(1)

I enlighet med artiklarna 120 och 121 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska medlemsstaterna föra sin ekonomiska politik så att de bidrar till att förverkliga unionens mål och inom ramen för de allmänna riktlinjer som rådet utarbetar. Artikel 148 i EUF-fördraget kräver att medlemsstaterna genomför sysselsättningspolitik med beaktande av de riktlinjer för sysselsättningen som upprättats av rådet. Samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik är därför en fråga av gemensamt intresse.

(2)

Artikel 175 i EUF-fördraget kräver bland annat att medlemsstaterna samordnar sin ekonomiska politik i syfte att uppnå de mål för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning som anges i artikel 174.

(3)

Covid-19-utbrottet i början av 2020 förändrade de ekonomiska och sociala utsikterna för de kommande åren såväl i unionen som i resten av världen. I samband med krisen har det uppstått nya prioriteringar i unionen, särskilt inriktade på återhämtning och resiliens. Dessa prioriteringar kräver ett snabbt och samordnat svar från unionen för att hantera de ekonomiska, sociala och hälsorelaterade konsekvenserna för medlemsstaterna och för att mildra de sociala och ekonomiska följdverkningarna. Framför allt kvinnor har drabbats särskilt hårt av de ekonomiska konsekvenserna av covid-19-krisen. Covid-19-krisen har, liksom den tidigare ekonomiska och finansiella krisen, visat att utvecklingen av sunda och resilienta ekonomier och finansiella system som grundar sig på starka och hållbara ekonomiska och sociala strukturer hjälper medlemsstaterna att bättre klara av chocker och att snabbare återhämta sig från dem. Samtidigt har det också klart framgått att det behövs beredskap i hälso- och sjukvårdssystemen, samhällsviktiga offentliga tjänster och effektiva mekanismer för socialt skydd. För att få ekonomin och samhället att återgå till en hållbar återhämtning och för att övervinna de ekonomiska, sociala och territoriella skillnaderna i unionen kommer det därför att vara nödvändigt att genomföra reformer och göra investeringar som stärker tillväxten och som är hållbara, smarta och socialt ansvarsfulla, att bedriva en sund finanspolitik och skapa arbetstillfällen av hög kvalitet för att hantera nya utmaningar, ta itu med strukturella ekonomiska svagheter och stärka den ekonomiska resiliensen. Detta bör göras av omsorg om unionsmedborgarnas välbefinnande och i enlighet med relevanta principer om grundläggande rättigheter.

(4)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/825 (4) inrättades stödprogrammet för strukturreformer för perioden 2017–2020, med en budget på 142 800 000 EUR vid tidpunkten för antagandet. Stödprogrammet för strukturreformer inrättades för att stärka medlemsstaternas kapacitet att förbereda och genomföra tillväxtfrämjande förvaltnings- och strukturreformer, inklusive genom bistånd med att använda unionsfonderna på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Tekniskt stöd enligt stödprogrammet för strukturreformer tillhandahålls av kommissionen på begäran av en medlemsstat, och kan omfatta ett brett spektrum av politikområden. Den här förordningen är utformad som en fortsättning på det programmet, som har mottagits positivt av medlemsstaterna, samtidigt som den införlivar relevanta justeringar.

(5)

Medlemsstaterna har i allt högre grad tagit emot tekniskt stöd inom ramen för stödprogrammet för strukturreformer. Därför bör ett instrument för tekniskt stöd inrättas genom den här förordningen för att fortsätta och förbättra stödet till medlemsstaterna i genomförandet av reformer (instrumentet).

(6)

På unionsnivå är den europeiska planeringsterminen den ram där utmaningar och nationella reformprioriteringar identifieras och genomförandet av dessa prioriteringar övervakas. Medlemsstaterna utarbetar också sina egna nationella fleråriga investeringsstrategier till stöd för dessa prioriteringar inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Dessa strategier läggs fram tillsammans med de årliga nationella reformprogrammen så att prioriteringar som ska få nationell finansiering eller unionsfinansiering kan planeras i stora drag och samordnas. De bör även fungera som ett sätt att använda unionsfinansiering på ett samstämmigt sätt och att maximera mervärdet av det ekonomiska stöd som framför allt ska fås från de program som unionen stöder inom ramen för struktur- och sammanhållningsfonderna och från andra program. Instrumentet skulle ha ett klart mervärde med tanke på de utmaningar som identifieras inom ramen för den europeiska planeringsterminen, eftersom det bidrar till att medlemsstaterna får bättre kapacitet att effektivt följa de landspecifika rekommendationerna.

(7)

Mot bakgrund av den europeiska gröna given som unionens tillväxtstrategi och som uttryck för unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet om klimatförändringar och uppfylla Förenta nationernas mål för hållbar utveckling, kommer instrumentet att bidra till genomförande av den europeiska gröna given, integrering av klimatåtgärder och uppnående av det övergripande målet att 30 % av utgifterna i unionsbudgeten ska stödja klimatmålen och målet att 7,5 % av de årliga utgifterna inom den fleråriga budgetramen ska anslås till mål för biologisk mångfald från och med 2024, och 10 % för 2026 och för 2027, med beaktande av befintliga överlappningar mellan klimatmål och mål för biologisk mångfald. Relevanta åtgärder bör identifieras under utarbetandet och genomförandet av instrumentet och på nytt bedömas i samband med relevanta utvärderingar och översyner. Instrumentet bör också bidra till att hantera bredare miljöutmaningar och sociala utmaningar inom unionen, inbegripet skyddet av naturkapital, bevarande av biologisk mångfald och stöd till den cirkulära ekonomin och energiomställningen i enlighet med Agenda 2030 för hållbar utveckling. Instrumentet bör också stödja den digitala omställningen och bidra till inrättandet av den digitala inre marknaden.

(8)

Det allmänna målet för instrumentet bör vara att främja unionens ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning genom att stödja medlemsstaternas ansträngningar för att genomföra reformer. Detta är nödvändigt för att främja offentliga och privata investeringar, stödja hållbar och rättvis ekonomisk och social återhämtning och konvergens, uppnå resiliens, minska fattigdom och ojämlikhet, öka jämställdheten, förbättra konkurrenskraften, ta itu med de utmaningar som identifierats i de antagna landspecifika rekommendationerna på ett effektivt sätt och genomföra unionsrätten. Det är också nödvändigt för att stödja medlemsstaternas arbete med att stärka sin institutionella och administrativa kapacitet samt sina rättsväsenden, även på regional och lokal nivå, samt deras arbete med genomförandet av politiska mål för att underlätta en socialt inkluderande, grön och digital omställning, i enlighet med Parisavtalet om klimatförändringar, unionens klimat- och energimål för 2030 och målet om klimatneutralitet senast 2050, Förenta nationernas mål för hållbar utveckling och den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

(9)

De särskilda målen för instrumentet bör vara att stödja nationella myndigheter i utformningen, utvecklingen och genomförandet av reformer och att utarbeta, ändra, genomföra och se över återhämtnings- och resiliensplaner enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 (5), bland annat genom utbyte av god praxis, lämpliga processer och metoder, deltagande av berörda parter när det är lämpligt, samt genom mer ändamålsenlig och effektiv förvaltning av mänskliga resurser.

(10)

För att hjälpa medlemsstater att utforma, utveckla och genomföra reformer inom alla viktiga områden inom ekonomin och i samhället bör kommissionen, på begäran av en medlemsstat, fortsätta att tillhandahålla tekniskt stöd inom ett brett spektrum av politikområden, bland annat offentlig finans- och kapitalförvaltning, institutionella reformer och förvaltningsreformer, reformer av rättsväsendet, företagsklimat, finanssektorn och förbättrad finanskunskap, marknaderna för produkter, tjänster och arbetskraft, utbildning, jämställdhet, hållbar utveckling, folkhälsa, social välfärd och omsorg, samt kapacitet för tidig upptäckt och samordnade insatser. Särskild tonvikt bör läggas på åtgärder som främjar den gröna och digitala omställningen. Instrumentet bör också stödja förberedelserna för medlemskap i euroområdet.

(11)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för instrumentet som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya medel (6), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet. De årliga anslagen bör godkännas av Europaparlamentet och rådet inom ramen för det årliga budgetförfarandet, inom de gränser som uppställs av den fleråriga budgetramen och med hänsyn tagen till vilken efterfrågan instrumentet röner.

(12)

För att tillgodose ytterligare behov inom ramen för instrumentet bör medlemsstaterna kunna dels överföra medel till instrumentets budget som öronmärkts för delad förvaltning inom ramen för unionsfonder, dels överföra outnyttjade medel tillbaka, i enlighet med en förordning om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning samt Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden, och om finansiella regler för dessa fonder och för Asyl- och migrationsfonden samt Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för gränsförvaltning och visering. Överförda medel bör användas i enlighet med reglerna för instrumentet och uteslutande till förmån för den berörda medlemsstaten. Kommissionen bör ge den medlemsstaten återkoppling om användningen av de överförda medlen.

(13)

För att tillgodose ytterligare behov inom ramen för instrumentet bör en medlemsstat kunna begära ytterligare tekniskt stöd och bör betala utgifterna för sådant ytterligare stöd. Sådana betalningar bör utgöra externa inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (7) (budgetförordningen) och bör användas uteslutande till förmån för den medlemsstaten.

(14)

Tekniskt stöd bör tillhandahållas på begäran, för att stödja genomförandet av reformer som medlemsstaterna tagit initiativ till, reformer kopplade till ekonomiska styrprocesser, särskilt om reformerna utgör ett effektivt gensvar på de landspecifika rekommendationerna eller åtgärder knutna till genomförandet av unionsrätten, och reformer som rör genomförandet av ekonomiska anpassningsprogram. Instrumentet bör även tillhandahålla tekniskt stöd till utarbetande, ändring, genomförande och översyn av återhämtnings- och resiliensplaner enligt förordning (EU) 2021/241.

(15)

I enlighet med de regler och förfaranden som redan finns inom ramen för stödprogrammet för strukturreformer bör ett enkelt förfarande för att lämna in begäranden om tekniskt stöd införas. Av denna anledning bör begäranden från medlemsstaterna lämnas in senast den 31 oktober om inte annat anges i den ytterligare särskilda förfrågan om begäranden. Med hänsyn tagen till de allmänna principerna om likabehandling, sund ekonomisk förvaltning och öppenhet bör det fastställas lämpliga kriterier för att analysera de begäranden som medlemsstaterna lämnar in. Dessa kriterier bör basera sig på hur akuta, allvarliga och omfattande problemen är samt stödbehoven inom de politikområden där tekniskt stöd planeras. Kommissionen bör anordna ytterligare särskilda förfrågningar för att bemöta särskilda framväxande behov hos medlemsstaterna, vilket också med förtur bör innefatta utarbetande, ändring, genomförande och översyn av återhämtnings- och resiliensplaner enligt förordning (EU) 2021/241.

(16)

Före begäran om tekniskt stöd bör medlemsstaterna, när det är lämpligt, i enlighet med nationell rätt och praxis kunna samråda med relevanta berörda parter, såsom lokala och regionala myndigheter, arbetsmarknadens parter och civilsamhället.

(17)

Innehållet i de samarbets- och stödplaner som närmare beskriver åtgärderna för tillhandahållande av tekniskt stöd till medlemsstaterna bör också specificeras. För det ändamålet bör de planerade tekniska stödåtgärderna och det tillhörande beräknade totala ekonomiska bidraget beakta åtgärder och verksamheter som finansieras av unionsfonder eller unionsprogram.

(18)

För ansvarsskyldighet och öppenhet, samt för att säkerställa synlighet för unionens åtgärd bör kommissionen översända samarbets- och stödplanerna, med förbehåll för vissa villkor som skyddar känslig information, samtidigt till Europaparlamentet och rådet. Kommissionen bör kunna göra kommunikationsinsatser. Kommissionen bör på sin webbplats offentliggöra en förteckning över godkända begäranden om tekniskt stöd.

(19)

För att säkerställa större öppenhet i fråga om tekniska synpunkter på den nationella beslutsprocessen bör kommissionen inrätta en enda offentlig datakatalog på internet genom vilken kommissionen, om inte annat följer av tillämpliga regler och utifrån samråd med de berörda medlemsstaterna, bör kunna tillgängliggöra slutliga studier eller rapporter som tagits fram som ett led i stödberättigande åtgärder. Av omsorg om skyddet av känslig och konfidentiell information med anknytning till deras allmänintressen bör medlemsstaterna, om det är motiverat, kunna begära att kommissionen inte utlämnar sådana dokument om inte medlemsstaterna samtyckt till det på förhand.

(20)

Bestämmelser om genomförandet av instrumentet bör fastställas, framför allt metoder för genomförande, finansieringsformer för de tekniska stödåtgärderna och innehållet i arbetsprogrammen, vilka bör antas genom genomförandeakter. Med hänsyn till hur viktigt det är att stödja de nationella myndigheternas ansträngningar för att sträva efter och genomföra reformer är det nödvändigt att tillåta en samfinansieringsgrad för bidrag på upp till 100 % av de stödberättigande kostnaderna. För att göra det möjligt att snabbt sätta in tekniskt stöd i akuta situationer bör bestämmelser fastställas för antagande av särskilda åtgärder under en begränsad period. En begränsad del av budgeten för arbetsprogrammet för instrumentet, vilken inte överstiger 30 % av de årliga anslagen, bör därför öronmärkas för särskilda åtgärder.

(21)

För att säkerställa att medel från unionsbudgeten tilldelas på ett effektivt och samstämmigt sätt och att principen om sund ekonomisk förvaltning upprätthålls bör åtgärder enligt denna förordning vara förenliga med och komplettera pågående unionsprogram. Dubbelfinansiering av samma utgift bör emellertid undvikas. I synnerhet, och för att undvika dubbleringar eller överlappningar, bör kommissionen och nationella myndigheter, i alla skeden av processen, säkerställa effektiv samordning för att skydda enhetlighet, samstämmighet, komplementaritet och synergi mellan olika finansieringskällor, inbegripet finansiering av tekniskt bistånd.

(22)

Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (8) bör instrumentet utvärderas på grundval av information som samlas in i enlighet med särskilda övervakningskrav, samtidigt som en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna, och överreglering undviks. Dessa krav bör när så är lämpligt innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för utvärdering av instrumentets faktiska konsekvenser.

(23)

Kommissionen bör tillhandahålla en årlig rapport samtidigt till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning. En oberoende halvtidsutvärdering som granskar måluppfyllelsen för instrumentet, resursanvändningens effektivitet och instrumentets mervärde bör dessutom göras. I det sammanhanget bör Europaparlamentet kunna bjuda in kommissionen att delta i en diskussion med Europaparlamentets behöriga utskott om den årliga rapporten och genomförandet av instrumentet. Dessutom bör en oberoende efterhandsutvärdering behandla instrumentets effekt på lång sikt.

(24)

Arbetsprogrammen för genomförandet av tekniskt stöd bör fastställas. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. De övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget tillämpas på denna förordning. De reglerna fastställs i budgetförordningen. De reglerar särskilt förfarandet för fastställande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av ansvaret hos aktörer i budgetförvaltningen. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget inbegriper även en generell villkorlighetsordning för skyddet av unionsbudgeten.

(25)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (9), samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (10), (Euratom, EG) nr 2185/96 (11) och (EU) 2017/1939 (12) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) i synnerhet befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (13). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(26)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den föreslagna åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(27)

Den här förordningen bör inte påverka det fortsatta genomförandet eller ändringar av stödåtgärder som har godkänts av kommissionen senast den 31 december 2020 på grundval av förordning (EU) 2017/825 eller någon annan unionsakt som är tillämplig på det stödet. Åtgärder som godkänts enligt förordning (EU) 2017/825 bör därför fortsätta att gälla. En övergångsbestämmelse bör därför fastställas.

(28)

För att snabbt kunna genomföra de åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör den träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.