KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2020/1208
av den 7 augusti 2020
om struktur, format, inlämningsförfaranden och granskning gällande medlemsstaternas rapportering av information i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 och om upphävande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 749/2014
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (1), särskilt artiklarna 19.5, 26.7, 37.6, 38.4 och 39.3, och
av följande skäl:
|
(1)
|
I den mekanism för övervakning och rapportering av utsläpp av växthusgaser som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (2) fastställs en grundläggande ram för övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp inom ramen för klimatpolitiken. Mekanismens bestämmelser är helt och hållet integrerade i förordning (EU) 2018/1999, som upphäver förordning (EU) nr 525/2013 från och med den 1 januari 2021. Inom ramen för mekanismen behöver det antas regler för rapportering om nationella anpassningsåtgärder, användning av auktionsintäkter, finansiellt och tekniskt stöd till utvecklingsländer, approximativa växthusgasinventeringar, växthusgasinventeringar och bokförda utsläpp och upptag av växthusgaser, regler för nationella inventeringssystem, omfattande granskning samt rapportering om styrmedel och åtgärder och prognoser.
|
|
(2)
|
Det integrerade övervaknings- och rapporteringssystemet för växthusgasinventeringar, prognoser och styrmedel och åtgärder, inklusive nationella system, bidrar till att säkerställa konsistens mellan tidigare utsläppstrender, framtida utsläppstrender och effekten av styrmedel och åtgärder för att nå klimatmålen. Vidare är medlemsstaternas rapportering om nationella inventeringar av växthusgaser innehållsmässigt kopplade till de nationella inventeringssystemen, som är de institutionella, legala och procedurmässiga arrangemangen för att uppskatta utsläpp av växthusgaser. Den omfattande granskningen innebär dessutom en kontroll av kvaliteten i de nationella inventeringsdata som har lämnats in. Därför är det lämpligt att samla reglerna för nationella inventeringssystem, omfattande granskning, system för styrmedel och åtgärder och prognoser, samt medlemsstaternas rapporteringsskyldighet enligt kapitel 4 i förordning (EU) 2018/1999 i en genomförandeförordning.
|
|
(3)
|
I beslut 18/CMA.1 antog partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) (3) – i dess funktion som partsmöte för Parisavtalet (4) om klimatförändringar från UNFCCC:s 21:a partskonferens (nedan kallat Parisavtalet), som antogs den 12 december 2015 – former, förfaranden och riktlinjer för en transparensram för åtgärder och stöd, där det bl.a. föreskrivs rapportering om växthusgasinventeringar, styrmedel och åtgärder, prognoser, konsekvenser och anpassning samt stöd till utvecklingsländer. EU och dess medlemsstater ska rapportera uppgifter enligt dessa former, förfaranden och riktlinjer senast den 31 december 2024.
|
|
(4)
|
Enligt förordning (EU) 2018/1999 ska medlemsstaterna vartannat år lämna in rapporter till kommissionen med information om sina nationella planer och strategier för anpassning till klimatförändringarna. i enlighet med de rapporteringskrav som överenskommits inom ramen för UNFCCC och Parisavtalet. Denna information kommer att användas för att övervaka framstegen mot och åtgärderna för en anpassning till klimatförändringarna, bidra till och understödja genomförande och granskning av unionens anpassningsstrategi, underlätta bedömningen av EU:s framsteg mot Parisavtalets anpassningsmål, göra det möjligt för medlemsstaterna och EU att utbyta god praxis och utvärdera sina behov och sin beredskap för att hantera klimatförändringar. I linje med internationella rapporteringssystem måste medlemsstaterna också tillhandahålla översikter eller exempel på god praxis på lokal och regional nivå i syfte att öka medvetenheten om anpassningsåtgärder på andra förvaltningsnivåer och för att göra det möjligt för EU att bättre främja sådana åtgärder.
|
|
(5)
|
Med hänsyn till tidigare erfarenheter av rapporteringen om användning av auktionsintäkter är det nödvändigt att medlemsstater, som rapporterar om användningen av sina auktionsintäkter i motsvarande ekonomiska värden, rapporterar värden som är representativa för deras utgifter i enlighet med artiklarna 3d och 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (5).
|
|
(6)
|
Medlemsstaternas rapportering om ekonomiskt och tekniskt stöd till utvecklingsländer bör vara så detaljerad som möjligt och tillhandahållas på program- eller verksamhetsnivå. Uppgifter som anges som ”i den mån de är tillgängliga” ska endast rapporteras om de är tillgängliga för medlemsstaterna vid den tidpunkt då rapporten införs i rapporteringssystemet. En medlemsstat behöver inte fylla i och lämna in tabellen över planerat tillhandahållande av stöd om den relevanta informationen inte finns tillgänglig för hela tabellen, bland annat på grund av pågående eller oavslutade budgetprocesser. För att säkerställa enhetlighet bör medlemsstaterna också tillåtas att använda rapporteringsformatet till CRS (Creditor Reporting System) som inrättats av kommittén för utvecklingsbistånd (DAC) inom ramen för Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Enligt beslut 18/CMA.1 lämnar medlemsstaterna information om bidragsekvivalent till UNFCCC på frivillig basis. För att säkerställa samstämmighet med rapportering på internationell nivå bör rapporteringskraven i denna förordning så långt som möjligt anpassas till relevanta beslut av partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Parisavtalet, och relevanta metodändringar som görs av OECD:s biståndskommitté, när dessa blir tillgängliga.
|
|
(7)
|
Sektorsuppdelningen i den approximativa inventeringen utgör en sammanfattning på övergripande nivå av den mer detaljerade sektorsuppdelningen i den totala växthusgasinventeringen. Detta säkerställer att de uppskattningar av utsläpp och upptag som rapporteras i den approximativa inventeringen för år t-1 är konsistenta med de uppskattningar i växthusgasinventeringen som rapporterats under år t-2. Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) är en integrerad del av den årliga inventeringen, och medlemsstaterna bör inkludera uppskattningar av utsläpp och upptag från LULUCF i sin approximativa växthusgasinventering.
|
|
(8)
|
För att säkerställa transparens i fråga om utsläppsminskningsåtaganden, fortlöpande kvalitetsförbättring, samt underlättande av den tekniska expertgranskningen, krävs det hög teknisk detaljnivå och utförlig information i medlemsstaternas rapporter. I förordning (EU) 2018/1999 införlivas de rapporteringskrav som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 (6) och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 (7) i den årliga växthusgasinventeringsrapporteringen och en anpassning görs till femårscykeln för kontroll av efterlevnaden genom att det införs en process för omfattande granskning 2027 och 2032. Därför är det nödvändigt att närmare fastställa strukturen, formatet och processen för rapportering om den planerade användningen av flexibiliteter och beslutade överlåtelser av utsläppstilldelningar och om användningen av intäkterna från sådana enligt förordning (EU) 2018/842; dessutom behöver kraven enligt förordning (EU) 2018/841 integreras i rapporteringen om prognoser. Från den information som rapporteras om genomförda överföringar enligt förordning (EU) 2018/841 och förordning (EU) 2018/842 kommer uppgifter inte att lämnas ut om de genomförda överföringarnas individuella priser, medan däremot intervallen för de priser som betalts per enhet, det vill säga det lägsta och det högsta priset för alla transaktioner som rapporteras av medlemsstaterna, bör göras tillgängliga.
|
|
(9)
|
För att säkerställa att de skyldigheter som fastställts av partskonferensen för Parisavtalet fullgörs effektivt och i rätt tid är det nödvändigt att fastställa tidsramar för samarbete och samordning mellan kommissionen och medlemsstaterna för att utarbeta unionens växthusgasinventeringsrapport och UNFCCC:s granskning. Det också nödvändigt att fastställa förfarandet och tidsramarna för omfattande granskningar av medlemsstaternas växthusgasinventeringar för att säkerställa effektivt genomförande i rätt tid.
|
|
(10)
|
Medlemsstaterna bör inrätta och använda nationella inventeringssystem för att säkerställa och förbättra inventeringskvaliteten genom planering, förberedelser och förvaltning av inventeringsverksamhet, vilket innefattar insamling av aktivitetsdata, val av lämpliga metoder och emissionsfaktorer, uppskattning av antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag från sänkor, införande av osäkerhetsbedömning och kvalitetssäkring och kvalitetskontroll samt genomförande av förfaranden för verifiering av inventeringsdata på nationell nivå. För att bibehålla den föregående periodens höga kvalitet i de nationella inventeringssystemen måste medlemsstaterna fortsätta att tillämpa samma standarder för planering, förberedelse och förvaltning av inventeringar som fastställs i artiklarna 27–29.
|
|
(11)
|
Regler för system för styrmedel och åtgärder och prognoser bör vara förenliga med relevanta beslut som antagits av UNFCCC:s organ eller av Parisavtalets organ. Eftersom det enligt beslut 18/CMA.1 från UNFCCC:s partskonferens, i dess funktion som Parisavtalets partsmöte, krävs uppgifter som gör det möjligt att kontrollera framstegen med de nationellt fastställa bidragen enligt artikel 4 i Parisavtalet, bör medlemsstaterna lämna in relevant information om sina institutionella, administrativa och procedurmässiga arrangemang för inhemskt genomförande av unionens nationellt fastställda bidrag.
|
|
(12)
|
Rapporteringen om luftföroreningar enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 (8) och om växthusgaser följer till stora delar likartade tillvägagångssätt, inklusive de metoder som medlemsstaterna använder. Vid rapporteringen om styrmedel och åtgärder och prognoser och om systemen i enlighet med kapitel VI i den här förordningen underlättas därför ett konsistent metodologiskt tillvägagångssätt genom att hänsyn tas till de styrmedel och åtgärder och prognoser som rapporteras inom ramen för direktiv (EU) 2016/2284.
|
|
(13)
|
Den e-plattform som avses i artikel 28 i förordning (EU) 2018/1999 bör användas för medlemsstaternas och kommissionens rapportering om alla dimensioner av energiunionen, med bistånd av Europeiska miljöbyrån. Kommissionen vidtar åtgärder för att möjliggöra att den information som lämnas där dirigeras eller kanaliseras via kommissionens gemensamma kontaktpunkt och på detta sätt utbyts med relevanta sammankopplade rapporteringssystem, t.ex. Europeiska miljöbyråns Reportnet.
|
|
(14)
|
För att säkerställa överensstämmelse med tillämpningsdagen för relevanta bestämmelser i förordning (EU) 2018/1999, bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2021.
|
|
(15)
|
I enlighet med artiklarna 57 och 58 i förordning (EU) 2018/1999 upphör förordning (EU) nr 525/2013 att gälla från och med den 1 januari 2021, med undantag för artikel 7, artikel 17.1 a och d och artikel 19 i den förordningen, som ska tillämpas på de rapporter som innehåller uppgifter för åren 2019 och 2020. Genomförandeförordning (EU) nr 749/2014 bör därför upphöra att gälla den 1 januari 2021, utom artiklarna 3–18 och 27–43 som bör fortsätta att gälla för de rapporter som innehåller uppgifter för de åren.
|
|
(16)
|
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för klimatförändringar.
|
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
INNEHÅLL, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER
Artikel 1
Innehåll
I denna förordning fastställs bestämmelser för genomförandet av förordning (EU) 2018/1999 på följande områden:
|
a)
|
Medlemsstaternas rapportering om nationella anpassningsåtgärder, användningen av auktionsintäkter och finansiellt och tekniskt stöd till utvecklingsländer i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) 2018/1999.
|
|
b)
|
Medlemsstaternas rapportering om approximativa växthusgasinventeringar, växthusgasinventeringar och bokförda utsläpp och upptag av växthusgaser i enlighet med artikel 26 i förordning (EU) 2018/1999.
|
|
c)
|
Krav på inrättande, drift och funktion vad beträffar nationella inventeringssystem i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) 2018/1999.
|
|
d)
|
Tidpunkten och förfarandet för att genomföra den omfattande granskningen i enlighet med artikel 38 i förordning (EU) 2018/1999.
|
|
e)
|
Medlemsstaternas rapportering om nationella system för styrmedel och åtgärder och prognoser i enlighet med artikel 39 i förordning (EU) 2018/1999.
|
Artikel 2
Tillämpningsområde
Denna förordning ska tillämpas på de rapporter som lämnas in av medlemsstaterna och som innehåller de obligatoriska uppgifterna för år 2021 och framåt.
Artikel 3
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
|
1.
|
gemensam rapporteringstabell eller CRT: en tabell för uppgifter om utsläpp av växthusgaser från antropogena källor och minskning genom upptag som ingår i bilaga II till beslut 24/CP.19 från UNFCCC:s partskonferens (beslut 24/CP.19).
|
|
2.
|
referensbaserat tillvägagångssätt: det referensbaserade tillvägagångssätt som anges i 2006 års riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser från FN:s klimatpanel (IPCC) (nedan kallade 2006 års IPCC-riktlinjer).
|
|
3.
|
metod 1: den grundläggande metoden för uppskattning av osäkerheter i 2006 års IPCC-riktlinjer.
|
|
4.
|
nyckelkategori: en kategori som har kraftig påverkan på en medlemsstats eller unionens totala inventering av växthusgaser vad gäller absoluta nivåer, trender eller osäkerhet i inventerade utsläpp och upptag.
|
|
5.
|
sektorsbaserat tillvägagångssätt: det sektorsbaserade tillvägagångssätt som anges i 2006 års IPCC-riktlinjer.
|
|
6.
|
innehållsförteckning för inventeringsdokument för växthusgaser: den innehållsförteckning som anges i tillägget till UNFCCC:s rapporteringsriktlinjer för årliga inventeringar av växthusgaser som ingår i bilaga I till beslut 24/CP.19.
|
|
7.
|
former, förfaranden och riktlinjer för transparens: former, förfaranden och riktlinjer för det transparensramverk för åtgärder och stöd som avses i artikel 13 i Parisavtalet och som anges i bilagan till beslut 18/CMA.1 från UNFCCC:s partskonferens i dess funktion som Parisavtalets partsmöte.
|
|
8.
|
riktlinjer för inventeringen av växthusgaser: de riktlinjer som anges i artikel 3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/1044 (9).
|
|
9.
|
omräkning: ett förfarande i enlighet med riktlinjerna för inventeringar av växthusgaser att på nytt uppskatta antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor i tidigare inlämnade inventeringar av växthusgaser som en följd av ändrad metodik eller ändringar av sättet på vilket emissionsfaktorer och aktivitetsdata erhålls och används, eller inbegripandet av nya käll- och sänkkategorier.
|
KAPITEL II
MEDLEMSSTATERNAS RAPPORTERING OM NATIONELLA ANPASSNINGSÅTGÄRDER, AUKTIONSINTÄKTER OCH STÖD TILL UTVECKLINGSLÄNDER
Artikel 4
Information om nationella anpassningsåtgärder
Medlemsstaterna ska lämna information om sina nationella anpassningsåtgärder enligt artikel 19.1 i förordning (EU) 2018/1999 i enlighet med det format som anges i bilaga I till den här förordningen.
Artikel 5
Information om användning av auktionsintäkter
Medlemsstaterna ska lämna information om användningen av intäkter från auktionering av utsläppsrätter i enlighet med artikel 19.2 i förordning (EU) 2018/1999 i enlighet med de format som anges i bilaga II till den här förordningen.
Artikel 6
Information om finansiellt och tekniskt stöd till utvecklingsländer
1. Medlemsstaterna ska lämna kvantitativ information om de offentliga och mobiliserade anslag som avses i punkt a i och lämna tillgänglig information om medlemsstatens verksamhet med anknytning till offentligt finansierade projekt för tekniköverföring och projekt för kapacitetsuppbyggnad i utvecklingsländer enligt UNFCCC i enlighet med punkt a iii i del 2 i bilaga VIII till förordning (EU) 2018/1999, enligt det gemensamma tabellformat som har införts av kommittén för utvecklingsbistånd inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) för rapporteringssystemet för kreditgivare (Creditor Reporting System, CRS) eller de format som anges i bilaga III till den här förordningen.
2. Medlemsstaterna ska lämna kvalitativ information som förklarar den metod som har använts för att beräkna den kvantitativa informationen i enlighet med del 2 punkt a ii i bilaga VIII till förordning (EU) 2018/1999 i enlighet med det format som anges i bilaga IV till den här förordningen.
3. Medlemsstaterna ska lämna tillgänglig information om det planerade tillhandahållandet av stöd som avses i del 2 punkt b i bilaga VIII till förordning (EU) 2018/1999, i enlighet med det format som anges i bilaga V till den här förordningen.
KAPITEL III
MEDLEMSSTATERNAS RAPPORTERING OM APPROXIMATIVA VÄXTHUSGASINVENTERINGAR, VÄXTHUSGASINVENTERINGAR OCH BOKFÖRDA UTSLÄPP OCH UPPTAG AV VÄXTHUSGASER
Artikel 7
Rapportering av approximativa växthusgasinventeringar
1. Medlemsstaterna ska lämna in sina approximativa växthusgasinventeringar enligt artikel 26.2 i förordning (EU) 2018/1999 i enlighet med det format som anges i bilaga VI
|
a)
|
med en kategoriindelning som motsvarar tillgängliga aktivitetsdata och metoder för att ta fram uppskattningar för år X-1,
|
|
b)
|
i separata kolumner, uppdelade på de utsläpp som omfattas av direktiv 2003/87/EG och de utsläpp som omfattas av förordning (EU) 2018/842 per källkategori, i förekommande fall.
|
2. Medlemsstaterna ska lämna förklaringar, inbegripet avseende de huvudsakliga drivkrafterna för de viktigaste förändringarna av utsläpp och upptag som har rapporterats i enlighet med det format som anges i bilaga VI, jämfört med den senast rapporterade slutliga växthusgasinventeringen.
Artikel 8
Allmänna regler för rapportering av växthusgasinventeringar
1. Medlemsstaterna ska rapportera de uppgifter som anges i artikel 26.3 i förordning (EU) 2018/1999 i enlighet med riktlinjerna för inventeringen av växthusgaser och i enlighet med bestämmelserna i den här förordningen, genom att fylla i
|
a)
|
gemensamma rapporteringstabeller med inlämning av en fullständig uppsättning kalkylblad eller xml-filer (Extensible Markup Language), beroende på tillgången till lämplig programvara; uppgifterna ska omfatta medlemsstatens geografiska tillämpningsområde enligt förordning (EU) 2018/1999,
|
|
b)
|
den information som anges i artiklarna 9–23 i den här förordningen.
|
2. Medlemsstaterna ska utarbeta den nationella inventeringsrapport som avses i artikel 26.3 i förordning (EU) 2018/1999 (nedan kallad den nationella inventeringsrapporten, NIR) baserat på innehållsförteckningen för inventeringsdokument för växthusgaser, och i enlighet med bestämmelserna i den här förordningen. Medlemsstaterna ska ta med den information som rapporteras enligt artiklarna 9, 10, 12 och 14–18 i den här förordningen i den nationella inventeringsrapporten eller i en separat bilaga till den nationella inventeringsrapporten och tydligt ange i enlighet med bilaga VII var informationen finns.
Artikel 9
Rapportering om omräkningar
Medlemsstaterna ska ange de skäl för omräkning av utsläpp och upptag av växthusgaser som avses i del 1 punkt d i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999 för åren 1990, 2005 och X–3, och skriftligen ange hur konsistens upprätthålls i tidsserien för alla rapporteringsår i form av ett utkast till det särskilda sammanfattande kapitlet om omräkningar i den nationella inventeringsrapporten.
Artikel 10
Rapportering om genomförande av rekommendationer
1. Medlemsstaterna ska lämna information om de åtgärder som har vidtagits för att förbättra inventeringens uppskattningar och som avses i del 1 punkt g i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999 i enlighet med det format som anges i bilaga VIII till den här förordningen.
2. I de rapporter som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna täcka både problem som tas upp för första gången i deras senaste granskningsrapporter och problem som kvarstår från tidigare granskningsrapporter.
Artikel 11
Rapportering om inventeringsmetoder, emissionsfaktorer och tillhörande metodbeskrivningar för unionens nyckelkategorier
1. Medlemsstaterna ska lämna följande information för utarbetandet av unionens inventeringsrapport som avses i del 1 punkt m i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999:
|
a)
|
Sammanfattande information om de metoder och emissionsfaktorer som används för unionens nyckelkategorier i de relevanta xml-filerna i de gemensamma rapporteringstabellerna.
|
|
b)
|
För unionens nyckelkategorier där det saknas information om metoder och emissionsfaktorer i de gemensamma rapporteringstabellerna, information i enlighet med del 3 i bilaga IX till denna förordning.
|
|
c)
|
Uppdaterade sammanfattande metodbeskrivningar för unionens nyckelkategorier i enlighet med det format som anges i del 4 i bilaga IX.
|
2. För rapporteringen enligt punkt 1 ska kommissionen förse medlemsstaterna med följande:
|
a)
|
En förteckning över de mest aktuella nyckelkategorierna för unionen i det format som anges i del 1 i bilaga IX senast den 31 oktober.
|
|
b)
|
Den uppdaterade förteckning som avses i punkt 2 a med markerade ändringar senast den 28 februari.
|
|
c)
|
Om tillgänglig, information om inventeringsmetoder, emissionsfaktorer och om sammanfattande metodbeskrivningar i det tabellformat som anges i del 2 i bilaga IX senast den 31 oktober.
|
|
d)
|
Den uppdaterade information som avses i punkt 2 c senast den 28 februari.
|
Artikel 12
Rapportering om osäkerhet och fullständighet
1. Medlemsstaterna ska rapportera minst de osäkerhetsskattningar enligt metod 1 som avses i del 1 punkt m i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999, i enlighet med det format som anges i bilaga X i den här förordningen.
2. Medlemsstaterna ska lämna information om den allmänna bedömningen av fullständighet som avses i del 1 punkt m i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999 i den nationella inventeringsrapporten, med uppgifter om
|
a)
|
de kategorier som har rapporterats som ej uppskattade (NE – not estimated) i enlighet med formerna, förfarandena och riktlinjerna för transparens, samt detaljerade förklaringar av användningen av denna förklaringskod, särskilt i de fall riktlinjer för inventeringen av växthusgaser innehåller metoder för uppskattning av växthusgaser,
|
|
b)
|
växthusgasinventeringens geografiska räckvidd och eventuella skillnader mellan den geografiska räckvidden enligt UNFCCC och Parisavtalet och enligt förordning (EU) 2018/1999.
|
Artikel 13
Rapportering om indikatorer
Medlemsstaterna ska lämna information om de indikatorer som avses i del 1 punkt e i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999 i enlighet med det format som anges i bilaga XI.
Artikel 14
Rapportering om konsistens mellan rapporterade utsläpp och data från EU:s system för handel med utsläppsrätter
1. Medlemsstaterna ska lämna den information som avses i del 1 punkt h i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999 i enlighet med det format som anges i bilaga XII till den här förordningen.
2. Medlemsstaterna ska i textform lämna en redogörelse för resultaten av de kontroller som avses i del 1 punkt i i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999.
Artikel 15
Rapportering om konsistens för rapporterade luftföroreningsdata
1. Medlemsstaterna ska i textform lämna en redogörelse för resultaten av de kontroller som avses i del 1 punkt j i i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999 och om konsistens med data enligt del 1 punkt b i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999 med närmare uppgifter om
|
a)
|
huruvida de utsläppsskattningar av kolmonoxid (CO), svaveldioxid (SO2), kväveoxider (NOx) och flyktiga organiska föreningar i inventeringar som lämnats av medlemsstaterna enligt direktiv (EU) 2016/2284 är konsistenta med motsvarande utsläppsskattningar i växthusgasinventeringarna enligt förordning (EU) 2018/1999,
|
|
b)
|
rapporteringsdatum för de rapporter enligt direktiv (EU) 2016/2284 som har jämförts med inventeringen enligt förordning (EU) 2018/1999.
|
2. Om kontrollerna enligt punkt 1 leder till större skillnader än ± 5 % mellan de totala utsläppen, exklusive markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF – Land Use, Land-Use Change and Forestry) för en viss luftförorening som har rapporterats enligt förordning (EU) 2018/1999 och enligt direktiv (EU) 2016/2284 ska den berörda medlemsstaten lämna information om den luftföroreningen enligt den tabell som återfinns i bilaga XIII till den här förordningen, utöver den information i textform som avses i punkt 1.
3. Medlemsstaterna får begränsa sin rapportering till enbart den information som avses i punkt 1 om skillnaden på mer än ± 5 % enligt punkt 2 beror på korrigering av datafel eller på skillnader i geografisk täckning eller tillämpningsområde mellan de respektive rättsakterna.
Artikel 16
Rapportering om konsistens för rapporterade data om fluorerade växthusgaser
Medlemsstaterna ska i textform lämna en redogörelse för resultaten av de kontroller som avses i del 1 punkt j ii i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999, med uppgifter om
|
a)
|
de kontroller som medlemsstaten har utfört när det gäller detaljnivå, datamängder och rapporteringar som har jämförts,
|
|
b)
|
kontrollernas huvudresultat och förklaringar till de största inkonsistenserna,
|
|
c)
|
huruvida de uppgifter som har samlats in av operatörer enligt artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 (10) har använts och hur,
|
|
d)
|
skälen till att kontrollerna inte ansågs relevanta, om de inte har utförts.
|
Artikel 17
Rapportering om konsistens med energistatistik
1. Medlemsstaterna ska i textform lämna information om resultaten av de kontroller som avses i del 1 punkt j iii i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999 och ange skillnaderna mellan det referensbaserade tillvägagångssättet beräknat på grundval av de uppgifter som inkluderas i inventeringen av växthusgaser och det referensbaserade tillvägagångssättet beräknat på grundval av den energistatistik som rapporterats enligt artikel 4 och bilaga B till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1099/2008 (11).
2. Medlemsstaterna ska lämna kvantitativa uppgifter och förklaringar till skillnader på mer än ± 2 % för den totala nationella bränsleförbrukningen för energiändamål av fossila bränslen på aggregerad nivå för alla kategorier av fossila bränslen för det år X–2 som avses i punkt 1 i enlighet med bilaga XIV till den här förordningen.
Artikel 18
Rapportering om ändringar av nationella inventeringssystem eller register
Medlemsstaterna ska i relevanta avsnitt i den nationella inventeringsrapporten tydligt ange om det inte har gjorts några ändringar av deras nationella inventeringssystem eller, i förekommande fall, deras nationella register enligt del 1 punkterna k och l i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999 sedan föregående inlämnade nationella inventeringsrapport.
Artikel 19
Rapportering om utsläpp av växthusgaser som omfattas av förordning (EU) 2018/842
Medlemsstaterna ska lämna information om antropogena utsläpp av växthusgaser som anges i del 2 i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999 i den omfattning som anges i artikel 2.1 i förordning (EU) 2018/842, enligt vad som avses i del 1 punkt a i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999, och uppdateringar av sådan information som avses i bilaga V del 1 punkt d i förordning (EU) 2018/1999 i enlighet med det format som anges i bilaga XV till den här förordningen.
Artikel 20
Rapportering av sammanfattande information om genomförda överföringar i enlighet med förordning (EU) 2018/841
Medlemsstaterna ska lämna sammanfattande information om genomförda överföringar enligt artiklarna 12 och 13 i förordning (EU) 2018/841, som avses i del 1 punkt f i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999, i enlighet med det format som anges i bilaga XVI till den här förordningen. När kommissionen har gjort en sammanställning ska en sammanfattning av den information som lämnats i enlighet med denna punkt göras tillgänglig inom tre månader efter mottagandet av medlemsstaternas rapporter, i elektronisk form. Denna sammanfattning ska ange intervallet för priser som betalats per transaktion med utsläppsminskningsenheter.
Artikel 21
Rapportering av sammanfattande information om genomförda överföringar i enlighet med förordning (EU) 2018/842
1. Medlemsstaterna ska lämna sammanfattande information om genomförda överföringar enligt artikel 5 i förordning (EU) 2018/842, som avses i del 1 punkt f i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999, i enlighet med det format som anges i tabell 1 i bilaga XVII till den här förordningen. När kommissionen har gjort en sammanställning ska en sammanfattning av den information som lämnats i enlighet med denna punkt göras tillgänglig inom tre månader efter mottagandet av medlemsstaternas rapporter, i elektronisk form. Denna sammanfattning ska ange intervallet för priser som betalats per transaktion med årliga utsläppstilldelningar.
2. Under de två perioderna mellan offentliggörandet av de genomförandeakter som avses i artikel 38.4 och inledningen av det förfarande för kontroll av efterlevnaden som fastställs i artikel 38.6 i förordning (EU) 2018/1999 i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) 2018/842, får medlemsstaterna den 15:e i varje månad rapportera till kommissionen om genomförda överföringar enligt artikel 5 i förordning (EU) 2018/842, i enlighet med det format som anges i tabell 2 i bilaga XVII till den här förordningen. När kommissionen har gjort en sammanställning ska en sammanfattning av den information som mottagits i enlighet med denna punkt göras tillgänglig i lämplig tid, i elektronisk form.
Artikel 22
Rapportering av information om planerad användning av flexibiliteter i enlighet med förordning (EU) 2018/842
1. Medlemsstaterna ska lämna den information om planerad användning av de flexibiliteter som avses i artikel 5.4 och 5.5 och artikel 7.1 i förordning (EU) 2018/842, som avses i del 1 punkt n i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999, i enlighet med det format som anges i bilaga XVIII till den här förordningen.
2. Under de två perioderna mellan offentliggörandet av de genomförandeakter som avses i artikel 38.4 och inledningen av det förfarande för kontroll av efterlevnaden som fastställs i artikel 38.6 i förordning (EU) 2018/1999 i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) 2018/842, får medlemsstaterna den 15:e i varje månad rapportera till kommissionen om den planerade användningen av flexibiliteter enligt artikel 5.4 och 5.5 i förordning (EU) 2018/842, i enlighet med det format som anges i tabell 1 i bilaga XVIII till den här förordningen. När kommissionen har gjort en sammanställning ska den information som mottagits i enlighet med denna punkt göras tillgänglig, i elektronisk form och senast i slutet av den månad som avses ovan.
3. Den information som lämnas enligt punkterna 1 och 2 i den här artikeln ska inte omfatta genomförda överföringar som rapporteras enligt artikel 21.
Artikel 23
Rapportering om användning av intäkter från överföringar i enlighet med förordning (EU) 2018/842
Medlemsstaterna ska lämna information om användningen av intäkter i enlighet med artikel 5.6 i förordning (EU) 2018/842 enligt vad som avses i del 1 punkt n i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999, i enlighet med det format som anges i bilaga XIX till den här förordningen.
Artikel 24
Rapportering om bokförda utsläpp och upptag
Medlemsstaterna ska rapportera bokförda utsläpp och upptag enligt artikel 26.5 i förordning (EU) 2018/1999 i enlighet med det format som anges i bilaga XX.
Artikel 25
Tidsramar för samarbete och samordning vid utarbetandet av unionens växthusgasinventering och UNFCCC:s granskning
1. Medlemsstaterna och kommissionen ska samarbeta och samordna arbetet med att utarbeta unionens växthusgasinventering och unionens inventeringsrapport i enlighet med de tidsfrister som anges i bilaga XXI.
2. När en medlemsstat gör en förnyad inlämning av sin inventering till UNFCCC:s sekretariat ska den medlemsstaten senast en vecka efter inlämningen förse kommissionen med en sammanfattning av de ändringar som har gjorts i den nya inventeringen.
3. Under UNFCCC:s granskning av unionens inventering ska medlemsstaterna på kommissionens begäran så snart som möjligt ge kommissionen svar på de frågor som har ställts av UNFCCC:s granskare.
KAPITEL IV
KRAV PÅ INRÄTTANDE, DRIFT OCH FUNKTION VAD BETRÄFFAR NATIONELLA INVENTERINGSSYSTEM
Artikel 26
Funktioner hos nationella inventeringssystem
Vid genomförandet av de nationella inventeringssystemen i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) 2018/1999 ska varje medlemsstat
|
a)
|
upprätta och bibehålla de institutionella, legala och procedurmässiga arrangemang som krävs för att fullgöra de uppgifter som avses i artiklarna 27–29 mellan de statliga myndigheterna och andra aktörer som ansvarar för utförandet av alla funktioner,
|
|
b)
|
säkerställa tillräcklig kapacitet för att i rätt tid fullgöra de uppgifter som avses i artiklarna 27–29, inbegripet datainsamling för uppskattning av antropogena utsläpp av växthusgaser per källor och upptag per sänkor och arrangemang för teknisk kompetens hos den personal som deltar i inventeringsutvecklingsprocessen.
|
Artikel 27
Inventeringsplanering
1. Inom ramen för sin inventeringsplanering ska varje medlemsstat
|
a)
|
utse en enda nationell enhet med övergripande ansvar för den nationella inventeringen och tillgängliggöra enhetens postadress och elektroniska adress,
|
|
b)
|
fastställa och fördela särskilda ansvarsområden inom inventeringsutvecklingsprocessen, inbegripet de områden som avser val av metoder, insamling av uppgifter, särskilt aktivitetsdata och emissionsfaktorer från statistiktjänster och andra aktörer, behandling och arkivering samt kvalitetskontroll och kvalitetssäkring,
|
|
c)
|
utarbeta en plan för kvalitetskontroll och kvalitetssäkring av inventeringen, med en beskrivning av de särskilda kvalitetskontrollförfaranden som ska genomföras under inventeringsutvecklingsprocessen, underlätta genomförandet av de övergripande kvalitetssäkringsförfarandena och fastställa kvalitetsmål,
|
|
d)
|
överväga att införa förfaranden för officiell genomgång och godkännande av inventeringen, i förekommande fall inbegripet eventuella omräkningar, innan den lämnas in, och ta itu med eventuella problem som framkommer under granskningen av inventeringen.
|
2. Inom ramen för sin inventeringsplanering ska varje medlemsstat i förekommande fall överväga sätt att förbättra kvaliteten i aktivitetsdata, emissionsfaktorer, metoder och andra relevanta tekniska delar i inventeringarna. Information som framkommer under genomförandet av planen för kvalitetskontroll och kvalitetssäkring, granskningar enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 525/2013, artikel 38 i förordning (EU) 2018/1999 och enligt UNFCCC ska i lämpliga fall beaktas vid utvecklingen och/eller översynen av planen för kvalitetskontroll och kvalitetssäkring, och kvalitetsmålen.
Artikel 28
Utarbetande av inventering
1. I enlighet med riktlinjerna för inventeringar av växthusgaser ska varje medlemsstat
|
a)
|
identifiera nyckelkategorier och förbereda uppskattningar med lämpliga metoder för att uppskatta utsläpp och upptag från nyckelkategorier,
|
|
b)
|
samla in tillräckliga aktivitetsdata, processinformation och emissionsfaktorer som är nödvändiga för att underbygga de metoder som har valts för att uppskatta antropogena utsläpp av växthusgaser per källor och upptag per sänkor,
|
|
c)
|
göra en kvantitativ uppskattning av osäkerhet i inventeringen för varje kategori och för inventeringen som helhet och förbereda omräkningar av tidigare inlämnade uppskattningar av antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag,
|
|
d)
|
sammanställa den nationella inventeringen och genomföra allmänna kvalitetskontrollförfaranden för inventeringen i enlighet med sin plan för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll.
|
2. Varje medlemsstat ska vid utarbetandet av sina inventeringar i förekommande fall
|
a)
|
tillämpa kategorispecifika kvalitetskontrollförfaranden för nyckelkategorier och för enskilda kategorier där det har gjorts betydande ändringar i metoder och/eller data, i enlighet med riktlinjerna för inventeringar av växthusgaser,
|
|
b)
|
se till att en oberoende tredje part eller anställd som inte deltar i inventeringsutvecklingen gör en grundläggande granskning av inventeringen innan den lämnas in, i enlighet med de planerade kvalitetssäkringsförfaranden som avses i artikel 27.1 c,
|
|
c)
|
se till att en mer omfattande granskning genomförs för nyckelkategorier och kategorier för vilka det har gjorts betydande metodändringar,
|
|
d)
|
med utgångspunkt i granskningarna i enlighet med formerna, förfarandena och riktlinjerna för transparens och i enlighet med artikel 38 i förordning (EU) 2018/1999 och de regelbundna interna utvärderingarna av förberedelseprocessen för inventeringen, göra en ny bedömning av inventeringsplaneringsprocessen för att uppnå de fastställda kvalitetsmål som avses i artikel 27.1 c i den här förordningen.
|
Artikel 29
Förvaltning av inventeringar
1. Inom ramen för sin inventeringsförvaltning ska varje medlemsstat
|
a)
|
varje år för den rapporterade tidsserien arkivera inventeringsinformation, inbegripet alla disaggregerade emissionsfaktorer, aktivitetsdata, och all dokumentation om hur dessa togs fram och aggregerades, intern dokumentation om kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollförfaranden, externa och interna granskningar, dokumentation om årliga nyckelkällor och identifiering av nyckelkällor samt planerade förbättringar i inventeringen,
|
|
b)
|
i enlighet med formerna, förfarandena och riktlinjerna för transparens och artikel 38 i förordning (EU) 2018/1999, ge granskningsteam tillgång till all arkiverad information som medlemsstaten har använt för att utarbeta inventeringen, med hänsyn till landsspecifika sekretessregler,
|
|
c)
|
snabbt besvara förfrågningar om förtydligande av information om inventeringen till följd av de olika skedena i granskningsprocesserna för inventeringsinformationen och informationen om det nationella systemet.
|
2. Inom ramen för sin inventeringsförvaltning ska varje medlemsstat när så är lämpligt göra samlingen av arkiverad information lättillgänglig.
KAPITEL V
FÖRFARANDE OCH TIDSPLAN FÖR ATT GENOMFÖRA DEN OMFATTANDE GRANSKNINGEN
Artikel 30
Förfarande för den omfattande granskningen
1. När kommissionen och Europeiska miljöbyrån utför den omfattande granskning (eller ”granskning”) som avses i artikel 38.1 i förordning (EU) 2018/1999 ska de bistås av en teknisk expertgrupp och följa det förfarande som anges i bilaga XXII.
2. Europeiska miljöbyrån ska utföra sekretariatsuppgifter för de omfattande granskningarna i enlighet med bilaga XXII.
3. Kommissionen ska med hjälp av Europeiska miljöbyrån välja ett tillräckligt antal granskningsexperter för att täcka de lämpliga inventeringssektorerna. De granskningsexperter som har valts ut ska ha erfarenhet av att sammanställa växthusgasinventeringar och när så är möjligt vara verksamma inom granskning av växthusgasrapportering. Tekniska experter som har bidragit till sammanställningen av en enskild medlemsstats växthusgasinventering, eller som är medborgare i den medlemsstat vars inventering ska granskas, får inte delta i granskningsarbetet för den inventeringen.
4. De omfattande granskningarna ska göras genom skrivbordsgranskning eller centraliserad granskning i enlighet med vad som fastställs i bilaga XXII. Dessutom får besök i landet anordnas efter rekommendation från den tekniska expertgruppen och i samråd med den berörda medlemsstaten.
5. De kontroller som avses i artikel 38.2 b i förordning (EU) 2018/1999 ska när så är lämpligt omfatta den information som anges i bilaga XXII.
6. De kontroller som avses i artikel 38.2 c i förordning (EU) 2018/1999 ska när så är lämpligt omfatta en detaljerad granskning av de bokförda utsläppens och upptagens överensstämmelse med unionens regler.
7. De omfattande granskningarna ska i förekommande fall innefatta kontroller för att fastställa om områden för förbättring som har konstaterats i en medlemsstat inom ramen för granskningar enligt klimatkonventionen eller unionens granskningar även kan utgöra ett område för förbättring för andra medlemsstater.
8. Granskningen av växthusgasinventeringar ska utföras på ett enhetligt och objektivt sätt för alla berörda medlemsstater.
Artikel 31
Tekniska korrigeringar
1. En teknisk korrigering av en utsläppsuppskattning i den mening som avses i artikel 38.2 d i förordning (EU) 2018/1999 ska anses nödvändig om en under- eller överskattning överstiger tröskelvärdet för aspekter av stor betydelse i enlighet med punkt 2 i den här artikeln. Närmare bestämmelser om de tekniska korrigeringarna anges i bilaga XXII till den här förordningen.
2. Tröskelvärdet för aspekter av stor betydelse för en viss källa eller sänka uppgår till 0,05 % av en medlemsstats totala nationella växthusgasutsläpp, exklusive LULUCF för året för den inventering som granskas, eller 500 kiloton koldioxidekvivalenter, beroende på vilket värde som är minst.
3. Som svar på en slutsats från kommissionen som meddelats en medlemsstat under granskningen får medlemsstaten begära en ändring av sina uppskattningar av utsläpp eller bokförda utsläpp och upptag genom att lämna in reviderade uppskattningar. Om den tekniska expertgruppen bedömer att en reviderad uppskattning är tillfredsställande ska den inkluderas i den granskningsrapport som avses i artikel 32 och åtföljas av en motivering.
Artikel 32
Slutliga granskningsrapporter
Kommissionen ska informera den berörda medlemsstaten om att den omfattande granskningen har avslutats och ge medlemsstaten en slutlig rapport senast den 30 augusti 2027 respektive den 30 augusti 2032.
Artikel 33
Samarbete med medlemsstaterna
1. Medlemsstaterna ska
|
a)
|
delta i granskningen i enlighet med tidsplanen i bilaga XXII,
|
|
b)
|
utse en nationell kontaktperson för unionens granskning,
|
|
c)
|
vid behov delta i och underlätta anordnandet av ett besök i landet,
|
|
d)
|
ge svar och ytterligare information samt lämna synpunkter på granskningsrapporterna då detta behövs.
|
2. På medlemsstaternas begäran ska kommissionen ta med kommentarer om slutsatserna av granskningen i den slutliga granskningsrapport som avses i artikel 32.
3. Kommissionen ska underrätta medlemsstaterna om sammansättningen i den tekniska expertgrupp som har valts i enlighet med artikel 30.
Artikel 34
Tidsplan för de omfattande granskningarna
Den omfattande granskningen ska genomföras i enlighet med tidsplanen i bilaga XXII.
KAPITEL VI
STYRMEDEL OCH ÅTGÄRDER OCH PROGNOSER
Artikel 35
Inlämningsförfaranden för rapportering
Medlemsstaterna ska använda den e-plattform som anges i artikel 28 i förordning (EU) 2018/1999 och kommissionens länkade verktyg och mallar, med bistånd av Europeiska miljöbyrån i enlighet med artikel 42 i förordning (EU) 2018/1999, för att lämna information i enlighet med det här kapitlet.
Artikel 36
Rapportering om nationella system för styrmedel och åtgärder och prognoser
Medlemsstaterna ska lämna den beskrivning av sina nationella system för rapportering om styrmedel och åtgärder, eller samlade åtgärder, och prognoser som avses i punkt a i bilaga VI till förordning (EU) 2018/1999 i det format som anges i bilaga XXIII till den här förordningen.
Artikel 37
Rapportering om nationella styrmedel och åtgärder
1. Medlemsstaterna ska lämna den information om sina nationella styrmedel och åtgärder eller samlade åtgärder som avses i punkt c i bilaga VI till förordning (EU) 2018/1999 i de format som anges i bilaga XXIV till den här förordningen.
2. Medlemsstaterna ska lämna följande information i textform:
|
a)
|
De uppdateringar som är relevanta för deras långsiktiga strategier i enlighet med punkt b i bilaga VI till förordning (EU) 2018/1999.
|
|
b)
|
Planerade ytterligare nationella styrmedel och åtgärder som avses i punkt d i bilaga VI till förordning (EU) 2018/1999.
|
|
c)
|
Sambanden mellan olika styrmedel och åtgärder och hur de bidrar till olika prognosscenarier i enlighet med punkt e i bilaga VI till förordning (EU) 2018/1999.
|
Artikel 38
Rapportering om nationella prognoser
1. Medlemsstaterna ska lämna den information om sina nationella prognoser för antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor, uppdelat per gas eller grupp av gaser, som avses i artikel 18.1 b och punkt a i bilaga VII till förordning (EU) 2018/1999 i det format som anges i bilaga XXV till den här förordningen.
2. Medlemsstaterna ska i textform lämna den ytterligare information om sina nationella prognoser för antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor som avses i bilaga VII till förordning (EU) 2018/1999 och ange följande:
|
a)
|
Prognosresultatet för totala utsläpp av växthusgaser som omfattas av förordning (EU) 2018/842 respektive direktiv 2003/87/EG och de beräknade utsläppen från källor och upptag i sänkor enligt förordning (EU) 2018/841, i enlighet med punkt b i bilaga VII till förordning (EU) 2018/1999.
|
|
b)
|
Resultaten av den känslighetsanalys som har gjorts i enlighet med punkt d i bilaga VII till förordning (EU) 2018/1999,
|
1)
|
för de totala rapporterade växthusgasutsläppen, tillsammans med en kort förklaring av vilka parametrar som varierades och hur,
|
|
2)
|
uppdelade på totala utsläpp som omfattas av direktiv 2003/87/EG respektive av förordning (EU) 2018/842 och de beräknade utsläppen från källor och upptag i sänkor enligt förordning (EU) 2018/841, när sådan information finns tillgänglig.
|
|
|
c)
|
Basår för inventeringsdata och vilket rapporteringsår av inventeringsrapporten som används som utgångspunkt för prognoserna.
|
|
d)
|
Prognosmetoderna, med en kortfattad beskrivning av de modeller som har använts och deras räckvidd vad gäller sektorer, geografiska områden och tidsperioder, hänvisningar till datakällor för ytterligare information om modellerna samt information om huvudsakliga antaganden om externa faktorer och använda parametrar, i enlighet med punkt e i bilaga VII till förordning (EU) 2018/1999.
|
3. I de prognosrapporter som ska lämnas i enlighet med artikel 18.1 i förordning (EU) 2018/1999 ska medlemsstaterna ta hänsyn till de harmoniserade värden för viktiga parametrar för prognoser – åtminstone för importpriser för olja, gas och kol och även för koldioxidpriser enligt EU:s system för handel med utsläppsrätter i enlighet med direktiv 2003/87/EG – som kommissionen har rekommenderat i samråd med medlemsstaterna tolv månader innan tidsfristen löper ut för att lämna in rapporterna.
KAPITEL VII
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 39
Upphävande
Genomförandeförordning (EU) nr 749/2014 ska upphöra att gälla med verkan den 1 januari 2021, med förbehåll för övergångsbestämmelserna i artikel 40 i den här förordningen.
Artikel 40
Övergångsbestämmelse
Genom undantag från artikel 39 i denna förordning ska artiklarna 3–18 och 27–43 i genomförandeförordning (EU) nr 749/2014 fortsätta att gälla för de rapporter som innehåller de uppgifter som krävs för åren 2019 och 2020.
Artikel 41
Ikraftträdande och tillämpning
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 7 augusti 2020.
På kommissionens vägnar
Ursula VON DER LEYEN
Ordförande
(1) EUT L 328, 21.12.2018, s. 1.
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13).
(3) Godkänd genom rådets beslut av den 15 december 1993 om slutande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (94/69/EG) (EGT L 33, 7.2.1994, s. 11).
(4) Godkänd genom rådets beslut (EU) 2016/1841 av den 5 oktober 2016 om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (EUT L 282, 19.10.2016, s. 1).
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 av den 30 maj 2018 om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 och beslut nr 529/2013/EU (EUT L 156, 19.6.2018, s. 1).
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 156, 19.6.2018, s. 26).
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den 14 december 2016 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG (EUT L 344, 17.12.2016, s. 1).
(9) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/1044 av den 8 maj 2020 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 vad gäller värden för global uppvärmningspotential och inventeringsriktlinjerna och vad gäller unionens inventeringssystem och om upphävande av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 666/2014 (EUT L 230, 17.7.2020, s. 1).
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser och om upphävande av förordning (EG) nr 842/2006 (EUT L 150, 20.5.2014, s. 195).
(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1099/2008 av den 22 oktober 2008 om energistatistik (EUT L 304, 14.11.2008, s. 1).
BILAGA I
Information om nationella anpassningsåtgärder enligt artikel 4
1. Nationella förhållanden, effekter, sårbarheter, risker och anpassningsförmåga (1)
|
1.1
|
Nationella förhållanden som är relevanta för anpassningsåtgärder:
|
c)
|
Ekonomi och infrastruktur.
|
|
|
1.2
|
Ram för klimatövervakning och klimatmodellering:
|
a)
|
Huvudsakliga aktiviteter för övervakning, modellering, prognoser och scenarier.
|
|
b)
|
Huvudsakliga strategier, metoder och verktyg samt åtföljande osäkerheter och utmaningar.
|
|
|
1.3
|
Bedömning av klimatpåverkan, sårbarhet och risker, inbegripet anpassningsförmåga:
|
a)
|
Översikt över observerade klimatrisker bland dem som anges i tabell 1 (2) och befintliga påfrestningar (3):
|
|
b)
|
Identifiering av viktiga framtida klimatrisker bland dem som anges i tabell 1 och de nyckelsektorer som påverkas (4).
Tabell 1 – Klassificering av klimatrelaterade risker (5)
|
|
Temperaturrelaterade
|
Vindrelaterade
|
Vattenrelaterade
|
Relaterade till fast massa
|
|
Kroniska
|
Temperaturförändringar (luft, sötvatten, havsvatten)
|
Förändringar i vindmönster
|
Förändringar i nederbördsmönster och nederbördstyper (regn, hagel, snö/is)
|
Kusterosion
|
|
|
|
Variationer i nederbörd och/eller hydrologi
|
Markförstöring
|
|
Temperaturvariationer
|
|
Försurning av hav
|
Markerosion
|
|
Tinande permafrost
|
|
Inträngning av saltvatten
|
Jordflytning
|
|
|
|
Stigande havsnivåer
|
|
|
|
|
Förändring i havsisen
|
|
|
|
|
Vattenbrist
|
|
|
Akuta
|
Värmebölja
|
Cyklon
|
Torka
|
Lavin
|
|
Köldvåg/frost
|
Storm (inklusive snö-, damm- och sandstormar)
|
Kraftig nederbörd (regn, hagel, snö/is)
|
Jordskred
|
|
Okontrollerad yttäckande brand
|
Tornado
|
Översvämning (kustvatten-, fluvial, pluvial, grundvatten-, plötslig)
|
Jordskred
|
|
|
|
Snö- och istryck
|
|
|
|
|
Översvämning av glaciärsjö (Glacial Lake Outburst)
|
|
|
|
c)
|
För varje nyckelsektor som påverkas, en översikt över följande, placerat på kvalitativa bedömningsskalor över hög/medelstor/låg/ej tillämplig, vid behov med åtföljande förklaring (6):
|
i.
|
Observerade effekter av viktiga risker, inbegripet förändringar i frekvens och omfattning
|
|
ii.
|
Sannolikhet för att viktiga risker ska förverkligas och exponering för dem i ett framtida klimat, baserat på bästa tillgängliga klimatmodelleringsvetenskap
|
|
iii.
|
Sårbarhet, inbegripet anpassningsförmåga
|
|
iv.
|
Risk för potentiella framtida effekter
|
|
|
2. Legala och politiska ramar och institutionella arrangemang
|
2.1
|
Legala och politiska ramar och föreskrifter, inklusive nationella anpassningsstrategier, nationella anpassningsplaner (7) och eventuella sektorsspecifika anpassningsplaner.
|
|
2.2
|
Översikt över institutionella arrangemang och styrning på nationell nivå för
|
a)
|
bedömning av sårbarhet och risker kopplade till klimatet,
|
|
b)
|
planering, genomförande, övervakning, utvärdering och revidering av anpassningspolitiken (8),
|
|
c)
|
integrering av effekter av klimatförändring och motståndskraft i miljöbedömningsförfaranden,
|
|
d)
|
insamling av, äganderätt till och återanvändning av relevanta uppgifter (t.ex. uppgifter om klimatrelaterade katastrofförluster eller riskdata) och tillgång till dem,
|
|
e)
|
integrering av effekter av klimatförändring och anpassningsplanering i ramar för katastrofriskhantering och vice versa (9).
|
|
|
2.3
|
Översikt över institutionella arrangemang och styrning på subnationell (10) nivå:
|
a)
|
Rättsliga krav och strategidokument.
|
|
b)
|
Nätverk och andra samarbeten för anpassning mellan nationella myndigheter.
|
|
c)
|
Exempel på god praxis för nätverk eller andra samarbeten för anpassning mellan lokala och regionala myndigheter.
|
|
3. Strategier, styrmedel, planer och mål för anpassning
|
3.1
|
Anpassningsprioriteringar
|
|
3.2
|
Utmaningar, brister och hinder för anpassning (11)
|
|
3.3
|
Sammanfattningar av nationella strategier, riktlinjer och insatser, med inriktning på mål, planerade åtgärder (12), budget och tidsplan (13)
|
|
3.4
|
Översikt över innehållet i subnationella strategier, riktlinjer, planer och insatser
|
|
3.5
|
Översikt över insatser för att integrera anpassning till klimatförändringar i sektorsbaserade styrmedel, planer och program, inbegripet strategier och handlingsplaner för katastrofriskhantering
|
|
3.6
|
Medverkan av berörda parter
Översikt över anpassningsstrategiska åtgärder på nationell nivå och exempel på god praxis på subnationell nivå för att samarbeta med
|
a)
|
berörda parter som är särskilt sårbara för konsekvenserna av klimatförändringar,
|
|
b)
|
den privata sektorn (14).
|
|
4. Övervakning och utvärdering av anpassningsåtgärder och anpassningsprocesser
|
4.1
|
Övervaknings- och utvärderingsmetod (15) i samband med
|
a)
|
minskning av klimateffekter, sårbarheter, risker och ökning av anpassningsförmågan,
|
|
b)
|
genomförande av anpassningsåtgärder.
|
|
|
4.2
|
Lägesrapport om genomförandet av de åtgärder som planeras enligt punkterna 3.3–3.6, inbegripet en översikt över den subnationella nivån och utbetalningen av medel för att öka motståndskraften mot klimatförändringar. Rapporteringen om finansiering ska omfatta
|
a)
|
utgifter som är öronmärkta för klimatanpassning, inbegripet katastrofriskhantering,
|
|
b)
|
den andel av utgifterna som används för att stödja klimatanpassning (16) i varje sektor (17), så långt möjligt.
|
|
|
4.3
|
Utvärdering av framstegen i fråga om att (18)
|
a)
|
minska klimatpåverkan, sårbarheter och risker,
|
|
b)
|
öka anpassningsförmågan,
|
|
c)
|
uppfylla anpassningsprioriteringarna,
|
|
d)
|
ta itu med hinder för anpassning.
|
|
|
4.4
|
Åtgärder som har vidtagits för att granska och uppdatera följande:
|
a)
|
Sårbarhets- och riskbedömningar.
|
|
b)
|
Nationella styrmedel, strategier, planer och åtgärder för anpassning.
|
|
|
4.5
|
Översikt över god praxis när det gäller steg som vidtagits för att se över och uppdatera lokala och regionala anpassningsplaner, strategier och åtgärder.
|
5. Samarbete, god praxis, synergier, erfarenheter och dragna lärdomar inom området för anpassning
|
5.1
|
God praxis och dragna lärdomar, inbegripet på subnationell nivå (19)
|
|
5.2
|
Anpassningsåtgärders synergier med andra internationella ramar och/eller konventioner, särskilt målen för hållbar utveckling och Sendai-ramverket för katastrofriskreducering
|
|
5.3
|
Samarbete med unionens medlemsstater, internationellt samarbete och samarbete med regionala och internationella organisationer (20):
|
a)
|
Samarbete för att dela information och stärka vetenskap, institutioner och anpassningskunskap.
|
|
b)
|
Samarbete för att förbättra anpassningsåtgärder på subnationell, nationell, makroregional och internationell nivå, inbegripet område, omfattning och typer av samarbete.
|
|
6. All annan information som rör konsekvenser av och anpassning till klimatförändringar
|
6.1
|
Viktiga kontaktuppgifter för nationell samordnare och organisation
|
|
6.2
|
Relevanta webbplatser och källor till sociala medier som används för kommunikation om anpassningsåtgärder på nationell och subnationell nivå, i förekommande fall
|
|
6.3
|
Viktiga rapporter och publikationer på nationell och subnationell nivå
|
|
6.4
|
All annan relevant information.
|
(1) Anpassningsförmåga enligt definitionen i den femte utvärderingsrapporten från FN:s klimatpanel (IPCC AR5): ”Förmågan hos system, institutioner, människor och andra organismer att anpassa sig till en potentiell skada, att utnyttja möjligheter eller att reagera på konsekvenser.”
(2) Förteckningen är dock inte uttömmande.
(3) Medlemsstaterna ska rapportera befintliga påfrestningar på miljö, ekonomi och samhälle som sannolikt kommer att påverkas avsevärt av klimatförändringen, t.ex. förlust av biologisk mångfald, dålig skörd, energifattigdom, arbetslöshet, migration.
(4) Medlemsstaterna ska välja nyckelsektorer bland följande: Jordbruk och livsmedel, biologisk mångfald (inbegripet ekosystembaserade tillvägagångssätt), byggnader, kustområden, civilskydd och krisberedskap, energi, finans och försäkring, skogsbruk, hälso- och sjukvård, hav och fiske, transport, stadsplanering, vattenförvaltning, IKT (informations- och kommunikationsteknik), fysisk planering, näringsliv, industri, turism, landsbygdsutveckling, övrigt (ange vilket).
(5) I förekommande fall ska medlemsstaterna också överväga sekundära effekter av dessa risker, t.ex. skogsbränder, spridning av invasiva arter och tropiska sjukdomar, kaskadeffekter och flera faror som uppstår samtidigt.
(6) Den analys som beskrivs i punkterna i–iv ska utgå från bästa tillgängliga vetenskap i fråga om sårbarhets- och riskanalys från FN:s klimatpanel och kommissionens senaste riktlinjer för klimatsäkring av unionsfinansierade projekt.
(7) Medlemsstaterna ska rapportera benämning, år för antagande och status (ersatt/antagen/slutförd och inlämnad för godkännande/under utveckling) för varje nationell anpassningsstrategi och anpassningsplan.
(8) Bland de aspekter som ska övervägas ingår beslutsfattande, planering och samordning i samband med anpassningsstrategier, styrmedel, planer och mål, övergripande frågor, justering av anpassningsprioriteringar och anpassningsåtgärder, bl.a. genom att underlätta åtgärder för att förhindra, minimera och hantera de negativa effekterna av klimatförändringen.
(9) Inklusive artikel 6.1 Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen (EUT L 347 I, 20.12.2013, s. 924).
(10) Med subnationell avses i denna bilaga lokal och regional nivå.
(11) Inklusive de institutionella, styrningsrelaterade och andra hinder som begränsar anpassningsförmågan enligt vad som har fastställts i sårbarhetsbedömningen.
(12) Inklusive naturbaserade lösningar och åtgärder som leder till sidovinster i fråga om begränsning och andra relevanta sidovinster.
(13) Sammanfattningarna ska också omfatta ansträngningar för att skapa motståndskraft och förhindra, minimera och hantera skadliga effekter av klimatförändringen, och ska innehålla en förklaring av hur jämställdshetsperspektiv har beaktats.
(14) Medlemsstaterna ska lämna en översikt över tillgänglig information om den privata sektorns planer, prioriteringar, åtgärder och program, offentlig-privata partnerskap och andra relevanta privata anpassningsinitiativ och/eller anpassningsprojekt.
(15) Medlemsstaterna ska rapportera om strategier, system som används, transparens och indikatorer.
(16) De ytterligare investeringar som innebär att ett projekt (som ändå skulle ha genomförts) blir motståndskraftigt mot klimatförändringar.
(17) Medlemsstaterna ska rapportera om investeringar i anpassningsåtgärder i följande sektorer: jordbruk och livsmedel, biologisk mångfald (inbegripet ekosystembaserade tillvägagångssätt), byggnader, kustområden, civilskydd och krisberedskap, energi, finans och försäkring, skogsbruk, hälso- och sjukvård, hav och fiske, transport, stadsplanering, vattenförvaltning, IKT (informations- och kommunikationsteknik), fysisk planering, näringsliv, industri, turism, landsbygdsutveckling, övrigt (ange närmare).
(18) Baserat på den övervaknings- och utvärderingsmetod som har angetts enligt punkt 4.1.
(19) Medlemsstaterna får rapportera om god praxis och dragna lärdomar inom följande områden, när det är relevant: Åtgärder och metoder för klimatmodellering. Bedömning av klimatpåverkan, sårbarhet och risker, inbegripet anpassningsförmåga. Institutionella arrangemang och styrning på nationell nivå. Ändringar av politik och lagstiftning. Samordningsmekanismer. Anpassningsprioriteringar. Hinder för anpassning. Mål, åtaganden, insatser, strategier, styrmedel och planer för anpassning. Insatser för att integrera anpassning till klimatförändringar i utveckling och sektorsbaserade styrmedel, planer och program. Integrering av jämställdhetsperspektiv i klimatanpassning. Integrering av urbefolkningars kunskap och traditionell och lokal kunskap i klimatanpassning. Berörda parters medverkan. Kommunikation om klimatrisker. Övervakning och utvärdering. Förstärkning av vetenskaplig forskning och kunskap. Katastrofriskreducering, innovativa anpassningslösningar och innovativa finansieringsmekanismer.
(20) Ej inbegripet information om stöd till utvecklingsländer som avses i del 2 i bilaga VIII till förordning (EU) 2018/1999.
BILAGA IV
Kvalitativ information som förklarar metoden i enlighet med artikel 6.2
Mall 1: Kvalitativ information som förklarar metoden, om tillämpligt, och annan information om definitioner och metoder
1. Klimatfinansiering
2. Nytt och ytterligare
3. Utvecklingsland
4. Central/allmän
5. Klimatspecifik
6. Finansieringsinstrument (t.ex. bidrag, subventionerade lån, icke-subventionerade lån, eget kapital, garanti, försäkring, övrigt (ange närmare))
7. Finansieringskälla (offentligt utvecklingsbistånd, övriga offentliga flöden, annat)
8. Status (avsatt och tillhandahållet)
9. Mobiliserat stöd (t.ex. i) identifiering av ett tydligt orsakssamband mellan ett offentligt ingripande och mobiliserade privata medel, där verksamheten inte skulle ha avancerat, eller inte skulle ha avancerat i tillräcklig skala, utan partens ingripande, ii) information om mätpunkten (t.ex. åtagandetidpunkt, utbetalningstidpunkt) för den privata finansiering som mobiliserats till följd av det offentliga ingripandet, i den mån det är möjligt för den typ av instrument eller mekanism som används för att mobilisera finansieringen, iii) information om de avgränsningar som används för att identifiera finansiering som mobiliserats genom offentligt ingripande)
10. Sektor, undersektor
11. Typ av stöd (begränsning av klimatförändringen/anpassning till klimatförändringen/övergripande åtgärder)
12. Offentlig finansiering/privat finansiering (särskilt när det rör sig om blandade enheter eller fonder)
13. Tillämpning av Riomarkörer (koefficienter)
14. Fastställande av bidragsekvivalentdelen av det tillhandahållna stödet och det mobiliserade stödet om information om bidragsekvivalenten har rapporterats
15. Metoder som används för att fastställa siffror för det stöd som har mobiliserats
16. Hur man har undvikit dubbelräkning mellan de resurser som rapporteras som avsatta eller tillhandahållna och de resurser som används i enlighet med artikel 6 i Parisavtalet av den mottagande parten för att uppnå det nationellt fastställda bidraget
17. En beskrivning av de system och processer som används för att identifiera, spåra och rapportera om stöd som har avsatts, tillhandahållits och mobiliserats genom offentliga interventioner
18. En beskrivning av de nationella systemen och institutionella arrangemangen för att ge information om planerat tillhandahållande av stöd, inbegripet information om planerade verksamheter som rör offentligt finansierade tekniköverföringsprojekt och kapacitetsuppbyggnadsprojekt för utvecklingsländer enligt UNFCCC
19. Information, när sådan finns tillgänglig, med en beskrivning av nationella system och institutionella arrangemang för tillhandahållande av stöd för tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad, inbegripet underliggande antaganden, definitioner och metoder som används för att lämna information om stöd för tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad
20. Information om kanaler och om hinder som har uppstått, dragna lärdomar och åtgärder som har vidtagits för att undanröja dem
21. Information om hur man har försökt säkerställa att stöd som har avsatts, tillhandahållits och mobiliserats genom offentliga interventioner är förenliga med de långsiktiga målen i Parisavtalet
22. Information om hur stöd som har avsatts, tillhandahållits och mobiliserats riktas för att hjälpa utvecklingsländer i deras ansträngningar för att uppnå de långsiktiga målen i Parisavtalet, inbegripet genom att bistå dem i ansträngningar för att se till att finansiella flöden stämmer överens med en utveckling mot låga utsläpp av växthusgaser och klimattålig utveckling
23. Information om hur den information som har lämnats avspeglar en progression från tidigare nivåer i tillhandahållandet av stöd och mobilisering av finansiering enligt Parisavtalet
24. Hur man strävar efter att säkerställa att stöd som tillhandahålls och mobiliseras genom offentligt ingripande på ett effektivt sätt tillgodoser behoven och prioriteringarna hos parter som är utvecklingsländer för genomförandet av Parisavtalet, i enlighet med landspecifika strategier och instrument, t.ex. de transparensrapporter som utarbetas vartannat år, nationellt fastställda bidrag och nationella anpassningsplaner.
25. Information om åtgärder och planer för att mobilisera ytterligare klimatfinansiering som ett led i den globala ansträngningen för att mobilisera klimatfinansiering från en rad olika källor, inbegripet om förhållandet mellan den offentliga intervention som ska användas och den privata finansiering som har mobiliserats
26. Information om rapportering av multilateral finansiering, inbegripet i) om den rapporterade multilaterala finansieringen baseras på partens inflödesbidrag till en multilateral institution och/eller på partens andel av utflödet från den multilaterala institutionen, ii) om och hur multilateral finansiering har rapporterats som klimatspecifik och hur den klimatspecifika andelen har beräknats, inbegripet exempelvis genom tillämpning av befintliga internationella standarder, iii) om multilateral finansiering har rapporterats som central/allmän, med beaktande av att det faktiska klimatfinansieringsbelopp som den skulle omsättas till beror på de multilaterala institutionernas programplaneringsval, iv) om och hur multilateral finansiering har tilldelats den rapporterande parten.
