(1)

Diisocyanater har en harmoniserad klassificering som luftvägssensibiliserande i kategori 1 och som hudsensibiliserande i kategori 1 enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (2). Diisocyanater används som kemiska byggstenar i ett brett spektrum av sektorer och användningsområden i hela unionen, särskilt i skum, tätningsmedel och beläggningar, m.m.

(2)

Den 6 oktober 2016 överlämnade Tyskland till Europeiska kemikaliemyndigheten (nedan kallad myndigheten) dokumentation (3) enligt artikel 69.4 i förordning (EG) nr 1907/2006 (nedan kallad bilaga XV-dokumentationen), för att inleda ett begränsningsförfarande enligt artiklarna 69–73 i den förordningen. Av bilaga XV-dokumentationen framgår att luftvägssensibilisering på grund av exponering för diisocyanater både via hud och via inandning leder till yrkesrelaterad astma hos arbetstagare, vilket har identifierats som ett betydande arbetsmiljöproblem i unionen. Det årliga antalet nya arbetssjukdomar som orsakas av diisocyanater (uppskattningsvis fler än 5 000 fall) anses vara oacceptabelt högt. I bilaga XV-dokumentationen visades att det krävs unionsövergripande åtgärder och föreslogs en begränsning av den industriella och yrkesmässiga användningen samt av utsläppandet på marknaden av diisocyanater som sådana, som en beståndsdel i andra ämnen och ingående i blandningar.

(3)

Den begränsning som föreslås i bilaga XV-dokumentationen syftar till att begränsa användningen av diisocyanater för industriellt och yrkesmässigt bruk till de tillfällen där en kombination av tekniska och organisatoriska åtgärder genomförs och en standardiserad basutbildning har fullföljts. Information om hur man får tillgång till kursen bör förmedlas genom hela distributionskedjan och det bör åligga de operatörer som släpper ut dessa ämnen och blandningar på marknaden att säkerställa att mottagarna av sådana ämnen eller blandningar har tillgång till kursen.

(4)

Den 5 december 2017 antog riskbedömningskommittén sitt yttrande (4), i vilket kommittén fann att den föreslagna begränsningen, i sin lydelse efter ändringarna av kommittén, är den lämpligaste unionsövergripande åtgärden för att på ett effektivt sätt minska de konstaterade risker som exponering för dessa ämnen medför. Dessutom ansåg kommittén att genomförandet av den ändrade föreslagna begränsningen även skulle minska antalet diisocyanatrelaterade fall av dermatit.

(5)

Kommittén konstaterade att lämplig utbildning är en grundläggande nödvändighet och att varje arbetstagare som hanterar diisocyanater bör ha tillräcklig kunskap om farorna med dessa ämnen och vara medvetna om de risker som är förenade med deras användning, samt ha tillräcklig kunskap om goda arbetsmetoder och lämpliga riskhanteringsåtgärder, inbegripet korrekt användning av lämplig personlig skyddsutrustning. Kommittén noterar att särskilda utbildningsåtgärder behövs för att öka medvetenheten om hälsoskyddets betydelse genom lämpliga riskhanteringsåtgärder och metoder för säker hantering.

(6)

Kommittén ansåg att det gränsvärde på 0,1 viktprocent som fastställts för diisocyanater i ett ämne eller i en blandning motsvarar den lägsta befintliga koncentrationsgränsen för de särskilda diisocyanater som klassificeras som luftvägssensibiliserande i kategori 1. Kommittén instämde också med inlämnaren av dokumentationen om att genomförandet av ett vägledande eller bindande gränsvärde för exponering på arbetsplatsen inte skulle vara tillräckligt för att minska antalet yrkesrelaterade astmafall till en så låg nivå som möjligt, eftersom det för närvarande inte finns något tröskelvärde för diisocyanaters sensibiliserande effekt.

(7)

Den 15 mars 2018 antog myndighetens kommitté för samhällsekonomisk analys sitt yttrande (5), i vilket den bekräftade riskbedömningskommitténs slutsats att den föreslagna begränsningen, mot bakgrund av dess samhällsekonomiska fördelar och kostnader, är den lämpligaste unionsövergripande åtgärden för att hantera de konstaterade riskerna. Kommittén för samhällsekonomisk analys konstaterade dessutom att den föreslagna begränsningen är ekonomiskt överkomlig för de berörda leveranskedjorna.

(8)

Kommittén för samhällsekonomisk analys rekommenderade att man senarelägger tillämpningen av begränsningen med 48 månader så att alla aktörer får tillräckligt med tid för att fullständigt genomföra kraven på begränsning.

(9)

Myndighetens forum för informationsutbyte om verkställighet, som avses i artikel 76.1 f i förordning (EG) nr 1907/2006, rådfrågades om yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys vad gäller den föreslagna begränsningen, och dess rekommendationer har beaktats.

(10)

Den 9 maj 2018 överlämnade myndigheten yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys till kommissionen. På grundval av dessa yttranden drar kommissionen slutsatsen att en oacceptabel risk för människors hälsa uppstår vid användning eller utsläppande på marknaden av diisocyanater, som sådana, som en beståndsdel i andra ämnen och ingående i blandningar. Kommissionen anser att dessa risker måste hanteras på unionsnivå.

(11)

Med beaktande av bilaga XV-dokumentationen samt yttrandena från riskbedömningskommittén och kommittén för samhällsekonomisk analys, anser kommissionen att industriella och yrkesmässiga användare bör omfattas av ett minimikrav på utbildning, utan att det påverkar tillämpningen av strängare nationella skyldigheter i medlemsstaterna. Kommissionen anser också att uppgifter om detta krav bör ingå i förpackningen.

(12)

Med tanke på eventuella framtida översyner av den nuvarande begränsningen bör medlemsstaterna i enlighet med artikel 117.1 i förordning (EG) nr 1907/2006 underrätta kommissionen om eventuella fastställda utbildningskrav, om antalet rapporterade fall av yrkesrelaterad astma och av yrkesrelaterade luftvägssjukdomar och hudsjukdomar och om eventuella nationella exponeringsnivåer på arbetsplatsen samt lämna uppgifter om tillsynsverksamhet.

(13)

Utan att det påverkar tillämpningen av unionslagstiftningen på arbetsmiljöområdet, i synnerhet rådets direktiv 98/24/EG om kemiska agens (6), syftar denna begränsning till att förbättra arbetsgivarnas kapacitet att uppnå en högre nivå av riskkontroll. Små och medelstora företag kommer att gynnas av denna förordning som ytterligare kommer att förbättra tillämpningen av gällande arbetsmiljökrav genom att tillhandahålla diisocyanatspecifika utbildningsprogram genom hela leveranskedjan.

(14)

Ekonomiska aktörer bör ges tillräckligt lång tid för att anpassa sig till de nya kraven. En övergångsperiod på tre år är lämplig för att ge berörda arbetstagare möjlighet att fullfölja den nödvändiga utbildningen.

(15)

Förordning (EG) nr 1907/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(16)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 133 i förordning (EG) nr 1907/2006.