(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (4) tillsammans med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (5) fastställs tillsynsregelverket för kreditinstitut och värdepappersföretag (nedan kallade institut) som är verksamma i unionen. Detta tillsynsregelverk, som antogs i efterdyningarna av finanskrisen 2007–2008 och som till stor del grundar sig på de internationella standarder som Baselkommittén för banktillsyn (nedan kallad Baselkommittén) enades om 2010, de så kallade Basel III-reglerna, har bidragit till att öka motståndskraften hos institut som är verksamma i unionen och till att förbättra deras beredskap att hantera potentiella framtida svårigheter, däribland svårigheter som uppstår i samband med eventuella framtida kriser.

(2)

Sedan förordning (EU) nr 575/2013 trädde i kraft har den ändrats flera gånger för att åtgärda återstående brister i tillsynsregelverket och för att genomföra vissa kvarstående delar av den globala reform av finansiella tjänster som är nödvändig för att säkerställa institutens motståndskraft. Vad gäller dessa ändringar infördes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2395 (6) övergångsarrangemang i förordning (EU) nr 575/2013 för att mildra inverkan på kapitalbasen av införandet av den internationella redovisningsstandarden (IFRS) 9 Finansiella instrument (IFRS 9). Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/630 (7) infördes i förordning (EU) nr 575/2013 ett krav på minsta förlusttäckning för nödlidande exponeringar, den så kallade säkerhetsspärren.

(3)

Vidare infördes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 (8) i förordning (EU) nr 575/2013 några av de sista delarna av Basel III-reglerna. Dessa delar inbegriper bland annat en ny definition av bruttosoliditetsgraden och en bruttosoliditetsbuffert, vilka båda hindrar institut från att öka sin skuldsättning alltför mycket, samt bestämmelser för en mer förmånlig tillsynsbehandling av vissa programvarutillgångar och för en mer förmånlig behandling av vissa lån med pensioner och löner som säkerhet, en reviderad stödfaktor för lån till små och medelstora företag (nedan kallad stödfaktorn för små och medelstora företag) och en ny justering av kapitalbaskraven för kreditrisken för exponeringar mot enheter som driver eller finansierar fysiska strukturer eller faciliteter, system och nätverk som tillhandahåller eller stöder väsentliga offentliga tjänster (nedan kallad stödfaktorn för infrastruktur).

(4)

Den allvarliga ekonomiska chock som orsakats av covid-19-pandemin och de exceptionella åtgärderna för att begränsa pandemins spridning har haft långtgående effekter på ekonomin. Företagen drabbas av avbrott i leveranskedjor, tillfälliga nedläggningar och minskad efterfrågan, medan hushållen står inför arbetslöshet och lägre inkomster. Offentliga myndigheter på unions- och medlemsstatsnivå har vidtagit kraftfulla åtgärder för att stödja hushåll och solventa företag att bemästra denna allvarliga men tillfälliga avmattning i den ekonomiska aktiviteten och den resulterande likviditetsbristen.

(5)

Instituten kommer att spela en viktig roll för att bidra till återhämtningen. Samtidigt kommer de sannolikt att påverkas av den försämrade ekonomiska situationen. Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA), som inrättats genom Europaparlamentets och rådet förordning (EU) nr 1093/2010 (9), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), som inrättats genom Europaparlamentets och rådet förordning (EU) nr 1095/2010 (10), och de behöriga myndigheterna har tillhandahållit tillfälliga kapital-, likviditets- och operativa lättnader till institut för att säkerställa att instituten kan fortsätta att fylla sin funktion när det gäller att finansiera den reala ekonomin trots de försvårade omständigheterna. I synnerhet kommissionen, Europeiska centralbanken och EBA har förtydligat tillämpningen av den flexibilitet som redan finns i förordning (EU) nr 575/2013 genom att utfärda tolkningar och vägledning för tillämpningen av tillsynsregelverket i samband med covid-19. Sådan vägledning inbegriper kommissionens tolkningsmeddelande av den 28 april 2020 om tillämpningen av regelverken för redovisning och tillsyn för att underlätta bankernas utlåning i EU – Stöd till företag och hushåll under covid-19-pandemin. Som en reaktion på covid-19-pandemin har Baselkommittén också medgett viss flexibilitet vid tillämpningen av internationella standarder.

(6)

Det är viktigt att institut använder sitt kapital där det behövs mest och att unionens regelverk underlättar detta, samtidigt som det säkerställs att instituten agerar med försiktighet. Utöver den flexibilitet som redan medges i de befintliga reglerna skulle riktade ändringar av förordningarna (EU) nr 575/2013 och (EU) 2019/876 säkerställa att tillsynsregelverket samspelar på ett smidigt sätt med de olika åtgärder som vidtas för att hantera covid-19-pandemin.

(7)

De extraordinära omständigheterna i samband med covid-19-pandemin och de utmaningar av en aldrig tidigare skådad omfattning som de utlöst kräver omedelbara åtgärder för att säkerställa att institut kan slussa medel till företag och hushåll på ett ändamålsenligt sätt och för att mildra den ekonomiska chock som orsakats av covid-19-pandemin.

(8)

Garantier som ges i samband med covid-19-pandemin av nationella regeringar eller andra offentliga organ som anses ha lika hög kreditvärdighet enligt den schablonmetod för kreditrisk som anges i del tre i förordning (EU) nr 575/2013 är, vad gäller de riskreducerande effekterna, jämförbara med garantier från officiella exportkreditorgan som avses i artikel 47c i förordning (EU) nr 575/2013. Det är därför berättigat att anpassa kraven på minsta förlusttäckning för nödlidande exponeringar som omfattas av garantier från nationella regeringar eller andra offentliga organ till kraven på nödlidande exponeringar som omfattas av garantier från officiella exportkreditorgan.

(9)

I samband med covid-19-pandemin har det framkommit indikationer som visar på att möjligheten att tillfälligt undanta vissa exponeringar mot centralbanker från beräkningen av ett instituts totala exponeringsmått, enligt vad som anges i artikel 429a i förordning (EU) nr 575/2013, ändrad genom förordning (EU) 2019/876, skulle kunna visa sig avgörande under en krissituation. Handlingsutrymmet att undanta sådana exponeringar blir dock tillämpligt först den 28 juni 2021. Därför skulle de behöriga myndigheterna inte kunna utnyttja det instrumentet före detta datum för att hantera ökade exponeringar mot centralbanker som förväntas uppstå till följd av de penningpolitiska åtgärder som vidtas för att mildra de ekonomiska konsekvenserna av covid-19-pandemin. Vidare tycks instrumentets ändamålsenlighet försämras av den minskade flexibilitet som följer av den omkalibrering som är kopplad till sådana tillfälliga undantag, vilket skulle begränsa institutens möjligheter att öka exponeringar mot centralbanker i en krissituation. I slutändan kan detta leda till att ett institut tvingas minska sin utlåning till hushåll och företag. För att undvika oönskade konsekvenser i samband med omkalibreringen och för att säkerställa att undantaget blir ändamålsenligt vid eventuella framtida chocker och kriser, bör därför omkalibreringen ändras. För att säkerställa att detta handlingsutrymme kan användas under den nuvarande covid-19-pandemin bör dessutom möjligheten att tillfälligt undanta vissa exponeringar mot centralbanker stå till förfogande redan innan det krav på bruttosoliditetsgrad som fastställs i artikel 92.1 d i förordning (EU) nr 575/2013 blir tillämpligt den 28 juni 2021. Innan de ändrade bestämmelser om beräkning av bruttosoliditetsgraden som införs genom förordning (EU) 2019/876 blir tillämpliga, bör artikel 429a fortsätta att vara tillämplig i den lydelse som följer av kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/62 (11).

(10)

Under 2017 reviderade Baselkommittén beräkningen av bruttosoliditetsgradens exponeringsvärde för avistaköp och avistaförsäljning som väntar på avveckling för att säkerställa att behandlingen på ett korrekt sätt återspeglar den inneboende bruttosoliditeten i dessa transaktioner och att eventuella skillnader i redovisningen inte påverkar beräkningen bland institut med jämförbara positioner. I unionen infördes revideringen genom förordning (EU) 2019/876. Denna mer förmånliga behandling blir emellertid inte tillämplig förrän den 28 juni 2021. Eftersom den reviderade beräkningen skulle återspegla en transaktions faktiska bruttosoliditet på ett bättre sätt och samtidigt öka ett instituts förmåga att låna ut och absorbera förluster under covid-19-pandemin, bör instituten ha möjlighet att tillfälligt tillämpa den reviderade beräkningen redan innan den bestämmelse som införts genom förordning (EU) 2019/876 blir tillämplig på alla institut i unionen.

(11)

Många av de institut som är verksamma i unionen omfattas av IFRS 9 sedan den 1 januari 2018. I enlighet med de internationella standarder som antagits av Baselkommittén infördes genom förordning (EU) 2017/2395 övergångsarrangemang i förordning (EU) nr 575/2013 för att mildra de potentiellt betydande negativa effekterna på institutens kärnprimärkapital till följd av redovisning av förväntade kreditförluster enligt IFRS 9.

(12)

En tillämpning av IFRS 9 under den ekonomiska tillbakagång som orsakas av covid-19-pandemin skulle kunna leda till en plötslig och betydande ökning av avsättningar för förväntade kreditförluster, eftersom det för många exponeringar kan bli nödvändigt att beräkna de förväntade förlusterna för deras löptid. Baselkommittén, EBA och Esma har klargjort att det förväntas att institut inte mekaniskt tillämpar sina befintliga strategier för förväntade kreditförluster i exceptionella situationer såsom covid-19-pandemin, utan att de i stället utnyttjar den flexibilitet som är inneboende i IFRS 9, till exempel för att ta vederbörlig hänsyn till långsiktiga ekonomiska tendenser. Baselkommittén enades den 3 april 2020 om att tillåta mer flexibilitet vid det genomförande av övergångsarrangemangen som fasar in effekterna av IFRS 9. För att begränsa den volatilitet i det lagstadgade kapitalet som skulle kunna uppstå om covid-19-pandemin leder till en betydande ökning av avsättningar för förväntade kreditförluster är det nödvändigt att förlänga övergångsarrangemangen även i unionsrätten.

(13)

För att mildra den inverkan som en plötslig ökning av avsättningar för förväntade kreditförluster skulle kunna ha på institutens förmåga att låna ut till kunder då det behövs som allra mest, bör övergångsarrangemangen förlängas med två år, och instituten bör tillåtas att till sitt kärnprimärkapital återföra alla ökningar av nya avsättningar för förväntade kreditförluster som de redovisar under 2020 och 2021 för sina icke-kreditförsämrade finansiella tillgångar. Dessa ändringar skulle ge ytterligare lättnad från covid-19-pandemins effekter på institutens eventuella ökade avsättningsbehov på grund av IFRS 9, samtidigt som övergångsarrangemangen för de belopp för förväntade kreditförluster som fastställts före covid-19-pandemin bibehålls.

(14)

Institut som tidigare har beslutat att använda eller att inte använda övergångsarrangemangen bör ha möjlighet att dra tillbaka beslutet när som helst under den nya övergångsperioden efter förhandstillstånd av sin behöriga myndighet. Den behöriga myndigheten bör säkerställa att sådana tillbakadraganden inte motiveras av skäl som hör samman med tillsynsarbitrage. Därefter bör instituten, efter förhandstillstånd av den behöriga myndigheten, kunna besluta att inte längre använda övergångsarrangemangen.

(15)

Covid-19-pandemins extraordinära effekter märks också när det gäller den extrema volatiliteten på finansmarknaderna som tillsammans med osäkerhet leder till ökade räntor på statsskulden, som i sin tur leder till orealiserade förluster när det gäller institutens statsskuldsinnehav. För att mildra de betydande negativa effekterna av statsskuldsmarknadernas volatilitet under covid-19-pandemin på institutens lagstadgade kapital och därmed på institutens förmåga att låna ut till kunder bör en tillfällig försiktighetsmarginal som neutraliserar dessa effekter återinföras.

(16)

Instituten är skyldiga att dagligen göra utfallstester av sina interna modeller för att bedöma huruvida modellerna genererar tillräckliga kapitalkrav för att absorbera förluster i handelslagret. Brister i kravet på utfallstester, även kallade överskridanden, skulle, om de överstiger ett visst antal per år, leda till att en ytterligare kvantitativ multiplikator tillämpades på kapitalbaskraven för marknadsrisk som beräknas med hjälp av interna modeller. Kravet på utfallstester är ytterst procykliskt under en period med extrem volatilitet, såsom den som orsakas av covid-19-pandemin. Till följd av krisen har den kvantitativa multiplikator för marknadsrisk som tillämpas på interna modeller ökat betydligt. Även om Basel III-reglerna för marknadsrisk gör det möjligt för behöriga myndigheter att mildra sådana extraordinära händelser i interna modeller avseende marknadsrisk, står ett sådant tillsynsmässigt handlingsutrymme inte helt till förfogande enligt förordning (EU) nr 575/2013. Det bör därför införas ytterligare flexibilitet för behöriga myndigheter att mildra de negativa effekterna av den extrema marknadsvolatilitet som observerats under covid-19-pandemin så att de kan undanta överskridanden som skett mellan den 1 januari 2020 och den 31 december 2021 som inte är en följd av brister i interna modeller. På grundval av erfarenheterna från covid-19-pandemin bör kommissionen bedöma om sådan flexibilitet bör ställas till förfogande även vid framtida situationer av extrem marknadsvolatilitet.

(17)

I mars 2020 reviderade gruppen av centralbankschefer och tillsynschefer (GHOS) tidsplanen för genomförandet av de sista delarna av Basel III-reglerna. De flesta av dessa sista delar har ännu inte genomförts i unionsrätten, men kravet på bruttosoliditetsbuffert för globala systemviktiga institut har redan genomförts genom de ändringar som infördes genom förordning (EU) 2019/876. Därför, och för att säkerställa lika villkor internationellt för institut som är etablerade i unionen och bedriver verksamhet även utanför unionen, bör tillämpningsdatumet för kravet på bruttosoliditetsbuffert i den förordningen skjutas upp med ett år, till den 1 januari 2023. Om tillämpningen av kravet på bruttosoliditetsbuffert skjuts upp skulle det under uppskjutandeperioden inte uppstå några konsekvenser vid en sådan underlåtenhet att uppfylla kravet som avses i artikel 141c i direktiv 2013/36/EU och inte några därtill relaterade utdelningsrestriktioner enligt artikel 141b i samma direktiv.

(18)

När det gäller lån som beviljats av kreditinstitut till pensionärer eller anställda med avtal om tillsvidareanställning mot ovillkorlig överföring av en del av låntagarens pension eller lön till det kreditinstitutet, ändrades artikel 123 i förordning (EU) nr 575/2013 genom förordning (EU) 2019/876 för att tillåta en mer förmånlig behandling av sådana lån. En tillämpning av en sådan behandling i samband med covid-19-pandemin skulle uppmuntra instituten att öka utlåningen till anställda och pensionärer. Det är därför nödvändigt att tidigarelägga tillämpningsdagen för denna bestämmelse så att den kan användas av instituten redan under covid-19-pandemin.

(19)

Eftersom stödfaktorn för små och medelstora företag och stödfaktorn för infrastruktur tillåter en mer förmånlig behandling av vissa exponeringar mot små och medelstora företag och mot infrastruktur skulle de, om de tillämpades i samband med covid-19-pandemin, uppmuntra instituten att öka välbehövlig utlåning. Det är därför nödvändigt att tidigarelägga tillämpningsdagen för de två stödfaktorerna så att de kan användas av instituten redan under covid-19-pandemin.

(20)

Tillsynsbehandlingen av vissa programvarutillgångar ändrades genom förordning (EU) 2019/876 för att ytterligare stödja övergången till en mer digitaliserad banksektor. Mot bakgrund av en påskyndad användning av digitala tjänster som ett resultat av offentliga åtgärder antagna för att hantera covid-19-pandemin bör den dag då de ändringarna börjar tillämpas tidigareläggas.

(21)

Offentlig finansiering genom utgivning av statsobligationer denominerade i en annan medlemsstats nationella valuta kan vara nödvändig för att stödja åtgärder för att bekämpa konsekvenserna av covid-19-pandemin. För att undvika onödiga begränsningar för institut som investerar i sådana obligationer är det lämpligt att återinföra övergångsarrangemangen för exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker i fall då exponeringarna är denominerade i en annan medlemsstats nationella valuta med avseende på behandlingen av sådana exponeringar enligt kreditriskreglerna och att förlänga övergångsarrangemangen med avseende på behandlingen av sådana exponeringar enligt gränserna för stora exponeringar.

(22)

Under de exceptionella omständigheter som covid-19-pandemin har lett till förväntas intressenterna bidra till återhämtningsinsatser. EBA, Europeiska centralbanken och andra behöriga myndigheter har utfärdat rekommendationer till institut att avstå från utdelningar och aktieåterköp under covid-19-pandemin. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av dessa rekommendationer bör de behöriga myndigheterna till fullo utnyttja sina tillsynsbefogenheter, inbegripet befogenheter att införa bindande utdelningsrestriktioner för institut eller begränsningar för rörlig ersättning, när så är lämpligt, i enlighet med direktiv 2013/36/EU. På grundval av erfarenheterna från covid-19-pandemin bör kommissionen bedöma om de behöriga myndigheterna bör beviljas fler bindande befogenheter att införa utdelningsrestriktioner under exceptionella omständigheter.

(23)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att maximera institutens förmåga att låna ut och att absorbera förluster i samband med covid-19-pandemin, samtidigt som det säkerställs att sådana institut är fortsatt motståndskraftiga, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(24)

För att de extraordinära stödåtgärder som antas för att mildra effekterna av covid-19-pandemin ska ha full verkan när det gäller att bevara banksektorns motståndskraft och ge instituten incitament att fortsätta sin utlåning, är det nödvändigt att lättnadseffekten av dessa åtgärder omedelbart återspeglas i hur de lagstadgade kapitalkraven fastställs. Med tanke på att det är brådskande att justera tillsynsregelverket på detta sätt bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(25)

Med beaktande av den brådska som föranleds av de exceptionella omständigheter som förorsakats av covid-19-pandemin har det ansetts lämpligt att föreskriva ett undantag från den åttaveckorsperiod som avses i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(26)

Förordningarna (EU) nr 575/2013 och (EU) 2019/876 bör därför ändras i enlighet med detta.