(1)

Medlemsstaterna har drabbats av konsekvenserna av covid-19-utbrottet på ett aldrig tidigare skådat sätt. Den pågående folkhälsokrisen hämmar tillväxten i medlemsstaterna, vilket i sin tur förvärrar de allvarliga likviditetsbristerna på grund av den plötsliga och betydande ökningen av nödvändiga offentliga investeringar i hälso- och sjukvårdssystem och andra sektorer i deras ekonomi. Detta har skapat en extraordinär situation som kräver särskilda åtgärder.

(2)

För att hantera effekterna av folkhälsokrisen har Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1301/2013 (3) och (EU) nr 1303/2013 (4) redan ändrats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/460 (5) för att ge större flexibilitet vid genomförandet av de program som får stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF) och Sammanhållningsfonden (gemensamt fonderna) och från Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF). För att bidra till en effektiv hantering av den pågående folkhälsokrisen utvidgades omfattningen av stödet från Eruf avsevärt.

(3)

De allvarliga negativa effekterna på unionens ekonomier och samhällen håller dock på att förvärras. Det är därför nödvändigt att ge medlemsstaterna extraordinär extra flexibilitet så att de kan hantera denna exceptionella folkhälsokris genom att öka möjligheten att mobilisera allt outnyttjat stöd från fonderna.

(4)

I syfte att minska den belastning som folkhälsokrisen innebär för de offentliga budgetarna bör medlemsstaterna ges möjlighet att undantagsvis begära att en medfinansieringsgrad på 100 % för sammanhållningspolitiska program tillämpas för räkenskapsåret 2020–2021, i enlighet med budgetanslagen och under förutsättning att medel finns tillgängliga. På grundval av en bedömning av tillämpningen av denna extraordinära medfinansieringsgrad kan kommissionen komma att föreslå att denna åtgärd förlängs.

(5)

För ge medlemsstaterna ytterligare flexibilitet vid omfördelningen av medel för att tillhandahålla skräddarsydda lösningar för folkhälsokrisen bör möjligheterna till finansiella överföringar inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning mellan Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden införas eller förbättras. Dessutom bör möjligheten till överföringar mellan regionkategorier undantagsvis ökas för medlemsstaterna med tanke på de omfattande följderna av folkhälsokrisen, samtidigt som de sammanhållningspolitiska målen i fördragen respekteras. Sådana överföringar bör inte påverka medlen inom målet Europeiskt territoriellt samarbete, de extra anslagen till de yttersta randområdena, stödet till sysselsättningsinitiativet för unga eller Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt.

(6)

För att göra det möjligt för medlemsstaterna att snabbt sätta in tillgängliga resurser för att hantera covid-19-utbrottet och med beaktande av att omfördelningen av medel, på grund av att genomförandet av programperioden 2014–2020 närmar sig slutet, bara är möjlig för de medel som är tillgängliga för 2020, är det berättigat att undantagsvis befria medlemsstaterna från skyldigheten att uppfylla kraven på tematisk koncentration för den återstående programperioden.

(7)

För att göra det möjligt för medlemsstaterna att koncentrera sig på de åtgärder som är nödvändiga för att hantera covid-19-utbrottet och för att minska den administrativa bördan bör vissa förfarandekrav i samband med programgenomförandet och revisioner förenklas. I synnerhet bör partnerskapsöverenskommelserna inte längre ändras för den återstående programperioden, varken för att återspegla tidigare ändringar i de operativa programmen eller för att införa andra ändringar. Tidsfristerna för att lämna in de årliga genomföranderapporterna för 2019, liksom för översändandet av kommissionens sammanfattande rapport, som bygger på de årliga genomföranderapporterna bör senareläggas. Vad gäller fonderna och EHFF bör en utvidgad möjlighet för revisionsmyndigheterna att använda en icke-statistisk urvalsmetod uttryckligen föreskrivas för räkenskapsåret 2019–2020.

(8)

Det är lämpligt att utgifter för avslutade eller fullt genomförda insatser som främjar krishanteringsförmåga i samband med covid-19-utbrottet undantagsvis bör vara stödberättigade. Det bör vara möjligt för sådana insatser att väljas ut redan innan den nödvändiga programändringen har godkänts av kommissionen. Det bör föreskrivas om särskilda arrangemang för att åberopa covid-19-utbrottet som skäl för force majeure i samband med återkrav.

(9)

För att minska den administrativa bördan och förseningar i genomförandet när det krävs ändringar av finansieringsinstrumenten för att hantera folkhälsokrisen effektivt bör det inte längre krävas någon översyn och uppdatering av förhandsbedömningen samt uppdaterade verksamhetsplaner eller likvärdiga handlingar i de styrkande handlingar som visar att det stöd som tillhandahållits använts för det avsedda ändamålet för den återstående programperioden. Möjligheterna till stöd till rörelsekapital genom finansieringsinstrument inom Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) bör utvidgas.

(10)

För att säkerställa att medlemsstaterna fullt ut kan utnyttja stödet från fonderna och EHFF bör extra flexibilitet medges vid beräkningen av slutbetalningen i slutet av programperioden.

(11)

För att underlätta de överföringar som tillåts enligt denna förordning bör det villkor som fastställs i artikel 30.1 f i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (6) om användningen av anslag för samma ändamål inte tillämpas på överföringar som föreslås enligt den här förordningen.

(12)

För att säkerställa överensstämmelse med tillvägagångssättet för åtgärder inom den tillfälliga ramen för statliga stödåtgärder för att stödja ekonomin under det pågående covid‐19‐utbrottet och med reglerna för beviljande av stöd av mindre betydelse, å ena sidan, och med villkoren för stöd till företag i svårigheter inom Eruf, å andra sidan, bör förordning (EU) nr 1301/2013 ändras för att möjliggöra stöd till sådana företag under dessa särskilda omständigheter.

(13)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att hantera effekterna av folkhälsokrisen genom att införa åtgärder för ökad flexibilitet i samband med tilldelningen av stöd från de europeiska struktur-och investeringsfonderna, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdernas omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(14)

Eftersom situationen i samband med covid-19-utbrottet är akut bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(15)

Med beaktande av covid-19-utbrottet och det brådskande behovet att hantera den därmed förknippade folkhälsokrisen och dess sociala och ekonomiska konsekvenser, har det ansetts lämpligt att föreskriva ett undantag från den åttaveckorsperiod som avses i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till EU‐fördraget, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(16)

Förordningarna (EU) nr 1301/2013 och (EU) nr 1303/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.