(1)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (2) har som mål att gradvis eliminera utkast inom unionens samtliga fisken genom att det införs en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

I artikel 9 i förordning (EU) nr 1380/2013 föreskrivs antagandet av fleråriga planer innehållande bevarandeåtgärder för fisken som nyttjar vissa bestånd inom ett relevant geografiskt område. I de fleråriga planerna anges närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten och kommissionen kan, genom planerna, ges befogenhet att specificera dessa bestämmelser ytterligare på grundval av gemensamma rekommendationer som utarbetas av medlemsstaterna.

(3)

Genom förordning (EU) 2018/973 upprättas en flerårig plan för demersala bestånd i Nordsjön och för de fisken som nyttjar dessa bestånd. Genom artikel 11 i den förordningen ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att komplettera förordningen genom att fastställa närmare bestämmelser för landningsskyldigheten för alla bestånd av arter i Nordsjön som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013, i enlighet med artikel 15.5 a–e i den förordningen, på grundval av gemensamma rekommendationer som utarbetats av medlemsstaterna.

(4)

Såsom anges i förordning (EU) 2018/973 omfattar Nordsjön Ices-sektionerna (Ices, Internationella havsforskningsrådet) 2a och 3a och Ices-delområde 4.

(5)

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/2238 (3) fastställs närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten för vissa demersala fisken i Nordsjön för perioden 2020–2021, efter en gemensam rekommendation från Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Sverige och Förenade kungariket (4), som har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i Nordsjön.

(6)

Efter samråd med den rådgivande nämnden för Nordsjön och den rådgivande nämnden för pelagiska bestånd lämnade Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Sverige den 4 maj 2020 en gemensam rekommendation till kommissionen om upprättande av en utkastplan för pelagiska och demersala arter i Nordsjön för perioden 2021–2023. Medlemsstaterna lämnade en reviderad version av den gemensamma rekommendationen den 23 juli 2020.

(7)

Vetenskapliga bidrag har erhållits från relevanta vetenskapliga organ och bedömts av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) (5). Kommissionen presenterade de berörda åtgärderna för en expertgrupp bestående av företrädare för 27 medlemsstater vid ett möte den 28 juli 2020, med Europaparlamentet som observatör.

(8)

Mot bakgrund av artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 har kommissionen beaktat både STECF:s bedömning och nödvändigheten av att medlemsstaterna säkerställer att landningsskyldigheten genomförs fullt ut. Medlemsstaternas regionala grupp har grundat de flesta av sina begäranden om undantag av mindre betydelse på att hanteringen av oönskade fångster kan leda till ökade kostnader. Informationen från medlemsstaterna i detta avseende har förbättrats. STECF noterar dock att datainsamlingen fortfarande behöver förbättras i vissa fall och att ökad selektivitet bör prioriteras för att minska de oönskade fångsterna. I sådana fall kommer därför undantagen att beviljas från fall till fall, för 1 eller 2 år. Medlemsstaterna bör tillhandahålla ytterligare data från pågående försök och vetenskapliga studier.

(9)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad, i enlighet med artikel 15.4 b i förordning (EG) nr 1380/2013, för havskräfta som fångas med tinor i Ices-sektionerna 2a och 3a och Ices-delområde 4, på grundval av vetenskapliga belägg för en hög överlevnadsgrad vid utkast. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas. STECF har utvärderat den bevisning som lagts fram av medlemsstaterna under tidigare år och dragit slutsatsen (6) att undantaget är berättigat. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag bibehållas.

(10)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för havskräfta som fångas i Ices-delområde 4 och Ices-sektionerna 2a och 3a med användning av bottentrålar, bland annat sådana med en selektivitetsanordning. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny bevisning. STECF analyserade den nya bevisning som lämnats av medlemsstaterna och konstaterade (7) att kompletterande information hade lämnats för fiske efter havskräfta med trålar med trålbord längs östkusten, enligt STECF:s krav (8). STECF har under tidigare år konstaterat att den stödjande informationen varit solid och att en lämplig valideringsteknik använts när det gäller flottan i stort (9). Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag bibehållas.

(11)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för tunga under minsta referensstorlek för bevarande som fångas med trålar med trålbord i Ices-sektion 4c, på grundval av vetenskapliga belägg för en hög överlevnadsgrad vid utkast. Medlemsstaterna har begärt av Internationella havsforskningsrådet att undantaget ska förlängas. STECF har utvärderat bevisningen under tidigare år och konstaterat (10) att den varit tillräcklig. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag bibehållas.

(12)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för bifångst av arter som omfattas av fångstbegränsningar inom fisket med tinor och ryssjor, på grundval av vetenskapliga belägg för en hög överlevnadsgrad vid utkast. STECF har undervärderat bevisningen under tidigare år och konstaterat (11) att tillgängliga data indikerar att dödligheten hos fisk som kastas överbord sannolikt kommer att vara låg; de faktiska fångsterna inom fisket är emellertid försumbara. Undantaget bör fortsätta att gälla eftersom fångsterna inte är särskilt betydande och med tanke på att omständigheterna inte har förändrats.

(13)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rödspätta i det fiske som använder nät och grimgarn i Ices-sektion 3a och Ices-delområde 4. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas. STECF har bedömt bevisningen under tidigare år och konstaterat (12) att informationen varit tillfredsställande och visat på en mycket hög överlevnadsgrad. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör det undantaget därför bibehållas i denna förordning.

(14)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rödspätta i det fiske som använder snurrevadar i Ices-sektion 3a och Ices-delområde 4. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas. STECF har bedömt bevisningen under tidigare år och konstaterat (13) att data i studien om överlevnadsgrad är tillförlitliga. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag därför bibehållas.

(15)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för fångst och bifångst av rödspätta i det riktade fiske efter plattfisk eller rundfisk som bedrivs med trålar med en maskstorlek på minst 120 mm i Ices-sektion 3a och Ices-delområde 4. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas. I den gemensamma rekommendationen begärdes också ett nytt undantag grundat på hög överlevnadsgrad för rödspätta som fångas med trålar med en maskstorlek på 100–119 mm i Ices-sektion 3a och Ices-delområde 4. Medlemsstaterna tillhandahöll ytterligare vetenskaplig bevisning i syfte att påvisa en hög överlevnadsgrad vid utkast för rödspätta i det fisket. STECF noterade att de stödjande studierna utfördes med en maskstorlek på 90 mm. Det är därför osannolikt att överlevnadsgraden är lägre när maskstorleken är minst 100 mm. Med tanke på att säsong och luftexponering är de viktigaste faktorer som påverkar rödspättors överlevnad och att överlevnadsgraden kan bli lägre efter 60 minuters luftexponering, bör undantagen införas i denna förordning, och vid oönskade fångster bör rödspättan frisläppas omedelbart.

(16)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller undantag av mindre betydelse för

(17)

Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny vetenskaplig bevisning från pågående studier. STECF påpekade (14) att definitionen fortfarande måste förbättras för att skilja fisket efter plattfisk och rundfisk från det riktade fisket efter havskräfta. Kommissionen noterade att medlemsstaterna i den gemensamma rekommendationen åtog sig att arbeta vidare i detta avseende. Detta undantag bör därför bibehållas.

(18)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för fångster av rödspätta under minsta referensstorlek för bevarande som fångas med bomtrålar (BT2) med en maskstorlek på 80–119 mm i Ices-sektion 2a och Ices-delområde 4:

(19)

Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny bevisning. STECF noterade (15) att det pågår viktiga forskningsprojekt som bör ge användbar information om detta undantag. Dessa undantag bör därför bibehållas. Medlemsstaterna bör så snart som möjligt lägga fram relevanta data från pågående projekt, dock senast den 1 maj varje år. Kommissionen noterar också att medlemsstaterna i den gemensamma rekommendationen har åtagit sig att lägga fram en tidsplan för slutförandet av färdplanen med nästa årsrapport senast den 1 maj 2021.

(20)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för piggvar som fångas med TBB-redskap med en strut med en maskstorlek på mer än 80 mm i Ices-delområde 4. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny vetenskaplig information. STECF påpekade (16) att det är oklart om de skattningar av överlevnadsgraden som tillhandahållits är tillämpliga på denna begäran. Kommissionen noterar att medlemsstaterna i den gemensamma rekommendationen har åtagit sig att bedriva mer forskning för att observera överlevnadsgraden för piggvar vid utkast och tillhandahålla mer detaljerad information om överlevnadsgraden i ett nytt vetenskapligt projekt som pågår till slutet av 2021. Detta undantag bör därför bibehållas till och med den 31 december 2022. Senast den 1 maj varje år bör medlemsstaterna lämna in årliga rapporter om hur det pågående arbetet fortskrider.

(21)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rockor som fångas med alla redskap i Ices-sektionerna 2a och 3a och Ices-delområde 4. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny vetenskaplig information. STECF konstaterade (17) att betydande insatser har gjorts för att åtgärda dataluckor i syfte att uppnå färdplanens mål. Detta undantag bör därför bibehållas. Det krävs dock förbättringar när det gäller insamlingen av data. De medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse bör, senast den 1 maj varje år, lämna in ytterligare vetenskaplig information, särskilt för blomrocka vars överlevnadsgrad konstaterats vara lägre. Kommissionen noterar att medlemsstaterna, med anledning av STECF:s begäran, i den gemensamma rekommendationen har åtagit sig att rapportera om den överenskomna färdplanen, bland annat för blomrocka.

(22)

Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1395/2014 (18) innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för makrill och sill som fångas med snörpvad/ringnot under vissa förhållanden, efter en positiv utvärdering från STECF (19). Enligt studien beror överlevnadsnivåerna på den tid som fisken är samlad i nätet och fiskens densitet i nätet, och både samlingstiden och densiteten tenderar att vara begränsade inom dessa fisken. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör undantaget bibehållas. De medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse bör lämna in uppdaterade data om fisket senast den 1 maj 2022.

(23)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller undantag av mindre betydelse för

(24)

Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas. STECF har gjort en bedömning av den bevisningen under tidigare år och dragit slutsatsen (20) (21) (22) att de dokument som lämnats av medlemsstaterna innehållit välgrundade argument för att ytterligare selektivitet är svår att uppnå eller skulle medföra oproportionella kostnader för hanteringen av oönskad fångst. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats är det lämpligt att fortsätta att tillämpa undantagen av mindre betydelse med den procentsats och de nödvändiga ändringar som föreslås i den nya gemensamma rekommendationen på grundval av artikel 15.5 c i förordning (EU) nr 1380/2013.

(25)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag av mindre betydelse för vitling och torsk som fångas med bottentrålar i Ices-sektion 4c. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas. STECF har gjort en bedömning av detta undantag under tidigare år (23) och undantaget beviljades med motiveringen att det var svårt att förbättra selektiviteten. Med tanke på torskens nuvarande status (24) konstaterade STECF dock i sin rapport 20–04 att medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att minska de oönskade fångsterna. Undantaget bör därför beviljas för ett år, och de medlemsstater som har ett intresse i detta fiske bör senast den 1 maj 2021 lämna in ytterligare information om fångstsammansättning för STECF:s bedömning.

(26)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag av mindre betydelse för vitling och torsk under minsta referensstorlek för bevarande som fångas med bottentrålar eller notar/vadar i Ices-delområdena 4a och 4b. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny bevisning. STECF gjorde en bedömning av den bevisning som lagts fram av medlemsstaterna och noterade att en ny studie pågår, men att det fortfarande behövs förbättringar av den bevisning som lämnats. Med tanke på torskens nuvarande status (25) konstaterade STECF i sin rapport 20–04 att medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att minska de oönskade fångsterna. Undantaget bör därför beviljas för två år och endast för vitling med en lägre procentandel.

(27)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag av mindre betydelse för vitling under minsta referensstorlek för bevarande som fångas av fartyg som använder bomtrålar med en maskstorlek på 80–119 mm i Ices-delområde 4. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny bevisning. STECF noterade (26) att det finns belägg för ökade kostnader. Medlemsstaterna pekade på den potentiella risken för så kallade choke-situationer för detta fiske och framhöll pågående studier om användningen av selektivitetsåtgärder som bör ge användbar information om detta undantag. STECF noterade dock att den information som lämnats är begränsad och endast avser den nederländska flottan. Undantaget bör därför beviljas för ett år. Medlemsstaterna bör lämna in ytterligare bevisning när det gäller oproportionella kostnader och förbättringar av selektiviteten senast den 1 maj 2021.

(28)

Delegerad förordning (EU) nr 1395/2014 innehåller ett undantag av mindre betydelse för makrill, taggmakrillar, sill och vitling som fångas av trålare med en total längd på högst 25 meter som använder flyttrålar i Ices-delområdena 4b och 4c söder om 54 grader nord. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny bevisning. STECF konstaterade (27) att det är rimligt att anta att det skulle vara svårt att ytterligare förbättra selektiviteten och att kostnaderna för sortering av fångster skulle vara höga med tanke på det berörda fiskets förutsättningar. STECF noterade dock att begränsad ny information tillhandahålls och att medlemsstaterna bör tillhandahålla ytterligare kvantitativa underlag till stöd för undantaget av mindre betydelse. Undantaget bör därför beviljas för två år. Medlemsstaterna bör inkomma med ytterligare information för STECF:s bedömning senast den 1 maj 2022.

(29)

Genom delegerad förordning (EU) 2019/2238 beviljas ett undantag av mindre betydelse för en sammanlagd kvantitet skarpsill, tobisfiskar, vitlinglyra och blåvitling i demersala fisken med trål i Ices-sektion 3a och Ices-delområde 4. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny bevisning. STECF konstaterade (28) att det är rimligt att anta att det skulle vara svårt att ytterligare förbättra selektiviteten och att kostnaderna för sortering av fångster skulle vara höga med tanke på det berörda fiskets förutsättningar. STECF noterade dock att ytterligare kvantitativa data behövdes till stöd för undantaget. Undantaget bör därför beviljas för två år. Medlemsstaterna bör lämna uppdaterade vetenskapliga data och lämplig stödjande information senast den 1 maj 2022.

(30)

Genom delegerad förordning (EU) 2019/2238 beviljas ett undantag av mindre betydelse för långa som fångas med långrevar i Ices-delområde 4. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny bevisning. STECF gjorde en bedömning av den information som lämnats av medlemsstaterna och drog slutsatsen (29) att även om informationen är begränsad är argumenten för svårigheterna att förbättra selektiviteten trovärdiga. Undantaget bör därför beviljas för två år. Medlemsstaterna bör lägga fram ytterligare information till stöd för detta undantag senast den 1 maj 2022.

(31)

Genom delegerad förordning (EU) 2019/2238 beviljas undantag av mindre betydelse för makrill och taggmakrillar som fångas med bottentrålar med en maskstorlek på 80–99 mm i Ices-delområde 4. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny bevisning. STECF gjorde en bedömning av den bevisning som lagts fram av medlemsstaterna och konstaterade (30) att det finns belägg för ökade kostnader för hantering och lagring av oönskade fångster, men att den information som lämnats var begränsad till vissa områden och flottor. Undantaget bör därför beviljas för två år och det bör gälla för dessa områden och flottor. Medlemsstaterna bör lägga fram ytterligare information till stöd för detta undantag senast den 1 maj 2022.

(32)

Den gemensamma rekommendationen innehåller ett nytt undantag av mindre betydelse för blåvitling i det industriella pelagiska trålfisket. STECF analyserade den bevisning som lagts fram av medlemsstaterna och konstaterade (31) att det lämnats begränsad information till stöd för argumenten om svårigheterna att uppnå selektivitet och om oproportionella kostnader för hantering av oönskade fångster. STECF noterade dock att det skulle vara svårt att ytterligare förbättra selektiviteten, med tanke på den berörda fabrikstrålarens tekniska och sanitära förhållanden. Undantaget bör beviljas för två år så att det sker en anpassning till andra havsområden och för att ge medlemsstaterna tillräckligt med tid för att klargöra de avvikelser i data som identifierats av STECF. Medlemsstaterna bör lägga fram ytterligare information senast den 1 maj 2022.

(33)

För att säkerställa tillförlitliga uppskattningar av utkastnivåerna i syfte att fastställa de totala tillåtna fångstmängderna bör medlemsstaterna, i de fall då undantaget av mindre betydelse är baserat på extrapolering av situationer med begränsade data och partiell flottinformation, säkerställa att det finns tillgång till korrekta och verifierbara data för hela den flotta som omfattas av undantaget.

(34)

De åtgärder som föreslås i den nya gemensamma rekommendationen är förenliga med artiklarna 15.4, 15.5 c och 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013 och med förordning (EU) 2018/973, särskilt artikel 11, och kan därmed tas med i denna förordning.

(35)

Enligt artikel 16.2 i förordning (EU) 2018/973 har kommissionen befogenhet att anta delegerade akter med avseende på landningsskyldigheten för en period av fem år från och med den 5 augusti 2018. Det är därför lämpligt att se över effekterna av undantagen från landningsskyldigheten grundade på överlevnadsgrad liksom undantagen av mindre betydelse.

(36)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 bör upphöra att gälla och ersättas av en ny förordning. I artiklarna 11 och 12 i delegerad förordning (EU) 2019/2238 föreskrivs emellertid tekniska åtgärder för att öka redskapens selektivitet och minska de oönskade fångsterna i Skagerrak och för att möjliggöra användningen av SepNep-nät. Dessa åtgärder bör fortsätta att tillämpas till och med utgången av 2021, såsom ursprungligen föreskrevs i delegerad förordning (EU) 2019/2238, eller till dess att dessa tekniska åtgärder fastställs i en ny delegerad akt som ska antas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1241 (32).

(37)

Eftersom de åtgärder som föreskrivs i denna förordning direkt påverkar planeringen av fiskeåret för unionsfartygen och den ekonomiska verksamhet som är knuten därtill, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Den bör tillämpas från och med den 1 januari 2021.