(1)

De övergripande principer som fastställs i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och i artiklarna 9 och 10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), inbegripet principerna om subsidiaritet och proportionalitet i artikel 5 i EU-fördraget, ska följas vid förvaltningen av medel från unionen, med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Enligt artiklarna 8 och 10 i EUF-fördraget ska unionen syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem samt bekämpa all diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Kommissionen och medlemsstaterna bör sträva efter att integrera ett jämställdhetsperspektiv i förvaltningen av medlen. Målen för unionsmedlen bör eftersträvas inom ramen för hållbar utveckling och unionens mål att bevara, skydda och förbättra miljön i enlighet med artiklarna 11 och 191.1 i EUF-fördraget, med hänsyn till principen att förorenaren betalar.

(2)

Den 17 november 2017 proklamerade Europaparlamentet, rådet och kommissionen gemensamt den europeiska pelaren för sociala rättigheter (pelaren) som svar på de sociala utmaningarna i Europa. Med beaktande av förändringarna i arbetslivet måste unionen förbereda sig för de nuvarande och framtida utmaningar som globaliseringen och digitaliseringen innebär, genom att se till att tillväxten blir mer inkluderande och genom att förbättra sysselsättnings- och socialpolitiken. Pelarens 20 huvudprinciper är indelade i tre kategorier: lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden; rättvisa arbetsvillkor; samt social trygghet och social integration. Pelaren fungerar som en övergripande vägledande ram för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare (EGF) som inrättas genom denna förordning, så att unionen kan omsätta de relevanta principerna i praktiken i händelse av omfattande omstruktureringar.

(3)

Den 20 juni 2017 godkände rådet unionens svar på Förenta nationernas (FN) Agenda 2030 för hållbar utveckling. Rådet betonade vikten av att hållbar utveckling uppnås inom alla tre dimensionerna – den ekonomiska, sociala och miljömässiga – på ett balanserat och integrerat sätt. Det är ytterst viktigt att hållbar utveckling integreras i unionens politiska ram och att unionen har höga ambitioner för den politik som den bedriver för att bemöta de globala utmaningarna. Rådet välkomnade kommissionens meddelande av den 22 november 2016 med titeln Nästa steg för en hållbar europeisk framtid som ett första steg för att integrera FN:s mål för hållbar utveckling och ha hållbar utveckling som en väsentlig vägledande princip för all EU-politik, inbegripet genom unionens finansieringsinstrument.

(4)

I februari 2018 antog kommissionen ett meddelande med titeln En ny och modern flerårig budgetram för ett EU som effektivt genomför sina prioriteringar efter 2020. I meddelandet betonas att EU:s budget stöder Europas unika sociala marknadsekonomi. Det är därför av största vikt att förbättra sysselsättningsmöjligheterna och åtgärda kompetensbristerna, särskilt de som beror på digitalisering, automatisering och övergången till en resurseffektiv och hållbar ekonomi, i fullständig överensstämmelse med Parisavtalet som antogs inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (Parisavtalet). Budgetflexibilitet kommer att vara en viktig princip i den fleråriga budgetramen 2021–2027 som inrättats genom rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (4). Flexibilitetsmekanismer kommer att finnas kvar för att unionen ska kunna reagera snabbare och för att säkerställa att budgetmedlen används där de behövs mest.

(5)

I sin Vitbok om EU:s framtid av den 1 mars 2017 uttrycker kommissionen oro över isolationistiska rörelser och över att allt fler är tveksamma till fördelarna med öppen handel och till unionens sociala marknadsekonomi i allmänhet.

(6)

I sitt Diskussionsunderlag – Hur vi bemöter globaliseringen av den 10 maj 2017 konstaterar kommissionen att kombinationen av handelsrelaterad globalisering och teknologisk förändring är en viktig orsak till att efterfrågan på kvalificerad arbetskraft ökar medan antalet arbetstillfällen för personer med lägre kvalifikationsnivå minskar. Samtidigt som den framhåller att det finns fördelar med en öppnare handel konstaterar kommissionen att lämpliga åtgärder måste vidtas för att motverka negativa sidoeffekter. Eftersom de nuvarande fördelarna med globaliseringen redan är ojämnt fördelade mellan människor och regioner, vilket får betydande inverkan för dem som drabbas, finns det risk för att de tekniska och miljömässiga förändringarna kommer att driva på dessa effekter ytterligare. I linje med principerna om solidaritet och hållbarhet kommer det därför att vara nödvändigt att säkerställa att globaliseringens fördelar fördelas mer rättvist, genom att ekonomisk tillväxt och tekniska framsteg kombineras med fullgott socialt skydd och aktivt stöd för tillträde till arbetsmarknaden och möjligheter till egenföretagande.

(7)

I sitt Diskussionsunderlag om framtiden för EU:s finanser av den 28 juni 2017 understryker kommissionen behovet av att minska de ekonomiska och sociala klyftorna mellan och inom medlemsstaterna och konstaterar att en central prioritering därför är att investera i hållbar utveckling, jämlikhet, social inkludering, utbildning och hälsa.

(8)

Globaliseringen, den tekniska utvecklingen och klimatförändringarna kommer sannolikt att leda till att världsekonomierna i allt högre grad flätas samman och blir beroende av varandra. Omfördelning av arbetskraften är en integrerad och oundviklig del av en sådan förändring. Om fördelarna med förändringen ska komma alla till del är det av största vikt att uppsagda arbetstagare och de som hotas av uppsägning erbjuds bistånd. Unionens viktigaste instrument för att bistå drabbade arbetstagare är Europeiska socialfonden+ (ESF+), som ska inrättas genom en Europaparlamentets och rådets förordning och som är utformad för att erbjuda bistånd i förebyggande syfte, och EGF, som är utformad för att erbjuda bistånd när en omfattande omstrukturering redan har inträffat. Kommissionens meddelande med titeln EU:s kvalitetskriterier för planering för förändringar och omstruktureringar av den 13 december 2013 är unionens politiska instrument som anger ramen för bästa praxis när det gäller planering för och hantering av företagsomstruktureringar. Det tillhandahåller en omfattande ram för hur utmaningarna med ekonomiska anpassningar och omstruktureringar samt deras inverkan på sysselsättningen och den sociala situationen kan hanteras genom lämpliga politiska åtgärder. Medlemsstaterna uppmanas också att använda unionsfinansiering och nationell finansiering på ett sådant sätt att det säkerställs att den sociala inverkan av omstruktureringar, särskilt de negativa effekterna för sysselsättningen, kan mildras på ett mer verkningsfullt sätt.

(9)

Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 (5) för den fleråriga budgetramen 2007–2013 (fonden), inrättades för att unionen skulle kunna visa solidaritet med arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln beroende på globaliseringen.

(10)

Som ett led i den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa, som fastställs i kommissionens meddelande av den 26 november 2008, utvidgades tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1927/2006 genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 546/2009 (6) för att inkludera arbetstagare som blivit arbetslösa som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen.

(11)

Tillämpningsområdet för fonden utvidgades ytterligare genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 (7) för löptiden av den fleråriga budgetramen 2014–2020 till att inte bara omfatta uppsägningar som skett till följd av en allvarlig ekonomisk störning orsakad av en fortsatt global finansiell och ekonomisk kris i enlighet med förordning (EG) nr 546/2009, utan också uppsägningar som beror på en ny global finansiell och ekonomisk kris. Dessutom ändrades förordning (EU) nr 1309/2013 genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (8) (budgetförordningen) så att det bland annat infördes regler som gör det möjligt för fonden att i undantagsfall omfatta gemensamma ansökningar som involverar små och medelstora företag som är belägna i en region och verksamma i olika ekonomiska sektorer som definieras som en huvudgrupp i Nace Rev. 2, om den ansökande medlemsstaten visar att små och medelstora företag är den huvudsakliga eller enda typen av företag i den regionen.

(12)

Som svar på Förenade kungarikets eventuella utträde ur unionen utan ett utträdesavtal ändrades förordning (EU) nr 1309/2013 genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1796 (9) för att specificera att uppsägningar till följd av ett sådant utträde skulle omfattas av fondens tillämpningsområde. På grund av att Förenade kungariket utträdde med ett utträdesavtal var den förordningen inte tillämplig.

(13)

Kommissionen har gjort en halvtidsutvärdering av fonden för att bedöma hur och i vilken utsträckning dess mål har uppnåtts. Det visade sig att fonden är ändamålsenlig och att fler uppsagda arbetstagare har återintegrerats på arbetsmarknaden än under den föregående programperioden. Utvärderingen visade även att fonden skapade ett mervärde för unionen. Detta gäller i synnerhet dess volymeffekter, det vill säga att bistånd från fonden inte bara ökade antalet och utbudet av tjänster som erbjöds, utan även deras intensitet. De åtgärder som vidtagits med stöd av fonden har dessutom fått stor synlighet och deras mervärde för unionen har varit tydligt för allmänheten. Utvärderingen visade dock på flera utmaningar. Den tid det tar innan stödet från fonden beviljas ansågs vara för lång. Många medlemsstater rapporterade också att de hade svårigheter att sammanställa den omfattande bakgrundsanalysen av den händelse som föranlett uppsägningarna. Den viktigaste anledningen till att medlemsstater avskräcktes från att söka stöd från fonden var bristande finansiell och institutionell kapacitet. Detta kunde helt enkelt bero på brist på personalresurser: för närvarande kan medlemsstaterna endast begära tekniskt bistånd när de förvaltar stöd från fonden. Eftersom uppsägningar kan ske oväntat är det viktigt att säkerställa att medlemsstaterna är redo att agera direkt och att de kan lämna in en ansökan utan dröjsmål. Det verkar också krävas mer omfattande insatser för uppbyggnad av institutionell kapacitet i vissa medlemsstater för att säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt genomförande av åtgärder som stöds genom EGF. Minimiantalet 500 uppsägningar har också ansetts vara för högt, särskilt i mer glesbefolkade regioner.

(14)

EGF:s roll fortsätter att vara viktig som ett flexibelt instrument för att ge stöd till arbetstagare som förlorat sitt arbete i samband med storskaliga omstruktureringar och hjälpa dem att så fort som möjligt hitta ett nytt arbete. Unionen bör fortsätta att tillhandahålla särskilt engångsstöd för att hjälpa uppsagda arbetstagare att varaktigt och på anständiga villkor återintegreras på arbetsmarknaden på områden, i sektorer, på territorier eller arbetsmarknader som drabbats av en allvarlig ekonomisk störning. Med beaktande av samspelet mellan och de ömsesidiga effekterna av öppen handel och ekonomisk och finansiell utveckling, såsom asymmetriska ekonomiska chocker, tekniska förändringar, digitalisering, betydande förändringar i unionens handelsförbindelser eller den inre marknadens sammansättning, samt andra faktorer, inbegripet övergången till en koldioxidsnål ekonomi, och med beaktande av det faktum att blir allt svårare att peka ut en specifik faktor som orsakar uppsägningar, bör medel från EGF endast beviljas på grundval av den betydande inverkan av en omstrukturering. Eftersom syftet med EGF är att tillhandahålla stöd i kriser, och att komplettera det bistånd som ges i mer förebyggande syfte genom ESF+, bör EGF även i fortsättningen utgöra ett flexibelt och särskilt instrument utanför den fleråriga budgetramens tak, såsom konstateras i kommissionens meddelande med titeln En modern budget för ett EU som skyddar, försvarar och sätter medborgarna i centrum – Flerårig budgetram 2021–2027 av den 2 maj 2018 och dess bilaga.

(15)

För att bevara EGF:s europeiska karaktär bör det vara möjligt att lämna in en ansökan om stöd när en omfattande omstrukturering får betydande inverkan på den lokala eller regionala ekonomin. En sådan inverkan bör fastställas utifrån ett minimiantal uppsägningar inom en viss referensperiod. Med hänsyn till halvtidsutvärderingens resultat bör minimiantalet vara 200 uppsägningar inom en referensperiod på fyra månader (eller sex månader för ansökningar som gäller en hel sektor). Med beaktande av att uppsägningar som sker i olika omgångar i olika sektorer inom samma region får lika stora inverkan på den lokala arbetsmarknaden bör regionala ansökningar också vara möjliga. På mindre arbetsmarknader, till exempel i små medlemsstater eller i avlägsna områden, inbegripet de yttersta randområden som anges i artikel 349 i EUF-fördraget, eller under exceptionella omständigheter, bör det vara möjligt att lämna in ansökningar i fall där antalet uppsägningar är lägre. I allmänhet bör medlemsstaterna inte lämna in sina ansökningar om bistånd från EGF senare än tolv veckor efter referensperiodens utgång. För att undvika ett finansieringsunderskott på grund av att denna förordning kommer att träda i kraft efter den 1 januari 2021 och för att skapa rättssäkerhet bör dock denna tidsfrist tillfälligt upphävas mellan den 1 januari 2021 och den dag då denna förordning träder i kraft.

(16)

EGF bör i egenskap av en fond som utformats för omfattande omstruktureringar inte utnyttjas vid uppsägningar i den offentliga sektorn som är en följd av budgetnedskärningar. EGF bör dock kunna stödja arbetstagare som sagts upp från företag som är verksamma på en konkurrensutsatt marknad som levererar varor eller tillhandahåller tjänster till offentligt finansierade enheter som drabbats av budgetnedskärningar. EGF bör också kunna stödja egenföretagare vars verksamhet har upphört till följd av budgetnedskärningar.

(17)

Som ett uttryck för unionens solidaritet med arbetslösa bör medfinansieringsgraden för EGF, som är en reaktiv fond, anpassas till den högsta medfinansieringsgraden för ESF+, som är en proaktiv fond, i den berörda medlemsstaten, men den bör inte under några omständigheter understiga 60 %.

(18)

Den del av unionens budget som tilldelats EGF bör genomföras av kommissionen genom delad förvaltning med medlemsstaterna enligt budgetförordningen. När EGF genomförs genom delad förvaltning bör kommissionen och medlemsstaterna därför följa budgetförordningens principer, såsom principerna om sund ekonomisk förvaltning, öppenhet och icke-diskriminering.

(19)

Europeiskt centrum för övervakning av förändringar, som finns inom Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor i Dublin, bistår kommissionen och medlemsstaterna med kvalitativa och kvantitativa analyser som bidrar till bedömningen av globaliseringstrender, tekniska och miljömässiga förändringar, omstrukturering och användningen av EGF. Den europeiska databasen för övervakning av omstruktureringar, som uppdateras dagligen, följer rapporteringen om storskaliga omstruktureringar i hela unionen, på grundval av ett nätverk av nationella kontaktpersoner. Den skulle kunna bidra till att identifiera möjliga fall för åtgärder i ett tidigt skede.

(20)

Uppsagda arbetstagare och egenföretagare vars verksamhet har upphört bör ha tillgång till EGF på lika villkor, oavsett typ av anställningsavtal eller kontraktsförhållande. Uppsagda arbetstagare och egenföretagare vars verksamhet har upphört bör därför betraktas som potentiella mottagare av bidrag från EGF vid tillämpning av denna förordning.

(21)

Ekonomiska bidrag från EGF bör i första hand användas för aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och individanpassade tjänster som syftar till att snabbt återintegrera bidragsmottagare på arbetsmarknaden, varaktigt och på anständiga villkor, inom deras ursprungliga verksamhetssektor eller i någon annan sektor, samtidigt som de förbereds för en grönare och mer digital europeisk ekonomi. Stödet bör också syfta till att främja egenföretagande och skapande av nya företag, inbegripet genom bildandet av kooperativ. Åtgärderna bör återspegla de förväntade behoven på den lokala eller regionala arbetsmarknaden. I relevanta fall bör emellertid de uppsagda arbetstagarna även få stöd till rörlighet så att de kan få hjälp att hitta ett nytt arbete någon annanstans. Särskilt fokus bör läggas på förmedling av sådana färdigheter som krävs i den digitala tidsåldern och, när så är lämpligt, på motverkande av könsstereotyper i arbetslivet. Möjligheten att inkludera penningbidrag i samordnade paket med individanpassade tjänster bör begränsas. De åtgärder som får stöd genom EGF bör inte ersätta passiva sociala skyddsåtgärder. Arbetsgivare skulle kunna uppmuntras att delta i den nationella medfinansieringen av de åtgärder som stöds genom EGF, utöver de åtgärder som de måste vidta enligt nationell rätt eller kollektivavtal.

(22)

När ett samordnat paketet med individanpassade tjänster genomförs och utformas, i syfte att underlätta återintegreringen av de berörda bidragsmottagarna, bör medlemsstaterna ta itu med målen i den digitala agendan och strategin för den digitala inre marknaden. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt lönegapet mellan kvinnor och män inom sektorerna för informations- och kommunikationsteknik (IKT) och naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik genom åtgärder för att främja omskolning av kvinnor inom dessa sektorer. När medlemsstaterna genomför och utformar ett samordnat paket med individanpassade tjänster bör de eftersträva en högre representation av det underrepresenterade könet och därmed bidra till att minska löne- och pensionsgapen mellan kvinnor och män.

(23)

Med beaktande av att den digitala omvandlingen av ekonomin kräver att arbetskraften har en viss nivå av digital kompetens bör förmedling av sådana färdigheter som krävs i den digitala tidsåldern anses utgöra ett övergripande inslag i alla paket med individanpassade tjänster som erbjuds.

(24)

När medlemsstaterna utarbetar aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör de prioritera åtgärder som avsevärt förbättrar bidragsmottagarnas anställbarhet. Medlemsstaterna bör sträva efter att varaktigt återintegrera så många som möjligt av de bidragsmottagare som deltar i dessa åtgärder på arbetsmarknaden, så snart som möjligt inom sex månader efter genomförandeperiodens slut. Det samordnade paketet med individanpassade tjänster bör utformas med beaktande av orsakerna till uppsägningarna i relevanta fall och förutse de framtida arbetsmarknadsutsikterna och kompetensbehoven. Det samordnade paketet med individanpassade tjänster bör vara förenligt med övergången till en resurseffektiv och hållbar ekonomi.

(25)

När medlemsstaterna utarbetar aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör de ta särskild hänsyn till missgynnade bidragsmottagare, inbegripet personer med funktionsnedsättning, personer med omsorgsbehövande anhöriga, unga och äldre arbetslösa, lågkvalificerade personer, personer med invandrarbakgrund samt personer som löper risk för fattigdom, med tanke på att det är särskilt svårt för dessa grupper att åter komma in på arbetsmarknaden. Principerna om jämställdhet och icke-diskriminering, som hör till unionens grundläggande värden och som fastställs i pelaren, bör emellertid respekteras och främjas vid genomförandet av EGF.

(26)

För att snabbt och effektivt kunna stödja bidragsmottagare bör medlemsstaterna göra sitt yttersta för att se till att deras ansökningar om ekonomiskt bidrag från EGF är fullständiga när de lämnas in. Om kommissionen begär ytterligare uppgifter för att kunna bedöma en ansökan bör sådana uppgifter lämnas in inom en fastställd tidsfrist. Såväl medlemsstaterna som unionens institutioner bör sträva efter att behandla ansökningar så snabbt som möjligt.

(27)

Med tanke på bidragsmottagarna och de organ som ansvarar för genomförandet av åtgärderna bör den ansökande medlemsstaten hålla alla parter som är involverade i ansökningsförfarandet informerade om hur ansökan fortskrider och bör om möjligt låta dem delta i genomförandet av åtgärderna.

(28)

I enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning bör de ekonomiska bidragen från EGF inte ersätta sådana stödåtgärder som erbjuds bidragsmottagare inom ramen för unionens fonder eller unionens övriga politikområden eller program, men bör om möjligt komplettera sådana åtgärder.

(29)

Det bör införas särskilda bestämmelser om informations- och kommunikationsåtgärder om de åtgärder som får stöd genom EGF och om de resultat som uppnåtts. Medlemsstaterna och EGF:s berörda parter bör öka medvetenheten om unionsfinansieringens resultat genom att informera allmänheten. Öppenhets- och kommunikationsverksamhet är av avgörande betydelse för att unionsåtgärder ska bli synliga på fältet och bör vara baserade på korrekt och aktuell information. I syfte att främja EGF och visa dess mervärde som en del av unionens budget bör det kommunikations- och synlighetsmaterial som tagits fram av medlemsstaterna på begäran göras tillgängligt för unionens institutioner, organ eller byråer. Därför bör ett avgiftsfritt, icke-exklusivt och oåterkalleligt tillstånd att använda sådant material samt eventuella befintliga rättigheter till materialet ges till unionen.

(30)

För att underlätta genomförandet av denna förordning bör utgifterna vara berättigande till ett ekonomiskt bidrag från EGF antingen från och med den dag då en medlemsstat börjar tillhandahålla individanpassade tjänster eller från och med den dag då administrativa utgifter uppstår för en medlemsstat i samband med genomförandet av EGF.

(31)

För att täcka de behov som uppstår, särskilt under årets första månader, när möjligheterna till överföringar från andra budgetposter är särskilt små, bör tillräckliga betalningsbemyndiganden göras tillgängliga under EGF:s budgetpost under det årliga budgetförfarandet.

(32)

Budgetramen för EGF fastställs i den fleråriga budgetramen 2021–2027 och i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (10).

(33)

Med tanke på bidragsmottagarna bör bistånd göras tillgängligt så snabbt och effektivt som möjligt. Medlemsstaterna och de unionsinstitutioner som är involverade i beslutsprocessen för EGF bör göra sitt yttersta för att minska handläggningstiderna och förenkla förfarandena så att det säkerställs att beslut om utnyttjande av EGF kan antas snabbt och smidigt.

(34)

Små och medelstora företag utgör ryggraden i unionens ekonomi. Att främja entreprenörskap och stödja små och medelstora företag är därför avgörande för att säkerställa ekonomisk tillväxt, innovation, jobbskapande och social integration. Unionen arbetar aktivt för att främja entreprenörskap genom att uppmuntra människor att starta eget företag. Vid omfattande omstruktureringar bör det vara möjligt att hjälpa uppsagda arbetstagare att starta eget företag. Om ett företag lägger ner sin verksamhet bör det också vara möjligt att hjälpa uppsagda arbetstagare att ta över företagets hela verksamhet eller delar av den.

(35)

Av insyns- och informationsskäl bör medlemsstaterna i slutrapporterna lämna närmare uppgifter om eventuellt statligt stöd eller unionsfinansiering som det företag som säger upp arbetstagarna har tagit emot under de fem år som föregår rapporten. Detta krav bör emellertid inte gälla mikroföretag eller små och medelstora företag, särskilt inte nystartade och expanderande företag, för att undvika en eventuell oproportionerlig administrativ börda för medlemsstaterna, särskilt vad gäller sektorsspecifika ansökningar om stöd från EGF som involverar fler än ett mikroföretag eller litet eller medelstort företag.

(36)

Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (11) bör EGF utvärderas på grundval av information som samlats in i enlighet med särskilda övervakningskrav, samtidigt som en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna, och överreglering undviks. Dessa krav bör när så är lämpligt innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för utvärdering av EGF:s faktiska konsekvenser.

(37)

För att Europaparlamentet ska kunna utöva politisk kontroll och kommissionen kontinuerligt ska kunna följa upp de resultat som uppnås med hjälp av bistånd från EGF bör de berörda medlemsstaterna lämna in en slutrapport om genomförandet av EGF.

(38)

Medlemsstaterna bör stödja kommissionen i utförandet av utvärderingar genom att tillhandahålla relevanta uppgifter som de förfogar över.

(39)

För att underlätta framtida utvärderingar bör en bidragsmottagarenkät utföras efter genomförandet av varje ekonomiskt bidrag från EGF. Bidragsmottagarenkäten bör vara öppen för deltagare i minst fyra veckor och inledas under den sjätte månaden efter genomförandeperiodens slut. Medlemsstaterna bör bistå kommissionen i utförandet av bidragsmottagarenkäten och uppmuntra bidragsmottagare att delta genom att skicka ut en inbjudan att delta och minst en påminnelse. Medlemsstaterna bör informera kommissionen om sina ansträngningar för att kontakta bidragsmottagarna. Kommissionen bör använda de insamlade uppgifterna för utvärderingsändamål. För att säkerställa jämförbarhet mellan olika fall bör kommissionen utforma mallen för bidragsmottagarenkäten i nära samarbete med medlemsstaterna och översätta den till unionsinstitutionernas samtliga officiella språk.

(40)

I enlighet med målet om att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och främja jämställdhet mellan dem, bör analyser och rapporter om EGF inkludera könsuppdelade uppgifter.

(41)

En förteckning över indikatorer för övervakning av användningen av EGF och i synnerhet framstegen när det gäller att uppnå dess mål bör anges i en bilaga till denna förordning. Vid behov får kommissionen lägga fram ett lagstiftningsförslag för att ändra dessa indikatorer.

(42)

Medlemsstaterna bör förbli ansvariga för genomförandet av det ekonomiska bidraget och för förvaltningen och kontrollen av de åtgärder som stöds genom unionsfinansiering, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i budgetförordningen. Medlemsstaterna bör redovisa hur det ekonomiska bidraget från EGF har använts. Med tanke på den korta genomförandeperioden för insatser som stöds genom EGF bör rapporteringskraven återspegla dessa insatsers särskilda karaktär.

(43)

Medlemsstaterna bör förebygga, upptäcka och effektivt beivra eventuella oriktigheter, inklusive bedrägerier, som bidragsmottagare gör sig skyldiga till. I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (12) och rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (13) och (Euratom, EG) nr 2185/96 (14) har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) dessutom befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. I enlighet med rådets förordning (EU) 2017/1939 (15) har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (16).

Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbetar till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, beviljar kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställer att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter. Medlemsstaterna bör rapportera till kommissionen om eventuella oriktigheter som upptäckts, inklusive bedrägerier, och om uppföljningsåtgärder de vidtagit avseende sådana oriktigheter och avseende Olafs utredningar. Medlemsstaterna bör samarbeta med kommissionen, Olaf, revisionsrätten och, i tillämpliga fall, Eppo, i enlighet med artikel 63.2 d i budgetförordningen, i alla frågor som rör misstänkta eller konstaterade bedrägerier.

(44)

För att stärka skyddet av unionens budget bör kommissionen tillhandahålla ett integrerat och driftskompatibelt informations- och övervakningssystem som inbegriper ett enda datautvinnings- och riskgraderingsverktyg för tillgång till och analys av de relevanta uppgifterna, och kommissionen bör främja dess användning i syfte att åstadkomma en allmän tillämpning av medlemsstaterna.

(45)

I budgetförordningen fastställs regler för genomförande av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget innefattar även en generell villkorlighetsordning för skydd av unionens budget.

(46)

För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringar i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och åtagandet att uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling bör åtgärderna inom ramen för denna förordning bidra till uppnåendet av målet att 30 % av utgifter i unionens budget ska stödja klimatmål och till ambitionen att 7,5 % av unionens budget ska återspegla utgifterna för biologisk mångfald 2024 och 10 % 2026 och 2027, samtidigt som de befintliga överlappningarna mellan klimatmålen och målen för biologisk mångfald beaktas.

(47)

I syfte att möjliggöra bättre övervakning av användningen av EGF, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att komplettera denna förordning genom att fastställa kriterierna för att avgöra vilka fall av oriktigheter som ska rapporteras och vilka uppgifter som ska lämnas av medlemsstaterna i syfte att förebygga, upptäcka och korrigera oriktigheter, inklusive bedrägerier, och återkräva felaktigt utbetalade belopp med dröjsmålsränta. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(48)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning med avseende på utförande av bidragsmottagarenkäter och formatet för rapportering av oriktigheter bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (17).

(49)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(50)

För att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av stöd inom det relevanta politikområdet och möjliggöra genomförandet från och med inledningen av den fleråriga budgetramen 2021–2027 är det nödvändigt att föreskriva att denna förordning ska tillämpas från och med början av budgetåret 2021. Kommissionen bör emellertid inleda budgetförfarandet först när denna förordning träder i kraft.

(51)

Förordning (EU) nr 1309/2013 bör därför upphävas.