(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/798 (3) kräver att varje medlemsstat inrättar en nationell säkerhetsmyndighet som ska anförtros de uppgifter som anges avseende järnvägssäkerhet. I enlighet med det direktivet får en nationell säkerhetsmyndighet vara ett organ som inrättas ensidigt av den berörda medlemsstaten eller, alternativt, ett organ som flera av medlemsstaterna anförtrott dessa uppgifter för att säkerställa en enhetlig styrning av säkerheten.

(2)

Genom fördraget mellan Frankrike och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om privata koncessionshavares uppförande och drift av en fast förbindelse under Engelska kanalen, som undertecknades i Canterbury den 12 februari 1986 (Canterburyfördraget), inrättades en mellanstatlig kommission med uppgift att utöva tillsyn över alla frågor som rör uppförande och drift av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen (den mellanstatliga kommissionen).

(3)

Fram till utgången av den övergångsperiod som föreskrivs i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (4) (övergångsperioden) är den mellanstatliga kommissionen den nationella säkerhetsmyndigheten i den mening som avses i direktiv (EU) 2016/798 med ansvar för den fasta förbindelsen under Engelska kanalen.

(4)

Vid utgången av övergångsperioden kommer den mellanstatliga kommissionen att bli ett organ som inrättats genom ett internationellt avtal mellan en medlemsstat, Frankrike, och ett tredjeland, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Förenade kungariket). Om inte annat föreskrivs i ett internationellt avtal som binder Förenade kungariket kommer den inte längre vara en nationell säkerhetsmyndighet enligt unionsrätten och unionsrätten kommer inte längre vara tillämplig på den del av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen som omfattas av Förenade kungarikets jurisdiktion.

(5)

För att säkerställa en säker och effektiv drift av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen är det lämpligt att bibehålla den mellanstatliga kommissionen som enda säkerhetsmyndighet med ansvar för hela den infrastrukturen.

(6)

I detta syfte bemyndigas Frankrike genom Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2020/1531 (5) att på vissa villkor förhandla om, underteckna och ingå ett internationellt avtal, som kompletterar Canterburyfördraget, enligt vilket den mellanstatliga kommissionen bibehålls som den enda säkerhetsmyndighet som är behörig när det gäller tillämpningen av unionsrätten på den fasta förbindelsen under Engelska kanalen.

(7)

För detta ändamål bör särskilda regler fastställas avseende särskilda säkerhetsmyndigheter och den berörda medlemsstatens skyldigheter att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att unionsrätten vid varje tidpunkt tillämpas av den särskilda säkerhetsmyndigheten eller, i annat fall, av dess nationella säkerhetsmyndighet.

(8)

Tvistlösning mellan den berörda medlemsstaten och tredjelandet i fråga om järnvägssäkerhet kan ge upphov till frågor om tolkning av unionsrätten. Europeiska unionens domstol bör därför ges behörighet att meddela förhandsavgöranden i sådana frågor.

(9)

Direktiv (EU) 2016/798 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säkerställa en säker och effektiv drift av den fasta förbindelsen under Engelska kanalen efter utgången av övergångsperioden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den föreslagna åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(11)

Denna förordning bör av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.