(1)

Artikel 122.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) gör det möjligt för rådet att på förslag av kommissionen och i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna besluta om lämpliga åtgärder för att hantera den socioekonomiska situation som uppstått till följd av covid-19-utbrottet.

(2)

Enligt artikel 122.2 i EUF-fördraget kan rådet bevilja en medlemsstat ekonomiskt stöd från unionen om medlemsstaten har svårigheter eller allvarligt hotas av stora svårigheter till följd av osedvanliga händelser utanför dess kontroll.

(3)

SARS-coronavirus-2 (SARS-CoV-2), som orsakar den coronavirussjukdom som Världshälsoorganisationen (WHO) gett namnet covid-19, är en ny stam av coronavirus som inte tidigare påträffats hos människor. Det globala utbrottet av denna sjukdom utvecklas snabbt och har förklarats vara en pandemi av WHO. Från och med covid‐19‐utbrottets början i unionen fram till och med den 30 mars 2020 har 334 396 sjukdomsfall och 22 209 dödsfall rapporterats i medlemsstaterna.

(4)

Medlemsstaterna har vidtagit extraordinära åtgärder för att begränsa covid-19-utbrottet och dess effekter. Risken för att covid-19 sprider sig ytterligare i unionen betraktas som hög. Förutom att covid-19-utbrottet har effekter på folkhälsan med hög dödlighet som resultat har det även haft kraftiga och störande effekter på medlemsstaternas ekonomiska system, orsakat störningar i samhället och lett till ökade offentliga utgifter i allt fler medlemsstater.

(5)

Denna osedvanliga situation, som ligger utanför medlemsstaternas kontroll och som har immobiliserat en stor del av deras arbetskraft, har lett till en plötslig och kraftig ökning av medlemsstaternas offentliga utgifter för system för korttidsarbete för anställda och liknande åtgärder, särskilt för egenföretagare, samt utgifter för vissa hälsorelaterade åtgärder, särskilt på arbetsplatser. För att bibehålla instrumentets starka fokus enligt denna förordning, och därmed dess ändamålsenlighet, får hälsorelaterade åtgärder som instrumentet tar sikte på vara sådana vars syfte är att minska yrkesrisker och säkerställa skyddet för arbetstagare och egenföretagare på arbetsplatsen och, i lämpliga fall, vissa andra hälsorelaterade åtgärder. Det är nödvändigt att underlätta medlemsstaternas ansträngningar att hantera den plötsliga och kraftiga ökningen av de offentliga utgifterna tills covid-19-utbrottet och dess effekter på arbetskraften är under kontroll.

(6)

Inrättandet av ett europeiskt instrument för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (SURE) (nedan kallat instrumentet) till följd av covid-19-utbrottet bör göra det möjligt för unionen att hantera krisen på arbetsmarknaden på ett samordnat, snabbt och ändamålsenligt sätt och i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna och därmed mildra effekterna på sysselsättningen för både enskilda och de hårdast drabbade ekonomiska sektorerna, samt även de direkta effekterna av denna osedvanliga situation på medlemsstaternas offentliga utgifter.

(7)

Enligt artikel 220.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (1) kan ekonomiskt stöd från unionen till medlemsstaterna ta formen av ett lån. Sådana lån bör beviljas medlemsstater i fall då covid-19-utbrottet lett till en plötslig och kraftig ökning, från och med den 1 februari 2020, av faktiska, och eventuellt även planerade, offentliga utgifter på grund av nationella åtgärder. Detta datum säkerställer att alla medlemsstater behandlas lika och gör det möjligt att täcka deras faktiska, och eventuellt även planerade, ökade utgifter till följd av effekterna på deras arbetsmarknader, oavsett när covid‐19‐utbrottet inträffade i varje enskild medlemsstat. De nationella åtgärderna, som förutsätts vara i överensstämmelse med relevanta principer om grundläggande rättigheter, bör ha direkt anknytning till inrättandet eller utvidgningen av system för korttidsarbete och till liknande åtgärder, inbegripet åtgärder för egenföretagare, eller till vissa hälsorelaterade åtgärder. System för korttidsarbete är offentliga program som under vissa omständigheter gör det möjligt för företag som drabbas av ekonomiska svårigheter att införa tillfällig arbetstidsförkortning för sina anställda, som får offentligt inkomststöd för de timmar som de inte arbetar.

Liknande program för inkomstersättning finns för egenföretagare. En medlemsstat som ansöker om ekonomiskt stöd bör kunna styrka en plötslig och kraftig ökning av faktiska, och eventuellt även planerade, utgifter för system för korttidsarbete eller liknande åtgärder. Om ekonomiskt stöd beviljas för hälsorelaterade åtgärder bör den medlemsstat som ansöker om ekonomiskt stöd även kunna styrka faktiska eller planerade utgifter med anknytning till de relevanta hälsorelaterade åtgärderna.

(8)

Unionens upp- och utlåningstransaktioner inom ramen för instrumentet bör vara tillräckligt omfattande för att de drabbade medlemsstaterna ska kunna få de finansiella medel till förmånliga villkor som de behöver för att hantera covid-19-utbrottets effekter på deras arbetsmarknader. Det ekonomiska stöd som unionen beviljar i form av lån bör därför finansieras via de internationella kapitalmarknaderna.

(9)

Covid-19-utbrottet har haft vittgående och störande effekter på alla medlemsstaters ekonomiska system. Medlemsstaterna bör därför kollektivt lämna bidrag i form av garantier för lånen från unionens budget. Sådana garantier är nödvändiga för att unionen ska kunna bevilja medlemsstater lån som är tillräckligt stora för de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som är mest akuta. För att säkerställa att den ansvarsförbindelse som sådana lån ger upphov till är förenlig med den gällande fleråriga budgetramen och taken för egna medel, bör medlemsstaternas garantier vara oåterkalleliga, ovillkorliga och kunna tas i anspråk på begäran, samtidigt som systemets stabilitet bör förstärkas genom ytterligare skyddsåtgärder. I linje med dessa garantiers kompletterande roll, och utan att det påverkar den omständigheten att de ska vara oåterkalleliga, ovillkorliga och kunna tas i anspråk på begäran, förväntas kommissionen, innan den gör anspråk på de garantier som medlemsstaterna ställt, utnyttja den marginal som finns tillgänglig under taket för egna medel för betalningsbemyndiganden i den utsträckning som kommissionen anser vara hållbar, med beaktande av bland annat unionens totala ansvarsförbindelser, inbegripet inom ramen för det system för stöd till medlemsstaters betalningsbalans som inrättats genom rådets förordning (EG) nr 332/2002 (2). Kommissionen bör inom ramen för det relevanta anspråket på garantier informera medlemsstaterna om i vilken utsträckning som den tillgängliga marginalen har utnyttjats. Behovet av garantier från medlemsstaterna kan ses över om en överenskommelse nås om ett reviderat tak för egna medel.

(10)

De ytterligare skyddsåtgärderna för att förstärka systemets stabilitet bör bestå i en försiktig ekonomisk förvaltning, en maximal årlig exponering och tillräcklig diversifiering av låneportföljen.

(11)

Lån som beviljas inom ramen för instrumentet bör utgöra ekonomiskt stöd i den mening som avses i artikel 220 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046. I enlighet med artikel 282.3 g i den förordningen kommer artikel 220 i den förordningen att vara tillämplig på lån som beviljas inom ramen för instrumentet först från och med den dag då den fleråriga budgetramen för perioden efter 2020 börjar tillämpas. Kraven i artikel 220.5 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 bör emellertid vara tillämpliga på upp- och utlåningstransaktioner inom ramen för instrumentet från och med den här förordningens ikraftträdande.

(12)

För att säkerställa att den ansvarsförbindelse som de lån som beviljats inom ramen för instrumentet ger upphov till är förenlig med den gällande fleråriga budgetramen och taken för egna medel är det nödvändigt att fastställa försiktighetsregler, inbegripet avseende möjligheten att refinansiera lån som tas upp för unionens räkning.

(13)

Med tanke på de särskilda finansiella konsekvenserna av beslut om att bevilja ekonomiskt stöd enligt denna förordning förutsätter sådana beslut utövande av genomförandebefogenheter, vilka bör tilldelas rådet. När rådet fastställer ett lånebelopp bör det, på förslag av kommissionen, ta hänsyn till den ansökande medlemsstatens befintliga och förväntade behov, samt till ansökningar om ekonomiskt stöd enligt denna förordning som andra medlemsstater redan lämnat in eller planerar att lämna in, med beaktande av principerna om likabehandling, solidaritet, proportionalitet och insyn och med fullständig respekt för medlemsstaternas befogenhet.

(14)

Enligt artikel 143.1 i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (3) (nedan kallat utträdesavtalet) är Förenade kungarikets betalningsskyldighet för sin andel av unionens finansiella ansvarsförbindelser begränsad till de av unionens finansiella ansvarsförbindelser som följer av finansiella transaktioner som unionen genomfört före dagen för utträdesavtalets ikraftträdande. Alla finansiella ansvarsförbindelser för unionen som följer av ekonomiskt stöd enligt denna förordning skulle uppstå efter dagen för utträdesavtalets ikraftträdande. Förenade kungariket bör därför inte delta i det ekonomiska stödet enligt denna förordning.

(15)

Eftersom instrumentet är tillfälligt och syftar till att hantera covid-19-utbrottet bör kommissionen var sjätte månad bedöma om de osedvanliga omständigheter som orsakar de stora ekonomiska störningarna i medlemsstaterna fortfarande föreligger och rapportera till rådet. I enlighet med den rättsliga grunden för antagandet av denna förordning bör inget ekonomiskt stöd göras tillgängligt enligt denna förordning när covid-19-krisen väl är över. Därför är det lämpligt att sätta en gräns för hur länge instrumentet ska vara tillgängligt. Rådet bör ha befogenhet att på förslag av kommissionen förlänga den period under vilken instrumentet är tillgängligt om de osedvanliga händelser som motiverar tillämpningen av denna förordning kvarstår.

(16)

Europeiska centralbanken avgav sitt yttrande den 8 maj 2020.

(17)

Med tanke på effekterna av covid-19-utbrottet och behovet av att brådskande vidta åtgärder för att hantera dess konsekvenser bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.