härrör från den europeiska gröna given.

(126)

Artiklarna 107, 108 och 109 i EUF-fördraget bör vara tillämpliga på stöd till de interventionstyper som omfattas av denna förordning. Dock bör, med tanke på de särdrag som kännetecknar jordbrukssektorn, dessa bestämmelser i EUF-fördraget inte tillämpas på interventionstyper i form av direktstöd eller interventionstyper för landsbygdsutveckling som avser verksamhet som omfattas av artikel 42 i EUF-fördraget och som genomförs inom ramen för och i överensstämmelse med denna förordning eller de utbetalningar som görs av medlemsstaterna i syfte att tillhandahålla ytterligare nationell finansiering till interventionstyper för landsbygdsutveckling som får unionsstöd och som omfattas av artikel 42 i EUF-fördraget.

(127)

För att undvika en plötslig och avsevärd minskning av stödet i vissa sektorer i medlemsstater som under perioden 2015–2022 har beviljat nationellt övergångsstöd bör de medlemsstaterna få fortsätta att bevilja sådant stöd enligt vissa villkor och med vissa begränsningar. Med beaktande av att det rör sig om stöd av övergående karaktär bör dess utfasning lämpligen fortsätta genom en årlig gradvis minskning av de sektorsspecifika finansieringsramar som fastställts för stödet.

(128)

Personuppgifter som samlas in för tillämpningen av någon bestämmelse i denna förordning bör behandlas på ett sätt som är förenligt med dessa ändamål. De bör även avidentifieras när de används i övervaknings- eller utvärderingssyfte, och skyddas i överensstämmelse med unionsrätten rörande skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (29) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (30). De registrerade bör underrättas om sådan behandling och om sina rättigheter vad gäller dataskydd.

(129)

För tillämpning av denna förordning samt för övervakning, analys och förvaltning av ekonomiska rättigheter krävs anmälningar från medlemsstaterna.

(130)

I syfte att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar i denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(131)

I syfte att säkerställa rättslig säkerhet, skydda jordbrukarnas rättigheter och garantera likvärdiga förutsättningar mellan medlemsstaterna vad gäller gemensamma krav och indikatorer bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen i syfte att ändra gemensamma indikatorer gällande output, resultat, effekt och kontext för att åtgärda tekniska problem, och regler vad gäller andelen för GAEC-norm 1.

(132)

I syfte att säkerställa rättslig säkerhet, skydda jordbrukarnas rättigheter och garantera att interventionstyperna i form av direktstöd fungerar smidigt, samstämmigt och effektivt, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen för att fastställa regler om att stöd endast kan beviljas på villkor att certifierat utsäde av vissa hampsorter används, och att förfarandet för fastställande av hampsorter och verifiering av deras tetrahydrokannabinolhalt används, regler som fastställer en enhetlig grund för beräkningen av minskning av betalningar inom ramen för tak och nedtrappningar, åtgärder för att undvika att de som mottar kopplat inkomststöd drabbas av strukturella marknadsobalanser inom någon sektor, inbegripet beslutet att sådant stöd kan fortsätta att betalas ut fram till 2027 på grundval av de produktionsenheter för vilka det beviljats i en tidigare referensperiod, regler och villkor för godkännande av mark och sorter för det grödspecifika stödet för bomull och regler om villkoren för beviljandet av detta stöd, och om behörighetskrav och jordbruksmetoder i detta sammanhang, regler om kriterier för godkännande av branschorganisationer och regler för konsekvenserna av att godkända branschorganisationer inte lever upp till de kriterier och skyldigheter som gäller för producenter.

(133)

I syfte att säkerställa att interventionstyperna i vissa sektorer bidrar till att uppnå målen för den gemensamma jordbrukspolitiken och stärker synergierna med andra instrument inom den gemensamma jordbrukspolitiken, och för att säkerställa likvärdiga förutsättningar på den inre marknaden och undvika ojämlik eller illojal konkurrens, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på regler för välfungerande interventionstyper inom vissa sektorer, vilka typer av utgifter som bör omfattas och framför allt kostnader som rör administration och personal, grunderna för hur det ekonomiska stödet från unionen beräknas, inbegripet referensperioder och beräkningen av värdet på saluförd produktion och av andelen organiserade producenter i vissa regioner, samt maximinivån för unionens ekonomiska stöd till vissa interventioner som syftar till att förebygga marknadskriser och hantera risker i vissa sektorer, regler för fastställande av utgiftstak för återplantering av fruktträdgårdar, olivlundar eller vinodlingar, regler för producenters återtag av biprodukter från vintillverkning och för undantag från den skyldigheten i syfte att undvika extra administrativa bördor samt regler för frivillig certifiering av destillatörer, och regler om olika former av stöd och minsta hållbarhet för understödda investeringar i vissa sektorer samt om kombinationer av finansiering för vissa interventioner i vinsektorn. För att säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt utnyttjande av unionens medel för interventioner inom biodlingssektorn bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på ytterligare krav avseende anmälningsskyldigheten och inrättandet av ett minsta bidrag från unionen för utgifter för genomförandet dessa interventionstyper.

(134)

I syfte att säkerställa rättssäkerheten och garantera att interventioner för landsbygdsutveckling uppnår sina mål bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på stöd för förvaltningsåtaganden rörande genetiska resurser och djurskydd samt för kvalitetssystem.

(135)

I syfte att beakta framtida ändringar av medlemsstaternas finansiella anslag eller att åtgärda problem som medlemsstaterna stöter på vid genomförandet av sina strategiska GJP-planer bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på medlemsstaternas anslag för interventionstyper i form av direktstöd, ändring av viktningar som tillämpas på stöd på grundval av hur det bidrar till uppnåendet av klimatförändringsmålen och regler om innehållet i den strategiska GJP-planen.

(136)

I syfte att underlätta övergången från de system som föreskrivs i förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013 till dem som fastställs i den här förordningen bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på åtgärder för att skydda stödmottagarnas förvärvade rättigheter och berättigade förväntningar.

(137)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning och undvika illojal konkurrens eller diskriminering mellan jordbrukare bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter när det gäller fastställande av referensarealer för oljeväxter, regler för godkännande av mark och sorter för det grödspecifika stödet för bomull och underrättelser i samband därmed, beräkningen av minskningen när den stödberättigande bomullsarealen överskrider basarealen, unionens ekonomiska stöd för destillation av biprodukter från vinframställning, regler om presentationen av de delar som ska ingå i den strategiska GJP-planen, enhetliga villkor för tillämpningen av informations- och offentlighetskraven när det gäller de möjligheter som erbjuds genom de strategiska GJP-planerna, fastställande av den organisatoriska strukturen och driften av det europeiska GJP-nätverket, regler för prestation, övervakning och utvärdering, regler för presentationen av innehållet i den årliga prestationsrapporten, regler om de uppgifter som medlemsstaterna ska överlämna till kommissionen för prestationsbedömningen, regler om databehoven och synergier mellan potentiella datakällor samt regler för driften av ett system för ett säkert utbyte av data av gemensamt intresse mellan kommissionen och medlemsstater. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (31).

(138)

Med tanke på att indikatorer redan fastställs i bilaga I för övervakning, utvärdering och årlig prestationsrapportering, bör antagandet av ytterligare indikatorer för övervakning och utvärdering av den gemensamma jordbrukspolitiken underkastas ytterligare kontroll av medlemsstaterna. På motsvarande sätt bör den ytterligare information som medlemsstaterna ska lämna till kommissionen för övervakning och utvärdering av den gemensamma jordbrukspolitiken vara föremål för ett positivt yttrande från kommittén för den gemensamma jordbrukspolitiken. Kommissionen bör därför inte ha möjlighet att fastställa någon skyldighet för medlemsstaterna att tillhandahålla ytterligare indikatorer eller information om genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken för övervakning och utvärdering av den gemensamma jordbrukspolitiken om kommittén för den gemensamma jordbrukspolitiken inte uppnår kvalificerad majoritet för eller emot kommissionens förslag och därför inte kan avge något yttrande.

(139)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta genomförandeakter utan att tillämpa förordning (EU) nr 182/2011 för att godkänna de strategiska GJP-planerna och ändringar av dessa.

(140)

I vederbörligen motiverade fall med avseende på lösning av särskilda problem och samtidigt säkerställande av kontinuitet i systemet för direktstöd under extraordinära omständigheter bör kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar verkan om det är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet. I syfte att lösa akuta problem i en eller flera medlemsstater och samtidigt säkerställa kontinuitet i systemet för direktstöd, bör kommissionen dessutom anta genomförandeakter med omedelbar verkan om det, i vederbörligen motiverade fall, föreligger extraordinära omständigheter som påverkar beviljandet av stöd och äventyrar det effektiva genomförandet av utbetalningarna inom ramen för de stödordningar som förtecknas i denna förordning.

(141)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 228/2013 (32) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 229/2013 (33) bör inte omfattas av den här förordningens tillämpningsområde, såvida inte en uttrycklig hänvisning görs till någon av bestämmelserna i dem.

(142)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av skillnaderna mellan de olika landsbygdsområdena och medlemsstaternas begränsade ekonomiska resurser, kan uppnås bättre på unionsnivå genom en flerårig garanterad unionsfinansiering och genom en fokusering på tydligt identifierade prioriteringar, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(143)

Förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013 bör därför upphöra att gälla.

(144)

För att säkerställa ett smidigt genomförande av de planerade åtgärderna och av skyndsamhetsskäl bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

INNEHÅLL OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE, TILLÄMPLIGA BESTÄMMELSER OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Innehåll och tillämpningsområde

1.   I denna förordning fastställs regler om

a)

allmänna och specifika mål som ska uppnås genom unionsstöd som finansieras genom Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och genom Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) samt de relaterade indikatorerna,

b)

interventionstyper och gemensamma krav för medlemsstaterna för uppnåendet av dessa mål samt de relaterade finansiella arrangemangen,

c)

strategiska GJP-planer som medlemsstaterna ska upprätta, där mål fastställs, villkor för interventioner anges och finansiella medel tilldelas enligt de specifika målen och identifierade behoven,

d)

samordning och styrning samt övervakning, rapportering och utvärdering.

2.   Denna förordning är tillämplig på unionsstöd som finansieras av EGFJ och Ejflu för interventioner som anges i en strategisk GJP-plan som upprättas av en medlemsstat och godkänns av kommissionen och som omfattar perioden från och med den 1 januari 2023 till och med den 31 december 2027 (nedan kallad perioden för den strategiska GJP-planen).

Artikel 2

Tillämpliga bestämmelser

1.   Förordning (EU) 2021/2116 och de bestämmelser som antagits på grundval av den förordningen är tillämpliga på stöd som tillhandahålls enligt den här förordningen.

2.   Artikel 19, avdelning III kapitel II, med undantag för artikel 28 första stycket c och artiklarna 46 och 48 i förordning (EU) 2021/1060 är tillämpliga på stöd som finansieras av Ejflu enligt den här förordningen.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.

jordbrukare: fysisk eller juridisk person eller grupp fysiska eller juridiska personer, oavsett gruppens eller dess medlemmars rättsliga ställning enligt nationell rätt, vars jordbruksföretag ligger inom det territoriella tillämpningsområdet för fördragen enligt artikel 52 i fördraget om Europeiska unionen jämförd med artiklarna 349 och 355 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och som bedriver sådan jordbruksverksamhet som fastställs av medlemsstaterna i överensstämmelse med artikel 4.2 i denna förordning.

2.

jordbruksföretag: samtliga enheter som används för jordbruksverksamhet och drivs av en jordbrukare och som är belägna i en och samma medlemsstat.

3.

intervention: stödinstrument som har ett antal villkor för stödberättigande som fastställs av en medlemsstat i dess strategiska GJP-plan på grundval av en interventionstyp som anges i denna förordning.

4.

insats:

a)

ett projekt, ett kontrakt, en åtgärd eller en grupp projekt eller åtgärder som valts ut inom den strategiska GJP-planen,

b)

när det gäller finansieringsinstrument: de totala stödberättigande offentliga utgifter som beviljats till ett finansieringsinstrument och det ekonomiska stöd som finansieringsinstrumentet sedan tillhandahåller slutmottagarna.

5.

offentliga utgifter: bidrag till finansiering av insatser från nationella, regionala eller lokala myndigheters budget, från unionens budget för EGFJ och Ejflu, från offentligrättsliga organs budget eller från budgeten för en sammanslutning av myndigheter eller offentligrättsliga organ.

6.

delmål: mellanliggande på förhand fastställda värden som ska fastställas av medlemsstaterna inom ramen för deras interventionsstrategier enligt artikel 107.1 b för ett givet räkenskapsår och som ska nås vid en viss tidpunkt under perioden för den strategiska GJP-planen i syfte att säkerställa framsteg i rätt tid i förhållande till resultatindikatorerna.

7.

mål: på förhand fastställda värden som ska fastställas av medlemsstaterna inom ramen för deras interventionsstrategier enligt artikel 107.1 b och som ska uppnås i slutet av perioden för den strategiska GJP-planen i förhållande till resultatindikatorerna.

8.

yttersta randområden: de yttersta randområdena som avses i artikel 349 i EUF-fördraget.

9.

Akis: de kombinerade organisations- och kunskapsflödena mellan personer, organisationer och institutioner som använder och producerar kunskap för jordbruket och därmed sammanhängande områden (kunskaps- och innovationssystemet inom jordbruket).

10.

mindre Egeiska öarna: de mindre Egeiska öarna som definieras i artikel 1.2 i förordning (EU) nr 229/2013.

11.

gemensam fond: system som ackrediteras av en medlemsstat i enlighet med dess nationella rätt varigenom anslutna jordbrukare är försäkrade och ersättning betalas ut till anslutna jordbrukare som drabbas av ekonomiska förluster.

12.

mindre utvecklade regioner: mindre utvecklade regioner i den mening som avses i artikel 108.2 första stycket a i förordning (EU) 2021/1060.

13.

stödmottagare: vad gäller interventionstyper för landsbygdsutveckling som avses i artikel 69

a)

ett offentligrättsligt eller privaträttsligt organ, en enhet med eller utan status som juridisk person, en fysisk person eller en grupp fysiska eller juridiska personer med ansvar för att inleda eller för att både inleda och genomföra insatser,

b)

när det gäller statliga stödordningar, det företag som tar emot stödet,

c)

när det gäller finansieringsinstrument, det organ som genomför holdingfonden eller, när det inte finns någon holdingfondstruktur, det organ som genomför den specifika fonden eller, när den förvaltande myndighet som avses i artikel 123 (den förvaltande myndigheten) förvaltar finansieringsinstrumentet, den förvaltande myndigheten.

14.

stödnivå: nivån på de offentliga utgifterna för en insats; när det gäller finansieringsinstrument avses stödets bruttobidragsekvivalent enligt definitionen i artikel 2.20 i kommissionens förordning (EU) nr 702/2014 (34).

15.

Leader: lokalt ledda utvecklingsstrategier som avses i artikel 31 i förordning (EU) 2021/1060.

16.

förmedlande organ: ett offentligrättsligt eller privaträttsligt organ, till exempel ett regionalt eller lokalt organ, ett regionalt utvecklingsorgan eller en icke-statlig organisation, som en nationell eller regional förvaltande myndighet ansvarar för, eller som utför uppgifter för en sådan myndighets räkning.

17.

räkenskapsår: budgetåret för jordbruket i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) 2021/2116.

Artikel 4

Definitioner och villkor som ska fastställas i de strategiska GJP-planerna

1.   Medlemsstaterna ska i sina strategiska GJP-planer ange definitioner för jordbruksverksamhet, jordbruksareal, stödberättigande hektar, aktiva jordbrukare, unga jordbrukare och nya jordbrukare samt relevanta villkor i enlighet med denna artikel.

2.   Jordbruksverksamhet ska definieras så att det tillåts bidra till tillhandahållandet av både privata och kollektiva nyttigheter genom en eller båda av följande:

a)

Produktionen av jordbruksprodukter, vilket inkluderar verksamhet såsom djuruppfödning eller odling, inbegripet genom paludikultur, där jordbruksprodukter avser produkter som förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget, med undantag för fiskeriprodukter, liksom bomull och skottskog med kort omloppstid.

b)

Underhållet av jordbruksareal i ett skick som gör den lämplig för bete eller odling utan några särskilda förberedande åtgärder utöver användning av sedvanliga jordbruksmetoder och jordbruksmaskiner.

3.   Jordbruksareal ska definieras så att det omfattar åkermark, permanenta grödor och permanent gräsmark, inbegripet när de bildar system för trädjordbruk på arealen i fråga. Termerna åkermark, permanenta grödor och permanent gräsmark ska specificeras närmare av medlemsstaterna inom följande ram:

a)

åkermark: mark som utnyttjas för vegetabilieproduktion eller areal som är tillgänglig för vegetabilieproduktion men som ligger i träda. Dessutom ska det under hela åtagandeperioden vara mark som utnyttjas för vegetabilieproduktion eller areal som är tillgänglig för vegetabilieproduktion men som ligger i träda och som är areal uttagen i enlighet med artikel 31 eller 70 eller GAEC-norm 8, som anges i bilaga III till den här förordningen, eller med artikel 22, 23 eller 24 i rådets förordning (EG) nr 1257/1999 (35) eller med artikel 39 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (36) eller med artikel 28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 (37).

b)

permanenta grödor: grödor som inte ingår i växtföljden, utom permanent gräsmark och permanent betesmark, och som odlas i fem år eller mer och ger upprepade skördar, inbegripet plantskolor, samt skottskog med kort omloppstid.

c)

permanent gräsmark och permanent betesmark (nedan gemensamt kallade permanent gräsmark): mark som används för att odla gräs eller annat örtartat foder naturligt (självsådd) eller genom odling (insådd) och som inte har ingått i växtföljden på jordbruksföretaget under fem år eller mer samt, om medlemsstaterna så beslutar, som inte har plöjts eller bearbetats eller såtts om med olika typer av gräs eller annat örtartat foder under fem år eller mer. Andra arter, t.ex. buskar eller träd som kan betas får ingå och, om medlemsstaterna så beslutar, andra arter såsom buskar eller träd som ger djurfoder, under förutsättning att den övervägande andelen utgörs av gräs och annat örtartat foder.

Som permanent gräsmark får medlemsstaterna även betrakta följande typer av mark:

i)

Mark som täcks av någon av de arter som avses i detta led, och där enligt etablerade lokala sedvänjor gräs och annat örtartat foder traditionellt inte utgör den dominerande växtligheten eller inte finns på betesmarken.

ii)

Mark som täcks av någon av de arter som avses i detta led, och där gräs och annat örtartat foder inte utgör den dominerande växtligheten eller inte finns på betesmarken.

4.   Stödberättigande hektar ska när det gäller interventionstyper med direktstöd fastställas så att det omfattar områden som står till jordbrukarens förfogande och vilka består av

a)

all jordbruksareal i jordbruksföretaget som, under det år för vilket stödet begärs, används för jordbruksverksamhet eller, om arealen även används för annan verksamhet än jordbruksverksamhet, huvudsakligen används för jordbruksverksamhet; medlemsstaterna får även besluta att stödberättigande hektar, om detta är vederbörligen motiverat av skäl som rör miljö, biologisk mångfald eller klimat även ska inbegripa vissa arealer som används till jordbruksverksamhet endast vartannat år,

b)

all areal i jordbruksföretaget som

i)

täcks av landskapselement som omfattas av skyldigheten till bibehållande inom ramen för GAEC-norm 8, som anges i bilaga III,

ii)

används för att uppnå minsta åkermark som avsatts för icke-produktiva arealer och element, inbegripet mark i träda, inom ramen för GAEC-norm 8, som förtecknas i bilaga III, eller

iii)

under den tid då jordbrukarens åtagande varar, etablerats eller behållits som ett resultat av ett miljösystem som avses i artikel 31.

Om medlemsstaterna beslutar det får stödberättigande hektar innehålla andra landskapselement, förutsatt att de inte utgör en övervägande andel och inte i betydande grad hämmar jordbruksverksamhetens prestation på grund av den areal de upptar inom jordbruksskiftet. Vid genomförandet av denna princip får medlemsstaterna fastställa en maximal andel av det jordbruksskifte som täcks av dessa andra landskapselement.

När det gäller permanent gräsmark med utspridda icke stödberättigande element, får medlemsstaterna tillämpa fasta minskningskoefficienter för att fastställa den areal som ska anses vara stödberättigande,

c)

all areal i jordbruksföretaget som berättigade till utbetalningar enligt avdelning III kapitel II avsnitt 2 underavsnitt 2 i denna förordning eller inom ramen för den ordning för grundstöd eller det system för enhetlig arealersättning som föreskrivs i avdelning III i förordning (EU) nr 1307/2013, och som av medlemsstaterna har fastställts inte vara en stödberättigande hektar på grundval av leden a och b i denna punkt

i)

till följd av tillämpning av direktiv 92/43/EEG, 2009/147/EG eller 2000/60/EG på den arealen,

ii)

på grundval av sådana arealbaserade interventioner som fastställs i denna förordning och som omfattas av det integrerade system som avses i artikel 65.1 i förordning (EU) 2021/2116 och som tillåter produktion av sådana produkter som inte förtecknas i bilaga I till EUF-fördraget genom paludikultur, eller enligt nationella ordningar för biologisk mångfald eller minskade växthusgasutsläpp, vilkas villkor överensstämmer med de arealbaserade interventionerna, förutsatt att sådana interventioner och nationella ordningar bidrar till att uppnå ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f i den här förordningen,

iii)

under tiden för ett beskogningsåtagande som jordbrukaren gjort i enlighet med artikel 31 i förordning (EG) nr 1257/1999, artikel 43 i förordning (EG) nr 1698/2005 eller artikel 22 i förordning (EU) nr 1305/2013 eller artikel 70 eller artikel 73 i den här förordningen, eller inom ramen för en nationell ordning vars villkor är förenliga med artikel 43.1, 43.2 och 43.3 i förordning (EG) nr 1698/2005 eller artikel 22 i förordning (EU) nr 1305/2013 eller artikel 70 eller artikel 73 i den här förordningen,

iv)

under tiden för ett åtagande som jordbrukaren gjort och som resulterar i ett uttag av arealen i enlighet med artiklarna 22, 23 och 24 i förordning (EG) nr 1257/1999, artikel 39 i förordning (EG) nr 1698/2005, artikel 28 i förordning (EU) nr 1305/2013 eller artikel 70 i den här förordningen.

Arealer som används för produktion av hampa ska endast vara stödberättigande hektar om de sorter som används har en tetrahydrokannabinolhalt på högst 0,3 %.

5.   Aktiva jordbrukare ska definieras så att det säkerställs att stöd beviljas endast till fysiska eller juridiska personer eller grupper av fysiska eller juridiska personer som är involverade i jordbruksverksamhet på åtminstone en miniminivå, utan att detta nödvändigtvis innebär att stöd inte kan beviljas jordbrukare med flera verksamheter eller deltidsjordbrukare.

Vid fastställandet av vem som ska räknas som aktiv jordbrukare ska medlemsstaterna tillämpa objektiva och icke-diskriminerande kriterier såsom inkomstprövning, arbetskraftsinsats på gården, bolagsändamål och jordbruksverksamhetens förekomst i nationella eller regionala register. Sådana kriterier får införas i en eller flera former som väljs av medlemsstaterna, bland annat genom en negativ förteckning som diskvalificerar en jordbrukare från att betraktas som aktiv jordbrukare. Om en medlemsstat som aktiva jordbrukare betraktar de jordbrukare som inte för det föregående året tagit emot direktstöd som översteg ett visst belopp, får detta belopp inte överstiga 5 000 EUR.

6.   Ung jordbrukare ska definieras så att följande innefattas:

a)

En övre åldersgräns på mellan 35 och 40 år.

b)

Villkoren för att vara ansvarig för jordbruksföretaget.

c)

Lämplig utbildning eller lämpliga yrkesfärdigheter enligt vad som fastställs av medlemsstaterna.

7.   Ny jordbrukare ska definieras så att det avser en annan jordbrukare än en ung jordbrukare och som är ansvarig för jordbruksföretaget för första gången. Medlemsstaterna ska även införa ytterligare objektiva och icke-diskriminerande krav avseende lämplig utbildning och lämpliga yrkesfärdigheter.

8.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 för att komplettera denna förordning med regler som innebär att stöd endast kan beviljas på villkor av användning av certifierat utsäde av vissa hampsorter och förfarandet för fastställande av hampsorter samt av verifiering av deras tetrahydrokannabinolhalt enligt punkt 4 andra stycket i den här artikeln för att bevara folkhälsan.

AVDELNING II

MÅL OCH INDIKATORER

Artikel 5

Allmänna mål

I enlighet med de mål för den gemensamma jordbrukspolitiken som anges i artikel 39 i EUF-fördraget, målet om att bevara en fungerande inre marknad och likvärdiga förutsättningar mellan jordbrukare i unionen och subsidiaritetsprincipen, ska stöd från EGFJ och Ejflu syfta till att ytterligare förbättra den hållbara utvecklingen av jordbruk, livsmedel och landsbygdsområden, och bidra till uppnåendet av följande allmänna mål på de ekonomiska, miljörelaterade och sociala områdena, vilket bidrar till genomförandet av Agenda 2030 för hållbar utveckling:

a)

Främja en smart, konkurrenskraftig, motståndskraftig och diversifierad jordbrukssektor som säkerställer livsmedelstryggheten på lång sikt.

b)

Stödja och stärka miljöskyddet, inbegripet biologisk mångfald, och klimatåtgärder och bidra till uppnåendet av unionens miljö- och klimatrelaterade mål, bland annat dess åtaganden inom ramen för Parisavtalet.

c)

Förbättra den socioekonomiska strukturen i landsbygdsområden.

Artikel 6

Specifika mål

1.   De allmänna målen ska uppnås genom följande specifika mål:

a)

Att stödja jordbruksinkomster som det går att leva på och jordbrukssektorns motståndskraft i unionen för att förbättra den långsiktiga livsmedelstryggheten och biologiska mångfalden inom jordbruket samt säkerställa den ekonomiska hållbarheten i unionens jordbruksproduktion.

b)

Att öka marknadsorienteringen och gårdarnas konkurrenskraft, på såväl kort som lång sikt, med ett större fokus på forskning, teknik och digitalisering.

c)

Att förbättra jordbrukarnas position i värdekedjan.

d)

Att bidra till begränsning av och anpassning till klimatförändringar, inbegripet genom att minska utsläppen av växthusgaser och öka koldioxidbindningen, samt främja hållbar energi.

e)

Att främja hållbar utveckling och effektiv förvaltning av naturresurser som vatten, mark och luft, bland annat genom att minska beroendet av kemikalier.

f)

Att bidra till att få stopp på förlusten av biologisk mångfald och vända trenden, stärka ekosystemtjänster samt bevara livsmiljöer och landskap.

g)

Att locka och understödja unga jordbrukare och nya jordbrukare och underlätta hållbar affärsutveckling i landsbygdsområden.

h)

Att främja sysselsättning, tillväxt, jämställdhet, inbegripet kvinnors deltagande i jordbruket, social delaktighet och lokal utveckling i landsbygdsområden, inbegripet den cirkulära bioekonomin och hållbart skogsbruk.

i)

Att se till att unionens jordbruk svarar bättre på samhällets krav på livsmedel och hälsa, inbegripet högkvalitativa, säkra och näringsrika livsmedel som producerats på ett hållbart sätt, minskning av matavfall samt bättre djurskydd och bekämpning av antimikrobiell resistens.

2.   De mål som anges i punkt 1 ska kompletteras av och vara tätt sammanlänkade med det övergripande målet att modernisera jordbruket och landsbygdsområden genom att främja och utbyta kunskap, innovation och digitalisering i jordbruket och i landsbygdsområden samt genom att uppmuntra jordbrukare att ta till sig dessa, genom förbättrad tillgång till forskning, innovation, kunskapsutbyte och utbildning.

3.   Medlemsstaterna ska för att uppnå de specifika mål som avses i punkterna 1 och 2 med stöd av kommissionen vidta lämpliga åtgärder för att minska den administrativa bördan och säkerställa ett förenklat genomförande av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Artikel 7

Indikatorer

1.   Förverkligandet av de mål som anges i artiklarna 5, 6.1 och 6.2 ska utvärderas på grundval av de gemensamma indikatorer för output, resultat, effekt och kontext som anges i bilaga I. Dessa gemensamma indikatorer inbegriper

a)

outputindikatorer som rör genomförd output av de interventioner som får stöd,

b)

resultatindikatorer som rör de berörda specifika mål som avses i artikel 6.1 och 6.2, och som används för att fastställa kvantifierade delmål och mål i förhållande till de specifika målen i de strategiska GJP-planerna samt för att bedöma de framsteg som gjorts för att nå de målen; resultatindikatorer som rör miljö- och klimatspecifika mål får omfatta interventioner som bidrar till uppfyllandet av de åtaganden som härrör ur de unionsrättsakter som förtecknas i bilaga XIII,

c)

effektindikatorer som rör målen i artiklarna 5, 6.1 och 6.2 och används i samband med de strategiska GJP-planerna och den gemensamma jordbrukspolitiken,

d)

kontextindikatorer som avses i artikel 115.2 och förtecknas i bilaga I.

2.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 om ändring av bilaga I för att anpassa de gemensamma indikatorerna för output, resultat, effekt och kontext. Dessa delegerade akter ska vara strikt begränsade till att åtgärda tekniska problem som medlemsstaterna stöter på avseende tillämpningen av dessa indikatorer.

AVDELNING III

GEMENSAMMA KRAV OCH INTERVENTIONSTYPER

KAPITEL I

GEMENSAMMA KRAV

Avsnitt 1

Allmänna principer

Artikel 8

Strategiskt tillvägagångssätt

Medlemsstaterna ska uppnå målen i avdelning II genom att fastställa interventioner på grundval av de interventionstyper som anges i kapitlen II, III och IV i denna avdelning i enlighet med sin behovsbedömning och de gemensamma krav som anges i detta kapitel.

Artikel 9

Allmänna principer

Medlemsstaterna ska utforma interventionerna i sina strategiska GJP-planer och de GAEC-normer som avses i artikel 13 i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och de allmänna principerna i unionsrätten.

Medlemsstaterna ska säkerställa att interventionerna och de GAEC-normer som avses i artikel 13 fastställs på grundval av objektiva och icke-diskriminerande kriterier, att de är förenliga med en välfungerande inre marknad och att de inte snedvrider konkurrensen.

Medlemsstaterna ska upprätta det regelverk som styr beviljandet av unionsstöd till jordbrukare och andra stödmottagare i enlighet med de strategiska GJP-planerna såsom de godkänts av kommissionen i enlighet med artiklarna 118 och 119 i den här förordningen, och de principer och krav som fastställs i den här förordningen och förordning (EU) 2021/2116. De ska genomföra dessa strategiska GJP-planer såsom de godkänts av kommissionen.

Artikel 10

Internt stöd inom ramen för WTO

Medlemsstaterna ska utforma interventionerna på grundval av de interventionstyper som förtecknas i bilaga II till denna förordning, inbegripet definitionerna och villkoren i artikel 4, så att de uppfyller kriterierna i bilaga 2 till WTO:s jordbruksavtal.

I synnerhet ska det grundläggande inkomststödet för hållbarhet, det kompletterande omfördelningsinkomststödet för hållbarhet, det kompletterande inkomststödet för unga jordbrukare och systemen för klimatet, miljön och djurskydd uppfylla kriterierna i de punkter i bilaga 2 till WTO:s jordbruksavtal som anges i bilaga II till denna förordning avseende dessa interventioner. När det gäller andra interventioner ska de punkter i bilaga 2 till WTO:s jordbruksavtal som anges i bilaga II till denna förordning vara vägledande, och dessa interventioner får i stället vara förenliga med en annan punkt i bilaga 2 till WTO:s jordbruksavtal, om detta specificeras och förklaras i den strategiska GJP-planen.

Artikel 11

Genomförande av samförståndsförklaringen om oljeväxtfrön

1.   Om medlemsstaterna fastställer arealbaserade interventioner, utöver de som följer bestämmelserna i bilaga 2 till WTO:s jordbruksavtal, inbegripet kopplat inkomststöd i enlighet med avdelning III kapitel II avsnitt 3 underavsnitt 1 i denna förordning, och om dessa interventioner avser vissa av eller alla de oljeväxtfrön som avses i bilagan till samförståndsförklaringen mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Förenta staterna inom ramen för GATT om vissa oljeväxtfrön, får summan av de stödområden som grundas på den planerade output som ingår i de berörda medlemsstaternas strategiska GJP-planer inte överstiga det maximala stödområde för hela unionen som fastställts för efterlevnad av unionens internationella åtaganden.

2.   Kommissionen ska senast den 8 juni 2022 anta genomförandeakter som fastställer ett vägledande referensstödområde för varje medlemsstat som beräknas på grundval av varje medlemsstats andel av det genomsnittliga odlingsområdet i unionen under åren 2016–2020. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 153.2.

3.   Varje medlemsstat som har för avsikt att bevilja stöd i enlighet med punkt 1 i denna artikel ska ange motsvarande planerad output i hektar i sitt förslag till strategisk GJP-plan som avses i artikel 118.1.

Om det maximala stödområde för hela unionen som avses i punkt 1 i den här artikeln överskrids efter det att medlemsstaterna meddelat all sin planerade output, ska kommissionen för varje medlemsstat som meddelat ett överskott jämfört med sitt referensområde beräkna en minskningskoefficient som är proportionell i förhållande till den överskjutande delen av medlemsstatens planerade output så att det maximala stödområdet för hela unionen bibehålls. Varje berörd medlemsstat ska informeras om denna minskningskoefficient i kommissionens iakttagelser till den strategiska GJP-planen i enlighet med artikel 118.3. Minskningskoefficienten för varje medlemsstat ska anges i det genomförandebeslut som avses i artikel 118.6 genom vilket kommissionen godkänner den strategiska GJP-planen.

Medlemsstaterna får inte ändra sitt stödområde på eget initiativ efter det datum som avses i artikel 118.1.

4.   Om en medlemsstat avser att öka sin planerade output som avses i punkt 1 i denna artikel såsom fastställs i dess strategiska GJP-plan som godkänts av kommissionen, ska den meddela kommissionen om den ändrade planerade outputen genom en begäran om ändring av dess strategiska GJP-plan i enlighet med artikel 119 före den 1 januari det år som föregår det berörda ansökningsåret.

5.   För att i tillämpliga fall undvika att det maximala stödområde för hela unionen som avses i punkt 1 överskrids, ska kommissionen ange minskningskoefficienter eller se över de befintliga minskningskoefficienterna om sådana har angetts i enlighet med punkt 3 andra stycket för alla medlemsstater som överskrider sina referensstödområden i sina strategiska GJP-planer.

Kommissionen ska informera de berörda medlemsstaterna om minskningskoefficienterna senast den 31 januari det år som föregår det berörda ansökningsåret.

Varje berörd medlemsstat ska skicka in en motsvarande begäran om ändring av sin strategiska GJP-plan med den minskningskoefficient som avses i andra stycket senast den 31 mars det år som föregår det berörda ansökningsåret. Minskningskoefficienten för den medlemsstaten ska anges i det genomförandebeslut som avses i artikel 119.10 genom vilket kommissionen godkänner ändringen av den strategiska GJP-planen.

6.   Med avseende på de oljeväxtfrön som berörs av den samförståndsförklaring som avses i punkt 1 i denna artikel ska medlemsstaterna informera kommissionen om det totala antal hektar för vilket stöd faktiskt har betalats ut, i de årliga prestationsrapporter som avses i artikel 134.

7.   Medlemsstaterna ska undanta odling av solrosfrön som är avsedda för direkt konsumtion från sådana arealbaserade interventioner som avses i punkt 1.

Avsnitt 2

Grundvillkor

Artikel 12

Princip och tillämpningsområde

1.   Medlemsstaterna ska i sina strategiska GJP-planer inbegripa ett system med grundvillkor, enligt vilket administrativa sanktioner ska åläggas jordbrukare och andra stödmottagare som tar emot direktstöd enligt kapitel II eller årliga utbetalningar i enlighet med artiklarna 70, 71 och 72 och som inte uppfyller de föreskrivna verksamhetskraven enligt unionsrätten och de GAEC-normer som fastställs i den strategiska GJP-planen enligt bilaga III, med avseende på följande specifika områden:

a)

Klimatet och miljön, däribland vatten, jord och ekosystemens mångfald.

b)

Folkhälsa och växtskydd.

c)

Djurskydd.

2.   Den strategiska GJP-planen ska inbegripa regler för ett effektivt och proportionellt system med administrativa sanktioner. Dessa regler ska särskilt uppfylla de krav som anges i avdelning IV kapitel IV i förordning (EU) 2021/2116.

3.   De rättsakter som anges i bilaga III när det gäller de föreskrivna verksamhetskraven ska tillämpas i gällande version och i fråga om direktiv på det sätt som de har genomförts av medlemsstaterna.

4.   I detta avsnitt avses med föreskrivna verksamhetskrav vart och ett av de föreskrivna verksamhetskrav enligt unionsrätten som anges i bilaga III, i en given rättsakt, och som i sak skiljer sig från alla andra krav i samma akt.

Artikel 13

Medlemsstaternas skyldigheter med avseende på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att all jordbruksareal, inbegripet mark som inte längre används för produktion, hålls i enlighet med god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden. Medlemsstaterna ska på nationell eller regional nivå fastställa miniminormer för jordbrukare och andra stödmottagare för varje GAEC-norm som anges i bilaga III, i linje med det huvudsakliga målet med dessa normer som anges den bilagan. När medlemsstaterna fastställer sina normer, ska de i relevanta fall beakta de särskilda förhållandena i de områden som berörsinbegripet jordmån och klimatförhållanden, befintliga jordbrukssystem, jordbruksmetoder, jordbrukets storlek och jordbrukets struktur, markanvändning samt de yttersta randområdenas särdrag.

2.   När det gäller de huvudsakliga mål som anges i bilaga III får medlemsstaterna fastställa ytterligare normer utöver dem som fastställs i den bilagan rörande samma huvudsakliga mål. Sådana ytterligare normer ska vara icke-diskriminerande, proportionella och motsvara de behov som identifierats.

Medlemsstaterna får inte fastställa miniminormer för andra huvudsakliga mål än de huvudsakliga mål som anges i bilaga III.

3.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 för att komplettera denna förordning med regler som ska säkerställa likvärdiga förutsättningar vad gäller andelen för GAEC-norm 1.

Avsnitt 3

Sociala grundvillkor

Artikel 14

Princip och tillämpningsområde

1.   Medlemsstaterna ska i sina strategiska GJP-planer ange att jordbrukare och andra stödmottagare som tar emot direktstöd enligt kapitel II eller årliga utbetalningar i enlighet med artiklarna 70, 71 och 72 senast från och med den 1 januari 2025 ska åläggas administrativa sanktioner om de inte uppfyller de krav gällande tillämpliga arbets- och anställningsvillkor eller arbetsgivarskyldigheter som följer av de rättsakter som avses i bilaga IV.

2.   När medlemsstaterna inbegriper ett system med administrativa sanktioner i sina strategiska GJP-planer enligt vad som avses i punkt 1, ska de i enlighet med sina institutionella bestämmelser samråda med relevanta nationella arbetsmarknadsparter som företräder arbetsgivare och arbetstagare inom jordbrukssektorn, och de ska till fullo respektera deras självständighet samt deras rätt att förhandla om och ingå kollektivavtal. Det systemet med administrativa sanktioner ska inte påverka arbetsmarknadsparternas rättigheter och skyldigheter, när dessa i enlighet med nationella rättsliga ramar och nationella ramar för kollektiva förhandlingar ansvarar för genomförandet eller kontrollen av efterlevnaden av de rättsakter som anges i bilaga IV.

3.   Den strategiska GJP-planen ska inbegripa regler för ett ändamålsenligt och proportionellt system med administrativa sanktioner. Dessa regler ska uppfylla de relevanta krav som anges i avdelning IV kapitel V i förordning (EU) 2021/2116.

4.   De rättsakter som anges i bilaga IV och som innehåller de bestämmelser som ska omfattas av det system med administrativa sanktioner som avses i punkt 1 ska tillämpas i gällande version och på det sätt som de har genomförts av medlemsstaterna.

Avsnitt 4

Jordbruksrådgivning

Artikel 15

Jordbruksrådgivning

1.   Medlemsstaterna ska i sina strategiska GJP-planer inbegripa tjänster som innebär att jordbrukare och andra stödmottagare inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken kan få råd om förvaltning av mark och jordbruksföretag (nedan kallad jordbruksrådgivning). Medlemsstaterna får bygga på befintliga system.

2.   Jordbruksrådgivningen ska omfatta de ekonomiska, miljömässiga och sociala dimensionerna, med beaktande av befintliga jordbruksmetoder, och tillhandahålla aktuella tekniska och vetenskapliga uppgifter som tagits fram genom forsknings- och innovationsprojekt, inbegripet vad gäller tillhandahållande av kollektiva nyttigheter.

Genom jordbruksrådgivningen ska lämpligt stöd erbjudas under jordbruksföretagets hela utvecklingscykel, inbegripet för etableringen för första gången, omställning av produktionsmönster för att möta konsumentefterfrågan, innovativa metoder, jordbruksteknik för klimatresiliens, inbegripet trädjordbruk och agroekologi, förbättrat djurskydd och vid behov säkerhetsnormer och socialt stöd.

Jordbruksrådgivningen ska integreras i de sammanhängande tjänster med jordbruksrådgivare, forskare, jordbruksorganisationer och andra relevanta berörda parter som utgör Akis.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att rådgivningen är opartisk och att rådgivarna har lämpliga kvalifikationer och lämplig utbildning samt inte har några intressekonflikter.

4.   Jordbruksrådgivningen ska vara anpassad till de olika typerna av produktion och jordbruk och ska åtminstone omfatta

a)

alla de krav, villkor och förvaltningsåtaganden som gäller jordbrukare och andra stödmottagare och som fastställs i den strategiska GJP-planen, inbegripet krav och normer under grundvillkor, villkor för interventioner samt information om finansieringsinstrument och affärsplaner som upprättats enligt den strategiska GJP-planen,

b)

de krav som fastställs av medlemsstaterna för genomförandet av direktiv 92/43/EEG, direktiv 2000/60/EG, artikel 55 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 (38), Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG (39), direktiv 2009/128/EG, direktiv 2009/147/EG, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 (40), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031 (41) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 (42),

c)

jordbruksmetoder som förhindrar utvecklingen av antimikrobiell resistens enligt vad som anges i kommissionens meddelande av den 29 juni 2017 med titeln En europeisk One Health-handlingsplan mot antimikrobiell resistens,

d)

riskförebyggande och riskhantering,

e)

innovationsstöd, i synnerhet för utarbetande och genomförande av projekt i de operativa grupper inom EIP som avses i artikel 127.3,

f)

digital teknik inom jordbruket och landsbygdsområden enligt artikel 114 b,

g)

hållbar hantering av näringsämnen, inbegripet användning senast från och med 2024 av ett verktyg för hantering av näringsämnen för ett hållbart jordbruk, vilket är en digital applikation som åtminstone anger

i)

en balans mellan de viktigaste näringsämnena på fältnivå,

ii)

de rättsliga kraven i fråga om näringsämnen,

iii)

markuppgifter, på grundval av tillgänglig information och tillgängliga analyser,

iv)

uppgifter från det integrerade administrations- och kontrollsystemet (IACS) som är relevanta för hantering av näringsämnen,

h)

anställningsvillkor, arbetsgivares skyldigheter och hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och socialt stöd i jordbrukssamhällen.

KAPITEL II

INTERVENTIONSTYPER I FORM AV DIREKTSTÖD

Avsnitt 1

Interventionstyper, minskning av stöd och minimikrav

Artikel 16

Interventionstyper i form av direktstöd

1.   Interventionstyperna i detta kapitel kan utgöras av frikopplat och kopplat direktstöd.

2.   Frikopplat direktstöd ska vara följande:

a)

Grundläggande inkomststöd för hållbarhet.

b)

Kompletterande omfördelningsinkomststöd för hållbarhet.

c)

Kompletterande inkomststöd för unga jordbrukare.

d)

Systemen för klimatet, miljön och djurskydd.

3.   Kopplat direktstöd ska vara följande:

a)

Kopplat inkomststöd.

b)

Grödspecifikt stöd för bomull.

Artikel 17

Fastställande av tak och nedtrappning av stöd

1.   Medlemsstaterna får fastställa ett tak för det grundläggande inkomststöd för hållbarhet som ska beviljas en jordbrukare i under ett visst kalenderår. Medlemsstater som väljer att införa tak ska minska det belopp som överstiger 100 000 EUR med 100 %.

2.   Medlemsstaterna får minska det grundläggande inkomststöd för hållbarhet som överstiger 60 000 EUR som ska beviljas en jordbrukare under ett visst kalenderår med upp till 85 %.

Medlemsstaterna får fastställa ytterligare delar över 60 000 EUR och ange procentsatserna för minskning för dessa ytterligare delar. De ska säkerställa att minskningen för varje del är densamma som eller högre än för den föregående delen.

3.   Innan medlemsstaterna tillämpar punkt 1 eller 2 får de, från det grundläggande inkomststöd för hållbarhet som ska beviljas jordbrukaren under ett visst kalenderår, dra av

a)

alla löner som har koppling till jordbruksverksamhet och som redovisats av jordbrukaren, inbegripet skatter och sociala avgifter relaterade till anställning,

b)

den motsvarande kostnad för avlönat och oavlönat arbete som har koppling till jordbruksverksamhet som har utförts av personer som arbetar på det berörda jordbruksföretaget och som inte erhåller lön, eller som erhåller en lön som är lägre än det belopp som vanligtvis betalas ut för de utförda tjänsterna, men som ersätts genom det ekonomiska resultatet från jordbruksverksamheten,

c)

arbetskostnadsdelen av de kontrakteringskostnader som har koppling till jordbruksverksamhet och som redovisats av jordbrukaren.

För att beräkna de belopp som avses i första stycket a ska medlemsstaterna använda jordbrukarens faktiska lönekostnader. I vederbörligen motiverade fall får jordbrukare begära att använda standardkostnader som ska fastställas av den berörda medlemsstaten enligt en metod som ska specificeras närmare i dess strategiska GJP-plan på grundval av de genomsnittliga standardlöner som har koppling till jordbruksverksamhet på nationell eller regional nivå multiplicerade med det antal årsarbetsenheter som deklarerats av den berörda jordbrukaren.

För att beräkna de belopp som avses i första stycket b ska medlemsstaterna använda standardkostnader som ska fastställas av den berörda medlemsstaten enligt en metod som ska specificeras närmare i dess strategiska GJP-plan på grundval av de genomsnittliga standardlöner som har koppling till jordbruksverksamhet på nationell eller regional nivå multiplicerade med det antal årsarbetsenheter som deklarerats av den berörda jordbrukaren.

4.   I fråga om juridiska personer eller en grupp fysiska eller juridiska personer får medlemsstaterna tillämpa den minskning som avses i punkterna 1 och 2 på medlemmarna i dessa juridiska personer eller grupper i de fall där nationell rätt föreskriver att de enskilda medlemmarna kan ta på sig rättigheter och skyldigheter som är jämförbara med dem som tillerkänns enskilda jordbrukare med ställning som ansvariga för jordbruksföretaget, i synnerhet vad gäller deras ekonomiska, sociala och skattemässiga situation, under förutsättning att de har bidragit till att stärka de berörda juridiska personernas eller gruppernas jordbruksstruktur.

5.   Det beräknade resultatet av minskningen av stöden ska huvudsakligen användas till att bidra till finansieringen av det kompletterande omfördelningsinkomststödet för hållbarhet, om det är inrättat i den relevanta strategiska GJP-planen, och därefter av de övriga interventioner som hör till frikopplat direktstöd.

Medlemsstaterna får också använda hela eller delar av resultatet till att finansiera interventionstyper inom ramen för Ejflu enligt kapitel IV genom en överföring. En sådan överföring till Ejflu ska ingå i finansieringstabellerna i den strategiska GJP-planen och får ses över 2025 i enlighet med artikel 103. Den ska inte omfattas av de maximigränser för överföringar av medel från EGFJ till Ejflu som fastställs enligt den artikeln.

6.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 för att komplettera denna förordning med regler som fastställer en enhetlig grund för beräkningen av den minskning av stöd som anges i punkterna 1 och 2 i den här artikeln för att föreskriva detaljerade regler för fördelningen av medel till jordbrukare.

Artikel 18

Minimikrav

1.   Medlemsstaterna ska fastställa en minsta areal och inte bevilja direktstöd till aktiva jordbrukare vars stödberättigande areal inom det jordbruksföretag för vilket direktstöd söks understiger denna minsta areal.

Alternativt får medlemsstaterna fastställa ett minimibelopp för direktstöd som får betalas till en jordbrukare.

2.   Om en medlemsstat har beslutat att fastställa en minsta areal i enlighet med punkt 1 första stycket ska den ändå fastställa ett minimibelopp i enlighet med punkt 1 andra stycket för de jordbrukare som får ett djurrelaterat stöd som ska betalas per djur i form av direktstöd och vilka innehar färre hektar än denna minsta areal.

Vid fastställandet av den minsta arealen eller minimibeloppet ska medlemsstaterna sträva efter att säkerställa att direktstödet endast får beviljas aktiva jordbrukare om

a)

förvaltningen av det motsvarande stödet inte orsakar en alltför stor administrativ börda, och

b)

de motsvarande beloppen utgör ett verkningsfullt bidrag till uppnåendet av de specifika mål som anges i artikel 6.1 till vilka direktstöd bidrar.

3.   Grekland får besluta att inte tillämpa denna artikel på de mindre Egeiska öarna.

Artikel 19

Bidrag till riskhanteringsverktyg

Genom undantag från artikel 44.1 i förordning (EU) 2021/2116 får en medlemsstat besluta att tilldela upp till 3 % av det direktstöd som ska betalas till en jordbrukare för jordbrukarens bidrag till ett riskhanteringsverktyg.

Medlemsstater som beslutar att utnyttja denna bestämmelse ska tillämpa den på alla jordbrukare som får direktstöd ett visst år.

Avsnitt 2

Frikopplat direktstöd

Underavsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 20

Allmänna krav för erhållande av frikopplat direktstöd

Medlemsstaterna ska bevilja frikopplat direktstöd till aktiva jordbrukare enligt de villkor som anges i detta avsnitt och som specificeras närmare i deras strategiska GJP-planer.

Underavsnitt 2

Grundläggande inkomststöd för hållbarhet

Artikel 21

Allmänna regler

1.   Medlemsstaterna ska tillhandahålla grundläggande inkomststöd för hållbarhet (nedan kallat grundläggande inkomststöd) i enlighet med de villkor som anges i detta underavsnitt och som specificeras närmare i deras strategiska GJP-planer.

2.   Medlemsstaterna ska tillhandahålla grundläggande inkomststöd i form av ett årligt frikopplat stöd per stödberättigande hektar.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 23–27 ska det grundläggande inkomststödet beviljas för varje stödberättigande hektar som deklareras av en aktiv jordbrukare.

Artikel 22

Stödbelopp per hektar

1.   Såvida medlemsstaterna inte beslutar att bevilja det grundläggande inkomststöd på grundval av stödrätter som avses i artikel 23 ska stödet betalas ut som ett enhetligt belopp per hektar.

2.   Medlemsstaterna får besluta att dela upp beloppet för det grundläggande inkomststödet per hektar på olika grupper av territorier med liknande socioekonomiska förhållanden eller jordbruksförhållanden, inbegripet traditionella jordbruksmetoder enligt vad som fastställts av medlemsstaterna, såsom traditionell extensiv alpin betesmark. I enlighet med artikel 109.2 d får beloppet för det grundläggande inkomststödet per hektar minskas med beaktande av stöd genom andra interventioner inom ramen för den berörda strategiska GJP-planen.

Artikel 23

Stödrätter

1.   Medlemsstater som har tillämpat den ordning för grundstöd som anges i avdelning III kapitel I avsnitt 1 i förordning (EU) nr 1307/2013 får besluta att bevilja grundläggande inkomststöd på grundval av stödrätter i enlighet med artiklarna 24–27 i den här förordningen.

2.   Om medlemsstater som har tillämpat den ordning för grundstöd som anges i avdelning III kapitel I avsnitt 1 i förordning (EU) nr 1307/2013 beslutar att inte längre bevilja grundläggande inkomststöd på grundval av stödrätter, ska de stödrätter som tilldelats enligt den förordningen upphöra att gälla den 31 december det år som föregår det år från vilket beslutet ska tillämpas.

Artikel 24

Värdet av stödrätter och konvergens

1.   Medlemsstaterna ska i enlighet med denna artikel fastställa stödrätternas enhetsvärde innan konvergens uppnås, genom att justera stödrätternas värde proportionellt till det värde som fastställs i enlighet med förordning (EU) nr 1307/2013 för ansökningsåret 2022 och det relaterade stöd för jordbruksmetoder med gynnsam inverkan på klimatet och miljön som anges i avdelning III kapitel III i den förordningen för ansökningsåret 2022.

2.   Medlemsstaterna får besluta att dela upp stödrätternas värde i enlighet med artikel 22.2.

3.   Varje medlemsstat ska senast ansökningsåret 2026 fastställa en högsta nivå för de enskilda stödrätternas värde för den medlemsstat eller för varje grupp av territorier som avses i artikel 22.2.

4.   Om stödrätternas värde som fastställs i enlighet med punkt 1 inte är enhetligt i en medlemsstat eller i en grupp av territorier som avses i artikel 22.2 ska den berörda medlemsstaten säkerställa att stödrätternas värde konvergerar mot ett enhetligt enhetsvärde senast ansökningsåret 2026.

5.   Vid tillämpningen av punkt 4 ska varje medlemsstat, senast för ansökningsåret 2026, säkerställa att alla stödrätter har ett värde på minst 85 % av det planerade genomsnittliga enhetsbelopp som avses i artikel 102.1 för det grundläggande inkomststödet för ansökningsåret 2026 enligt sin strategiska GJP-plan för den medlemsstat eller för den grupp av territorier som avses i artikel 22.2.

6.   Medlemsstaterna ska finansiera den höjning av stödrätternas värde som krävs för att uppfylla kraven i punkterna 4 och 5 i denna artikel genom att använda eventuella belopp som blir tillgängliga genom tillämpning av punkt 3 i denna artikel och vid behov genom att minska skillnaden mellan det enhetsvärde på stödrätterna som fastställs i enlighet med punkt 1 i denna artikel och det planerade enhetsbelopp som avses i artikel 102.1 för det grundläggande inkomststödet för ansökningsåret 2026 enligt den strategiska GJP-planen för den medlemsstat eller för den grupp av territorier som avses i artikel 22.2.

Medlemsstaterna får besluta att tillämpa minskningen på alla eller vissa av stödrätterna med ett värde som fastställs i enlighet med punkt 1 i denna artikel och som överstiger det planerade enhetsbelopp som avses i artikel 102.1 för det grundläggande inkomststödet för ansökningsåret 2026 enligt den strategiska GJP-planen för den medlemsstat eller för den grupp av territorier som avses i artikel 22.2.

7.   De minskningar som avses i punkt 6 ska grundas på objektiva och icke-diskriminerande kriterier. Utan att det påverkar det minsta värde som fastställs i enlighet med punkt 5 får det i sådana kriterier ingå en fastställd högsta minskning som inte får vara lägre än 30 %.

8.   Medlemsstaterna ska säkerställa att justeringen av stödrätternas värde i enlighet med punkterna 3–7 inleds 2023.

Artikel 25

Aktivering av stödrätter

1.   De medlemsstater som har beslutat att bevilja stöd på grundval av stödrätter ska bevilja grundläggande inkomststöd till aktiva jordbrukare som innehar ägda eller hyrda stödrätter vid aktivering av dessa stödrätter. För aktivering av stödrätter ska medlemsstaterna säkerställa att aktiva jordbrukare deklarerar de stödberättigande hektar som omfattas av varje stödrätt.

2.   Medlemsstaterna ska säkerställa att stödrätterna, inklusive vid faktiskt eller förtida arv, endast aktiveras i medlemsstaten eller i den grupp av territorier som avses i artikel 22.2 där de tilldelades.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att de aktiverade stödrätterna ger rätt till utbetalning av det belopp som anges i dem.

Artikel 26

Reserver för stödrätter

1.   Varje medlemsstat som beslutar att bevilja grundläggande inkomststöd på grundval av stödrätter ska förvalta en nationell reserv.

2.   Genom undantag från punkt 1 i denna artikel får medlemsstaterna, om de beslutar att dela upp det grundläggande inkomststödet i enlighet med artikel 22.2, besluta att ha en reserv för varje grupp av territorier som avses i den artikeln.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att stödrätter ur reserven endast tilldelas aktiva jordbrukare.

4.   Medlemsstaterna ska i första hand använda sin reserv för tilldelning av stödrätter till följande jordbrukare:

a)

Unga jordbrukare som nyligen startat ett jordbruksföretag för första gången.

b)

Nya jordbrukare.

5.   En medlemsstat ska tilldela stödrätter till eller öka värdet på befintliga stödrätter som innehas av de aktiva jordbrukare som har rätt att erhålla stöd enligt ett slutligt domstolsavgörande eller ett slutligt administrativt avgörande fattat av den behöriga myndigheten i den medlemsstaten. Den ska säkerställa att dessa aktiva jordbrukare erhåller det antal stödrätter och det värde på stödrätterna som fastställs i domstolsavgörandet eller det administrativa avgörandet vid en tidpunkt som ska fastställas av den medlemsstaten.

6.   Medlemsstaterna ska säkerställa att reserven fylls på genom linjär minskning av värdet på alla stödrätter när reserven inte räcker till för att täcka tilldelningen av stödrätter enligt punkterna 4 och 5.

7.   Medlemsstaterna får fastställa ytterligare regler för användningen av reserven, inbegripet ytterligare kategorier av jordbrukare som ska få tilldelning ur reserven, förutsatt att de prioriterade grupper som avses i punkterna 4 och 5 har fått tilldelning, och för de fall som skulle föranleda påfyllning av reserven. Om reserven fylls på genom linjär minskning av värdet på stödrätter ska en sådan linjär minskning tillämpas på alla stödrätter på nationell nivå eller, om medlemsstaterna tillämpar det undantag som föreskrivs i punkt 2, på nivån för den relevanta grupp av territorier som avses i artikel 22.2.

8.   Medlemsstaterna ska fastställa värdet på nya stödrätter som tilldelas ur reserven till stödrätternas nationella genomsnittliga värde under det år tilldelningen sker eller till stödrätternas genomsnittliga värde för varje grupp av territorier som avses i artikel 22.2 under det år tilldelningen sker.

9.   Medlemsstaterna får besluta att öka värdet på befintliga stödrätter upp till det nationella genomsnittliga värdet under det år tilldelningen sker eller upp till det genomsnittliga värdet under det år tilldelningen sker för varje grupp av territorier som avses i artikel 22.2.

Artikel 27

Överlåtelse av stödrätter

1.   Med undantag för överlåtelse genom faktiskt eller förtida arv ska stödrätter endast överlåtas till en aktiv jordbrukare som är etablerad i samma medlemsstat.

2.   Om medlemsstaterna beslutar att dela upp det grundläggande inkomststödet i enlighet med artikel 22.2 ska stödrätterna endast överlåtas inom den grupp av territorier där de tilldelades.

Artikel 28

Stöd till småbrukare

Medlemsstaterna får bevilja stöd till småbrukare, enligt vad som fastställts av medlemsstaterna, i form av en klumpsumma eller belopp per hektar, vilket ersätter direktstöd enligt detta avsnitt och avsnitt 3 i detta kapitel. Medlemsstaterna ska i den strategiska GJP-planen utforma den motsvarande interventionen så att den blir frivillig för jordbrukarna.

Det årliga stödet till varje jordbrukare får inte överstiga 1 250 EUR.

Medlemsstaterna får besluta att fastställa andra klumpsummor eller belopp per hektar med koppling till olika arealtröskelvärden.

Underavsnitt 3

Kompletterande inkomststöd

Artikel 29

Kompletterande omfördelningsinkomststöd för hållbarhet

1.   Medlemsstaterna ska tillhandahålla kompletterande omfördelningsinkomststöd för hållbarhet (nedan kallat omfördelningsinkomststöd) i enlighet med de villkor som anges i denna artikel och som specificeras närmare i deras strategiska GJP-planer.

Genom undantag från första stycket i denna punkt eller från artikel 98 får medlemsstaterna tillgodose behovet av omfördelning av inkomststöd med hjälp av andra instrument och interventioner som finansieras av EGFJ och som eftersträvar målet om en rättvisare fördelning och mer ändamålsenlig och effektiv målinriktning av inkomststödet, under förutsättning att de i sina strategiska GJP-planer kan visa att ett sådant behov tillgodoses i tillräcklig utsträckning.

2.   Medlemsstaterna ska säkerställa omfördelning av direktstöd från stora till små eller medelstora jordbruksföretag genom att tillhandahålla ett omfördelningsinkomststöd i form av ett årligt frikopplat stöd per stödberättigande hektar till jordbrukare som har rätt till stöd enligt det grundläggande inkomststöd som avses i artikel 21.

3.   Medlemsstaterna ska på nationell eller regional nivå, vilket får utgöras av de grupper av territorier som avses i artikel 22.2, fastställa ett belopp per hektar eller olika belopp för olika intervall av hektar samt det högsta antal hektar per jordbrukare för vilket omfördelningsinkomststödet ska betalas.

4.   Det planerade beloppet per hektar för ett givet ansökningsår får inte överstiga det nationella genomsnittliga beloppet för direktstöd per hektar för det ansökningsåret.

5.   Det nationella genomsnittliga beloppet för direktstöd per hektar definieras som förhållandet mellan det nationella taket för direktstöd för ett givet ansökningsår enligt bilaga V och total planerad output för det grundläggande inkomststödet för det ansökningsåret, uttryckt i antal hektar.

6.   I fråga om juridiska personer eller en grupp fysiska eller juridiska personer får medlemsstaterna tillämpa det högsta antal hektar som avses i punkt 3 i denna artikel på medlemmarna i dessa juridiska personer eller grupper i de fall där nationell rätt föreskriver att de enskilda medlemmarna kan ta på sig rättigheter och skyldigheter som är jämförbara med dem som tillerkänns enskilda jordbrukare med ställning som ansvariga för jordbruksföretaget, i synnerhet vad gäller deras ekonomiska, sociala och skattemässiga situation, under förutsättning att de har bidragit till att stärka de berörda juridiska personernas eller gruppernas jordbruksstruktur.

I fråga om jordbrukare som ingår i en grupp anknutna juridiska enheter, enligt vad som fastställts av medlemsstaterna, får medlemsstaterna tillämpa det högsta antal hektar som avses i punkt 3 för denna grupp på villkor som ska fastställas av dem.

Artikel 30

Kompletterande inkomststöd för unga jordbrukare

1.   Medlemsstaterna får tillhandahålla kompletterande inkomststöd för unga jordbrukare, definierade i enlighet med kriterierna i artikel 4.6, i enlighet med de villkor som anges i denna artikel och som specificeras närmare i deras strategiska GJP-planer.

2.   Som en del av skyldigheterna att locka unga jordbrukare i enlighet med det mål som anges i artikel 6.1 g och att till detta mål i enlighet med artikel 95 avsätta minst ett belopp enligt bilaga XII får medlemsstaterna tillhandahålla ett kompletterande inkomststöd för unga jordbrukare som nyligen har startat affärsverksamhet för första gången och som är berättigade till stöd inom ramen för det grundläggande inkomststöd som avses i artikel 21.

Medlemsstaterna får besluta att bevilja stödet enligt denna artikel till jordbrukare som har tagit emot stöd enligt artikel 50 i förordning (EU) nr 1307/2013 för återstoden av den period som avses i punkt 5 i den artikeln.

3.   Det kompletterande inkomststödet för unga jordbrukare ska beviljas under en period på högst fem år, som inleds det första året som en ansökan om stöd till unga jordbrukare lämnas in, och med förbehåll för de villkor som ska fastställas i enlighet med den tillämpliga rättsliga ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken för perioden efter 2027 om femårsperioden sträcker sig längre än 2027. Medlemsstaterna ska säkerställa att inga berättigade förväntningar för stödmottagare skapas för perioden efter 2027.

Detta stöd ska tillhandahållas i form av antingen ett årligt frikopplat stöd per stödberättigande hektar eller en klumpsumma per ung jordbrukare.

Medlemsstaterna får besluta att bevilja stödet enligt denna artikel endast till och med ett högsta antal hektar per ung jordbrukare.

4.   I fråga om juridiska personer eller en grupp fysiska eller juridiska personer, såsom en grupp av jordbrukare, producentorganisationer eller kooperativ, får medlemsstaterna tillämpa det högsta antal hektar som avses i punkt 3 på medlemmarna i dessa juridiska personer eller grupper

a)

om de uppfyller definitionen av och villkoren för en ung jordbrukare som fastställts i enlighet med artikel 4.6, och

b)

i de fall där nationell rätt föreskriver att de enskilda medlemmarna kan ta på sig rättigheter och skyldigheter som är jämförbara med dem som tillerkänns enskilda jordbrukare med ställning som ansvariga för jordbruksföretaget, i synnerhet vad gäller deras ekonomiska, sociala och skattemässiga situation, under förutsättning att de har bidragit till att stärka de berörda juridiska personernas eller gruppernas jordbruksstruktur.

Underavsnitt 4

System för klimatet, miljön och djurskydd

Artikel 31

System för klimatet, miljön och djurskydd

1.   Medlemsstaterna ska inrätta och tillhandahålla stöd för frivilliga system för klimatet, miljön och djurskydd (nedan kallat miljösystem) enligt de villkor som anges i denna artikel och som specificeras närmare i deras strategiska GJP-planer.

2.   Medlemsstaterna ska enligt denna artikel stödja aktiva jordbrukare eller grupper av aktiva jordbrukare som gör åtaganden om att använda jordbruksmetoder som har en gynnsam inverkan på klimatet, miljön och djurskyddet och som bekämpar antimikrobiell resistens.

3.   Medlemsstaterna ska fastställa en förteckning över de jordbruksmetoder som avses i punkt 2 som har en gynnsam inverkan på klimatet, miljön och djurskyddet och som bekämpar antimikrobiell resistens. Dessa metoder ska utformas så att de uppfyller ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f, och vad gäller förbättring av djurskyddet och bekämpning av antimikrobiell resistens som anges i artikel 6.1 i.

4.   Varje miljösystem ska i princip täcka minst två av följande åtgärdsområden för klimatet, miljön, djurskyddet och bekämpning av antimikrobiell resistens:

a)

Begränsning av klimatförändringar, inbegripet minskning av växthusgasutsläppen från jordbruket, samt underhåll av befintliga kolreservoarer och förbättring av koldioxidbindningen.

b)

Anpassning till klimatförändringar, inbegripet åtgärder för att förbättra livsmedelsproduktionssystemens motståndskraft, samt mångfald bland djur och växter, av omsorg om bättre motståndskraft mot sjukdomar och klimatförändringar.

c)

Skydd och förbättring av vattenkvaliteten och minskad belastning på vattentillgångarna.

d)

Förebyggande av markförsämring, markåterställning samt förbättring av markbördigheten och hanteringen av näringsämnen och biota i marken.

e)

Skydd av den biologiska mångfalden, bevarande eller återställande av livsmiljöer eller arter, inbegripet underhåll och skapande av landskapselement eller icke-produktiva arealer.

f)

Åtgärder för hållbar och minskad användning av bekämpningsmedel, särskilt bekämpningsmedel som är en fara för människors hälsa eller för miljön.

g)

Åtgärder för att förbättra djurskyddet eller bekämpa antimikrobiell resistens.

5.   Enligt denna artikel ska medlemsstaterna endast tillhandahålla stöd som täcker åtaganden som

a)

går utöver de tillämpliga föreskrivna verksamhetskrav och GAEC-normer som fastställs i kapitel I avsnitt 2,

b)

går utöver de tillämpliga minimikraven för användning av gödselmedel och växtskyddsmedel, djurskydd och andra tillämpliga obligatoriska krav som fastställs i nationell rätt och unionsrätten,

c)

går utöver de villkor som fastställs för underhåll av jordbruksarealer i enlighet med artikel 4.2 b,

d)

skiljer sig från åtaganden för vilka stöd beviljas enligt artikel 70.

Om det i nationell rätt åläggs nya krav som går utöver motsvarande minimikrav i unionsrätten, får för åtaganden som avses i första stycket b stöd beviljas för åtaganden som bidrar till uppfyllandet av dessa krav i högst 24 månader från och med den dag då de blev obligatoriska för jordbruksföretaget.

6.   I enlighet med punkt 5 får medlemsstaterna, för beskrivningen av de åtaganden som stödmottagaren ska fullgöra inom ramen för de miljösystem som avses i denna artikel, utgå från ett eller flera av de krav och normer som fastställs enligt kapitel I avsnitt 2, förutsatt att skyldigheterna inom ramen för miljösystemen går utöver de tillämpliga föreskrivna verksamhetskrav och miniminormer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden som fastställs av medlemsstaterna enligt kapitel I avsnitt 2.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 87.1 i förordning (EU) 2021/2116 ska aktiva jordbrukare eller grupper av aktiva jordbrukare som deltar i miljösystem som inrättats i enlighet med första stycket anses uppfylla de tillämpliga krav och normer som avses i bilaga III, förutsatt att de fullgör åtagandena enligt det berörda miljösystemet.

Medlemsstater som inrättar miljösystem i enlighet med första stycket i denna punkt får säkerställa att deras förvaltnings- och kontrollsystem inte duplicerar kontrollerna när samma krav och normer gäller både enligt dessa miljösystem och enligt de skyldigheter som fastställs i bilaga III.

7.   Stödet för ett specifikt miljösystem ska tillhandahållas i form av ett årligt stöd för alla stödberättigande hektar som omfattas av åtagandena. Stödet ska beviljas som antingen

a)

stöd som tillhandahålls utöver det grundläggande inkomststöd som anges i underavsnitt 2, eller

b)

stöd som ersätter aktiva jordbrukare eller grupper av aktiva jordbrukare för alla eller delar av de merkostnader och det inkomstbortfall som uppstått till följd av de åtaganden som gjorts, och som ska beräknas i enlighet med artikel 82 med beaktande av målen för miljösystem. Detta stöd får även täcka transaktionskostnader.

Genom undantag från första stycket får stöd som beviljas i enlighet med led b i det stycket för åtaganden om djurskydd, åtaganden om bekämpning av antimikrobiell resistens och, i vederbörligen motiverade fall, åtaganden om jordbruksmetoder med gynnsam inverkan på klimatet, även tillhandahållas i form av ett årligt stöd för djurenheterna.

8.   Medlemsstaterna ska visa hur de jordbruksmetoder om vilka åtaganden har gjorts inom miljösystem tillfredsställer de behov som avses i artikel 108 och hur de bidrar till den miljö- och klimatarkitektur som avses i artikel 109.2 a, samt till djurskyddet och bekämpningen av antimikrobiell resistens. De ska använda ett betygs- eller poängsystem eller någon annan lämplig metod för att säkerställa att miljösystemen på ett ändamålsenligt och effektivt sätt uppnår de fastställda målen. När medlemsstaterna fastställer stödnivån för olika åtaganden inom miljösystemen enligt punkt 7 första stycket a i den här artikeln ska de beakta hållbarhets- och ambitionsnivån i varje miljösystem på grundval av objektiva och transparenta kriterier.

9.   Medlemsstaterna ska säkerställa att interventionerna enligt denna artikel är förenliga med dem som grundas på artikel 70.

Avsnitt 3

Kopplat direktstöd

Underavsnitt 1

Kopplat inkomststöd

Artikel 32

Allmänna regler

1.   Medlemsstaterna får bevilja kopplat inkomststöd till aktiva jordbrukare i enlighet med de villkor som anges i detta underavsnitt och som specificeras närmare i deras strategiska GJP-planer.

2.   Medlemsstaternas interventioner ska hjälpa de sektorer som stöds och de produktioner eller särskilda typer av jordbruk som ingår i dem och som anges i artikel 33 med att komma till rätta med de problem de har genom att förbättra konkurrenskraften, hållbarheten eller kvaliteten. När det gäller proteingrödor är medlemsstaterna inte skyldiga att visa vilka problem de har.

3.   Det kopplade inkomststödet ska tillhandahållas i form av ett årligt stöd per hektar eller djur.

Artikel 33

Tillämpningsområde

Kopplat inkomststöd får endast beviljas följande sektorer och de produktioner eller särskilda typer av jordbruk som ingår i sektorerna och som är särskilt viktiga av socioekonomiska eller miljömässiga skäl:

a)

Spannmål.

b)

Oljeväxter utom solrosfrön som är avsedda för direkt konsumtion i enlighet med artikel 11.7.

c)

Proteingrödor, inbegripet baljväxter och blandningar av baljväxter och gräs, under förutsättning att den övervägande andelen av blandningen utgörs av baljväxter.

d)

Lin.

e)

Hampa.

f)

Ris.

g)

Nötter.

h)

Stärkelsepotatis.

i)

Mjölk och mjölkprodukter.

j)

Utsäde.

k)

Får- och getkött.

l)

Nöt- och kalvkött.

m)

Olivolja och bordsoliver.

n)

Silkesmaskar.

o)

Torkat foder.

p)

Humle.

q)

Sockerbetor, sockerrör och rotcikoria.

r)

Frukt och grönsaker.

s)

Skottskog med kort omloppstid.

Artikel 34

Stödberättigande

1.   Medlemsstaterna får endast bevilja kopplat inkomststöd i form av ett stöd per hektar för arealer som de har fastställt vara stödberättigande hektar.

2.   Om det kopplade inkomststödet avser nötkreatur eller får och getter ska medlemsstaterna, som villkor för stödberättigande, fastställa krav på identifiering och registrering av djur i enlighet med del IV avdelning I kapitel 2 avsnitt 1 i förordning (EU) 2016/429. Utan att det påverkar andra tillämpliga villkor för stödberättigande ska nötkreatur eller får och getter emellertid betraktas som stödberättigande på villkor att kraven på identifiering och registrering av djur uppfylls före ett visst datum under det gällande ansökningsåret som fastställs av medlemsstaterna.

Artikel 35

Delegerade befogenheter vid strukturella obalanser på marknaden inom en sektor

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 som kompletterar denna förordning med åtgärder för att undvika att stödmottagare som får kopplat inkomststöd drabbas av strukturella obalanser på marknaden inom en sektor. Dessa delegerade akter får tillåta att medlemsstaterna beslutar att sådant kopplat inkomststöd kan fortsätta att betalas fram till och med 2027 på grundval av de produktionsenheter för vilka sådant stöd beviljats under en tidigare referensperiod.

Underavsnitt 2

Grödspecifikt stöd för bomull

Artikel 36

Tillämpningsområde

Bulgarien, Grekland, Spanien och Portugal ska bevilja ett grödspecifikt stöd för bomull till aktiva jordbrukare som producerar bomull enligt KN-nummer 5201 00 enligt de villkor som anges i detta underavsnitt.

Artikel 37

Allmänna regler

1.   Det grödspecifika stödet för bomull ska beviljas per stödberättigande hektar bomull. Arealen ska vara stödberättigande endast om den ligger på jordbruksmark som medlemsstaten har godkänt för bomullsproduktion, om arealen har besåtts med sorter som är godkända av medlemsstaten och bomullen har skördats under normala odlingsbetingelser.

2.   Det grödspecifika stödet för bomull ska beviljas för bomull av sund och god marknadsmässig kvalitet.

3.   Bulgarien, Grekland, Spanien och Portugal ska godkänna den mark och de sorter som avses i punkt 1 i enlighet med regler och villkor som antas enligt punkt 5.

4.   Följande ska gälla för de interventioner som omfattas av detta underavsnitt:

a)

Utgifternas stödberättigande ska fastställas på grundval av artikel 37 a i förordning (EU) 2021/2116.

b)

Vid tillämpning av artikel 12.2 i förordning (EU) 2021/2116 ska yttrandet från de attesterande organen omfatta leden a, b och d samt förvaltningsförklaringen.

5.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 för att komplettera denna förordning med regler och villkor för godkännande av mark och sorter för det grödspecifika stödet för bomull.

6.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa förfaranderegler för godkännande av mark och sorter för det grödspecifika stödet för bomull och för meddelanden till producenterna i samband med godkännandet. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 153.2.

Artikel 38

Basarealer, fast avkastning och referensbelopp

1.   De nationella basarealerna ska vara följande:

Bulgarien: 3 342 ha.

Grekland: 250 000 ha.

Spanien: 48 000 ha.

Portugal: 360 ha.

2.   Fast avkastning under referensperioden ska uppgå till följande kvantiteter:

Bulgarien: 1,2 ton/ha.

Grekland: 3,2 ton/ha.

Spanien: 3,5 ton/ha.

Portugal: 2,2 ton/ha.

3.   Det grödspecifika stödbeloppet per stödberättigande hektar ska beräknas genom att den avkastning som anges i punkt 2 multipliceras med följande referensbelopp:

Bulgarien: 636,13 EUR.

Grekland: 229,37 EUR.

Spanien: 354,73 EUR.

Portugal: 223,32 EUR.

4.   Om den stödberättigande bomullsarealen i en viss medlemsstat ett visst år överskrider den basareal som fastställs i punkt 1 ska det belopp som avses i punkt 3 för denna medlemsstat minskas i proportion till överskridandet av basarealen.

5.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 för att komplettera denna förordning med regler om villkoren för beviljande av det grödspecifika stödet för bomull, om kraven för stödberättigande och om jordbruksmetoder.

6.   Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa regler för beräkningen av den minskning som föreskrivs i punkt 4. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 153.2.

Artikel 39

Godkända branschorganisationer

1.   I detta underavsnitt avses med godkänd branschorganisation en juridisk person som består av jordbrukare som producerar bomull samt åtminstone ett rensningsföretag, vars verksamhet bland annat består av

a)

åtgärder för bättre samordning av saluföringen av bomull, i synnerhet med hjälp av studier och marknadsundersökningar,

b)

utarbetande av standardavtal som är förenliga med unionsreglerna,

c)

åtgärder för styrning av produktionen mot produkter som är bättre anpassade till marknadsbehoven och konsumenternas krav, i synnerhet i fråga om kvalitet och konsumentskydd,

d)

uppdatering av metoder och teknik för att förbättra produktkvaliteten,

e)

utarbetande av marknadsföringsstrategier för bomull med hjälp av system för kvalitetscertifiering.

2.   De medlemsstater i vilka det finns rensningsföretag ska godkänna de branschorganisationer som uppfyller de kriterier som fastställs enligt punkt 3.

3.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 för att komplettera denna förordning med regler om

a)

kriterier för godkännande av branschorganisationer,

b)

producenters skyldigheter,

c)

konsekvenserna av att de godkända branschorganisationerna inte uppfyller de kriterier som avses i led a.

Artikel 40

Beviljande av stöd

1.   Jordbrukarna ska beviljas det grödspecifika stödet för bomull för hektar som är stödberättigande enligt artikel 38.

2.   För jordbrukare som är medlemmar i en godkänd branschorganisation ska det grödspecifika stödet för bomull för hektar som är stödberättigande inom den basareal som anges i artikel 38.1 ökas med ett belopp på 2 EUR.

Artikel 41

Undantag

1.   Artiklarna 101 och 102 och avdelning VII, med undantag för kapitel III i den avdelningen, ska inte gälla för det grödspecifika stöd för bomull som fastställs i detta underavsnitt.

2.   Det grödspecifika stödet för bomull ska inte ingå i något av de avsnitt i den strategiska GJP-planen som avses i artiklarna 108–114, utom vad gäller artikel 112.2 a avseende finansieringsplanen.

3.   Artikel 55.1 andra och tredje styckena i förordning (EU) 2021/2116 ska inte gälla för de interventioner som avses i detta underavsnitt.

KAPITEL III

INTERVENTIONSTYPER INOM VISSA SEKTORER

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 42

Tillämpningsområde

I detta kapitel anges regler om interventionstyperna

a)

inom den sektor för frukt och grönsaker som avses i artikel 1.2 i) i förordning (EU) nr 1308/2013,

b)

inom den sektor för biodlingsprodukter som avses i artikel 1.2 v i förordning (EU) nr 1308/2013 (nedan kallad biodlingssektorn),

c)

inom den sektor för vin som avses i artikel 1.2 l i förordning (EU) nr 1308/2013,

d)

inom den sektor för humle som avses i artikel 1.2 f i förordning (EU) nr 1308/2013,

e)

inom den sektor för olivolja och bordsoliver som avses i artikel 1.2 g i förordning (EU) nr 1308/2013,

f)

inom övriga sektorer som fastställs i artikel 1.2 a–h, k, m, o–t och w i förordning (EU) nr 1308/2013 samt sektorer som omfattar produkter som förtecknas i bilaga VI till den här förordningen.

Artikel 43

Obligatoriska och frivilliga interventionstyper

1.   Interventionstyperna inom den sektor för frukt och grönsaker som avses i artikel 42 a ska vara obligatoriska för medlemsstater med producentorganisationer inom denna sektor som erkänns enligt förordning (EU) nr 1308/2013.

Om en medlemsstat som saknar erkända producentorganisationer inom sektorn för frukt och grönsaker då den lämnar in sin strategiska GJP-plan erkänner en producentorganisation inom den sektorn i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013 under perioden för den strategiska GJP-planen, ska denna medlemsstat lämna in en ansökan om ändring av sin strategiska GJP-plan i enlighet med artikel 119 i syfte att inkludera interventioner inom sektorn för frukt och grönsaker.

2.   Interventionstyperna inom den biodlingssektor som avses i artikel 42 b ska vara obligatoriska för varje medlemsstat.

3.   Interventionstyperna inom den sektor för vin som avses i artikel 42 c ska vara obligatoriska för de medlemsstater som förtecknas i bilaga VII.

4.   Medlemsstaterna får i sina strategiska GJP-planer välja att genomföra de interventionstyper som avses i artikel 42 d, e och f.

5.   Tyskland får genomföra de interventionstyper som avses i artikel 42 f inom humlesektorn endast om den i sin strategiska GJP-plan beslutar att inte genomföra de interventionstyper som avses i artikel 42 d.

6.   Grekland, Frankrike och Italien får genomföra de interventionstyper som avses i artikel 42 f inom sektorn för olivolja och bordsoliver endast om de i sina strategiska GJP-planer beslutar att inte genomföra de interventionstyper som avses i artikel 42 e.

Artikel 44

Stödformer

1.   Inom de sektorer som avses i artikel 42 får stödet utformas på något av följande sätt:

a)

Ersättning av faktiskt uppkomna stödberättigande kostnader för en stödmottagare.

b)

Enhetskostnader.

c)

Klumpsummor.

d)

Schablonfinansiering.

2.   Beloppen för de former av stöd som avses i punkt 1 b, c och d ska fastställas på ett av följande sätt:

a)

En rättvis och kontrollerbar beräkningsmetod baserad på

i)

statistiska uppgifter, annan objektiv information eller en expertbedömning,

ii)

kontrollerade historiska uppgifter för stödmottagare, eller

iii)

tillämpning av normala rutiner för kostnadsredovisning för stödmottagare.

b)

Budgetförslag som fastställs från fall till fall och som godkänns på förhand av det organ som väljer ut insatsen när det gäller interventioner inom vin- och biodlingssektorerna eller det organ som godkänner de operativa program som avses i artikel 50 när det gäller interventioner inom andra stödberättigade sektorer.

c)

I enlighet med bestämmelserna för tillämpning av motsvarande enhetskostnader, klumpsummor och schablonsatser som tillämpas inom unionens politik för liknande interventionstyper.

d)

I enlighet med bestämmelserna för tillämpning av motsvarande enhetskostnader, klumpsummor och schablonsatser som tillämpas inom stödordningar som finansieras helt och hållet av medlemsstaten för liknande interventionstyper.

Artikel 45

Delegerade befogenheter för ytterligare krav för interventionstyper

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 för att komplettera denna förordning med ytterligare krav än de som fastställs i detta kapitel när det gäller

a)

säkerställande av att de interventionstyper som fastställs i detta kapitel fungerar väl, i synnerhet för att undvika snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden,

b)

vilka typer av utgifter som omfattas av de interventioner som ingår i detta kapitel, inbegripet, genom undantag från artikel 22 i förordning (EU) 2021/2116, stödberättigandet för kostnader som rör administration och personal för producentorganisationer eller andra stödmottagare när de genomför dessa interventioner,

c)

grundvalen för beräkningen av det ekonomiska stöd från unionen som avses i detta kapitel, inbegripet referensperioderna och beräkningen av värdet av den saluförda produktionen, och för beräkningen av andelen organiserade producenter vid tillämpningen av det nationella ekonomiska stöd som avses i artikel 53,

d)

den högsta nivån av ekonomiskt stöd från unionen för de interventionstyper som avses i artikel 47.2 a, c, f, g, h och i, och för de interventionstyper som avses i artikel 58.1 första stycket c, d och l, inbegripet avgifter för förpackning och transport av den tillbakadragna produkten för gratisutdelning och de kostnader som hänger ihop med bearbetningen av produkten innan den ska delas ut gratis,

e)

reglerna för fastställande av ett utgiftstak och för mätning av den stödberättigande arealen när det gäller de interventionstyper som avses i artikel 47.2 d och artikel 58.1 första stycket a,

f)

reglerna om att producenterna ska dra tillbaka biprodukterna från vinframställning, samt regler för undantag från detta krav för att undvika ytterligare administrativa bördor, och regler om frivillig certifiering av destillatörer,

g)

villkoren för användningen av stödformer som anges i artikel 44.1,

h)

reglerna om kraven på minsta hållbarhet för produktiva och icke-produktiva investeringar som stöds av interventioner som ingår i detta kapitel,

i)

reglerna om kombinationer av finansiering för investeringar i enlighet med artikel 58.1 första stycket b och främjande i enlighet med artikel 58.1 första stycket k.

Artikel 46

Mål inom sektorn för frukt och grönsaker, sektorn för humle, sektorn för olivolja och bordsoliver samt inom övriga sektorer som avses i artikel 42 f

Målen inom de sektorer som avses i artikel 42 a, d, e och f ska vara följande:

a)

Planera och organisera produktionen, anpassa produktionen till efterfrågan, särskilt vad gäller kvalitet och kvantitet, optimera produktionskostnaderna och avkastningen på investeringarna samt stabilisera producentpriserna; dessa mål rör de specifika mål som anges i artikel 6.1 a, b, c och i.

b)

Koncentration av utbudet och utsläppande av produkterna på marknaden, bland annat genom direktmarknadsföring; dessa mål rör de specifika mål som anges i artikel 6.1 a, b och c.

c)

Förbättra konkurrenskraften på medellång och lång sikt, särskilt genom modernisering; detta mål rör det specifika mål som anges i artikel 6.1 c.

d)

Forskning om och utveckling av hållbara produktionsmetoder, inbegripet motståndskraft mot skadegörare, motståndskraft mot djursjukdomar och begränsning av och anpassning till klimatförändringar, innovativa metoder och produktionsteknik som stärker den ekonomiska konkurrenskraften och marknadsutvecklingen; dessa mål rör de specifika mål som anges i artikel 6.1 a, b, c och i.

e)

Främja, utveckla och genomföra

i)

produktionsmetoder och produktionsteknik som tar hänsyn till miljön,

ii)

produktionspraxis som är motståndskraftig mot skadegörare och sjukdomar,

iii)

djurhälso- och djurskyddsstandarder som går utöver minimikraven i unionsrätten och nationell rätt,

iv)

minskning av avfall och miljövänlig användning och hantering av biprodukter, inbegripet återanvändning och tillvaratagande av dessa,

v)

skydd och förstärkning av den biologiska mångfalden och hållbart nyttjande av naturresurser för att särskilt skydda vatten, mark och luft.

Dessa mål rör de specifika mål som anges i artikel 6.1 e, f och i.

f)

Bidra till begränsning av och anpassning till klimatförändringar såsom anges i artikel 6.1 d.

g)

Främja produkters kommersiella värde och kvalitet, bland annat genom att förbättra produktkvaliteten och utveckla produkter som har skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning eller som omfattas av sådana unionskvalitetssystem eller nationella kvalitetssystem som erkänns av medlemsstaterna; dessa mål rör det specifika mål som anges i artikel 6.1 b.

h)

Främja och marknadsföra produkter; dessa mål rör de specifika mål som anges i artikel 6.1 b, c och i.

i)

Öka konsumtionen av produkter inom sektorn för frukt och grönsaker, i färsk eller bearbetad form; detta mål rör det specifika mål som anges i artikel 6.1 i.

j)

Krisförebyggande och riskhantering som syftar till att undvika samt hantera störningar på marknaderna inom den relevanta sektorn; dessa mål rör de specifika mål som anges i artikel 6.1 a, b och c.

k)

Förbättra anställningsvillkoren och genomdriva arbetsgivarskyldigheter och krav för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen i enlighet med direktiven 89/391/EEG, 2009/104/EG och (EU) 2019/1152.

Artikel 47

Interventionstyper inom sektorn för frukt och grönsaker, sektorn för humle, sektorn för olivolja och bordsoliver samt inom övriga sektorer som avses i artikel 42 f

1.   För vart och ett av de mål som väljs bland dem som anges i artikel 46 a–i och k ska medlemsstaterna i sina strategiska GJP-planer välja en eller flera av följande interventionstyper inom de sektorer som avses i artikel 42 a, d, e och f:

a)

Investeringar i materiella och immateriella tillgångar, forskning och experimentella och innovativa produktionsmetoder och andra åtgärder, inom områden som

i)

markvård, inbegripet åtgärder för att öka markens kolinnehåll och förbättra markstrukturen, och minskning av förorenande ämnen,

ii)

förbättrad vattenanvändning och sund vattenförvaltning, inbegripet vattenbesparing, skydd av vatten och dränering,

iii)

förhindrande av skador som orsakas av ogynnsamma väderförhållanden och främjad utveckling och användning av sorter och förvaltningsmetoder som är anpassade till förändrade klimatförhållanden,

iv)

ökade energibesparingar samt ökad energieffektivitet och användning av förnybar energi,

v)

ekologiska förpackningar, endast inom området forskning och experimentell produktion,

vi)

biosäkerhet, djurhälsa och djurskydd,

vii)

minskade utsläpp och avfallsmängder, förbättrad användning av biprodukter, inbegripet återanvändning och tillvaratagande av dessa, samt avfallshantering,

viii)

ökad motståndskraft mot skadegörare och minskade risker och effekter från användning av bekämpningsmedel, inbegripet genomförande av metoder för integrerat växtskydd,

ix)

ökad motståndskraft mot djursjukdomar och minskad användning av veterinärmediciner, inbegripet antibiotika,

x)

skapande och bevarande av livsmiljöer som gynnar den biologiska mångfalden,

xi)

förbättrad produktkvalitet,

xii)

förbättrade genetiska resurser,

xiii)

förbättring av anställningsvillkoren och genomdrivande av arbetsgivarskyldigheter och krav för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen i enlighet med direktiven 89/391/EEG, 2009/104/EG och (EU) 2019/1152.

b)

Rådgivningstjänster och tekniskt bistånd, särskilt med avseende på hållbara metoder för bekämpning av skadegörare och sjukdomar, hållbar användning av växtskyddsmedel och produkter för djurskydd, anpassning till och begränsning av klimatförändringar, anställningsvillkor, arbetsgivarskyldigheter samt hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

c)

Utbildningsåtgärder, inbegripet handledning och utbyte av bästa praxis, särskilt med avseende på hållbara metoder för bekämpning av skadegörare och sjukdomar, hållbar användning av växtskyddsmedel och produkter för djurskydd, anpassning till och begränsning av klimatförändringar samt användning av organiserade handelsplattformar och råvarubörser på plats och terminsmarknader.

d)

Ekologisk eller integrerad produktion.

e)

Åtgärder för att öka hållbarheten och effektiviteten när det gäller transporter och lagring av produkter.

f)

Främjande, kommunikation och marknadsföring, inbegripet åtgärder och verksamhet som syftar till att höja konsumenternas medvetenhet om unionens kvalitetssystem och vikten av hälsosamma matvanor samt till diversifiering och konsolidering av marknaderna.

g)

Genomförande av unionens och medlemsstaternas kvalitetssystem.

h)

Genomförande av spårbarhet- och certifieringssystem, särskilt kontroll av kvaliteten på produkter som säljs till slutkonsumenter.

i)

Åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringar.

2.   När det gäller det mål som anges i artikel 46 j ska medlemsstaterna i sina strategiska GJP-planer välja en eller flera av följande interventionstyper inom de sektorer som avses i artikel 42 a, d, e och f:

a)

Inrättande av, tillförsel och förnyad tillförsel av medel till gemensamma fonder av producentorganisationer och av sammanslutningar av producentorganisationer som erkänts i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013 eller i enlighet med artikel 67.7 i den här förordningen.

b)

Investeringar i materiella och immateriella tillgångar för en effektivare förvaltning av de volymer som släpps ut på marknaden, inbegripet för gemensam lagring.

c)

Gemensam lagring av produkter som producerats av producentorganisationen eller av dess medlemmar, inbegripet när så krävs gemensam behandling för att underlätta sådan lagring.

d)

Återplantering av fruktträdgårdar eller olivlundar om detta är nödvändigt efter obligatorisk röjning av hälsoskäl eller växtskyddsskäl på uppmaning av medlemsstatens behöriga myndighet eller för anpassning till klimatförändringar.

e)

Återställande av djurbesättningar efter nödslakt som föranletts av hälsoskäl eller efter förluster till följd av naturkatastrofer.

f)

Tillbakadragande från marknaden för gratisutdelning eller annat ändamål, när så krävs även behandling för att underlätta ett sådant tillbakadragande.

g)

Grön skörd, vilket innebär fullständig skörd i ett visst område av omogna och oavsättbara produkter som inte har skadats före den gröna skörden, vare sig på grund av väderförhållanden eller sjukdom eller på annat sätt.

h)

Obärgad skörd, vilket innebär avbrytande av pågående produktionscykel i det berörda området, om produkten är välutvecklad och av sund, god och marknadsmässig kvalitet, undantaget produkter som förstörts genom väderförhållanden eller sjukdom.

i)

Skörde- och produktionsförsäkring som bidrar till att trygga producenternas intäkter vid förluster förorsakade av naturkatastrofer, ogynnsamma väderförhållanden, sjukdomar eller angrepp av skadegörare, samtidigt som det säkerställs att stödmottagarna vidtar nödvändiga riskförebyggande åtgärder.

j)

Handledning till andra producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer som erkänts i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013 eller i enlighet med artikel 67.7 i den här förordningen, eller till enskilda producenter.

k)

Genomförande och förvaltning av tredjeländers sanitära och fytosanitära krav på unionens territorium för att underlätta tillträde till tredjelandsmarknader.

l)

Kommunikationsåtgärder i syfte att öka medvetenheten och informera konsumenterna.

Artikel 48

Planering, rapportering och prestationsavslut på nivån för operativa program

Artiklarna 7.1 a, 102, 111 g och h, 112.3 b och 134 ska gälla för interventionstyperna inom de sektorer som avses i artikel 42 a, d, e och f på nivån för operativa program i stället för på interventionsnivå. Planeringen, rapporteringen och prestationsavsluten för dessa interventionstyper ska också ske på nivån för operativa program.

Avsnitt 2

Sektorn för frukt och grönsaker

Artikel 49

Mål inom sektorn för frukt och grönsaker

Medlemsstaterna ska eftersträva ett eller flera av de mål som anges i artikel 46 inom den sektor för frukt och grönsaker som avses i artikel 42 a. Målen i artikel 46 g, h, i och k ska omfatta såväl färska som bearbetade produkter, medan målen i övriga led i den artikeln endast ska omfatta färska produkter.

Medlemsstaterna ska säkerställa att interventionerna svarar mot de interventionstyper som valts i enlighet med artikel 47.

Artikel 50

Operativa program

1.   Målen i artikel 46 och de interventioner inom sektorn för frukt och grönsaker som fastställs av medlemsstaterna i deras strategiska GJP-planer ska genomföras genom godkända operativa program av de producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer som erkänts i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013, eller båda, i enlighet med de villkor som fastställs i den här artikeln.

2.   Operativa program ska ha en kortaste varaktighet på tre år och en längsta varaktighet på sju år.

3.   De operativa programmen ska syfta till uppfyllandet av åtminstone de mål som anges i artikel 46 b, e och f.

4.   För varje mål som valts ska de operativa programmen beskriva de interventioner som valts av dem som fastställs av medlemsstaterna i deras strategiska GJP-planer.

5.   Producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer som erkänts i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013 ska överlämna operativa program till medlemsstaterna för godkännande och genomföra dem, om de godkänns.

6.   Operativa program för sammanslutningar av producentorganisationer får inte omfatta samma interventioner som medlemsorganisationernas operativa program. Medlemsstaterna ska beakta de operativa programmen för sammanslutningar av producentorganisationer tillsammans med medlemsorganisationernas operativa program.

För detta ändamål ska medlemsstaterna säkerställa att

a)

interventioner inom ramen för de operativa programmen för en sammanslutning av producentorganisationer som helt och hållet, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 51.1 b, finansieras genom bidrag från den sammanslutningens medlemsorganisationer och att sådan finansiering tas från dessa medlemsorganisationers driftsfonder,

b)

interventioner och deras motsvarande finansiella andel anges i det operativa programmet för varje medlemsorganisation,

c)

det inte förekommer någon dubbelfinansiering.

7.   Medlemsstaterna ska för varje operativt program säkerställa att

a)

minst 15 % av utgifterna omfattar de interventioner som är kopplade till de mål som anges i artikel 46 e och f,

b)

det operativa programmet omfattar tre eller fler åtgärder som är kopplade till de mål som anges i artikel 46 e och f,

c)

minst 2 % av utgifterna omfattar de interventioner som är kopplad till det mål som anges i artikel 46 d, och

d)

utgifterna för interventioner inom de interventionstyper som avses i artikel 47.2, f, g och h inte överstiger en tredjedel av de totala utgifterna.

Om minst 80 % av medlemmarna i en producentorganisation omfattas av ett eller flera identiska åtaganden om miljö- och klimatvänligt eller ekologiskt jordbruk som föreskrivs i kapitel IV, ska vart och ett av dessa åtaganden räknas som en åtgärd för att uppnå det minimiantal om tre som anges i första stycket led b.

8.   Operativa program får fastställa de föreslagna åtgärderna för att säkerställa att arbetstagarna inom sektorn åtnjuter rättvisa och säkra arbetsvillkor.

Artikel 51

Driftsfonder

1.   Producentorganisationer inom sektorn för frukt och grönsaker eller sammanslutningar av sådana producentorganisationer får inrätta driftsfonder. Fonderna ska finansieras genom

a)

ekonomiska bidrag från

i)

medlemmar i producentorganisationen eller själva producentorganisationen, eller både och, eller

ii)

sammanslutningar av producentorganisationer genom medlemmarna i dessa sammanslutningar,

b)

ekonomiskt stöd från unionen, som får beviljas producentorganisationer och deras sammanslutningar, om dessa organisationer eller sammanslutningar lägger fram ett operativt program.

2.   Driftsfonderna får endast användas för att finansiera operativa program som godkänts av medlemsstaterna.

Artikel 52

Ekonomiskt stöd från unionen till sektorn för frukt och grönsaker

1.   Det ekonomiska stödet från unionen ska motsvara summan av de faktiskt inbetalade ekonomiska bidrag som avses i artikel 51.1 a och som begränsas till 50 % av de faktiskt verkställda utgifterna.

2.   Det ekonomiska stödet från unionen ska begränsas till

a)

4,1 % av värdet av den saluförda produktionen för varje producentorganisation,

b)

4,5 % av värdet av den saluförda produktionen för varje sammanslutning av producentorganisationer,

c)

5 % av värdet av den saluförda produktionen för varje gränsöverskridande producentorganisation eller gränsöverskridande sammanslutning av producentorganisationer.

Dessa gränser får höjas med 0,5 procentenheter under förutsättning att det belopp som överstiger den relevanta procentsatsen i första stycket används endast för en eller flera interventioner som är kopplade till de mål som anges i artikel 46 d, e, f, h, i och j. När det gäller sammanslutningar av producentorganisationer, inbegripet gränsöverskridande sammanslutningar av producentorganisationer, får dessa interventioner genomföras av sammanslutningen på medlemmarnas vägnar.

3.   På begäran av en producentorganisation eller en sammanslutning av producentorganisationer ska den procentsats på 50 % som föreskrivs i punkt 1 ökas till 60 % för ett operativt program eller en del av ett operativt program om åtminstone något av följande är tillämpligt:

a)

Gränsöverskridande producentorganisationer genomför interventioner som är kopplade till de mål som anges i artikel 46 b, e och f i två eller flera medlemsstater.

b)

En eller flera producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer är verksamma i interventioner som genomförs över branschgränserna.

c)

Det operativa programmet omfattar endast särskilt stöd för produktion av ekologiska produkter som omfattas av förordning (EU) 2018/848.

d)

Den producentorganisationen eller sammanslutning av producentorganisationer som erkänts i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013 genomför för första gången ett operativt program.

e)

Producentorganisationer saluför mindre än 20 % av produktionen av frukt och grönsaker i en medlemsstat.

f)

Producentorganisationen är verksam i ett av unionens yttersta randområden.

g)

Det operativa programmet omfattar de interventioner som är kopplade till de mål som anges i artikel 46 d, e, f, i och j.

h)

Operativa programmet genomförs för första gången av en erkänd producentorganisation som är resultatet av en sammanslagning av två eller flera erkända producentorganisationer.

4.   Den procentsats på 50 % som föreskrivs i punkt 1 ska höjas till 80 % för utgifter kopplade till det mål som anges i artikel 46 d, om dessa utgifter omfattar minst 5 % av utgifterna inom ramen för det operativa programmet.

5.   Den procentsats på 50 % som föreskrivs i punkt 1 ska höjas till 80 % för utgifter kopplade till de mål som anges i artikel 46 e och f, om dessa utgifter omfattar minst 20 % av utgifterna inom ramen för det operativa programmet.

6.   Den procentsats på 50 % som föreskrivs i punkt 1 ska ökas till 100 % i följande fall:

a)

Tillbakadraganden från marknaden av frukt och grönsaker som inte överstiger 5 % av volymen saluförd produktion från varje producentorganisation och som avyttras

i)

genom gratis utdelning till välgörenhetsorganisationer och välgörenhetsstiftelser, som har godkänts för detta ändamål av medlemsstaterna, för användning i deras arbete med att hjälpa personer som enligt nationell rätt har rätt till offentligt understöd, särskilt på grund av att de saknar tillräckliga medel för sitt uppehälle,

ii)

genom gratis utdelning till kriminalvårdsanstalter, skolor, offentliga utbildningsinstitutioner, sådana inrättningar som avses i artikel 22 i förordning (EU) nr 1308/2013 och feriekolonier för barn samt till sjukhus och ålderdomshem som utsetts av medlemsstaterna, varvid dessa ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de utdelade kvantiteterna utgör ett extra tillskott till de kvantiteter som normalt köps in av dessa inrättningar,

b)

åtgärder i samband med handledning av andra producentorganisationer som erkänts i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013, förutsatt att de producentorganisationerna är från de regioner i medlemsstaterna som avses i artikel 53.2 i den här förordningen, eller av enskilda producenter.

Artikel 53

Nationellt ekonomiskt stöd

1.   I de regioner i medlemsstaterna där andelen organiserade producenter inom sektorn för frukt och grönsaker ligger betydligt under unionsgenomsnittet, får medlemsstaterna bevilja de producentorganisationer som erkänts i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013 ett nationellt ekonomiskt stöd motsvarande högst 80 % av de ekonomiska bidrag som avses i artikel 51.1 a i den här förordningen och högst 10 % av värdet av den saluförda produktionen för producentorganisationen i fråga. Det nationella ekonomiska stödet ska komplettera driftsfonden.

2.   Andelen organiserade producenter i en medlemsstatsregion ska anses vara betydligt under unionsgenomsnittet om organisationsgraden i genomsnitt varit lägre än 20 % under tre år i rad före genomförandet av det operativa programmet. Andelen organiserade producenter ska beräknas som det värde av frukt- och grönsaksproduktionen som erhållits i den berörda regionen och som saluförts av producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer som erkänts i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013, dividerat med det totala värdet av den frukt- och grönsaksproduktion som erhållits i den regionen.

3.   Medlemsstater som beviljar nationellt ekonomiskt stöd i enlighet med punkt 1 ska underrätta kommissionen om de regioner som uppfyller kriterierna enligt punkt 2 och om det nationella ekonomiska stöd som beviljats producentorganisationer i dessa regioner.

Avsnitt 3

Biodlingssektorn

Artikel 54

Mål inom biodlingssektorn

Medlemsstaterna ska eftersträva minst ett av de relevanta specifika mål som anges i artikel 6.1 inom biodlingssektorn.

Artikel 55

Interventionstyper inom biodlingssektorn och ekonomiskt stöd från unionen

1.   Medlemsstaterna ska i sina strategiska GJP-planer för varje valt specifikt mål i artikel 6.1 välja en eller flera av följande interventionstyper inom biodlingssektorn:

a)

Rådgivningstjänster, tekniskt bistånd, utbildning, information och utbyte av bästa praxis, inbegripet genom nätverk, för biodlare och biodlarorganisationer.

b)

Investeringar i materiella och immateriella tillgångar samt andra åtgärder, bland annat för

i)

bekämpning av skadedjur och sjukdomar som drabbar bisamhällen, särskilt varroasjukan,

ii)

förhindrande av skador som orsakas av ogynnsamma väderförhållanden och främjande av utveckling och användning av förvaltningsmetoder som är anpassade till förändrade klimatförhållanden,

iii)

förstärkning av bisamhällena i unionen, inbegripet biförädling,

iv)

rationalisering vid flyttning av bisamhällen.

c)

Åtgärder till stöd för laboratorier som utför analyser av biodlingsprodukter, förluster av bin eller produktivitetsminskning samt ämnen som kan vara giftiga för bin.

d)

Åtgärder för att bevara eller öka det befintliga antalet bisamhällen i unionen, inbegripet biförädling.

e)

Samarbete med specialiserade organ för genomförande av forskningsprogram om biodling och biodlingsprodukter.

f)

Främjande, kommunikation och marknadsföring, inbegripet marknadsövervakningsåtgärder och verksamhet som särskilt syftar till att höja konsumenternas medvetenhet om biodlingsprodukters kvalitet.

g)

Åtgärder för att höja produktkvaliteten.

2.   Medlemsstaterna ska i sina strategiska GJP-planer motivera sina val av specifika mål och interventionstyper. De ska ange interventionerna för de valda interventionstyperna.

3.   Medlemsstaterna ska i sina strategiska GJP-planer ange den finansiering som tillhandahålls av dem för de interventionstyper som valts i deras strategiska GJP-planer.

4.   Medlemsstaterna ska tillhandahålla åtminstone samma mängd finansiering som det ekonomiska bistånd från unionen som de använder på grundval av artikel 88.2 för att stödja de interventionstyper som avses i punkt 2 i den här artikeln.

5.   Det sammanlagda ekonomiska stöd som tillhandahålls av unionen och medlemsstaterna får inte överstiga de utgifter som belastat stödmottagaren.

6.   Medlemsstaterna ska vid utarbetandet av sina strategiska GJP-planer samarbeta med företrädare för organisationer inom biodlingssektorn.

7.   Medlemsstaterna ska varje år meddela kommissionen antalet bikupor i deras territorium.

Artikel 56

Ytterligare delegerade befogenheter för interventionstyper i biodlingssektorn

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 för att komplettera denna förordning med ytterligare krav, utöver dem som fastställs i detta avsnitt, avseende

a)

medlemsstaternas skyldighet att varje år meddela kommissionen antalet bikupor i deras territorium i enlighet med artikel 55.7,

b)

en definition av bikupa och metoder för beräkning av antalet bikupor,

c)

det lägsta unionsbidraget till utgifterna i samband med genomförandet av de interventionstyper och interventioner som anges i artikel 55.

Avsnitt 4

Vinsektorn

Artikel 57

Mål inom vinsektorn

De medlemsstater som avses i artikel 88.1 ska eftersträva ett eller flera av följande mål inom vinsektorn:

a)

Förbättra den ekonomiska hållbarheten och konkurrenskraften hos unionens vinproducenter; det målet rör de specifika mål som anges i artikel 6.1 a, b, c och h.

b)

Bidra till en begränsning av och anpassning till klimatförändringarna, till en förbättring av hållbara produktionssystem och till en minskning av miljöpåverkan från unionens vinsektor, inbegripet genom att hjälpa vinodlarna att minska användningen av insatsvaror och att införa miljövänligare tekniker och odlingsmetoder; dessa mål rör de specifika mål som anges i artikel 6.1 d–f och i.

c)

Förbättra anställningsvillkoren och genomdriva arbetsgivarskyldigheter och krav för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen i enlighet med direktiven 89/391/EEG, 2009/104/EG och (EU) 2019/1152.

d)

Förbättra prestationen hos unionens vinföretag och deras anpassning till marknadens krav och stärka deras långsiktiga konkurrenskraft avseende produktion och saluföring av vinprodukter, inbegripet energibesparing, global energieffektivitet och hållbara processer; dessa mål rör de specifika mål som anges i artikel 6.1 a–e, g och h.

e)

Bidra till att återupprätta balansen mellan tillgång och efterfrågan på unionens vinmarknad och därmed förebygga marknadskriser; det målet rör det specifika mål som anges i artikel 6.1 a.

f)

Bidra till att trygga intäkterna för unionens producenter vid förluster förorsakade av naturkatastrofer, ogynnsamma väderförhållanden, djur, sjukdomar eller skadedjursangrepp; det målet rör det specifika mål som anges i artikel 6.1 a.

g)

Öka säljbarheten och konkurrenskraften för unionens vinprodukter, särskilt genom att utveckla innovativa produkter och processer och innovativ teknik och genom att skapa värde i något skede av försörjningskedjan; det målet kan inbegripa kunskapsöverföring och rör de specifika mål som anges i artikel 6.1 a, b, c, e och i.

h)

Upprätthålla användningen av biprodukter från vinframställning för industriella och energirelaterade ändamål för att säkerställa kvaliteten på vin från unionen och samtidigt skydda miljön; det målet rör de specifika mål som anges i artikel 6.1 d och e.

i)

Bidra till att öka konsumenternas medvetenhet om ansvarsfull vinkonsumtion och om unionens kvalitetssystem för vin; det målet rör de specifika mål som anges i artikel 6.1 b och i.

j)

Öka konkurrenskraften för unionens vinprodukter i tredjeländer, inbegripet genom att öppna och diversifiera vinmarknaderna; det målet rör de specifika mål som anges i artikel 6.1 b och h.

k)

Bidra till att öka producenternas motståndskraft mot konjunkturväxlingar; det målet rör det specifika mål som anges i artikel 6.1 a.

Artikel 58

Interventionstyper inom vinsektorn

1.   För varje mål som valts bland målen i artikel 57 ska de medlemsstater som avses i artikel 88.1 i sina strategiska GJP-planer välja en eller flera av följande interventionstyper:

a)

Omstrukturering och omställning av vinodlingar, som är en process som utgörs av ett eller flera av följande:

i)

Omställning till andra sorter, även genom dubbelympning, inbegripet för att förbättra kvaliteten eller miljöhållbarheten, av omsorg om anpassning till klimatförändringarna eller för att stärka den genetiska mångfalden.

ii)

Omlokalisering av vinodlingar.

iii)

Återplantering av vinodlingar om detta är nödvändigt efter obligatorisk röjning av hälsoskäl eller växtskyddsskäl på uppmaning av medlemsstatens behöriga myndighet.

iv)

Förbättringar av tekniken för att förvalta vinodlingarna, särskilt införandet av avancerade system för hållbar produktion, inbegripet minskad användning av bekämpningsmedel; normal förnyelse av uttjänta vinodlingar, som utgörs av återplantering av samma skifte med samma druvsort för vinplantering enligt samma vinodlingsmetod, ska dock inte ingå.

b)

Investeringar i materiella och immateriella tillgångar i jordbrukssystem för vinodling, utom insatser som är relevanta för den interventionstyp som föreskrivs i led a, i bearbetningsanläggningar och infrastruktur för vinframställning samt strukturer och verktyg för saluföring.

c)

Grön skörd som innebär fullständig destruktion eller borttagande av omogna druvklasar i syfte att reducera avkastningen från det berörda området till noll, och undantaget obärgad skörd som innebär att säljbara druvor lämnas på vinstockarna vid utgången av den normala produktionscykeln.

d)

Skördeförsäkring mot förluster som uppstår till följd av ogynnsamma väderförhållanden som kan likställas med naturkatastrofer, skador förorsakade av djur, växtsjukdomar eller skadedjursangrepp.

e)

Materiella och immateriella investeringar i innovation som utgörs av utveckling av innovativa produkter, inbegripet produkter framställda utifrån och biprodukter av vinframställning, innovativa processer och innovativ teknik för tillverkning av vinprodukter och digitalisering av dessa processer och denna teknik, liksom andra investeringar som skapar värde i något skede av leveranskedjan, inbegripet inslag av kunskapsöverföring och bidrag till anpassning till klimatförändringar.

f)

Rådgivningstjänster, särskilt vad gäller anställningsvillkor, arbetsgivarskyldigheter och hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

g)

Destillation av biprodukter från vinframställning som har utförts i enlighet med begränsningarna i del II avsnitt D i bilaga VIII till förordning (EU) nr 1308/2013.

h)

Informationsåtgärder som utförs i medlemsstaterna avseende viner från unionen och som uppmuntrar till ansvarsfull vinkonsumtion eller främjar unionens kvalitetssystem för skyddad ursprungsbeteckning och skyddad geografisk beteckning.

i)

Åtgärder som vidtas av branschorganisationer som erkänts av medlemsstaterna i vinsektorn i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013 i syfte att stärka unionens vingårdars anseende genom att främja vinturismen i produktionsområden.

j)

Åtgärder som vidtas av branschorganisationer som erkänts av medlemsstaterna i vinsektorn i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013 i syfte att förbättra kännedomen om marknaden.

k)

Främjande åtgärder och kommunikationsåtgärder som utförs i tredjeländer och som utgörs av en eller flera av följande åtgärder och verksamheter som syftar till att öka vinsektorns konkurrenskraft samt till att öppna, diversifiera eller konsolidera marknaderna:

i)

PR, säljfrämjande åtgärder eller reklam, som särskilt betonar fördelarna med den höga standarden hos unionsprodukterna, särskilt när det gäller kvalitet, livsmedelssäkerhet eller miljö.

ii)

Deltagande i stora internationella evenemang, varumässor eller utställningar.

iii)

Informationskampanjer, särskilt om unionens kvalitetssystem avseende skyddad ursprungsbeteckning, skyddad geografisk beteckning och ekologisk produktion.

iv)

Undersökningar om nya eller befintliga marknader som är nödvändiga för att utöka och konsolidera avsättningsmöjligheterna.

v)

Utvärderingsstudier av resultaten av informationsåtgärderna och de säljfrämjande åtgärderna.

vi)

Utarbetande av tekniska dokument, inbegripet laboratorieprovningar och laboratoriebedömningar, avseende oenologiska metoder, fytosanitära och hygieniska regler samt andra tredjelandskrav för import av produkter inom vinsektorn för att hindra inskränkningar i eller möjliggöra tillträdet till tredjelandsmarknader.

l)

Tillfälligt och gradvis avtagande stöd för att täcka de administrativa kostnaderna för inrättandet av gemensamma fonder.

m)

Investeringar i materiella och immateriella tillgångar som syftar till att förbättra hållbarheten i vinproduktionen genom

i)

förbättrad vattenanvändning och vattenförvaltning,

ii)

omställning till ekologisk produktion,

iii)

införande av integrerade produktionstekniker,

iv)

inköp av utrustning för precisionsproduktion eller digitaliserade produktionsmetoder,

v)

bidrag till markvård och åtgärder för att öka koldioxidbindningen i marken,

vi)

skapande eller bevarande av livsmiljöer som verkar gynnsamt på den biologiska mångfalden eller för landskapets bevarande, inbegripet bevarandet av historiska inslag i landskapet, eller

vii)

åtgärder för att minska avfallsproduktionen och förbättra avfallshanteringen.

Första stycket led k ska endast tillämpas på vin med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning och vin med uppgift om vindruvssort. Främjande åtgärder och kommunikationsåtgärder och verksamhet som syftar till att konsolidera avsättningsmöjligheter på marknaden ska begränsas till en period på högst tre år som inte kan förlängas, och ska endast gälla de av unionens kvalitetssystem som omfattar skyddad ursprungsbeteckning och skyddad geografisk beteckning.

2.   De medlemsstater som avses i artikel 88.1 ska i sina strategiska GJP-planer motivera sina val av mål och interventionstyper inom vinsektorn. De ska ange interventionerna för de valda interventionstyperna.

De medlemsstater som väljer de interventionstyper som anges i punkt 1 första stycket led k i denna artikel ska fastställa särskilda bestämmelser för informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder, särskilt vad gäller deras längsta tillåtna löptid.

3.   De medlemsstater som avses i artikel 88.1 ska, utöver de krav som anges i avdelning V, i sina strategiska GJP-planer ange en tidsplan för genomförandet av de valda interventionstyperna, interventionerna och en allmän finansieringsöversikt som visar vilka medel som ska sättas in och den planerade fördelningen av medel mellan de valda interventionstyperna och mellan interventionerna i enlighet med de anslag som anges i bilaga VII.

Artikel 59

Ekonomiskt stöd från unionen till vinsektorn

1.   Det ekonomiska stödet från unionen för omstrukturering och omställning av de vinodlingar som avses i artikel 58.1 första stycket led a får inte överstiga 50 % av de faktiska kostnaderna för omstrukturering och omställning av vinodlingar eller 75 % av de faktiska kostnaderna för omstrukturering och omställning av vinodlingar i mindre utvecklade regioner.

Det ekonomiska stödet får dock för branta sluttningar och terrasser i områden där lutningen överskrider 40 %, uppgå till 60 % av de faktiska kostnaderna för omstrukturering och omställning av vinodlingar, eller upp till 80 % av de faktiska kostnaderna för omstrukturering och omställning av vinodlingar i mindre utvecklade regioner.

Stödet får endast tillhandahållas i form av ersättning till producenter för förlorad inkomst på grund av genomförandet av interventionen och bidraget till kostnaderna för omstrukturering och omställning. Ersättningen till producenterna för förlorad inkomst på grund av genomförandet av interventionen får täcka upp till 100 % av den relevanta förlusten och utformas på ett av följande sätt:

a)

Ett tillstånd att ha både gamla och nya vinstockar samtidigt under en fastställd period på högst tre år.

b)

Ekonomisk ersättning under en fastställd period på högst tre år.

2.   Det ekonomiska stödet från unionen för de investeringar som avses i artikel 58.1 första stycket led b får inte överstiga:

a)

50 % av de stödberättigande investeringskostnaderna i mindre utvecklade regioner.

b)

40 % av de stödberättigande investeringskostnaderna i andra regioner än mindre utvecklade regioner.

c)

75 % av de stödberättigande investeringskostnaderna i de yttersta randområdena.

d)

65 % av de stödberättigande investeringskostnaderna på de mindre Egeiska öarna.

Den högsta nivå för unionens ekonomiska stöd som anges i första stycket får endast beviljas mikroföretag samt små och medelstora företag i den mening som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG (43). Det får dock beviljas alla företag i de yttersta randområdena och på de mindre Egeiska öarna.

För företag som inte omfattas av artikel 2.1 i bilagan till rekommendation 2003/361/EG och som har färre än 750 anställda eller en årsomsättning som understiger 200 miljoner EUR ska de högsta nivåer för unionens ekonomiska stöd som anges i första stycket i denna punkt halveras.

Ekonomiskt stöd från unionen får inte beviljas företag i svårigheter i den mening som avses i kommissionens meddelande med titeln Riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter (44).

3.   Det ekonomiska stödet från unionen för den gröna skörd som avses i artikel 58.1 första stycket led c får inte överskrida 50 % av summan av de direkta kostnaderna för destruktion eller borttagande av druvklasar och de förlorade intäkterna i samband med destruktion eller borttagande.

4.   Det ekonomiska stödet från unionen för de interventioner som avses i artikel 58.1 första stycket leden i, j och m får inte överskrida 50 % av de direkta eller de stödberättigande kostnaderna.

5.   Det ekonomiska stödet från unionen för den skördeförsäkring som avses i artikel 58.1 första stycket led d får inte överstiga följande gränser:

a)

80 % av de kostnader för försäkringspremier som producenterna betalar för att försäkra sig mot förluster som uppstår till följd av ogynnsamma väderförhållanden som kan jämställas med naturkatastrofer.

b)

50 % av de kostnader för försäkringspremier som producenten har tecknat för att försäkra sig mot

i)

förluster enligt led a och förluster som uppstått till följd av andra ogynnsamma väderförhållanden,

ii)

förluster som uppstått till följd av djur- eller växtsjukdomar eller skadedjursangrepp.

Ekonomiskt stöd från unionen för skördeförsäkring får beviljas om de berörda försäkringsutbetalningarna inte kompenserar producenterna för mer än 100 % av deras förlorade inkomst, med beaktande av eventuell ersättning som producenterna kan ha fått från andra stödordningar i samband med den försäkrade risken. I försäkringsavtalen ska det ingå krav på att stödmottagare vidtar nödvändiga riskförebyggande åtgärder.

6.   Det ekonomiska stödet från unionen för innovation som avses i artikel 58.1 första stycket led e får inte överstiga följande gränser:

a)

50 % av de stödberättigande investeringskostnaderna i mindre utvecklade regioner.

b)

40 % av de stödberättigande investeringskostnaderna i andra regioner än mindre utvecklade regioner.

c)

80 % av stödberättigande investeringskostnader i de yttersta randområdena.

d)

65 % av de stödberättigande investeringskostnaderna på de mindre Egeiska öarna.

Den högsta nivå för unionens ekonomiska stöd som anges i första stycket får endast beviljas mikroföretag samt små och medelstora företag i den mening som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG; det får dock beviljas alla företag i de yttersta randområdena och på de mindre Egeiska öarna.

För företag som inte omfattas av artikel 2.1 i bilagan till rekommendation 2003/361/EG och som har färre än 750 anställda eller en årsomsättning som understiger 200 miljoner EUR ska de högsta nivåer för unionens ekonomiska stöd som anges i första stycket i denna punkt halveras.

7.   Det ekonomiska stödet från unionen för de informationsåtgärder och främjande åtgärder som avses i artikel 58.1 första stycket leden h och k får inte överskrida 50 % av de stödberättigande utgifterna.

Dessutom får de medlemsstater som avses i artikel 88.1 bevilja nationellt stöd på högst 30 % av de stödberättigande utgifterna, men det ekonomiska stödet från unionen och medlemsstatens stöd får sammantaget inte överstiga 80 % av de stödberättigande utgifterna.

8.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa det ekonomiska stödet från unionen för den destillation av biprodukter från vinframställning som avses i artikel 58.1 första stycket led g i enlighet med de särskilda regler som anges i artikel 60.3. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 153.2.

Artikel 60

Särskilda regler om ekonomiskt stöd från unionen till vinsektorn

1.   De medlemsstater som avses i artikel 88.1 ska säkerställa att det ekonomiska stödet från unionen för skördeförsäkring inte snedvrider konkurrensen på försäkringsmarknaden.

2.   De medlemsstater som avses i artikel 88.1 ska inrätta ett system som grundar sig på objektiva kriterier för att säkerställa att grön skörd inte leder till att enskilda producenter får ersättning som överstiger den gräns som anges i artikel 59.3.

3.   Beloppet för det ekonomiska stödet från unionen för den destillation av biprodukter från vinframställning som avses i artikel 58.1 första stycket led g ska fastställas per volymprocent och hektoliter för den producerade alkoholen. Inget ekonomiskt stöd från unionen ska betalas ut för den volym alkohol i de biprodukter som ska destilleras som överskrider 10 % i förhållande till alkoholvolymen i det framställda vinet.

De medlemsstater som avses i artikel 88.1 ska säkerställa att det ekonomiska stödet från unionen för destillation av biprodukter från vinframställning betalas ut till destillatörer som bearbetar biprodukter från vinframställning som levereras för destillation till råalkohol med en alkoholhalt på minst 92 volymprocent.

Det ekonomiska stödet från unionen ska innefatta en klumpsumma som kompensation för kostnaderna för insamling av biprodukterna från vinframställning. Detta belopp ska överföras från destillatören till producenten, om dessa kostnader bärs av producenten.

De medlemsstater som avses i artikel 88.1 ska säkerställa att den alkohol som framställs genom destillation av biprodukter från vinframställning för vilken ekonomiskt stöd från unionen har beviljats används uteslutande för industriella eller energirelaterade ändamål som inte snedvrider konkurrensen.

4.   De medlemsstater som avses i artikel 88.1 ska i sina strategiska GJP-planer säkerställa att minst 5 % av utgifterna öronmärks och att åtminstone en åtgärd vidtas för att uppfylla de mål som gynnar miljöskydd, anpassning till klimatförändringar, förbättrad hållbarhet i produktionssystem och produktionsprocesser, minskad miljöpåverkan från unionens vinsektor, energibesparingar och förbättrad global energieffektivitet inom vinsektorn, i enlighet med de mål som fastställs i artikel 57 b, d och h.

Avsnitt 5

Humlesektorn

Artikel 61

Mål och interventionstyper inom humlesektorn

1.   Tyskland ska inom humlesektorn eftersträva ett eller flera av de mål som anges i artikel 46 a–h, j och k.

2.   Tyskland ska i sin strategiska GJP-plan välja en eller flera av de interventionstyper som anges i artikel 47 i syfte att uppnå de mål som valts enligt punkt 1 i den här artikeln. Tyskland ska ange interventioner för de valda interventionstyperna. Den ska i sin strategiska GJP-plan motivera valet av mål, interventionstyper och interventioner för uppnåendet av de målen.

3.   De interventioner som Tyskland anger ska genomföras genom godkända operativa program av de producentorganisationer eller deras sammanslutningar som erkänts i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013.

4.   De operativa program som avses i punkt 3 ska uppfylla villkoren i artikel 50.2, 50.4, 50.5, 50.6 och 50.8.

5.   Tyskland ska säkerställa att det ekonomiska stödet från unionen till varje producentorganisation eller sammanslutningar av producentorganisationer enligt denna artikel för de interventionstyper som avses i artikel 47.2 f, g och h inte överstiger, i genomsnitt under tre år i följd, en tredjedel av det sammanlagda unionsstöd som mottagits för deras operativa program under samma period.

Artikel 62

Ekonomiskt stöd från unionen

1.   Inom ramen för det anslag som avses i artikel 88.3 ska Tyskland fördela det högsta unionsanslaget till de producentorganisationer eller deras sammanslutningar som genomför de operativa program som avses i artikel 61.3 i proportion till det antal hektar odlade med humle som varje producentorganisation representerar.

2.   Inom ramen för de högsta belopp som beviljas varje producentorganisation eller sammanslutning av producentorganisationer i enlighet med punkt 1, ska unionens ekonomiska stöd till de operativa program som avses i artikel 61 begränsas till 50 % av de faktiska utgifterna för de interventionstyper som avses i den artikeln. Den återstående delen av utgifterna ska bäras av producentorganisationen eller den sammanslutning som omfattas av unionens ekonomiska stöd.

Unionens ekonomiska stöd ska utbetalas till de driftsfonder som producentorganisationerna eller deras sammanslutningar som erkänns enligt förordning (EU) nr 1308/2013 och som genomför de operativa programmen. För detta ändamål ska artikel 51 i den här förordningen gälla i tillämpliga delar.

3.   Den procentsats på 50 % som fastställs i punkt 2 ska ökas till 100 % i följande fall:

a)

De interventionstyper som är kopplade till ett eller flera av de mål som anges i artikel 46 d, e, f och h.

b)

Interventioner som avser gemensam lagring, rådgivningstjänster, tekniskt stöd, utbildning och utbyte av bästa praxis som rör det ena av eller båda de mål som avses i artikel 46 a och j.

Avsnitt 6

Sektorn för olivolja och bordsoliver

Artikel 63

Mål inom sektorn för olivolja och bordsoliver

Grekland, Frankrike och Italien ska inom sektorn för olivolja och bordsoliver eftersträva ett eller flera av de mål som anges i artikel 46 a–h, j och k.

Artikel 64

Interventionstyper inom sektorn för olivolja och bordsoliver

1.   Grekland, Frankrike och Italien ska i sina strategiska GJP-planer välja en eller flera av de interventionstyper som anges i artikel 47 i syfte att uppnå de mål som anges i artikel 63. Medlemsstaterna ska ange interventionerna för de valda interventionstyperna.

2.   De interventioner som anges av Grekland, Frankrike och Italien ska genomföras genom godkända operativa program av de producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer som erkänts i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013. Artiklarna 50.2, 50.4, 50.5, 50.6 och 50.8 samt 51 i den här förordningen ska också gälla i tillämpliga delar, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 65.3.

Artikel 65

Ekonomiskt stöd från unionen

1.   Det ekonomiska stödet från unionen till de stödberättigande kostnaderna får inte överstiga

a)

75 % av de faktiska utgifterna för interventioner som är kopplade till de mål som anges i artikel 46 a–f, h och k,

b)

75 % av de faktiska utgifterna för investeringar i fasta tillgångar och 50 % för andra interventioner som är kopplade till det mål som anges i artikel 46 g,

c)

50 % av de faktiska utgifterna för interventioner som är kopplade till det mål som anges i artikel 46 j,

d)

75 % av de faktiska utgifterna för de interventionstyper som avses i artikel 47.1 f och h, om det operativa programmet genomförs i minst tre tredjeländer eller icke-producerande medlemsstater av producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer från minst två producerande medlemsstater, eller 50 % om detta villkor inte uppfylls.

2.   Det ekonomiska stödet från unionen ska begränsas till högst 30 % av värdet av den saluförda produktionen för varje producentorganisation eller sammanslutning av producentorganisationer under 2023 och 2024, 15 % 2025 och 2026 och 10 % från och med 2027.

3.   Grekland, Frankrike och Italien får tillhandahålla kompletterande finansiering av de driftsfonder som avses i artikel 51 med upp till 50 % av de kostnader som inte täcks av det ekonomiska stödet från unionen.

4.   Grekland, Frankrike och Italien ska säkerställa att utgifterna för de interventionstyper som avses i artikel 47.2 f, g och h inte överstiger en tredjedel av de totala utgifterna inom varje operativt program enligt vad som anges i deras strategiska GJP-planer.

Avsnitt 7

Andra sektorer

Artikel 66

Mål inom andra sektorer

Medlemsstaterna får i sina strategiska GJP-planer välja de sektorer som avses i artikel 42 f inom vilka de ska genomföra de interventionstyper som fastställs i artikel 47. För varje sektor som medlemsstaterna väljer ska de eftersträva ett eller flera av de mål som anges i artikel 46 a–h, j och k. Medlemsstaterna ska motivera sina val av sektorer och mål.

Artikel 67

Interventionstyper inom andra sektorer

1.   För varje sektor som valts i enlighet med artikel 66 ska medlemsstaterna välja en eller flera av de interventionstyper som avses i artikel 47 som ska genomföras genom godkända operativa program som utformats av

a)

producentorganisationer och deras sammanslutningar, som ska vara erkända inom ramen för förordning (EU) nr 1308/2013 eller inom ramen för punkt 7 i denna artikel, eller

b)

kooperativ, samt andra former av samarbete mellan producenter som inrättats på producenters initiativ och kontrolleras av dem, som av en medlemsstats behöriga myndighet fastställts vara producentgrupper, för en övergångsperiod på högst fyra år från och med inledningen av ett godkänt operativt program som ska avslutas senast den 31 december 2027.

2.   Medlemsstaterna ska fastställa kriterier för fastställande av producentgrupper och fastställa verksamheten och målen för producentgrupper som avses i punkt 1 b i syfte att dessa producentgrupper ska kunna uppfylla kraven för erkännande som producentorganisationer inom ramen för artiklarna 152–154 eller artikel 161 i förordning (EU) nr 1308/2013 eller enligt punkt 7 i den här artikeln.

3.   De producentgrupper som avses i punkt 1 b ska utöver ett operativt program även utarbeta och lämna in en erkännandeplan i syfte att, inom den övergångsperiod som avses i det ledet, uppfylla kraven i artiklarna 152–154 eller artikel 161 i förordning (EU) nr 1308/2013 eller enligt punkt 7 i den här artikeln för erkännande som producentorganisationer.

I erkännandeplanen ska verksamhet och mål fastställas för att säkerställa framsteg i riktning mot att erhålla sådant erkännande.

Det stöd som beviljas en producentgrupp som inte erkänts som producentorganisation senast i slutet av övergångsperioden ska återkrävas.

4.   Medlemsstaterna ska motivera sina val av interventionstyper enligt punkt 1.

Medlemsstater som beslutar genomföra interventionstyper i detta avsnitt för produkter som förtecknas i bilaga VI ska särskilt ange, för varje sektor som de väljer, den produktförteckning som omfattas av den sektorn.

5.   De interventionstyper som avses i artikel 47.2 c och f–i ska inte gälla för bomull, rapsfrön och rybsfrön, solrosfrön och sojabönor som ingår i bilaga VI.

6.   De operativa program som avses i punkt 1 ska uppfylla villkoren i artikel 50.2, 50.4, 50.5, 50.6 och 50.8.

7.   Medlemsstater som väljer att genomföra interventionstyper som avses i artikel 42 f inom bomullssektorn ska erkänna producentorganisationer inom den sektorn och sammanslutningar av sådana producentorganisationer i enlighet med de krav och genom de förfaranden som föreskrivs i artiklarna 152.1 och 153–156 i förordning (EU) nr 1308/2013. Producentgrupper för bomull och förbund av sådana producentgrupper som erkänts av medlemsstaterna i enlighet med protokoll nr 4 till 1979 års anslutningsakt för Republiken Grekland före den här förordningens ikraftträdande ska vid tillämpning av detta avsnitt anses vara producentorganisationer respektive sammanslutningar av producentorganisationer.

8.   Medlemsstaterna ska säkerställa att utgifterna för de interventionstyper som anges i artikel 47.2 f, g och h inte överstiger en tredjedel av de totala utgifterna inom ramen för varje operativt program enligt vad som anges i deras strategiska GJP-planer.

Artikel 68

Ekonomiskt stöd från unionen

1.   Det ekonomiska stödet från unionen ska begränsas till 50 % av de faktiska utgifterna för de interventionstyper som anges i artikel 67. Den återstående delen av utgifterna ska bäras av stödmottagarna.

Unionens ekonomiska stöd ska utbetalas till de driftsfonder som inrättats av producentorganisationer eller deras sammanslutningar som erkänns enligt förordning (EU) nr 1308/2013 eller enligt artikel 67.7 i den här förordningen eller av producentgrupper som avses i artikel 67.1 b i den här förordningen. För detta ändamål ska artiklarna 51 och 52.1 i den här förordningen gälla i tillämpliga delar.

2.   Den procentsats på 50 % som föreskrivs i punkt 1 ska höjas till 60 % för producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer som erkänts i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013 eller enligt artikel 67.7 i den här förordningen under de första fem åren efter året för erkännandet.

3.   Det ekonomiska stödet från unionen ska begränsas till 6 % av värdet av den saluförda produktionen för

a)

varje producentorganisation eller sammanslutning av producentorganisationer som avses i artikel 67.1 a, eller

b)

varje producentgrupp som avses i artikel 67.1 b.

KAPITEL IV

INTERVENTIONSTYPER FÖR LANDSBYGDSUTVECKLING

Avsnitt 1

Interventionstyper

Artikel 69

Interventionstyper för landsbygdsutveckling

Interventionstyperna i detta kapitel ska bestå av utbetalningar och stöd avseende följande:

a)

Miljöåtaganden, klimatåtaganden och andra förvaltningsåtaganden.

b)

Naturliga eller andra områdesspecifika begränsningar.

c)

Områdesspecifika nackdelar på grund av vissa obligatoriska krav.

d)

Investeringar, inbegripet investeringar i bevattning.

e)

Etablering av unga jordbrukare och nya jordbrukare samt nyetablering av landsbygdsföretag.

f)

Riskhanteringsverktyg.

g)

Samarbete.

h)

Kunskapsutbyte och informationsspridning.

Artikel 70

Miljöåtaganden, klimatåtaganden och andra förvaltningsåtaganden

1.   Medlemsstaterna ska inkludera åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk bland interventionerna i sina strategiska GJP-planer och får i dessa inkludera andra förvaltningsåtaganden. Utbetalningar för dessa åtaganden ska beviljas enligt de villkor som anges i denna artikel och som specificeras närmare i de strategiska GJP-planerna.

2.   Medlemsstaterna får endast bevilja stöd till jordbrukare eller andra stödmottagare som frivilligt gör förvaltningsåtaganden som anses bidra till att uppnå ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2.

3.   Enligt denna artikel ska medlemsstaterna endast tillhandahålla stöd som täcker åtaganden som

a)

går utöver de tillämpliga föreskrivna verksamhetskrav och GAEC-normer som fastställs i kapitel I avsnitt 2,

b)

går utöver de relevanta tillämpliga minimikraven för användning av gödselmedel och växtskyddsmedel, djurskydd och andra tillämpliga obligatoriska krav som fastställs i nationell rätt och unionsrätten; det kravet gäller inte åtaganden som rör trädjordbruk och underhåll av beskogade arealer,

c)

går utöver de villkor som fastställs för underhåll av jordbruksarealer i enlighet med artikel 4.2,

d)

skiljer sig från åtaganden för vilka stöd beviljas enligt artikel 31.

Om det i nationell rätt åläggs nya krav som går utöver motsvarande minimikrav i unionsrätten, får för åtaganden som avses i första stycket led b stöd beviljas för åtaganden som bidrar till uppfyllandet av dessa krav i högst 24 månader från och med den dag då de blev obligatoriska för jordbruksföretaget.

4.   Medlemsstaterna ska fastställa de utbetalningar som ska göras på grundval av de merkostnader och det inkomstbortfall som de gjorda åtagandena har gett upphov till, med beaktande av de mål som satts upp. Dessa utbetalningar ska beviljas årligen och får även täcka transaktionskostnader. I vederbörligen motiverade fall får medlemsstaterna bevilja stöd som ett engångsstöd per enhet.

5.   Medlemsstaterna får främja och stödja gemensamma system och resultatbaserat stöd för att uppmuntra jordbrukare eller andra stödmottagare att få till stånd en väsentlig höjning av miljöns kvalitet, i större skala eller på ett mätbart sätt.

6.   Åtaganden ska göras för en period på mellan fem och sju år.

Medlemsstaterna får dock i sina strategiska GJP-planer fastställa

a)

en längre period för särskilda typer av åtaganden, vilket inbegriper möjligheten att bevilja förlängning med ett år efter det att den inledande perioden har avslutats, om en sådan längre period är nödvändig för att uppnå eller bibehålla vissa miljövinster eller djurskyddsfördelar,

b)

en kortare period på minst ett år för åtaganden om djurskydd, för åtaganden om bevarande, hållbar användning och utveckling av genetiska resurser, för omställning till ekologiskt jordbruk, för nya åtaganden som följer direkt på de åtaganden som utfördes under den inledande perioden eller i andra vederbörligen motiverade fall.

7.   Medlemsstaterna ska säkerställa att en översynsklausul införs för insatser som genomförs inom ramen för den interventionstyp som avses i denna artikel för att säkerställa att insatserna anpassas som en följd av ändringar av tillämpliga obligatoriska normer, krav eller skyldigheter som avses i punkt 3 och som åtagandena måste gå utöver, eller för att säkerställa överensstämmelse med första stycket led d i samma punkt. Om stödmottagaren inte godtar en sådan anpassning ska åtagandet upphöra att gälla och ingen återbetalning av betalningar enligt denna artikel ska krävas för den period under vilken åtagandet gällde.

Medlemsstaterna ska även säkerställa att en översynsklausul införs för insatser som genomförs inom ramen för den interventionstyp som avses i denna artikel och som varar längre än perioden för den strategiska GJP-planen för att insatserna ska kunna anpassas till den rättsliga ram som är tillämplig för nästa period.

8.   Om stöd enligt denna artikel beviljas för åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk eller åtaganden om att ställa om till eller bibehålla ekologiska odlingsmetoder som fastställs i rådets förordning (EU) 2018/848 ska medlemsstaterna fastställa ett stöd per hektar. För övriga åtaganden får medlemsstaterna tillämpa andra enheter än hektar. I vederbörligen motiverade fall får medlemsstaterna bevilja stöd enligt denna artikel i form av en klumpsumma.

9.   Medlemsstaterna ska säkerställa att de personer som gör insatser inom ramen för denna interventionstyp har den relevanta kunskap och information som krävs för att genomföra sådana insatser och att lämplig utbildning görs tillgänglig för dem som behöver det samt att tillgång till expertis ges för att hjälpa jordbrukare som åtar sig att förändra sina produktionssystem.

10.   Medlemsstaterna ska säkerställa att interventionerna enligt denna artikel är förenliga med dem som grundas på artikel 31.

Artikel 71

Naturliga eller andra områdesspecifika begränsningar

1.   Medlemsstaterna får bevilja stöd för naturliga eller andra områdesspecifika begränsningar enligt villkoren i denna artikel och som anges närmare i deras strategiska GJP-planer i syfte att bidra till att ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2 uppnås.

2.   Stöd enligt denna artikel ska i förekommande fall beviljas aktiva jordbrukare för de områden som anges i enlighet med artikel 32 i förordning (EU) nr 1305/2013.

3.   Medlemsstaterna får utföra en noggrann avvägning i enlighet med de villkor som anges i artikel 32.3 tredje stycket i förordning (EU) nr 1305/2013.

4.   Medlemsstaterna får endast bevilja stöd enligt denna artikel i syfte att kompensera stödmottagare för alla eller delar av de merkostnader och det inkomstbortfall som uppkommer i samband med de naturliga eller andra områdesspecifika begränsningarna inom det berörda området.

5.   De merkostnader och det inkomstbortfall som avses i punkt 4 ska beräknas med beaktande av naturliga eller andra områdesspecifika begränsningar, i jämförelse med de områden som inte påverkas av naturliga eller andra områdesspecifika begränsningar.

6.   Stöd enligt denna artikel ska beviljas årligen per hektar jordbruksareal.

Artikel 72

Områdesspecifika nackdelar på grund av vissa obligatoriska krav

1.   Medlemsstaterna får bevilja stöd för områdesspecifika nackdelar som uppkommit på grund av krav som införts genom genomförandet av direktiven 92/43/EEG, 2009/147/EG eller 2000/60/EG enligt villkoren i denna artikel och som anges närmare i deras strategiska GJP-planer i syfte att bidra till att ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2 uppnås.

2.   Stöd enligt denna artikel ska i förekommande fall beviljas jordbrukare, skogsbrukare och deras sammanslutningar, liksom andra markförvaltare.

3.   Medlemsstaterna får innefatta ett eller flera av följande områden vid fastställandet av områden med nackdelar:

a)

Jordbruks- och skogsområden inom Natura 2000 som utsetts enligt direktiven 92/43/EEG och 2009/147/EG.

b)

Andra avgränsade naturskyddsområden med miljöbegränsningar för jordbruk eller skogsbruk som bidrar till genomförandet av artikel 10 i direktiv 92/43/EEG under förutsättning att dessa områden inte överskrider 5 % av de utsedda Natura 2000-områden som omfattas av det territoriella tillämpningsområdet inom varje strategisk GJP-plan.

c)

Jordbruksområden som omfattas av förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt enligt direktiv 2000/60/EG.

4.   Medlemsstaterna får endast bevilja stöd enligt denna artikel i syfte att kompensera stödmottagare för alla eller delar av de merkostnader och det inkomstbortfall som uppkommer i samband med de områdesspecifika nackdelarna inom det berörda området, inbegripet eventuella transaktionskostnader.

5.   De merkostnader och det inkomstbortfall som avses i punkt 4 ska beräknas på följande sätt:

a)

När det gäller begränsningar som följer av direktiven 92/43/EEG och 2009/147/EG: i förhållande till nackdelar som uppstår till följd av krav som går utöver de relevanta GAEC-normer som fastställs i kapitel I avsnitt 2 i denna avdelning och de villkor som fastställs för bibehållande av jordbruksareal i enlighet med artikel 4.2 i denna förordning.

b)

När det gäller begränsningar som följer av direktiv 2000/60/EG: i förhållande till nackdelar som uppstår till följd av krav som går utöver de relevanta föreskrivna verksamhetskraven, med undantag för det föreskrivna verksamhetskrav 1 som anges i bilaga III till denna förordning, de GAEC-normer som fastställs i kapitel I avsnitt 2 i denna avdelning och de villkor som fastställs för bibehållande av jordbruksareal i enlighet med artikel 4.2 i denna förordning.

6.   Stöd enligt denna artikel ska beviljas årligen per hektar.

Artikel 73

Investeringar

1.   Medlemsstaterna får bevilja stöd för investeringar enligt de villkor som anges i denna artikel och som specificeras närmare i deras strategiska GJP-planer.

2.   Medlemsstaterna får endast bevilja stöd enligt denna artikel för sådana investeringar i materiella och immateriella tillgångar som bidrar till att uppnå ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2.

För jordbruksföretag över en viss storlek, vilken ska fastställas av medlemsstaterna i deras strategiska GJP-planer, ska stödet till skogsbrukssektorn endast beviljas om det läggs fram relevant information från en skogsförvaltningsplan eller ett likvärdigt instrument som överensstämmer med hållbart skogsbruk enligt definitionen i de allmänna riktlinjer för hållbar förvaltning av skogar i Europa som antogs under den andra ministerkonferensen om skydd av skogarna i Europa som ägde rum i Helsingfors den 16–17 juni 1993.

3.   Medlemsstaterna ska fastställa en förteckning med icke stödberättigande investeringar och kategorier av utgifter, inbegripet minst följande:

a)

Köp av jordbruksproduktionsrättigheter.

b)

Köp av stödrätter.

c)

Markköp för ett belopp som överstiger 10 % av de totala stödberättigande utgifterna för den berörda insatsen, med undantag av markköp i miljöbevarande syfte och för bevarande av kolrik mark samt markköp av unga jordbrukare med användning av finansieringsinstrument. Om det rör sig om finansieringsinstrument ska detta tak tillämpas på de stödberättigande offentliga utgifter som betalats till slutmottagaren eller, om det rör sig om garantier, på det belopp som motsvarar det underliggande lånet.

d)

Inköp av djur, och inköp av ettåriga växter och plantering av dessa, i annat syfte än

i)

för att återställa jordbruks- eller skogsbrukspotential efter naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer,

ii)

för att skydda boskap mot stora rovdjur eller mot att användas i skogsbruk i stället för maskiner,

iii)

uppfödning av utrotningshotade raser enligt definitionen i artikel 2.24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1012 (45) enligt de åtaganden som avses i artikel 70, eller

iv)

bevarande av växtsorter som hotas av genetisk utarmning enligt de åtaganden som avses i artikel 70.

e)

Skuldräntor, förutom avseende bidrag som ges i form av räntesubventioner eller subventioner av garantiavgifter.

f)

Investeringar i storskalig infrastruktur, enligt vad som fastställts av medlemsstaterna i deras strategiska GJP-planer, som inte ingår i de lokalt ledda utvecklingsstrategier som anges i artikel 32 i förordning (EU) 2021/1060, utom för bredband och förebyggande åtgärder för översvämningar och kustskydd i syfte att minska inverkan av sannolika naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer.

g)

Investeringar i beskogning som inte är förenliga med miljö- och klimatmålen enligt de principer om hållbar skogsförvaltning som utvecklats i de europeiska riktlinjerna för beskogning och återbeskogning.

Leden a, b, d och f i första stycket ska inte gälla om stöd tillhandahålls genom finansieringsinstrument.

4.   Medlemsstaterna ska begränsa stödet till en eller flera procentsatser som inte får överstiga 65 % av de stödberättigande kostnaderna.

De högsta stödnivåerna får ökas:

a)

Till högst 80 % för följande investeringar:

i)

Investeringar som är kopplade till ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f, och, vad gäller djurskydd, i artikel 6.1 i.

ii)

Investeringar av unga jordbrukare som uppfyller de villkor som medlemsstaterna fastställer i sina strategiska GJP-planer i enlighet med artikel 4.6.

iii)

Investeringar i de yttersta randområdena eller på de mindre Egeiska öarna.

b)

Till högst 85 % för investeringar av småbruk i enlighet med vad som fastställs av medlemsstaterna.

c)

Till högst 100 % för följande investeringar:

i)

Investeringar i beskogning, inrättande och regenerering av system för trädjordbruk, arrondering inom skogsbruk och icke-produktiva investeringar som är kopplade till ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f, inbegripet icke-produktiva investeringar i syfte att skydda boskap och grödor mot skador orsakade av vilda djur.

ii)

Investeringar i grundläggande tjänster i landsbygdsområden och infrastruktur inom jordbruk och skogsbruk, enligt vad som fastställts av medlemsstaterna.

iii)

Investeringar i återställning av jordbruks- eller skogsbrukspotential efter naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer samt investeringar i lämpliga förebyggande åtgärder inom jordbruk och skogsbruk, liksom investeringar i bevarandet av skogarnas hälsa.

iv)

Icke-produktiva investeringar som stöds genom lokalt ledda utvecklingsstrategier som fastställs i artikel 32 i förordning (EU) 2021/1060 och projekt i de operativa grupper inom EIP som avses i artikel 127.3 i den här förordningen.

5.   Om unionsrätten medför att jordbrukare åläggs nya krav får stöd beviljas för investeringar för att uppfylla dessa krav i högst 24 månader från och med den dag då de blev obligatoriska för jordbruksföretaget.

Artikel 74

Investeringar i bevattning

1.   Medlemsstaterna får bevilja stöd till investeringar i bevattning i nya och befintliga områden med bevattning, förutsatt att villkoren i artikel 73 och i den här artikeln är uppfyllda.

2.   Investeringar i bevattning ska ges stöd endast om den berörda medlemsstaten har sänt en förvaltningsplan för avrinningsdistrikt till kommissionen i enlighet med direktiv 2000/60/EG för hela det område där investeringen är tänkt att äga rum, samt för eventuella andra områden där miljön kan påverkas av investeringen. De åtgärder som får verkan inom ramen för förvaltningsplanen för avrinningsdistriktet i enlighet med artikel 11 i det direktivet och som är av relevans för jordbrukssektorn ska anges i det tillämpliga åtgärdsprogrammet.

3.   Vattenmätare som gör det möjligt att mäta vattenanvändningen för den investering som får stöd ska finnas eller installeras som en del av investeringen.

4.   Medlemsstaterna får bevilja stöd till en investering i en förbättring av en befintlig bevattningsanläggning eller en beståndsdel av en bevattningsinfrastruktur endast om

a)

den enligt en förhandsbedömning potentiellt kan ge en vattenbesparing som återspeglar de tekniska parametrarna för den befintliga anläggningen eller infrastrukturen,

b)

om investeringen påverkar grund- eller ytvattenförekomster som i förvaltningsplanen för det berörda avrinningsdistriktet bedömts ha lägre än god status på grund av vattenmängden, en faktisk minskning av vattenanvändningen uppnås, så att det bidrar till att dessa vattenförekomster uppnår god status, i enlighet med artikel 4.1 i direktiv 2000/60/EG.

Medlemsstaterna ska fastställa procentsatser för potentiell vattenbesparing och faktisk minskning av vattenanvändningen som ett villkor för stödberättigande i sina strategiska GJP-planer i enlighet med artikel 111 d. Sådan vattenbesparing ska återspegla de behov som fastställs i de förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som härrör från direktiv 2000/60/EG, som förtecknas i bilaga XIII till denna förordning.

Inga av villkoren i denna punkt ska vara tillämpliga på en investering i en befintlig anläggning som endast påverkar energieffektivitet, på en investering i uppförandet av en reservoar eller på en investering som avser användningen av återvunnet vatten och som inte påverkar en grund- eller ytvattenförekomst.

5.   Medlemsstaterna får bevilja stöd för investeringar som avser användningen av återvunnet vatten som en alternativ vattenkälla endast om tillhandahållandet och användningen av sådant vatten är förenliga med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/741 (46).

6.   Medlemsstaterna får bevilja stöd till en investering som medför en nettoutvidgning av den bevattnade arealen och som påverkar en viss grund- eller ytvattenförekomst endast om

a)

vattenförekomsten i förvaltningsplanen för avrinningsdistriktet inte har bedömts ha lägre än god status på grund av vattenmängden, och

b)

en miljökonsekvensanalys visar att investeringen inte kommer att ha någon betydande negativ miljöpåverkan; den miljökonsekvensanalysen ska antingen genomföras av eller godkännas av den behöriga myndigheten och får även avse grupper av jordbruksföretag.

7.   Medlemsstaterna får bevilja stöd till en investering i uppförandet eller utbyggnaden av en reservoar för bevattning endast om det inte ger upphov till någon betydande negativ miljöpåverkan.

8.   Medlemsstaterna ska begränsa stödet till en eller flera procentsatser som inte får överstiga

a)

80 % av de stödberättigande kostnaderna för investeringar i bevattning på gården i enlighet med punkt 4,

b)

100 % av de stödberättigande kostnaderna för investeringar i sådan jordbruksinfrastruktur utanför gården som ska användas till bevattning,

c)

65 % av de stödberättigande kostnaderna för övriga investeringar i bevattning på gården.

Artikel 75

Etablering av unga jordbrukare och nya jordbrukare samt nyetablering av landsbygdsföretag

1.   Medlemsstaterna får bevilja stöd för etablering av unga jordbrukare och nyetablering av landsbygdsföretag, inklusive etablering av nya jordbrukare, enligt villkoren i denna artikel och enligt vad som närmare anges i deras strategiska GJP-planer i syfte att bidra till att ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2 uppnås.

2.   Medlemsstaterna får endast bevilja stöd enligt denna artikel för att bidra till

a)

etablering av unga jordbrukare som uppfyller de villkor som medlemsstaterna fastställer i sina strategiska GJP-planer i enlighet med artikel 4.6,

b)

nyetablering av landsbygdsföretag med koppling till jordbruk eller skogsbruk, inbegripet etablering av nya jordbrukare, eller diversifiering av inkomster för jordbrukshushåll till annan verksamhet än jordbruksverksamhet,

c)

företagsetablering inom annan verksamhet än jordbruksverksamhet i landsbygdsområden som är relaterad till de lokalt ledda utvecklingsstrategier som anges i artikel 32 i förordning (EU) 2021/1060.

3.   Medlemsstaterna ska fastställa villkoren för inlämningen av och innehållet i en affärsplan, som stödmottagare måste tillhandahålla för att erhålla stöd enligt denna artikel.

4.   Medlemsstaterna ska bevilja stöd i form av klumpsummor eller finansieringsinstrument eller en kombination av dessa. Stödet ska begränsas till ett högsta stödbelopp på 100 000 EUR och får differentieras i enlighet med objektiva kriterier.

Artikel 76

Riskhanteringsverktyg

1.   Medlemsstaterna får bevilja stöd för riskhanteringsverktyg enligt de villkor som anges i denna artikel och i enlighet med vad som närmare specificeras i deras strategiska GJP-planer.

2.   Stöd enligt denna artikel får beviljas för att främja riskhanteringsverktyg som hjälper aktiva jordbrukare att hantera de produktions- och inkomstrisker med koppling till deras jordbruksverksamhet som ligger utanför deras kontroll och som bidrar till att ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2 uppnås.

3.   Medlemsstaterna får bevilja stöd för olika typer av riskhanteringsverktyg, inbegripet inkomststabiliseringsverktyg, motsvarande deras behovsbedömning och i synnerhet

a)

ekonomiska bidrag till premier för försäkringssystem,

b)

ekonomiska bidrag till gemensamma fonder, inbegripet för administrativa kostnader för inrättandet av dem.

4.   När medlemsstaterna tillhandahåller stöd som avses i punkt 3 ska de fastställa följande villkor för stödberättigande:

a)

Typerna av stödberättigande riskhanteringsverktyg, och vad de omfattar.

b)

Metoder för beräkning av förluster och de faktorer som ligger till grund för kompensation.

c)

Regler för inrättande och förvaltning av de gemensamma fonderna och, i förekommande fall, andra stödberättigande riskhanteringsverktyg.

5.   Medlemsstaterna ska säkerställa att stöd endast beviljas för att täcka förluster som överskrider ett tröskelvärde på minst 20 % av den genomsnittliga årsproduktionen eller årsinkomsten för en jordbrukare under den föregående treårsperioden eller genomsnittet under tre år baserat på den föregående femårsperioden, där den högsta och lägsta noteringen inte ska medräknas. Sektorsspecifika verktyg för hantering av produktionsrisker ska användas för beräkning av riskerna antingen för jordbruksföretaget som helhet eller för jordbruksföretagets verksamhet inom den berörda sektorn.

Medlemsstaterna får ge stöd i form av finansiering av fristående rörelsekapital genom sådana finansieringsinstrument som avses i artikel 80.3 för kompensation av sådana förluster som avses i första stycket i denna punkt till jordbrukare som inte deltar i ett riskhanteringsverktyg.

6.   Medlemsstaterna ska begränsa stödet till en eller flera procentsatser som inte får överstiga 70 % av de stödberättigande kostnaderna.

Denna punkt ska inte tillämpas på de bidrag som avses i artikel 19.

7.   Medlemsstaterna ska se till att undvika överkompensation till följd av att interventionerna enligt denna artikel kombineras med andra offentliga eller privata riskhanteringssystem.

Artikel 77

Samarbete

1.   Medlemsstaterna får enligt villkoren i denna artikel och som specificeras närmare i deras strategiska GJP-planer bevilja stöd för samarbete för att

a)

förbereda och genomföra de projekt i de operativa grupperna inom EIP som avses i artikel 127.3,

b)

förbereda och genomföra Leader,

c)

främja och stödja kvalitetssystem som erkänts av unionen eller av medlemsstaterna, och jordbrukares användning av dessa,

d)

stödja producentgrupper, producentorganisationer eller branschorganisationer,

e)

förbereda och genomföra strategier för smarta byar enligt vad som fastställs av medlemsstaterna,

f)

stödja andra former av samarbete.

2.   Medlemsstaterna får endast bevilja stöd enligt denna artikel för att främja nya samarbetsformer, inbegripet befintliga om en ny verksamhet startas. Det samarbetet ska omfatta minst två aktörer och ska bidra till att ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2 uppnås.

3.   Medlemsstaterna får enligt denna artikel täcka kostnaderna för alla aspekter av samarbetet.

4.   Medlemsstaterna får bevilja stödet i form av ett totalbelopp enligt denna artikel som täcker kostnaderna för samarbete och kostnaderna för de genomförda insatserna, eller endast täcka kostnaderna för samarbete och använda medel från andra interventionstyper för landsbygdsutveckling, eller från andra nationella stödinstrument eller unionsstödinstrument för att täcka kostnaderna för de genomförda insatserna.

Om stödet betalas ut som ett totalbelopp ska medlemsstaterna säkerställa att den genomförda insatsen är förenlig med de relevanta regler och krav som fastställs i artiklarna 70–76 och 78.

När det gäller Leader, ska genom undantag från första stycket i denna punkt

a)

stöd för alla kostnader som berättigar till förberedande stöd enligt artikel 34.1 a i förordning (EU) 2021/1060 och för genomförande av utvalda strategier enligt leden b och c i den punkten endast beviljas i form av ett totalbelopp enligt den här artikeln, och

b)

medlemsstaterna säkerställa att genomförda insatser som består av investeringar efterlever de relevanta unionsregler och unionskrav som gäller för interventionstypen för investeringar enligt artikel 73 i denna förordning.

5.   Medlemsstaterna får inte enligt denna artikel ge stöd till samarbete som enbart omfattar forskningsorgan.

6.   När det gäller samarbete inom ramen för överlåtelse av gårdar, särskilt i samband med generationsskiften på gårdsnivå, får medlemsstaterna endast bevilja stöd till jordbrukare som har uppnått pensionsålder eller som kommer att uppnå den åldern innan insatsen avslutas, enligt vad som fastställts av den berörda medlemsstaten i enlighet med dess nationella lagstiftning.

7.   Medlemsstaterna ska begränsa stödet till högst sju år. Det villkoret ska inte tillämpas på Leader och i vederbörligen motiverade fall på gemensamma miljö- och klimatåtgärder som är nödvändiga för att uppnå de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f.

8.   Medlemsstaterna ska begränsa stödet för

a)

informationsåtgärder och främjande åtgärder för kvalitetssystem till en eller flera procentsatser som inte får överstiga 70 % av de stödberättigande kostnaderna,

b)

inrättandet av producentgrupper, producentorganisationer eller branschorganisationer till 10 % av gruppens eller organisationens årliga saluförda produktion, med ett tak på 100 000 EUR per år; det stödet ska vara gradvis avtagande och begränsas till de fem första åren efter erkännandet.

Artikel 78

Kunskapsutbyte och informationsspridning

1.   Medlemsstaterna får bevilja stöd för kunskapsutbyte och informationsspridning i enlighet med de villkor som fastställs i denna artikel, och i enlighet med de ytterligare specifikationerna i deras strategiska GJP-planer, i syfte att bidra till uppnåendet av ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2, samtidigt som man specifikt riktar in sig på skydd av naturen, miljön och klimatet, inbegripet miljöutbildning och kunskapshöjande åtgärder och utvecklingen av landsbygdsföretag och landsbygdssamhällen.

2.   Stöd enligt denna artikel får täcka kostnaderna för alla relevanta åtgärder för främjande av innovation, utbildning och rådgivning, samt andra former av kunskapsutbyte och informationsspridning, inbegripet genom utarbetande och uppdatering av planer och studier i syfte att åstadkomma kunskapsutbyte och informationsspridning. Sådana åtgärder ska bidra till att ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2 uppnås.

3.   Stöd för rådgivningstjänster får endast beviljas för rådgivningstjänster som uppfyller kraven i artikel 15.3.

4.   Medlemsstaterna får i fråga om inrättande av rådgivningstjänster bevilja stöd i form av ett fast belopp på högst 200 000 EUR. De ska säkerställa att stödet är tidsbegränsat.

5.   Medlemsstaterna ska säkerställa att de åtgärder som stöds enligt denna interventionstyp bygger på och är förenlig med den beskrivning av Akis som förekommer i deras strategiska GJP-planer i enlighet med artikel 114 a i.

Avsnitt 2

Faktorer som är tillämpliga på flera interventionstyper

Artikel 79

Urval av insatser

1.   Efter samråd med den övervakningskommitté som avses i artikel 124 (nedan kallad övervakningskommittén) ska den nationella förvaltande myndigheten, i tillämpliga fall regionala förvaltande myndigheter eller utsedda förmedlande organ ange urvalskriterierna för interventioner som är kopplade till följande interventionstyper: investeringar, etablering av unga jordbrukare och nya jordbrukare samt nyetablering av landsbygdsföretag, samarbete, kunskapsutbyte och informationsspridning. Syftet med dessa urvalskriterier ska vara att säkerställa likabehandling av sökande, bättre användning av medel och inriktning av stödet i enlighet med interventionernas syfte.

Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa urvalskriterierna för investeringsinterventioner med tydliga miljösyften eller som utförs i samband med återställande verksamhet.

Genom undantag från första stycket får en annan urvalsmetod fastställas i vederbörligen motiverade fall efter samråd med övervakningskommittén.

2.   Ansvaret hos de förvaltande myndigheterna eller de utsedda förmedlande organ som anges i punkt 1 ska inte påverka uppgifterna för de lokala aktionsgrupper som avses i artikel 33 i förordning (EU) 2021/1060.

3.   Punkt 1 ska inte tillämpas om stödet ges i form av finansieringsinstrument.

4.   Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa de urvalskriterier som avses i punkt 1 för insatser som har certifierats med en spetskompetensstämpel inom ramen för Horisont 2020, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 (47), inom ramen för Horisont Europa eller inom ramen för programmet för miljö och klimatpolitik (Life), inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/783 (48), förutsatt att dessa insatser är samstämmiga med den strategiska GJP-planen.

5.   En insats får helt eller delvis genomföras utanför den berörda medlemsstaten, och även utanför unionen, under förutsättning att insatsen bidrar till uppnåendet av målen för den strategiska GJP-planen.

Artikel 80

Särskilda regler för finansieringsinstrument

1.   Stöd i form av finansieringsinstrument som avses i artikel 58 i förordning (EU) 2021/1060 får beviljas inom ramen för de interventionstyper som avses i artiklarna 73–78 i den här förordningen.

2.   Om stöd beviljas i form av finansieringsinstrument, ska definitionerna av finansieringsinstrument, finansiell produkt, slutmottagare, holdingfond, särskild fond, hävstångseffekt, multiplikatorförhållande, förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter i artikel 2 i förordning (EU) 2021/1060 och bestämmelserna i avdelning V kapitel II avsnitt II i den förordningen gälla.

Dessutom ska punkterna 3, 4 och 5 i den här artikeln gälla.

3.   I enlighet med artikel 58.2 i förordning (EU) 2021/1060 får rörelsekapital, inbegripet fristående rörelsekapital, vara en stödberättigande utgift inom ramen för artiklarna 73, 74, 76, 77 och 78 i den här förordningen, om det bidrar till uppnåendet av åtminstone ett specifikt mål som är relevant för interventionen i fråga. Stöd för finansiering av fristående rörelsekapital inom ramen för någon av dessa artiklar får ges utan att det omfattas av kravet på att slutmottagaren får stöd för andra utgifter inom ramen för samma artikel.

För verksamhet som omfattas av artikel 42 i EUF-fördraget får det totala stödbeloppet för rörelsekapital som ges till en slutmottagare inte överstiga en bruttobidragsekvivalent på 200 000 EUR under en period om tre räkenskapsår.

4.   Genom undantag från artiklarna 73, 74, 76, 77 och 78 ska de stödnivåer som fastställs i de artiklarna inte gälla för finansiering av fristående rörelsekapital.

5.   Stödberättigande utgifter för ett finansieringsinstrument ska vara det totala belopp av stödberättigande offentliga utgifter som betalats ut, med undantag för sådan ytterligare nationell finansiering som avses i artikel 115.5, eller, när det gäller garantier, avsatts för garantiavtalen av finansieringsinstrumentet under stödberättigandeperioden. Det beloppet ska motsvara

a)

utbetalningar till slutmottagare när det gäller lån, kapitalinvesteringar eller investeringar i form av kapital likställt med eget kapital,

b)

medel som avsatts för garantiavtal, oavsett om de är utestående eller redan förfallna, för att uppfylla eventuella åberopanden av garantier vid förluster, beräknade på grundval av ett multiplikatorförhållande som fastställts för respektive underliggande utbetalade nya lån eller kapitalinvesteringar i slutmottagare,

c)

utbetalningar till, eller till förmån för, slutmottagare om finansieringsinstrumenten kombineras med andra unionsbidrag inom en insats med ett enda finansieringsinstrument i enlighet med artikel 58.5 i förordning (EU) 2021/1060,

d)

betalning av förvaltningsavgifter och återbetalningar av de förvaltningskostnader som uppstår för de organ som genomför finansieringsinstrumentet.

Om ett finansieringsinstrument genomförs under flera på varandra följande programperioder får stöd tillhandahållas till eller till förmån för slutmottagare, inklusive för förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter, på grundval av överenskommelser som gjorts under föregående programperiod, under förutsättning att sådant stöd uppfyller stödberättigandereglerna för följande programperiod. I sådana fall ska stödberättigande för utgifter som lämnats in i utgiftsdeklarationerna fastställas i enlighet med reglerna för den berörda programperioden.

Om den enhet som omfattas av garantierna inte har betalat ut beloppet för nya lån, kapitalinvesteringar eller investeringar i form av kapital likställt med eget kapital till slutmottagare i enlighet med multiplikatorförhållandet ska, vid tillämpning av första stycket led b, de stödberättigande utgifterna minskas proportionellt. Multiplikatorförhållandet får ses över, om detta är motiverat på grund av senare förändringar av marknadsvillkoren. En sådan översyn får inte ha retroaktiv verkan.

Vid tillämpning av första stycket led d i denna punkt ska förvaltningsavgifterna vara prestationsbaserade. Om organ som genomför en holdingfond väljs genom direkt tilldelning av kontrakt i enlighet med artikel 59.3 i förordning (EU) 2021/1060 ska det belopp för förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter som betalas till dessa organ och som kan redovisas som stödberättigande utgifter inte överstiga 5 % av de totala stödberättigande offentliga utgifter som betalas ut till slutmottagarna i form av lån eller som avsätts enligt garantiavtal, och det ska inte överstiga 7 % av de totala stödberättigande offentliga utgifter som betalas ut till slutmottagarna i form av kapitalinvesteringar eller investeringar i form av kapital likställt med eget kapital.

Om organ som genomför en särskild fond väljs genom direkt tilldelning av kontrakt i enlighet med artikel 59.3 i förordning (EU) 2021/1060 ska det belopp för förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter som betalas till dessa organ och som kan redovisas som stödberättigande utgifter inte överstiga 7 % av de totala stödberättigande offentliga utgifter som betalas ut till slutmottagarna i form av lån eller som avsätts enligt garantiavtal, och det ska inte överstiga 15 % av de totala stödberättigande offentliga utgifter som betalas ut till slutmottagarna i form av kapitalinvesteringar eller investeringar i form av kapital likställt med eget kapital.

Om organ som genomför en holdingfond eller särskilda fonder väljs genom en konkurrensutsatt upphandling i enlighet med tillämplig rätt ska, vid tillämpning av första stycket led d, beloppet för förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter fastställas i finansieringsavtalet och avspegla resultatet av den konkurrensutsatta upphandlingen.

Om arrangemangsavgifter eller någon del av dessa belastar slutmottagarna ska de inte deklareras som stödberättigande utgifter.

Artikel 81

Användning av Ejflu genom InvestEU

1.   Medlemsstaterna får i det förslag till strategisk GJP-plan som avses i artikel 118 eller i den begäran om ändring av en strategisk GJP-plan som avses i artikel 119 tilldela ett belopp på upp till 3 % av de initiala totala Ejflu-anslagen till den strategiska GJP-planen som ska tillföras InvestEU, och tillhandahållas genom EU-garantin och InvestEU:s rådgivningscentrum. Den strategiska GJP-planen ska innehålla en motivering av användningen av InvestEU och dess bidrag till uppnåendet av ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2 och som ska väljas enligt den strategiska GJP-planen.

Det belopp som tillförs InvestEU ska genomföras i enlighet med de regler som fastställs i förordning (EU) 2021/523.

2.   Medlemsstaterna ska fastställa det totala tillförda beloppet för varje år. För en begäran om ändring av en strategisk GJP-plan ska dessa belopp endast gälla kommande år.

3.   Det belopp som avses i punkt 1 ska avsättas för den del av EU-garantin som ingår i medlemskomponenten och för EU:s rådgivningscentrum efter det att den överenskommelse om medverkan som avses i artikel 10.3 i förordning (EU) 2021/523 har ingåtts. Unionens budgetåtaganden för varje överenskommelse om medverkan får göras av kommissionen i årliga delbetalningar mellan den 1 januari 2023 och den 31 december 2027.

4.   Om en överenskommelse om medverkan som avses i artikel 10.2 i förordning (EU) 2021/523 för det belopp som avses i punkt 1 i den här artikeln och som anslagits i den strategiska GJP-planen inte har ingåtts inom fyra månader efter kommissionens genomförandebeslut om godkännande av den strategiska GJP-planen i enlighet med artikel 118 i den här förordningen, ska motsvarande belopp omfördelas i den strategiska GJP-planen efter godkännande av en begäran om ändring från medlemsstaten som lämnats in i enlighet med artikel 119 i den här förordningen.

En överenskommelse om medverkan för det belopp som avses i punkt 1 i denna artikel och som anslagits i den begäran om ändring av en strategisk GJP-plan som lämnats in i enlighet med artikel 119 i denna förordning ska ingås samtidigt som kommissionens genomförandebeslut om godkännande av ändringen av den strategiska GJP-planen antas.

5.   Om ett garantiavtal enligt artikel 10.4 andra stycket i förordning (EU) 2021/523 inte har ingåtts inom nio månader efter det att överenskommelsen om medverkan har godkänts, ska överenskommelsen om medverkan avslutas eller förlängas genom ömsesidig överenskommelse.

Om en medlemsstats medverkan i InvestEU avbryts, ska de berörda belopp som betalats till den gemensamma avsättningsfonden som avsättning återkrävas som interna inkomster avsatta för särskilda ändamål enligt artikel 21.5 i budgetförordningen, och medlemsstaten ska lämna in en begäran om en ändring av dess strategiska GJP-plan för att använda de återkrävda beloppen och de belopp som avsatts för kommande kalenderår i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.

Avslutandet eller ändringen av överenskommelsen om medverkan ska göras samtidigt som kommissionens genomförandebeslut om godkännande av den relevanta ändringen av den strategiska GJP-planen antas och senast den 31 december 2026.

6.   Om ett garantiavtal enligt artikel 10.4 tredje stycket i förordning (EU) 2021/523 inte har genomförts korrekt inom den period som överenskommits i överenskommelsen om medverkan, dock längst fyra år efter det att garantiavtalet undertecknades, ska överenskommelsen om medverkan ändras. Medlemsstaten får begära att de belopp som tillförts EU-garantin enligt punkt 1 i den här artikeln och som anslagits i garantiavtalet men som inte täcker underliggande lån, kapitalinvesteringar eller andra riskbärande instrument behandlas i enlighet med punkt 5 i den här artikeln.

7.   Medel som genererats av eller som kan härledas från de belopp som anslagits till EU-garantin ska göras tillgängliga för medlemsstaten i enlighet med artikel 10.5 a i förordning (EU) 2021/523 och användas till stöd inom samma mål eller mål som avses i punkt 1 i den här artikeln i form av finansieringsinstrument eller budgetgarantier.

8.   Den tidsfrist för automatiskt återtagande som föreskrivs i artikel 34 i förordning (EU) 2021/2116 för de belopp som ska återanvändas i en strategisk GJP-plan i enlighet med punkterna 4, 5 och 6 i den här artikeln ska börja löpa det år då motsvarande budgetåtaganden görs.

Artikel 82

Adekvata och riktiga beräkningar av stöd

I de fall där stödet beviljas utifrån merkostnader och inkomstbortfall i enlighet med artiklarna 70, 71 och 72, ska medlemsstaterna säkerställa att de relevanta beräkningarna är adekvata och riktiga och fastställda i förväg på grundval av en rättvis, rimlig och verifierbar beräkningsmetod. I det syftet ska organ, som är funktionellt oberoende av de myndigheter som ansvarar för genomförandet av den strategiska GJP-planen och som besitter lämplig sakkunskap, göra beräkningarna eller bekräfta att beräkningarna är adekvata och riktiga.

Artikel 83

Bidragsformer

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 70, 71, 72 och 75 får de bidrag som beviljas enligt detta kapitel utformas på något av följande sätt:

a)

Ersättning av faktiskt uppkomna stödberättigande kostnader för en stödmottagare.

b)

Enhetskostnader.

c)

Klumpsummor.

d)

Schablonfinansiering.

2.   Beloppen för de bidragsformer som avses i punkt 1 b, c och d ska fastställas på ett av följande sätt:

a)

En rättvis, skälig och kontrollerbar beräkningsmetod baserad på

i)

statistiska uppgifter, annan objektiv information eller en expertbedömning,

ii)

kontrollerade historiska uppgifter för enskilda stödmottagare, eller

iii)

tillämpning av normala rutiner för kostnadsredovisning för enskilda stödmottagare.

b)

Budgetförslag som fastställs från fall till fall och som godkänns på förhand av det organ som väljer ut insatsen.

c)

I enlighet med bestämmelserna om tillämpning av motsvarande enhetskostnader, klumpsummor och schablonsatser som tillämpas inom unionens politik för en liknande insatstyp.

d)

I enlighet med bestämmelserna för tillämpning av motsvarande enhetskostnader, klumpsummor och schablonsatser som tillämpas inom bidragssystem som finansieras helt och hållet av medlemsstaten för en liknande insatstyp.

3.   Medlemsstaterna får ge stödmottagarna villkorade bidrag som är helt eller delvis återbetalningspliktiga i enlighet med vad som anges i det dokument som fastställer stödvillkoren och i enlighet med följande villkor:

a)

Stödmottagarna ska göra återbetalningar i enlighet med de villkor som den förvaltande myndigheten och stödmottagaren enas om.

b)

Medlemsstaterna ska återanvända de medel som stödmottagarna har återbetalat för samma specifika mål i den strategiska GJP-planen senast den 31 december 2029, i form av antingen villkorade bidrag, finansieringsinstrument eller annan sorts stöd. De belopp som återbetalas och uppgifter om deras återanvändning ska ingå i den sista årliga prestationsrapporten.

c)

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det förs separata räkenskaper för medlen eller att de placeras under lämpliga redovisningskoder.

d)

Unionsmedel som återbetalats av stödmottagarna vid någon tidpunkt, men som inte återanvänds senast den 31 december 2029 ska återbetalas till unionens budget i enlighet med artikel 34 i förordning (EU) 2021/2116.

Artikel 84

Delegerade befogenheter för ytterligare krav för interventionstyper för landsbygdsutveckling

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 för att komplettera denna förordning med ytterligare krav än dem som fastställs i detta kapitel avseende villkoren för beviljande av stöd för

a)

förvaltningsåtaganden enligt artikel 70 rörande genetiska resurser och djurskydd,

b)

kvalitetssystem som avses i artikel 77, vad gäller slutproduktens särdrag, tillgången till systemet, kontrollen av bindande produktspecifikationer, systemets öppenhet och produkternas spårbarhet samt medlemsstaternas erkännande av frivilliga certifieringssystem.

AVDELNING IV

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

Artikel 85

EGFJ- och Ejflu-utgifter

1.   EGFJ ska finansiera de interventionstyper som avser

a)

direktstöd enligt artikel 16,

b)

interventioner inom vissa sektorer enligt avdelning III kapitel III.

2.   Ejflu ska finansiera de interventionstyper som avses i avdelning III kapitel IV och tekniskt bistånd på medlemsstaternas initiativ som avses i artikel 94.

Artikel 86

Stödberättigande för utgifter

1.   Utgifter ska berättiga

a)

till ett bidrag från EGFJ från och med den 1 januari det år som följer på det år då kommissionen godkänner den strategiska GJP-planen,

b)

till ett bidrag från Ejflu från och med den dag då den strategiska GJP-planen lämnas in, men inte före den 1 januari 2023.

2.   Utgifter som blir stödberättigande till följd av en ändring av en strategisk GJP-plan ska vara berättigade till bidrag från Ejflu efter det att kommissionen har godkänt ändringen och från och med den dag då ändringen får verkan enligt vad den berörda medlemsstaten har fastställt i enlighet med artikel 119.8.

3.   Utgifter som blir stödberättigande till följd av en ändring av en strategisk GJP-plan ska vara berättigade till bidrag från Ejflu från och med den dag då begäran om ändring lämnas in till kommissionen, eller från och med dagen för anmälan om ändring enligt artikel 119.9.

Genom undantag från första stycket i denna punkt och från punkt 4 andra stycket får det i den strategiska GJP-planen föreskrivas att, i händelse av nödåtgärder på grund av naturkatastrofer, andra katastrofer eller allvarliga klimathändelser eller en betydande och plötslig förändring i de socioekonomiska villkoren i medlemsstaten eller regionen, Ejflu-finansierade utgifter som beror på ändringar av den strategiska GJP-planen kan berättiga till stöd från och med den dag då händelsen inträffade.

4.   Utgifter ska berättiga till bidrag från Ejflu om stödmottagaren har ådragit sig dessa och de har betalats ut före den 31 december 2029. Dessutom ska utgifter berättiga till bidrag från Ejflu endast om stödet i fråga de facto betalats ut av det utbetalande organet före den 31 december 2029.

Medlemsstaterna ska fastställa startdatumet för när stödmottagarens kostnader blir stödberättigande. Startdatumet får inte vara före den 1 januari 2023.

Insatser ska inte vara stödberättigande om de har avslutats fysiskt eller genomförts fullt ut innan ansökan om stöd lämnades in till den förvaltande myndigheten, oavsett om alla relaterade utbetalningar har gjorts.

Insatser som rör förtida skötsel av frötäktsbestånd och skötsel av unga bestånd i enlighet med principer om hållbart skogsbruk och som bidar till uppnåendet av ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f, såsom de har definierats av medlemsstaten, får dock vara stödberättigande om de fysiskt har slutförts innan ansökan om stöd lämnas in till den förvaltande myndigheten.

5.   Naturabidrag och avskrivningskostnader får vara stödberättigande inom ramen för Ejflu på villkor som medlemsstaterna ska fastställa.

Artikel 87

Anslag för interventionstyper i form av direktstöd

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17 i förordning (EU) 2021/2116 får det totala beloppet för interventionstyper i form av direktstöd som får beviljas i en medlemsstat enligt avdelning III kapitel II i den här förordningen under ett kalenderår inte överstiga den medlemsstatens anslag enligt bilaga V.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17 i förordning (EU) 2021/2116 får det högsta belopp som får beviljas i en medlemsstat under ett kalenderår enligt avdelning III kapitel II avsnitt 3 underavsnitt 2 och före tillämpningen av artikel 17 i den här förordningen inte överskrida den medlemsstatens anslag enligt bilaga VIII.

Vid tillämpning av artiklarna 96, 97 och 98, fastställs en medlemsstats anslag som anges i bilaga V efter avdrag av de belopp som anges i bilaga VIII, och före varje överföring enligt artikel 17, i bilaga IX.

2.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 om ändring av medlemsstaternas anslag i bilagorna V och IX för att ta hänsyn till utvecklingen när det gäller de maximala direktstödsbelopp som får beviljas, inklusive de överföringar som avses i artiklarna 17 och 103, överföringar av ekonomiska anslag som avses i artikel 88.5 och avdrag som behövs för att finansiera interventionstyper i andra sektorer som avses i artikel 88.6.

Anpassningen av bilaga IX ska dock inte ta hänsyn till överföringar enligt artikel 17.

3.   Det belopp för vägledande anslag per intervention som avses i artikel 101 för interventionstyper i form av direktstöd enligt artikel 16 som ska beviljas i en medlemsstat under ett kalenderår får överstiga den medlemsstatens anslag enligt bilaga V med den beräknade minskningen av utbetalningar som gjorts i den strategiska GJP-planen i enlighet med artikel 112.3 a andra stycket.

Artikel 88

Anslag för vissa interventionstyper inom vissa sektorer

1.   Ekonomiskt stöd från unionen för interventionstyper inom vinsektorn ska tilldelas medlemsstaterna i enlighet med bilaga VII.

2.   Ekonomiskt stöd från unionen för interventionstyper inom biodlingssektorn ska tilldelas medlemsstaterna i enlighet med bilaga X.

3.   Ekonomiskt stöd från unionen för interventionstyper inom humlesektorn i Tyskland ska vara 2 188 000 EUR per räkenskapsår.

4.   Ekonomiskt stöd från unionen för interventionstyper inom sektorn för olivolja och bordsoliver, per räkenskapsår, ska tilldelas enligt följande:

a)

10 666 000 EUR för Grekland.

b)

554 000 EUR för Frankrike.

c)

34 590 000 EUR för Italien.

5.   De berörda medlemsstaterna får i sina strategiska GJP-planer överföra de anslag som avses i punkterna 3 och 4 till sina anslag för direktstöd. Det beslutet får inte omprövas.

Medlemsstaternas anslag som överförts till anslag för direktstöd ska inte längre vara tillgängliga för de interventionstyper som avses i punkterna 3 och 4.

6.   Medlemsstaterna får i sina strategiska GJP-planer besluta att använda högst 3 % av sina anslag för direktstöd enligt bilaga V, i relevanta fall efter avdrag av anslagen för bomull i bilaga VIII, för interventionstyper i andra sektorer som avses i avdelning III kapitel III avsnitt 7.

Medlemsstaterna får besluta att höja den procentsats som avses i första stycket upp till 5 %. I så fall ska det belopp som motsvarar höjningen dras av från det maximibelopp som fastställs i artikel 96.1, 96.2 eller 96.5 och inte längre vara tillgängligt för tilldelning till interventioner för kopplat inkomststöd som avses i avdelning III kapitel II avsnitt 3 underavsnitt 1.

Det belopp som motsvarar procentsatsen av medlemsstaternas anslag för direktstöd som avses i första och andra styckena i denna punkt och som används för interventionstyper i andra sektorer under ett visst räkenskapsår ska betraktas som medlemsstaternas anslag per räkenskapsår för interventionstyper i andra sektorer.

7.   Som en del av den begäran om ändring av sina strategiska GJP-planer som gjorts i enlighet med artikel 119, får medlemsstaterna under 2025 se över de beslut som fattats i enlighet med punkt 6.

8.   De belopp i den strategiska GJP-planen som följer av tillämpningen av punkterna 6 och 7 ska vara bindande för den berörda medlemsstaten.

Artikel 89

Anslag för interventionstyper för landsbygdsutveckling

1.   Unionens totala stöd för interventionstyper för landsbygdsutveckling enligt denna förordning för perioden 1 januari 2023–31 december 2027 ska uppgå till 60 544 439 600 EUR i löpande priser i enlighet med den fleråriga budgetramen för åren 2021–2027, såsom anges i förordning (EU, Euratom) 2020/2093.

2.   0,25 % av de resurser som avses i punkt 1 ska anslås till finansiering av tekniskt bistånd på kommissionens initiativ enligt artikel 7 i förordning (EU) 2021/2116, inklusive det europeiska nätverk för den gemensamma jordbrukspolitiken som avses i artikel 126.2 i den här förordningen och EIP som avses i artikel 127 i den här förordningen Dessa aktiviteter får avse tidigare programperioder och senare perioder för strategiska GJP-planer.

3.   Fördelningen per år och per medlemsstat av det belopp som avses i punkt 1, efter avdrag med det belopp som avses i punkt 2, fastställs i bilaga XI.

4.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 om ändring av bilaga XI i syfte att se över den årliga fördelningen per medlemsstat för att ta hänsyn till relevant utveckling, inbegripet de överföringar som avses i artiklarna 17 och 103 för att göra tekniska anpassningar utan att förändra de övergripande anslagen, eller för att ta hänsyn till andra ändringar som föreskrivs i en lagstiftningsakt efter denna förordnings antagande.

Artikel 90

Ejflu-bidrag

Kommissionens genomförandebeslut om godkännande av den strategiska GJP-planen enligt artikel 118.6 ska fastställa det högsta Ejflu-bidraget till planen. Ejflu-bidraget ska beräknas på grundval av de stödberättigande offentliga utgifterna, med undantag för sådan ytterligare nationell finansiering som avses i artikel 115.5.

Artikel 91

Ejflu-bidragsnivåer

1.   De strategiska GJP-planerna ska fastställa, på regional eller nationell nivå, en enda Ejflu-bidragsnivå för samtliga interventioner.

2.   Genom undantag från punkt 1 ska den högsta Ejflu-bidragsnivån vara

a)

85 % av de stödberättigande offentliga utgifterna i mindre utvecklade regioner,

b)

80 % av de stödberättigande offentliga utgifterna i de yttersta randområdena och på de mindre Egeiska öarna,

c)

60 % av de stödberättigande offentliga utgifterna i övergångsregioner i den mening som avses i artikel 108.2 första stycket b i förordning (EU) 2021/1060,

d)

43 % av de stödberättigande offentliga utgifterna i de övriga regionerna.

3.   Genom undantag från punkterna 1 och 2 ska den högsta Ejflu-bidragsnivån, om den nivå som fastställts i den strategiska GJP-planen i enlighet med punkt 2 är lägre, vara

a)

65 % av de stödberättigande offentliga utgifterna för stöd för naturliga eller andra områdesspecifika begränsningar enligt artikel 71,

b)

80 % av de stödberättigande offentliga utgifterna för stöd enligt artikel 70, för stöd enligt artikel 72, för stöd till icke-produktiva investeringar som avses i artikel 73, för stöd till projekt i de operativa grupperna inom EIP enligt artikel 77.1 a och för Leader enligt artikel 77.1 b,

c)

100 % av de stödberättigande offentliga utgifterna för insatser som erhåller finansiering genom medel som överförs till Ejflu enligt artiklarna 17 och 103.

4.   Den lägsta Ejflu-bidragsnivån ska vara 20 % av de stödberättigande offentliga utgifterna.

5.   De stödberättigande offentliga utgifter som avses i punkterna 2, 3 och 4 ska inte omfatta den ytterligare nationella finansiering som avses i artikel 115.5.

Artikel 92

Lägsta nivå på anslag för Leader

1.   Minst 5 % av det totala Ejflu-bidraget till den strategiska GJP-planen enligt bilaga XI ska reserveras för Leader.

2.   För den strategiska GJP-planens hela period får de totala Ejflu-utgifterna för annan landsbygdsutveckling än för Leader, enligt vad som fastställts i finansieringsplanen i enlighet med artikel 112.2 a, inte överstiga 95 % av det totala Ejflu-bidraget till den strategiska GJP-planen enligt bilaga XI. Detta finansiella tak, efter att det godkänns av kommissionen i enlighet med artikel 118 eller 119, ska utgöra ett finansiellt tak som fastställs i unionsrätten.

Artikel 93

Lägsta nivå på anslag för interventioner som bidrar till uppnåendet av specifika miljö- och klimatmål

1.   Minst 35 % av det totala Ejflu-bidraget till den strategiska GJP-planen enligt bilaga XI ska reserveras för de interventioner som bidrar till uppnåendet av de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f och, när det gäller djurskydd, i artikel 6.1 i.

2.   Vid fastställandet av bidraget till den procentsats som anges i punkt 1 ska medlemsstaterna inbegripa utgifter för följande interventioner:

a)

100 % för förvaltningsåtaganden som avses i artikel 70.

b)

50 % för naturliga eller andra områdesspecifika begränsningar som avses i artikel 71.

c)

100 % för områdesspecifika nackdelar som avses i artikel 72.

d)

100 % för investeringar enligt artiklarna 73 och 74 som är kopplade till ett eller flera av de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f och, när det gäller djurskydd, i artikel 6.1 i.

3.   För GJP-planens hela period får de totala Ejflu-utgifterna för annan landsbygdsutveckling än för de interventioner som avses i punkt 2 i denna artikel, enligt vad som fastställts i finansieringsplanen i enlighet med artikel 112.2 a, inte överstiga 65 % av det totala Ejflu-bidraget till den strategiska GJP-planen enligt bilaga XI. Detta finansiella tak, efter att det godkänts av kommissionen i enlighet med artikel 118 eller 119, ska utgöra ett finansiellt tak som fastställs i unionsrätten.

4.   Denna artikel ska inte tillämpas på utgifter för de yttersta randområdena.

Artikel 94

Högsta nivå på anslag för tekniskt bistånd

1.   Högst 4 % av det totala Ejflu-bidraget till den strategiska GJP-planen enligt bilaga XI får användas för att finansiera sådana åtgärder för tekniskt bistånd på medlemsstaternas initiativ som avses i artikel 125.

Ejflu-bidraget får ökas till 6 % för strategiska GJP-planer om unionens totala stöd för landsbygdsutveckling är högst 1,1 miljarder EUR.

2.   Tekniskt bistånd ska ersättas som schablonfinansiering i enlighet med artikel 125.1 e i budgetförordningen inom ramen för mellanliggande betalningar enligt artikel 32 i förordning (EU) 2021/2116. Den schablonsatsen ska motsvara den procentsats av de totala deklarerade utgifterna som i de strategiska GJP-planerna fastställs för tekniskt bistånd.

Artikel 95

Lägsta nivå på anslag för stödtill unga jordbrukare

1.   För varje medlemsstat ska det minimibelopp som anges i bilaga XII reserveras för bidrag till uppnåendet av det specifika mål som anges i artikel 6.1 g. På grundval av en analys av situationen med avseende på starka och svaga sidor, möjligheter och hot (nedan kallad swot-analysen) samt en kartläggning av vilka behov som måste tillgodoses, ska beloppet användas för en av eller båda följande interventionstyper:

a)

Kompletterande inkomststöd för unga jordbrukare enligt artikel 30.

b)

Etablering av unga jordbrukare enligt artikel 75.2 a.

2.   Utöver interventionstyperna i punkt 1 i denna artikel får medlemsstaterna använda det minimibelopp som avses i den punkten för investeringsinterventioner för unga jordbrukare som avses i artikel 73, förutsatt att en högre stödnivå i enlighet med artikel 73.4 andra stycket a ii tillämpas. När denna möjlighet utnyttjas ska högst 50 % av de utgifter för investeringar som avses i första meningen räknas av mot det minimibelopp som ska avsättas.

3.   För varje kalenderår får de totala utgifterna för interventionstyper i form av direktstöd, annat än det kompletterande inkomststöd för unga jordbrukare som fastställs i artikel 30, inte överstiga anslagen för direktstöd för det relevanta kalenderåret enligt bilaga V, minskade med den del i bilaga XII som avsatts för det kompletterande inkomststöd för unga jordbrukare för det relevanta kalenderåret som fastställts av medlemsstaterna i deras finansieringsplaner i enlighet med artikel 112.2 a och som godkänts av kommissionen i enlighet med artikel 118 eller 119. Detta finansiella tak ska utgöra ett finansiellt tak som fastställs i unionsrätten.

4.   För GJP-planens hela period får de totala Ejflu-utgifterna för landsbygdsutveckling för annat än etablering av unga jordbrukare enligt artikel 75.2 a inte överstiga det totala Ejflu-bidraget till den strategiska GJP-planen enligt bilaga XI, minskat med den del i bilaga XII som avsatts för etablering av unga jordbrukare som avses i artikel 75.2 a för den strategiska GJP-planens hela period som fastställts av medlemsstaterna i deras finansieringsplaner i enlighet med artikel 112.2 a och som godkänts av kommissionen i enlighet med artikel 118 eller 119. Detta finansiella tak ska utgöra ett finansiellt tak som fastställs i unionsrätten.

5.   Om en medlemsstat beslutar att utnyttja den möjlighet som föreskrivs i punkt 2 i denna artikel ska andelen utgifter för investeringsinterventioner för unga jordbrukare med högre stödnivåer i enlighet med artikel 73.4 andra stycket a ii som inte överstiger 50 % i enlighet med vad som fastställts av den medlemsstaten i dess finansieringsplan i enlighet med artikel 112.2 a och som godkänts av kommissionen i enlighet med artikel 118 eller 119 medräknas i fastställandet av det finansiella tak som avses i punkt 4 i den här artikeln.

Artikel 96

Högsta nivå på anslag för kopplat inkomststöd

1.   De vägledande anslagen för det kopplade inkomststöd som avses i avdelning III kapitel II avsnitt 3 underavsnitt 1 ska begränsas till högst 13 % av de belopp som anges i bilaga IX.

2.   Genom undantag från punkt 1 får medlemsstater som i enlighet med artikel 53.4 i förordning (EU) nr 1307/2013 har använt mer än 13 % av sitt årliga nationella tak enligt bilaga II till den förordningen för frivilligt kopplat stöd besluta att för kopplat inkomststöd använda mer än 13 % av det belopp som anges i bilaga IX till den här förordningen. Motsvarande procentsats får inte överstiga den procentsats som kommissionen har godkänt för frivilligt kopplat stöd för ansökningsåret 2018.

3.   Den procentsats som avses i punkt 1 får höjas med högst 2 procentenheter under förutsättning att det belopp som motsvarar den procentsats som överstiger 13 % tilldelas för stöd till produktion av proteingrödor enligt avdelning III kapitel II avsnitt 3 underavsnitt 1.

4.   Det belopp som ingår i den godkända strategiska GJP-planen efter tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 får inte överskridas.

5.   Genom undantag från punkterna 1 och 2 får medlemsstaterna välja att använda högst 3 miljoner EUR per år för att finansiera kopplat inkomststöd.

6.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17 i förordning (EU) 2021/2116 får det högsta belopp som kan beviljas i en medlemsstat före tillämpningen av artikel 17 i den här förordningen enligt avdelning III kapitel II avsnitt 3 underavsnitt 1 i den här förordningen under ett kalenderår inte överskrida de belopp som fastställts i den strategiska GJP-planen i enlighet med den här artikeln.

Artikel 97

Lägsta nivå på anslag för miljösystem

1.   Minst 25 % av de anslag som anges i bilaga IX ska för vart och ett av kalenderåren 2023–2027 avsättas för de miljösystem som avses i avdelning III kapitel II avsnitt 2 underavsnitt 4.

2.   Om beloppet av det totala Ejflu-bidrag som avsatts av en medlemsstat för interventioner i enlighet med artiklarna 70, 72, 73 och 74 överskrider 30 % av det totala Ejflu-bidrag som anges i bilaga XI för perioden för den strategiska GJP-planen får medlemsstaterna minska summan av de belopp som ska avsättas i enlighet med punkt 1 i den här artikeln, i den mån dessa interventioner bidrar till uppnåendet av de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f och, när det gäller djurskydd, i artikel 6.1 i. Den totala minskningen får inte vara större än det belopp med vilket den procentsats som avses i första meningen överskrids.

3.   Den minskning som avses i punkt 2 får inte leda till en minskning på mer än 50 % av det årliga belopp som i enlighet med punkt 1 ska avsättas för miljösystem för perioden för den strategiska GJP-planen.

4.   Genom undantag från punkt 3 får medlemsstaterna minska det årliga belopp som ska avsättas i enlighet med punkt 1 med upp till 75 % i de fall det totala belopp som planeras för interventioner enligt artikel 70 under perioden för den strategiska GJP-planen, före tillämpningen av punkt 2, uppgår till mer än 150 % av summan av de belopp som ska avsättas i enlighet med punkt 1 i den här artikeln.

5.   Under kalenderåren 2023 och 2024 får medlemsstaterna i enlighet med artikel 101.3 använda belopp som i enlighet med den här artikeln avsatts för miljösystem i syfte att under året i fråga finansiera andra interventioner som avses i avdelning III kapitel II avsnitt 2, förutsatt att alla möjligheter att använda medlen för miljösystem har uttömts,

a)

upp till ett tröskelvärde motsvarande 5 % av de belopp som anges i bilaga IX för det relevanta kalenderåret,

b)

över ett tröskelvärde motsvarande 5 % av de belopp som anges i bilaga IX för det relevanta kalenderåret, förutsatt att villkoren i punkt 6 är uppfyllda.

6.   Medlemsstaterna ska vid tillämpning av punkt 5 b ändra sina GJP-planer i enlighet med artikel 119 i syfte att

a)

öka de belopp som avsätts i enlighet med denna artikel för miljösystem under de år som återstår av perioden för den strategiska GJP-planen med ett belopp som minst motsvarar det belopp som används för att finansiera andra interventioner som avses i avdelning III kapitel II avsnitt 2 i enlighet med punkt 5 b i den här artikeln, eller

b)

öka de belopp som avsätts för interventioner enligt artiklarna 70, 72, 73 och 74 i den mån dessa interventioner bidrar till uppnåendet av de specifika miljö- och klimatmål som anges i artikel 6.1 d, e och f och, när det gäller djurskydd, i artikel 6.1 i med ett belopp som minst motsvarar det belopp som används för att finansiera andra interventioner som avses i avdelning III kapitel II avsnitt 2 i enlighet med punkt 5 b i den här artikeln. Ytterligare belopp som avsatts för interventioner enligt artiklarna 70, 72, 73 och 74 i enlighet med denna punkt får inte tas i beaktande om en medlemsstat utnyttjar den möjlighet som avses i punkt 2 i den här artikeln.

7.   Om en medlemsstat, när den tillämpar punkt 5 a, för den sammanlagda perioden 2023–2024 använder ett belopp som överskrider 2,5 % av summan av de anslag som anges i bilaga IX för åren 2023 och 2024 för att finansiera andra interventioner som avses i avdelning III kapitel II avsnitt 2, ska den kompensera för de belopp som överskrider 2,5 % av summan av de anslag som anges i bilaga IX för åren 2023 och 2024 och som under dessa år används för att finansiera andra interventioner som avses i avdelning III kapitel II avsnitt 2 genom att ändra sin strategiska GJP-plan i enlighet med artikel 119 i syfte att

a)

öka de belopp som avsätts i enlighet med denna artikel för miljösystem under de år som återstår av perioden för den strategiska GJP-planen med ett belopp som minst motsvarar de belopp som överskrider 2,5 % av summan av de anslag som anges i bilaga IX för åren 2023 och 2024, eller

b)

öka de belopp som avsätts för interventioner enligt artiklarna 70, 72, 73 och 74, i den mån dessa interventioner bidrar till uppnåendet av de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f och, när det gäller djurskydd, i artikel 6.1 i, med ett belopp som minst motsvarar det belopp som överskrider 2,5 % av summan av de anslag som anges i bilaga IX för åren 2023 och 2024. Ytterligare belopp som avsatts för interventioner enligt artiklarna 70, 72, 73 och 74 i enlighet med denna punkt får inte tas i beaktande om en medlemsstat utnyttjar den möjlighet som avses i punkt 2 i den här artikeln.

8.   Under kalenderåren 2025 och 2026 får medlemsstaterna i enlighet med artikel 101.3 använda ett belopp upp till ett tröskelvärde motsvarande 2 % av de belopp som anges i bilaga IX för det relevanta kalenderåret, och vilket i enlighet med denna artikel avsatts för miljösystem i syfte att under samma år finansiera andra interventioner som avses i avdelning III kapitel II avsnitt 2, förutsatt att alla möjligheter att använda medlen för miljösystem har uttömts och villkoren i punkt 9 är uppfyllda.

9.   Medlemsstaterna ska vid tillämpning av punkt 8 ändra sina strategiska GJP-planer i enlighet med artikel 119 i syfte att

a)

öka de belopp som avsätts i enlighet med denna artikel för miljösystem under de år som återstår av perioden för den strategiska GJP-planen med ett belopp som minst motsvarar det belopp som används för att finansiera andra interventioner som avses i avdelning III kapitel II avsnitt 2 i enlighet med punkt 8, eller

b)

öka de belopp som avsätts för interventioner enligt artiklarna 70, 72, 73 och 74 i den mån dessa interventioner bidrar till uppnåendet av de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f och, när det gäller djurskydd, i artikel 6.1 i med ett belopp som minst motsvarar det belopp som används för att finansiera andra interventioner som avses i avdelning III kapitel II avsnitt 2 i enlighet med punkt 8 i den här artikeln. Ytterligare belopp som avsatts för interventioner enligt artiklarna 70, 72, 73 och 74 enligt denna punkt får inte tas i beaktande om en medlemsstat utnyttjar den möjlighet som avses i punkt 2 i den här artikeln.

10.   För varje kalenderår från och med kalenderåret 2025 får de totala utgifterna för interventionstyper i form av direktstöd andra än miljösystem inte överskrida anslagen för direktstöd för det relevanta kalenderåret enligt bilaga V minskat med ett belopp motsvarande 23 % av beloppet i bilaga IX avsatt för miljösystem i enlighet med denna punkt för kalenderåren 2025 och 2026, och motsvarande 25 % av beloppet i bilaga IX avsatt för miljösystem i enlighet med denna punkt för kalenderåret 2027, i relevanta fall korrigerat med det belopp som räknats fram genom tillämpning av punkterna 2, 3, 4, 6, 7 och 9 i denna artikel och som fastställts av medlemsstaterna i deras finansieringsplaner i enlighet med artikel 112.2 a och som godkänts av kommissionen i enlighet med artikel 118 eller 119. Detta finansiella tak ska utgöra ett finansiellt tak som fastställs i unionsrätten.

11.   Om medlemsstaterna tillämpar punkterna 2, 3, 4, 6, 7 och 9 i denna artikel får, under den strategiska GJP-planens hela period, de totala Ejflu-utgifterna för landsbygdsutveckling andra än de belopp som avsatts för interventioner i enlighet med artiklarna 70, 72, 73 och 74, i den mån dessa interventioner bidrar till uppnåendet av de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f och, när det gäller djurskydd, i artikel 6.1 i inte överskrida det totala Ejflu-bidraget för landsbygdsutveckling för GJP-planens hela period enligt bilaga XI, minskat med de belopp som avsatts för interventioner i enlighet med artiklarna 70, 72, 73 och 74 i den mån dessa interventioner bidrar till uppnåendet av de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f och, när det gäller djurskydd, i artikel 6.1 i, efter tillämpning av punkterna 2, 6, 7 och 9 i den här artikeln, i enlighet med vad som fastställts av medlemsstaterna i deras finansieringsplaner i enlighet med artikel 112.2 a och som godkänts av kommissionen i enlighet med artikel 118 eller 119. Detta finansiella tak ska utgöra ett finansiellt tak som fastställs i unionsrätten.

Artikel 98

Lägsta nivå på anslag för omfördelningsinkomststöd

1.   Minst 10 % av de anslag som anges i bilaga IX ska årligen avsättas för det omfördelningsinkomststöd som avses i artikel 29.

2.   För varje kalenderår får de totala utgifterna för interventionstyper i form av direktstöd, annat än omfördelningsinkomststöd, inte överstiga anslaget för direktstöd för det relevanta kalenderåret enligt bilaga V, minskade med ett belopp motsvarande 10 % av anslaget för direktstöd för det relevanta kalenderåret enligt bilaga IX som fastställts av medlemsstaterna i deras finansieringsplaner i enlighet med artikel 112.2 a och som godkänts av kommissionen i enlighet med artikel 118 eller 119, om relevant korrigerat efter tillämpningen av artikel 29.1 andra stycket. Detta finansiella tak ska utgöra ett finansiellt tak som fastställs i unionsrätten.

Artikel 99

Frivilligt bidrag från Ejflu-anslaget till åtgärder inom ramen för Life och Erasmus+

Medlemsstaterna får besluta att i sina strategiska GJP-planer använda en viss andel av Ejflu-anslaget som finansiell hävstång för stöd och vidareutveckling av strategiska integrerade projekt och strategiska naturprojekt som gynnar jordbrukssamhällen i enlighet med vad som föreskrivs i förordning (EU) 2021/783 samt för att finansiera åtgärder för gränsöverskridande rörlighet i utbildningssyfte för personer inom jordbruk och landsbygdsutveckling med inriktning på unga jordbrukare och kvinnor på landsbygden, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/817 (49).

Artikel 100

Spårning av klimatutgifter

1.   På grundval av den information som medlemsstaterna lämnar ska kommissionen med hjälp av en enkel och gemensam metod utvärdera hur politiken har bidragit till uppnåendet av klimatförändringsmålen.

2.   Bidraget till uppnåendet av utgiftsmålet ska uppskattas genom tillämpning av särskild viktning som differentieras med utgångspunkt i huruvida stödet bidrar väsentligt eller måttligt till uppnåendet av klimatförändringsmålen. Viktningarna ska vara följande:

a)

40 % för utgifterna för grundläggande inkomststöd och kompletterande inkomststöd som avses i avdelning III kapitel II avsnitt 2 underavsnitten 2 och 3.

b)

100 % för utgifter för miljösystem som avses i avdelning III kapitel II avsnitt 2 underavsnitt 4.

c)

100 % för utgifter för interventioner som avses i artikel 93.1, med undantag för de som anges i led d i denna punkt.

d)

40 % för utgifter för naturliga begränsningar eller andra särskilda begränsningar som avses i artikel 71.

3.   Kommissionen ges befogenhet att efter den 31 december 2025 anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 om ändring av punkt 2 i den här artikeln för att ändra de viktningar som avses där, om sådana ändringar är befogade för en mer precis spårning av utgifter med avseende på miljö- och klimatmål.

Artikel 101

Vägledande anslag

1.   Medlemsstaterna ska i sina strategiska GJP-planer fastställa ett vägledande anslag för varje intervention och för varje år. Detta vägledande anslag ska motsvara den förväntade nivån på utbetalningar enligt den strategiska GJP-planen för interventionen under det relevanta räkenskapsåret, undantaget förväntade utbetalningar på grundval av den ytterligare nationella finansiering som avses i artikel 115.5.

2.   Genom undantag från punkt 1 ska medlemsstaterna, för interventionstyper inom de sektorer som avses i artikel 42 a, d, e och f, i sina strategiska GJP-planer ange ett vägledande anslag för varje sektor och för varje år, motsvarande den förväntade nivån på utbetalningar för interventionerna inom den sektorn per räkenskapsår, undantaget förväntade utbetalningar på grundval av det nationella ekonomiskt stöd som avses i artikel 53.

3.   De vägledande anslag som medlemsstaterna fastställer i enlighet med punkterna 1 och 2 får inte hindra dessa medlemsstater från att använda medel från dessa vägledande anslag som medel för andra interventioner, utan ändring av deras strategiska GJP-planer i enlighet med artikel 119, förutsatt att denna förordning, i synnerhet artiklarna 87, 88, 89, 90, 92–98 och 102, och förordning (EU) 2021/2116, i synnerhet artikel 32.6 b, följs, och på följande villkor:

a)

Anslag till interventioner i form av direktstöd används för andra interventioner i form av direktstöd.

b)

Anslag till interventioner för landsbygdsutveckling används för andra interventioner för landsbygdsutveckling.

c)

Anslag till interventioner för biodlingssektorn och vinsektorn användas endast för andra interventioner inom samma sektor.

d)

Anslag för interventioner inom andra sektorer som avses i artikel 42 f används för interventioner inom andra sektorer som avses i den punkten och som fastställts i den strategiska GJP-planen, och användningen påverkar inte godkända operativa program.

Vid tillämpningen av första stycket led a får medlemsstater som har beslutat att bevilja grundläggande inkomststöd på grundval av stödrätter i enlighet med artikel 23 linjärt öka eller minska de belopp som ska betalas på grundval av värdet på de rätter som aktiveras under kalenderåret, inom gränserna för de planerade minimi- eller maximienhetsbelopp som fastställts för interventioner inom ramen för grundläggande inkomststöd i enlighet med artikel 102.2.

Artikel 102

Planerade enhetsbelopp och planerad output

1.   Medlemsstaterna ska fastställa ett eller flera planerade enhetsbelopp för varje intervention i sina strategiska GJP-planer. Det planerade enhetsbeloppet ska vara enhetligt eller genomsnittligt i enlighet med vad medlemsstaterna fastställer. Planerat enhetligt enhetsbelopp är det värde som förväntas betalas ut för varje dithörande output. Planerat genomsnittligt enhetsbelopp är det genomsnittliga värdet av de olika enhetsbelopp som förväntas betalas för den dithörande outputen.

För interventioner som omfattas av det integrerade system som avses i artikel 65.2 i förordning (EU) 2021/2116 ska enhetliga enhetsbelopp fastställas, utom om enhetliga enhetsbelopp inte är möjliga eller lämpliga på grund av interventionens utformning eller omfattning. I sådana fall ska genomsnittliga enhetsbelopp fastställas.

2.   För interventionstyper i form av direktstöd får medlemsstaterna fastställa planerade maximienhetsbelopp eller minimienhetsbelopp eller båda för varje enhetsbelopp som planeras för varje intervention.

Planerat maximienhetsbelopp och planerat minimienhetsbelopp är de maximi- och minimienhetsbelopp som förväntas betalas ut för den dithörande outputen.

Vid fastställandet av planerade maximienhetsbelopp eller minimienhetsbelopp eller båda får medlemsstaterna motivera dessa värden med den flexibilitet som krävs för omfördelning i syfte att undvika outnyttjade medel.

Det genomförda enhetsbelopp som avses i artikel 134.5 första stycket c får endast vara lägre än det planerade enhetsbeloppet eller det planerade minimienhetsbeloppet om ett sådant belopp fastställs för att förhindra ett överskridande av anslagen för interventionstyper i form av direktstöd enligt artikel 87.1.

3.   För interventionstyper för landsbygdsutveckling får medlemsstaterna, när de använder planerade genomsnittliga enhetsbelopp, fastställa ett planerat genomsnittligt maximienhetsbelopp.

Planerat genomsnittligt maximienhetsbelopp är det maximibelopp som förväntas betalas ut i genomsnitt för den dithörande outputen.

4.   Om olika enhetsbelopp fastställs för en intervention ska punkterna 2 och 3 tillämpas på varje relevant enhetsbelopp för den interventionen.

5.   Medlemsstaterna ska fastställa den årliga planerade outputen för varje intervention, kvantifierad för varje planerat enhetligt eller genomsnittligt enhetsbelopp. Inom en intervention får den årliga planerade outputen tillhandahållas på aggregerad nivå för alla enhetsbelopp eller för grupper av enhetsbelopp.

Artikel 103

Flexibilitet mellan anslag för direktstöd och Ejflu-anslag

1.   Som en del av sitt förslag till strategisk GJP-plan som avses i artikel 118.1 får en medlemsstat besluta att överföra

a)

högst 25 % av dess anslag för direktstöd enligt bilaga V, om tillämpligt efter avdrag av de anslag för bomull som anges i bilaga VIII för kalenderåren 2023–2026 till dess Ejflu-anslag under räkenskapsåren 2024–2027, eller

b)

högst 25 % av dess anslag för Ejflu under räkenskapsåren 2024–2027 till dess anslag för direktstöd enligt bilaga V för kalenderåren 2023–2026.

2.   Den procentsats för överföring från en medlemsstats anslag för direktstöd till dess anslag för Ejflu som anges i punkt 1 a får höjas med

a)

upp till 15 procentenheter om den medlemsstaten använder motsvarande höjning av Ejflu-finansierade interventioner för interventioner för de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f,

b)

upp till 2 procentenheter om den medlemsstaten använder motsvarande höjning i enlighet med artikel 95.1 b.

3.   Den procentsats för överföring från en medlemsstats anslag för Ejflu till dess anslag för direktstöd som anges i punkt 1 b får höjas till 30 % för de medlemsstater vars direktstöd per hektar understiger 90 % av unionsgenomsnittet. Detta villkor är uppfyllt för Bulgarien, Estland, Spanien, Lettland, Litauen, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Finland och Sverige.

4.   I de beslut som avses i punkt 1 fastställs den procentsats som avses i punkterna 1, 2 och 3 och som får variera från ett kalenderår till ett annat.

5.   Som en del av den begäran om ändring av sina strategiska GJP-planer som avses i artikel 119, får medlemsstaterna under 2025 se över de beslut som avses i punkt 1.

AVDELNING V

STRATEGISKA GJP-PLANER

KAPITEL I

ALLMÄNNA KRAV

Artikel 104

Strategiska GJP-planer

1.   Medlemsstaterna ska upprätta strategiska GJP-planer enligt denna förordning för att genomföra det stöd från unionen som finansieras ur EGFJ och Ejflu för uppfyllelse av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2.

2.   Varje medlemsstat ska upprätta en enda strategisk GJP-plan för hela sitt territorium, med beaktande av sina konstitutionella och institutionella bestämmelser.

I de fall då delar av den strategiska GJP-planen upprättas på regional nivå ska medlemsstaten säkerställa samstämmighet och konsekvens med den strategiska GJP-planen på nationell nivå. De delar som upprättas på regional nivå ska på ett lämpligt sätt återspeglas i de relevanta avsnitt av de strategiska GJP-planerna som fastställs i artikel 107.

3.   På grundval av den swot-analys som avses i artikel 115.2 och en behovsbedömning i artikel 108 ska medlemsstaterna i de strategiska GJP-planerna upprätta en interventionsstrategi enligt i artikel 109 där kvantitativa mål och delmål ska fastställas för att uppnå de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2. Målen ska fastställas med användning av gemensamma resultatindikatorer som anges i bilaga I.

För att uppnå dessa mål ska medlemsstaterna fastställa interventioner på grundval av de interventionstyper som anges i avdelning III.

4.   Varje strategisk GJP-plan ska omfatta perioden 1 januari 2023–31 december 2027.

Artikel 105

Högre ambition vad gäller miljö- och klimatmål

1.   Medlemsstaterna ska eftersträva att genom sina strategiska GJP-planer och särskilt genom de delar av den interventionsstrategi som avses i artikel 109.2 a i högre grad bidra till att uppnå de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f jämfört med det övergripande bidraget till uppnåendet av målet i artikel 110.2 första stycket b i förordning (EU) nr 1306/2013 genom stöd ur EGFJ och Ejflu under perioden 2014–2020.

2.   Medlemsstaterna ska i sina strategiska GJP-planer på grundval av tillgänglig information förklara hur de avser att uppnå det större övergripande bidrag som anges i punkt 1. Förklaringen ska grundas på relevant information, såsom de uppgifter som avses i artikel 107.1 a–f och 107.2 b samt de förväntade förbättringarna gentemot de relevanta effektindikatorer som anges i bilaga I.

Artikel 106

Formföreskrifter

1.   Medlemsstaterna ska upprätta de strategiska GJP-planerna på grundval av öppna förfaranden, om tillämpligt i samarbete med sina regioner, i överensstämmelse med landets institutionella och rättsliga ram.

2.   Det organ i medlemsstaten som ansvarar för att utarbeta den strategiska GJP-planen ska säkerställa att

a)

i förekommande fall, de relevanta myndigheterna på regional nivå medverkar i utarbetandet av den strategiska GJP-planen, och

b)

behöriga offentliga myndigheter för miljö och klimat medverkar i utformningen av den strategiska GJP-planens miljö- och klimatrelaterade aspekter.

3.   Varje medlemsstat ska organisera ett partnerskap med behöriga regionala och lokala myndigheter. I partnerskapet ska åtminstone följande partner ingå:

a)

Relevanta myndigheter på regional och lokal nivå, inbegripet andra offentliga myndigheter, inbegripet behöriga myndigheter för miljö- och klimatfrågor.

b)

Näringslivets och arbetsmarknadens parter, inbegripet företrädare för jordbrukssektorn.

c)

Relevanta organ som företräder civilsamhället och, i tillämpliga fall, organ som främjar social inkludering, grundläggande rättigheter, jämställdhet och icke-diskriminering.

Medlemsstaten ska göra de parterna effektivt delaktiga i utarbetandet av de strategiska GJP-planerna, och ska i förekommande fall samråda med alla relevanta berörda parter, inbegripet vad gäller de miniminormer som avses i artikel 13.

4.   Medlemsstaterna, i tillämpliga fall inklusive deras regioner, och kommissionen ska samarbeta för att säkerställa en effektiv samordning av genomförandet av de strategiska GJP-planerna med hänsyn till principerna om proportionalitet och delad förvaltning.

5.   Arbetet med att organisera och genomföra partnerskap ska utföras i enlighet med den delegerade akt som antagits på grundval av artikel 5.3 i förordning (EU) nr 1303/2013.

KAPITEL II

INNEHÅLLET I DEN STRATEGISKA GJP-PLANEN

Artikel 107

Innehållet i den strategiska GJP-planen

1.   Varje strategisk GJP-plan ska innehålla avsnitt om följande:

a)

Behovsbedömningen.

b)

Interventionsstrategin.

c)

De delar som är gemensamma för flera interventioner.

d)

Det direktstöd, de interventioner inom vissa sektorer och interventioner för landsbygdsutveckling som anges i strategin.

e)

Mål- och finansieringsplanerna.

f)

Styrnings- och samordningssystemen.

g)

De faktorer som säkerställer en modernisering av den gemensamma jordbrukspolitiken.

h)

I de fall då delar av den strategiska GJP-planen inrättas på regional nivå, en kort beskrivning av medlemsstaternas nationella och regionala struktur, och särskilt av vilka delar som finns etablerade på nationell och regional nivå.

2.   Varje strategisk GJP-plan ska innehålla följande bilagor:

a)

Bilaga I om en förhandsutvärdering och den strategiska miljöbedömning som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG (50).

b)

Bilaga II om en swot-analys.

c)

Bilaga III om samråd med berörda parter.

d)

I förekommande fall, bilaga IV om grödspecifikt stöd för bomull.

e)

Bilaga V om ytterligare nationell finansiering som ges inom ramen för den strategiska GJP-planen.

f)

I förekommande fall, bilaga VI om nationellt övergångsstöd.

3.   Utförliga bestämmelser om innehållet i de avsnitt och bilagor i de strategiska GJP-planerna som avses i punkterna 1 och 2 fastställs i artiklarna 108–115.

Artikel 108

Behovsbedömning

Den behovsbedömning som avses i artikel 107.1 a ska omfatta följande:

a)

En sammanfattning av den swot-analys som avses i artikel 115.2.

b)

En kartläggning av behoven för varje specifikt mål som anges i artikel 6.1 och 6.2 på grundval av swot-analysen; alla behov som framkommer av swot-analysen ska beskrivas, oavsett om de kommer att tas upp i den strategiska GJP-planen eller inte.

c)

Med avseende på det specifika målet att ge stöd till jordbruksinkomster som det går att leva på och jordbrukets motståndskraft som anges i artikel 6.1 a, en behovsbedömning vad gäller en rättvisare fördelning och mer ändamålsenlig och effektiv målinriktning av direktstödet, i relevanta fall med beaktande av jordbrukets struktur och vad gäller riskhantering.

d)

I förekommande fall, en analys av behoven i särskilda geografiska regioner, såsom de yttersta randområdena samt bergsområden och öregioner.

e)

Prioritering av behov, inklusive en välgrundad motivering till gjorda val, som i relevanta fall innehåller skälen till varför vissa identifierade behov inte beaktas eller beaktas endast delvis i den strategiska GJP-planen.

För de specifika mål som anges i artikel 6. 1 d, e och f ska behovsbedömningen ta hänsyn till nationella miljö- och klimatplaner som härrör från de lagstiftningsakter som förtecknas i bilaga XIII.

Medlemsstaterna ska för sina behovsbedömningar använda data som är aktuella och tillförlitliga och i förekommande fall uppdelade efter kön.

Artikel 109

Interventionsstrategi

1.   I den interventionsstrategi som avses i artikel 107.1 b ska följande fastställas för varje specifikt mål som anges i artikel 6.1 och 6.2 och som tas upp i den strategiska GJP-planen:

a)

Mål och tillhörande delmål för de relevanta resultatindikatorer som medlemsstaten använder på grundval av sin behovsbedömning som avses i artikel 108. Värdet på dessa mål ska motiveras på grundval av den behovsbedömningen. När det gäller de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f ska målen härledas från de delar av förklaringen som ges i punkt 2 a i den här artikeln.

b)

Interventioner som grundas på de interventionstyper som anges i avdelning III och som ska utformas så att de hanterar den särskilda situationen på det berörda området enligt en sund interventionslogik med stöd i den förhandsutvärdering som avses i artikel 139, den swot-analys som avses i artikel 115.2 och den behovsbedömning som avses i artikel 108.

c)

Faktorer som visar hur interventionerna bidrar till att målen kan uppnås och hur de är inbördes samstämmiga och förenliga.

d)

Faktorer som visar att tilldelningen av finansiella medel till interventioner inom den strategiska GJP-planen är motiverad och tillräcklig för att de fastställda målen ska kunna uppnås, och är förenlig med den finansieringsplan som avses i artikel 112.

2.   Interventionsstrategin ska påvisa att strategin är samstämmig och interventionerna kompletterar varandra för de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2 genom att tillhandahålla följande:

a)

En översikt över miljö- och klimatarkitekturen i den strategiska GJP-planen som beskriver följande:

i)

För varje GAEC-norm som anges i bilaga III, hur unionsnormen tillämpas, som ska innehålla följande: en sammanfattning av jordbruksföretagets praxis, territoriellt tillämpningsområde, typer av jordbrukare och andra stödmottagare som omfattas av normen och, vid behov en beskrivning av hur praxis bidrar till uppnåendet av det huvudsakliga syftet med GAEC-normen.

ii)

Grundvillkorens övergripande bidrag till uppnåendet av de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f.

iii)

Komplementariteten mellan de relevanta basvillkor som avses i artikel 31.5 och artikel 70.3, grundvillkoren och de olika interventionerna, inbegripet stöd till ekologiskt jordbruk, för de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f.

iv)

Det sätt på vilket det större övergripande bidrag som anges i artikel 105 ska uppnås.

v)

Hur miljö- och klimatarkitekturen i den strategiska GJP-planen är avsedd att bidra till uppnåendet av och överensstämma med de långsiktiga nationella mål som anges i eller som följer av de lagstiftningsakter som förtecknas i bilaga XIII.

b)

I förhållande till det specifika mål som anges i artikel 6.1 g, en översikt över de relevanta interventioner och särskilda villkor för unga jordbrukare som anges i den strategiska GJP-planen, såsom de som anges i artiklarna 26.4 a, 30, 73, 75 och 77.6. Medlemsstaterna ska särskilt hänvisa till artikel 95 då de lägger fram finansieringsplanen i förhållande till de interventionstyper som avses i artiklarna 30, 73 och 75. Översikten ska även innehålla en allmän redogörelse av samspelet med nationella instrument i syfte att förbättra samstämmigheten mellan unionens och medlemsstaternas åtgärder på detta område.

c)

En förklaring till hur de interventioner inom ramen för kopplat inkomststöd som avses i avdelning III kapitel II avsnitt 3 underavsnitt 1 är förenliga med direktiv 2000/60/EG.

d)

Med avseende på det specifika mål som anges i artikel 6.1 a, en översikt över hur målet om en rättvisare fördelning och mer ändamålsenlig och effektiv målinriktning av inkomststöd som beviljas jordbrukare inom ramen för den strategiska GJP-planen beaktas, inbegripet, i förekommande fall, information som motiverar användning av det undantag som föreskrivs i artikel 29.1 andra stycket. Denna översikt ska i relevanta fall även ta upp samstämmigheten och komplementariteten mellan territorialiseringen av det grundläggande inkomststöd som avses i artikel 22.2 och stöd inom ramen för andra interventioner, särskilt utbetalningar för naturliga begränsningar eller andra särskilda begränsningar som avses i artikel 71.

e)

En översikt över sektorsrelaterade interventioner, bl.a. kopplat inkomststöd enligt avdelning III kapitel II avsnitt 3 underavsnitt 1 och de interventioner inom vissa sektorer som avses i avdelning III kapitel III, med en förklaring till varför sektorerna i fråga valts, en förteckning över interventioner per sektor och hur de kompletterar varandra.

f)

I förekommande fall en förklaring om vilka interventioner som är avsedda att bidra till att säkerställa en konsekvent och integrerad strategi för riskhantering.

g)

I förekommande fall en beskrivning av samspelet mellan nationella och regionala interventioner, inklusive fördelningen av anslag per intervention och fond.

h)

En översikt över hur den strategiska GJP-planen bidrar till uppnåendet av det specifika målet om bättre djurskydd och bekämpning av antimikrobiell resistens som avses i artikel 6.1 i, inbegripet basvillkoren och komplementariteten mellan grundvillkoren och de olika interventionerna.

i)

En förklaring av hur interventionerna och de delar som är gemensamma för flera interventioner bidrar till en förenkling för de slutliga stödmottagarna och minskar den administrativa bördan.

3.   I de fall då delar av den strategiska GJP-planen inrättas på regional nivå ska interventionsstrategin säkerställa samstämmighet och konsekvens mellan dessa delar och delarna i den strategiska GJP-planen på nationell nivå.

Artikel 110

De delar som är gemensamma för flera interventioner

Avsnittet om de delar som är gemensamma för flera interventioner som avses i artikel 107.1 c ska omfatta följande:

a)

De definitioner och villkor som medlemsstaterna har lämnat enligt artikel 4 samt minimikraven för interventioner i form av direktstöd enligt artikel 18.

b)

En beskrivning av användningen av tekniskt bistånd som avses i artiklarna 94 och 125 och en beskrivning av det nationella GJP-nätverk som avses i artikel 126.

c)

Med avseende på de specifika mål som anges i artikel 6.1 den definition av landsbygdsområden som används i den strategiska GJP-planen i enlighet med vad som fastställts av medlemsstaterna.

d)

Andra upplysningar om genomförandet, särskilt följande:

i)

En kort beskrivning av hur stödrätters värde fastställs och av hur reserven fungerar, i tillämpliga fall.

ii)

I förekommande fall, användningen av det beräknade resultatet av minskningen av direktstöd som avses i artikel 17.

iii)

Beslutet och motiveringen av detta beslut med avseende på genomförandet av artiklarna 17.4, 29.6 och 30.4 i denna förordning och av artikel 17.1 andra stycket i förordning (EU) 2021/2116.

iv)

I förekommande fall, beslutet och en beskrivning av dess viktigaste inslag med avseende på genomförandet av artikel 19.

v)

En översikt över samordning, gränsdragning och komplementaritet mellan Ejflu och andra unionsfonder som är verksamma i landsbygdsområden.

Artikel 111

Interventioner

Avsnittet om varje intervention som anges i strategin som avses i artikel 107.1 d, inbegripet interventioner på regional nivå, ska omfatta uppgifter om följande:

a)

Den interventionstyp på vilken den grundas.

b)

Territoriellt tillämpningsområde.

c)

Interventionens särskilda utformning eller krav i den som säkerställer att den på ett meningsfullt sätt bidrar till uppnåendet av det eller de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2. När det gäller miljö- och klimatrelaterade interventioner ska kopplingen till att grundvillkoren uppfylls visa att olika praxis är kompletterande och inte överlappar varandra.

d)

Villkoren för stödberättigande.

e)

De resultatindikatorer som fastställs i bilaga I till vilka interventionen bör bidra direkt och i en väsentlig utsträckning.

f)

För varje intervention som grundas på de interventionstyper som förtecknas i bilaga II till denna förordning, hur den följer relevanta bestämmelser i bilaga 2 till WTO:s jordbruksavtal så som de anges i artikel 10 i denna förordning och bilaga II till denna förordning, och för varje intervention som inte grundar sig på de interventionstyper som förtecknas i bilaga II till denna förordning, huruvida och i så fall hur den följer relevanta bestämmelser i artikel 6.5 i, eller bilaga 2 till, WTO:s jordbruksavtal.

g)

En outputindikator och årlig planerad output för interventionen, i enlighet med artikel 102.5.

h)

De årliga planerade enhetliga eller genomsnittliga enhetsbelopp som avses i artikel 102.1 och, när så är relevant, de planerade maximi- eller minimienhetsbeloppen i enlighet med artikel 102.2 och 102.3.

i)

En förklaring av hur de belopp som avses i led h i denna punkt har fastställts.

j)

I tillämpliga fall följande:

i)

Stödform och stödsats.

ii)

Metoden för beräkning av stödets planerade enhetsbelopp och dess attestering i enlighet med artikel 82.

k)

Det årliga anslaget för interventionen, i enlighet med artikel 101.1 eller, när det gäller sektorer som avses i artikel 42 a, d, e och f, det årliga anslaget för den relevanta sektorn i enlighet med artikel 101.2, inbegripet, i tillämpliga fall, en uppdelning av de belopp som planerats för bidrag och de belopp som planerats för finansieringsinstrument.

l)

Angivande av huruvida interventionen faller utanför tillämpningsområdet för artikel 42 i EUF-fördraget och att den därför är föremål för en bedömning av statligt stöd.

Första stycket e ska inte gälla för interventioner inom den interventionstyp inom biodlingssektorn som avses i artikel 55.1 a och c–g, interventioner inom den interventionstyp inom vinsektorn som avses i artikel 58.1 h–k och informationsåtgärder och främjande åtgärder för kvalitetssystem inom den interventionstyp för samarbete som avses i artikel 77.

Artikel 112

Mål- och finansieringsplaner

1.   Den målplan som avses i artikel 107.1 e ska bestå av en sammanfattande tabell som visar de mål och delmål som avses i artikel 109.1 a.

2.   Den finansieringsplan som avses i artikel 107.1 e ska innehålla en översiktstabell med följande information:

a)

Medlemsstatens anslag för interventionstyper i form av direktstöd enligt artikel 87.1, för interventionstyper inom vinsektorn enligt artikel 88.1, för interventionstyper inom biodlingssektorn enligt artikel 88.2 och för interventionstyper för landsbygdsutveckling enligt artikel 89.3, med en specificering av de årliga och totala belopp som avsatts av medlemsstaten för att uppfylla de krav på minimianslag som fastställs i artiklarna 92–98.

b)

Överföringar av de belopp som avses i led a mellan olika interventionstyper i form av direktstöd och interventionstyper för landsbygdsutveckling i enlighet med artikel 103 och alla avdrag beträffande medlemsstatens anslag för interventionstyper i form av direktstöd för att göra beloppen tillgängliga för de interventionstyper inom andra sektorer som avses i avdelning III kapitel III avsnitt 7 i enlighet med artikel 88.6.

c)

Medlemsstatens anslag för de interventionstyper inom humlesektorn som avses i artikel 88.3 och för interventionstyper inom sektorn för olivolja och bordsoliver som avses i artikel 88.4, och om dessa interventionstyper inte tillämpas, beslutet att föra upp motsvarande anslag i medlemsstatens anslag för direktstöd enligt artikel 88.5.

d)

I förekommande fall, överföringar av medlemsstatens anslag från Ejflu för stöd inom ramen för InvestEU i enlighet med artikel 81 i denna förordning, förordning (EU) 2021/783 eller förordning (EU) 2021/817 i enlighet med artikel 99 i den här förordningen.

e)

I förekommande fall, de planerade beloppen för de yttersta randområdena.

3.   Utöver vad som anges i punkt 2 ska en detaljerad finansieringsplan för varje räkenskapsår och uttryckt som medlemsstatens prognoser för genomförandet av betalningar innehålla följande tabeller i överensstämmelse med artikel 111 g och k:

a)

En uppdelning av medlemsstatens anslag för interventionstyper i form av direktstöd efter överföringar enligt punkt 2 b och c baserat på vägledande anslag per interventionstyp och per intervention, för varje intervention med angivande av planerad output, planerade genomsnittliga eller enhetliga enhetsbelopp som avses i artikel 102.1 och, i förekommande fall, planerade maximi- eller minimienhetsbelopp, eller båda, i enlighet med vad som avses i artikel 102.2. I tillämpliga fall ska uppdelningen inbegripa beloppet för reserven av stödrättigheter.

Det totala beräknade resultatet av minskningen av stöd enligt artikel 17 ska specificeras.

Med hänsyn till användningen av det beräknade resultatet av minskningen av stöd som avses i artiklarna 17 och 87.3, ska dessa vägledande anslag, tillhörande planerade output och motsvarande planerade genomsnittliga enhetsbelopp eller enhetliga enhetsbelopp fastställas före minskningen av stöd.

b)

En uppdelning av anslagen för de interventionstyper som avses i avdelning III kapitel III per intervention och med angivande av den planerade outputen eller, när det gäller de sektorer som avses i artikel 42 a, d, e och f, det vägledande anslaget per sektor med angivande av den planerade outputen uttryckt som antalet operativa program per sektor.

c)

En uppdelning av medlemsstatens anslag för landsbygdsutveckling efter överföringar till och från direktstöd enligt punkt b, per interventionstyp och per intervention, inbegripet totalsummor för perioden för den strategiska GJP-planen, inbegripet även den tillämpliga Ejflu-bidragsnivån, uppdelade per intervention och per typ av region i tillämpliga fall. Om medel överförs från direktstöd ska interventionen eller interventionerna eller en del av en intervention som finansieras med överföringen anges. I den tabellen ska planerad output per intervention och de planerade genomsnittliga eller enhetliga enhetsbelopp som avses i artikel 102.1 också specificeras liksom, i förekommande fall, planerade genomsnittliga maximienhetsbelopp i enlighet med artikel 102.3. I tillämpliga fall ska tabellen även innehålla en uppdelning av de bidrag och belopp som planerats för finansieringsinstrument. Beloppen för tekniskt bistånd ska också specificeras.

Artikel 113

Styrnings- och samordningssystem

Avsnittet om de styrnings- och samordningssystem som avses i artikel 107.1 f ska omfatta följande:

a)

Identifiering av alla styrande organ som avses i avdelning II kapitel II i förordning (EU) 2021/2116 samt av den nationella förvaltande myndigheten och i förekommande fall de regionala förvaltande myndigheterna.

b)

Identifiering av och uppgifter för de förmedlande organ som avses i artikel 123.4 i denna förordning.

c)

Information om de kontrollsystem och sanktioner som avses i avdelning IV i förordning (EU) 2021/2116, inbegripet följande:

i)

Det integrerade administrations- och kontrollsystem som avses i avdelning IV kapitel II i förordning (EU) 2021/2116.

ii)

Det kontroll- och sanktionssystem för grundvillkor som avses i avdelning IV kapitlen IV och V i förordning (EU) 2021/2116.

iii)

Behöriga kontrollorgan som ansvarar för kontrollerna.

d)

En översikt över övervaknings- och rapporteringsstrukturen.

Artikel 114

Modernisering

Avsnittet om de faktorer som säkerställer en modernisering av den gemensamma jordbrukspolitiken som avses i artikel 107.1 g ska belysa de delar av den strategiska GJP-planen som stöder en modernisering av jordbruket och landsbygdsområden och den gemensamma jordbrukspolitiken och ska särskilt innehålla följande:

a)

En översikt över hur den strategiska GJP-planen kommer att bidra till uppnåendet av det övergripande mål som anges i artikel 6.2, särskilt innehållande följande:

i)

En beskrivning av Akis organisationsstruktur.

ii)

En beskrivning av hur de rådgivningstjänster som avses i artikel 15 samt nätverk för forskning och de nationella GJP-nätverk som avses i artikel 126 kommer att samarbeta för att tillhandahålla rådgivning, kunskapsflöden och innovationstjänster samt hur åtgärder som stöds genom interventioner enligt artikel 78 eller andra relevanta interventioner integreras i Akis.

b)

En beskrivning av strategin för utveckling av digital teknik inom jordbruket och landsbygdsområden och för användning av dessa tekniker för att göra interventioner inom ramen för den strategiska GJP-planen mera ändamålsenliga och effektiva.

Artikel 115

Bilagor

1.   Bilaga I till den strategiska GJP-planen som avses i artikel 107.2 a ska omfatta en sammanfattning av de viktigaste resultaten av den förhandsutvärdering som avses i artikel 139 och den strategiska miljöbedömning som avses i direktiv 2001/42/EG, och hur de har behandlats eller en motivering till varför de inte har beaktats, och en länk till hela förhandsutvärderingsrapporten och rapporten om den strategiska miljöbedömningen.

2.   Bilaga II till den strategiska GJP-planen som avses i artikel 107.2 b ska inbegripa en swot-analys av den nuvarande situationen på det område som omfattas av den strategiska GJP-planen.

Swot-analysen ska grunda sig på den nuvarande situationen i det område som omfattas av den strategiska GJP-planen och ska omfatta, för vart och ett av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2, en övergripande beskrivning av den nuvarande situationen i det område som omfattas av den strategiska GJP-planen på grundval av gemensamma kontextindikatorer och annan kvantitativ och kvalitativ aktuell information, såsom studier, tidigare utvärderingsrapporter, sektorsspecifik analys och lärdomar från tidigare erfarenheter.

Om det är relevant ska swot-analysen inbegripa en analys av territoriella aspekter, inbegripet regionala särdrag, med betoning på de territorier som interventionerna är specifikt inriktade på, och en analys av sektorsspecifika aspekter, särskilt för de sektorer som är föremål för särskilda interventioner eller program.

Beskrivningen ska dessutom särskilt belysa följande, med avseende på vart och ett av de allmänna och specifika mål som anges i artiklarna 5, 6.1 och 6.2:

a)

Starka sidor som identifierats i området för den strategiska GJP-planen.

b)

Svaga sidor som identifierats i området för den strategiska GJP-planen.

c)

Möjligheter som identifierats i området för den strategiska GJP-planen.

d)

Hot som identifierats i området för den strategiska GJP-planen.

För de specifika mål som anges i artikel 6.1 d, e och f ska swot-analysen hänvisa till nationella planer som härrör från de lagstiftningsakter som förtecknas i bilaga XIII.

För det specifika mål som anges i artikel 6.1 g ska swot-analysen innehålla en kort analys av tillgång till mark, mobilitet inom markägande och omarrondering, tillgång till finansiering och krediter samt tillgång till kunskap och rådgivning.

För det övergripande mål som anges i artikel 6.2, ska swot-analysen också ge relevant information om hur Akis och tillhörande strukturer fungerar.

3.   Bilaga III till den strategiska GJP-planen som avses i artikel 107.2 c ska innehålla resultaten av samråden med berörda parter, särskilt relevanta myndigheter på regional och lokal nivå, och en kort beskrivning av hur samrådet genomfördes.

4.   Bilaga IV till den strategiska GJP-planen som avses i artikel 107.2 d ska innehålla en kort beskrivning av det grödspecifika stödet för bomull och hur det kompletterar övriga interventioner inom ramen för den strategiska GJP-planen.

5.   Bilaga V till den strategiska GJP-planen som avses i artikel 107.2 e ska innehålla följande:

a)

En kort beskrivning av ytterligare nationell finansiering för interventioner för landsbygdsutveckling enligt avdelning III kapitel IV, som beviljas inom ramen för den strategiska GJP-planen, inbegripet beloppen per intervention och en angivelse av överensstämmelsen med kraven i denna förordning.

b)

En förklaring av komplementariteten med interventionerna inom ramen för den strategiska GJP-planen.

c)

En angivelse av huruvida ytterligare nationell finansiering inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 42 i EUF-fördraget och därför är föremål för en bedömning av statligt stöd.

d)

Det nationella ekonomiska stöd inom sektorn för frukt och grönsaker som avses i artikel 53.

6.   Bilaga VI till den strategiska GJP-planen som avses i artikel 107.2 f ska innehålla följande information vad gäller nationellt övergångsstöd:

a)

Den årliga sektorsspecifika finansieringsramen för varje sektor inom vilken nationellt övergångsstöd beviljas.

b)

I förekommande fall, den högsta stödnivån per enhet för varje år under perioden.

c)

I förekommande fall, information angående ändring av referensperioden i enlighet med artikel 147.2 andra stycket.

d)

En kort beskrivning av hur det nationella övergångsstödet kompletterar interventioner inom ramen för den strategiska GJP-planen.

Artikel 116

Delegerade befogenheter för innehållet i den strategiska GJP-planen

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 till och med den 31 december 2023 om ändring av detta kapitel vad gäller innehållet i den strategiska GJP-planen och dess bilagor. Dessa delegerade akter ska vara strikt begränsade till att åtgärda problem som medlemsstaterna stöter på.

Artikel 117

Genomförandebefogenheter för innehållet i den strategiska GJP-planen

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa regler om presentationen av de delar i den strategiska GJP-planen som beskrivs i artiklarna 108–115. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 153.2.

KAPITEL III

GODKÄNNANDE OCH ÄNDRING AV DEN STRATEGISKA GJP-PLANEN

Artikel 118

Godkännande av den strategiska GJP-planen

1.   Varje medlemsstat ska till kommissionen lämna in ett förslag till strategisk GJP-plan med det innehåll som avses i artikel 107 senast den 1 januari 2022.

2.   Kommissionen ska bedöma förslaget till strategisk GJP-plan med avseende på dess fullständighet, dess konsekvens och överensstämmelse med de allmänna principerna i unionsrätten, med den här förordningen och de delegerade akter och genomförandeakter som antas i enlighet med den och med förordning (EU) 2021/2116, hur effektivt det bidrar till uppnåendet av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2 och dess inverkan på den inre marknadens funktion och snedvridning av konkurrensen, graden av administrativ börda för stödmottagarna och förvaltningen. Kommissionen ska särskilt bedöma huruvida den strategi som anges i den strategiska GJP-planen, motsvarande specifika mål, allmänna mål, interventioner och tilldelning av budgetmedel är adekvata för att uppfylla den strategiska GJP-planens specifika mål genom den föreslagna uppsättningen interventioner på grundval av swot-analysen och förhandsbedömningen.

3.   Beroende på resultaten av den bedömning som avses i punkt 2 får kommissionen lämna synpunkter till medlemsstaterna inom tre månader från det att den strategiska GJP-planen har lämnats in.

Medlemsstaten ska förse kommissionen med alla ytterligare uppgifter som behövs och om nödvändigt revidera förslaget till plan.

4.   Kommissionen ska godkänna förslaget till strategisk GJP-plan förutsatt att all nödvändig information har lämnats in och att planen är förenlig med artikel 9 och de övriga krav som anges i den här förordningen och i förordning (EU) 2021/2116 samt de delegerade akter och genomförandeakter som antas i enlighet med dessa. Godkännandet ska uteslutande grundas på akter som är rättsligt bindande för medlemsstaterna.

5.   Godkännandet av den strategiska GJP-planen ska ges senast sex månader efter det att medlemsstaten lämnade in den.

Godkännandet ska inte omfatta de uppgifter som avses i artikel 113 c och i bilagorna I–IV till den strategiska GJP-planen som avses i artikel 107.2 a–d.

I vederbörligen motiverade fall får en medlemsstat begära att kommissionen godkänner en strategisk GJP-plan som inte innehåller alla delar. I sådant fall ska den berörda medlemsstaten ange vilka delar i den strategiska GJP-planen som saknas och ange vägledande mål och finansieringsplaner som avses i artikel 112 för hela den strategiska GJP-planen för att påvisa planens övergripande konsekvens och enhetlighet. De delar som saknas i den strategiska GJP-planen ska lämnas till kommissionen som en ändring av den strategiska GJP-planen i enlighet med artikel 119 inom en tidsram som inte bör överstiga tre månader från dagen för godkännandet av den strategiska GJP-planen.

6.   Varje strategisk GJP-plan ska godkännas av kommissionen genom ett genomförandebeslut utan tillämpning av det kommittéförfarande som avses i artikel 153.

7.   De strategiska GJP-planerna ska ha rättslig verkan först efter det att de godkänts av kommissionen.

Artikel 119

Ändring av den strategiska GJP-planen

1.   Medlemsstaterna får lämna en begäran om ändring av sina strategiska GJP-planer till kommissionen.

2.   En begäran om ändring av strategiska GJP-planer ska vederbörligen motiveras och ska särskilt ange vilka konsekvenser ändringen av planen väntas ha på uppnåendet av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2. Den ska åtföljas av den ändrade planen och uppdaterade bilagor när så är lämpligt.

3.   Kommissionen ska bedöma ändringens överensstämmelse med den här förordningen och de delegerade akter och genomförandeakter som antas i enlighet med den och med förordning (EU) 2021/2116 och hur effektivt den bidrar till uppnåendet av de specifika målen.

4.   Kommissionen ska godkänna den begärda ändringen av den strategiska GJP-planen förutsatt att all nödvändig information har lämnats in och att den ändrade planen är förenlig med artikel 9 och de övriga krav som anges i den här förordningen och i förordning (EU) 2021/2116 samt de delegerade akter och genomförandeakter som antas i enlighet med dessa.

5.   Kommissionen får framföra synpunkter inom 30 arbetsdagar efter det att begäran om ändring av den strategiska GJP-planen lämnades in. Medlemsstaten ska förse kommissionen med alla nödvändiga kompletterande uppgifter.

6.   Godkännandet av en begäran om ändring av den strategiska GJP-planen ska ges senast tre månader efter det att den lämnats in av medlemsstaten.

7.   En begäran om ändring av den strategiska GJP-planen får lämnas in en gång per kalenderår, med möjliga undantag som föreskrivs i denna förordning eller som ska fastställas av kommissionen i enlighet med artikel 122. Utöver detta får tre ytterligare begäranden om ändring av den strategiska GJP-planen lämnas in under löptiden för perioden för den strategiska GJP-planen. Denna punkt ska inte tillämpas på begäranden om ändringar för inlämning av delar som saknas i enlighet med artikel 118.5.

En begäran om ändring av den strategiska GJP-planen som rör artikel 17.5, 88.7, 103.5 eller 120 ska inte räknas med i den begränsning som anges i första stycket i denna punkt.

8.   En ändring av den strategiska GJP-planen som rör artikel 17.5, 88.7 eller 103.1 med avseende på EGFJ ska få verkan från och med den 1 januari det kalenderår som följer på det år då begäran om ändring godkändes av kommissionen, och efter motsvarande ändring av anslagen i enlighet med artikel 87.2.

En ändring av den strategiska GJP-planen som rör artikel 103.1 med avseende på Ejflu ska få verkan efter det att begäran om ändring godkändes av kommissionen och efter motsvarande ändring av anslagen i enlighet med artikel 89.4.

En begäran om ändring av den strategiska GJP-planen som rör EGFJ, utöver de ändringar som avses i första stycket i denna punkt, ska få verkan från och med ett datum som ska fastställas av medlemsstaten och som infaller senare än datumet för kommissionens godkännande av begäran om den ändringen. Medlemsstaterna får fastställa olika datum för verkan med avseende på olika delar av ändringen. Vid fastställandet av detta datum ska medlemsstaterna beakta de tidsfrister för godkännandeförfarandet som föreskrivs i denna artikel samt jordbrukares och andra stödmottagares behov av att ha tillräckligt med tid för att ta hänsyn till ändringen. Det planerade datumet ska anges av medlemsstaten tillsammans med begäran om ändring av den strategiska GJP-planen och ska godkännas av kommissionen i enlighet med punkt 10 i denna artikel.

9.   Genom undantag från punkterna 2–8, 10 och 11 i denna artikel får medlemsstaterna när som helst göra och tillämpa ändringar av delar av sina strategiska GJP-planer som hänför sig till interventioner enligt avdelning III kapitel IV, inbegripet sådana interventioners villkor för stödberättigande, under förutsättning att de inte leder till några förändringar av de mål som avses i artikel 109.1 a. De ska underrätta kommissionen om sådana ändringar senast vid den tidpunkt då de börjar tillämpa dem och inbegripa dem i nästa begäran om ändring av den strategiska GJP-planen i enlighet med punkt 1 i den här artikeln.

10.   Varje ändring av den strategiska GJP-planen ska godkännas av kommissionen genom ett genomförandebeslut utan tillämpning av det kommittéförfarande som avses i artikel 153.

11.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 86 ska ändringar i de strategiska GJP-planerna ha rättslig verkan först efter det att de godkänts av kommissionen.

12.   Rättelser av tekniska eller uppenbara misstag eller av en rent redaktionell art vilka inte påverkar genomförandet av politiken och interventionerna ska inte betraktas som en begäran om ändring enligt denna artikel. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sådana rättelser.

Artikel 120

Översyn av de strategiska GJP-planerna

Om någon av de lagstiftningsakter som förtecknas i bilaga XIII ändras ska varje medlemsstat bedöma huruvida dess strategiska GJP-plan bör ändras i enlighet med detta, särskilt den förklaring som avses i artikel 109.2 a v och de ytterligare delar av den strategiska GJP-planen som det hänvisas till i den förklaringen. Varje medlemsstat ska, inom sex månader från tidsfristen för införlivande av ändringen, i fråga om ett direktiv som förtecknas i bilaga XIII, eller inom sex månader från den dag då ändringen börjar tillämpas, i fråga om en förordning som förtecknas i bilaga XIII, underrätta kommissionen om resultatet av sin bedömning, med en åtföljande förklaring, och vid behov ge in en begäran om ändring av sin strategiska GJP-plan i enlighet med artikel 119.2.

Artikel 121

Beräkning av tidsfrister för kommissionens åtgärder

I detta kapitel, när en tidsfrist fastställs för en åtgärd som kommissionen vidtar, ska tidsfristen räknas från den dag då alla de uppgifter som krävs enligt den här förordningen har lämnats in och de bestämmelser som antagits i enlighet med denna har lämnats in.

Denna tidsfrist ska inte omfatta

a)

den tidsperiod som inleds dagen efter den dag då kommissionen skickar sina synpunkter eller en begäran om reviderade handlingar till medlemsstaten och som avslutas den dag då medlemsstaten svarar kommissionen,

b)

vad gäller ändringar som rör artiklarna 17.5, 88.7 och 103.5, tidsperioden för antagandet av de delegerade akter om ändring av anslagen som avses i artikel 87.2.

Artikel 122

Delegerade befogenheter vad gäller ändringar av strategiska GJP-planer

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 i syfte att komplettera detta kapitel med avseende på

a)

förfaranden och tidsfrister för inlämnande av begäranden om ändring av strategiska GJP-planer,

b)

fastställande av ytterligare fall där det högsta antalet ändringar enligt artikel 119.7 inte beaktas.

AVDELNING VI

SAMORDNING OCH STYRNING

Artikel 123

Förvaltande myndighet

1.   Varje medlemsstat ska utse en nationell förvaltande myndighet för sin strategiska GJP-plan.

Medlemsstaterna får, med beaktande av sina konstitutionella och institutionella bestämmelser, utse regionala förvaltande myndigheter som ska ansvara för vissa eller alla de uppgifter som avses i punkt 2.

Medlemsstaten ska säkerställa att ett relevant förvaltnings- och kontrollsystem har inrättats på ett sätt som säkerställer en klar fördelning och ett klart åtskiljande av funktionerna mellan den nationella förvaltande myndigheten och, i förekommande fall, regionala förvaltande myndigheter och andra organ. Medlemsstaterna ska ansvara för att säkerställa att systemen fungerar effektivt under hela perioden för de strategiska GJP-planerna.

2.   Den förvaltande myndigheten ska ansvara för att den strategiska GJP-planen förvaltas och genomförs på ett effektivt, ändamålsenligt och korrekt sätt. Den ska i synnerhet säkerställa att

a)

det finns ett elektroniskt informationssystem i enlighet med artikel 130,

b)

jordbrukare, andra stödmottagare och andra organ som är involverade i genomförandet av interventionerna

i)

är informerade om de skyldigheter som det beviljade stödet medför och att de använder antingen ett separat bokföringssystem eller en adekvat redovisningskod för alla transaktioner som avser en insats, i tillämpliga fall,

ii)

känner till kraven i fråga om att lämna uppgifter till den förvaltande myndigheten och att registrera output och resultat,

c)

de berörda jordbrukarna och andra stödmottagarna förses med tydlig och exakt information om de föreskrivna verksamhetskrav och de lägsta GAEC-normer enligt avdelning III kapitel I avsnitt 2, samt om de krav i fråga om sociala grundvillkor som fastställts enligt avdelning III kapitel I avsnitt 3, som ska tillämpas på gårdsnivå, om så är lämpligt i elektronisk form,

d)

den förhandsutvärdering som avses i artikel 139 överensstämmer med utvärderings- och övervakningssystemet och överlämnas till kommissionen,

e)

den utvärderingsplan som avses i artikel 140.4 har utarbetats och att de utvärderingar i efterhand som avses i den artikeln görs inom de tidsfrister som fastställs i den här förordningen och att det säkerställs att sådana utvärderingar görs i enlighet med övervaknings- och utvärderingssystemet och att de skickas in till övervakningskommittén och till kommissionen,

f)

övervakningskommittén förses med de uppgifter och de handlingar som behövs för att övervaka att den strategiska GJP-planen genomförs i förhållande till dess specifika mål och prioriteringar,

g)

en årlig prestationsrapport utarbetas som inbegriper sammanfattande övervakningstabeller och som, efter att rapporten lämnats in till övervakningskommittén för yttrande, lämnas in till kommissionen i enlighet med artikel 9.3 första stycket b i förordning (EU) 2021/2116,

h)

relevanta uppföljningsåtgärder på kommissionens synpunkter om de årliga prestationsrapporterna vidtas,

i)

det utbetalande organet får all nödvändig information, särskilt om förfaranden och eventuella kontroller i samband med de insatser som valts ut för finansiering, innan utbetalningar godkänns,

j)

stödmottagare inom interventioner som finansieras av Ejflu, andra än areal- eller djurrelaterade interventioner, bekräftar vilket ekonomiskt stöd som mottagits, inbegripet korrekt användning av unionens emblem i enlighet med de regler som kommissionen har fastställt enligt punkt 5,

k)

den strategiska GJP-planen ges offentlighet, bland annat via GJP-nätverket, genom att information ges till

i)

potentiella stödmottagare, branschorganisationer, näringslivets och arbetsmarknadens parter, organ som arbetar för att främja jämställdhet samt berörda icke-statliga organisationer, däribland miljöorganisationer, om de möjligheter som den strategiska GJP-planen ger och om reglerna för att få finansiering via den strategiska GJP-planen, och

ii)

jordbrukare, andra stödmottagare och allmänheten om unionens bidrag till jordbruk och landsbygdsutveckling genom den strategiska GJP-planen.

För stöd som finansieras av EGFJ ska medlemsstaterna, på lämpligt sätt, göra det möjligt för den förvaltande myndigheten att använda de verktyg och strukturer för synlighet och kommunikation som används av Ejflu.

3.   Om regionala förvaltande myndigheter som avses i punkt 1 andra stycket ansvarar för de uppgifter som avses i punkt 2, ska den nationella förvaltande myndigheten säkerställa lämplig samordning mellan dessa myndigheter i syfte att garantera samstämmighet och konsekvens vid utarbetandet och genomförandet av den strategiska GJP-planen.

4.   Den nationella förvaltande myndigheten eller, i förekommande fall, de regionala förvaltande myndigheterna får delegera uppgifter till förmedlande organ. I detta fall ska den delegerande förvaltande myndigheten fortfarande ha det fulla ansvaret för att de arbetsuppgifterna förvaltas och fullgörs på ett effektivt och korrekt sätt och ska säkerställa att det finns lämpliga bestämmelser för att det förmedlande organet ska kunna få tillgång till alla de uppgifter och all den information som krävs för att utföra dessa uppgifter.

5.   Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa enhetliga villkor för tillämpningen av informations-, offentlighets- och synlighetskraven enligt punkt 2 j och k. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 153.2.

Artikel 124

Övervakningskommitté

1.   Varje medlemsstat ska inrätta en nationell kommitté som ska övervaka genomförandet av den strategiska GJP-planen inom tre månader från den dag då medlemsstaten underrättas om kommissionens genomförandebeslut om godkännande av en strategisk GJP-plan.

Varje övervakningskommitté ska själv anta sin arbetsordning, som ska innehålla bestämmelser om samordning med regionala övervakningskommittéer, när sådana inrättas i enlighet med punkt 5, samt om förebyggande av intressekonflikter och tillämpning av principen om öppenhet.

Övervakningskommittén ska sammanträda minst en gång om året och ska granska alla frågor som påverkar den strategiska GJP-planens måluppfyllelse.

Varje medlemsstat ska offentliggöra övervakningskommitténs arbetsordning och yttranden.

2.   Varje medlemsstat ska besluta om övervakningskommitténs sammansättning och ska säkerställa en balanserad representation av relevanta offentliga myndigheter och förmedlande organ och av företrädare för de partner som avses i artikel 106.3.

Varje medlem av övervakningskommittén ska ha en röst.

Medlemsstaten ska offentliggöra förteckningen över medlemmarna i övervakningskommittén på internet.

Företrädare för kommissionen ska delta i övervakningskommitténs arbete i egenskap av rådgivare.

3.   Övervakningskommittén ska i synnerhet granska

a)

framstegen med att genomföra den strategiska GJP-planen och uppnå delmålen och målen,

b)

eventuella problem som påverkar prestationen när det gäller den strategiska GJP-planen och de åtgärder som vidtagits för att lösa dem, inbegripet framstegen mot förenkling och minskning av den administrativa bördan för de slutliga stödmottagarna,

c)

de delar av förhandsbedömningen som anges i artikel 58.3 i förordning (EU) 2021/1060 och det strategidokument som avses i artikel 59.1 i den förordningen,

d)

framstegen med att genomföra utvärderingar och sammanfattande utvärderingar och med att följa upp iakttagelser,

e)

relevant information från det nationella GJP-nätverket angående prestationen när det gäller den strategiska GJP-planen,

f)

genomförandet av kommunikations- och synlighetsåtgärder,

g)

uppbyggnad av administrativ kapacitet hos offentliga myndigheter och jordbrukare och andra stödmottagare, om det är relevant.

4.   Övervakningskommittén ska yttra sig om följande:

a)

Den metod och de kriterier som används för att välja ut insatser.

b)

De årliga prestationsrapporterna.

c)

Utvärderingsplanen och ändringar av den.

d)

Alla förslag från den förvaltande myndigheten om en ändring av den strategiska GJP-planen.

5.   Om delar inrättas på regional nivå får den berörda medlemsstaten inrätta regionala övervakningskommittéer som ska övervaka genomförandet av de regionala delarna och informera den nationella övervakningskommittén om detta. Denna artikel ska i tillämpliga delar gälla för dessa regionala övervakningskommittéer med avseende på de delar som inrättas på regional nivå.

Artikel 125

Tekniskt bistånd på medlemsstaters initiativ

1.   På en medlemsstats initiativ får Ejflu stödja åtgärder som är nödvändiga för att stöd enligt den strategiska GJP-planen ska kunna förvaltas och genomföras ändamålsenligt, inbegripet att inrätta och driva de nationella GJP-nätverk som avses i artikel 126.1. De insatser som avses i denna punkt får gälla både tidigare programperioder och påföljande programperioder i den strategiska GJP-planen.

2.   Insatser av den samordnande fondens myndighet enligt artikel 31.4, 31.5 och 31.6 i förordning (EU) 2021/1060 får också stödjas, förutsatt att Leader omfattar stöd från Ejflu.

3.   Tekniskt bistånd på medlemsstaters initiativ får inte finansiera attesterande organ som avses i artikel 12 i förordning (EU) 2021/2116.

Artikel 126

Nationella och europeiska nätverk för den gemensamma jordbrukspolitiken

1.   Varje medlemsstat ska inrätta ett nationellt nätverk för den gemensamma jordbrukspolitiken (nedan kallat nationellt GJP-nätverk) för nätverkssamarbete mellan organisationer och förvaltningar, rådgivare, forskare och andra innovationsaktörer samt andra aktörer inom jordbruk och landsbygdsutveckling på nationell nivå senast tolv månader efter det att kommissionen har godkänt den strategiska GJP-planen. De nationella GJP-nätverken ska bygga på befintlig erfarenhet och praxis från nätverksarbete i medlemsstaterna.

2.   Kommissionen ska inrätta ett europeiskt nätverk för den gemensamma jordbrukspolitiken (nedan kallat det europeiska GJP-nätverket) för nätverkssamarbete mellan nationella nätverk, organisationer och förvaltningar som är verksamma på området jordbruk och landsbygdsutveckling på unionsnivå.

3.   Nätverkssamarbete inom de nationella och europeiska GJP-nätverken ska ha följande mål:

a)

Öka alla berörda intressenters deltagande i genomförandet av de strategiska GJP-planerna och, i tillämpliga fall, i deras utformning.

b)

Bistå medlemsstaternas förvaltningar vid genomförandet av de strategiska GJP-planerna och övergången till en prestationsbaserad genomförandemodell.

c)

Bidra till att förbättra kvaliteten på genomförandet av de strategiska GJP-planerna.

d)

Bidra till att informera allmänheten och potentiella stödmottagare om den gemensamma jordbrukspolitiken och finansieringsmöjligheter.

e)

Främja innovation inom jordbruk och landsbygdsutveckling och stödja ömsesidigt lärande och att alla berörda parter är delaktiga, och att samverkan sker mellan dem, i förfaranden för kunskapsutbyte och kunskapsbyggande.

f)

Bidra till övervakning och utvärdering av kapacitet och verksamheter.

g)

Bidra till spridning av resultaten av de strategiska GJP-planerna.

Det mål som anges i första stycket led d ska i synnerhet behandlas genom det nationella GJP-nätverket.

4.   De nationella och europeiska GJP-nätverken ska för att uppnå de mål som anges i punkt 3 ha följande uppgifter:

a)

Insamling, analys och spridning av information om insatser och god praxis som genomförs eller stöds genom de strategiska GJP-planerna samt analys av utvecklingen inom jordbruk och i landsbygdsområden av relevans för de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2.

b)

Bidra till kapacitetsuppbyggnad för medlemsstaternas förvaltningar och andra aktörer som deltar i genomförandet av strategiska GJP-planer, inbegripet vad gäller övervaknings- och utvärderingsprocesser.

c)

Skapande av plattformar, forum och evenemang för att främja ett utbyte av erfarenheter mellan berörda parter och ömsesidigt lärande, däribland i relevanta fall utbyte med nätverk i tredjeländer.

d)

Insamling av information och underlättande av dess spridning samt nätverksarbete mellan finansierade strukturer och projekt, såsom lokala aktionsgrupper som avses i artikel 33 i förordning (EU) 2021/1060, operativa grupper inom EIP som avses i artikel 127.3 i den här förordningen och motsvarande strukturer och projekt.

e)

Stöd till samarbetsprojekt mellan operativa grupper inom EIP som avses i artikel 127.3 i denna förordning, de lokala aktionsgrupper som avses i artikel 33 i förordning (EU) 2021/1060 eller liknande lokala utvecklingsstrukturer, däribland transnationellt samarbete.

f)

Skapandet av kopplingar till andra unionsfinansierade strategier eller nätverk.

g)

Bidrag till den fortsatta utvecklingen av den strategiska GJP-planen och utarbetande av eventuella efterföljande perioder för strategiska GJP-planer.

h)

När det gäller nationella GJP-nätverk, deltagande i och bidrag till den verksamhet som bedrivs i det europeiska GJP-nätverket.

i)

När det gäller det europeiska GJP-nätverket, samarbete med och bidrag till den verksamhet som bedrivs i de nationella GJP-nätverken.

5.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa den organisatoriska strukturen och driften av det europeiska GJP-nätverket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 153.2.

Artikel 127

Europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket

1.   Syftet med det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket (EIP) är att stimulera innovation och förbättra kunskapsutbyte.

EIP ska stödja Akis genom att knyta samman politikområden och instrument för att påskynda innovation.

2.   EIP ska bidra till att de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2 uppnås.

Partnerskapet ska särskilt

a)

skapa mervärde genom att skapa bättre kopplingar mellan forskning och jordbruksmetoder och genom att främja en mer omfattande användning av tillgängliga innovationsåtgärder,

b)

sammanföra innovationsaktörer och projekt,

c)

främja en snabbare och mer omfattande omvandling av innovativa lösningar till praktiska metoder, inbegripet utbyten mellan jordbrukare, och

d)

informera forskarsamhället om vilka forskningsbehov som finns när det gäller dagens jordbruksmetoder.

3.   Operativa grupper inom EIP som stöds inom ramen för den interventionstyp för samarbete som avses i artikel 77 ska utgöra en del av EIP. Varje operativ grupp inom EIP ska utarbeta en plan för ett innovativt projekt som ska utvecklas eller genomföras. Det innovativa projektet ska grundas på en interaktiv innovationsmodell som har följande huvudprinciper:

a)

Att utveckla innovativa lösningar som är inriktade på jordbrukarnas och skogsbrukarnas behov och samtidigt behandla samspelet i hela leveranskedjan, i de fall det bedöms lämpligt.

b)

Att sammanföra partner med kompletterande kunskaper, såsom jordbrukare, rådgivare, forskare, företag och icke-statliga organisationer i en avsiktligt sammansatt kombination av företrädare som anses vara bäst lämpade att uppnå projektets mål.

c)

Medbeslutande och medskapande under hela projektets gång.

Operativa grupper inom EIP får verka på transnationell, inbegripet gränsöverskridande, nivå. Den planerade innovationen kan grunda sig på både nya metoder och traditionella metoder i nya geografiska och miljömässiga sammanhang.

Operativa grupper inom EIP ska sprida en sammanfattning av sina planer och av resultaten av sina projekt, särskilt via de nationella och europeiska GJP-nätverken.

AVDELNING VII

ÖVERVAKNING, RAPPORTERING OCH UTVÄRDERING

KAPITEL I

PRESTATIONSRAM

Artikel 128

Fastställande av prestationsramen

1.   Medlemsstaterna och kommissionen ska under delat ansvar fastställa en prestationsram. Prestationsramen ska göra det möjligt att rapportera, övervaka och utvärdera prestationen när det gäller den strategiska GJP-planen under genomförandet.

2.   Prestationsramen ska innehålla följande:

a)

En uppsättning gemensamma output-, resultat-, effekt- och kontextindikatorer som avses i artikel 7, som kommer att användas som grund för övervakning, utvärdering och årlig prestationsrapportering.

b)

Mål och årliga delmål som fastställts i förhållande till det relevanta specifika målet med hjälp av de relevanta resultatindikatorerna.

c)

Insamling, lagring och överföring av data.

d)

Regelbunden rapportering om prestations-, övervaknings- och utvärderingsverksamhet.

e)

Förhandsutvärderingar, interimsutvärderingar och efterhandsutvärderingar och all övrig utvärderingsverksamhet kopplad till den strategiska GJP-planen.

Artikel 129

Mål för prestationsramen

Prestationsramens mål ska vara att

a)

bedöma den gemensamma jordbrukspolitikens konsekvenser, effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, samstämmighet och unionsmervärde,

b)

övervaka framstegen mot uppfyllelsen av målen för de strategiska GJP-planerna,

c)

bedöma konsekvenser, effektivitet, ändamålsenlighet, relevans och samstämmighet hos interventionerna inom ramen för de strategiska GJP-planerna,

d)

stödja en gemensam läroprocess med avseende på övervakning och utvärdering.

Artikel 130

Elektroniskt informationssystem

Medlemsstaterna ska inrätta ett säkert elektroniskt informationssystem, eller använda ett befintligt sådant, i vilket de ska registrera och lagra centrala uppgifter om genomförandet av den strategiska GJP-planen som krävs för övervakning och utvärdering, särskilt för övervakning av framstegen mot de fastställda målen, inbegripet uppgifter om varje stödmottagare och insats.

Artikel 131

Tillhandahållande av information

Medlemsstaterna ska säkerställa att stödmottagare som får stöd för interventioner inom ramen för den strategiska GJP-planen och lokala aktionsgrupper som avses i artikel 33 i förordning (EU) 2021/1060 tillhandahåller den förvaltande myndigheten eller andra organ till vilka den förvaltande myndigheten delegerat uppgifter all information som behövs för övervakning och utvärdering av den strategiska GJP-planen.

Medlemsstaterna ska se till att heltäckande, aktuella och tillförlitliga datakällor inrättas som möjliggör en effektiv uppföljning av framstegen mot att uppnå de fastställda målen med hjälp av politiska output-, resultat- och effektindikatorer.

Artikel 132

Övervakningsförfaranden

Den förvaltande myndigheten och övervakningskommittén ska övervaka genomförandet av den strategiska GJP-planen och de framsteg som gjorts när det gäller uppfyllelsen av de mål som anges i den strategiska GJP-planen på grundval av output- och resultatindikatorer.

Artikel 133

Genomförandebefogenheter för prestationsramen

Kommissionen ska anta genomförandeakter om prestationsramens innehåll. Sådana akter ska omfatta indikatorer utöver dem i bilaga I som krävs för lämplig övervakning och utvärdering av politiken, beräkningsmetoderna för de indikatorer som anges i och utanför bilaga I, och nödvändiga bestämmelser för att garantera att de uppgifter som medlemsstaterna samlar in är exakta och tillförlitliga. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 153.2.

KAPITEL II

ÅRLIGA PRESTATIONSRAPPORTER

Artikel 134

Årliga prestationsrapporter

1.   Medlemsstaterna ska, i enlighet med artiklarna 9.3 och 10 i förordning (EU) 2021/2116 tillhandahålla en årlig prestationsrapport om genomförandet av den strategiska GJP-planen under det föregående räkenskapsåret.

2.   Den sista årliga prestationsrapporten, som ska tillhandahållas i enlighet med artiklarna 9.3 och 10 i förordning (EU) 2021/2116 ska omfatta en sammanfattning av de utvärderingar som gjorts under genomförandeperioden.

3.   För att den årliga prestationsrapporten ska vara godtagbar måste den innehålla all den information som krävs enligt punkterna 4, 5, 7, 8, 9 och 10 samt, i relevanta fall, punkt 6. Utan att det påverkar de förfaranden för årliga avslut som föreskrivs i förordning (EU) 2021/2116 ska kommissionen inom 15 arbetsdagar från inlämnandet av den årliga prestationsrapporten informera den berörda medlemsstaten om rapporten inte är godtagbar för prestationsöversynen och i övervakningssyfte, och om detta inte sker ska den anses godtagbar.

4.   I de årliga prestationsrapporterna ska anges central kvalitativ och kvantitativ information om genomförandet av den strategiska GJP-planen med hänvisning till ekonomiska data samt output- och resultatindikatorer, inbegripet på regional nivå i förekommande fall.

5.   Den kvantitativa information som avses i punkt 4 ska omfatta följande:

a)

Genomförd output.

b)

De utgifter som deklarerats i årsräkenskaperna och som är relevanta för den output som avses i led a, före tillämpning av sanktioner eller andra minskningar, och för Ejflu med beaktande av omfördelning av inställda eller indrivna medel i enlighet med artikel 57 i förordning (EU) 2021/2116.

c)

Förhållandet mellan de utgifter som avses i led b och den relevanta output som avses i led a (nedan kallat genomfört enhetsbelopp).

d)

Resultaten och avståndet till motsvarande delmål som fastställts i enlighet med artikel 109.1 a.

Den information som avses i första stycket leden a, b och c ska delas upp per enhetsbelopp i enlighet med vad som anges i den strategiska GJP-planen i enlighet med artikel 111 h, med avseende på prestationsavslutet. För de outputindikatorer som anges i bilaga I endast för att användas för övervakning ska endast den information som avses i första stycket led a i denna punkt inkluderas.

6.   För en intervention som inte omfattas av det integrerade system som avses i artikel 65.2 i förordning (EU) 2021/2116 får medlemsstaterna besluta att i varje årlig prestationsrapport utöver den information som ska tillhandahållas inom ramen för punkt 5 i den här artikeln tillhandahålla

a)

antingen de genomsnittliga enhetsbeloppen för de insatser som valts ut under det föregående räkenskapsåret och det därmed sammanhängande antalet output och utgifter, eller

b)

förhållandet mellan de totala offentliga utgifterna minus ytterligare nationell finansiering som avses i artikel 115.5 och som anslagits för insatser för vilka utbetalningar gjorts under det föregående räkenskapsåret och genomförd output samt det därmed sammanhängande antalet output och utgifter.

Denna information ska användas av kommissionen vid tillämpning av artiklarna 40 och 54 i förordning (EU) 2021/2116 för vart och ett av de år under vilka utbetalningar görs för de därmed sammanhängande insatserna.

7.   Den kvalitativa information som avses i punkt 4 ska omfatta följande:

a)

En sammanfattning av läget i genomförandet av den strategiska GJP-planen med avseende på det föregående räkenskapsåret.

b)

Eventuella frågor som påverkar prestationen när det gäller den strategiska GJP-planen, särskilt i fråga om avvikelser från delmålen, vid behov med förklaringar och, om relevant, med en beskrivning av vilka åtgärder som vidtagits.

8.   Med avseende på tillämpningen av artikel 54.2 i förordning (EU) 2021/2116 får medlemsstaterna besluta att även låta följande ingå i den kvalitativa information som avses i punkt 4 i den här artikeln:

a)

Ett berättigande av överskott för det genomförda enhetsbeloppet jämfört med motsvarande planerade enhetsbelopp eller, i tillämpliga fall, det högsta övre planerade enhetsbeloppet enligt artikel 102 i denna förordning, eller

b)

om en medlemsstat beslutar att utnyttja någon av möjligheterna i punkt 6 i denna artikel, berättigande av överskott för det genomförda enhetsbeloppet jämfört med antingen det motsvarande genomsnittliga enhetsbeloppet för valda insatser, eller förhållandet mellan de totala offentliga utgifterna minus sådan ytterligare nationell finansiering som avses i artikel 115.5 och som anslagits för insatser för vilka utbetalningar gjorts under det föregående räkenskapsåret och därmed sammanhängande genomförd output, beroende på medlemsstatens val.

9.   Ett berättigande ska ingå med avseende på tillämpningen av artikel 40.2 i förordning (EU) 2021/2116 om det överskott som avses i punkt 8 a i den här artikeln är högre än 50 %.

Som alternativ, om en medlemsstat beslutar att utnyttja den möjlighet som anges i punkt 6, ska ett berättigande krävas endast om det överskott som avses i punkt 8 b är högre än 50 %.

10.   För finansieringsinstrument ska, förutom de uppgifter som ska tillhandahållas i enlighet med punkt 4, uppgifter tillhandahållas om följande:

a)

De stödberättigande utgifterna per typ av finansiell produkt.

b)

Storleken på de förvaltningskostnader och förvaltningsavgifter som redovisats som stödberättigande utgifter.

c)

Beloppet, per typ av finansiell produkt, på de privata och offentliga medel som utnyttjats utöver Ejflu.

d)

Räntan och andra vinster som uppkommit genom Ejflu-bidraget till finansieringsinstrument i enlighet med artikel 60 i förordning (EU) 2021/1060 och återlämnade medel som hänför sig till stöd från Ejflu i enlighet med artikel 62 i den förordningen.

e)

Det totala värdet av lån, kapitalinvesteringar eller investeringar i form av kapital likställt med eget kapital i slutmottagare som garanterades med stödberättigande offentliga utgifter minus sådan ytterligare nationell finansiering som avses i artikel 115.5 i denna förordning och som faktiskt betalades ut till slutmottagare.

Om medlemsstaterna beslutar att tillämpa punkt 6 i denna artikel på finansieringsinstrument, ska den information som avses i den punkten tillhandahållas på slutmottagarnivå.

11.   Vad gäller den prestationsöversyn vartannat år som avses i artikel 135 ska den årliga prestationsrapporten innehålla den information om sådan ytterligare nationell finansiering som avses i artikel 115.5 a och d. Denna finansiering ska beaktas i den prestationsöversynen vartannat år.

12.   De årliga prestationsrapporterna och en sammanfattning av innehållet för medborgarna ska göras tillgängliga för allmänheten.

13.   Utan att det påverkar de förfaranden för årliga avslut som föreskrivs i förordning (EU) 2021/2116 får kommissionen lämna synpunkter på de godtagbara årliga prestationsrapporterna inom en månad efter det att de lämnats in. Om kommissionen inte lämnar synpunkter inom denna tidsfrist ska rapporterna anses vara godkända. Artikel 121 i den här förordningen om beräkning av tidsfrister för kommissionens åtgärder ska gälla i tillämpliga delar.

14.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa regler om presentationen av innehållet i de årliga prestationsrapporterna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 153.2.

Artikel 135

Prestationsöversyn vartannat år

1.   Kommissionen ska genomföra en prestationsöversyn vartannat år på grundval av den information som tillhandahålls i de årliga prestationsrapporterna.

2.   Om värdet på en eller flera resultatindikatorer som rapporterats i enlighet med artikel 134 och som har använts av den berörda medlemsstaten för prestationsöversynen i den strategiska GJP-planen i enlighet med bilaga I, visar på ett underskott på mer än 35 % för respektive delmål för räkenskapsåret 2024 och 25 % för räkenskapsåret 2026, ska medlemsstaten lämna en motivering för denna avvikelse. Efter en bedömning av den motiveringen får kommissionen vid behov uppmana den berörda medlemsstaten att lägga fram en handlingsplan i enlighet med artikel 41.1 i förordning (EU) 2021/2116 med en beskrivning av de planerade korrigerande åtgärderna och den förväntade tidsramen.

3.   Kommissionen ska under 2026 se över den information som tillhandahålls i prestationsrapporterna för räkenskapsåret 2025. Om värdet på en eller flera resultatindikatorer som rapporterats i enlighet med artikel 134, som har använts av den berörda medlemsstaten för prestationsöversynen i den strategiska GJP-planen i enlighet med bilaga I, visar på ett underskott på mer än 35 % för det berörda delmålet för räkenskapsåret 2025, får kommissionen uppmana den berörda medlemsstaten att vidta korrigerande åtgärder.

Artikel 136

Årliga översynsmöten

1.   Medlemsstaterna ska varje år anordna ett översynsmöte med kommissionen. Ordförandeskapet för översynsmötet ska innehas gemensamt eller av kommissionen, och det ska äga rum tidigast två månader efter inlämnandet av den årliga prestationsrapporten.

2.   Syftet med översynsmötet är att undersöka varje plans prestation, inbegripet de framsteg som gjorts för att uppnå fastställda mål, och tillgänglig information om relevanta effekter samt frågor som påverkar prestationen, liksom tidigare eller framtida åtgärder som ska vidtas för att ta itu med dem.

KAPITEL III

RAPPORTERING OM DET GRÖDSPECIFIKA STÖDET FÖR BOMULL OCH DET NATIONELLA ÖVERGÅNGSSTÖDET

Artikel 137

Årlig rapportering

Senast den 15 februari 2025 och därefter senast den 15 februari varje år till och med 2030 ska de medlemsstater som beviljar det grödspecifika stöd för bomull som fastställs i avdelning III kapitel II avsnitt 3 underavsnitt 2 förse kommissionen med följande information om genomförandet av det stödet under föregående räkenskapsår

a)

antal stödmottagare,

b)

stödbelopp per hektar, och

c)

antal hektar som stödet beviljats för.

Artikel 138

Årlig rapportering om nationellt övergångsstöd

Senast den 15 februari 2025 och därefter senast den 15 februari varje år till och med 2030 ska de medlemsstater som beviljar det nationella övergångsstöd som fastställs i artikel 147 förse kommissionen med följande information om genomförandet av det stödet under föregående räkenskapsår för varje berörd sektor

a)

antal stödmottagare,

b)

totalt stödbelopp för nationellt övergångsstöd, och

c)

antal hektar och antal djur eller andra enheter för vilka det stödet beviljats.

KAPITEL IV

UTVÄRDERING AV DE STRATEGISKA GJP-PLANERNA

Artikel 139

Förhandsutvärderingar

1.   Medlemsstaterna ska genomföra förhandsutvärderingar för att förbättra kvaliteten på utformningen av de strategiska GJP-planerna.

2.   Den myndighet som ansvarar för att utarbeta de strategiska GJP-planerna ska ansvara för genomförandet av förhandsutvärderingen.

3.   Genom förhandsutvärderingarna ska det bedömas

a)

hur den strategiska GJP-planen bidrar till uppnåendet av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2, med hänsyn till de nationella och regionala behoven och utvecklingspotentialen samt lärdomarna från genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken under tidigare programperioder,

b)

om den föreslagna strategiska GJP-planen är internt samstämmig och hur den förhåller sig till andra relevanta instrument,

c)

hur samstämmig tilldelningen av budgetmedel är med de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2 och som behandlas i den strategiska GJP-planen,

d)

hur förväntad output kommer att bidra till resultaten,

e)

om de kvantifierade målvärdena för resultat och delmål är lämpliga och realistiska i förhållande till det planerade stödet från EGFJ och Ejflu,

f)

planerade åtgärder för att minska den administrativa bördan för jordbrukare och andra stödmottagare,

g)

i förekommande fall, vilken den logiska grunden för användningen av finansieringsinstrument som finansieras av Ejflu är.

4.   Förhandsutvärderingen får inbegripa de krav för den strategiska miljöbedömningen som fastställs i direktiv 2001/42/EG, med beaktande av behovet av anpassning till klimatförändringen.

Artikel 140

Utvärdering av de strategiska GJP-planerna under genomförandeperioden och efterhandsutvärdering

1.   Medlemsstaterna ska utvärdera sina strategiska GJP-planer under genomförandet och i efterhand för att förbättra kvaliteten i planernas utformning och genomförande. Medlemsstaterna ska bedöma sina strategiska GJP-planers effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, samstämmighet och unionsmervärde samt effekterna av dessa planer vad avser deras bidrag till uppnåendet av den gemensamma jordbrukspolitikens allmänna mål som anges i artikel 5 och de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2 som behandlas i den berörda strategiska GJP-planen. De strategiska GJP-planernas samlade effekter ska enbart bedömas i efterhandsutvärderingen.

2.   Medlemsstaterna ska låta funktionellt oberoende experter göra utvärderingarna.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att det finns förfaranden som gör det möjligt att ta fram och samla in de uppgifter som krävs för utvärderingarna.

4.   Medlemsstaterna ska utarbeta en utvärderingsplan med uppgifter om planerade utvärderingar under genomförandeperioden.

5.   Medlemsstaterna ska lägga fram utvärderingsplanen för övervakningskommittén senast ett år efter det att den strategiska GJP-planen har godkänts.

6.   Den förvaltande myndigheten ska ansvara för att slutföra en heltäckande efterhandsutvärdering av de strategiska GJP-planerna senast den 31 december 2031.

7.   Medlemsstaterna ska göra alla utvärderingar tillgängliga för allmänheten.

KAPITEL V

KOMMISSIONENS PRESTATIONSBEDÖMNING

Artikel 141

Prestationsbedömning och utvärdering

1.   Kommissionen ska upprätta en flerårig utvärderingsplan inom den gemensamma jordbrukspolitiken som ska genomföras på kommissionens ansvar. Utvärderingsplanen ska också omfatta åtgärderna i förordning (EU) nr 1308/2013.

2.   Kommissionen ska senast den 31 december 2023 lägga fram en sammanfattande rapport för Europaparlamentet och rådet om medlemsstaternas strategiska GJP-planer. Denna rapport ska innehålla en analys av medlemsstaternas gemensamma insatser och gemensamma ambition vad avser uppnåendet av de specifika mål som anges i artikel 6.1 och 6.2, i synnerhet de mål som nämns i artikel 6.1 d, e, f och i.

3.   Senast den 31 december 2025 ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med en bedömning av medlemsstaternas tillämpning av den nya genomförandemodellen, och av samstämmigheten i och det samlade bidraget från interventionerna i medlemsstaternas strategiska GJP-planer när det gäller att uppnå unionens miljö- och klimatrelaterade åtaganden. Om så krävs ska kommissionen utfärda rekommendationer till medlemsstaterna i syfte att underlätta uppnåendet av dessa åtaganden.

4.   Kommissionen ska senast den 31 december 2026 genomföra en interimsutvärdering för att granska effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, samstämmighet och unionsmervärde för EGFJ och Ejflu, med beaktande av de indikatorer som anges i bilaga I. Kommissionen får använda all relevant information som redan finns tillgänglig i enlighet med artikel 128 i budgetförordningen.

5.   Kommissionen ska genomföra en efterhandsutvärdering för att granska ändamålsenlighet, effektivitet, relevans, samstämmighet och unionsmervärde för EGFJ och Ejflu.

6.   Kommissionen ska, på grundval av uppgifter från utvärderingar av den gemensamma jordbrukspolitiken, inklusive utvärderingar av de strategiska GJP-planerna, och andra relevanta informationskällor lägga fram en rapport om interimsutvärderingen, inbegripet de första resultaten om hur den gemensamma jordbrukspolitiken har presterat, för Europaparlamentet och rådet, senast den 31 december 2027. En andra rapport som innehåller en bedömning av prestationen när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken ska läggas fram senast den 31 december 2031.

Artikel 142

Rapportering baserad på centrala indikatorer

I enlighet med rapporteringskravet enligt artikel 41.3 h iii i budgetförordningen ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram prestationsuppgifter som avses i den artikeln mätt med de centrala indikatorerna i bilaga XIV till den här förordningen.

Artikel 143

Allmänna bestämmelser

1.   Medlemsstaterna ska förse kommissionen med den tillgängliga information som behövs för att den gemensamma jordbrukspolitiken ska kunna övervakas och utvärderas i enlighet med artikel 141.

2.   Data som behövs för kontext- och effektindikatorer ska i möjligaste mån grundas på etablerade informationskällor, t.ex. informationssystemet för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter och Eurostat. Om data för dessa indikatorer inte är tillgängliga eller inte är fullständiga ska bristerna åtgärdas inom ramen för programmet för europeisk statistik som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 (51), informationssystemet för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter som inrättades genom rådets förordning (EG) nr 1217/2009 (52) eller genom formella avtal med andra dataleverantörer, såsom gemensamma forskningscentrumet och Europeiska miljöbyrån.

3.   Data från administrativa register, såsom det integrerade system som avses i artikel 65.2 i förordning (EU) 2021/2116, det system för identifiering av jordbruksskiften som avses i artikel 68 i den förordningen samt djurregister och vinodlingsregister, ska även användas för statistiska ändamål, i samarbete med medlemsstaternas statistikmyndigheter och Eurostat.

4.   Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa regler om de uppgifter som ska överlämnas av medlemsstaterna, med beaktande av behovet av att undvika onödiga administrativa bördor, och uppgiftsbehoven och synergierna mellan potentiella uppgiftskällor. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 153.2.

AVDELNING VIII

KONKURRENSBESTÄMMELSER

Artikel 144

Regler för företag

Stöd till former av samarbete mellan företag enligt avdelning III i denna förordning får endast beviljas sådana former av samarbete som är förenliga med konkurrensreglerna enligt artiklarna 206–210 i förordning (EU) nr 1308/2013.

Artikel 145

Statligt stöd

1.   Om inte annat föreskrivs i denna avdelning ska artiklarna 107, 108 och 109 i EUF-fördraget tillämpas på stöd enligt denna förordning.

2.   Artiklarna 107, 108 och 109 i EUF-fördraget ska inte tillämpas på stöd som tillhandahålls av medlemsstaterna i enlighet med och i överensstämmelse med denna förordning eller på ytterligare nationell finansiering som avses i artikel 146 i denna förordning, inom tillämpningsområdet för artikel 42 i EUF-fördraget.

Artikel 146

Ytterligare nationell finansiering

Stöd som tillhandahålls av medlemsstaterna för insatser inom tillämpningsområdet för artikel 42 i EUF-fördraget, i syfte att ytterligare bidra till att finansiera interventioner för landsbygdsutveckling som fastställs i avdelning III kapitel IV i denna förordning för vilka stöd beviljas från unionen vid någon tidpunkt under perioden för den strategiska GJP-planen, får endast tillhandahållas om det är förenligt med denna förordning och ingår i bilaga V till de strategiska GJP-planer som har godkänts av kommissionen.

Medlemsstaterna får inte tillhandahålla stöd för interventioner inom sektorer som avses i avdelning III kapitel III i denna förordning, såvida inte detta uttryckligen föreskrivs i det kapitlet.

Artikel 147

Nationellt övergångsstöd

1.   Medlemsstater som har beviljat nationellt övergångsstöd under perioden 2015–2022 i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) nr 1307/2013 får fortsätta att bevilja sådant nationellt övergångsstöd till jordbrukare.

2.   Villkoren för att bevilja nationellt övergångsstöd ska vara desamma som dem som avses i artikel 37.3 i förordning (EU) nr 1307/2013.

Om de villkor för att bevilja nationellt övergångsstöd som avses i första stycket är kopplade till en referensperiod får medlemsstaterna, genom undantag från första stycket i denna punkt, besluta att ändra denna referensperiod till senast år 2018.

3.   Det totala stödbeloppet för nationellt övergångsstöd som får beviljas per sektor ska vara begränsat till följande procentsats av den betalningsnivå i var och en av de sektorsspecifika finansieringsramarna som kommissionen gett tillstånd till i enlighet med artikel 132.7 eller 133a.5 i rådets förordning (EG) nr 73/2009 (53) under 2013:

50 % för 2023,

45 % för 2024,

40 % för 2025,

35 % för 2026,

30 % för 2027.

För Cypern ska procentsatsen beräknas på grundval av de sektorsspecifika finansieringsramar som fastställs i bilaga XVIIa till förordning (EG) nr 73/2009.

AVDELNING IX

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 148

Åtgärder för att lösa särskilda problem

1.   För att lösa särskilda problem ska kommissionen i en nödsituation anta de genomförandeakter som är både nödvändiga och berättigade. Sådana genomförandeakter får avvika från bestämmelserna i denna förordning i den utsträckning och under den period som det är absolut nödvändigt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 153.2.

2.   Om det är nödvändigt på grund av vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet och för att lösa sådana särskilda problem som avses i punkt 1 samtidigt som kontinuiteten i den strategiska GJP-planen säkerställs under extraordinära omständigheter, ska kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 153.3.

3.   Åtgärder som antas enligt punkt 1 eller 2 ska fortsätta att gälla under en tidsperiod på högst tolv månader. Om de särskilda problem som avses i de punkterna efter utgången av denna tidsperiod inte är lösta får kommissionen lägga fram ett lämpligt lagstiftningsförslag som syftar till en varaktig lösning.

4.   Kommissionen ska inom två arbetsdagar räknat från antagandet informera Europaparlamentet och rådet om alla åtgärder som antas inom ramen för punkt 1 eller 2.

Artikel 149

Tillämpning på de yttersta randområdena och de mindre Egeiska öarna

1.   Avdelning III kapitel II är inte tillämplig på de yttersta randområdena.

2.   För direktstöd som beviljas i de yttersta randområdena i unionen i enlighet med kapitel IV i förordning (EU) nr 228/2013 och på de mindre Egeiska öarna enligt kapitel IV i förordning (EU) nr 229/2013 är artikel 3.1 och 3.2, artikel 4.2, 4.3, 4.4 andra stycket och 4.5, avdelning III kapitel I avsnitten 2 och 3 och avdelning IX i den här förordningen tillämpliga. Artikel 4.2, 4.3 och 4.5 samt avdelning III kapitel I avsnitt 2 är tillämpliga utan några skyldigheter avseende den strategiska GJP-planen.

KAPITEL II

INFORMATIONSSYSTEM OCH SKYDD AV PERSONUPPGIFTER

Artikel 150

Utbyte av uppgifter och dokument

1.   Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna inrätta ett informationssystem för att möjliggöra säkert utbyte av data av gemensamt intresse mellan kommissionen och varje medlemsstat.

2.   Kommissionen ska säkerställa att det finns ett lämpligt säkert elektroniskt system där centrala uppgifter och rapporter om övervakning och utvärdering kan registreras, lagras och hanteras.

3.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa regler för hur det system som avses i punkt 1 ska fungera. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 153.2.

Artikel 151

Behandling och skydd av personuppgifter

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 98, 99 och 100 i förordning (EU) 2021/2116 ska medlemsstaterna och kommissionen samla in personuppgifter i syfte att uppfylla sina respektive skyldigheter avseende förvaltningskontroll, övervakning och utvärdering enligt den här förordningen, särskilt de skyldigheter som anges i avdelningarna VI och VII, och får inte behandla dessa uppgifter på ett sätt som är oförenligt med detta syfte.

2.   Vid behandling av personuppgifter i övervaknings- och utvärderingssyfte enligt avdelning VII, med användning av det säkra elektroniska system som avses i artikel 150, ska uppgifterna avidentifieras.

3.   Personuppgifter ska behandlas i enlighet med förordningarna (EU) 2016/679 och (EU) 2018/1725, inbegripet när de behandlas av tillhandahållare av sådan jordbruksrådgivning som avses i artikel 15. I synnerhet får sådana uppgifter inte lagras i en form som möjliggör identifiering av registrerade under längre tid än vad som är nödvändigt för de syften för vilka de samlades in eller för vilka de genomgår ytterligare behandling, med beaktande av de minimilagringsperioder som fastställs i tillämplig nationell rätt och unionsrätt.

4.   Medlemsstaterna ska underrätta de registrerade om att deras personuppgifter kan behandlas av nationella organ och unionsorgan i enlighet med punkt 1 och att de i detta hänseende åtnjuter de dataskyddsrättigheter som anges i förordningarna (EU) 2016/679 och (EU) 2018/1725.

KAPITEL III

DELEGERADE AKTER OCH GENOMFÖRANDEAKTER

Artikel 152

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.8, 7.2, 13.3, 17.6, 35, 37.5, 38.5, 39.3, 45, 56, 84, 87.2, 89.4, 100.3, 116, 122 och 158 ges till kommissionen för en period av sju år från och med den 7 december 2021. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på sju år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.8, 7.2, 13.3, 17.6, 35, 37.5, 38.5, 39.3, 45, 56, 84, 87.2, 89.4, 100.3, 116, 122 och 158 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.8, 7.2, 13.3, 17.6, 35, 37.5, 38.5, 39.3, 45, 56, 84, 87.2, 89.4, 100.3, 116, 122 och 158 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 153

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté, som ska kallas kommittén för den gemensamma jordbrukspolitiken. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande när det gäller de akter som avses i artiklarna 133 och 143.4 i den här förordningen ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 5 i den förordningen tillämpas.

KAPITEL IV

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 154

Upphävanden

1.   Förordning (EU) nr 1305/2013 upphör att gälla med verkan den 1 januari 2023.

Den ska dock, med förbehåll för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/2220 (54), fortsätta att tillämpas på genomförandet av landsbygdsprogram enligt förordning (EU) nr 1305/2013 till och med den 31 december 2025. Den ska, på samma villkor, tillämpas på utgifter som stödmottagarna har ådragit sig och som betalas av det utbetalande organet inom ramen för dessa landsbygdsprogram till och med den 31 december 2025.

Artikel 32 i och bilaga III till förordning (EU) nr 1305/2013 ska fortsätta att gälla för angivande av områden med naturliga och andra särskilda begränsningar. Hänvisningar till landsbygdsprogram ska läsas som hänvisningar till de strategiska GJP-planerna.

Fram till dess att de nationella och europeiska GJP-nätverk som avses i artikel 126 i den här förordningen har inrättats får det europeiska nätverk för landsbygdsutveckling, det nätverk för det europeiska innovationspartnerskapet och de nationella landsbygdsnätverk som avses i artiklarna 52, 53 och 54 i förordning (EU) nr 1305/2013, utöver den verksamhet som avses i de artiklarna, utföra den verksamhet som avses i artiklarna 126 och 127 i den här förordningen.

När de nationella och europeiska GJP-nätverk som avses i artikel 126 i den här förordningen är inrättade får de till och med den 31 december 2025, utöver den verksamhet som avses i artiklarna 126 och 127 i den här förordningen, utföra de uppgifter som avses i artiklarna 52.3, 53.3 och 54.3 i förordning (EU) nr 1305/2013 som rör genomförandet av landsbygdsprogrammen inom ramen för den förordningen.

2.   Förordning (EU) nr 1307/2013 upphör att gälla med verkan den 1 januari 2023.

Den ska emellertid fortsätta att tillämpas på stödansökningar som avser ansökningsår som inleds före den 1 januari 2023.

3.   Hänvisningarna i den här förordningen till förordningarna (EG) nr 73/2009 och (EU) nr 1307/2013 ska anses som hänvisningar till de förordningarna såsom de var i kraft innan de upphävdes.

Artikel 155

Stödberättigande för vissa typer av utgifter som rör perioden för den strategiska GJP-planen

1.   Utgifter som rör rättsliga åtaganden gentemot stödmottagare som uppkommit inom ramen för de åtgärder som avses i artikel 31 i förordning (EG) nr 1257/1999 eller i artikel 39 eller 43 i förordning (EG) nr 1698/2005 som stöds enligt förordning (EU) nr 1305/2013 får fortsätta att vara berättigade till Ejflu-bidrag under perioden för den strategiska GJP-planen, om följande villkor är uppfyllda:

a)

Sådana utgifter anges i den relevanta strategiska GJP-planen i enlighet med den här förordningen och är förenliga med förordning (EU) 2021/2116.

b)

Den Ejflu-bidragsnivå för interventionen som fastställs i den strategiska GJP-planen i enlighet med den här förordningen för att täcka dessa åtgärder tillämpas.

c)

Det integrerade system som avses i artikel 65.2 i förordning (EU) 2021/2116 gäller för de rättsliga åtaganden som gjorts inom ramen för åtgärder som motsvarar de areal- och djurbaserade interventionstyper som förtecknas i avdelning III kapitlen II och IV i den här förordningen, och de relevanta insatserna är tydligt identifierade.

d)

Betalningarna för de rättsliga åtaganden som avses i led c görs inom den period som fastställs i artikel 44.2 i förordning (EU) 2021/2116.

2.   Utgifter som rör rättsliga åtaganden gentemot stödmottagare som uppkommit inom ramen för de åtgärder som avses i artikel 23 i förordning (EG) nr 1698/2005 får fortsätta att vara berättigade till Ejflu-bidrag under perioden för den strategiska GJP-planen, om följande villkor är uppfyllda:

a)

Sådana utgifter meddelas kommissionen som kompletterande information i den del av den strategiska GJP-planen som handlar om den interventionsstrategi som avses i artikel 109, och genom att ange utgifterna i den finansieringsplan inom den strategiska GJP-planen som avses i artikel 112.2.

b)

De är förenliga med förordning (EU) nr 1306/2013, som ska fortsätta att gälla för sådana utgifter i enlighet med artikel 104.1 andra stycket d i förordning (EU) 2021/2116.

c)

Den Ejflu-bidragsnivå som fastställs i den strategiska GJP-planen i enlighet med artikel 91.2 d i den här förordningen tillämpas.

3.   Utgifter som rör rättsliga åtaganden gentemot stödmottagare som uppkommit inom ramen för de fleråriga åtgärder som avses i artiklarna 22, 28, 29, 33 och 34 i förordning (EU) nr 1305/2013 får vara berättigade till Ejflu-bidrag under perioden för den strategiska GJP-planen, om följande villkor är uppfyllda:

a)

Sådana utgifter anges i den relevanta strategiska GJP-planen i enlighet med den här förordningen och är förenliga med förordning (EU) 2021/2116.

b)

Den Ejflu-bidragsnivå för interventionen som fastställs i den strategiska GJP-planen i enlighet med den här förordningen för att täcka dessa åtgärder tillämpas.

c)

Det integrerade system som avses i artikel 65.2 i förordning (EU) 2021/2116 gäller för de rättsliga åtaganden som gjorts inom ramen för åtgärder som motsvarar de areal- och djurbaserade interventionstyper som förtecknas i avdelning III kapitlen II och IV i den här förordningen, och de relevanta insatserna är tydligt identifierade.

d)

Betalningarna för de rättsliga åtaganden som avses i led c i denna punkt görs inom den period som fastställs i artikel 44.2 i förordning (EU) 2021/2116.

4.   Utgifter som rör rättsliga åtaganden gentemot stödmottagare som uppkommit inom ramen för de åtgärder som avses i artiklarna 14–18, 19.1 a och b, 20, 23–27, 35, 38, 39 och 39a i förordning (EU) nr 1305/2013, artikel 35 i förordning (EU) nr 1303/2013 och artikel 4 i förordning (EU) 2020/2220 efter den 31 december 2025, får vara berättigade till Ejflu-bidrag under perioden för den strategiska GJP-planen, om följande villkor är uppfyllda:

a)

Sådana utgifter anges i den relevanta strategiska GJP-planen i enlighet med den här förordningen med undantag av artikel 73.3 första stycket f och är förenliga med förordning (EU) 2021/2116.

b)

Den Ejflu-bidragsnivå för interventionen som fastställs i den strategiska GJP-planen i enlighet med den här förordningen för att täcka dessa åtgärder tillämpas.

5.   Utgifter som rör rättsliga åtaganden gentemot stödmottagare som uppkommit inom ramen för de fleråriga åtgärder som avses i artiklarna 28 och 29 i förordning (EU) nr 1305/2013 får vara berättigade till stöd från EGFJ under perioden för den strategiska GJP-planen, om följande villkor är uppfyllda:

a)

Sådana utgifter anges i den berörda strategiska GJP-planen i enlighet med artikel 31.7 första stycket b i den här förordningen och är förenliga med förordning (EU) 2021/2116.

b)

Det integrerade system som avses i artikel 65.2 i förordning (EU) 2021/2116 gäller för de rättsliga åtaganden som gjorts inom ramen för åtgärder som motsvarar de miljösystem som avses i artikel 31 i den här förordningen, och de relevanta insatserna är tydligt identifierade.

c)

Betalningarna för de rättsliga åtaganden som avses i led b i denna punkt görs inom den period som fastställs i artikel 44.2 i förordning (EU) 2021/2116.

Artikel 156

Övergång avseende anslag för interventionstyper inom vissa sektorer

Från och med den dag då en strategisk GJP-plan har rättslig verkan i enlighet med artikel 118.7 i den här förordningen får summan av de betalningar som gjorts under ett räkenskapsår inom var och en av de stödordningar som avses i artiklarna 29–31 och 39–60 i förordning (EU) nr 1308/2013 och inom var och en av de interventionstyper för vissa sektorer som avses i artikel 42 b–e i den här förordningen inte överstiga de anslag som fastställts i artikel 88 i den här förordningen för varje räkenskapsår för var och en av dessa interventionstyper.

Artikel 157

Stödberättigande för utgifter för flerfinansierad lokalt ledd utveckling

Genom undantag från artiklarna 86.1 och 118.7 i denna förordning ska utgifter som uppkommit inom ramen för artikel 31.2 c och artikel 31.3 i förordning (EU) 2021/1060 i kombination med artikel 77.1 b och artikel 2.2 i den här förordningen vara berättigade till Ejflu-bidrag från och med den dag då den strategiska GJP-planen lämnas in, förutsatt att stödet betalas av det utbetalande organet från och med den 1 januari 2023. Förordning (EU) nr 1306/2013 ska gälla för sådana utgifter från och med den dag då den strategiska GJP-planen lämnas in till och med den 31 december 2022.

Artikel 158

Övergångsbestämmelser

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 152 för att komplettera denna förordning med åtgärder för att skydda stödmottagarnas förvärvade rättigheter och berättigade förväntningar i den mån de är nödvändiga för övergången från arrangemangen i förordningarna (EU) nr 1305/2013, (EU) nr 1307/2013 och (EU) nr 1308/2013 till dem i denna förordning. Dessa övergångsregler ska särskilt fastställa de villkor enligt vilka de stöd som kommissionen har godkänt enligt förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1308/2013 får integreras i de stöd som föreskrivs i den här förordningen, inbegripet tekniskt bistånd och stöd för utvärderingar i efterhand.

Artikel 159

Översyn av bilaga XIII

Senast den 31 december 2025 ska kommissionen se över förteckningen i bilaga XIII på grundval av unionens då gällande regelverk på området miljö och klimat och där så är lämpligt lägga fram lagstiftningsförslag för att komplettera den förteckningen med ytterligare lagstiftningsakter.

Artikel 160

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 2 december 2021.

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

D. M. SASSOLI

På rådets vägnar

Ordförande

J. VRTOVEC


(1)  EUT C 41, 1.2.2019, s. 1.

(2)  EUT C 62, 15.2.2019, s. 214.

(3)  EUT C 86, 7.3.2019, s. 173.

(4)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 23 november 2021 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 2 december 2021.

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 av den 24 juni 2021 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning och Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden samt finansiella regler för dessa och för Asyl-, migrations- och integrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik (EUT L 231, 30.6.2021, s. 159).

(7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 av den 28 april 2021 om inrättande av Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation, om fastställande av dess regler för deltagande och spridning och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1290/2013 och (EU) nr 1291/2013 (EUT L 170, 12.5.2021, s. 1).

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2116 av den 2 december 2021 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av förordning (EU) nr 1306/2013 (se sidan 187 i detta nummer av EUT).

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 av den 24 mars 2021 om inrättande av InvestEU-programmet och om ändring av förordning (EU) 2015/1017 (EUT L 107, 26.3.2021, s. 30).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 487).

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 608).

(12)  EGT L 147, 18.6.1993, s. 26.

(13)  Rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 av den 17 december 2020 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 (EUT L 433I, 22.12.2020, s. 11).

(14)  Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).

(15)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7).

(16)  Rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (EGT L 375, 31.12.1991, s. 1).

(17)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 549).

(18)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

(19)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel (EUT L 309, 24.11.2009, s. 71).

(20)  Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT L 183, 29.6.1989, s. 1).

(21)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/104/EG av den 16 september 2009 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet (andra särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EUT L 260, 3.10.2009, s. 5).

(22)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1152 av den 20 juni 2019 om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen (EUT L 186, 11.7.2019, s. 105).

(23)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen (EUT L 141, 27.5.2011, s. 1).

(24)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848 av den 30 maj 2018 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 834/2007 (EUT L 150, 14.6.2018, s. 1).

(25)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671).

(26)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 av den 30 maj 2018 om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 och beslut nr 529/2013/EU (EUT L 156, 19.6.2018, s. 1).

(27)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS) (EUT L 154, 21.6.2003, s. 1).

(28)  EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(29)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(30)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

(31)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(32)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 228/2013 av den 13 mars 2013 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 247/2006 (EUT L 78, 20.3.2013, s. 23).

(33)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 229/2013 av den 13 mars 2013 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för de mindre Egeiska öarna och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1405/2006 (EUT L 78, 20.3.2013, s. 41).

(34)  Kommissionens förordning (EU) nr 702/2014 av den 25 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 193, 1.7.2014, s. 1).

(35)  Rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar (EGT L 160, 26.6.1999, s. 80).

(36)  Rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 277, 21.10.2005, s. 1).

(37)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 487).

(38)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).

(39)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa (EUT L 152, 11.6.2008, s. 1).

(40)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”) (EUT L 84, 31.3.2016, s. 1).

(41)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031 av den 26 oktober 2016 om skyddsåtgärder mot växtskadegörare, ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 228/2013, (EU) nr 652/2014 och (EU) nr 1143/2014 samt om upphävande av rådets direktiv 69/464/EEG, 74/647/EEG, 93/85/EEG, 98/57/EG, 2000/29/EG, 2006/91/EG och 2007/33/EG (EUT L 317, 23.11.2016, s. 4).

(42)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den 14 december 2016 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG (EUT L 344, 17.12.2016, s. 1).

(43)  Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).

(44)  EUT C 249, 31.7.2014, s. 1.

(45)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1012 av den 8 juni 2016 om avelstekniska och genealogiska villkor för avel, handel med och införsel till unionen av renrasiga avelsdjur, hybridavelssvin och avelsmaterial från dem och om ändring av förordning (EU) nr 652/2014, rådets direktiv 89/608/EEG och 90/425/EEG och om upphävande av vissa akter med avseende på djuravel (förordningen om djuravel) (EUT L 171, 29.6.2016, s. 66).

(46)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/741 av den 25 maj 2020 om minimikrav för återanvändning av vatten (EUT L 177, 5.6.2020, s. 32).

(47)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 104).

(48)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/783 av den 29 april 2021 om inrättande av ett program för miljö och klimatpolitik (Life) samt om upphävande av förordning (EU) nr 1293/2013 (EUT L 172, 17.5.2021, s. 53).

(49)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/817 av den 20 maj 2021 om inrättande av Erasmus+: Unionens program för utbildning, ungdom och idrott samt om upphävande av förordning (EU) nr 1288/2013 (EUT L 189, 28.5.2021, s. 1).

(50)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (EGT L 197, 21.7.2001, s. 30).

(51)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164).

(52)  Rådets förordning (EG) nr 1217/2009 av den 30 november 2009 om upprättandet av ett informationssystem för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter för att belysa inkomstförhållanden och andra ekonomiska förhållanden i jordbruksföretag inom Europeiska gemenskapen (EUT L 328, 15.12.2009, s. 27).

(53)  Rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 30, 31.1.2009, s. 16).

(54)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/2220 av den 23 december 2020 om fastställande av vissa övergångsbestämmelser för stöd från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) under åren 2021 och 2022 och om ändring av förordningarna (EU) nr 1305/2013, (EU) nr 1306/2013 och (EU) nr 1307/2013 vad gäller resurser och tillämpning under åren 2021 och 2022 och förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller resurser och fördelningen av sådant stöd under åren 2021 och 2022 (EUT L 437, 28.12.2020, s. 1).


BILAGA I

INDIKATORER FÖR EFFEKT, RESULTAT, OUTPUT OCH KONTEXT ENLIGT ARTIKEL 7

Prestationsbedömning av politiken (flerårig) – EFFEKT

Mål och motsvarande effektindikatorer (1)

Prestationsöversyn – RESULTAT (2)

Endast på grundval av interventioner som får stöd genom den gemensamma jordbrukspolitiken


EU-övergripande mål

Effektindikatorer

 

Resultatindikatorer

Modernisera jordbruket och landsbygdsområden genom att främja och utbyta kunskap, innovation och digitalisering i jordbruket och i landsbygdsområden samt genom att uppmuntra jordbrukare att ta till sig dessa, genom förbättrad tillgång till forskning, innovation, kunskapsutbyte och utbildning

I.1

Utbyte av kunskap och innovation: Andel av den gemensamma jordbrukspolitikens budget till utbyte av kunskap och innovation

 

R.1PR

Förbättrad prestation genom kunskap och innovation: Antal personer som får rådgivning, utbildning, kunskapsutbyte eller deltar i operativa grupper inom europeiska innovationspartnerskap som stöds av den gemensamma jordbrukspolitiken i syfte att förbättra hållbara ekonomiska, sociala, miljömässiga, klimatmässiga och resurseffektiva prestationer

R.2

Kopplingar mellan rådgivning och kunskapssystem: Antal rådgivare som får stöd för att integreras inom kunskaps- och innovationssystem inom jordbruket (Akis)

R.3

Digitalisering av jordbruket: Andel jordbruk som får stöd till digital teknik inom jordbruket genom den gemensamma jordbrukspolitiken


Specifika mål inom EU

Effektindikatorer

 

Resultatindikatorer

Stödja jordbruksinkomster som det går att leva på och jordbrukssektorns motståndskraft i hela unionen för att förbättra den långsiktiga livsmedelstryggheten och biologiska mångfalden inom jordbruket samt säkerställa den ekonomiska hållbarheten i unionens jordbruksproduktion

I.2

Minska inkomstskillnader: Utveckling av inkomster i jordbruket jämfört med den allmänna ekonomin

I.3

Minska svängningarna i jordbruksinkomsterna: Utveckling av inkomster i jordbruket

I.4

Stöd till jordbruksinkomster som det går att leva på: Utveckling av inkomstnivåerna i jordbruket per typ av jordbruk (jämfört med genomsnittet inom jordbruket)

I.5

Bidra till territoriell balans: Utveckling av inkomstnivåerna i jordbruket i områden med naturliga begränsningar (jämfört med genomsnittet)

 

R.4

Koppling av inkomststöd till normer och god praxis: Andel utnyttjad jordbruksareal som omfattas av inkomststöd och är underställd villkor

R.5

Riskhantering: Andel jordbruk med understödda riskhanteringsverktyg inom den gemensamma jordbrukspolitiken

R.6PR

Omfördelning till mindre jordbruk: Procent ytterligare direktstöd per hektar för stödberättigade jordbruk som är mindre än genomsnittet (jämfört med genomsnittet)

R.7PR

Ökat stöd till jordbruk i områden med särskilda behov: Procent ytterligare stöd per hektar i områden med större behov (jämfört med genomsnittet)

Öka marknadsorienteringen och gårdarnas konkurrenskraft, på såväl kort som lång sikt, med ett större fokus på forskning, teknik och digitalisering

I.6

Öka jordbrukens produktivitet: Total faktorproduktivitet inom jordbruket

I.7

Främja handel med jordbruksprodukter: Import och export med jordbruksprodukter

 

R.8

Riktat stöd till jordbruk inom särskilda sektorer:

 

Andel jordbruk som får kopplat inkomststöd för ökad konkurrenskraft, hållbarhet eller kvalitet

R.9PR

Modernisering av jordbruk: Andel jordbruk som får investeringsstöd för att omstrukturera och modernisera, även för förbättrad resurseffektivitet

Förbättra jordbrukarnas ställning i värdekedjan

I.8

Förbättra jordbrukarnas ställning i livsmedelskedjan: Mervärde för primärproducenter i livsmedelskedjan

 

R.10PR

Bättre organiserade leveranskedjor: Andel jordbruk som deltar i producentgrupper, producentorganisationer, lokala marknader, korta leveranskedjecirklar och kvalitetssystem som får stöd genom den gemensamma jordbrukspolitiken

R.11

Koncentration av utbudet: Andel av värdet på saluförd produktion hos sektorsspecifika producentorganisationer eller producentgrupper med operativa program i vissa sektorer

Bidra till begränsning av och anpassning till klimatförändringar, inbegripet genom att minska utsläppen av växthusgaser och öka koldioxidbindningen, samt främja hållbar energi

I.9

Öka jordbrukets motståndskraft mot klimatförändringar: Framstegsindikator för jordbrukssektorns motståndskraft

I.10

Bidra till begränsning av klimatförändringar: Växthusgasutsläpp från jordbruket

I.11

Öka koldioxidbindningen: Organiskt kolinnehåll i marken på jordbruksmark

I.12

Öka andelen hållbar energi inom jordbruket: Hållbar produktion av förnybar energi från jord- och skogsbruk

 

R.12

Anpassning till klimatförändringarna: Andel utnyttjad jordbruksareal under understödda åtaganden om att förbättra anpassningen till klimatförändringarna

R.13PR

Minska utsläpp från djuruppfödningssektorn: Andel djurenheter under understödda åtaganden för att minska utsläppen av växthusgas och/eller ammoniak, inklusive gödselhantering

R.14PR

Lagring av koldioxid i mark och biomassa: Andel utnyttjad jordbruksareal under understödda åtaganden om att minska utsläpp eller bibehålla eller öka lagring av koldioxid (inbegripet permanent gräsmark, permanenta grödor med permanent grästäcke, jordbruksmark i våtmark och torvmark)

R.15

Förnybar energi från jordbruk, skogsbruk och andra förnybara källor: Understödda investeringar i produktionskapaciteten för förnybar energi, inklusive biobaserad (i MW)

R.16

Investeringar kopplade till klimatet: Andel jordbruk som genom den gemensamma jordbrukspolitiken får investeringsstöd som bidrar till begränsning av och anpassning till klimatförändringarna samt till produktion av förnybar energi eller biomaterial

R.17PR

Beskogad mark: Areal som får stöd för beskogning, trädjordbruk och återställning, med uppdelningar

R.18

Investeringsstöd till skogssektorn: Totala investeringar för att förbättra skogsbrukssektorns prestation

Främja hållbar utveckling och effektiv förvaltning av naturresurser som vatten, mark och luft, bland annat genom att minska beroendet av kemikalier

I.13

Minska markerosion: Procent jordbruksmark i måttlig till svår markerosion

I.14

Förbättra luftkvaliteten: Ammoniakutsläpp från jordbruket

I.15

Förbättra vattenkvaliteten: Näringsämnesbalans (brutto) i jordbruksmark

I.16

Minska läckage av näringsämnen: Nitrater i grundvatten – Procent grundvattenstationer med koncentrationer av nitrater över 50 mg/l enligt direktiv 91/676/EEG

I.17

Minska trycket på vattenresurserna: Vattenexploateringsindex (WEI+)

I.18

Hållbar och minskad användning av bekämpningsmedel: Risker med och användning och effekter av bekämpningsmedel

 

R.19PR

Förbättra och skydda marken: Andel utnyttjad jordbruksareal under understödda åtaganden gynnsamma för markvård för att förbättra markkvalitet och biota (till exempel minskad jordbearbetning, marktäckning med grödor och växelbruk, inbegripet med baljväxter)

R.20PR

Förbättra luftkvaliteten: Andel utnyttjad jordbruksareal under understödda åtaganden om minskade ammoniakutsläpp

R.21PR

Skydda vattenkvaliteten: Andel utnyttjad jordbruksareal under understödda åtaganden för kvaliteten i vattenförekomster

R.22PR

Hållbar hantering av näringsämnen: Andel utnyttjad jordbruksareal under understödda åtaganden med koppling till förbättrad hantering av näringsämnen

R.23PR

Hållbar vattenanvändning: Andel utnyttjad jordbruksareal under understödda åtaganden om att förbättra vattenbalansen

R.24PR

Hållbar och minskad användning av bekämpningsmedel: Andel utnyttjad jordbruksareal under understödda särskilda åtaganden som får stöd och leder till hållbar användning av bekämpningsmedel för att minska risker med och effekter av bekämpningsmedel såsom läckage av bekämpningsmedel

R.25

Miljöprestation inom djuruppfödningssektorn: Andel djurenheter under understödda åtaganden om att förbättra miljöhållbarheten

R.26

Investeringar kopplade till naturresurser: Andel jordbruk som får stöd för produktiva och icke-produktiva investeringar genom den gemensamma jordbrukspolitiken rörande vård av naturresurser

R.27

Miljö- eller klimatrelaterad prestation genom investeringar i landsbygdsområden: Antal insatser som bidrar till mål rörande miljöhållbarhet samt till att uppnå begränsning av och anpassning till klimatförändringar i landsbygdsområden

R.28

Miljö- eller klimatprestation genom kunskap och innovation: Antal personer som får rådgivning, utbildning, kunskapsutbyte eller deltar i operativa grupper inom europeiska innovationspartnerskap som stöds av den gemensamma jordbrukspolitiken och som rör miljö- eller klimatprestation

Bidra till att få stopp på förlusten av biologisk mångfald och vända trenden, stärka ekosystemtjänster samt bevara livsmiljöer och landskap

I.19

Öka fågelpopulationer i odlingslandskapet: Index över odlingslandskapets fåglar

I.20

Öka skyddet av den biologiska mångfalden: Procent arter och livsmiljöer av gemenskapsintresse kopplade till jordbruk med stabil eller ökande trend, med en uppdelning av procentsatsen för vilda pollinerande arter (3)

I.21

Stärka tillhandahållande av ekosystemtjänster: Andel jordbruksmark med landskapselement

I.22

Öka den jordbruksbiologiska mångfalden i jordbrukssystem: Mångfald av grödor

 

R.29PR

Utveckling av ekologiskt jordbruk: Andel utnyttjad jordbruksareal som får stöd för ekologiskt jordbruk genom den gemensamma jordbrukspolitiken, med en uppdelning mellan bevarande och omställning

R.30PR

Stödja hållbar skogsförvaltning: Andel skogsmark under åtaganden till stöd för skogsskydd och förvaltning av ekosystemtjänster

R.31PR

Bevara livsmiljöer och arter: Andel utnyttjad jordbruksareal under understödda åtaganden till stöd för bevarande eller återställande av biologisk mångfald, inbegripet jordbruksmetoder med högt naturvärde

R.32

Investeringar kopplade till biologisk mångfald: Andel jordbruk som genom den gemensamma jordbrukspolitiken får investeringsstöd som bidrar till biologisk mångfald

R.33

Förbättra Natura 2000-förvaltningen: Andel av total Natura 2000-areal under understödda åtaganden

R.34PR

Bevara landskapselement: Andel utnyttjad jordbruksareal under understödda åtaganden om att förvalta landskapselement, inbegripet häckar och träd

R.35

Bevara bisamhällen: Andel bisamhällen som stöds genom den gemensamma jordbrukspolitiken

Locka och understödja unga jordbrukare och andra nya jordbrukare och underlätta hållbar affärsutveckling i landsbygdsområden

I.23

Locka unga jordbrukare: Utveckling av antalet nya driftsledare inom jordbruket och antalet nya unga driftsledare inom jordbruket, med uppdelning efter kön

 

R.36PR

Generationsskifte: Antal unga jordbrukare som etablerar sig med stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken, med uppdelning efter kön

Främja sysselsättning, tillväxt, jämställdhet, inbegripet kvinnors deltagande i jordbruket, social delaktighet och lokal utveckling i landsbygdsområden, inbegripet den cirkulära bioekonomin och hållbart skogsbruk

I.24

Bidra till arbetstillfällen i landsbygdsområden: Utveckling av sysselsättningsgraden i landsbygdsområden, med uppdelning efter kön

I.25

Bidra till tillväxt i landsbygdsområden: Utveckling av bruttonationalprodukten (BNP) per capita i landsbygdsområden

I.26

Rättvisare gemensam jordbrukspolitik: Fördelningen av stöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken

I.27

Främja landsbygdens delaktighet: Utveckling av fattigdomsindex för landsbygden

 

R.37

Tillväxt och sysselsättning i landsbygdsområden: Nya understödda arbetstillfällen inom projekt inom den gemensamma jordbrukspolitiken

R.38

Leader-omfattning: Andel av landsbygdsbefolkningen som omfattas av lokala utvecklingsstrategier

R.39

Utveckla ekonomin på landsbygden: Antal landsbygdsföretag, inbegripet bioekonomiföretag, som utvecklats med stöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken

R.40

Smart omställning av ekonomin på landsbygden: Antal understödda strategier för smarta byar

R.41PR

Sammanlänkning av landsbygden i Europa: Andel av befolkningen på landsbygden som tar del av förbättrad tillgång till tjänster och infrastruktur genom stöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken

R.42

Främja social delaktighet: Antal personer som omfattas av understödda projekt för social delaktighet

Se till att unionens jordbruk svarar bättre på samhällets krav på livsmedel och hälsa, inbegripet högkvalitativa, säkra och näringsrika livsmedel som producerats på ett hållbart sätt, minskning av matavfall samt bättre djurskydd och bekämpning av antimikrobiell resistens

I.28

Begränsa användningen av antimikrobiella medel för produktionsdjur: Försäljning/användning av antimikrobiella medel för livsmedelsproducerande djur

I.29

Tillmötesgå konsu