(1)

Efter en antidumpningsundersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen) införde rådet i mars 2013 genom genomförandeförordning (EU) nr 217/2013 (2) (nedan kallad förordningen om slutgiltig tull) en slutgiltig antidumpningstull på import av viss aluminiumfolie i rullar, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7607 11 11 och ex 7607 19 10, med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina).

(2)

Genom förordningen om slutgiltig tull infördes antidumpningstullsatser på mellan 14,2 % och 15,6 % på import från de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som ingick i urvalet, 14,6 % för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet och 35,6 % för alla andra exporterande tillverkare i Kina.

(3)

Den 14 juni 2017 offentliggjorde kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning (3) ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut för de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av viss aluminiumfolie i rullar med ursprung i Kina.

(4)

Den 14 december 2017 ingav åtta unionstillverkare (ALEURO Converting Sp. Z o.o., CeDo Sp. z o.o., Cuki Cofresco SpA, Fora Folienfabrik GmbH, ITS BV, Rul-Let A/S, SPHERE SA och Wrapex Ltd) (nedan kallade de sökande), som svarar för mer än 40 % av den totala produktionen av viss aluminiumfolie i rullar i Europeiska unionen (nedan kallad unionen), en begäran om översyn enligt artikel 11.2 i grundförordningen.

(5)

De sökande motiverade sin begäran med att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan för unionsindustrin skulle fortsätta eller återkomma.

(6)

Efter att ha fastställt att bevisningen var tillräcklig för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång offentliggjorde kommissionen den 13 mars 2018 ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (4) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(7)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada omfattade perioden 1 januari 2017–31 december 2017 (nedan kallad översynsperioden).

(8)

Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2014 till och med utgången av översynsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(9)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades alla berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Kommissionen informerade särskilt de sökande, kända unionstillverkare och deras intresseorganisationer, kända importörer av viss aluminiumfolie i rullar i unionen, myndigheterna i Kina och kända exporterande tillverkare i Kina om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och uppmanade dem att samarbeta.

(10)

Alla berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Ingen av de berörda parterna begärde att bli hörd.

(11)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att besluta att utföra stickprov bland de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(12)

Kommissionen angav i tillkännagivandet om inledande att den preliminärt hade valt ut ett antal unionstillverkare.

(13)

I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval på grundval av den största representativa produktionsvolymen av den likadana produkten som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande.

(14)

Det preliminära urvalet bestod av tre unionstillverkare som svarade för omkring 66 % av de samarbetsvilliga unionstillverkarnas totala produktionsvolym. Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med synpunkter på det preliminära urvalet och fick endast synpunkter från Sphere SA, som ville få bekräftat att endast företagets tillverkningsföretag Sphere France SAS skulle ingå i urvalet. Urvalet ansågs därför vara representativt för unionsindustrin.

(15)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen importörer och deras intresseorganisationer att ge sig tillkänna och lämna de uppgifter som kommissionen behövde för att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval.

(16)

Ingen icke-närstående importör tillhandahöll de begärda uppgifterna eller samtyckte till att ingå i stickprovet. Ett företag svarade att det varken var en importör eller användare av den produkt som översynen gäller.

(17)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt, och i så fall göra ett urval, bad kommissionen alla kända tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Dessutom uppmanade kommissionen Kinas beskickning i Europeiska unionen att samarbeta för att identifiera och/eller kontakta andra eventuella tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(18)

Fyra grupper av kinesiska tillverkare lämnade in svar på stickprovsformuläret. Med hänsyn till det låga antalet svar beslutade kommissionen att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt och uppmanade alla de kinesiska tillverkare som lämnade in stickprovssvar att besvara frågeformuläret.

(19)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen användarna, deras intresseorganisationer och representativa konsumentorganisationer att ge sig tillkänna och samarbeta. Inga användare i unionen eller deras intresseorganisationer gav sig till känna.

(20)

Kommissionen sände frågeformulär till de tre unionstillverkare som ingick i urvalet. Såsom nämns i skäl 18 skickades frågeformulär även till fyra grupper av tillverkare i Kina.

(21)

De tre unionstillverkarna i urvalet lämnade in svar på frågeformuläret. Ingen av de kinesiska tillverkare som hade lämnat in stickprovssvar lämnade emellertid in ett besvarat frågeformulär. Kommissionen informerade de exporterande tillverkarna om konsekvenserna av bristande samarbete, men ingen exporterande tillverkare samarbetade trots det i undersökningen.

(22)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och för att fastställa unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen gjordes på plats hos följande unionstillverkare:

(23)

Mot bakgrund av de tillräckliga bevis som var tillgängliga vid inledandet av undersökningen och som tydde på att det förekom betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, ansåg kommissionen det lämpligt att inleda undersökningen på grundval av artikel 2.6a i grundförordningen.

(24)

I syfte att samla in de uppgifter som krävs för en eventuell tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen uppmanade kommissionen i tillkännagivandet om inledande således alla exporterande tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som efterfrågades i bilaga III till tillkännagivandet om inledande när det gäller de insatsvaror som används för att tillverka den produkt som översynen gäller. Fyra grupper av kinesiska tillverkare lämnade uppgifter i detta avseende.

(25)

För att kommissionen skulle få de uppgifter den behövde för sin undersökning av de påstådda betydande snedvridningarna i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, sände den också frågeformulär till kinesiska myndigheter. Inget svar inkom från de kinesiska myndigheterna.

(26)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen också alla berörda parter att senast 37 dagar efter det att detta tillkännagivande offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning lämna synpunkter och bevis på lämpligheten av att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen. Inga inlagor eller ytterligare bevis mottogs i detta avseende från de kinesiska myndigheterna eller de exporterande tillverkarna.

(27)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen också att den med hänsyn till tillgängliga bevis kan behöva välja ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen för att fastställa normalvärdet på grundval av icke snedvridna priser eller referensvärden.

(28)

Den 19 april 2018 offentliggjorde kommissionen en första notering till de ärendehandlingar (nedan kallad noteringen av den 19 april 2018) som innehöll en begäran om synpunkter från de berörda parterna om de relevanta källor som kommissionen kan använda för att fastställa normalvärdet. I noteringen av den 19 april 2018 överlämnade kommissionen en förteckning över alla produktionsfaktorer, t.ex. material, energi och arbetskraft, som de exporterande tillverkarna använder i tillverkningen av den produkt som översynen gäller. Med hänsyn till de kriterier som styr valet av icke snedvridna priser eller referensvärden identifierade kommissionen i det skedet dessutom Turkiet som ett möjligt representativt land. Kommissionen uppgav vidare att den hade identifierat en tillverkare, Sedat Tahir A.S., vars finansiella rapporter var allmänt tillgängliga och som tillverkade den produkt som översynen gäller i det möjliga representativa landet.

(29)

Kommissionen gav alla berörda parter möjlighet att inkomma med synpunkter inom tio dagar, men inga synpunkter inkom.

(30)

I en andra notering om källorna till fastställandet av normalvärdet av den 3 oktober 2018 (nedan kallad noteringen av den 3 oktober 2018) bekräftade kommissionen sin avsikt att använda Turkiet som det representativa landet, bekräftade de särskilda tullkoderna och uppgiftskällorna för produktionsfaktorerna och bekräftade även försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinstsiffror för det turkiska företaget Sedat Tahir A.S., som den vid behov hade för avsikt att använda för att konstruera normalvärdet.

(31)

Kommissionen gav alla berörda parter möjlighet att inkomma med synpunkter inom tio dagar, men inga synpunkter inkom.

(32)

Den produkt som översynen gäller är samma som i den ursprungliga undersökningen, nämligen aluminiumfolie med en tjocklek av 0,007 mm eller mer, men mindre än 0,021 mm, utan förstärkning, valsad men inte vidare bearbetad, även präglad, i rullar av låg vikt av högst 10 kg, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7607 11 11 och ex 7607 19 10 (Taric-nummer 7607111110 och 7607191010), (nedan kallad den produkt som översynen gäller).

(33)

Den produkt som översynen gäller används i allmänhet som en konsumtionsvara för förpackning och andra hushålls-/cateringtillämpningar (nedan kallad hushållsfolie).

(34)

Det ansågs att den produkt som översynen gäller och som tillverkas i Kina och exporteras till unionen, den produkt som tillverkas i det representativa landet Turkiet och den produkt som tillverkas och säljs i unionen av unionsindustrin har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden. Inga berörda parter lämnade synpunkter på fastställandet av den likadana produkten.

(35)

Kommissionen beslutade att dessa produkter därför är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(36)

Kommissionen mottog inga invändningar gällande produktdefinitionen.

(37)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen om upphörandet av de gällande åtgärderna sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning från Kina.

(38)

Som framgår av skäl 21 samarbetade ingen av de exporterande kinesiska tillverkarna i den undersökningen. De exporterande tillverkarna besvarade följaktligen inte frågeformuläret, inklusive eventuella uppgifter om exportpriser och exportkostnader, inhemska priser och kostnader, kapacitet, tillverkning, investeringar etc. Inga kommentarer inkom heller från de kinesiska myndigheterna eller de exporterande tillverkarna på bevisningen i ärendet, däribland Commission Staff Working Document on Significant Distortions in the Economy of the People's Republic of China for the Purposes of Trade Defense Investigations (5) (nedan kallad rapporten), och på de kompletterande uppgifter som lämnats av de sökande, som visade att sådana priser och kostnader påverkades av betydande statliga ingripanden. Kommissionen använde sig därför av tillgängliga uppgifter enligt artikel 18 i grundförordningen.

(39)

Kommissionen underrättade de kinesiska myndigheterna och de exporterande tillverkare som anges i skäl 18 om tillämpningen av artikel 18 i grundförordningen och gav dem tillfälle att lämna synpunkter. Kommissionen har inte mottagit några synpunkter. I enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen, grundades följaktligen undersökningsresultaten rörande sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning enligt nedanstående på tillgängliga uppgifter, särskilt uppgifterna i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång, i inlagorna från de berörda parterna och den statistik som finns tillgänglig i Eurostats databas enligt artikel 14.6.

(40)

Under översynsperioden visade de statistiska uppgifterna från Eurostat att den produkt som översynen gäller fortsatte att importeras till unionen från Kina. Importen uppgick till 1 519 ton och utgjorde 1,8 % av den totala förbrukningen i unionen under översynsperioden. I detta avseende noterade kommissionen att en sådan nivå inte är ovanligt låg i samband med översyner vid giltighetstidens utgång, eftersom effektiva åtgärder för att motverka de skadliga verkningarna av den dumpade importen logiskt sett förväntas minska importen från den tidigare skadevållande dumpade nivån. Importvolymen från Kina under översynsperioden uppgår till 22,9 % av all import. Såsom anges i skäl 165 visar beräkningen av dumpning på grundval av exportpriserna till tredjeländer under översynsperioden också att det förekom liknande dumpningsnivåer. Detta bekräftar att slutsatserna på grundval av importvolymerna till EU under översynsperioden också är representativa. Kommissionen drog följaktligen slutsatsen att den faktiska importen under översynsperioden var representativ och undersökte därför om dumpningen fortsatte under översynsperioden.

(41)

Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska normalvärdet vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel.

(42)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska dock, ”om det fastställs […] att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, […] normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden” och ”omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. Såsom förklaras närmare nedan drog kommissionen i denna undersökning slutsatsen att tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen var lämplig på grundval av tillgängliga uppgifter och på grund av det bristande samarbetet från de kinesiska myndigheterna och de exporterande tillverkarna.

(43)

I artikel 2.6a b i grundförordningen definieras betydande snedvridningar som ”sådana snedvridningar som inträffar när rapporterade priser eller kostnader, inbegripet råvarukostnader och energikostnader, inte bestämts av de fria marknadskrafterna på grund av att de påverkats av ett betydande statligt inflytande. Vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar ska hänsyn bland annat tas till de potentiella följderna av en eller flera av följande aspekter:

(44)

I artikel 2.6a c i grundförordningen sägs att när ”kommissionen har välgrundade indikationer på en eventuell förekomst av sådana betydande snedvridningar som avses i led b i ett visst land eller i en viss sektor i det landet, och när så är lämpligt för en effektiv tillämpning av denna förordning, ska kommissionen utarbeta, offentliggöra och regelbundet uppdatera en rapport som beskriver de marknadsförhållanden som avses i led b i det landet eller den sektorn”.

(45)

Berörda parter uppmanades att motbevisa, kommentera eller komplettera bevisningen i undersökningshandlingarna vid tidpunkten för inledandet av förfarandet. Handlingarna innehöll särskilt påståenden och bevis från sökandena om förekomsten av betydande snedvridningar på den kinesiska aluminiummarknaden. Handlingarna innehöll också en kopia av rapporten, framtagen av kommissionen, som visade att det fanns ett betydande statligt inflytande på många nivåer av ekonomin, inklusive specifika snedvridningar när det gäller många viktiga produktionsfaktorer (t.ex. mark, energi, kapital, råvaror och arbetskraft) samt inom specifika sektorer (t.ex. aluminium). Rapporten placerades i undersökningsfilen i det inledande skedet.

(46)

På grundval av den bevisning som är tillgänglig i ärendet, inklusive de belägg som finns i rapporten, har kommissionen därför beslutat att undersöka om det är lämpligt eller inte att använda de inhemska priserna och kostnaderna i Kina då det förekommer betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Analysen omfattade granskningen av de omfattande statliga ingripandena rent allmänt i landets ekonomi, men även av den specifika marknadssituationen inom den relevanta sektorn (dvs. aluminium), inklusive den produkt som översynen gäller.

(47)

Såsom anges i skälen 25 och 26 lämnade varken de kinesiska myndigheterna eller de exporterande tillverkarna några kommentarer eller lade fram någon bevisning som stödde eller avvisade bevisen i undersökningen, inklusive rapporten, och de kompletterande uppgifter som lämnats av de sökande, om förekomsten av betydande snedvridningar och/eller lämpligheten av att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen i det aktuella fallet.

(48)

Begäran innehöll vissa relevanta bevis som stödde påståendena om betydande snedvridningar och som kompletterade rapporten.

(49)

För det första angav de sökande i avsnitt III A.1 a i sin begäran att kommissionen redan i den undersökning som ledde till antagandet av den ursprungliga förordningen (6) hade noterat att ”priset i tidigare led på den grundläggande råvaran, aluminium, var snedvridet” och att dessa ”snedvridningar sågs även i priset på en mellanform av råvaran, aluminiumfolie i jumborullar enligt nedan.”

(50)

I detta sammanhang konstaterade kommissionen i den undersökning som ledde till antagandet av den ursprungliga förordningen för det första att primärt aluminium står för cirka 60–70 % av tillverkningskostnaderna för den produkt som översynen gäller och att det därför är den huvudsakliga kostnadsdrivande faktorn i produktionen. För det andra konstaterade kommissionen att priserna på aluminium på den kinesiska marknaden (s.k. SHFE-pris) (7) skilde sig mycket från priserna på Londons metallbörs (8), vilket är det globala referenspriset. För det tredje ansåg kommissionen att situationen kunde förklaras med ”ett antal faktorer som har med staten att göra och en betydande statlig inblandning på den inhemska marknaden med ett antal olika verktyg” (9). På grundval av ovanstående drog kommissionen i den ursprungliga förordningen slutsatsen att dessa faktorer lett till en situation där de kinesiska priserna på primärt aluminium och priserna på aluminiumprodukter i senare led i förädlingskedjan är en följd av det statliga inflytandet oberoende av prisfluktuationerna på de internationella marknaderna.

(51)

Förutom att hänvisa till bevisningen i rapporten angav de sökande för det andra i avsnitt III A.1 b i begäran om översyn att de snedvridningar som kommissionen påpekade i den ursprungliga förordningen kvarstår. I detta avseende anger de att marknadssnedvridningar inom den kinesiska icke-järnmetallindustrin lyftes fram i en rapport som utarbetades för WV Metalle, som är den tyska branschorganisationen för icke-järnmetallindustrin, av den 24 april 2017 (nedan kallad WV Metalle-rapporten) (bilaga 5 till begäran). I WV Metalle-rapporten bekräftades framför allt att icke-järnmetallsektorn utgör en central del av den statliga planeringen i samband med initiativet för strategiska framväxande industrier, planen Made in China 2025 och andra program på hög nivå. Rapporten tyder på att de kinesiska myndigheterna ingriper direkt vid prissättningen av kapital, arbetskraft, mark, råvaror och basinsatsvaror i tillverkningsprocessen.

(52)

Enligt de sökande visar WV Metalle-rapporten vidare att det befintliga initiativet för utbyte av skulder mot aktieinnehav inte är marknadsstyrt, att icke-järnmetallsektorn genomgående har dragit nytta av och fortsätter att dra nytta av ett generöst ekonomiskt och icke-monetärt stöd, att Kinas icke-järnmetallsektor har fått omfattande subventioner, bland annat energisubventioner, särskilt riktade mot statsägda företag, och att de kinesiska myndigheterna strikt kontrollerar volymer och priser på produkter inom icke-järnmetallsindustrin, till exempel genom exporttullar, kvoter, licenser, exportrestriktioner, marknadsföringsbidrag, skatter och skatterabatter.

(53)

I bilaga 6 till begäran angav sökandena för det tredje att de preliminära positiva resultaten från Förenta staternas handelsministeriums undersökning avseende utjämningstull för visst aluminium från Kina visade att 37 % av den inhemska aluminiumförbrukningen i Kina kan tillskrivas statsägda företag och att de kinesiska myndigheterna tillämpar en exporttull på 30 % på primärt aluminium, vilket leder till en snedvridning av den inhemska aluminiummarknaden i senare led i Kina. Den 5 mars 2018 bekräftade Förenta staternas handelsministerium de preliminära slutsatserna i det slutliga beslutet.

(54)

Sökandena ansåg dessutom att Förenta staternas handelsministerium konstaterade att kinesiska tillverkare av aluminiumfolie gynnades av ett antal utjämningssubventioner och sökandena ansåg därför att den kinesiska aluminiummarknaden i betydande utsträckning betjänas av företag som ägs av eller drivs under kontroll, politisk styrning eller överinseende av exportlandets myndigheter, att den offentliga politiken påverkar och snedvrider de fria marknadskrafterna på den kinesiska aluminiummarknaden och att kinesiska tillverkare har tillgång till finansiering som beviljats av institutioner som genomför politiska mål eller på annat sätt inte agerar oberoende av staten. Detta skulle enligt de sökande leda till att SHFE-priserna snedvrids.

(55)

Själva grunden för det kinesiska ekonomiska systemet, det vill säga den så kallade socialistiska marknadsekonomin, strider mot föreställningen att marknadskrafterna ska få fritt spelrum. Konceptet är inskrivet i den kinesiska författningen och bestämmer Kinas ekonomiska styrning. Den centrala principen för systemet är socialistiskt offentligt ägande av produktionsmedlen, dvs. hela befolkningens ägande och arbetarklassens kollektiva ägande. Den statligt ägda ekonomin anses vara den ledande kraften i den nationella ekonomin och staten har mandat att säkerställa dess konsolidering och tillväxt (10). Den kinesiska ekonomins allmänna uppbyggnad möjliggör därför inte bara omfattande statliga ingripanden i ekonomin, utan sådana ingripanden eftersträvas uttryckligen. Uppfattningen att offentligt ägande är överlägset privat ägande genomsyrar hela rättssystemet och betonas som en allmän princip i alla centrala rättsakter. Den kinesiska lagstiftningen om äganderätt är ett utmärkt exempel på detta orsakssamband: Den hänvisar till socialismens första utvecklingssteg och ger staten i uppdrag att upprätthålla det grundläggande ekonomiska system enligt vilket det offentliga ägandet ska ha en dominerande roll. Andra former av ägande tolereras, och lagen ger dem möjlighet att utvecklas sida vid sida med statligt ägande (11).

(56)

Enligt relevant kinesisk lagstiftning ska den socialistiska marknadsekonomin dessutom utvecklas under det kinesiska kommunistpartiets ledning. Den kinesiska statens och kommunistpartiets strukturer är sammanflätade på alla nivåer (rättsliga, institutionella och personliga) och bildar en överbyggnad där det inte går att skilja på de roller kommunistpartiet och staten spelar. Efter en ändring av den kinesiska författningen i mars 2018 blev kommunistpartiets ledande roll en ännu mer framträdande genom en slutsats som bekräftades på nytt i artikel 1 i konstitutionen. Efter den första meningen i bestämmelsen: ”Det socialistiska systemet är det grundläggande systemet i Folkrepubliken Kina” lades en ny andra mening till med följande lydelse: ”Det kinesiska kommunistpartiets ledarskap utgör den avgörande definitionen av socialism med kinesiska särdrag” (12). Detta visar den kontroll kommunistpartiet har över Kinas ekonomiska system; en kontroll som inte ifrågasätts och som ständigt växer. Denna kontroll är en naturlig del av det kinesiska systemet och går långt utöver vad som är brukligt i andra länder där regeringarna utövar en bred makroekonomisk kontroll inom gränserna för vilken fria marknadskrafter råder.

(57)

Den kinesiska staten bedriver en interventionistisk ekonomisk politik som syftar till att uppnå de mål som sammanfaller med kommunistpartiets mål, snarare än att återspegla de ekonomiska villkor som råder på en fri marknad (13). De kinesiska myndigheterna använder många interventionistiska ekonomiska verktyg, t.ex. systemet för industriell planering, det finansiella systemet samt olika aspekter av regelverket.

(58)

För det första, på nivån för den övergripande administrativa kontrollen, styrs den kinesiska ekonomins inriktning av ett komplext system av industriell planering som påverkar all ekonomisk verksamhet i landet. Dessa planer täcker en omfattande och komplex uppsättning sektorer och övergripande politik och förekommer på alla förvaltningsnivåer. Planer på provinsnivå är i allmänhet ganska detaljerade, medan de nationella planerna tenderar att sätta något bredare mål. I planerna anges också vilken verktygslåda som ska användas för att stödja relevanta branscher/sektorer och tidsramarna för när målen ska vara uppnådda. Vissa planer innehåller fortfarande uttryckliga resultatmål, eftersom detta var ett vanligt inslag i tidigare planeringscykler. Inom ramen för dessa planer väljs enskilda industrisektorer och/eller projekt ut som (positiva eller negativa) prioriteringar i enlighet med regeringens prioriteringar, och de tilldelas specifika utvecklingsmål (industriell uppgradering, internationell expansion osv.). Både de privata och statliga ekonomiska aktörerna måste anpassa sin affärsverksamhet efter den verklighet som planeringssystemet föreskriver. Detta beror inte enbart på att planerna är formellt bindande. Det är mycket viktigt att de relevanta kinesiska myndigheterna på alla förvaltningsnivåer följer systemet med planer och använder sina befogenheter i enlighet med detta, vilket tvingar de ekonomiska aktörerna att följa de prioriteringar som anges i planerna (se även punkt 3.3.1.5 nedan) (14).

(59)

För det andra domineras Kinas finansiella system av statsägda affärsbanker när det gäller fördelningen av ekonomiska resurser. När de bankerna utformar och tillämpar sin utlåningspolicy måste de anpassa sig till regeringens industripolitiska mål snarare än att först och främst bedöma de ekonomiska fördelarna med ett visst projekt (se även punkt 3.3.1.8) (15). Detsamma gäller för de andra delarna av det kinesiska finansiella systemet, som aktiemarknaderna, obligationsmarknaderna, riskkapitalmarknaderna osv. Även om de delarna inte är lika viktiga som banksektorn, har de inrättats på ett institutionellt och operativt sätt som inte är inriktat på att maximera finansmarknadernas effektiva funktion, utan på att säkerställa kontrollen och tillåta ingripanden från både staten och kommunistpartiet (16).

(60)

För det tredje tar statens ingripanden i ekonomin på lagstiftningsområdet olika former. Till exempel används reglerna för offentlig upphandling regelbundet för att uppnå andra politiska mål än ekonomisk effektivitet, vilket undergräver marknadsbaserade principer på det området. I den tillämpliga lagstiftningen föreskrivs särskilt att offentlig upphandling ska genomföras för att göra det lättare att uppnå statligt fastställda mål. Dessa mål är dock fortfarande odefinierade, vilket ger de beslutsfattande organen ett stort utrymme för godtycklig bedömning (17). På liknande sätt behåller den kinesiska regeringen på investeringsområdet betydande kontroll och inflytande över var och i vilken omfattning statliga och privata investeringar ska ske. Bedömningar av investeringar samt olika incitament, begränsningar och förbud kopplade till investeringar används av myndigheterna som ett viktigt verktyg för att stödja industripolitiska mål, till exempel för att upprätthålla statlig kontroll över viktiga sektorer eller att skydda den inhemska industrin (18).

(61)

Sammanfattningsvis bygger Kinas ekonomiska modell på vissa grundläggande värderingar som ger upphov till och uppmuntrar statliga ingripanden på många områden. Sådana omfattande statliga ingripanden går stick i stäv med principen om att ge marknadskrafterna fritt spelrum, vilket snedvrider en effektiv fördelning av resurser i linje med marknadsprinciperna (19).

(62)

Mot ovanstående bakgrund av det dominerande statliga ägandet i den kinesiska ekonomiska modellen utgör statligt ägda företag en väsentlig del av den kinesiska ekonomin. Regeringen och kommunistpartiet upprätthåller strukturer som säkerställer deras fortsatta inflytande över statligt ägda företag. Kommunistpartiet utformar inte bara aktivt och övervakar genomförandet av den allmänna ekonomiska politiken i enskilda statligt ägda företag, utan hävdar även sin rätt att delta i de statligt ägda företagens operativa beslutsfattande. Detta sker vanligtvis genom rotation av kadrar mellan statliga myndigheter och statligt ägda företag, genom närvaro av partimedlemmar i företagens verkställande organ och av particeller i företagen (se även punkt 3.3.1.4) samt genom utformning av bolagsstrukturen inom sektorn för statligt ägda företag (20). I gengäld har statligt ägda företag en särskild ställning inom den kinesiska ekonomin, vilket medför flera ekonomiska fördelar, i synnerhet skydd mot konkurrens och förmånstillträde till relevanta insatsvaror, även finansiering (21).

(63)

I detta sammanhang hänvisas det i en OECD-studie som offentliggjordes i januari 2019 (nedan kallad OECD-studien) (22) till statligt ägda företag inom aluminiumsektorn som i sina lagstadgade deklarationer särskilt betonar hur statligt ägande påverkar relevant industripolitik och hur statligt ägande leder till statligt stöd. Mer specifikt nämner ett statligt ägt företag i sitt obligationsprospekt från 2016 att det är ett av 52 statligt ägda företag, att det spelar en viktig roll i utformningen och genomförandet av politiken inom energisektorn och att det får omfattande och långsiktigt stöd från de kinesiska myndigheterna. Ett annat statligt ägt företag hänvisar i sitt obligationsprospekt från 2017 till det faktum att respektive provinsregering kan utöva ett betydande inflytande på koncernen (23).

(64)

Detta är särskilt viktigt med tanke på att Kina är den största aluminiumtillverkaren i världen, och att landet har flera stora statligt ägda företag som återfinns bland världens största tillverkare. Enligt uppskattningar svarar de statligt ägda företagen för mer än 50 % av den sammanlagda produktionen av primärt aluminium i Kina (24). En nyligen genomförd studie av icke-järnmetallindustrin i Kina tyder också på att de statligt ägda företagen står för en dominerande andel av den inhemska marknaden (25). Även om en kapacitetsökning under de senaste åren delvis skett tack vare privatägda företag, skulle en sådan kapacitetsökning vanligtvis också innebära olika former av (lokal) statlig inblandning, till exempel att man tolererar olaglig kapacitetsökning (26). Dessutom har produktionskapaciteten i fråga om aluminium bland de största statligt ägda företagen också ökat, om än i mindre utsträckning (27).

(65)

På grund av den höga nivån av statliga ingripanden i aluminiumindustrin och en hög andel statligt ägda företag i sektorn, hindras till och med privatägda aluminiumtillverkare från att bedriva verksamhet på marknadsmässiga villkor. Både offentliga och privata företag inom aluminiumsektorn står också under politisk styrning och vägledning så som framgår av avsnitt 3.3.1.5.

(66)

Statlig kontroll och statligt ingripande i produktionen av den berörda produkten (aluminiumfolie för hushållsbruk) äger rum inom den allmänna ram som beskrivs. Enligt de uppgifter som kommissionen har tillgång till är faktiskt många av de största tillverkarna av den produkt som översynen gäller statsägda. Den tillgängliga bevisningen tyder på att de kinesiska myndigheterna på samma sätt äger, kontrollerar, politiskt styr och vägleder tillverkare av aluminiumfolie i Kina som därmed inte agerar i enlighet med marknadsprinciperna.

(67)

Förutom att utöva kontroll över ekonomin genom ägande av statligt ägda företag, har den kinesiska staten möjlighet att påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företag. Även om rätten för berörda statliga myndigheter att utse och avsätta nyckelpersoner i ledande ställning i statligt ägda företag, såsom föreskrivs i den kinesiska lagstiftningen, kan anses återspegla motsvarande äganderätt (28), utgör kommunistpartiets celler i företag, oavsett om de är statligt ägda eller privata, en annan kanal genom vilken staten kan ingripa i affärsbeslut. Enligt den kinesiska bolagsrätten ska en organisation från kommunistpartiet inrättas i alla företag (med minst tre medlemmar från kommunistpartiet i enlighet med vad som sägs i kommunistpartiets konstitution (29)) och företaget ska fastställa de nödvändiga villkoren för partiorganisationens verksamhet i företaget. Tidigare förefaller detta krav inte alltid ha tillämpats eller kontrollerats strikt. Men åtminstone från och med 2016 har kommunistpartiet stärkt sina krav på att kontrollera företagsbeslut i statsägda företag som en politisk princip. Enligt uppgift utövar kommunistpartiet också påtryckningar på privata företag att sätta ”patriotismen” först och att följa partidisciplinen (30). Enligt rapporter från 2017 fanns det particeller i 70 % av cirka 1,86 miljoner privatägda företag, och trycket ökar på att organisationer från kommunistpartiet ska ha sista ordet när det gäller företagsbeslut inom sina respektive företag (31). Dessa regler gäller i allmänhet i den kinesiska ekonomin, inklusive för tillverkarna av den produkt som översynen gäller och för leverantörerna av deras insatsvaror.

(68)

Följande exempel illustrerar också tydligt den ovannämnda tendensen att de kinesiska myndigheterna i högre grad ingriper i aluminiumsektorn:

(69)

En kinesisk, statligt ägd aluminiumtillverkare, China Aluminium International Engineering Corporation Limited (Chalieco), ändrade 2017 sin bolagsordning så att particellerna fick en mer framträdande roll inom företaget. Den innehöll ett helt kapitel om partikommittén, och i artikel 113 i det kapitlet sägs att styrelsen i förväg ska samråda med företagets partikommitté när större företagsbeslut ska fattas. (32) I sin årsrapport (33) från 2017 anger dessutom Aluminum Corporation of China (Chalco) att ett antal direktörer, kontrollanter och högre befattningshavare, exempelvis ordföranden och verkställande direktören, samt ordföranden för övervakningskommittén, är medlemmar i kommunistpartiet.

(70)

Statens närvaro och ingripanden på finansmarknaderna (se även avsnitt 3.3.1.8) samt när det gäller tillhandahållande av råvaror och insatsvaror innebär ytterligare snedvridande effekt på marknaden. Den statliga närvaron i företag, inklusive statligt ägda företag, i aluminiumindustrin och andra sektorer (t.ex. finans- och insatsvarusektorerna) gör det därför möjligt för regeringen att påverka priser och kostnader.

(71)

Den kinesiska ekonomins inriktning bestäms i hög utsträckning av ett välutvecklat planeringssystem som anger prioriteringar och föreskriver de mål som central- och lokalstyret måste fokusera på. Relevanta planer finns på alla styrnivåer och täcker praktiskt taget alla ekonomiska sektorer. De mål som anges av planeringsinstrumenten är av bindande karaktär och myndigheter på alla administrativa nivåer övervakar hur motsvarande lägre styrnivåer genomför planerna. På det hela taget leder planeringssystemet i Kina till att resurser styrs till sektorer som utsetts till strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga av regeringen, i stället för att fördelas i linje med marknadskrafterna (34).

(72)

Regeringen spelar till exempel en viktig roll i utvecklingen av den kinesiska aluminiumsektorn (inklusive den produkt som översynen gäller). Det finns ett stort antal planer, direktiv och andra dokument som rör aluminium och som utfärdats på nationell, regional och kommunal nivå, vilket tydligt visar den kinesiska regeringens höga grad av ingripande. Genom dessa och andra instrument styr och kontrollerar regeringen praktiskt taget alla aspekter av aluminiumsektorns utveckling och funktion.

(73)

Denna politik och dessa mål för aluminiumsektorn har en betydande direkt eller indirekt inverkan på tillverkningskostnaderna för den produkt som översynen gäller.

(74)

Även om den trettonde femårsplanen för ekonomisk och social utveckling (35) inte innehåller några särskilda bestämmelser om aluminium, innehåller den en allmän strategi för icke-järnmetallindustrin för att främja samarbete om internationell tillverkningskapacitet och tillverkning av utrustning. För att uppnå dessa mål bekräftar planen att den kommer att förbättra stödsystemen för beskattning, finansiering, försäkringar, investeringar och finansieringsplattformar samt plattformar för riskbedömning (36).

(75)

I utvecklingsplanen för icke-järn metallindustriun (2016–2020) (Non-Ferrous Metal Industry Development Plan) (nedan kallad planen), som är den motsvarande utvecklingsplanen, anges specifika strategier och specifika mål som regeringen strävar efter att uppnå för ett antal icke-järnindustrier (37), exempelvis aluminiumindustrin.

(76)

Syftet med planen är att uppgradera de produkttyper som tillverkas av den kinesiska aluminiumindustrin; detta ska bland annat ske genom stöd till innovation. Detta kräver en snabb utveckling av det blandade ägarsystemet och att företagens livskraft förbättras. Den ger också möjlighet till lagring av icke-järnmetaller, förbättring av säkerheten för resurser, inklusive aluminium, och fastställer specifika kvantitativa mål för att minska energiförbrukningen, öka andelen återvunnet aluminium i tillverkningen och öka kapacitetsutnyttjandet (38).

(77)

I planen föreskrivs vidare strukturanpassningar med striktare kontroll av nya smältverk och nedläggning av föråldrad kapacitet. Den omfattar den geografiska fördelningen av bearbetningsanläggningar och är inriktad på projekt som syftar till att öka utnyttjandet av bauxit och aluminium samt behandlar även elförsörjning och prissättning (39).

(78)

Genom denna breda uppsättning åtgärder och strategier utgör planen en fortsättning på 2009 års anpassnings- och vitaliseringsplan för icke-järnmetallindustrin som antogs för att mildra finanskrisens negativa effekter på icke-järnmetallindustrin. Planens huvudmål är bland andra kontroll av tillverkningsvolym, omstrukturering, råvaruanskaffning, exportskattepolitik, resurstrygghet, lagring, teknisk innovation, finansiell politik samt planering och genomförande (40).

(79)

Ett annat policydokument som är inriktat på aluminiumindustrin är standardvillkoren för aluminiumindustrin som utfärdades av ministeriet för industri och informationsteknik (Ministry of Industry and Information Technology - MIIT) den 18 juli 2013, i syfte att påskynda den strukturella anpassningen och begränsa en okontrollerad ökning av kapaciteten för aluminiumsmältning. I standardvillkoren införs minimiproduktionsvolymer för nya anläggningar, kvalitetsstandarder och försörjningstrygghet för importerad och inhemskt producerad bauxit och aluminiumoxid. I standardvillkoren anges att MIIT är den myndighet som ansvarar för standardisering och hantering av aluminiumindustrin samt offentliggörande av förteckningen över företag med tillstånd att bedriva verksamhet i aluminiumindustrin (41).

(80)

Dessutom hade de villkor för inträde som gäller för aluminiumindustrin, som utfärdades av den nationella utvecklings- och reformkommissionen (National Development and Reform Commission - NDRC) i oktober 2007 och som formellt var i kraft fram till 2016, som sitt främsta mål att främja utvecklingen av aluminiumindustrin och minska utsläppen av växthusgaser (42).

(81)

Slutligen ansågs i riktlinjerna för att påskynda omstruktureringen av aluminiumindustrin (nedan kallade riktlinjerna för omstrukturering) (43), som utfärdades av NDRC i april 2006, att aluminium var en grundläggande produkt i den nationella ekonomins utveckling.

(82)

I riktlinjerna för omstrukturering anges att vid genomförandet av den politik för industriell utveckling som godkänts av det statliga rådet ska särskilda mål uppnås inom vissa områden. Områdena är följande:

(83)

När det gäller industrins organisation och nedläggning av föråldrad kapacitet har de mål som anges i riktlinjerna för omstrukturering eftersträvats även genom senare politiska åtgärder, till exempel planen, som uppmuntrar icke-järnmetallföretag att utveckla allianser uppströms och nedströms inom sektorn och mellan sektorer; detta för att öka koncentrationen inom sektorn och för att stärka företagsintegrering och processomstrukturering (se även skälen 74–76).

(84)

Det stora antalet planer, direktiv och andra dokument som rör aluminium och som utfärdats på nationell, regional och kommunal nivå, visar följaktligen den kinesiska regeringens höga grad av ingripande inom aluminiumsektorn (44). Genom dessa och andra instrument styr och kontrollerar regeringen praktiskt taget alla aspekter av sektorns utveckling och funktion.

(85)

Förutom planerna har regeringens ingripanden inom sektorn tagit formen av bland annat exportrelaterade åtgärder, exempelvis exporttullar, exportkvoter, exportprestationskrav och krav på minimiexportpriser för olika råvaror för aluminium.

(86)

De kinesiska myndigheterna strävar dessutom efter att minska exporten av primärt aluminium och dess insatsråvaror, i syfte att främja aluminiumprodukter med högre mervärde. Detta mål eftersträvas genom att man beviljar fullständiga eller partiella mervärdesskatterabatter för aluminiumprodukter i senare led i kombination med ofullständiga mervärdesskatterabatter och exportavgifter på primärt aluminium (45).

(87)

Dessutom har det visat sig att priset på viktiga insatsvaror såsom energi och el påverkas av olika typer av statliga ingripanden (46). Andra typer av statliga ingripanden som leder till marknadssnedvridningar är politiken för lageruppbyggnad genom det statliga organet State Reserve Bureau och SHFE:s roll (47). Dessutom har flera undersökningar av handelspolitiska skyddsåtgärder visat att den kinesiska regeringen konsekvent har beviljat aluminiumtillverkare olika typer av statliga stödåtgärder (48). De kinesiska myndigheternas omfattande ingripanden i aluminiumsektorn har lett till överkapacitet (49), som är det tydligaste exemplet på konsekvenserna av den kinesiska regeringens politik och den snedvridning som den leder till.

(88)

I OECD-studien identifierades också ytterligare statligt stöd som påverkar marknadskrafterna inom aluminiumsektorn. Ett sådant stöd har i typfallet formen av insatsvaror, särskilt el (50) och primärt aluminium, som säljs till priser under marknadspriserna (51). I OECD-studien beskrivs vidare hur de kinesiska officiella målen för aluminiumsektorn omsätts i industripolitik och särskilda åtgärder på provinsnivå och lokal nivå. Det kan röra sig om kapitaltillskott, företrädesrätt till mineralresurser, statliga bidrag och subventioner eller skatteincitament (52).

(89)

Sammanfattningsvis har de kinesiska myndigheterna infört åtgärder för att förmå verksamhetsutövare att uppfylla de offentliga politiska målen att stödja främjade industrier, inklusive tillverkningen av den produkt som översynen gäller och de råvaror som används för att tillverka den. Sådana åtgärder hindrar marknadskrafterna från att fungera normalt.

(90)

Det kinesiska konkurssystemet verkar inte tillräckligt för att uppfylla sina huvudsakliga mål, exempelvis att på ett rättvist sätt reglera fordringar och skulder och skydda borgenärers och gäldenärers lagliga rättigheter och intressen. Detta tycks ha sin grund i att den kinesiska konkurslagstiftningen visserligen formellt vilar på liknande principer som motsvarande lagar i andra länder, men att det kinesiska systemet trots det kännetecknas av en systematisk undertillämpning. Antalet konkurser är notoriskt lågt i förhållande till storleken på landets ekonomi, inte minst därför att insolvensförfarandena är behäftade med ett antal brister som i praktiken avskräcker aktörer från att lämna in konkursansökan. Staten spelar dessutom fortfarande en stark och aktiv roll i insolvensförfarandet, vilket ofta får ett direkt inflytande på utgången av ett sådant förfarande (53).

(91)

Bristerna i systemet för äganderätt är dessutom särskilt uppenbara i samband med ägande av mark och markanvändningsrättigheter i Kina (54). All mark ägs av staten (kollektivt ägande på landsbygden och statligt ägande i tätorter). Marktilldelningen styrs fortfarande helt av staten. Det finns rättsliga bestämmelser som syftar till att tilldela markanvändningsrättigheter på ett öppet sätt och till marknadspriser, till exempel genom att införa anbudsförfaranden. Brott mot dessa bestämmelser sker dock regelbundet när vissa köpare får sin mark gratis eller under marknadspriserna (55). Myndigheterna eftersträvar ofta särskilda politiska mål, bland annat genomförandet av de ekonomiska planerna, när de tilldelar mark (56).

(92)

Den kinesiska lagstiftningen om konkurser och ägandeförhållanden verkar följaktligen inte fungera ordentligt, vilket leder till snedvridningar när insolventa företag hålls under armarna och i samband med tillhandahållande och förvärv av mark i Kina. Dessa förhållanden förefaller, att döma av tillgänglig bevisning, gälla fullt ut även inom aluminiumsektorn och särskilt när det gäller den produkt som översynen gäller.

(93)

Denna slutsats stöds av det preliminära beslutet från Förenta staternas handelsministerium i dess undersökning av utjämningstullar för viss aluminiumfolie från Folkrepubliken Kina (Countervailing Duty Investigation of certain Aluminium Foil from The People's Republic of China), där man fann, med hjälp av tillgängliga motstridiga uppgifter, att den kinesiska regeringens tillhandahållande av mark mot otillräcklig ersättning utgör ett finansiellt bidrag i enlighet med vad som avses i avsnitt 771.5 D i lagen om tullar från 1930, i dess ändrade lydelse (57).

(94)

Ett system med marknadsbaserade löner kan inte utvecklas fullt ut i Kina, eftersom arbetstagare och arbetsgivare hindras i sin rätt att organisera sig. Kina har inte ratificerat ett antal grundläggande konventioner från Internationella arbetsorganisationen (ILO); det gäller framför allt konventionerna om föreningsfrihet och rätten till kollektiva förhandlingar (58). Endast en facklig organisation är aktiv i enlighet med kinesisk lagstiftning. Denna organisation är dock inte oberoende från de statliga myndigheterna och dess engagemang i kollektivförhandlingar och skydd av arbetstagares rättigheter är synnerligen begränsat (59). Dessutom begränsas den kinesiska arbetskraftens rörlighet genom hushållens registreringssystem, som begränsar tillgången till det totala utbudet av sociala förmåner och andra förmåner till lokalbefolkningen i ett visst förvaltningsområde. Detta leder vanligen till att arbetstagare som inte är lokalt folkbokförda har sämre anställningsvillkor och får lägre inkomst än de som är folkbokförda (60). Detta leder till en snedvridning av lönekostnaderna i Kina.

(95)

Kommissionen har inte mottagit några bevis för att aluminiumsektorn, inklusive den produkt som översynen gäller, inte skulle omfattas av det kinesiska arbetsrättsliga system som beskrivs ovan. Aluminiumsektorn påverkas således av snedvridningen av lönekostnader både direkt (när den produkten som översynen gäller tillverkas) och indirekt (när det gäller tillgång till kapital eller insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättsliga system i Kina).

(96)

Tillgången till kapital för företag i Kina är snedvriden på olika sätt.

(97)

För det första kännetecknas det kinesiska finansiella systemet av statliga bankers starka marknadsposition (61), som gör att de beaktar andra kriterier än ett projekts ekonomiska bärkraft när de beviljar tillgång till finansiering. På liknande sätt som icke-finansiella statliga företag förblir bankerna kopplade till staten inte bara genom ägande utan även via personliga förbindelser (den högsta ledningen för de stora statsägda finansinstituten utses slutligen av kommunistpartiet) (62) och, precis som icke-finansiella statliga företag, genomför bankerna regelbundet offentlig politik som utformats av regeringen. På så sätt uppfyller bankerna en tydligt uttalad rättslig skyldighet att bedriva verksamhet i enlighet med behoven i fråga om nationell ekonomisk och social utveckling och med statens industripolitik som vägledning (63). Detta förstärks av ytterligare befintliga bestämmelser, som styr finansiering till sektorer som regeringen angett som viktiga eller som är det på annat sätt (64).

(98)

Även om det erkänns att olika rättsliga bestämmelser hänvisar till behovet av att respektera normalt bankbeteende och försiktighetsregler, såsom behovet av att undersöka låntagarens kreditvärdighet, tyder ändå överväldigande bevis, inklusive resultaten från undersökningar avseende handelspolitiska skyddsåtgärder, på att dessa bestämmelser endast spelar en underordnad roll vid tillämpningen av de olika rättsliga instrumenten.

(99)

Obligations- och kreditvärderingarna snedvrids dessutom ofta av olika skäl, bland annat det faktum att riskbedömningen påverkas av företagets strategiska betydelse för den kinesiska regeringen och storleken på varje implicit statlig garanti. Uppskattningar visar tydligt att kinesiska kreditvärderingar genomgående motsvarar lägre internationella kreditvärderingar.

(100)

Detta förstärks av ytterligare befintliga bestämmelser, som styr finansiering till sektorer som regeringen angett som viktiga eller som är det på annat sätt (65). Inom aluminiumsektorn har riktlinjerna för omstrukturering gjort det möjligt att ge lån till företag som uppfyller den relevanta statliga industripolitiken (66). Sådana ingripanden i kapitalfördelningen leder till att man gynnar statliga företag, stora privata företag med goda förbindelser och företag inom viktiga industrisektorer vid långivningen, vilket innebär att tillgången till och kostnaden för kapital inte är lika för alla aktörer på marknaden. Det finns faktiskt bevis, även för aluminiumsektorn, för att statsägda företag får förmånlig behandling från banker i form av låneräntor, belopp och villkor, vilket leder till en konkurrensfördel för de företagen (67)..

(101)

För det andra har lånekostnader hållits artificiellt låga för att stimulera investeringstillväxten. Detta har lett till en överdriven användning av kapitalinvesteringar med allt lägre avkastning på investeringar. Detta illustreras av den senaste tidens tillväxt i företagens skuldsättning i den statliga sektorn trots en kraftigt försämrad lönsamhet, vilket tyder på att banksystemet inte lyder under normala kommersiella villkor.

(102)

I detta avseende hänvisas i OECD:s undersökning till obekräftade bevis för att vissa aluminiumtillverkare i Kina har erhållit finansiering på förmånliga villkor, där finansieringskostnaderna tycks vara frikopplade från motsvarande skuldsättningsgrad. Enligt undersökningen uppgav en statligt ägd aluminiumtillverkare i sitt obligationsprospekt från 2016 uttryckligen att den får betydande finansiellt stöd från kinesiska policybanker till en ränta som ligger under refererensvärdet. På liknande sätt hänvisas det i 2017 års obligationsprospekt från en annan statsägd tillverkare till de starka band som företaget upprätthåller med kinesiska banker, även de policybanker som har erbjudit företaget finansiering till låga kostnader. OECD drar slutsatsen att även om det kan finnas många skäl till att räntorna är låga för dessa företag, kan kontrasten mellan dåliga ekonomiska indikatorer och låga räntor tyda på att det finns potentiell underprissättning av de risker som förknippas med dessa låntagare (68).

(103)

För det tredje, även om liberaliseringen av den nominella räntan uppnåddes i oktober 2015, är prissignalerna fortfarande inte resultatet av fria marknadskrafter utan påverkas av snedvridningar till följd av statliga ingripanden. Den andel av utlåningen som ligger på eller under referensräntan utgör fortfarande 45 % av all utlåning, och det förefaller som om användningen av riktade lån har ökat, eftersom denna andel har ökat markant sedan 2015 trots försämrade ekonomiska förhållanden Artificiellt låga räntor leder till underprissättning och följaktligen till en alltför stor användning av kapital.

(104)

Den totala kredittillväxten i Kina tyder på att kapitalfördelningen blir allt ineffektivare utan att det finns några tecken på kreditåtstramning som man skulle förvänta sig i en normal marknadssituation. Detta har lett till att antalet nödlidande lån har ökat snabbt under de senaste åren. Mot bakgrund av en situation med allt fler osäkra lån, har den kinesiska regeringen valt att undvika betalningsinställelser. Följaktligen har osäkra fordringar hanterats genom löpande upplåning, vilket skapar så kallade spökföretag (”zombie” companies), eller genom att äganderätten till skulden överförs (t.ex. genom sammanslagningar eller utbyte av skulder mot aktier), utan att man nödvändigtvis kommer till rätta med det övergripande skuldproblemet eller tar itu med de bakomliggande orsakerna.

(105)

Trots de åtgärder som nyligen vidtagits för att liberalisera marknaden, påverkas företagens kreditsystem i Kina av betydande systemproblem och snedvridningar till följd av statens fortsatta betydande roll på kapitalmarknaderna.

(106)

Inga bevis lämnades för att aluminiumsektorn, inklusive den produkt som översynen gäller, skulle undantas från de ovan beskrivna statliga ingripanden i det finansiella systemet. De omfattande statliga ingripandena i det finansiella systemet leder till att marknadsvillkoren påverkas kraftigt på alla nivåer.

(107)

Kommissionen noterade att den snedvridning som beskrivs i rapporten inte är begränsad till aluminiumsektorn i allmänhet eller den produkt som översynen gäller i synnerhet. Den tillgängliga bevisningen visar tvärtom att fakta om det kinesiska systemet och dess egenskaper enligt beskrivningen ovan i avsnitten 3.3.1.1– 3.3.1.5 samt i del I i rapporten gäller för hela landet och inom alla sektorer av ekonomin. Detsamma gäller för beskrivningen av produktionsfaktorerna i avsnitten 3.3.1.6–3.3.1.8 och del II i rapporten.

(108)

Det krävs en mängd insatsvaror för att tillverka den produkt som översynen gäller. Det finns inga bevis i ärendet för att dessa insatsvaror inte kommer från Kina. När de kinesiska tillverkarna av aluminiumfolie köper dessa insatsvaror eller lägger ut inköpen på entreprenad är de priser de betalar (och bokför som sina kostnader) tydligt utsatta för samma systemsnedvridningar som nämns ovan. Till exempel så anställer leverantörer av insatsvaror arbetskraft som berörs av snedvridningarna. Leverantörer i Kina kan låna pengar som omfattas av snedvridningar i den finansiella sektorn och när det gäller kapitalfördelningen. De omfattas av ett system för markanvändningsrättigheter som snedvrider kostnaden för markanvändning, och framför allt omfattas de av det planeringssystem som tillämpas på alla förvaltningsnivåer och inom alla sektorer, och därmed också direkt och indirekt genomsyrar deras tillverkningsprocess.

(109)

Detta får till följd att det inte bara är de inhemska försäljningspriserna på den produkt som översynen gäller som inte kan användas, utan alla insatskostnader (inklusive för råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) utsätts för samma betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a i grundförordningen, eftersom deras prisbildning påverkas av ett betydande statligt ingripande, såsom beskrivs i delarna I och II i rapporten. De statliga ingripanden som beskrivs i samband med fördelningen av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en insatsvara tillverkad i Kina genom att man kombinerar flera tillverkningsfaktorer sannolikt är utsatt för betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a i grundförordningen. Kommissionen har inte fått någon bevisning – och har inte heller fastställt motbevisning – som ifrågasätter denna slutsats. Detsamma gäller för insatsvaror till insatsvaror och så vidare. Inga bevis eller argument har lagts fram av de kinesiska myndigheterna eller de exporterande tillverkarna i den aktuella undersökningen som pekar på motsatsen.

(110)

Den analys som presenteras i avsnitten 3.3.1.2–3.3.1.9 och som omfattar en granskning av all tillgänglig bevisning i fråga om Kinas allmänna ingripanden i sin ekonomi samt i aluminiumsektorn (och då även den produkt som översynen gäller) visade att priserna eller kostnaderna, inklusive kostnaderna för råvaror, energi och arbetskraft, inte är ett resultat av fria marknadskrafter eftersom de påverkats av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. På grundval av detta och eftersom de kinesiska myndigheterna och de exporterande tillverkarna inte samarbetade, drog kommissionen slutsatsen att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall.

(111)

Kommissionen konstruerade därför normalvärdet uteslutande på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden, dvs. i detta fall på grundval av motsvarande kostnader för produktion och försäljning i ett lämpligt representativt land, i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, såsom diskuteras i följande avsnitt. Kommissionen påminde om att ingen exporterande tillverkare samarbetade i undersökningen efter att ha lämnat in formulär för stickprovsförfarande och att ingen anfört att vissa inhemska kostnader inte skulle vara snedvridna enligt artikel 2.6a a tredje strecksatsen i grundförordningen.

(112)

I enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen konstruerades normalvärdet på grundval av kostnader för produktion och försäljning i ett lämpligt representativt land.

(113)

Valet av representativt land baserades på följande kriterier:

(114)

Såsom förklaras i skälen 28 och 29 informerade kommissionen i noteringen av den 19 april 2018 berörda parter om att den endast hade identifierat Turkiet som ett möjligt representativt land och uppmanade berörda parter att lämna synpunkter och föreslå andra länder. Inga synpunkter har framförts om detta val.

(115)

Såsom anges i skälen 30 och 31 bekräftade kommissionen i noteringen av den 3 oktober 2018 sin avsikt att använda Turkiet som möjligt representativt land och efterlyste kommentarer. Inte heller här inkom några synpunkter.

(116)

Enligt Världsbanken betraktas Turkiet som ett land med en liknande ekonomisk utvecklingsnivå som Kina, dvs. landet klassificeras som ett högremedelinkomstland på grundval av bruttonationalinkomsten (BNI) (70).

(117)

I noteringen av den 19 april 2018 angav kommissionen att den hade identifierat en tillverkare av den produkt som översynen gäller i Turkiet, nämligen Sedat Tahir A.Ș. Berörda parter uppmanades att inkomma med synpunkter och att föreslå andra tillverkare i andra representativa länder som uppfyllde kriterierna i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen. Inga kommentarer eller förslag mottogs, vare sig i fråga om det representativa landets lämplighet eller för att föreslå andra länder än Turkiet som representativa länder.

(118)

I noteringen av den 19 april 2018 angav kommissionen att både den viktigaste råvaran (dvs. aluminiumfolie i så kallade jumborullar med en vikt på mer än 10 kg) och den produkt som översynen gäller (dvs. aluminiumfolie i små rullar med en vikt på högst 10 kg) klassificeras enligt samma HS-nummer, nämligen 7607 11 och 7607 19. För att säkerställa en korrekt identifiering av insatsvarorna kan endast länder som ytterligare skiljer mellan det huvudsakliga insatsmaterialet och den produkt som översynen gäller anses vara lämpliga representativa länder för att på ett korrekt sätt beräkna normalvärdet. I det skedet ansågs det endast vara i Turkiet som de viktigaste insatsvarorna klassificeras enligt olika nummer jämfört med den produkt som översynen gäller och en fullständig uppsättning offentliga uppgifter finns att tillgå.

(119)

Berörda parter uppmanades att lämna synpunkter på Turkiets lämplighet, bland annat i enlighet med ovanstående kriterier. Inga synpunkter inkom.

(120)

I fråga om Turkiet fanns importuppgifter om de viktigaste råvaror som användes vid tillverkningen av den produkt som översynen gäller lättillgängliga i databasen Global Trade Atlas, medan uppgifter om andra viktiga produktionsfaktorer, t.ex. arbetskrafts- och elkostnader, också var lättillgängliga på webbplatsen för den turkiska statistiskbyrån.

(121)

Undersökningen visade att de finansiella uppgifterna för 2017 för den turkiska tillverkaren Sedat Tahir A.Ș. är offentligt tillgängliga.

(122)

I enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen är målet att i ett eventuellt representativt land finna alla eller så många som möjligt av motsvarande icke snedvridna produktionsfaktorer som används av de samarbetsvilliga kinesiska tillverkarna och alla eller så många som möjligt av icke snedvridna belopp för produktionsomkostnader, försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(123)

Mot bakgrund av denna analys uppfyllde Turkiet alla kriterier i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen för att kunna betraktas som ett lämpligt representativt land. Framför allt sker i Turkiet tillverkning av den produkt som undersökningen gäller och landet ger tillgång till en fullständig uppsättning uppgifter som är tillgängliga i fråga om alla produktionsfaktorer, produktionsomkostnader, försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(124)

Efter att ha konstaterat att Turkiet är ett lämpligt representativt land i detta fall, fanns inget behov av att ytterligare analysera nivån på det sociala skyddet och miljöskyddet i Turkiet.

(125)

I artikel 2.6a a fjärde stycket i grundförordningen sägs att det konstruerade normalvärdet ska omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(126)

Så som sägs i skälen 28–31 uppgav kommissionen att den hade identifierat en tillverkare, Sedat Tahir A.S., vars finansiella rapporter var allmänt tillgängliga och som tillverkade den produkt som översynen gäller i det möjliga representativa landet. Kommissionen angav vidare att den hade för avsikt att använda siffrorna från resultaträkningen för Sedat Tahir A.Ș. för 2017 som grund för fastställandet av procentsatserna för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst för att konstruera normalvärdet. Inga synpunkter inkom på detta inom den föreskrivna tidsfristen på tio dagar.

(127)

Produktionsomkostnaderna anges inte separat i de tillgängliga siffrorna från resultaträkningen för Sedat Tahir A.Ș. och kommissionen ansåg därför att dessa kostnader skulle inkluderas i kostnaden för sålda varor eller tillverkningskostnaden.

(128)

Kommissionen använde sedan siffrorna från resultaträkningen för Sedat Tahir A.Ș. för 2017 som underlag förfastställandet av procentsatserna för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst som ska användas för att fastställa den konstruerade tillverkningskostnaden för att erhålla det konstruerade normalvärdet.

(129)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden och ska omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(130)

I noteringen av den 19 april 2018 förklarade kommissionen att den hade för avsikt att använda databasen Global Trade Atlas för att fastställa de icke snedvridna kostnaderna för de första fem råvaror som anges i tabell 1 nedan. Kommissionen angav vidare att den hade för avsikt att använda den turkiska statistikbyrån som källa för arbetskraftskostnader och elkostnader. Vidare sade kommissionen att den planerade att använda Orbis-databasen som källa för offentligt tillgängliga finansiella rapporter i syfte att fastställa ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(131)

Såsom redan nämnts i skäl 28 upprättade kommissionen i noteringen av den 19 april 2018 en preliminär förteckning över produktionsfaktorer och turkiska källor som är avsedda att användas för alla produktionsfaktorer, t.ex. material, energi och arbetskraft, som används vid tillverkningen av den produkt som översynen gäller.

(132)

Eftersom de exporterande tillverkarna inte var samarbetsvilliga, använde kommissionen, för att fastställa tillverkningskostnaden, förbrukningskvantiteterna för de olika produktionsfaktorer som användes för att tillverka den produkt som översynen gäller, vilka erhållits från en stor unionstillverkare som ingick i urvalet, och tillämpade dem på de turkiska enhetskostnader som erhållits från de olika källor som anges i skälen 130–144 för de olika produktionsfaktorer som användes för att tillverka den produkt som översynen gäller. På grundval av de uppgifter som var tillgängliga i den ursprungliga undersökningen förefaller de kinesiska exporterande tillverkarnas tillverkningsprocess och de använda materialen i själva verket vara identiska med dem som används av unionstillverkaren i fråga.

(133)

Med beaktande av alla uppgifter som lämnats av de berörda parterna och resultaten från kontrollbesöket på plats hos en av de sökande har följande produktionsfaktorer, HS-nummer och tolvsiffriga turkiska tullkoder, i förekommande fall, identifierats.

Tabell 1

(134)

När det gäller aluminiumfolie anger de sökande att den standardråvara som används är aluminiumfolie, utan förstärkning, valsad men inte vidare bearbetad, som klassificeras enligt HS-nummer 7607 11. Detta stöddes av två av de fyra kinesiska tillverkare som besvarade bilaga III till tillkännagivandet om inledande. En av de sökande lämnade ytterligare information om att de tolvsiffriga turkiska tulltaxenumren för jumborullar är 7607 11 19 00 11 och 7607 11 19 00 12. I avsaknad av ytterligare uppgifter från kinesiska tillverkare och synpunkter från andra berörda parter, beslutade kommissionen att använda de angivna 12-siffriga tulltaxenumren för att konstruera normalvärdet.

(135)

När det gäller färgad kartong/kartong för enkla rullar uppgav de sökande att det tillämpliga HS-numret var 4819 10 medan en kinesisk tillverkare angav att det tillämpliga HS-numret var 4819 20. HS-nr 4819 10 omfattar ”… askar av wellpapp”, medan HS-nr 4819 20 omfattar ”… askar av annat papper eller annan papp än wellpapp”. Eftersom de tillämpliga askarna inte är av annat papper än wellpapp har kommissionen beslutat att undersöka HS-nummer 4819 20. Den turkiska nomenklaturen granskades mer i detalj inom detta HS-nummer, men ingen mer exakt beskrivning fastställdes. Kommissionen beslutade därför att använda den angivna sexsiffriga HS-koden för att fastställa kostnaden för den del av produktionskostnaden som ska användas för att konstruera normalvärdet.

(136)

När det gäller pappershylsan angav de sökande samma HS-nummer 4819 10 som för färgad kartong/kartong. Efter en översyn av beskrivningen drog kommissionen slutsatsen att produkten också bör klassificeras som ”övriga spolar av wellpapp” enligt HS-nummer 4822 90. Den turkiska nomenklaturen granskades mer i detalj inom detta HS-nummer, men ingen mer exakt beskrivning fastställdes. Kommissionen beslutade därför att använda HS-nummer 4822 90 på sexsiffrig nivå för att fastställa kostnaden för den del av produktionskostnaden som ska användas för att konstruera normalvärdet.

(137)

En av sökandena lämnade information om att det är nödvändigt att inkludera ett yttre emballage (som används för att förpacka 24 rullar aluminiumfolie) som produktionsfaktor. Efter en översyn av beskrivningen drog kommissionen slutsatsen att produkten också bör klassificeras enligt HS-nummer 4819 20. Den turkiska nomenklaturen granskades mer i detalj inom detta HS-nummer, men ingen mer exakt beskrivning fastställdes. Kommissionen beslutade därför att använda HS-nummer 4819 20 på sexsiffrig nivå för att fastställa kostnaden för den del av produktionskostnaden som ska användas för att konstruera normalvärdet.

(138)

När det gäller aluminiumfolie har kommissionen extraherat importvärdet i euro och kvantiteten i kilogram från resten av världen, med undantag av Kina, för Turkiet under år 2017 för de turkiska tullnumren 7607 11 19 00 11 och 7607 11 19 00 12. På grundval av dessa siffror beräknade kommissionen sedan det vägda genomsnittliga importvärdet i euro per kg för aluminium i jumborullar som ska användas som relevanta råvarukostnader i tillverkningskostnaden.

(139)

När det gäller den färgade kartongen/kartongen och det yttre emballaget extraherade kommissionen importvärdet i euro och kvantiteten i kilogram från resten av världen, med undantag av Kina, för Turkiet under 2017 för HS-nummer 4819 20. På grundval av dessa siffror beräknade kommissionen därefter det vägda genomsnittliga importvärdet i euro per kg i fråga om färgad kartong/kartong och för det yttre emballaget som ska användas som relevanta råvarukostnader i tillverkningskostnaden.

(140)

När det gäller pappershylsor har kommissionen extraherat importvärdet i euro och kvantiteten i kilogram från resten av världen, med undantag av Kina, för Turkiet under 2017 för HS-nummer 4822 90. På grundval av dessa siffror beräknade kommissionen sedan det vägda genomsnittliga importvärdet i euro per kg för pappershylsa som ska användas som relevant råvarukostnad i tillverkningskostnaden.

(141)

När det gäller aluminiumavfall kan, enligt en av de sökande, avfall anses vara av noll värde och därför bör inget värde ingå i den konstruerade tillverkningskostnaden för skrot. Eftersom inga andra synpunkter inkommit, beslutade kommissionen att använda denna metod.

(142)

För att fastställa det icke snedvridna priset på råvaror vid leverans till den exporterande tillverkarens fabrik övervägde kommissionen om det är lämpligt att till importpriset lägga importtullen för det representativa landet, Turkiet, och kostnaderna för inhemska materialtransporter. Kommissionen fastställde att Turkiet inte tillämpade en importtull på import av den viktigaste råvaran, aluminiumfolie i jumborullar, från andra länder än Kina från vilka merparten av importen kom. När det gäller inhemsk transport av material är sådan information inte lätt tillgänglig, eftersom ingen kinesisk tillverkare samarbetade. Såsom anges i skäl 153 visar det normalvärde som inte justerats för sådana importtullar och transportkostnader emellertid redan att exportförsäljningen dumpas till mycket höga nivåer. En undersökning av de inhemska transportkostnaderna för material samt importtullarna, med följden att normalvärdet skulle behöva justeras uppåt för sådana kostnader, kunde därför endast ha lett till en ökning av normalvärdet och därmed av dumpningsmarginalen. Mot bakgrund av ovanstående ansåg kommissionen att det i det aktuella ärendet inte var nödvändigt att justera råvarukostnaderna för importtullar och de inhemska transportkostnaderna.

(143)

När det gäller arbetskraftskostnaderna angav kommissionen i sin notering av den 3 oktober 2018 att den hade för avsikt att använda de uppgifter som den turkiska statistikbyrån offentliggjort. Kommissionen angav särskilt att den hade för avsikt att använda timarbetskostnaden inom tillverkningssektorn för 2016 för ekonomisk verksamhet C.24 (framställning av basmetaller (71)) enligt Nace rev. 2 (72), som är den senaste tillgängliga statistiken (73). Vidare angav den att värdena skulle justeras korrekt med hänsyn till inflationen med hjälp av det inhemska producentprisindexet (74), som offentliggjorts av den turkiska statistikbyrån. Eftersom inga andra synpunkter inkommit, använde kommissionen den metoden.

(144)

I fråga om elkostnader angav kommissionen i sin notering av den 3 oktober 2018 att eftersom det inte fanns någon information om förbrukningsnivåerna i Kina tänkte den tillämpa det genomsnittliga elpriset per enhet för industriella användare, som angavs i ett pressmeddelande från den turkiska statistikbyrån (75). Eftersom inga andra synpunkter inkommit, använde kommissionen den metoden.

(145)

Kommissionen fastställde det konstruerade normalvärdet i följande två steg.

(146)

Först fastställde man de icke snedvridna tillverkningskostnaderna. Eftersom de exporterande tillverkarna inte var samarbetsvilliga, multiplicerade kommissionen de användningsfaktorer som konstaterats för en av de sökandes tillverkningsprocess för material, arbetskraft och energi med de icke snedvridna kostnader per enhet som konstaterats i det representativa landet Turkiet.

(147)

För det andra tillämpade kommissionen på de tillverkningskostnader som anges ovan Sedat Tahir A.Ș.:s produktionsomkostnader, försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. De identifierades på grundval av Sedat Tahir A.Ș.:s årsrapport från 2017.

(148)

På grundval av detta konstruerade kommissionen normalvärdet för varje produkttyp på grundval av värdet fritt fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen. På grund av att inga exporterande tillverkare samarbetade, fastställdes normalvärdet för hela landet och inte separat för varje exportör och tillverkare.

(149)

Så som sägs i skäl 21 inkom inga svar på frågeformuläret från tillverkare i Kina. Kommissionen fastställde därför ett vägt genomsnittligt exportpris för alla typer av aluminiumfolie för hushållsbruk på grundval av importstatistik från Eurostat (Comext).

(150)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset fritt fabrik.

(151)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Normalvärdet justerades uppåt med 2 % för att täcka icke-återbetalningsbara kostnader för mervärdesskatt, och exportpriset justerades neråt med 1–3 % för att täcka kostnader för internationella och inhemska transporter samt försäkring.

(152)

Kommissionen jämförde det vägda genomsnittliga normalvärdet för den likadana produkten med det vägda genomsnittliga priset för all export till unionen i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(153)

På grundval av detta fastställde kommissionen en dumpningsmarginal, uttryckt i procent av cif-priset vid unionens gräns, före tull, på över 150 %. Kommissionen fastslog därför att dumpningen fortsatte under översynsperioden.

(154)

Med hänvisning till slutsatsen att dumpning förekom under översynsperioden analyserade kommissionen sannolikheten för fortsatt dumpning om åtgärderna skulle upphävas.

(155)

Till följd av att tillverkare från Kina inte samarbetade baserades undersökningen på den information som kommissionen hade tillgång till, dvs. den information som lämnades i begäran om översyn och information från andra oberoende tillgängliga källor, såsom officiell importstatistik och uppgifter från berörda parter under undersökningen.

(156)

För att undersöka den sannolika utvecklingen av importen om åtgärderna skulle upphöra att gälla analyserade kommissionen outnyttjad kapacitet i Kina och unionsmarknadens attraktionskraft.

(157)

I begäran om översyn erinrade de sökande om att aluminium i jumborullar bara behöver skäras för att bli den produkt som översynen gäller. Detta innebär att den kinesiska överskottskapaciteten för jumborullar är relevant vid fastställandet av överskottskapaciteten för den produkt som översynen gäller.

(158)

Såsom anges i begäran om översyn uppskattades i kommissionens genomförandeförordning av den 17 december 2015 om att förlänga antidumpningsåtgärderna för aluminiumfolie i jumborullar till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång (76) att den kinesiska produktionskapaciteten för alla typer av aluminiumfolie var 450 000 ton större än den totala inhemska kinesiska förbrukningen. Det gjordes också uppskattningen att denna produktionskapacitet skulle öka från 2,5 miljoner ton under 2014 till 2,8 miljoner ton under 2018, medan ökningen av den inhemska förbrukningen troligtvis inte skulle vara tillräcklig för att absorbera den ökade kapaciteten (77). Unionens förbrukning av den produkt som översynen gäller är cirka 85 600 ton.

(159)

Vid det slutliga fastställandet i antidumpnings- och utjämningsundersökningarna av aluminiumfolie i jumborullar på grundval av svar från exportörer och tillverkare i Kina, beräknade Förenta staternas internationella handelskommission (US International Trade Commission) att den outnyttjade kapaciteten för aluminiumfolie i Kina under 2017 och 2018 var 161 233 ton respektive 157 305 ton (78), vilket ligger långt över EU:s efterfrågan.

(160)

De svar som inkom från de fyra grupper av tillverkare i Kina som lämnade in svar på stickprovsfrågeformuläret bekräftade dessutom att de i genomsnitt hade en outnyttjad kapacitet på cirka 25 %.

(161)

På grundval av detta konstaterade kommissionen att det finns en betydande överkapacitet tillgänglig i Kina och att det därför är mycket sannolikt att importvolymerna kommer att öka betydligt och öka prispressen, om antidumpningsåtgärderna skulle upphävas.

(162)

De berörda parterna ifrågasatte inte de uppgifter som lämnats av sökandena i detta avseende. Kommissionen kunde inte finna några belägg som motsade dessa uppgifter.

(163)

För att kunna fastställa den möjliga importutvecklingen om åtgärderna skulle upphävas undersökte kommissionen unionsmarknadens attraktionskraft när det gäller priser.

(164)

En analys av kinesisk exportstatistik är inte användbar för detta syfte, eftersom både råvaran och den färdiga produkten rapporteras enligt samma HS-nummer i Kina.

(165)

En analys av svaren på frågeformulären från de kinesiska tillverkarna visar dock att de i genomsnitt tar ut högre priser för EU-marknaden än för andra tredjelandsmarknader och på den inhemska marknaden, trots de gällande åtgärderna. Priserna för EU-marknaden var i genomsnitt 5–10 % högre än priserna för andra tredjeländer, och i genomsnitt 20–25 % högre än priserna på den inhemska marknaden.

(166)

Såsom anges i begäran om översyn har både Turkiet och Indien tillämpat antidumpningsåtgärder mot aluminiumfolie från Kina sedan 2014 respektive 2017. Om EU:s åtgärder mot aluminiumfolie för hushållsbruk skulle tillåtas upphöra, skulle åtgärderna mot import till dessa andra marknader och EU-marknadens attraktionskraft i fråga om priser, göra det mycket troligt att Kinas försäljning skulle styras om till EU-marknaden.

(167)

Mot bakgrund av de betydande exportvolymerna från och marknadsandelarna för Kina under den ursprungliga undersökningsperioden (12 994 ton, 13,4 %) och den fortsatta exporten av den produkt som översynen gäller från Kina till unionsmarknaden under skadeundersökningsperioden (1 519 ton, 1,8 %), drar kommissionen slutsatsen att unionsmarknaden är attraktiv för kinesiska tillverkare av den undersökta produkten

(168)

Om åtgärderna skulle upphöra att gälla kommer följaktligen importen från Kina till unionen sannolikt att öka betydligt och till dumpade priser.

(169)

På grundval av ovanstående, i synnerhet med tanke på den dumpningsmarginal som fastställdes under översynsperioden, den betydande outnyttjade kapacitet som finns tillgänglig i Kina och unionsmarknadens attraktionskraft, förväntar kommissionen sig att dumpningen sannolikt skulle fortsätta om åtgärderna upphävs och att betydande kvantiteter av dumpad export skulle komma in på unionsmarknaden. Det anses därför sannolikt att dumpningen skulle fortsätta om de nuvarande antidumpningsåtgärderna skulle upphöra att gälla.

(170)

Undersökningen visade att den kinesiska importen fortsatte att komma in på unionsmarknaden till dumpade priser under översynsperioden. Trots de relativt låga importvolymerna jämfört med förbrukningen i unionen bekräftas de konstaterade dumpningsmarginalerna genom en analys av exportpriserna till andra tredjeländer, som förefaller vara ännu lägre än vad som anges i skäl 165. Mot bakgrund av de faktorer som granskades i avsnitten 3.7.1 och 3.7.2 drog kommissionen också slutsatsen att det är mycket sannolikt att de kinesiska tillverkarna skulle exportera stora mängder aluminiumfolie för hushållsbruk till unionen till dumpade priser om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Det finns således belägg för att dumpningen sannolikt kommer att fortsätta och under alla omständigheter är det sannolikt att dumpningen återkommer om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(171)

Under översynsperioden tillverkades den likadana produkten av 20 kända tillverkare i unionen. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(172)

Kommissionen bedömde skadan utifrån uppgifter om tendenser när det gäller produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljning, marknadsandel, sysselsättning, produktivitet och tillväxt som den samlade in för hela unionsindustrin samt uppgifter om tendenser för priser, lönsamhet, kassaflöde, förmåga att anskaffa kapital och investeringar, lager, räntabilitet och löner som den samlade in för de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(173)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen genom att lägga ihop unionsindustrins försäljningsvolym i unionen och den totala importen till unionen enligt uppgifter från Eurostat.

(174)

Förbrukningen i unionen av den produkt som översynen gäller utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukning i unionen (i ton)

(175)

Unionens förbrukning minskade gradvis med 18 % under skadeundersökningsperioden. En analys av utvecklingen på årsbasis visar denna gradvisa minskning under hela perioden. Minskningen skedde snabbare mellan 2014 och 2015, och planade därefter ut mellan 2016 och översynsperioden.

(176)

Kommissionen fastställde importvolymen från Kina till unionen på grundval av uppgifter från Eurostat på Taric-nivå och marknadsandelarna för importen genom att jämföra dessa importvolymer med unionens förbrukning enligt tabell 2.

(177)

Marknadsandelen för och importen från Kina utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importvolym och marknadsandel

(178)

Importen från Kina var som högst under 2014, med en betydande minskning 2015, en svag återhämtning 2016 och en annan betydande minskning under översynsperioden, vilket ledde till en minskning totalt sett med 57 % under skadeundersökningsperioden. Marknadsandelen för importen minskade från 3,4 % till 1,8 % under översynsperioden.

(179)

Det är emellertid relevant för analysen av skadan att notera att importen från Kina till unionen fortsatte, med betalade tullavgifter, under hela skadeundersökningsperioden.

(180)

Kommissionen använde de priser på importen från Kina som rapporterats av Eurostat.

(181)

De genomsnittliga priserna på importen från Kina till unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Importpriser från Kina

(182)

De genomsnittliga priserna på importen från Kina ökade med 25 % mellan 2014 och 2015, minskade något 2016 och föll sedan nästan till 2014 års nivå under översynsperioden.

(183)

Under skadeundersökningsperioden låg de genomsnittliga importpriserna per ton från Kina betydligt lägre än både de genomsnittliga försäljningspriserna per ton och unionsindustrins genomsnittliga tillverkningskostnad per ton, vilket framgår av tabell 10.

(184)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra det vägda genomsnittliga försäljningspris som unionstillverkarna i urvalet tog ut av icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerade till nivån fritt fabrik, med importprisuppgifterna från Eurostat för den produkt som översynen gäller från Kina på cif-nivå, justerade till landningspris, inklusive den konventionella tullen.

(185)

Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av det genomsnittliga pris som unionstillverkarna i urvalet tog ut under översynsperioden.

(186)

För importen från Kina visade jämförelsen ett genomsnittligt underskridande på 29,3 % på unionsmarknaden under översynsperioden.

(187)

Importvolymen till unionen liksom marknadsandelen och pristrenden för import av den produkt som översynen gäller från övriga tredjeländer visas i tabell 5. Utvecklingen av volymer och priser grundar sig på uppgifter från Eurostat.

Tabell 5

Import från andra tredjeländer än Kina

(188)

Importvolymerna från andra tredjeländer fluktuerade under skadeundersökningsperioden. De minskade med 37 % från 2014 till 2015, men fördubblades sedan under översynsperioden, och ökade med totalt 28 % under skadeundersökningsperioden.

(189)

Eftersom den sammanlagda förbrukningen i unionen minskade under skadeundersökningsperioden ledde denna ökning till en ökning av marknadsandelen för importen från andra tredjeländer under samma period, från 3,8 % 2014 till 6,0 % under översynsperioden.

(190)

De genomsnittliga priserna på importen från andra tredjeländer än Kina ökade med 10 % under skadeundersökningsperioden, men ligger fortfarande långt under unionsindustrins prisnivå, vilket framgår av tabell 10.

(191)

Under skadeundersökningsperioden kom importen av den undersökta produkten från andra tredjeländer huvudsakligen från Turkiet, Norge och Thailand.

(192)

De sökande hävdade i sin begäran om översyn att importen från Norge ökade avsevärt under skadeundersökningsperioden utan att det förekommer någon tillverkning av den produkt som översynen gäller enligt deras marknadskännedom. Sökandena hävdade också att omlastning av den produkt som översynen gäller äger rum i Thailand och Indonesien och misstänker att dessa produkter har ursprung i Kina.

(193)

Kommissionen analyserade uppgifterna från Eurostat för importen i fråga. Importvolymen till unionen från Norge, Thailand och Indonesien utvecklades på följande sätt:

Tabell 6

Import från Norge, Thailand och Indonesien

(194)

Kommissionen känner inte till att det sker någon tillverkning i Norge av den produkt som översynen gäller. Kommissionen konstaterade också att under översynsperioden kompenserade importen från Norge, Thailand och Indonesien helt den minskade importen från Kina. De sökande anförde att det förekom ett eventuellt kringgående av gällande antidumpningsåtgärder beträffande import från Kina genom omlastning i Norge, Thailand och Indonesien. Kommissionen kunde dock inte kontrollera de bevis som inkommit till stöd för detta påstående.

(195)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(196)

Såsom anges i skäl 12 tillämpade kommissionen ett stickprovsförfarande för att fastställa den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(197)

Vid fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer.

(198)

Kommissionen bedömde de makroekonomiska indikatorerna utifrån uppgifterna från unionsindustrin och de kontrollerade frågeformulärssvaren från unionstillverkarna i urvalet. Uppgifterna avsåg samtliga unionstillverkare.

(199)

Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna utifrån de kontrollerade uppgifterna i frågeformulärssvaren från unionstillverkarna i urvalet.

(200)

Kommissionen fann att båda uppsättningarna uppgifter var representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(201)

De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning och produktivitet.

(202)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittligt pris per enhet, genomsnittlig kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(203)

Unionsindustrins totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Unionstillverkarnas produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(204)

Unionsindustrins produktionsvolym minskade med 17 % under skadeundersökningsperioden och följde den minskade förbrukningen i unionen. Minskningen blev mindre uttalad mellan 2016 och slutet av översynsperioden.

(205)

Unionsindustrins produktionskapacitet minskade med 8 % under skadeundersökningsperioden, vilket visade att unionsindustrin inte fullt ut kunde minska kapaciteten för att hantera den minskade produktionen under skadeundersökningsperioden.

(206)

Kapacitetsutnyttjandet fluktuerade under skadeundersökningsperioden, men var som lägst under översynsperioden jämfört med 2014. Totalt sett minskade kapacitetsutnyttjandet med 11 % under skadeundersökningsperioden.

(207)

Unionsindustrins försäljningsvolym i unionen och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Unionstillverkarnas försäljningsvolym och marknadsandel

(208)

Unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden minskade med 19 % under skadeundersökningsperioden. Minskningen följde på den minskade förbrukningen i unionen. Minskningen följde på den minskade förbrukningen i unionen.

(209)

Unionsindustrin kunde vinna marknadsandelar mellan 2014 och 2015, men förlorade dem under 2016. Under översynsperioden är unionsindustrins marknadsandel till och med något lägre än i början av skadeundersökningsperioden.

(210)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins tillverkning med 17 %, medan förbrukningen i unionen minskade med 18 % och unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden minskade med 19 %. Unionsindustrins minskade försäljningsvolym under skadeundersökningsperioden bör ses mot bakgrund av den sjunkande förbrukningen under samma period. Unionens marknadsandel minskade något.

(211)

Sysselsättningen och produktiviteten i unionsindustrin utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Unionstillverkarnas sysselsättning och produktivitet

(212)

På grund av den minskade produktionen sjönk även sysselsättningen inom unionsindustrin med 7 % under skadeundersökningsperioden. Denna sysselsättningsminskning är emellertid lägre än produktionsminskningen på 17 % under skadeundersökningsperioden. Detta påverkade unionstillverkarnas produktivitet, som minskade med 11 % under skadeundersökningsperioden.

(213)

De utvalda unionstillverkarnas genomsnittliga produktionskostnad och försäljningspriser till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Genomsnittliga försäljningspriser i unionen och kostnader per enhet

(214)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per ton till icke-närstående kunder i unionen minskade något med 1 % under skadeundersökningsperioden, medan dess produktionskostnad per ton ökade med 7 % under samma period.

(215)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(216)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd i unionsindustrin minskade något under skadeundersökningsperioden.

(217)

Lagernivåerna hos de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Lager

(218)

Nivån på de utgående lagren fluktuerade under skadeundersökningsperioden. Totalt sett sjönk nivån med 7 % under skadeundersökningsperioden.

(219)

Kommissionen fastställde unionsindustrins lönsamhet genom att vinsten före skatt vid försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen uttrycktes som en procentandel av försäljningsomsättningen.

(220)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(221)

Totalt sett minskade unionsindustrins lönsamhet kraftigt med 155 % under skadeundersökningsperioden. Visserligen förbättrades den med 9 % mellan 2014 och 2015, men kollapsade till förlustnivåer under översynsperioden.

(222)

Nettokassaflödet, dvs. unionsindustrins förmåga att självfinansiera sin verksamhet, minskade med 81 % under skadeundersökningsperioden. Det fördubblades mellan 2014 och 2015, men minskade sedan kraftigt under 2016 och översynsperioden.

(223)

Under skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins årliga investeringar i den likadana produkten med 4 %.

(224)

Unionsindustrins räntabilitet, vinsten i procent av tillgångarnas bokförda nettovärde, sjönk med 145 % under skadeundersökningsperioden och blev negativ under översynsperioden.

(225)

Undersökningen visade att de flesta av skadeindikatorerna utvecklades negativt och att unionsindustrins ekonomiska och finansiella situation försämrades under skadeundersökningsperioden.

(226)

Tack vare befintliga åtgärder kunde unionsindustrin upprätthålla sina prisnivåer och marknadsandelar på en vikande marknad.

(227)

Unionsindustrins tillverkning och försäljningsvolym följde samma negativa trend som förbrukningen i unionen. Den negativa utvecklingen vad gäller dess lönsamhet, kassaflöde och räntabilitet är dock inte förbunden med den negativa utvecklingen av förbrukningen. Dessa indikatorer utvecklades positivt i början av skadeundersökningsperioden, efter införandet av åtgärder, men började försämras snabbt till följd av den betydande förbrukningsminskningen och ökade tillverkningskostnader. Unionsindustrin började gå med förlust under översynsperioden.

(228)

Samtidigt ökade importen från tredjeländer både i absoluta tal och som marknadsandel under skadeundersökningsperioden, och har, såsom förklaras i skäl 194, helt och hållet kompenserat importminskningen från Kina. Även om de genomsnittliga priserna på importen från tredjeländer låg på lägre nivåer än unionsindustrins priser, kunde kommissionen inte dra någon slutsats om huruvida denna import vållade unionsindustrin skada, eftersom importproduktmixen var okänd. Det genomsnittliga priset per enhet från tredjeländer är dock fortfarande mycket högre än de priser till vilka importen från Kina fördes in på unionsmarknaden under översynsperioden. Unionsindustrins försämrade ekonomiska och finansiella situation sammanfaller därför med den fortsatta förekomsten av representativa volymer av dumpad import från Kina på unionsmarknaden, som fortsätter att underskrida unionsindustrins priser och därför fortsättningsvis utsätter unionsindustrin för ett orättvist konkurrenstryck.

(229)

Kommissionen fastslog, efter en övergripande bedömning av skadefaktorerna, att unionsindustrin inte hade förbättrat sin ekonomiska eller finansiella situation och inte hade återhämtat sig från den väsentliga skada som kommissionen fann i den ursprungliga undersökningen.

(230)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida väsentlig skada från importen från Kina skulle återkomma om åtgärderna mot Kina skulle upphöra att gälla. Undersökningen har visat att den kinesiska importen skedde till dumpade prisnivåer under översynsperioden (skäl 153) och att det fanns en sannolikhet för fortsatt dumpning om åtgärderna skulle tillåtas upphöra (skäl 169).

(231)

För att fastställa sannolikheten för fortsatt skada om åtgärderna mot Kina skulle upphävas analyserade kommissionen i) den outnyttjade kapaciteten i Kina, ii) unionsmarknadens attraktionskraft och iii) den kinesiska importens påverkan på unionsindustrins situation om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(232)

Så som förklaras i skälen 157–162 finns det betydande överkapacitet i Kina, som kraftigt översteg den totala förbrukningen i unionen under översynsperioden. Dessutom har kommissionen inte funnit något som pekar på att det kommer att ske någon betydande ökning av den inhemska efterfrågan på den produkt som översynen gäller i Kina eller på en marknad i ett annat tredjeland inom en nära framtid. Kommissionen drog därför slutsatsen att den inhemska efterfrågan i Kina eller i andra tredjeländer inte kunde absorbera den tillgängliga outnyttjade kapaciteten i Kina.

(233)

Så som förklaras i skälen 165–167 är unionsmarknaden attraktiv för exporterande tillverkare i Kina. Den kinesiska importens marknadsandel var 13,4 % under den ursprungliga undersökningsperioden (2010–2011), vilket visar vilken nivå importen från Kina skulle kunna uppnå om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(234)

Importen från Kina, exklusive antidumpningstullen, skulle ha underskridit unionsindustrins försäljningspriser med 29,3 % under översynsperioden. Detta visar var prisnivåerna för importen från Kina sannolikt skulle ligga om åtgärderna skulle upphävas. Därför är det sannolikt att pristrycket på unionsmarknaden skulle öka om åtgärderna skulle upphävas, vilket skulle leda till att unionsindustrin skulle drabbas av ytterligare skada.

(235)

Utan åtgärder kommer de kinesiska exporterande tillverkarna därför troligtvis att öka sin närvaro på unionsmarknaden, både när det gäller volymer och marknadsandelar, till dumpade priser som väsentligt skulle underskrida unionsindustrins försäljningspriser.

(236)

Den ständiga närvaron av dumpad import från Kina på unionsmarknaden och dess lågprispolitik har hindrat unionsindustrin från att dra full nytta av de befintliga antidumpningsåtgärderna och återhämta sig från tidigare skadevållande dumpning. På grund av denna dumpade import har unionsindustrin inte kunnat låta de ökade kostnaderna avspeglas i försäljningspriserna, vilket ledde till en betydande försämring av dess lönsamhet till förlustnivåer under översynsperioden.

(237)

Om åtgärderna upphävs kommer unionsindustrin inte att kunna bibehålla sin försäljningsvolym och marknadsandel i förhållande till lågprisimporten från Kina. Det är mycket sannolikt att Kinas marknadsandel skulle öka kraftigt om åtgärderna tillåts upphöra att gälla. Att förlora försäljningsvolym skulle leda till ett ännu lägre kapacitetsutnyttjande och en ökning av den genomsnittliga tillverkningskostnaden. Tillsammans med ett ökat pristryck skulle detta leda till en ytterligare försämring av den redan prekära ekonomiska situationen för unionsindustrin och i slutändan till nedläggning av produktionsanläggningar, och så småningom till att industrin försvinner.

(238)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det är mycket sannolikt att ett upphörande av gällande åtgärder skulle leda till fortsatt skada från kinesisk import och att den redan prekära situationen för unionsindustrin sannolikt kommer att förvärras ytterligare.

(239)

Ett upphävande av åtgärderna skulle med största sannolikhet innebära en betydande ökning av dumpad import från Kina till priser som underskrider unionsindustrins priser. Kommissionen drog därför slutsatsen att det är mycket sannolikt att skadan skulle fortsätta, om åtgärderna skulle upphävas.

(240)

Dessutom fann kommissionen att ett upphävande av åtgärderna med all sannolikhet skulle leda till att ytterligare skada skulle återkomma om åtgärderna upphävdes. Även om den återkommande skadan för unionsindustrin inte kan tillskrivas den aktuella importen, fann kommissionen att det är mycket sannolikt att skadan skulle återkomma beroende på de lägre exportpriserna till tredjeländer (se skäl 165), den höga outnyttjade kapaciteten i Kina samt EU-marknadens attraktionskraft (se avsnitt 4.7)

(241)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle strida mot unionens intressen som helhet.

(242)

Kommissionen baserade fastställandet av unionens intresse på en uppskattning av alla de olika intressen som berörs, däribland unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen. Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter i enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen.

(243)

På denna grund undersökte kommissionen om det, trots slutsatserna om sannolikheten för fortsatt dumpning och skada, fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att bibehålla de befintliga åtgärderna.

(244)

Undersökningen har visat att unionsindustrins bräckliga situation sannolikt kommer att försämras ytterligare om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(245)

Därför drog kommissionen slutsatsen att fortsatta åtgärder mot Kina skulle gynna unionsindustrin.

(246)

Såsom anges i skälen 16 och 19 gav sig ingen importör eller användare till känna och samarbetade i denna undersökning. Såsom konstaterats i tidigare undersökningar med sådan bristande samarbetsvilja, drog kommissionen slutsatsen att fortsatta åtgärder inte skulle påverka unionsimportörerna och användarna negativt.

(247)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl att anta att det inte ligger i unionens intresse att upprätthålla de befintliga antidumpningsåtgärderna beträffande import av den produkt som översynen gäller med ursprung i Kina.

(248)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att behålla de gällande antidumpningsåtgärderna. De beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på detta meddelande av uppgifter och begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Inga synpunkter eller inlagor, eller begäranden om att bli hörda, mottogs.

(249)

Av ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av viss aluminiumfolie i rullar med ursprung i Kina och som infördes genom förordningen om slutgiltig tull bör behållas.

(250)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning gäller endast import av den produkt som översynen gäller som tillverkats av dessa företag, det vill säga de specifika rättsliga enheter som nämns. Import av den produkt som översynen gäller som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns med namn och adress i den här förordningens normativa del, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, ska inte omfattas av dessa satser utan i stället av den tullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(251)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör omedelbart sändas till kommissionen (79) tillsammans med alla relevanta uppgifter. Begäran måste framför allt innehålla all relevant information, bl.a. ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Denna förordning kommer, om lämpligt, att ändras i enlighet därmed genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(252)

I artikel 109 i Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 2018/1046 (80) sägs att när ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(253)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen.